Krönika: Vacker arkitektur gör oss gladare och friskare

Det påstås ibland (av arkitekter?) att uppfattningen av vad som är vackert är knuten till personligheten, att vi har olika uppfattning om vad som är fult eller vackert.
Jag vill i denna artikel visa att den uppfattningen inte har stöd i forskningen.
 



I YIMBY:s forum finns under Arkitektur den 4 juli 2010 ett inlägg av Tore Kullgren under rubriken "Vackra och fula fasader, en fråga om detaljerade eller kala ytor?"
Här framför Tore att detaljer på byggnader gör att de upplevs som vackra. Herbert, Tingesten tillfogar att man empiriskt kan konstatera ett större intresse för detaljerade byggnader genom att mäta hur lång tid blicken stannar vid foton av byggnader i olika stil.

Det finns några nyligen publicerade doktorsavhandlingar som ger vid handen att majoriteten av människor har samma subjektiva uppfattning av vad som är vackert, men även ett examensarbete om det jag skulle definiera som objektiv skönhet.
 

Det sistnämnda är en kandidatuppsats från 2005 av Cecilia Svensson och Linda Johansson på Blekinge tekniska högskola: "Den fysiska vårdmiljöns inverkan på patienters hälsa under sjukhusvistelse". Författarna har gått igenom ett antal undersökningar i ämnet och konstaterar att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare om miljön runt dem bl.a. innehåller detaljer med färger och former (som vi kallar vackra). I En studie av två grupper patienter hade den ena gruppen utsikt mot en tegelmur och den andra mot en park med vackra träd och buskar. Det visade sig att gruppen med utsikt mot parken behövde mindre smärtstillande och fick också mindre postoperativa komplikationer som huvudvärk, illamående och yrsel. (Wikström, Estetik och omvårdnad 2003).

Det gick också att konstatera att ljus, omväxlande färger och kontraster mellan dessa bidrog till ett snabbare tillfrisknande. Det handlar här om arkitektur, inventarier och konstverk på avdelningen. En ytterligare positiv faktor var också om patienten själv kunde påverka vilken konst som fanns i rummet. Tillfrisknandet var således objektivt mätbart. På förfrågan uppgav patienterna att de upplevde en sådan miljö som omvårdande och återspeglade personalens större omsorg om sina patienter. En trist miljö uppfattades som om sjukhuset struntade i patienterna.

Hur människor uppfattar skönhet subjektivt behandlas i ett antal doktorsavhandlingar inom ramprojektet "Den mänskliga staden" som drevs av professor Johan Rådberg i LTH från början av 2000-talet.  I en doktorsavhandling av Lena Steffner 2009: "Värdering av stadsmiljöer – en metodstudie i att mäta upplevelse" konstaterar hon att det faktiskt går att få reda på om stadsmiljöer är bra eller dåliga. I en av henne upprättad frågemodell har människor fått gradera hur de känner sig i olika stadsmiljöer, glada, upplivade, trygga, uttråkade et.c. Hon konstaterar att bl.a. en enkel, repetitiv och utarmad arkitektur gör människor oroliga, missmodiga, irriterade etc.

Andra avhandlingar är "Stadsrumsanalys" av Thomas Nylund och "Bilden av småstaden" av Catharina Sternudd. I den sistnämnda studien visas att Karlshamnsborna uppskattar den traditionella och småskaliga bebyggelsen som finns i en småstad. Modernistiska hus från 1960 – och 70-talen anses genomgående vara fula, klumpiga och dystra. Författaren finner vidare att många andra studier visar att Karlshamnsborna knappast är unika. Människor världen över uppskattar varierad småskalig arkitektur med färger, naturmaterial, grönska och ett formspråk med anknytning till äldre tiders bebyggelse.

De här undersökningarna ger uppenbart ett klart besked: färg-, variations- och detaljrik arkitektur är god arkitektur = vacker arkitektur som påverkar människor både fysiskt och psykiskt och dessutom kan bidra till en bättre hälsa. Man skulle också kunna påstå att dålig arkitektur som Stockholms stadsbyggnadsnämnd och kontor delvis är ansvariga för inte ger uttryck för kommunens omsorg för sina medborgare. Byggnadskulturen i en stad är vidare en konstform som kan upplevas av alla människor – inte bara av dem som har råd att köpa upplevelser. Vacker arkitektur betraktas också som en investering, den drar till sig turister som konsumerar och i slutänden ger skatteintäkter för staden. Att bygga billigt för stunden kan visa sig vara dyrt i ett längre perspektiv.

Varför byggs så få vackra hus?

I sin avhandling konstaterar Catharina Sternudd att det finns en klyfta mellan arkitekternas smak och allmänheten. Arkitekterna får lära sig att det bara är experter som vet vad som är bra arkitektur. Man misstänkliggör människors synpunkter och tränas sällan i att rita hus i dialog med de framtida brukarna. (Man skulle kunna säga att vi f.n. lever i en arkitektonisk diktatur, min anm.)

Catharina Sternudd konstaterar att mycket av detta beror på lärarna som växte upp under modernismens protest mot den dekorerade arkitekturen före 1925. Den mångfald som syns hos studenterna vid antagningen slätas ut och förbyts i en homogenitet under utbildningen. På bloggen Betongelit klagar arkitekturstuderanden Jenny Åkesson (10 sep 2007) över att ingen utbildning ges i klassisk arkitektur. Peter Sörenssen och Khadidja Ouis framför på var sina bloggar och i tidningen anti tanken att arkitekterna inte fått kunskap att rita byggnader med detaljer. En tanke som också slagit mig sedan några år tillbaka.

Att rita enkla hus kräver ingen större kunskap. Peter Sörensen jämför med en salladskock; Vem som helst kan skära grönsaker i bitar och lägga varje sort på var sitt fat. Men att blanda ingredienserna i de proportioner som både ser och smakar bra kräver åtskilligt större kunskaper. Jag har tittat på industridesignen. Den utvecklas hela tiden och duktiga formgivare skapar nya former pga  konkurrensen. Jag kan med bedrövelse konstatera att arkitekturen i Stockholm med viss modifiering står kvar på 70-talets nivå. Jag besökte Huskvarnas industrimuseum i Huskvarna häromåret. Det slog mig hur mikrovågsugnar och diskmaskiner från 60-talet var skrämmande lika de byggnader som skapas idag. Arkitekturutbildningen i Sverige verkar ligga 40-50 år efter sin tid.

Jag reser ganska mycket och upptäckte redan för flera år sedan att arkitekturen på t.ex. Kanarieöarna, i Österrike och Polen ligger långt före Stockholm. Det gemensamma i den arkitekturen är att man bygger vidare på de lokala byggnadstraditionerna och tillfogar moderna element och detaljer som uppkommer ur den tekniska byggmaterialutvecklingen. I Stockholm (och Sverige) gick utvecklingen på några år så att man sopade bort all tradition på några år på 30-talet
 


Det finns många bilder att ösa ur men jag tar bara detta exempel på nybyggnad med ägarlägenheter i Zakopane (Polen). Av tradition i Zakopane bygger man husen med ganska spetsiga tak samt lägger en utskjutande takdel i underdelen av gavelspetsarna. Lägg märke till stenvalvsgalleriet i bottenplanet.

Jag talade i juni med Katrin Berkefeldt som är planchef för nya Lindgården på Stadsbyggnadskontoret och bad henne förklara varför arkitekturen i Stockholm var så enahanda. När tunnelbanan byggdes anlitades konstnärer för att utforma miljöerna med ett unikt resultat. Varför har det konceptet inte tagits upp till husfasaderna? Jag redogör mycket kort för svaren.
Hon uppgav att utformningen till stor del styrs av byggföretagen som inte vill ha för mycket detaljer därför att det blir dyrt att bygga och underhålla. Arkitekterna hade också ett ansvar. Byggnadskulturbidrag finns inte. Bara för underhåll gamla fastigheter. Byggnadsnämnden har inget intresse av hur det ser ut i andra länder eller kommuner, och man är ganska nöjd med det som hittills byggts i Stockholm.

Planarkitekt Victor Hoas Ströman uppger att man inte vill göra kopior av gamla hus, för det blir inte bra. Han svarar egentligen inte på när jag säger att det inte handlar om att göra kopior utan om att utforma byggnaderna med färg och detaljer där bara fantasin sätter gränserna.

Jag kom fram till att det saknas riktigt engagemang i byggnadsnämnden för arkitekturen i Stockholm och därför får arkitekter och byggbolag bestämma gestaltningen..

Förslag till kommunen

Hur som helst har jag lämnat följande förslag till stadsbyggnadsnämnden.

1. Att man bestämmer att det politiska och byggnadstekniska inflytandet på byggnadsprojekt (utöver markplaneringen) ökar vad avser fasadutformningen.

2. Att kommunen kontaktar ägare av de värsta exemplen av  tråkig 60- och 70-tals bebyggelse i centrala lägen för att förmå dem att bygga om fastighetsfasaderna, ev med stöd av ett utformat kulturbidrag,

3. Att staden tar kontakt med formgivare och konstnärer, (och gatuklottrare) som tillfrågas om de vill inkomma med förslag på fasadutformning på nybyggnation. (Jmf tunnelbanan

4. Att staden ställer ut och lägger ut bidragen på Internet där medborgarna kan rösta. Eller att annan lösning görs t.ex. genom att enkäter görs av ett blandat urval av Stockholms befolkning. Se Lena Steffners avhandling.

5. För den ökade kostnaden för fasaderna kan i förekommande fall utgå ett byggnadskulturbidrag.

6. Att staden undersöker vad den långsiktiga vinsten kan bli av intressantare och konstnärligare utformning av husfasader och jämför med investeringskostnaden. Faktorer att ta hänsyn till kan vara ökad attraktivitet på byggnaderna= högre värde, bättre hälsa hos de boende och ökade intäkter från besökare.

Förslag

Som en illustration på vad jag framfört i denna artikel har jag till byggnadsnämnden inlämnat ett förslag på ombyggnad av kulturhuset vid Sergelstorg. Byggnaden saknar detaljer och är enligt min mening fantasilös och tråkig och behöver bli lite gladare. Utförandet kan ske i puts och klinker på bas av betong eller tegel.

Pga byggnadens längd är den uppdelad i två bilder.

 
Östra delen...

 
...och västra


Samt översikt