Utskrift från www.yimby.se
....

Domstol sista hoppet för en sansad stadsbyggnadsdebatt?

 
Följande replik har skickats till Dagens Nyheter. Då inget intresse visats från DN att låta båda sidor komma till tals så publicerar vi istället repliken här samt på Newsmill, Second Opinion och Teknikdebatt.

Välkommen till...

DN Debatt den 25 juli skriver Richard Murray och Märta Angert Lilliestråle om att nationalstadsparken är hotad. Vän av ordning kan lätt bli oroad, för nationalstadsparken är onekligen en fantastisk tillgång för Stockholmarna.

Men hur står det då egentligen till? Är parken hotad? Nej, friluftsälskare, glada cyklister och andra kan vara väl förvissade om att så inte är fallet.

Nationalstadsparken är skyddad i lag. Skribenterna väljer således att få sin sak provad i domstol. Men det finns föga stöd för påståendet om att parken skulle vara hotad. Istället verkar debattinlägget och överklagandet handla om ett sista försök att cementera den absurda defacto-praxis som har rådit sedan parkens införande - att inget får byggas i dess närhet.

De flesta projekt som förbundet för ekoparkens representanter kritiserar handlar om bebyggelse utanför parkens gräns, och i några få fall handlar det om bebyggelse på platser inom parken där lagen ger stöd för sådan.


...vår vackra...

Skribenterna menar att nya byggprojekt inpå parkens gräns håller på att , hemska tanke, förvandla delar av nationalstadsparken till stadspark. Istället för dagens av trafikleder, nedgångna industriområden och oländig slymark omgivna park "riskerar" vi alltså att få en riktig stadspark, dit Stockholmarna enkelt kan ta sig för att njuta av naturen.

Denna något märkliga syn på parken sätter fingret på ett allvarligt problem som staden nu äntligen har börjat jobba med att lösa. Nämligen att parken, som Murray och Lilliestråle själva skriver, "gränsar till ett antal stora vägar och järnvägar, som skapar buller och utgör barriärer för både människor, djur och växter".

Vi i YIMBY delar skribenternas syn på att detta är ett problem. Därför är det utmärkt att gränsen mellan stad och park förtydligas och att brusande trafik kapslas in, så som nu ska ske inom Norra Stations- och Norra Djurgårdsstadsprojekten. Men det här tycker skribenterna är ett stort problem. De menar, håll i er nu, att ny bebyggelse innebär "att [parken] successivt skärmas av från omgivande landskap". Att koppla samman parken med staden, och alltså göra den tillgänglig för stockholmarna, ses som en avskärmning. Att bygga bort dagens trafikleder och halvöde industriområden, det är i Murrays och Lillestråles tvärtomvärld att skapa barriärer.

Varför en stad skulle vara en barriär är svårt att se
. En levande stadsdel med människor, fungerande kollektivtrafik och målpunkter för kultur och handel kommer naturligvis tillgängliggöra parken på ett tidigare aldrig skådat sätt. En fantastisk möjlighet öppnar sig! Det finns få sätt som är effektivare för att skydda en park än att ge människor tillgång till den.

Men kanske är det någonstans här som skon klämmer? Att parken faktiskt används verkar vara en känslig fråga. När två tillfälliga fotbollsplaner anlades på Gärdets stora gräsmatta under ombyggnaden av Östermalms IP blev förbundet för ekoparkens ordförande "överraskad och förbannad". I samband med en musikfestival inom parken år 2008 uttryckte sig Murray med all önskvärd tydlighet: 
- "Ger sig folk upp i skogarna finns det mycket som kan gå förlorat"
.

Naturligtvis ska vi vara rädda om parken. Men vi får inte glömma att den framförallt finns där för oss Stockholmare. Bara 1,3% av Sveriges yta utgörs av tätorer. Djuren och växterna bryr sig inte om hur nära det är till t-centralen.


...nationalstadspark!

Vi tycker, liksom skribenterna, att nationalstadsparken har många fantastiska rekreationsvärden. Flera slott, Ulriksdals Slottspark, Lill-Jansskogen, museer, Gröna Lund och så mycket mer. Men inget av detta är hotad av de projekt som nu planeras. Det är dock något märkligt att Gröna lund tas upp som något positivt i artikeln. Richard Murray tyckte i en debattartikel i DN så sent som i mars i år att Gröna lund kunde flytta till Kungens kurva eller "ett större industriområde". Det är alltså okej med det som redan finns. Men inget får förändras, inget får tillkomma, inte ens utanför parken. Det kokar snabbt ner till det gamla vanliga - Inte på min bakgård.
 
Det kanske mest sorgliga i den här debatten är dock den falska omsorgen om naturen. Debattörer som inte vill bygga på Hjorthagens förorenade gasverkstomt säger sig vilja skydda naturen. Men i själva verket orsakar alternativet en stor skada. En riktig miljövän måste kunna lyfta blicken och se helheten. Att inte utnyttja bra centrala lägen, som kraftigt förorenade gasverkstomter i Hjorthagen eller väg- spår- och parkeringsområden i Norra Station innebär att befolkningsökningens tillkommande bostäder och arbetsplatser måste byggas längre ut i regionen, på vad som idag är ostörd natur. Då blir avstånden och transporterna längre, koldioxidutsläppen större och stadsutglesningen tillåts oförhindrat forsätta.

Allt för att man en meter in i parken ska kunna tro att man är i vildmarken.

Vi i YIMBY vill bygga en tät, kollektivtrafikvänlig och miljövänlig stad där alla har nära till det gröna. Det kan vi omöjligen göra om områden utanför parken inte får bebyggas.

Central Park - en av världens mest populära parker.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johan Eriksson (3 Augusti 2010 20:30):
Murray o Co överdriver. Det är självklart att vissa delar av området måste få växa, Albano, Universiitetet, Lappis med (fler) studentlgh, Husaviken och en spårvägstunnel under Brunnsviken som förbinder Solna C och S med Univers och Ropsten/4an/Lidingö i öster.

Redan när gränserna bestämdes för N-parken skrek man bara ut ett stort "STOPP" -till allt och alla versioner av nybyggnation utan hänsyn till de då redan uppenbara expansionsbehoven. N-park som huvudprincip ja men med vissa nödvändiga undantag....
 0
Fredrik L (3 Augusti 2010 20:42):
Jag blir f*n rädd när jag ser hur det finns en del så sjukt förvirrade, korkade och psykiskt störda människor som inte har koll på någonting. Och att dessa sen lyckas nästla sig in på platser där folk får höra deras röst är ännu mer skrämmande.

Alla behöver inte gilla nybyggande och förnyelse men är man så otroligt jävla korkad som Murray och CO så har man något fel i sin hjärna och bör pröva om man faktiskt ska vara myndighetsförklarad.
 0
Anders Ryding (3 Augusti 2010 21:19):
Mycket viktig fråga. Personligen så tycker jag att man har skyddat ett alldeles för stort område som ju inte alls är ett sammanhängande parkområde utan utgör över 1/3 av marken i Stockholms innerstad. Men nu är det ju som det är...

När man rev Norrmalm och Klarakvarteren så var det för att man hade goda intentioner och för att man förknippade dessa kvarter med armod och dåliga boendemiljöer. Man saknade sentimentala band och därför så rev man också helt oreflekterat.

Hur kommer morgondagens makthavare att se på NSP. Rickard Murray kommer ju inte att leva i all evighet. Kommer kanske morgondagens makthavare att komma ifrån de perifera, resurssvaga förortsområdena. kanske kommer de att se tillbaka på hur de fick kämpa för att få sin första lägenhet. Kanske kommer de inte alls ha några minnen och någon relation till NSP utan tycka att detta bara är ett onödigt slöseri att ha all denna mark mitt i stan som inte får bebyggas. Så river de upp lagen, för så kan man man göra. Och så bebygger de hela området med 40 våningshus. Och Kungen säger inget för monarkin är avskaffad och kungen har inte längre någon dispostionsrätt till Djurgården,( Ja,jag är republikan och kan ju alltid hoppas.)
Det bästa sättet, som Anders skriver, att skydda denna park, det är att Stockholmarna får starka band till den och så är det inte nu. Sedan måste man låta Universitetsområdet få utvecklas. Vi kan inte ha ett halvdant Universitet i skogen. Det är ju rent pinsamt.

Men, framförallt: Framtida generationer kommer att göra vad som de anser är viktigt och rätt, och det behöver inte nödvändigtvis betyda att man vill skydda parken för all framtid. Det är därför avgörande om den stora massan kommer att få en relation till parken och tycka att den är en tillgång och inte ett hinder för Stockholms utveckling. För annars kommer Rickard Murray att få vända sig ett inte obetydligt antal gånger i sin grav.
 0
Gustav Svärd (3 Augusti 2010 21:23):
Fredrik L
Så hårda ord skulle jag verkligen inte använda. Jag förstår dock din frustration. Även jag undrar hur det kommer sig att de som är emot Stockholm som stadsmiljö kan vara så tongivande i stadsbyggnadsdebatten i gammelmedia.

Anders Ryding
Din analys känns väldigt träffande. Som dom säger i USA: ditto.
 0
Fredrik L (3 Augusti 2010 22:59):
Gustav:

Jag vet att mina ord va (för) hårda men jag blir bara så frustrerad..
 0
Perik (3 Augusti 2010 23:38):
Jag undrar om DN läste igenom debattartikeln innan publikation. Full av irrelevanta påståenden och argument. Kvalificerat humbug av sällan skådad dignitet enligt min ödmjuka åsikt.
 0
Johannes Lilleberg (4 Augusti 2010 08:18):
Som miljövän blev jag moloken när jag läste Murrays och Lilliestråles artikel. Det är just artiklar som den på DN som får Stockholmarna att se ned på oss "Miljömuppar".

Vi ska självklart bevara det bästa och utveckla det som kan göras bättre inom Kungliga nationalstadsparken. Lika självklart ska vi utveckla områdena runt våra grönområden. De gröna kilarna omgärdas idag av glesa industriområden, motorvägar och villaområden. Det gör det idag omständligt att ta sig till grönområdena utan bil.

Om vi ska göra det möjligt för fler att ta sig till grönområden på ett miljövänligt sätt (till fots eller kollektivtrafik) så måste vi förtäta med blandstad runt om. Man kan exempelvis bygga ovan motorvägar och på gamla industriområden runt nationalstadsparken. Men det vill nu tyvärr Murray och Lilliestråle motarbeta.
 0
Pawel Flato (4 Augusti 2010 12:24):
Utmärkt bemötande av deras artikel. Det är dåligt och obegripligt att DN accepterar så undermåliga debattinlägg (samtidigt som man inte publicerar bemötanden).
Hur som helst viktigt att visa motstånd mot denna typ av resonemang.

Måste dock reagera på hela grundpremissen för diskussionen. Varför ska ett synnerligen glesbefolkat land, med natur upp över öronen, överhuvudtaget envisas med att ha träd, skog och "naturupplevelser" allra längst in i stadskärnan?
Sverige är ju för böveln ett land där man inte ens kan bosätta sig långt bort från en naturupplevelse om man så gav sig fan på det! Bor du i Stockholms centrum ligger skog och sjö max 30 minuter bort ( i de flesta fall mycket närmre ).
Naturligtvis handlar det om att natur är religion i detta land. Naturupplevelsen- den allena saliggörande....Nej tack!
Jag vill ha en hardcore, mullrande, osande super-urban stadsupplevelse utan att bli störd av en massa granar och skit, som ändå finns i parti och minut vart man än sig vänder.
Jag anser att vi bör inrätta riktiga National Stadsparker, nämligen sådan där man fredar den ängsligt spirande urbana miljön från den hårda, moraliskt likgiltiga naturens otämjda intrång.

Nu är ju parken ett faktum och självklart finns det även förtjänster med den. Men att, som Anders så bra påvisar i sitt svar, börja attackera även det som sker utanför parken är fan i mig magstarkt.

Vad vill egentligen dessa park-profter med staden överhuvudtaget?
 0
Martin Ekdahl (4 Augusti 2010 13:52):
Unket av DN att inte tillåta en riktig debatt eller dialog utan enbart trumpeta ut ett enda budskap. Det är så gammelmedierna förlorar mark och läsare i en tid då Internet gjort det möjligt för folk att ta del av alla perspektiv på en fråga i stället för ett enda. Men DN tar inte tillfället i akt att öppna för en spännande stadsbyggnadsdebatt utan kör på i gamla intrampade Pravdaspår. Trist!
 0
Jan Wiklund (5 Augusti 2010 11:16):
Pawel: Visst är det bra att Djurgården och Lilljansskogen finns!

Men det är ett problem att Murray &co resonerar som en gång Axel Oxenstierna och Gustav II Adolf: För att skydda Sveriges gränser måste vi ockupera Estland. Och för att skydda Estland måste vi ockupera Lettland. Och för att skydda Lettland måste vi..... Det tar aldrig slut.

Jag tror tvärtom. Parken skyddas bäst av en markerad och tydlig gräns mellan parken och staden, där det som är innanför är park och det som är utanför är stad. Som på bilden av Central Park ovan. Den flytande gräns Murray &co tydligen eftersträvar kan flyta åt vilket håll som helst.
 0
Patric Nilsson (5 Augusti 2010 13:19):
Pawel, ASG ASG ASG! och ;-) Härligt inlägg, och jag håller med om andemeningen fullständigt. :D

För övrigt är Central Park den mest lyckade urbana park jag någonsin besökt. Om vi kan åstadkomma något liknande med åtminstone de delar av NSP som ligger närmast gränsen mot bebyggelse är jag supernöjd.
 0
Pawel Flato (5 Augusti 2010 14:39):
Tack, Patrik :)

I och med denna tråd tittade jag för första gången på en karta, http:​/​/​tinyurl.​com/​2unzwdk, som visar parkens utbredning.
Det som slog mig direkt är hur stor den är. Även när man tar bort vattnet så ser landytorna ut att vara större än Stockholms innerstad!
Det är något sjukligt med de proportionerna.

Här ett citat från länsstyrelsens presentation av parken:
"Naturen i Nationalstadsparken består av många olika naturtyper. Här finns alkärr, mörka granskogar, strandskogar, öppna ängsmarker och ekhagar med mycket stora och gamla träd."

Kärr! Mörka granskogar!
Och jag mitt nöt har hela tiden trott att det var för kulturen, jobben och nöjeslivet folk flyttade hit. Ack vad man kan bedra sig....,
 0
Niklas Öhrström (5 Augusti 2010 16:40):
Finns det något vetenskapligt belägg för att området Lill-Jansskogen - Storängsbotten - Gärdet - Ladugårdsgärdet skulle utgöra någon viktig ekologisk spridningskorridor (att skogen är rik vet vi ju, men resten?)? Eller är det bara antiurbant floskleri?
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (5 Augusti 2010 17:27):
Det är bra fråga. Jag vet inte. Oavsett hur det förhåller sig med den saken så kan man alltid plantera in lämpliga växter och djur i parken med jämna mellanrum.

Vissa djur som finns i naturen runt Stockholm är olämpliga i en stadspark av olika skäl. Rådjur sprider TBE och borrelia, älgar är farliga i trafiken, osv.

Jag antar att en nationalstadspark är en park som i viss mån bör anpassas till stadens villkor.
 0
Eskil H (5 Augusti 2010 22:27):
Pawel: Ta en promenad i Lill-Jansskogen och njut! Närheten till denna typ av miljöer - som inte alls påminner om en vanlig svensk granplantering - är en av Stockholms unika kvaliteter. I grenen mullrande, osande står vi oss slätt, vilket kanske är tur, även om jag också gillar sådana städer (Calcutta och Hanoi är mina favoriter).
Jan Wiklund: Klockren sammanfattning, någonting man borde kunna enas om!
Rasmus: Naturen är läskig. Huva!
 0
Pawel Flato (6 Augusti 2010 11:13):
#Eskil:

Lill-Jansskogen är säkert jättefin. Och självklart många andra platser och byggnader inom parken. Tror inte någon skulle få för sig att påstå motsatsen. Men att något är fint/trevligt kan automatiskt inte garantera att det ska bevaras.

Jag är kritisk till värderingen av vad som faktiskt är värt att bevara och, inte minst, till vilket pris.
Argumentet att då något anses unikt ska skyddas och bevaras är svagt. Att något är unikt, som t.ex ett kärr mitt i stan, betyder ju knappast att det nödvändigtvis är intressant. Särskilt då t.ex kärr-älskaren enkelt kan ta pendeltåget ut till närmsta kärr och börja vada (eller vad man nu gör där?). Även dumheter kan ju som bekant vara unika.
I ett land i princip obsolet på urbana miljöer väljer man alltså att fridlysa ett område på 27 kvkm(!) mitt i hjärtat av den enda staden som ens närmar sig någon form av storstadskänsla.

Hade Stockholm varit en vibrerande, spännande stad för övrigt så hade jag möjligtvis inte haft några stora problem med parken. Men så ser ju verkligheten inte ut. Stockholm har en urban potential och en gryende opinion som bejakar detta. När då park-profeterna dessutom börjar se staden utanför parken som ett hot då är måttet rågat. Precis som i Jan Wiklunds träffsäkra kommentar till fenomenet: Mycket vill ha mer.
 0
Mats Åhrman (6 Augusti 2010 11:58):
Själv uppskattar jag lilljansskogen rejält! fina löpspår och "lantlig" natur mitt i stan! men visst, dimensionerna är upp åt väggarna! sen allt detta tjafs om spridningsvägar och siktlinjer kan inte ses som annat än argument för att elda på massorna.

Det är en stadspark = hus får och ska synas. Nagga på kanterna, bygg stad hela vägen så kommer parken/parkerna att börja utnytjas, idag är det väldigt tomt på norra djurgården vilket är lite fel med tanke på det centrala läget.

Spridningsvägar för vadå? bebyggelse är inget bagiskt kraftfält som dödar fåglar och frön, naturen ser ingen direkt skillnad på ett hus eller ett berg, det är lite grönavågen flumm över alltihoppa.

skulle någon salamander eller ett rådjur inte hitta ut, och? det är en stadspark ingen vildmark.

som vanligt så är all debatt om Stockholm så otroligt känsloladdad så den eviga nej sidan kommer väl tyvärr aldrig lyssna på logiska argument. . ett nej är ett nej och går aldrig att ändra (tyvärr)
 0
Patric Nilsson (6 Augusti 2010 13:42):
Pawel ännu ett klockrent inlägg (must stop sucking upp ;-) ).

Eskil H: Det är ju jättetrevligt att det finns skogar för dig och andra intresserade att vandra i. Själv är jag nästan totalt ointresserad av natur utom den som är anlagd för att passa människor, mao parker, alléer osv.

Vad jag däremot hungrar efter i detta land är en riktig stadskänsla, sådan man kan få om man besöker Paris, Barcelona, Madrid, Buenos Aires, New York, Mexico City, San Francisco, osv osv. Ja, jag vet att alla dessa är betydligt större än Stockholm, men de är alla något att sträva efter.

Min favoritkänsla är när man (helst i solsken och värme) kan vandra längs en bred (och trädplanterad) aveny som aldrig tar slut, där nästan varje sidogata bjuder på överraskningar, avenyn är fylld med uteserveringar, gallerier, affärer och hus med intressant arkitektur. Alla de städer som jag nämnde har fullt av dessa avenyer.

I kvarteren bakom avenyerna finns ofta intressanta små juveler av tätt byggda områden med mycket personlighet och värde, att gå på upptäcktsfärd i.

Någon enstaka park (väl omhändertagen och utsmyckad) då och då förgyller hela upplevelsen. Ingenstans vart än ögat vänder sig ser jag oanlagd natur, skogar eller fält utan mening.

Det är för mig den ideala miljön. I Sverige finns inget av detta, och varje försök att skapa åtminstone en sådan miljö (läs i Stockholm) möts av motstånd från hysteriska fanatiker. Sverige är ett mycket stort land fullt med orörd naturskog och andra naturliga miljöer som inte är svåra att nå, varför då inte låta EN plats i landet få växa till en riktig urban miljö???
 0
Niklas (6 Augusti 2010 14:16):
Eskil:
"Ta en promenad i Lill-Jansskogen och njut! Närheten till denna typ av miljöer - som inte alls påminner om en vanlig svensk granplantering"

Jag kan inte se att någon påstått att Lill Jansskogen. För övrigt skulle den skogen kunna göras bättre om det var lättare att ta sig dit (dvs att stadsbebyggelsen direkt gränsade an mot den).

Vad gäller granskogar så är det länsstyrelsens beskrivning och man kan gått fråga sig vad vilda granskogar har i en stadspark (som ju per definition är mer eller mindre anlagd) har att göra.

"I grenen mullrande, osande står vi oss slätt, vilket kanske är tur, även om jag också gillar sådana städer (Calcutta och Hanoi är mina favoriter). "

Jaha... Vad har det med saken att göra öht? Att det finns städer som är långt mer urbana än Stockholm är väl inget argument för att hindra Stockholms urbana utveckling.
 0
Niklas (6 Augusti 2010 14:33):
Mats Å:
"Spridningsvägar för vadå? bebyggelse är inget bagiskt kraftfält som dödar fåglar och frön..."

Jag skulle vilja se länkat någon publikation (i granskad och erkänd vetenskaplig tidskrift) som visar att Gärdet skulle vara en sådan viktig spridningskorridor mellan Södra och Norra Djurgården (och att detta är helt avgörande för den biologiska mångfalden + att växterna inte kommer ta någon annan väg om korridoren skulle täppas till). Finns det någon sådan publikation? Om inte kan man helt bortse från detta argument.

För övrigt har ju Södra Djurgården fri väg till obygd på Kvarnholmen-Nacka-Fjäderholmarna. Norra Djurgården har fritt mot Tranholmen + Norra Lidingö. Haga har relativt fritt mot Bergianska + Norra Djurgården.

Jag har svårt att se att det skulle bli någon ekologisk katastrof om tät stad byggdes från Fiskartorpsvägen/Lindstedts väg till Djurgårdskanalen. Vi har byggt stad förr, och därmed säkerligen brutit av sk ekologiska spridningskorridorer och det är väl inget vi lider av idag. Istället har vi, iom stadstillkomst, skapat nya korridorer, mänskliga sådana. De mänskliga korridorerna är de viktigaste korridorerna i en stad . Det är sådana vi behöver fler av.
 0
Niklas S (6 Augusti 2010 15:56):
Var samma visa i Göteborg när NIMBYiterna visade sitt allra fulaste ansikte i samband med ett moskebygge intill ramberget. Den skulle förstöra parken, den var i parken, parken parken som argument hela tiden.
 0
Björn (6 Augusti 2010 16:01):
Tänkte bara komma med några kommentarer till några föreställningar här. Nationalstadsparken är såvitt jag förstår naturskog. Det vill säga skog som inte är planterad utan har spridits naturligt. Idag utgör den skogstypen ungefär 3% av skogen i Sverige, ytterligare en halv procent utgör urskog. De övriga 96,5% är planterad. Så nationalstadsparken är faktiskt inte helt utbytbar.

Sen så har jag väldigt svårt att se hur stockholms urbana kvaliteter skulle minska av att det finns naturmark bevarat centralt i staden. Det är snarare en unik kvalitet som ökar stadens särprägel. Något man börjar inse i Buenos Aires.

http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Buenos_​Aires_​Ecological_​R.​.​

Sen så har jag inget mot att man bygger hus bredvid nationalstadsparken och utökar tillgängligheten. Det tycker jag vore alldeles utmärkt.
 0
Pawel Flato (6 Augusti 2010 16:17):
Niklas:
Låt oss anta att Gärdet är nödvändigt som korridor för den biologiska mångfalden på Södra Djurgården. So what? Varför måste det nödvändigtvis råda biologisk mångfald där? Ingen självklarhet, eller hur?
Och om det måste det kanske det finns andra lösningar än "naturliga" korridorer mitt i stan?

Patrik: :-D
 0
Patric Nilsson (6 Augusti 2010 16:34):
Björn:

Buenos Aires låter våtmark som är tidigare till stor del oanvänd bli en nature preserve, det är inget som stör BA's urbana utveckling, eftersom BA har möjlighet att expandera inåt landet. Delar av NSP och dess regelverk och dess mer fanatiska (läs oresonliga) anhängare däremot stör faktiskt Stockholms urbana utveckling.

Ladugårdsgärdet borde omvandlas till en anlagd stadspark istället för ett ogräsfält som knappt används. Parken bör sedan omgärdas av högt exploaterade stadskvarter som sträcker sig fram till det nya stadsutvecklingsområdet i Värtan.

Norra Stationsområdet bör bebyggas ända upp till NSPs gräns och inte avgränsas av E4an (mot parken).

Det finns många fler exempel där fanatismen om parken leder till skador på stans urbana utveckling.

BTW: ang. spridningskorridorer. Central Park (igen) är helt omgärdad av bebyggelse, inga spridningskorridorer där, ändå finns det djur och växtliv i parken....hmmm?
 0
Johannes Lilleberg (6 Augusti 2010 17:04):
Björn: Det finns små partier i Nationalstadsparken som är "Naturskogsartad". Naturskog i vår region är oftast tät granskog. Enligt dokument jag läst vill man låta granandelen öka i vissa delar av parken för att få mer "naturskogskaraktär". Men någon äkta stor naturskog tycker jag inte det är.

Närmaste stora urskog/naturskog finns i Tyresta Nationalpark. Det är ett av de största orörda skogspartierna i Sverige utanför fjällvärlden. Dit tar man sig naturligtvis enklast med bil. Men det går också bussar till nationalparken.
 0
Niklas (6 Augusti 2010 17:27):
@Björn:
Hmmm... Få se här. 60% av Sveriges totalyta består av skog. Det är alltså runt 270.000km2 skog. Om naturskogen utgör 3% av detta så har vi 8100km2 naturskog i Sverige.

Hur stor andel av nationalstadsparkens 27km2 består av naturskog och hur stor andel av den skulle hotas om man byggde så som jag föreslog tidigare (mellan Lill-Jansparken och Djurgårdskanalen)?

Om det nu ska vara naturlig granskog där så tycker jag att man ska sluta upp med att kalla det park och benämna det vid sitt rätta namn: Green Belt eller naturområde. Fast hur mycket skulle man behöva lida om kanske 3km2 (av de 8100km2) naturskog i form av granskog (som råkar ligga i NSP) fick bli stadsbebyggelse? Om du frågar mig: inte ett smack.

@Patrik:
Skulle nog hellre se att Ladugårdsgärde helt bebyggdes med tät stad (självklart med parker här och var). Det är mycket viktigt att Värtastaden byggs ihop med innerstaden som en enda enhet med många och tydliga mänskliga spridningskorridorer.
 0
Pawel Flato (6 Augusti 2010 17:33):
Björn:

Det spelar ingen roll att den skogstyp som finns i parken är sällsynt.

Vore intressant att veta hur stor andel av dessa 3% som skogen i parken utgör?
Vore då även intressant att veta hur stor del av parken som faktiskt utgörs av denna sällsynta skog?
Kanske du har fler fakta där Björn?

Att fridlysa denna skog mitt inne i storstan är hur som helst en i allra högsta grad diskutabel lösning. Det är ju inte direkt ont om plats i landet, om man anser att denna skogstyp är så omistlig.
 0
Björn (6 Augusti 2010 17:52):
Jag tycker faktiskt att man kan bygga intill nationalstadsparken, vilket jag också skrev. Bygg gärna högt och tät också. Men jag tycker däremot att det är onödigt att göra om nationalstadsparken till en tamare stadspark. Att ha granskog tätt inpå eller omgiven av en tät stadsbebyggelse skulle kunna bli en unik kvalitet.
 0
Patric Nilsson (6 Augusti 2010 20:17):
Niklas, jag har inget emot att Ladugårdsgärdet helt byggdes igen, det viktigaste är dock att den framtida, förhoppningsvis mycket täta, bebyggelsen i Värtan får en naturlig kontakt med innerstaden.
 0
Niklas (6 Augusti 2010 21:56):
@Björn:
Håller med om det första. Men om vi studerar parkens gränser i följande länk: http:​/​/​tinyurl.​com/​2unzwdk
Så ser vi att detta blir rätt svårt, och löser inte de problem vi idag har i gränsland mellan stad och park (ex Storängsbotten). I princip skulle man kunna bygga tätt och högt i Hjorthagen (norr om Värtabana och öster om Husarviken). I Värtastaden är det redan låg och relativt barriärerande bebyggelse angränsande mot gräsfältet. Själva innerstaden är i stort sett fullbyggt intill det som administrativt räknas som nationalstadsparken. Ska man fullt ut respektera de gränser som parken anger kommer Värtastaden aldrig kunna bli en del av innerstaden, utan bara en avhänd enklav, i värsta fall en tät förort. I bästa fall en sömnig del som med lite vilja skulle kunna kallas innerstad... Detta är fullständigt oacceptabelt, speciellt med tanke på att det handlar om en stadsdel bara lite drygt 2 kilometer från Stureplan. För att göra en jämförelse: I Köpenhamn (som inte kallar sig Skandinaviens huvudstad) är det i stort sett sammanhängande kvarter inom en radie på 3 kilometer från Nörreport. I Stockholm kommer vi inte (pga den absurda lagen kring NSP) inte kunna åstadkomma något sådant, ens på en radie 2 kilometer från Stureplan är det sammanhängande.

Så problemet är förstås parkens gränser. För det första bör det inte vara frågan om EN park, utan FLERA. JAg tror nämligen att folk mentalt känner att Haga och Djugården är två vitt skiljda parker. Här kommer ett förslag på hur området skulle kunna delas in i ett parkområde, dvs parkrika stadsdelar där parkerna inordnar sig i kvartersstruktur (ett rätt drastiskt förslag i vissas ögon, men som skulle kunna lättas upp).

-Haga börjar i syd vid Bellvue och når upp till Frösundavik.

-Bergianska/Frescati går väster om Roslagsvägen och börjar norr om Kräftriket och slutar vid Ålkistan

-Stora skuggan begränsas av Husarviken i sydöst, lilla Lappkärrsberget i norr (området närmast Värtan bör inte vara oländig ickestad/ickepark som idag) och Fiskartorpskullen i syd, samt universitetet i väst.

-Lill-Jansskogen kan bli en egen park och når fram till Lindstedts väg, sammakopplad med Fiskartorpsvägen.

-Några av grönområden öster om Kaknästornet skulle kunna göras om till park.

-Slutligen har vi Djurgården som är en väldefinierad park då det utgör en egen ö.

I förslaget blir det alltså stad i området med 6 större parker (+ ett antal mindre parker).
 0
Johannes Lilleberg (6 Augusti 2010 22:59):
Björn: Ja du har en hel del rätt i det du skriver...
 0
Patric Nilsson (7 Augusti 2010 13:09):
Niklas:

När jag såg kartan så tycker jag som du. Avskaffa NSP-lagen och bebygg större delen, med de undantag som du definierat. Fast jag skulle nog bebygga Lill-Jansskogen också.

På Djurgården bör dock Gröna Lund och Skansen tillåtas expandera, liksom en del museum, och eventuellt nya museum tillåtas anläggas. Vidare bör man få omvandla områden som Beckholmen till mer kommersiell eller kulturell verksamhet.

Värtastaden bör tillåtas att breda ut sig söderut till en gräns rakt öster och väster om Kaknästornet. så att Kaknäs kan vara en del av Värtastaden.

I övrigt så bör man flytta Norra Begravningsplatsen till utanför staden, för att också bebygga detta mycket stora område.
 0
Niklas (7 Augusti 2010 15:33):
@Patrik:
Tror nog man ska akta sig för bebygga Lill-Jansskogen. Det är många som utnyttjar denna grönyta (trots avskärmningen från staden). Låter man staden gränsa an mot Lill-Jansskogen + att man rensar upp en massa sly vid Järnvägen kan det nog bli toppen.

Håller med om v verksamheterna på västra delen av Djurgårdsön. Tror faktiskt inte att lagen säger något om att det inte skulle få expandera, då det redan handlar om hårdgjorda ytor (däremot finns det nog en del NIMBYs i området som motsätter sig, men det är en annan femma).

Vad gäller Norra begravningsplatsen är det nog mycket svårt att genomföra en flytt. Tycker nog man borde satsa på att bygga tätt runt om (Som exempelvis mellan Solnavägen och Järnvägen + att uppgradera industrområdet mellan Solnavägen och Blåkulla till stad. Även Blåkulla skulle kunna förtätas till kvartersstad). Man skulle på väl valda delar, där höjdskillnader medger, kunna däcka över E4:an så att Norra Kyrkogården fick kontakt med Haga. Då skulle de västra delarna av Haga kunna göras mer populära.
 0
Johannes Lilleberg (7 Augusti 2010 21:20):
Ja Lill-Jansskogen används av många...

Det viktigaste är att förtäta områden runt NSP på ett snyggt och bra sätt så att fler kan njuta av Nationalstadsparken och stan samtidigt. Idag är det mycket få som bor inom bekvämt gångavstånd till NSP trots att området är jättestort. Området runt NSP domineras av motorvägar, matarleder, frilligande glesa hus och gamla industriområden. Dessa områden kan göras göras mycket trevligare med bland annat förtätning.
 0
Eskil H (8 Augusti 2010 02:45):
Niklas: Jag kommenterade att Pawel Flato ville ha en mullrande, osande stad. På vilket sätt är det irrelevant? Och varför skulle jag vara emot mer stad om jag inte vill ha den mullrande och osande? På den punkten skiljer jag mig knappast från kollektivtrafikfantasterna i Yimby. Kanske bör påpeka för dig och andra att mina åsikter om Nationalstadsparken inte skiljer sig så värst mycket från t ex Anders Gardebrings. Jag är varm anhängare av byggande i t ex gasverksområdet, gärna höga hus, och jag tycker också att vissa områden som ingår i parken inte borde göra det. Om man däremot skövlade hela Nationalstadsparken, så att man var tvungen att åka långt ut på landet för att se ett större grönområde än Humlegården, skulle Stockholm bara bli en i mängden av halvstora, måttligt intressanta europeiska städer.
 0
Per (8 Augusti 2010 09:00):
"Om man däremot skövlade hela Nationalstadsparken, så att man var tvungen att åka långt ut på landet för att se ett större grönområde än Humlegården, skulle Stockholm bara bli en i mängden av halvstora, måttligt intressanta europeiska städer."

Nackareservatet?
 0
Patric Nilsson (8 Augusti 2010 13:14):
Eskil H:

Om man "skövlade" ASG! NSP så får man kanske åka kollektivt max 20-25 min till någon förort för att hitta större grönområden än Humlegården. Denna längd av resa gör massor av förortsbor nästan varje dag av mindre trevliga anledningar (för vissa) än att ströva i skog. Nog klarar de som har förmånen att kunna bo centralt, att resa utanför innerstaden för vissa behov... eller? Vinsten med vad du kallar "skövling", jag kallar "utveckling", är att vi får plats med betydligt fler människor av alla kategorier, fattiga som rika, i innerstaden. Det är en vinst som är väl värt "skövlingen" av NSP.
 0
Jan Wiklund (8 Augusti 2010 13:38):
Det finns absolut inget problem med att ha kvar såväl Lilljansskogen som Djurgården. Faktum är att nån så bra gräns mellan stad och land har vi ingen annanstans här i Stockholm. Och därmed inte heller nån så lättillgänglig natur. Snarare än att ödelägga det borde vi fundera på hur man kan skapa fler sådana miljöer. Går det till exempel att förtäta stadsdelarna som gränsar till Nackareservatet så de blir lika täta som Östermalm?

Vad vi däremot måste reagera mot är att man använder tillvaron av Lilljansskogen och Djurgården som ett argument (falskt sådant, dessutom!) för att stycka upp nuvarande innerstad och kommande Värtastad som två enklaver med bara skräpmark mellan. Det går utmärkt att bebygga Storängsbotten, ända från Stadion fram till Värtan, och om naturnördarna vill ha ett 30m brett parkstråk som förbinder Lilljansskogen med Gärdet så att nån hare kan springa förbi är det verkligen inte hela världen. Låt dom få det, om dom blir nöjda med det. 30m är en struntsak i sammanhanget. Mer kan det i alla händelser inte vara fråga om eftersom det är ungefär så brett det är mellan husen i glappet på Gärdet, i norra ändan av Tessinparken. Och det klarar hararna, uppenbarligen.
 0
Niklas (8 Augusti 2010 22:39):
Eskil H:
Jag uppfattade det som att du inte vill ha en "mullrande och osande" urban stad eftersom vi ändå på den punkten aldrig kommer att kunna mäta sig med andra metropoler. Jo det är rätt så irrelevant. Om Buenos Aires är superurbant är faktiskt helt irrelevant i diskussionen hur urbant vi vill att Stockholm ska vara.

"Om man däremot skövlade hela Nationalstadsparken, så att man var tvungen att åka långt ut på landet för att se ett större grönområde än Humlegården"


Just detta är en anledning till att urbanisera gärna riktigt tätt och intill parken. Ju mer tätt desta mindre villamatta behövs och därmed blir det närmare till den riktiga naturen.

"skulle Stockholm bara bli en i mängden av halvstora, måttligt intressanta europeiska städer. "

Det låter som en beskrivning av dagens Stockholm.
 0
Eskil H (21 Augusti 2010 00:21):
Ursäkta dröjsmålet, tröttnade lite på diskussionen, men om någon fortfarande följer detta...

Niklas:
Jag skrev att det kanske är tur att vi står oss slätt i grenen mullrande. osande storstäder. Kanske var menat som en retorisk underdrift. Min poäng var givetvis att vi inte bör konkurrera med städer som Mexico City, Kairo, São Paulo etc, inte därför att vi inte kan, utan därför att jag inte tycker att det är särskilt eftersträvansvärt (hur fascinerande sådana städer än kan vara att besöka). En tät stad med ett rikt folkliv, stort utbud av kultur och nöjen, god kollektivtrafik och inte minst bostäder även för folk utan fet plånbok är jag däremot varm anhängare av. Detta utesluter inte innerstadsnära grönområden inom rimliga gränser (ja, jag tycker att detta på ett positivt sätt skiljer Stockholm från halvstora, måttligt intressanta europeiska städer, typ Haag eller Genève). Det betyder (fortfarande) inte att jag sympatiserar med Murray & Co som betraktar Nationalstadsparken som Sarek och vill lägga en död hand över hela Stockholm. Att "urbanisera gärna riktigt tätt och intill parken" har jag aldrig motsatt mig.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter