Utskrift från www.yimby.se
....

Krönika: Vacker arkitektur gör oss gladare och friskare

 
Det påstås ibland (av arkitekter?) att uppfattningen av vad som är vackert är knuten till personligheten, att vi har olika uppfattning om vad som är fult eller vackert.
Jag vill i denna artikel visa att den uppfattningen inte har stöd i forskningen.
 



I YIMBY:s forum finns under Arkitektur den 4 juli 2010 ett inlägg av Tore Kullgren under rubriken "Vackra och fula fasader, en fråga om detaljerade eller kala ytor?"
Här framför Tore att detaljer på byggnader gör att de upplevs som vackra. Herbert, Tingesten tillfogar att man empiriskt kan konstatera ett större intresse för detaljerade byggnader genom att mäta hur lång tid blicken stannar vid foton av byggnader i olika stil.

Det finns några nyligen publicerade doktorsavhandlingar som ger vid handen att majoriteten av människor har samma subjektiva uppfattning av vad som är vackert, men även ett examensarbete om det jag skulle definiera som objektiv skönhet.
 

Det sistnämnda är en kandidatuppsats från 2005 av Cecilia Svensson och Linda Johansson på Blekinge tekniska högskola: "Den fysiska vårdmiljöns inverkan på patienters hälsa under sjukhusvistelse". Författarna har gått igenom ett antal undersökningar i ämnet och konstaterar att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare om miljön runt dem bl.a. innehåller detaljer med färger och former (som vi kallar vackra). I En studie av två grupper patienter hade den ena gruppen utsikt mot en tegelmur och den andra mot en park med vackra träd och buskar. Det visade sig att gruppen med utsikt mot parken behövde mindre smärtstillande och fick också mindre postoperativa komplikationer som huvudvärk, illamående och yrsel. (Wikström, Estetik och omvårdnad 2003).

Det gick också att konstatera att ljus, omväxlande färger och kontraster mellan dessa bidrog till ett snabbare tillfrisknande. Det handlar här om arkitektur, inventarier och konstverk på avdelningen. En ytterligare positiv faktor var också om patienten själv kunde påverka vilken konst som fanns i rummet. Tillfrisknandet var således objektivt mätbart. På förfrågan uppgav patienterna att de upplevde en sådan miljö som omvårdande och återspeglade personalens större omsorg om sina patienter. En trist miljö uppfattades som om sjukhuset struntade i patienterna.

Hur människor uppfattar skönhet subjektivt behandlas i ett antal doktorsavhandlingar inom ramprojektet "Den mänskliga staden" som drevs av professor Johan Rådberg i LTH från början av 2000-talet.  I en doktorsavhandling av Lena Steffner 2009: "Värdering av stadsmiljöer – en metodstudie i att mäta upplevelse" konstaterar hon att det faktiskt går att få reda på om stadsmiljöer är bra eller dåliga. I en av henne upprättad frågemodell har människor fått gradera hur de känner sig i olika stadsmiljöer, glada, upplivade, trygga, uttråkade et.c. Hon konstaterar att bl.a. en enkel, repetitiv och utarmad arkitektur gör människor oroliga, missmodiga, irriterade etc.

Andra avhandlingar är "Stadsrumsanalys" av Thomas Nylund och "Bilden av småstaden" av Catharina Sternudd. I den sistnämnda studien visas att Karlshamnsborna uppskattar den traditionella och småskaliga bebyggelsen som finns i en småstad. Modernistiska hus från 1960 – och 70-talen anses genomgående vara fula, klumpiga och dystra. Författaren finner vidare att många andra studier visar att Karlshamnsborna knappast är unika. Människor världen över uppskattar varierad småskalig arkitektur med färger, naturmaterial, grönska och ett formspråk med anknytning till äldre tiders bebyggelse.

De här undersökningarna ger uppenbart ett klart besked: färg-, variations- och detaljrik arkitektur är god arkitektur = vacker arkitektur som påverkar människor både fysiskt och psykiskt och dessutom kan bidra till en bättre hälsa. Man skulle också kunna påstå att dålig arkitektur som Stockholms stadsbyggnadsnämnd och kontor delvis är ansvariga för inte ger uttryck för kommunens omsorg för sina medborgare. Byggnadskulturen i en stad är vidare en konstform som kan upplevas av alla människor – inte bara av dem som har råd att köpa upplevelser. Vacker arkitektur betraktas också som en investering, den drar till sig turister som konsumerar och i slutänden ger skatteintäkter för staden. Att bygga billigt för stunden kan visa sig vara dyrt i ett längre perspektiv.

Varför byggs så få vackra hus?

I sin avhandling konstaterar Catharina Sternudd att det finns en klyfta mellan arkitekternas smak och allmänheten. Arkitekterna får lära sig att det bara är experter som vet vad som är bra arkitektur. Man misstänkliggör människors synpunkter och tränas sällan i att rita hus i dialog med de framtida brukarna. (Man skulle kunna säga att vi f.n. lever i en arkitektonisk diktatur, min anm.)

Catharina Sternudd konstaterar att mycket av detta beror på lärarna som växte upp under modernismens protest mot den dekorerade arkitekturen före 1925. Den mångfald som syns hos studenterna vid antagningen slätas ut och förbyts i en homogenitet under utbildningen. På bloggen Betongelit klagar arkitekturstuderanden Jenny Åkesson (10 sep 2007) över att ingen utbildning ges i klassisk arkitektur. Peter Sörenssen och Khadidja Ouis framför på var sina bloggar och i tidningen anti tanken att arkitekterna inte fått kunskap att rita byggnader med detaljer. En tanke som också slagit mig sedan några år tillbaka.

Att rita enkla hus kräver ingen större kunskap. Peter Sörensen jämför med en salladskock; Vem som helst kan skära grönsaker i bitar och lägga varje sort på var sitt fat. Men att blanda ingredienserna i de proportioner som både ser och smakar bra kräver åtskilligt större kunskaper. Jag har tittat på industridesignen. Den utvecklas hela tiden och duktiga formgivare skapar nya former pga  konkurrensen. Jag kan med bedrövelse konstatera att arkitekturen i Stockholm med viss modifiering står kvar på 70-talets nivå. Jag besökte Huskvarnas industrimuseum i Huskvarna häromåret. Det slog mig hur mikrovågsugnar och diskmaskiner från 60-talet var skrämmande lika de byggnader som skapas idag. Arkitekturutbildningen i Sverige verkar ligga 40-50 år efter sin tid.

Jag reser ganska mycket och upptäckte redan för flera år sedan att arkitekturen på t.ex. Kanarieöarna, i Österrike och Polen ligger långt före Stockholm. Det gemensamma i den arkitekturen är att man bygger vidare på de lokala byggnadstraditionerna och tillfogar moderna element och detaljer som uppkommer ur den tekniska byggmaterialutvecklingen. I Stockholm (och Sverige) gick utvecklingen på några år så att man sopade bort all tradition på några år på 30-talet
 


Det finns många bilder att ösa ur men jag tar bara detta exempel på nybyggnad med ägarlägenheter i Zakopane (Polen). Av tradition i Zakopane bygger man husen med ganska spetsiga tak samt lägger en utskjutande takdel i underdelen av gavelspetsarna. Lägg märke till stenvalvsgalleriet i bottenplanet.

Jag talade i juni med Katrin Berkefeldt som är planchef för nya Lindgården på Stadsbyggnadskontoret och bad henne förklara varför arkitekturen i Stockholm var så enahanda. När tunnelbanan byggdes anlitades konstnärer för att utforma miljöerna med ett unikt resultat. Varför har det konceptet inte tagits upp till husfasaderna? Jag redogör mycket kort för svaren.
Hon uppgav att utformningen till stor del styrs av byggföretagen som inte vill ha för mycket detaljer därför att det blir dyrt att bygga och underhålla. Arkitekterna hade också ett ansvar. Byggnadskulturbidrag finns inte. Bara för underhåll gamla fastigheter. Byggnadsnämnden har inget intresse av hur det ser ut i andra länder eller kommuner, och man är ganska nöjd med det som hittills byggts i Stockholm.

Planarkitekt Victor Hoas Ströman uppger att man inte vill göra kopior av gamla hus, för det blir inte bra. Han svarar egentligen inte på när jag säger att det inte handlar om att göra kopior utan om att utforma byggnaderna med färg och detaljer där bara fantasin sätter gränserna.

Jag kom fram till att det saknas riktigt engagemang i byggnadsnämnden för arkitekturen i Stockholm och därför får arkitekter och byggbolag bestämma gestaltningen..

Förslag till kommunen

Hur som helst har jag lämnat följande förslag till stadsbyggnadsnämnden.

1. Att man bestämmer att det politiska och byggnadstekniska inflytandet på byggnadsprojekt (utöver markplaneringen) ökar vad avser fasadutformningen.

2. Att kommunen kontaktar ägare av de värsta exemplen av  tråkig 60- och 70-tals bebyggelse i centrala lägen för att förmå dem att bygga om fastighetsfasaderna, ev med stöd av ett utformat kulturbidrag,

3. Att staden tar kontakt med formgivare och konstnärer, (och gatuklottrare) som tillfrågas om de vill inkomma med förslag på fasadutformning på nybyggnation. (Jmf tunnelbanan

4. Att staden ställer ut och lägger ut bidragen på Internet där medborgarna kan rösta. Eller att annan lösning görs t.ex. genom att enkäter görs av ett blandat urval av Stockholms befolkning. Se Lena Steffners avhandling.

5. För den ökade kostnaden för fasaderna kan i förekommande fall utgå ett byggnadskulturbidrag.

6. Att staden undersöker vad den långsiktiga vinsten kan bli av intressantare och konstnärligare utformning av husfasader och jämför med investeringskostnaden. Faktorer att ta hänsyn till kan vara ökad attraktivitet på byggnaderna= högre värde, bättre hälsa hos de boende och ökade intäkter från besökare.

Förslag

Som en illustration på vad jag framfört i denna artikel har jag till byggnadsnämnden inlämnat ett förslag på ombyggnad av kulturhuset vid Sergelstorg. Byggnaden saknar detaljer och är enligt min mening fantasilös och tråkig och behöver bli lite gladare. Utförandet kan ske i puts och klinker på bas av betong eller tegel.

Pga byggnadens längd är den uppdelad i två bilder.

 
Östra delen...

 
...och västra


Samt översikt
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Kaj Ranén (27 Augusti 2010 23:03):
Något av det bästa jag läst på Yimby (bortsett från de aningen bristfälliga illustrationerna på Kulturhuset).

Ett problem, dock, med den forskning som antyder att smak och uppfattning av skönhet till stora delar är universiell, är att den saknar historisk botten. D v s: är den "universiella" smaken bunden till vår tid (nostalgi, kultur, kapitalismen), eller är den tidlös?
 0
Alexander Åkerman (28 Augusti 2010 00:33):
Jag skyller alla tråkiga byggnader på tråkiga arkitekter. Arkitektutbildningen verkar vara lite av en hjärntvätt där visionära elever plattas till. Tur att jag själv ska börja utbildningen på måndag:) Hur som helst är jag trött på alla arkitekter som försvarar dagens ofta karaktärslösa arkitektur med att de inte har råd att göra något roligare. Vem har sagt att spännande arkitektur inte kan vara billig?
 0
Krister Malmqvist (28 Augusti 2010 07:27):
Historien visar att hus som är unika, med intressanta fasader vårdas bättre och står längre än snabbt uppförda miljonprogramhus. Den längre livstiden motiverar att någon form av morot bör uppfinnas som får byggherrar och arkitekter att lägga ner lite mer möda på exteriören. Även klottrandet är ett tecken på alienation över trista bostadsområden.
 0
Thomas (28 Augusti 2010 09:39):
Mycket bra artikel! Jag undrar när arkitekter, byggföretag och byggnadsnämnder skall vakna upp ur denna 80 år långa mardröm av ödsliga skokartonger, aluminium, glas och betong?
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (28 Augusti 2010 13:22):
Kaj: Forskningen om de nyopererade som återhämtade sig snabbare när de hade utsikt över en sjukhuspark handlar kanske inte om smak.

Tänk om folk som inte tycker särskilt mycket om parkmiljöer också återhämtar sig bättre när de har utsikt över en park. I så fall handlar det möjligen om något annat än smak. Rent hypotetiskt alltså. En studie av en forskare är ingenting att gå efter om den inte har blivit upprepad av någon annan forskare.
 0
Richard Allard (28 Augusti 2010 13:52):
Kaj Ranén frågar om den "universiella" smaken är bunden till vår tid eller är om den är tidlös.
Om jag uppfattar frågan: Hade människor tidigare i historien en mer lokalt bunden (inskränkt) smak eller inte? skulle jag försöka svara så här.
Jag är övertygad om att människans smak i grunden kommer från
1. intryck från naturen, träd, stenar, berg, djur och människokroppen själv. Vetenskapligt består naturen av fraktaler (Som är en sorts ordnad oordning.)
2. Förmågan, att skapa konst. (komplicerade mönster) som kräver en viss utveckling av hjärnan.

Alltså konst visar att vi är människor som kan tänka och använda våra händer. Historien visar att konst uppskattas. Det tar tid att skapa bra konst. Tid är pengar. De förmögna ville visa på sin rikedom genom att smycka sina byggnader.

Mitt svar på frågan resonemangsvis borde vara att smaken är universell och har alltid varit det eftersom konst och kultur är en sorts definition av att vara människa.
Olikheterna i konstuppfattning har samma orsak som olikheterna till att det finns många språk, kommunikationerna var sämre förr.

Den kinesiska konsten var helt annorlunda än den europeiska. Ändå slog den snabbt igenom i Europa på 1700talet när europeerna började handla med Kina.
Men smaken är som mycket annat, en normalfördelningskurva med graden av detaljer på x-axeln.

Jag skulle kunna tänka mej att anledningen till att funkisen uppstod var en förändrad syn på rikedom och auktoriteter som var positiv i den mening att demokratin uppstod.
Idag tror jag att funkisen spelat ut sin roll och vi ska kunna skapa bra arkitektur på demokratisk väg.

Richard A
 0
Tore Kullgren (28 Augusti 2010 18:13):
Det kanske är dags för tv-serien "Pimp my house" där man åker runt i Sverige och renoverar fasader?
 0
Kaj Ranén (28 Augusti 2010 18:22):
Rickard:

Missförstå mig rätt: jag lutar åt din slutsats. Jag säger bara att forskningen brister i dess omfattning, inte minst eftersom den inte pådrivits under flera historiska epoker (och konstigt vore väl det). När jag skriver universiell, menar jag inte så mycket i motsats till lokal, utan tesen att människans uppfattning av vad som är vackert och fult, närmast ligger inbäddad i människans genetik snarare än att det vore inlärt genom kultur, normer, traditioner och sociala strukturer.
 0
Olle Jansson (28 Augusti 2010 21:08):
I frågan om universalitet så har jag hört (vi talar alltså om hörsägen...) om en undersökning som jämförde amerikaner och skandinaver (eller om det nu var nordbor eller svenskar eller...) och kom fram till att dessa skiljde sig åt genom att amerikaner hade mycket lättare för mycket och starka färger medan skandinaver uppfattade detta som skrikigt.

Allt användande av miljonprogramshus i en undersökning av smak torde falla på det historiska perspektivet. Alla vuxna svenskar kan troligen på en sekund identifiera ett hus från miljonprogrammet och fyller undermedvetet på med sina associationer som överlag troligen inte är överlag positivt laddade.

Slutligen så ställer jag mig tveksam att lösningen på detta (upplevda) problem kan vara styrning (oavsett om vi talar om skönhetsexperter eller politiker). Nuvarande regleringar tycks vara ett system som premierar slätstrukenhet, både i enskilda hus och i hela områden.

P.S.: Kinesisk keramik etc på 1700- och 1800-talet som gick på export var ofta anpassad till den tänkta kundgruppen.
 0
Anders Edlund (28 Augusti 2010 21:25):
Detta är en intressant fråga och många intressanta synpukter här. Jag tror inte att utsmyckningar i sig gör en bra fasad utan mer på att proportioner och symmetri är det som är grundläggande. Vad är det som gör att en väldigt enkel och ren fasad på ett 1700-talshus kan se inbjudande ut fast där bara finns puts och fönster? Det måste ha något med att göra med att hjärnan söker efter mönster, vilket ju redan framförts ovan.

Ända fram till funkisens genombrott var fasadens uttryck överordnad funktionen. Fönstren placerades till exempel alltid symmetriskt oavsett om det medförde lite konstiga rumsliga lösningar inne i huset. Idag kan man placera fönster av olika storlekar huller om buller utan att ta hänsyn till byggnadens avläsningsbarhet. Det är långt ifrån självklart att man direkt kan hitta entrén på en funkisbyggnad ibland cykelrum, tvättstugeingångar med mera. Det problemet finns inte på äldre hus där färg och form vägleder betraktaren till dess funktion.

Värt att notera är att de tidiga funktionalisterna var klassiskt skolade och förstod hur viktig symmetrin var för skönheten. Asplunds hus är avskalade men ändå relativt vackra. Moderna datorritade hus följer däremot inga konventioner och ser därför i bästa fall förvirrande ut.
 0
Johannes Hulter (28 Augusti 2010 21:55):
Så om någon tycker det här är vackert: http:​/​/​www.​thecityreview.​com/​seagram4.​gif

Hur förklarar man det? Urartning? Falskt medvetande?

Jag tror ni är inne på fel spår. Det är variationen mellan byggnader i staden som är det intressanta, inte varje fasad i sig.

Problemet är i så fall inte att modernistisk arkitektur är objektivt ful eller "omänsklig", utan att det är det enda som görs och det enda som har gjorts i åttio år.
 0
Jan Wiklund (28 Augusti 2010 22:39):
En mycket glädjande artikel, som behandlar ett svårt ämne på ett rationellt sätt utan att förfalla till platt tyckande!

Johannes: Du har förstås rätt. En fantasilös fasad gör ingen skada om den ingår i en blandning med andra fasader. Om den blir så stor som i kv Garnisonen vid Karlaplan blir den en katastrof. Det är detaljer och variation vi vill ha, och då är skalan viktigare än konstnärligheten.

Men ändå: vad är det som gör att vissa hus gör en glad medan andra bara glider förbi?
 0
Johannes Hulter (28 Augusti 2010 23:37):
@ jan: Ja, det är en bra fråga. Jag tror inte den har något enkelt svar.

Det finns väldigt påkostade och utsmyckade fasader som ändå kan upplevas som fula, och det finns billiga och avskalade fasader som ändå kan upplevas som vackra (även om motsatsen nog är vanligare). Det viktiga är, som du är inne på, att fastigheterna inte blir för breda.

Jag älskar ornament, gargoyler etc lika mycket som the next man, men det är trots allt livet i och mellan husen som är det avgörande.
 0
Johannes Hulter (28 Augusti 2010 23:59):
Ett enkelt sätt att öka "komplexitetsgraden" på våra fasader som inte skulle kosta staden någonting är att bli mer generös med att tillåta påbyggnader av balkonger. Idag får man ofta bara göra det på gårdssidan och då på alla lägenheter vertikalt.

I Kina såg jag många hus där folk satt upp en sorts burspråk här och var. Det skapade en väldig variation: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​217/​7d1cb23f-​.​.​
 0
Richard Allard (29 Augusti 2010 00:30):
Johannes Åsberg nämner något intressant; att det är variationen mellan byggnader som också är av betydelse. Jag var nere i Bryssel för några år sedan. Där hade man rivit en hel stadsdel och byggt en mängd likadana höghus(typ Johannes Åsbergs bild)för hotell och kontor. När vi gick igenom den kändes den totalt död, ja det verkade som om människorna där flydde därifrån när man gjort vad man skulle göra.
Se på tunnelbanan, där är alla stationer olika, vackra och mindre vackra, enkla eller inbjudande men olika.
Det känns inte bra att det ena huset efter det andra i Stockholm är det andra likt: stora fönster, svarta och grå fasader och låg variationsgrad inom byggnaden.

MVH Richard
 0
Didde (29 Augusti 2010 02:22):
Möjligen ett intressant ämne, men för att komma vidare i denna typ av diskussion är John Ruskin ett måste. Hans principer gör det möjligt att se förbi stil och historiskt kontext. Ruskin identifierar ett antal parametrar som gör det möjligt att bedöma arkitektonisk kvalitet som till stor del är är frigjord från flum som välbefinnande och personliga smakpreferenser. Enligt Ruskins sätt att bedöma arkitektur kan gotisk såväl som modernistisk arkiktekur bedömas. Bara som ett tips.
 0
Daniel (29 Augusti 2010 11:58):
Ja, i en stad är väl byggnaden i sitt sammanhang det huvudsakliga "tyckarämnet", inte dess särart. Att många arkitekter ser varje projekt som en ikonbyggnad är rätt trist.
 0
Jan Wiklund (29 Augusti 2010 13:37):
Didde: Har du några exempel?

För övrigt - personliga smakpreferenser slutar vara flum när de blir statistik. Om du kan få fram majoriteter är det en riktlinje så god som någon.
 0
markus (29 Augusti 2010 17:37):
Tycker också att Johannes har en poäng som borde lyftas fram mer. Det är variationen mellan byggnader som är intressant, inte mängden pynt som enskilda byggnader är behängd med.
 0
p (29 Augusti 2010 19:19):
Hmm, var ska jag börja?

för det första är det väldigt trevligt/skrämmande att folk tror arkitekter har ett så stort inflytande över hur byggnader faktiskt ser ut. om sanningen ska fram är de ju bara konsulter som sitter i famnen på beställare och byggbolag. dessa styr visserligen på intet sätt proportionerna i en fasad, men det mesta annat, även om arkitekten kan ge förslag (av vilka de flesta troligen kommer bedömas som varande för dyra). men visst, proportioner är viktigt, men hjälper det att vara klassiskt skolad? Le Corbusier, som ju inte verkar vara en stor favorit här på Yimby, var besatt av proportionering och publicerade även två böcker (Modulor I och Modulor II) i ämnet.

om sanningen ska fram så är de enda arkitekter som verkligen kan göra ett betydande avtryck i en stads utseende tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret vilka i detaljplaner kan föreskriva färger, material, in- och utdragna våningar etc. på nybyggnationer. är det någonstans problemet finns i Stockholm så är det nog där.

det är därför alla hus i Hammarby sjöstad ser mer eller mindre likadana ut -för att stadens tjänstemän ville det- det har inte särskilt mycket med smaken hos de husritande arkitekterna att göra.

sen måste jag ju bara fråga vem du hade tänkt skulle utföra ändringen av Kulturhuset? (förresten, ser ditt förslag inte ut att vara väldigt likt hotellet vid Norra Bantorget, fast med färger istället för svart sten?) bara för att man får bygglov för något innebär det ju inte att det blir utfört, det kan vara rätt svårt att förändra en byggnad som ägs av någon annan.
 0
Martin Ekdahl (29 Augusti 2010 19:51):
Detta var en av de bättre artiklar som jag har läst på senare tid. Jag kan tillägga att husägarna här i Rostock ofta anlitar konstnärer för att smycka sina hus. På så vis blir varje hus unikt, alltifrån något kitschiga Östersjömotiv till surrealistiska muraler och fasader som påminner om Hundertwasser. Något liknande hade jag aldrig skådat i Sverige och jag var positivt överraskad av den tolerans som invånarna visar mot konstnärliga uttryck och att staden inte lägger sig hur husen ser ut. Där har svenskarna mycket att lära.
 0
Richard Allard (29 Augusti 2010 20:25):
Hej Martin E,
Intressant. Det skulle vara roligt om Du kunde publicera några bilder på de hus i Rostok Du talar om. Det går tydligen inte att lägga in bilder här men i Forum med hänvisning eller annat.
MVH Richard A
 0
Martin Ek (30 Augusti 2010 08:18):
PBL

3 kap. 1 §
Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan

Om man nu vetenskapligt kan bevisa vad som är estetiskt tilltalande, så står det ju trots allt i lagen att alla nybyggnationer ska följa de principerna...
 0
Carl Johan Hall (30 Augusti 2010 11:11):
Johannes Åsberg: Den som gillar den skrapan kanske associerar byggnaden till Seagrams goda bourbon?

Allvarligt talat: Byggnaden ser lyxig ut. Det är en kåk som duger som bakgrund till ett reklamfoto av en premiumbil. Min första association var till kartonger innehållande dyr whisky eller parfym som man köper på taxfree, så som produkterna avbildas i annonser i glansiga magasin. Den påminner om en stereokomponent för femsiffriga belopp.

Seagram Building är vad Riksbankshuset försöker vara, men inte kan.
 0
Ullnert (30 Augusti 2010 12:10):
Jag gillar Bredäng. Det tycker nästan alla andra är fult. Innebär det att jag har fel om Bredäng?
 0
Martin Ekdahl (30 Augusti 2010 12:48):
Hej Richard.

Jag har en tråd på forumet (http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​798) här med bilder från Rostock. Den har inte blivit uppdaterad på ett tag, men jag skall lägga upp lite fler bilder från Rostock. Det är en stad som varit tvungen att omdefiniera sin identitet flera gånger på grund av historiens vändningar vilket gjort att gamla intrampade spår lämnats för att pröva nya sätt. Detta har inneburit att staden har fått ett mycket spännande och varierat formspråk.
 0
Niklas (30 Augusti 2010 15:17):
@Ullnert:
Troligtvis innebär det att du inte placerar dig på mitten av den normalkurva som nämnts tidigare i tråden.
 0
Ulf Pettersson (30 Augusti 2010 21:42):
En mycket bra artikel, tack så mycket. Texten tar upp många viktiga poänger och anledningar till varför arkitekturen i Sverige ligger så långt efter den i många andra länder.

Det finns dessutom ännu bättre forskningsbaserade argument om varför vackert och fult inte är (helt) subjektiva, konstruktivistiska koncept. Inom samtida psykologi, neurologi och evolutionsforskning har det forskats en hel del om skönhet. Bland har man gjort experiment på nyfödda som visar att uppfattningar om vad som är vackert i hög grad är medfödda.

Att arkitektstudenter inte får någon som helst utbildning i klassisk arkitektur är skandal.
 0
Richard Allard (31 Augusti 2010 09:44):
Dagens Nyheter lät 1998 sina läsare rösta om vilken byggnad de ansåg fulast i Stockholm. Ja, man ställde frågan så drastiskt som vilken byggnad man helst ville riva. Kulturhuset hamnade inte oväntat i topp, se listan (DN 17 juli 1998 sid C3)
1. Kulturhuset
2. Arkitekthögskolan
3. Hötorgsskraporna
4. Nu f.d. Skatteskrapan
5. Sergels torg
6. KF-huset (vid Slussen)
7. Centralbron
8. Glasobelisken
9. Nya Klara
10. Sheraton
Ulf Adelsson ansåg Kuturhusets baksida ser ut som f.d Berlinmuren och Riksbankens hus som ett tänkt Gestapos högkvarter.

1999 lät Skanska undersökningsinstitutet Svenska gallup genomföra en telefonundersökning på ett representativt urval av svenska folket. Över 1000 personer fick svara på frågan om vilken byggnad de anser vara Sveriges vackraste. Man kunde notera att många män röstade på Globen, medan kvinnor tenderar att lyfta fram historiska och kulturella byggnader. Det fanns också skillnad mellan storstadsbor och folk på landet. Tio i topp var följande.
1. Stadshuset i Stockholm
2. Stockholms slott
3. Globen
4. Drottningholms slott
5. Domkyrkan i Uppsala
6. ”Mitt eget hus”
7. Lunds domkyrka
8. Riksdagshuset
9. Gripsholms slott
10. Höga kustenbron
 0
Sten Grodzinsky (31 Augusti 2010 11:19):
Skall man skratta eller gråta åt en sån här artikel och efterföljande diskussion?

Jag försöker sammanfatta:
1. Man kan objektivt fastställa vad som är vackra hus.
2. Vad som är vackert är vad de flesta tycker är vackert.
3. Hus från 1960- och 1970-talen är alla fula och bör göras make over på snarast.
3. Arkitekter i allmänhet designar rakt motsatt den folkliga smaken eftersom de har blivit hjärntvättade på sin utbildning.

Jag har bestämt mig: jag skrattar.
 0
Kaj Ranén (31 Augusti 2010 13:03):
Sten:

Exakt vad bidrog du till diskussionen, förutom att påvisa att du tycks vara illiterat?
 0
Kaj Ranén (31 Augusti 2010 13:15):
Vad som "är" vackert, är en bisak i sammanhanget, Sten. På Yimby diskuteras för det mesta stadsplanering, infrastruktur och arkitektur, och, ja, i det sammanhanget är det av största intresse om det finns forskning som antyder att människors u-p-p-f-a-t-t-n-i-n-g av vad som är vackert/fult inte skiljer sig så mycket, och att detta mycket väl kan vara universiellt betingat i biologisk/genetisk mening.
 0
Sten Grodzinsky (31 Augusti 2010 15:23):
Ursäkta, men jag har svårt att seriöst diskutera på den nivå som ni befinner er på. Ville bara rädda er från villfarelsen att ni var något klokt på spåren. Resten av världen skrattar sig fördärvade, kan jag meddela.
 0
Niklas (31 Augusti 2010 15:39):
Sten G:
Har inte följt tråden men kan lätt konstatera att den inte är så svartvit som du försöker påskina.

Visst är det i många sammanhang inte politiskt korrekt att tala om objektiv skönhet. Betyder det att man inte ska kunna diskutera det? Av de undersökningar som finns så verkar den modernistiska stilen inte speciellt populär hos allmänheten (många undantag finns). Menar du då att det vore fel att analysera varför det förhåller sig på detta sätt? Yimby är ett utmärkt forum att diskutera detta där både allmänhet och arkitekter kommer i kontakt. Hoppas även att denna typ av analys sker på arkitekturhögskolan.

"men jag har svårt att seriöst diskutera på den nivå som ni befinner er på"
Jag skulle vilja veta på vilken nivå du befinner dig på. En hög nivå kanske? Menar du att allmänheten inte ska diskutera dylika saker? Spelar allmänhetens tyckanden och preferenser ingen roll i sammanhanget?
 0
Ullnert (31 Augusti 2010 16:54):
Okej, så om jag har förstått det hela rätt så är det som är vackert detsamma som det som flest personer anser vara vackert?
 0
Olle Jansson (31 Augusti 2010 19:17):
Jag skulle misstänka att Sten G. inte riktigt tar i beaktande sin relativisms epistemologiska spets.
 0
Fredrik (31 Augusti 2010 19:44):
Ullnert - nej, det som upplevs som vackert skiljer sig inte så mycket åt mellan människor, och följer vissa enkla faktorer (läs krönikan!). Inte vad som är vackert, utan vad som av de flesta upplevs som vackert. Vilket ju faktiskt är än viktigare, och något reellt.

Vad är vackert? Det kan man omöjligt specifiera.
Vad upplevs som vackert? Det kan man ta reda på. Och det har man gjort. Till den grad att man börjat lära sig av det, använda det man lärt sig och hunnit se att resultatet tamejtusan faktiskt också ofta upplevs som vackert.
 0
Pawel Flato (31 Augusti 2010 21:36):
För att undvika att snärja in sig i diskussioner om vad som är vackert eller inte så räcker det med att konstatera att det byggs extremt enahanda. Utbudet avseende nybyggnation är i princip begränsad till en modell; skokartong (finns i stående och liggande modell).
Jag vore till att börja med tacksam om variationen var mycket större. Jag tar gärna några "fula" hus om det åtminstone någon gång kunde glimma till. Något det i princip aldrig gör.
 0
Richard Allard (31 Augusti 2010 22:24):
Om vi hade lyssnande politiker skulle de här diskussionerna aldrig behöva föras. Det är obegripligt att politiker handlar tvärt emot vetenskapliga undersökningar. Det är tråkigt att konstatera att stora grupper av människor vill riva hela Klara, att det finns ett utbrett missnöje med politikernas sätt att hantera nybyggnation och att de inte tar tag i fula byggnaders gestaltning. Presenterade undersökningar är inte ensamma. Det finns återkommande omröstningar och diskussioner i lokaltidningen där ett allmänt hat mot vissa byggnader uttrycks.
Beror detta på att stadbyggarna inte lyssnar på folk, eller beror det på att tillräckligt många inte engagerar sig positivt på riktigt? Är alla (onödiga) överklaganden en följd av det tillståndet?
Richard A
 0
Jan Wiklund (1 September 2010 17:30):
Richard: Jag misstänker att du har rätt. Folk är så övertygade att allt nytt är trist att de överklagar även innan de har sett vad som planeras.
 0
Krister (2 September 2010 08:30):
Det är ett problem att integrera äldre bebyggelse med modern arkitektur i stadskärnorna. Nybyggen i modern stil passar dåligt ihop med äldre hus i klassisk stil. Därför bör fler av de vackra husen i stadskärnorna bevaras/rustas upp istället för att rivas. På Östra Hamngatan i Gbg rev man alla hus på ena sidan vid byggandet av Östra Nordstan vilket medfört att södra sidan har äldre hus i klassisk stil medan Norra sidan har släta "skokartonger" utan dekorationer. Det borde ske en samlad bedömning av gaturummets utseende efter nybyggnation innan bygglov beviljas.
 0
Anders Gardebring (2 September 2010 08:45):
Krister:
Rivning av gamla, uppskattade, byggnader är idag ganska ovanligt. Iaf i Stockholm. (Här blir det ramaskri så fort det ska rivas något alls, till och med 70-tals-schabrak.)
 0
Niklas (2 September 2010 10:55):
Krister:

"Nybyggen i modern stil passar dåligt ihop med äldre hus i klassisk stil."

Jag tycker nog det kan vara rätt häftigt att varva äldre arkitektur med modernare, fast då helst inom samma kvarter. Det tråkiga är väl när samma modernistiska fasad upptar hela kvarteret.

På samma sätt, fast tvärtom, borde man kunna lätta upp modernistiska stadsdelar (läs city) med att spränga in pastischer på äldre stilar.

Ps. Fasader i korrugerad plåt går i nästan 100% helt bort oavsett vad.
 0
markus (2 September 2010 14:47):
Inte skall det väl vara så svårt att bygga intressanta moderna byggnader så att man behöver hemfalla till att bygga pastisher av äldre byggnader?
 0
Niklas (2 September 2010 15:19):
Ser inget problem med pastischer här och var. Men det är förstås väldigt viktigt att det inte blir som idag när nästan precis allt som byggs är funkispastischer.

Mer blandning tack!
 0
Richard Allard (3 September 2010 23:09):
F.n. pågår en pristävling där allmänheten kan komma in med bilder för att snygga upp de grå elskåpen.
På samma sätt kan Stadsbyggnadskontoret utlysa pristävlingar för att utforma vissa husfasader. Priser måste utgå för att engagera allmänheten och behöver inte vara stora. (Jmf byggkostnad). Vinnande förslag kan vara rådgivande.
Förslag kan också nomineras för rådgivande omröstning på internet innan vinnare utses.

MVH Richard A
 0
Anders Gardebring (8 September 2010 00:56):
Jag hävdar bestämt att 70-80% av det som byggs idag är pastischer, men då modernismpastischer. Modernism är inte modern arkitektur.
 0
Martin Ekdahl (9 September 2010 22:30):
Anders: Jag instämmer.
 0
Krister (10 September 2010 08:37):
Äldre hus har ofta mycket mer genomarbetade entréer än nyar hus. Entrén gör en stor del av intrycket. Dock kanske det beror på normerna om handikappanpassning som gör att man mer siktar in sig på att göra det lätt att komma in i fastigheten än att göra det snyggt och "pampigt". Likaså gäller dekorationer runt fönster och takfot där äldre hus ofta har mer "krusiduller" medan man i nyare hus enbart tänkt på funktionen och struntar i utseendet.
 0
Peter Zander (10 September 2010 17:26):
Vad jag kan förstå har vi fått ett system av lagar och praxis som blivit överordnat dem som befinner sig i detsamma. Det verkar saknas en vision och i det vakuum som uppstått under de senaste 60-80 åren försöker alla inblandade att rentvå sig allt ansvar. Det är lätt att raljera över att brukarna, de som betalar för kalaset inte har tillräckligt god smak. Vissa debattinlägg får det nästan att verka som om det fanns något försvarbart i hur det byggts och planerats. Jag tycker att YIMBY gör en fantastisk insats för att sticka hål på ett självgott och uppblåst system.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (10 September 2010 18:26):
Krister är inne på något här. Är det inte rimligt att tro att utformningen av bottenvåningen är något av det viktigaste för hur byggnaderna upplevs? När man promenerar förbi ett hus så upptar bottenvåningen en stor del av synfältet.

Många nya hus ser inte ens ut att ha någon bottenvåning, utan bara en buffert (ofta gråmålad) som skiljer våning 1 från marken.
 0
Krister (11 September 2010 09:04):
Är det något unikt svenskt med detta att rita avskalade hus utan dekorationer? Det verkar vara något räddhågat över arkitekturen på hus byggda efter 2:a världskriget.
 0
Jan Wiklund (21 September 2010 16:24):
En notis från Norge: http:​/​/​www.​aftenposten.​no/​nyheter/​article3816414.​ece

Uppenbarligen tycks det finnas en internationell överenskommelse om hur husen ska se ut som byggs!? Den har efterlevts slaviskt i Norge, enligt artikeln. Hur är det i Sverige?

Och varför i alla djävlars namn bryr man sig om att göra internationella överenskommelser om sådant??? I jämförelse verkar ju EU:s gurk- och bananbestämmelser banala.
 0
Krister Malmqvist (25 September 2010 08:33):
Skall beslutsgången gällande byggnadslov inom EU samordnas?
Blir överprövning av förvägrat byggnadslov möjlig att göra i organ överordnat slutlig instans i Sverige?
Skall gemensamma byggnormer upprättas som gäller i hela EU?
Var kan man hämta information?
 0
Jan Wiklund (26 September 2010 17:19):
Krister: Inte EU, här är det UNESCO som har varit framme! Samma regler överallt, på Kolahalvön som i Kinshasa.
 0
Didde (26 September 2010 21:41):
Jan W och Krister, det som artikeln refererar till är en internationell överenskommelse om restaureringsprinciper, det s.k. Venedigdokumentet. Syftet med det är inte att bestämma hur om- och tillbyggnader ska se ut utan om hur det befintliga materialet ska hanteras vid en förändring, naturlig eller skapad.

Att det finns internationella överenskommelser hur utpekade och lagskyddade byggnader och monument ska hanteras är vare sig konstigt eller dåligt eftersom det ökar förståelsen för andra länders historia och framför allt minskar risken för att historien och byggnader/monument missbrukas i odemokratiska syften (debatten om Trygg Hansahuset som Alvendal och Ankersjö förde för ett tag sedan handlar i grunden om detta).

Inom stadsbyggnad och arkitektur är det inte alldeles dum idé att det tillagda, dvs om- och tillbyggnader, ska redovisas som uttryck för sin tid, tydligt avläsbara. Det skapar incitament för en kvalitativ arkitektur i samtiden. Av dessa orsaker är ex pastischer oftast ratade av antikvarier eftersom stilrestaureringen i princip innebär en historieförfalskning och att en ny kvalitativ arkitektur tjänar samhället bättre än en dålig, om än smakfull, kopia.

Yimby mfl har ofta anklagat restaureringsprinciper för att göra staden medioker och att allt ska anpassas till det befintliga. Vilket är ett gravt missförstånd och en okunskap om vad bevarande handlar om. Inte minst utgår kritiken från en helt annan restaureringsprincip, det som den moderna (som i den modernistiska tanken om Narrativet) restaureringsprinciperna vänder sig emot.

Det som Venedigdokumentet står för är alltså en reaktion mot stilrestaureringen som förenklat går ut på att försöka fånga den sanna essensen i den tid som byggnaden uppfördes i och utifrån det förbättra och fullända den. Ett antal domkyrkor har blivit restaurerade på det sättet bland annat Lund och Uppsala, då ett antal hundra år av byggnadskonst rensades bort, bland annat barocken, i syfte att återskapa den sanna romaniken respektive gotiken.

Venedigdokumentet är ett resultat av en annan syn på historien där man inte ska göra uppenbart våld på, och vare sig förvränga eller förbättra historien utifrån teorier som inte är förankrade i empiri. Att jämföra med den Weibullska skolan inom historievetenskapen som metodologiskt fokuserar på källkritik, empiri och induktion. Det är detta som gör att bevarande inte är arkitektur eller konst, utan vetenskap.

Restaureringsideologin bygger på tanken om de fysiska lämningarna som dokument ur vilka det går att avläsa historien. Eftersom det är uppenbart att varje tid kommer att göra sin egen tolkning så ska man göra så lite åverkan på det ursprungliga materialet som möjligt, samtidigt som den estetiska upplevelsen av exempelvis en fresk fortsatt ska kunna upplevas trots att den är flera hundra år gammal och skadad.

Det bygger även på det filosofiska antagandet om att ett specifikt ögonblick i tiden med de produktionsförhållanden som rådde då, aldrig kan återskapas (och därför heller aldrig en byggnad eller ett konstverk) och en respekt för de människor, konstnärer, arkitekter, byggnadsarbetare, hantverkare som uppförde byggnaden eller konstverket. En skulptur av Bernini eller byggnad av Tessin och Asplund, går enligt Venedigdokunetet inte att rekonstruera eller återskapa.

I ärlighetens namn ska sägas att principerna i Venedigdokumentet inte är skapade för att hantera stadsbyggnad utan enskilda byggnader och monument, varför de heller inte kan tillämpas som allenarådande princip i sådana sammanhang. En pastisch, eller ”lika befintlig”, är ofta en bra lösning/anpassning, när det handlar om större geografiska ytor eller i extremt känsliga miljöer.

Det var en kort exposé över en av restaureringsideologierna. Jag antar att ni är måttligt roade så jag sparar de från tiden före och den postmoderna restaureringsideologin till ett annat tillfälle.

http:​/​/​www.​icomos.​se/​int_​dok.​asp
 0
Johannes Hulter (26 September 2010 23:50):
@ didde: Intressant! Men man blir nyfiken - är det inte svårt att, i vår förvirrade tid, veta vad ett sant "uttryck för vår tid" är? Det kan ju vara vad som helst?
 0
Johannes Hulter (26 September 2010 23:52):
@ didde: Förlåt, jag uttryckte mig slarvigt. Frågan borde naturligtvis vara hur vi vet vad som inte är ett sant "uttryck för vår tid".
 0
Didde (27 September 2010 00:34):
Johannes, "ett sant uttryck för vård tid" är vad som helst med den viktiga avgränsningen av "just nu". Den tidsmässiga avgränsningen är inte helt oviktig eftersom man med den inte behöver ta evigheten i beaktande. På sätt och vis uttrycks den i de ovan nämnde principerna genom att filosofiskt anta att ingen tid eller dess materialistring, kan återskapas.

Den postmoderna restaureringsideologin har sin utgångspunkt i kritik av detta. Det är bara den moderna vetenskapen som kan förutsäga vad som kommer härnäst och det genom att placera in allt i utvecklinglinjer.

Vi kanske inte ska fördjupa den diskussionen nu men jag har för mig att Popper mer än väl har sågat alla vetenskaper och ideologier (t.ex Marx) som genom att beskriva dåtiden gör anspråk på att säga något om framtiden.

Risken för både Yimbys och antikvariernas del ligger nånstans där, att allt bygger på idén om historisk utveckling och att man bör plocka russinen ur kakan. "Riktig stad" och "tidsdokument", baserad på samma idé om att historien kan sålla fram kvalitet och sanningar som kan determinera framtiden åt oss.

Tills vidare är dock samhället med sin vetenskap och tillämpning av lagstiftning baserad på den tanken om att det är möjligt; att Historien (och därmed också arkitektoniska stilar och stadsbyggande) följer en utvecklingskurva som går från outvecklad till utvecklad.

Inom konsten, arkitekturen och stadsbyggandet undantas vissa högkulturer (den grekiska och romerska antiken, den germanska gotiken, alla manifesterade i 1800-talets nystilar) denna tanke medan vi i dag ser ytterligare andra epoker som ett misslyckande just för att de avsade sig historien som grund (modernismen).

Allt kan än så länge alltså bara bli bättre. Och även om det skulle visa sig vara fel så är det är ju i alla fall fint tänkt.
 0
Johannes Hulter (27 September 2010 10:46):
@ didde: Ditt resonemang är lite för vagt för att jag ska kunna förstå dig. Jag misstänker att det är en avsiktlig vaghet eftersom du annars är föredömligt klar i dina analyser. Risken är alltså överhängande att jag missförstår dig nedan.

"Ingen tid kan återskapas" - vem påstår det? Pastischer försöker återskapa stil men inte nödvändigtvis tid (vilket de flesta torde inse är omöjligt).

"Postmodern kritik" - den postmoderna kritiken var väl även en kritik av vetenskapens logocentrism och linjär historiefilosofi? Dvs. själva förutsättningen för idéer om vad som är eller inte är "sanna uttryck för vår tid".

Är din poäng att det inte finns någon grund för idén om "sant uttryck för vår tid"? Varför ska vi då utgå från en sådan idé?
 0
Didde (28 September 2010 01:28):
Johannes, på din näst sista fråga är svaret ja och på din sista fråga är svaret att det borde vi nog inte.

Jag vet varför den moderna kulturmiljövården utgår från "vetenskapens logocentrism och linjär historiefilosofi", men inte varför Yimby gör det.

Det är paradoxalt eftersom Yimbys kritik mot stads- och samhällsbyggandet generellt och bevarande specifikt har sin grund i synen på historisk utveckling och ackumelerad kunskap.
 0
Erik (28 September 2010 03:01):
Liknelsen med industridesign haltar. Eller det beror på vad författaren menar är bra industridesign. Men ta apple, vars formgivning hyllas av de flesta att vara det bästa av dagens design - formspråket är helt och hållet taget från BRAUNs förre designchef Dieter Rams, som från 60-talet revolutionerade produktformgivning. Funktionalitet var ledordet, då som nu.
 0
Johannes Hulter (28 September 2010 09:26):
@ didde: Så då håller du inte med Venedig-perspektivet på tillbyggnader? Det är OK med pastischer? Då har jag misstolkat dina tidigare inlägg.

Vad gäller Yimby så uppfattar jag inte att det finns den typen av historiefilosofisk underbyggnad som du talar om. Yimbys argument brukar väl mestadels utgå från någon sorts pragmatisk common-sense-grund och inte ha något emot pastischer.
 0
Didde (28 September 2010 17:20):
Johannes, du behöver inte omtolka mina tidigare inlägg, jag har också en pragmatisk sida. Risken med en allt för utpräglad pragmatism är dock att den kan övergå i okunskap. Vilket vi kan se i problemen kring tillämpningen av PBL.

Precis som hos de flesta andra så bygger Yimbys idé om stadsbyggnad och arkitektur på att beskriva och kartlägga historien för att därigenom kunna säga något om framtiden. Yimby beskriver modernismen som ett misslyckande och en parentes i den naturliga utvecklingen från stenålder och framåt. För att komma tillbaka upp på utvecklingskurvan igen krävs en återgång till tiden före Stockholmsutställningen, Acceptera och SCAFT. På detta läggs sedan ett antal mer tydliga ideologiska värderingar som är paradoxala och motsägelsefulla gentemot varandra men inte mot historicismen i sig. Yimby går dock ovanligt långt i viljan att återskapa de sociala och ekonomiska produktionsförhållanden som rådde i dåtiden. Inte ens UNESCOs konvention för immateriella världsarv går så långt som Yimby i att uppmana dagens människor att ändra sitt liv efter historiska förebilder.

De s.k. högkulturerna som traditionellt lyfts fram av historiker, befrias från kritik. De antika och gotiska formelementen anser Yimby vara goda, genetiskt korrekta och objektivt bra. I motsats till andra arkitektoniska uttryck som beskrivs som degenererade och omänskliga. Yimby har till och med fört fram ståndpunkten att den osnygga arkitekturen ska rensas bort, rivas och utplånas så att historien bättre kan motsvara bilden av 1800-talets blandstad som den enda riktiga formen för en stad och sann arkitektur. Det har historien och vetenskapen visat. Kv Plankan, Trygg Hansahuset och Celsings byggnad i artikeln här ovan, är bara några exempel på detta. När öppnar egentligen utställningen ”Entartete Architektur”?

Den ideologiska röran fortsätter genom att Yimby i sann postmodernistisk anda inte gör någon distinktion mellan ursprunglig, pastisch och rekonstruktion. Begrepp som äkta och falsk löses upp tillsammans med kvalitetsbegreppet. Historiska referenser används flitigt som argument för att man ska bygga höga hus, utan reflektion kring den egna historieskrivningen eller om jämförelsen är korrekt eller inte. Skulle Tors torn däremot bedömas utifrån de restaureringsprinciper som fastställs i Venedigdokumentet, så skulle man komma fram till att tornen är en historieförfalskning, byggda på falska jämförelser utan grund i empiri. Tors torn motsvarar därmed enbart samtidens idé om dåtiden, de är pastischer. Argumenten för att bygga Tors torn är alltså så svaga att man anser sig behöva förvränga historien för att få dem byggda.

Att Yimby blandar in en del postmodern kritik av bevarandeideologierna samt en nypa liberalism gör argumenten en aning mer svårbegripliga men ändrar inte det faktum att Yimby är bergfast förankrade i tanken om att det är genom att ta lärdom av historien som vi kan bygga en framtid. Modernismens experimentlusta och utopiska samhällsbygge utan förankring i historien tar Yimby bestämt avstånd ifrån.

Ni är inte ensamma, ni anpassar er bara till det som alla andra redan gjort sedan upplysningen. En skillnad är dock dålig självinsikt och en inkonsekvent argumentationen mot exempelvis bevarandesektorns samlade kunskap och erfarenhet i ämnet ”historisk utveckling”. Man undrar, var börjar och slutar er tro på ackumelerad kunskap?
 0
Herbert Tingesten (28 September 2010 17:39):
Allt som kan analyseras, kan analyseras sönder.
 0
Niklas (28 September 2010 18:52):
Lite kommentarer till Didde:
"Yimby går dock ovanligt långt i viljan att återskapa de sociala och ekonomiska produktionsförhållanden som rådde i dåtiden. Inte ens UNESCOs konvention för immateriella världsarv går så långt som Yimby i att uppmana dagens människor att ändra sitt liv efter historiska förebilder."

Förstår inte vad du menar. Just modernismen handlar om med ett ovanifrånperspektiv försöka få människor att ändra sina liv. Det är något som Yimby försöker frångå.

"De s.k. högkulturerna som traditionellt lyfts fram av historiker, befrias från kritik. De antika och gotiska formelementen anser Yimby vara goda, genetiskt korrekta och objektivt bra. I motsats till andra arkitektoniska uttryck som beskrivs som degenererade och omänskliga."

Du kan vara lite mer konkret här. Som jag förstått det förespråkar Yimby en större variation i uttryck. En del ogillar modernistisk arkitektur. Andra, som jag, tycker att den kan få ha en plats om den inte blir för dominerande. Men, och detta är viktigt, modernistisk stadsplanering leder inte till stad utan till något annat. Modernsitisk arkitektur förutsätter inte modernistisk stadsplanering.

"Yimby har till och med fört fram ståndpunkten att den osnygga arkitekturen ska rensas bort, rivas och utplånas så att historien bättre kan motsvara bilden av 1800-talets blandstad som den enda riktiga formen för en stad och sann arkitektur."

I städer har enskilda byggnader alltid bytts ut mot andra (inom den givna stadsplanen). Varför skulle det vara så kontroversiellt om en och annan modernistisk byggnad byttes ut om den förlorat sin funktion? Även om ett annex invid Trygg Hansa tas bort så kommer det finnas modernism för framtidens historiker att analysera.

"(...) Tors torn motsvarar därmed enbart samtidens idé om dåtiden, de är pastischer"

Och? För mig är dess volym och höjd en anledning till att bygga dem. De flyttar Vasastans tyngdpunkt norrut. Det är dock extra viktigt man lägger möda så att byggnaderna får en tilltalande exteriör (då de är så stora i förhållande till omgivning). Om det sedan är pastischer, historieförfalskning eller något annat som eventuellt retar upp de "insatta" ger jag blanka f*n i. En stad ska byggas för dagens behov, inte för att framtidens historiker.
 0
Krister (28 September 2010 19:59):
Extrema pastischer blir lite som Disneyland. Men att försöka få lite mer fantasi på fasaderna typ valmade tak, snygga fönsterinramningar, Stiliga entréer och påkostade partier utmed gatan är bra. För det mesta är det släta fasader i glas och betong som gäller vid nybyggnation. Hela Östermalm är fylt av intressanta fasader. Det är nog en av orsaken till att lägenheterna där är dyrast i Stockholm-
 0
Jonas L (28 September 2010 20:39):
 0
Niklas (28 September 2010 20:46):
Vidare svar till Diddes påhopp:
Jag skrev i förra inlägget att det är naturligt att man här och var INOM stadsplanen byter ut byggnader som förlorat sin funktktion.

Problemet med efterkrigstidens tillskott innanför tullarna var att man ifrångick den gällande stadsplanen, hackade sönder den till mos och byggde upp gigantiska barriärer. Västra delen av Hornsgatan och södra Klara är därför områden som idag inte fungerar som delar av staden.
 0
Johannes Hulter (28 September 2010 20:51):
@ didde: Jag blir faktiskt förvånad över din senaste kommentar. Du har tidigare alltid varit saklig i din kritik, och du har bidragit oerhört mycket till diskussionerna med kloka och väldigt initierade kommentarer. Men nu börjar du jämföra oss med nazister (det är så jag förstår din entartete kunst-referens)? Det är lika befängt som det är förolämpande.

Att vilja "ta lärdom av historien" behöver ju inte nödvändigtvis innebära att man är nazist. Eller att man vill skruva tillbaka tiden och samhället till antikens Rom.

Yimby är ett forum där en mängd tankar och åsikter prövas. Om man vill så kan man säkert med selektiv och kreativ extrapolering mejsla fram en "halmgubbe" som man sedan kan avfärda. Men det är lika bekvämt som det är intellektuellt ohederligt.

Pröva följande analys av Yimby istället: Vi vill ha en tätare och mer blandad (socialt, funktionellt, estetiskt) stad. Det är målet. Det våra diskussioner vanligtvis handlar om är hur man bäst uppnår det. Du kommer att märka att det är en mer rimlig hypotes vad gäller våra bevekelsegrunder än att vi vill upprätta ett tusenårsrike modellerat efter antikens högkulturer.
 0
Didde (28 September 2010 23:17):
Johannes et al, det gäller att kunna sin historia. Jag använder ordet entartete i relation till Yimbys uttalade avståndstagande från modernismen och tillika uttalade kritik mot ”de insatta”/kultureliten. I sin ursprungliga betydelse syftade ordet främst till att nedvärdera modernisterna och avantgardet med vilka dagens kulturelit kan jämföras. Jag anklagar er inte för att vara nazister, jag kritiserar era snäva estetiska preferenser kopplade till en traditionell konstkanon och er ovilja att ta till er andras kunskaper, varför jag också avslutade med frågan om hur ni egentligen ser på det där med kunskap.

Ett grundläggande problem verkar också vara att ni tror att inlägget är ett påhopp och att allt är ämnat som kritik. Så hårt har ni alltså odlat bilden av martyrskap att ni inte kan se er ha något gemensamt med någon annan. Den som följt mina senaste inlägg ser till exempel att jag anser att pastischer inte per definition är dåliga eller bra utan att de bör förstås utifrån vilken historiesyn man har. Anser man att det finns något som kan kallas äkta och autentiskt i motsats till något falskt, så är pastischer något dåligt eftersom det inte har något empiriskt stöd i historien och innebär en förfalskning. Anser man däremot att kvalitetsbegreppet inte är så relevant, bara det övergripande målet om att tillräckligt många ska tycka att det ser trevligt ut och vara så estetiskt varierat som möjligt spelar det ju ingen roll om det är autentiskt eller inte och då är pastischer förträffliga. Poängen är dock att eftersom större delen av samhället anser att det finns sant och falskt så blir det ett av de områden där argumenten kommer att gå förbi varandra, inte minst mot bakgrund av Venedigdokumentet. Det är i de områdena som det är viktigt att man förstår på vilka grunder de olika argumenten baseras. Det är inte särskilt pragmatiskt men väldigt väsentligt om man vill förstå vad motparten menar.

Pröva sedan att byta ut ordet Yimby mot kulturmiljövården eller konst- och arkitekturhistoria. Det enda jag har gjort är att placera in Yimbys idéer i relation till resten av världen. Detta eftersom Johannes menade att Yimby bara är sunt förnuft, befriad från historiefilsofiska underbyggnader. Varför nu Yimby skulle befinna sig utanför den historiska och vetenskapliga kontext som resten av världen befinner sig i och inte behöva positionera sig i det.

Om ni sedan kan förklara logiken i hur en ”tätare och mer blandad (socialt, funktionellt, estetiskt) stad” ska uppnås genom att från början utesluta ca 100 år av faktisk (oavsett om vi tror på sanning eller inte) historia av stadsbyggande och arkitektur, skulle mycket vara vunnet. Antingen får man vara konsekvent och utplåna all modernistisk bebyggelse, eller all ”modernistisk stadsplanering”, så att vi backar tillbaka till nollpunkten före Acceptera, eller så måste även den modernistiska stadsplaneringen inkorporeras i själva lösningen. Att hantera det sekel som inneburit en av historiens största samhällsförändringar som en misslyckad parentes och som man ska bortse ifrån, låter sig helt enkelt inte göras.
 0
Johannes Hulter (29 September 2010 00:03):
@ didde: Använder man referenser till Entartete Kunst, så får man nästan räkna med att bli uppfattad på ett visst sätt. Själva begreppet "urartning" är ju tydligt kopplad till den aggressiva biologismen inom nationalsocialismen. Du använde också uttryck som "genetiskt korrekta" och "degenererade" så det var ju uppenbart vartåt du syftade. Men nog om det.

Problemet är nog att du ser Yimby som mer enhetligt än vad det är. Vi är ett nätverk av människor som delar vissa ståndpunkter vad gäller stadsplanering, men kan göra det av många olika anledningar och på många olika sätt. Ditt behov av att kategorisera oss är ditt eget. Jag undanber mig också den märkliga kollektiva psykologiseringen (martyrskapet). Det är möjligtvis en retoriskt effektiv snärt men bidrar inte till en konstruktiv diskussion.

Naturligtvis går det att kontextualisera och analysera ett fenomen som Yimby (som alla andra fenomen) och det står dig förstås fritt att göra. Min poäng var bara att vårt uttalade syfte är relativt enkelt och lättfattligt (tät blandstad) och byggt på en likaledes lättfattlig och enkel teoretisk grund (pragmatisk common-sense). Men den går förstås att kompromettera teroetiskt (precis som allt annat) om man verkligen anstränger sig.

Yimby har inte tagit ställning för ett totalt utplånande av all modernistisk arkitektur/stadsplanering. Vad vi vill framgår mycket tydligt av de officiella beskrivningarna. Men att det kan innefatta en genomgripande förändring av många modernistiska miljöer är ju helt klart. Det är oundvikligt om man sätter människorna före byggnaderna.

Där förmodar jag att vi skiljer oss åt. Det är OK. Ibland tycker man olika. Det jag tar med mig från det här meningsutbytet är ditt försvar för pastischer och din kritik av Venedig-synen, det var ett modigt ställningstagande av dig.
 0
Didde (29 September 2010 01:05):
Johannes, genetiken och urartningen kommer från artikeln och diskussionen i kommentarerna här ovan tillsammans med den konservativa konstkanon och modernistbashingen som jag utgick från. Nu när jag tittar kan jag heller inte se att det var någon som egentligen kritiserade den kultursynen annat än i ett litet humoristiskt inlägg från dig. Att begreppet entartete dök upp kanske inte är så konstigt och är det verkligen mitt inlägg du ska vara upprörd över?

Om jag är modig önskar jag att någon från det icke enhetliga nätverket Yimby var lika modig att nån gång faktiskt erkänna att det den egna grundanalysen vilar på kan förbättras och att det åtminstone teoretiskt kan finnas skäl att omvärdera något av det. När det aldrig sker, när varje försök att komma vidare snöps av och avfärdas med antiintellektualism eller uttalanden om att det bara är Yimby som sätter människorna främst, blir resultatet att Yimby framstår som välgött och självgott, men också irrelevant och tråkigt. Det är det jag tar med mig från detta meningsutbyte.
 0
Johannes Hulter (29 September 2010 09:33):
@ didde: Det är nog fler som bör idka självkritik. För att glädja dig kan jag säga att jag inte alls håller med inlägget härovan. Vilket jag också skrivit i tidigare kommentarer: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​8/​kronika-​vacker-​arkitektur_​.​.​

Det är, som du ser av rubriken, en krönika och uttrycker främst artikelförfattarens synpunkter och åsikter.

Jag tycker din debattstil är tråkig, du kommer med svepande och grova generaliseringar och när man tillbakavisar dem så anklagas man för att vara en självgod martyr som inte kan ta kritik. Hur förväntar du dig att en konstruktiv diskussion ska komma ur ett sådant förhållningssätt?

Jag har svårt att tolka de senaste kommentarerna från dig på annat sätt än att du vill avleda uppmärksamheten från sakfrågan. Varför du vill göra det har jag ingen aning om. Det vore väldigt intressant att ta del av dina (vanligtvis mycket kloka och tänkvärda) synpunkter om du kunde avhålla dig från att krydda dem med osakliga, ogrundade och meningslösa förolämpningar.

Vad gäller ditt avståndstagande från Venedig så tänker jag på det här uttalandet: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​8/​kronika-​vacker-​arkitektur_​.​.​
 0
Jimby Åkesson (30 September 2010 00:54):
Yimby kommer ut ur garderoben, som estetflabbar. Äntligen!
 0
Jan Wiklund (30 September 2010 18:29):
Det var jag som tog upp Venedig. Utan att veta något som helst om det. Detta för att en norsk tidning hänvisade till det som ett förbud mot att bygga något annat än gängse modernism. Vilket kanske inte var Venedigs fel, det kanske var okunniga norska stadsbyggnadskontors, vad vet jag.

Beträffande Diddes diskussion här ovan verkar den som Johannes påpekade avsiktligt vag. Jag har dock inte stött på något tvång att tycka det ena eller andra om arkitektur på den här bloggen - bara att vi som uppträder där vill se mer variation. Men det kanske är förbjudet?

Kärnverksamheten är dock att vi vill ha tätare städer. Detta av rent pragmatiska skäl. Tätare städer betyder kortare avstånd, mindre tidsförluster och lägre offentliga kostnader. Samt, väl så viktigt i dagens peak-oil-värld, mindre bränsleförbrukning. Att det skulle vara estetiskt motiverat får stå för Diddes postmodernistiska teoribyggande.
 0
Jan Wiklund (30 September 2010 19:13):
PS Jag tycker mig också ana en lite egendomlig ståndpunkt att det är så viktigt för framtidens arkeologer att de kan datera hus från vår tid rätt att detta står över våra egna preferenser för hur vi vill att husen ska se ut.

I någon mån måste varje generation tänka på sina efterkommande och inte jävlas för mycket med dom, men detta finner jag vara en överdrift. Jag är helt övertygad om att framtidens arkeologer är fullt i stånd att tidsbestämma en byggnad även om den inte ser exakt ut som alla andra hus från den tiden. Och även om inte?
 0
Olle Jansson (1 Oktober 2010 23:02):
Vi skall bevara, ej heller förvanska dåtiden för framtiden. Ack ja, nuet är blott ett ögonblick!
 0
Didde (2 Oktober 2010 00:43):
Först, Jan, ni är lite för snabba på att komma med luftiga teorier om överstatlig kontroll. Jag vet också med säkerhet att jag inte sagt något alls om relationen mellan täthet och estetik. Med samma säkerhet vet jag också att det du menar är viktigt för arkeologer eller vad som är motivet till att varje tid ska ha sitt avtryck, är fel. Det senare är därtill en ståndpunkt Yimby (eller dess medlemmar) själva ofta hävdat, att även vår tid måste för göra avtryck och att vi inte kan leva i ett museum. Denna gång kommer jag inte på mitt ”vanligtvis mycket kloka och tänkvärda” vis beskriva dokument och lagstiftningar som finns att tillgå gratis på biblioteket och internet.

Johannes, jag kan bara förstå Yimbys idéer utifrån de åsikter som ni yimbiiter själva beskriver och uttrycker er i de i artiklar, debattinlägg, diskussioner, krönikor etc som ni skriver här på den här sidan. Jag kan heller inte se att du visat att det är ”lösa anklagelser” mer än att du säger att det är enskilda personer, inte Yimby, som jag refererat till. I övrigt har du mest ställt frågor om vad jag tycker och inte bidragit särskilt mycket till att föra meningsutbytet framåt, passivt kritiskt så att säga.

Det är alltså knappast en vantolkning av det som sägs på yimby.se som jag sammanfattat. Inte heller är det faktum att jag säger att Yimby anammat ett linjärt historietänkande eller anser att det går att lära av dåtiden, ett påhopp. Det vore i så fall även ett påhopp på större delen av den vetenskapliga intelligentian, statsskicket, och hela samhällsbygget. Det är inte jag rätt person att göra, Yimby gör det tillräckligt högljutt. Jag pekar bara på den inkonsekvens som finns mellan att å ena sidan bygga hela sin bas på historiens giltighet, bara för att när det kommer till genomförandeskedet mena att man inte behöver ta hänsyn till den.

Om du vill att jag ska förstå Yimbys idéer endast utifrån visioner och mål om en tät och varierad stad så räcker inte det. Någon gång kommer man till det skedet när det handlar om hur det faktiskt ska gå till. För att kunna diskutera det pragmatiska ”huret”, dvs hur Yimbys visioner och mål ska genomföras, måste man positionera sig. Yimby har möjlighet att kritisera andra, ex kulturmiljövården och modernisterna, just för att de redan gjort det.

Betydelsefullt för ”huret” är exempelvis om man tycker att man genom empiriska studier bör ta hänsyn till en historia genom att inte göra våld på den eller om man tycker att pastischer är okej eftersom det ändå inte finns någon historia. Dvs att allt bara är subjektiva och kulturella tolkningar av nåt som ändå inte finns. Båda dessa synsätt leder ökad variation eftersom båda tilläggen kommer att avvika från det befintliga. Venedigdokumentet leder dock till mer variation eftersom den inte tillåter kopior eller löst hållna avbilder.

Vilken av dessa principer (vilken historie- och kunskapssyn) föredrar Yimby? Jag tror faktiskt inte ni kan ha båda.
 0
Johannes Hulter (2 Oktober 2010 11:28):
@ didde: Betydelsefullt för ”huret” är exempelvis om man tycker att man genom empiriska studier bör ta hänsyn till en historia genom att inte göra våld på den eller om man tycker att pastischer är okej eftersom det ändå inte finns någon historia. Dvs att allt bara är subjektiva och kulturella tolkningar av nåt som ändå inte finns. Båda dessa synsätt leder ökad variation eftersom båda tilläggen kommer att avvika från det befintliga. Venedigdokumentet leder dock till mer variation eftersom den inte tillåter kopior eller löst hållna avbilder.

Vilken av dessa principer (vilken historie- och kunskapssyn) föredrar Yimby? Jag tror faktiskt inte ni kan ha båda.


Du har helt rätt. Vi kan inte ha båda. Vi har inget av dem.

Yimby som nätverk har (så vitt jag vet) ingen officiell ståndpunkt i den fråga du tar upp. Jag personligen har en åsikt, som jag kan tänka mig är ganska representativ för de som är med i nätverket. Det är att traditionella pastischer inte nödvändigtvis "gör våld" på historien (lika lite som modernistiska pastischer inte nödvändigtvis "respekterar" historien).

Mao, man kan bygga på ett 1700-tals hus med en glaskropp eller med en paviljong i 1700-talsstil. Jag har svårt att se hur man kan argumentera för att det ena är ett övergrepp men inte det andra. Inte ens subjektivt kan jag på förhand avgöra vad jag föredrar. Det beror helt på utförandet i det specifika fallet.

Vad som för mig är obegripligt är hur man kan hävda att det ena är fel och det andra rätt på principiell grund.

ps. Men du tycker väl ungefär likadant? Som du sa tidigare, så bör vi inte utgå från idéen om "sant uttryck för vår tid" ds.
 0
Didde (2 Oktober 2010 17:28):
Johannes, man kan hävda att det är fel av samma skäl som Yimby (officiellt eller inte) hävdar att modernismen är fel, genom empiriska och erfarenhetsmässiga studier av dåtiden. Är det också obegripligt? När är historien sann och när är den det inte?

Möjligen kan det vara så att du anser att dagens (Yimbys) version av den täta och varierade staden är en pastisch i sig, och något som inte riktigt baseras på vår tids förutsättningar (bla för att det förutsätter att 100 år av modernt samhälle ska bort) utan endast på en idé om "den riktiga" dåtiden. I så fall skulle du närma dig mitt sätt att förstå det.
 0
Olle Jansson (2 Oktober 2010 18:08):
Lägger du inte lite för mycket fokus på studier av dåtiden i din bedömning av Yimby, Dodde? I mångt och mycket handlar Yimbys analys på induktiva iakttagelser på olika former av stadsmiljöer idag, inte i historisk tid.
 0
Niklas (2 Oktober 2010 18:29):
@Didde:
Som du ser är detta en krönika och inte en yimby-åsikt. Själv tycker jag att modernism, som arkitektur, är fullt acceptabelt. Men blir det för mycket av det blir det (som mycket annat som saknar detaljer) tråkigt.

Jag får en känsla av att du vill tillskriva yimby mer än vad det är.
 0
Johannes Hulter (3 Oktober 2010 14:41):
@ didde: Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter (vad din poäng är sas). Men jag tror du har missuppfattat Yimby. Att vi nästan alltid är emot modernistiska lösningar betyder inte att vi tycker samhället var bättre innan 1930. Bara att vi inte tycker modernistiska lösningar ger de effekter funktionellt, socialt och ekologiskt som vi tycker är bra.

Det gäller dessutom ffa modernistisk stadsplanering. Modernistisk arkitektur har vi väl inget emot i sig, så länge den inte är en del av modernistisk stadsplanering. Sedan har modernistisk arkitektur ofta haft en tendens mot upprepning, enhetlighet och storskalighet som inte alltid bidragit till en varierad och upplevelserik stadsmiljö och den har också trängt ut de flesta andra stilmässiga uttryck - och då har vi också skäl till kritik.
 0
Anders Gardebring (3 Oktober 2010 19:14):
Didde:
Jag måste, likt andra kommentatörer, säga att jag har ganska svårt att följa ditt resonemang.

Till att börja med gör du ett fel i att du inte verkar vilja acceptera den tydliga skillnad som finns i inlägg som är krönikor, och inlägg som är mer officiella ställningstaganden från YIMBY. En krönika är ju just det, en krönika som beskriver skribentens egna ståndpunkter. Själv vill jag exempelvis inte se en ombyggnad av kulturhuset på det sätt som Richard föreslår i sin krönika, men det hindrar inte på något sätt en publicering av krönikan. Jag tycker, liksom många andra på YIMBY, att en del av den modernistiska arkitekturen kan vara riktigt tilltalande. Om man bortser från billig massproducerad betong-prefab finns det mycket inom funkis och modernism som har goda arkitektoniska kvaliteter. Det är inom stadsplanering och monotoni som vår kritik av modernismen i huvudsak finns.

Idéer om att riva bort allt gammalt har förvisso luftats här i forumen till och från. Men det är inte, och har aldrig varit, en YIMBY-ståndpunkt. För egen del har jag svårt att se hur ett upprepande av modernismens urban renewal-processer skulle kunna lösa de problem som de gav upphov till.

Ett annat problem i ditt resonemang är din vilja till akademisering och överanalys. Jag tror du behöver ta ett par steg tillbaka och se oss för vad vi är. Jag ser för egen del YIMBY som en del i demokratiseringsprocess där medborgarna i staden ges en möjlighet att diskutera och påverka det som under lång tid var förbehållet de mer slutna rummen.

Kritik är bra! Den som inte lyssnar på kritik är dömd att misslyckas. Men kritisera oss då för vad vi är, och vad vi tycker. Inte för vad du tror att vi är, och för vad du tror att vi tycker.
 0
Jan Wiklund (29 Oktober 2010 20:30):
Över huvud taget är jag skeptisk till folk som utropar att Detta är Vår Tids xxxx. Jag tänker t.ex. på tolvtonsmusiken – är det någon som minns den? – som precis som den modernistiska arkitekturen var högeligen abstrakt och lanserades med motsvarande moralistiska proklamationer. Sen blev det ju jazzen och sedermera rocken som faktiskt blev vår tids musik. Om än med jättemarknader för annan typ av musik.

I dom kretsarna är man inte lika moralistiska som bland arkitekter, nämligen, utan tillåter olika former att samexistera. Ja, det är till och med tillåtet att både spela gammal musik och använda gammal musik i sitt nyskapande. Folk är ju faktiskt olika och har olika smak. Och var och en av oss har dessutom smak för olika saker. Jag lyssnar t.ex. helst till jazz, mycket gammal vokalmusik samt brasiliansk pop, men skulle antagligen bli vansinnig om jag tvingades lyssna på en av dessa dag ut och dag in.

Och vad är det som är så fel med samexistens? Vad är det som är så fel med variation och mångfald? Ibland får man nästan en känsla av att vissa arkitekter är en sorts sverigedemokrater, som bara accepterar en enda form, ett enda uttryck, men driver det ännu längre – till att gälla hela världen.
 0
Martin Ekdahl (29 Oktober 2010 21:17):
Jan: Du fångar mina egna tankar på ett mycket bra sätt.
 0
krister (31 Oktober 2010 07:11):
Vackra hus? Vackra städer? De berör oss i hjärterötterna. Får oss att gråta och jubla. Vacker är mer en fråga om sympati än regelrätt skönhet. Sympati och engagemang.
Det är vackert för att det är trevligt att sitta här och titta på människorna, på solens lek med lövskuggan på marken, torgets inramning, folklivet.
 0
Martin Ekdahl (31 Oktober 2010 22:30):
krister: Ja, skönhet är en känsla av sympati. Det håller jag med om. Men jag tror också att skönhet kan vara något kvantifierbart. Forskning har exempelvis bevisat att människor mår psykiskt bättre i variationsrika än i monotona miljöer. Dessutom finns det statistik som visar på att vissa miljöer främjer brottslighet, vandalisering och otrygghet. Detta skulle jag även vilja lägga in i begreppet stadsskönhet.
 0
Peter Sahlén (1 November 2010 16:15):
Nej, Richard Allard, du har fel om det mesta. Kulturhuset är ett av få exempel på intressant och lyckaf arkitektur i Sthlm under efterkrigstiden och ska absolut inte förfulas.

Och nej, huset i Zakopane är inte lyckat. En ful pastisch.

Däremot: naturligtvis borde arkitekturstudenter få lära sig klassisk arkitektur. Vackra proportioner är till sin natur tidlösa. Men det kan tillämpas på en modern arkitektur av idag. Gott exempel: Clarion Sign Hotel.

Peter
 0
Jan Wiklund (1 November 2010 17:12):
Peter: Din och min åsikt om vad som är vackert resp fult kan man bortse ifrån. Däremot borde man ta mer hänsyn till vad majoriteten tycker, liksom det borde finnas större variation.

Jag kräver t.ex. inte att få diktatoriskt bestämma att endast min musiksmak ska råda överallt. Jag skulle inte ens göra det om jag vore musikchef på Sveriges Radio. Men det är så arkitektkåren resonerar i fråga om arkitektur.

Tack och lov är musiker inte så storhetsvansinniga - längre. De lär ska ha varit det för åtti år sen eller så, då de kunde uttala offentligt att den eller den musikstilen var mindervärdig och borde censureras. Det var då. Och längre än så har arkitektkåren inte kommit.
 0
Niklas (1 November 2010 17:27):
@Peter_S:
Jag som lekman skulle vilja veta vad du menar med att kulturhuset skulle vara exempel på "intressant och lyckad arkitektur".

Subjektivt kan jag säga att jag inte tycker det är så intressant och från marknivå är huset fult. Låt gå för om arkitekturen hade varit kaxig, men inte ens det är den. En platt glasfasad och betongbaksida i vinklar här och där.

Ur stadsplaneringsperspektiv: Huset har en sida vilket gör att man inte gärna rör sig på andra (icke-)sidan, vilket gör att Brunkebergstorg är folktomt.

Vad gäller Clarion Sign så dras det med samma stadsplaneringsmässiga problem som kulturuhuset, men man kan hoppas på att hotellets baksida i framtiden hamnar mot en innergård.
 0
Jan Wiklund (2 November 2010 15:12):
Niklas: Brunkebergstorgs största förbannelse är Stockholms slott, som ligger som en stor kloss i södra ändan på Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan och hindrar genomflyt. Samt Gallerian som agerar liknande barriär på östsidan av torget. Det finns helt enkelt ingen anledning att vare sig bege sig dit eller passera. Husens arkitektur är av underordnad betydelse.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter