Utskrift från www.yimby.se
....

En resa till Detroit

Av Jan Jörnmark 20 September 2010
83 kommentarer
 
Jan Jörnmark, som nyligen medverkade i ett intressant radioreportage om ekonomiska bubblor, skriver idag om Detroit. En stad vars öde kan vara värt att reflektera över även här i Sverige. För er som är nära Göteborg imorgon tisdag har ni också möjlighet att stadsvandra i Linnéstaden tillsammans med Jan Jörnmark och lära er mer om de gentrifieringsprocesser som omvandlar våra städer.

En resa till Detroit

Jag besökte en av västvärldens mest omtalade städer i augusti. Detroits öde har de senaste åren uppmärksammats över hela världen eftersom en liknande stadsdöd saknar alla motsvarigheter.

Bilderna som ni ser till den här artikeln och de som finns i länken till Annika von Hausswolffs och min nya globaliseringssite www.globaliseringen.info, talar ett skrämmande språk. Detroit har tappat mer än hälften av sina invånare sedan 1950, och befolkningen har nu fallit till under miljonen. Överallt kan man se övergivna skolor, kyrkor, hotell, synagogor, skyskrapor, flerfamiljshus och hela villaområden. Här slog sig en europeisk befolkning ned för hundra år sedan för att bygga en praktfull variant av sina gamla städer. Idag återstår ruiner och känslan av hur spröd vår värld faktiskt är. I Detroit bedriver man inte vanlig Urban Exploration – här ägnar man sig åt att dokumentera en försvinnande civilisation.



Einsturzende Neubauten in Detroit...

Detroit började faktiskt spridas ut redan på 1930-talet. Bilismen och de allra första stadsmotorvägarna gjorde både att man kunde bosätta sig i nya villaområden, samtidigt som industrin kunde etablera större och effektivare enplansfabriker långt ute på det som tidigare varit landsbygd. Under krigsåren på 1940-talet stoppades processen upp tillfälligt, men freden hade knappt hunnit sätta sig innan allt tog fart igen.



...the Courthouse...

Allt blev dessutom mycket värre av att stora delar av staden inte underhölls på flera decennier. Depressionen hade lett till fallande inkomster och stigande arbetslöshet och när många välbeställda samtidigt började flytta till nya förorter blev resultatet självklart. Underhållet eftersattes, och slumliknande stadsområden började redan på 1950-talet breda ut sig i centrala Detroit.



...the Apartments...

Stadens politiker antog att problemen kunde lösas genom storskalig sanering. Stadsdelarna tömdes efterhand på sin befolkning, och rivningskulan fick krossa kvarter efter kvarter. På ett naturligt sätt gjorde det att befolkningen minskade ännu mer, för ingen kan bo kvar i en riven stadsdel. När väl storskaliga miljonprogramsområden, ”The Projects”, hade uppförts fanns bara den fattiga befolkningen kvar.



...the Projects...

Vid det här laget är vi framme vid 1960-talet, och skillnaderna mellan samhällsklasserna är på väg att bli allt mer uppenbara. Stora rasoroligheter bryter ut flera somrar efter varandra från och med 1967, och när staden väl hade börjat brinna, flydde resten av medelklassen. Under 1970-talet lämnar 50-60 000 vita staden varje år. Husen blir ofta stående tomma och det är nu som den lokala sedvänjan "Hell Nights" skapas. Den bestod helt enkelt i att organiserade gäng åkte runt om nätterna och brände ned mängder av byggnader.



...the Middle Class left...

Befolkningsflykten håller i sig under 1980- och 90-talen, trots att man försöker göra punktinsatser som påminner om det som Jane Jacobs kallade ”cataclysmic money”. Skyskrapeprojektet Renaissance Center lyckades i och för sig locka till sig republikanernas partikonvent 1980. Det var då som jag besökte Detroit första gången och kontrasterna jag såg mellan Reagan-republikanerna och den sönderfallande staden har påverkat mig resten av mitt liv. Det var redan då uppenbart att enstaka projekt inte betyder någonting – för att städer ska förändras krävs det långsiktiga och värdehöjande rörelser. I Detroit har inget sådant existerat sedan 1920-talet.



...the Church...

De sista tio åren finns det enstaka tecken på att stadsdelar lever upp. För att vitalisera ekonomin lät man i början av 2000-talet flera casinon etablera sig i innerstaden. Det har bidragit till att den stadsdel som går under namnet Greektown återhämtat sig, men stora delar av den inre staden påminner trots det om ett slagfält. Just tomheten efter alla ”hell nights” är slående: hela stadsdelar har förvandlats till öppna ytor med enstaka hus. De breda boulevarderna är glest trafikerade. När vi gick upp på taket till en skyskrapa mitt i natten och blickade ut över Detroit var det ödsligheten runt om i staden som man främst slogs av.



...the Skyscraper...

Runt Detroit breder en livaktig "metroarea" med nästan 6 miljoner människor ut sig. Situationen gränsar till det absurda; bara tio minuters bilresa från apokalypsen breder Grosse Pointes luxuösa villamattor ut sig. Det vi ser är naturligtvis ett samhälle som helt anpassats till bilismen och där motorismen och segregeringen till sist har tömt det gamla centrumet på alla värden.



...the Sports Center...

Självklart finns det lärdomar i det här som man även kan begrunda i Sverige. Att låta en stad bli så gles och dominerad av centrala p-platser som Göteborg är att ta stora risker. Just glesheten är det som lätt leder till att medelklassen bestämmer sig för att en gång för alla ta bilen och försvinna till förorten. Både Stockholm och Göteborg har dessutom integrations- och segregationsproblem som kan urarta på sätt som liknar de amerikanska.



...memories of a forgotten Civilization.

Men den känsla man verkligen kan få är också en viss lycka över att vi faktiskt lyckades vända vår situation på 1980-talet, då våra svenska storstäder stod inför en lika svår situation som Detroit. Sett i efterhand berodde den vändningen i hög grad på att man tillät en ny diversitet att återbildas, precis som Jacobs hade skrivit om flera decennier tidigare. Detroit kommer helt enkelt alltid att bli exemplet på den katastrof som hotade västvärldens städer runt 1980 och hur väsentligt det var att heterogeniteten och värdebildningen åter fick tillta.
Gå med i YIMBY Stockholm

YIMBY Stockholm om: , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , ,

Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Skriv in kommentar
Kommentarer:
 0
Jan Jörnmark (20 September 2010 23:57):
Integrationsproblematiken är ju särdeles tydligt i Sverige idag. Ser man på Detroit handlar sönderfallet i exceptionellt hög grad om just det.
Sedan försvåras allting av att Förenta Staterna nu har gått in i det värsta ekonomiska tillståndet vi sett på decennier. Jag kände mig förfärad den borta.
 0
Hans Stålner (21 September 2010 00:56):
Bilism och segregationsproblematik, ja. Är väl ingen överdrift att påstå att det redan har urartat även här, även om det inte finns något direkt och synligt sönderfall. De flsta städer - både stora- och mellanstora städer - är verkligen segregerade, och bilismen är dominerande massiv. Städerna och tätorterna sprids och glesas ut.

Och det finns inte mycket som tyder på att det kommer att bli bättre de närmaste åren...

Det finns nog ingen mer tragisk bild än den av en stad i sönderfall, folktom, buskigt vildvuxen och delvis i något som liknar ruiner.
 0
Marcus (21 September 2010 01:06):
Tack för en mycket intressant artikel. Vad jag inte riktigt greppar är att det inte verkar finnas någon vilja hos de mer kapitalstarka grupperna som bor runt staden att få till stånd en bred förnyelseprocess. Den typen av projekt är väl ofta (låt vara i mindre skala) populära bland burgna amerikaner? Eller är innerstaden helt oproportioneligt stor i förhållande till befolkningsunderlaget i "the metro area"?
 0
Jan Jörnmark (21 September 2010 09:23):
Marcus, det finns pågående planer för olika ombyggnader av tomma skyskrapor till lägenheter. Något enstaka har till och med genomförts, för casinona har faktiskt återfört lite, lite liv till en begränsad del av stadskärnan runt Greektown.

Men sett från ett helhetsperspektiv är bilden rent bedrövlig idag. I princip alla ombyggnadsprojekt har gått i stå efter finanskrisen 2008, och självklart är motsättningen svart-vit viktig där också. City är drygt 90% svart, vilket komplicerar situationen.

Säkerhetssituationen är också värd att beakta. Själva downtown känns OK (vågade utan större betänkligheter gå upp på skyskrapstaket mitt i natten), men något hundratal meter upp mot Brush Park flödar cracket och känslan av rånrisk känns bedövande.

Har varit i Detroit många gånger, och jag ser egentligen ingenting som antyder en vändning. Snarare tvärtom.
 0
Anders Ryding (21 September 2010 09:55):
Tragiskt förvisso men också vackert. Det finns något lockande, hemlighetsfullt och begrundande i förfallet och förgängligheten.
 0
Jonas Frejd (21 September 2010 11:47):
Mycket intressant läsning Jan, jag tycker att det är bra att lyfta fram extrem-exempel som Detroit för att belysa problematiken av allt för extensiv bilfokusering i kombination med en undermålig integration av samhällsklasser och etnicitet.
Det är intressant ur ett Stockholm- och Göteborgsperspektiv för att peka åt vilket håll en sådan politik och stadsbyggnadsideologi leder även om det känns väldigt avlägset att se samma skräckscenario här.

Vilken av de nämnda faktorerna anser du är den viktigaste för att det gick som det gick i Detroit?
 0
Jan Jörnmark (21 September 2010 12:48):
Tror man kan lära mycket av Detroit och de andra problematiska amerikanska industristäderna. Saker blir så mycket tydligare därborta, men det är precis samma bekymmer som vi har.

Sannolikt är det integrationen som har sänkt Detroit för gott, men det är svårt att skilja det från den extrema stadsutspridningen.

Intressant också att tendenserna fanns på 1960-talet, men att ingen kunde ana att just Detroit skulle gå det brutalaste ödet till mötes. När dom var den amerikanska kandidaten till OS 1968 gjordes den här filmen som ger ett märkligt perspektiv på dagens situation

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​Ull2HdEC-​Ts
 0
Erik Sundin (21 September 2010 14:41):
Dokumentären "Requiem for Detroit" från tidigare i år är också intressant. Här får man verkligen se förödelsen, men också stadens historia.

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​ReqG6qbx_​c0​&translated=​1
 0
Jan Wiklund (21 September 2010 16:17):
Utglesningen, dvs den massiva subventioneringen av att hålla folk från stadscentrum, är naturligtvis skurken i dramat. Om det är billigare, pga denna subventionering, att försvinna gör förstås folk det.

Det är därför jag inte kan ta moderaternas snack om "promenadstad" på allvar. För man är ju beredd att lägga miljarder på utglesning, via diverse motorvägar, för att det ska vara möjligt att bygga ut exempelvis Ekerö med villamattor.
 0
Martin Ekdahl (21 September 2010 16:51):
En fascinerande apokalyptisk odyssé. Jag blev slagen av skönheten i de byggnader som övergivits och det vemodiga i att urbant stadsliv ersatts av ödemark. Sveriges samlade kommunpolitiker borde åka på studieresa till Detroit för att lära sig denna läxa. Eller, ännu hellre, spara skattemedlen och kolla istället in yimby och den ovan nämnda hemsidan. Kanske kan till och med "Miljö"-partiet vända och släppa den bilberoendeframkallande utglesningspolitik de driver.
 0
Jan Jörnmark (21 September 2010 17:09):
Världens först stadsmotorväg -Davison Freeway- byggdes i Detroitområdet redan 1942. Man kan nog säga att utspridningen startar precis där.

Själv kan jag tänka att det är normalt att städer växer utåt, när befolkningen och ekonomin växer. Utmaningen blir ju sedan att återskapa värden i de gamla centrumdelarna. Där kan jag imponeras av t ex Stockholms kraftfulla återhämtning efter 1980.

Och där har Detroit misslyckats, på ett sätt som det nästan inte går att föreställa sig. Jag har läst oerhört mycket om staden det sista året, men det går faktiskt inte att fullt ut förstå det som hänt. Naturligtvis vill jag tillbaka.
 0
Hans Stålner (21 September 2010 21:15):
Låt oss vara ärliga: ett visst sönderfall finns i svenska förorter, det blir än mer tydligt. Och segregation är ett stort problem i Sverige även då city/stadskärna och innerstad är under positiv utveckling - åtminstone i större städer med positivt flyttnetto (men även innerstaden blir nu segregerad).

Motorvägsbygge i tunnel för 30 miljarder står för dörren. Och därmed villamattor i Ekerö/Skå (eller ska man bygga en "ny" stad därute?). Bilismen och utsläppen/köerna får ett ytterligare uppsving, den här gången i gigantiskt format.

"Världens första stadsmotorväg -Davison Freeway- byggdes i Detroitområdet redan 1942. Man kan nog säga att utspridningen startar precis där".

... nu satsat man istället på världens största stadsmotorväg... utanför Stockholm.

Tycker nog mer att det är ett lysande reportage, ett statement, än en "fascinerande apokalyptisk odyssé". Bara oerhört tragiskt socialt.
 0
Jakob Wilhelmsson (22 September 2010 11:39):
Lite skrämmande att först läsa artikeln ovan och sedan denna:

http:​/​/​www.​nyteknik.​se/​nyheter/​bygg/​byggartiklar/​artic.​.​
 0
Jan Wiklund (22 September 2010 16:08):
Jan J: Städer måste naturligtvis växa utåt, åt vilket annat håll skulle de annars växa? Men är det rimligt att avstånden mellan husen växer? Och avståndet mellan människorna?

Är inte poängen med städer att det ska vara nära mellan människor som har med varandra att göra? Och skulle inte exakt det inträffa om inte a. exploatörer hade frihet att exploatera vilken mark som helst som de behagar, och b. stat och kommun uppmuntrade detta genom att betala den utökade infrastruktur de behöver i ett glest stadsrum?
 0
Jan Wiklund (22 September 2010 16:11):
Jakob: hu då. "Svensk byggtradition" - det måste väl vara à la miljonprogram, det är väl det som det finns mest av?
 0
Jakob Wilhelmsson (22 September 2010 16:47):
Jan: Ungefär så ja. Jag klistrar in bildtexten till den översta bilden i artikeln. Inte ett citat, men den beskriver delvis hur SD har tänkt sig politiken på området.

"Pavel Gamov (SD) och hans parti hellre se att man bygger på bredden än på höjden. Och att arkitekturen är traditionell, till favoriterna hör funkisstilen."
 0
Jan Jörnmark (23 September 2010 07:33):
Jan W - tomrummen är en del av utmaningen. Här i gbg har det ju gått till löjliga proportioner, och sedan har rivningstomterna och stadshålen efter decennier av tomhet utnämnts till "gröna lungor" och "omistliga allmänningar" etc. Jag menar att det är helt centralt att fylla dem, för annars tappar den inre staden sitt värde och blir i värsta fall -som Detroit- en isolerad ö.

Och apropå SD:d stadspolitik så säger han ju faktiskt att något sorts miljonprogram är målet: "Nämn en riktigt svensk byggtradition som är okej att bygga?
-Funkisstilen är ju typiskt svensk. Även utomlands brukar det definieras som svenskt."

Vilket väl är en åsikt som delas av i stort sett alla svenska arkitekturkritiker.
 0
Herbert Tingesten (23 September 2010 08:35):
Det sägs ju att i de kommuner där SD kom in förra valet har det förts en mer progressiv och invandrarvänlig politik än tidigare just för att de övriga partierna inte vill stödja och därmed förknippas med SD. Det kanske är en blessing in disguise att en extremkonservativ hållning i stadsbyggnadsfrågor nu förknippas med en politisk paria.
 0
Jan Jörnmark (23 September 2010 08:58):
Herbert, det där är en synnerligen intressant tanke. SDs talesperson uttrycker ju tydligt de ståndpunkter som landets ledande arkitekturtidskrifts redaktion hävdat sedan 1970-talet: "bygg lågt och bygg funkis". Som en enkel konsekvens har sedan villamattorna brett ut sig i Täby, Kungsbacka och Staffanstorp.
 0
Jan Wiklund (23 September 2010 16:08):
Nu är det ju skillnad på miljonprogram och funkis. Funkis associerar jag åtminstone med vad jag växte upp i - Hökarängen, Västberga och Käppala. Knappast miljonprogram direkt.

Men om miljonprogrammet verkligen var ett miljonprogram måste det innebära att det är det absolut vanligaste. Pluralitet om inte majoritet. Och därmed SDs favorit?

Och visst är det ett skojigt slagträ - inte mot SD men väl mot landets arkitektkår. Att de skulle vilja associera sig med nåt så bonnigt och töntigt som SD kan man nog utesluta. Kanske får vi se en omprövning i dom kretsarna?
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (23 September 2010 19:22):
Ett populistiskt enfrågeparti väljer antagligen att stödja sådana ståndpunkter som de upplever som populära, i alla politiska frågor utom i sin hjärtefråga. Det handlar om röstmaximering. Om de upplever att nyfunkis med ganska låga hus är populärt så kommer de förespråka det.

SD har till exempel även gått ut och sagt att de gillar pastischer på gamla hus.

Om SD upplever att det finns många som tycker det är spännande med skyskrapor och vill se fler sådana så kommer SD förespråka skyskrapor i vissa områden. Röstmaximering, som sagt.
 0
Jan Jörnmark (24 September 2010 09:47):
Rasmus, jag tror faktiskt inte det. Ser man på SD är dom stockkonservativa i det som blivit den klassiska svenska meningen och som Uffe Elleman Jensen skriver om idag i SvD.

Det här med traditionalistfunkis och inga skyskrapor ingår ju i det tunga stråket av anti-modernism.
http:​/​/​www.​svd.​se/​opinion/​brannpunkt/​nu-​bor-​reinfeldt-​.​.​
 0
Jakob Wilhelmsson (24 September 2010 10:32):
Tråkigt bara att "svensk byggtradition" enligt SD hämtas från tiden efter 30-talet och inte tiden mellan 1900-1930.

http:​/​/​www.​svenskhistoria.​se/​forskning.​aspx?​newsid=​2296
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (24 September 2010 11:25):
I artikeln på Ny Teknik står det:

I intervjuer i media har Sverigedemokraterna flera gånger poängterat att man ska värna om den svenska byggtraditionen. Pavel Gamov anser att det handlar om att byggnader ska ha växt fram och godkänts av befolkningen.

Det tolkar jag som att SD har som princip att de gillar allt som de tror att medelsvensson gillar. Pavel Gamov råkar ha funkisstilen som favorit, men han är bara en enskild medlem.
 0
Martin Danell (24 September 2010 15:35):
Bra och intressant artikel Jan. Angående förbifarten, man kan ta död på innerstadsdelar även av att inte bygga förbifarter, tänk t.ex vad trevliga Skeppsbron skulle kunna vara om den inte fungerade som den enda östliga förbindelsen mellan norra och södra Stockholmsområdet. Och tänk er S:t Eriksgatan skulle vara om man inte hade byggt Essingeleden.

Däremot är det valda alternativet för Förbifarten det sämsta möjliga, både Österleden, Diagonal Ulvsunda och kombinationsalternativen skulle vara betydligt bättre alternativ för att avlasta innerstan utan att öka urban sprawl.
 0
Karl (24 September 2010 16:46):
Martin: Vilket beror på att Förbifart Stockholms syfte inte är att avlasta innerstaden utan just att möjliggöra (sprawlad) exploatering av Ekerö och den västra regiondelen.

Allt snack om att avlasta existerande vägar är rena lögner från politikerna, avsedda att blanda bort korten. Vägverkets egen utredning visar att trafiken på Essingeleden kommer att öka om Förbifart Stockholm byggs.
 0
Jan Jörnmark (24 September 2010 17:56):
"Pavel Gamov anser att det handlar om att byggnader ska ha växt fram och godkänts av befolkningen."

Det är ju en jätteintressant ståndpunkt från SDs sida. Vän av oordning undrar om man ska folkomrösta om alla hus, eller möjligen bara om moskeér och dom som inte är "funkis"?
 0
Martin Danell (24 September 2010 18:39):
Karl Det är ju vägverket/trafikverkets egen utredning som har förespråkat Förbifartsalternativet. Politikerna har ju bara valt det av "experterna" förespråkade förslaget.
 0
Anders Norén (24 September 2010 18:52):
 0
Peter Zander (24 September 2010 19:15):
Intressant artikel och jag tror att det nästan kan vara värt pengarna att skicka dit både samhällsplanerare och arkitekter på studiebesök. Till Jan Wiklund vill jag säga att den nog egentligen inte skiljer något mellan funkis och miljonprogram. Av oavsiktliga skäl är det bara olika temperaturzoner i helvetet (något överdrivet uttryckt). Det är ju modernism alltihop men den tidigare bebyggelsen byggdes mer hantverksmässigt och har kommit att framstå som gulligare än den egentligen var. Gulligt på riktigt tycker jag att pastisher är. På allvar! Hoppas nu ingen tror att jag är rasist bara. Det var svårt att komma ut som pastishist förut och med SD:s sällskap blir det väl inte bättre ...
 0
Martin Danell (24 September 2010 20:11):
Anders N: Länken verkar död.
 0
Karl (25 September 2010 03:02):
Martin: Japp, men det är sannerligen svårt att veta vilka intressen som representeras av vilka aktörer i denna teknokratiska soppa. :-) Klart är att Väg/trafikverket opererar i en politiskt definierad rymd, och att det finns ett starkt politiskt intresse i att Förbifart Stockholm byggs. Min uppfattning är att detta intresse - som har funnits ända sedan denna motorväg först kom upp på agendan på sextiotalet - har mycket att göra med att bygga sprawl och lite att göra med att avlasta de centrala regiondelarna.
 0
Hans Stålner (25 September 2010 09:00):
Patrik Zander, he he, håller med, sd och sd-väljare vill antagligen ha "folklighet", "allmoge", pastisch och pastorala landskap. Samtida idé och konst är nog inte så aktuellt, varken när det gäller stadsbyggnad eller arkitektur.

Det ska liksom va det som folket gillar, som Pavel Gemsov säger: "växt fram och godkänts av befolkningen". Vilket därmed kan vara vadsomhelst... bara det inte är något nytt.

Angående Förbifarten så är politikerna medvetna om att all expertis är kritiskt inställd, men säger att man ibland måste genomföra vissa beslut och visa politisk handlingskraft. Allt kan inte vara vetenskapligt riktigt.

Det är alltså en prestigefylld ovetenskaplig hållning som ligger bakom det hela. I alla fall nu (inte nödvändigtvis på sextiotalet). Tilläggas ska också att man i Stockholm(antgligen) kan vinna val på den här motorvägstunneln. Förbifarten har varit en betydande del i propagandan/informationen under hela valrörelsen.

Det finns inget bevis för samhällsekonomisk nytta, minskade köer, avledning av trafik eller liknande. Det är istället tvärtom: mångdubblad bilism och utsläpp av klimatförstörande gaser, ökad köbildning osv.

Samt villabebyggelse då, kanske en ny "stad", eller något liknande på Lovön. Samtidigt så kommer ju inte detta ha någon effekt på en positiv stadsutveckling i centrala Stockholm (men klart är samtdidigt att den positiva utvecklingen kunde bli förstärkt om man prioriterade annan infrastruktur än Förbifarten).

Ändå tror jag att bilism och segragation är av ondo för städer i det långa loppet. Så för mig står Jan Jörnmarks artikel som ett klart statement.
 0
Martin Danell (25 September 2010 15:19):
Karl, jag håller med. Jag tror att Väg/Trafikverket kör på i samma hjulspår, förmodligen är utredningen av de olika alternativen gjord med sextiotalsvärderingar. Man borde lägga till som ett uttalat mål vid den typen av utredningar att välja alternativ som så lite som möjligt gynnar urban sprawl. Personligen är jag övertygad om att det hade varit Österleden.
 0
Jan Jörnmark (25 September 2010 16:35):
Trevligt att tänka sig sin artikel som ett Statement. Jag kan tänka på Detroit som det ultimate statementet i sig. Den träffar en som ett klubbslag och den går nästan inte att förstå. Samtidigt måste man åtminstone försöka, för alla tendenser som funnits inom stadsbyggnad de sista hundra åren finns där.

Den är Jacobs bild av "Life and Death" dragen till sin ända. Den är Garreaus bild av Edge City dragen till den änden. Den är den ultimata bilden av segregationen. Den är slutbilden av avindustriliseringen och globaliseringen, och så vidare.

All denna fantastiska historia är dessutom bildsatt med det ni ser ett axplock av här i texten - kombinerat med Grosse Pointe på åtta minuters avstånd.

Apropå förbifarten satt jag i köer på väg från Bromma till Strängnäs häromdagen vid 17-tiden. Städer är, om man säger så, besvärliga maskiner att leva i ibland, och att hitta rätt balans mellan infrastruktur och människor är banne mig inte det enklaste.
 0
Jan Wiklund (26 September 2010 17:15):
Peter Z: Jag brukar säga att funkisförorterna är townships och segregation med mänskligt ansikte...

Hans S: Man kan vinna val lättare på spårförbindelser. Mp gjorde en gallup där man lät folk välja mellan förbifart och spårförbindelser, och röstsiffrorna blev 40-51. Motiven för förbifarten är nog dom här: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​verkliga-​orsaker.​.​

Men om man nu har bestämt sig för en gles stadsbygd är det ju naturligt att man måste ha en massa vägar för att övervinna de självskapade avstånden och inte minst skapa nya avstånd som måste övervinnas...

Martin: Och jag är övertygad om att bästa alternativ är många broar över Mälar-Saltsjösnittet, plus många nya t-bane/spårvägsförbindelser. Inga leder dock, utan vanliga broar.
 0
Martin Danell (26 September 2010 21:52):
Jan. Hur definierar du en led? Jag definierar en led som en väg med genomfartstrafik. Alltså par definition: för att en bro ska förbättra kommunikationen över Saltsjö/Mälarsnittet måste den utgöra en del av en led.

En östlig förbindels tror jag för övrigt måste gå i tunnel. Det är nog få som skulle vilja ha genomfarttrafik i ytläge över Djurgården.
 0
Hans Stålner (27 September 2010 14:19):
Jan Wiklund: länken fungerar inte - det skulle vara intressant att få reda på de "verkliga" motiven.

Det har funnits olika undersökningar ute den senaste tiden, en del säger att 80% vill ha Förbifarten (ungefär samma som: vill du ha gratis kollektivtrafik?). Dessa har man sedan gått till val på... och antagligen fått röster: (m) är ju klart störst i Stockholm.

Ja, man måste ha vägar i en gles stad, men nu pratar vi om en sexfilig motorväg i en närmare två mil lång tunnel med en prislapp på minst 30 miljarder, utanför en stad, för massbilism.

Ett projekt som Yimby givetvis måste ta avstånd ifrån.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (27 September 2010 16:23):
Stockholm behöver ha genomfartsleder som klarar av tung och bullrig trafik som bussar, långtradare, stora arbetsfordon och självklart bilar också.

Jag tror inte att det är politiskt möjligt att dra en sådan väg i ytläge genom de känsliga miljöer som finns öster och väster om innerstaden. Essingeleden och Centralbron är två avskräckande exempel som ingen vill upprepa.

Man skulle kunna tänka sig att bygga små tvåfiliga broar där man bara får köra med tystgående fordon (cyklar och elbilar), men då löser man inte behovet för den tunga och bullriga trafiken. Jag tror att det behövs en ny tunnel för tung vägtrafik strax utanför stan och en tunnel för spårvagnar/tunnelbana.
 0
Gustav (28 September 2010 11:24):
Den här artikeln borde läsas av varenda kommunalpolitiker i hela Sverige! Enormt intressant och klargörande om vad som egentligen formar vårt samhälle. Så mycket vi tar för givet - som samhällsgemenskap, säkerhet, fritidsmöjligheter och fungerande service. Särskilt borde många moderata kommunalpolitiker i Stockholms län ta del av den, dvs personer som under 25 år drivit på mot en stadsutveckling liknande den i USA, och som genom lobby för Förbifarten fortsätter i detta spår. Hur tänker kommunalpolitiker på Värmdö, Nacka, Täby när de läser detta? Hur tänker de politiker(av olika färger) som vill täcka Ekerö med bilberoende villamattor, efter att de läst det här? Är tillväxt alltid av godo? Eller handlar det om vilken slags tillväxt vi har? Frågorna som väcks av detta lilla reportage är stora. Man ska heller inte glömma bort att vissa delar av landsbygden i Sverige tvingats se en liknande utveckling utan att någon reagerat. Tack Jan Jörnmark!
 0
Jan Wiklund (30 September 2010 18:15):
1. En led är en väg som förbjuder annan trafik än biltrafik och som inte har några korsningar i plan. En led är en väg som inte är inordnad i staden. Jämför t.ex. E18 förbi Rinkeby med Sveavägen - de har lika mycket trafik, men Sveavägen är en gata, E18 en led. Sveavägen fungerar i staden, E18 inte.

2. Bara om man ställer Förbifarten mot ingenting får man en majoritet för Förbifarten. Ställer man den mot spårtrafik får man majoritet för spårtrafik. Det är ungefär som att sittande regering brukar få 90%+ i länder där andra inte tillåts ställa upp.

3. Förbifarten är inte till för tung och bullrig trafik (bortsett från att all biltrafik är bullrig). Den är, enligt de tidiga motiveringarna på 60-talet till och med 90-talet, till för att man ska kunna exploatera Stockholms yttre västra förorter. Och vi i Yimby gillar inte perifer exploatering.

Stockholm behöver fler genomfartsgator typ Sveavägen, Götgatan, Hornsgatan. Inte bara i det traditionella 1800-talscentrum utan i hela stan. Genomfarter lockar verksamheter, och det är bättre - utifrån ett yimbyperspektiv - att verksamheterna finns i centrum (=där folk bor) än att de finns utanför stan.
 0
Jan Wiklund (30 September 2010 18:18):
Hans: Det har råkat komma en punkt efter html. Sudda bort den så fungerar länken.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (1 Oktober 2010 13:34):
Det håller jag helt med om, det som behövs är gator och vägar.

Men jag tror att det är svårt eller omöjligt att realisera den idén i Stockholm. I praktiken kan man nog se det som givet på förhand att alla nya vägar över Saltsjö-Mälarsnittet blir motorleder och tunnlar. Att bygga en "Sveaväg" genom förortsgyttret är ett politiskt självmordsprojekt, något som man förlorar val på. Detsamma kan man säga om att bygga en "Sveaväg" genom nationalstadsparken. Det finns ingen politiker som skulle ta i ett sådant projekt med tång.
 0
Martin Danell (1 Oktober 2010 16:35):
Jan
1. Ok, då är jag med. Det du kallar led är ungefär det jag kallar motorväg.

2. Att ställa frågan om vi vill ha förbifart eller kollektivtrafik är ungefär lika dumt som att fråga om vi vill ha skola eller sjukvård. I princip behövs både vägar och kollektivtrafik i en fungerande storstad. Det vore mer intressant att ställa olika väglösningar mot varandra, då tror jag inte att vi skulle få samma övervikt för just förbifartsalternativet.

3. Håller helt med, jag är ju också skeptisk till liggande förbifartsalternativ men förespråkare av ett annat vägalternativ exempelvis Österleden. Tråkigt nog har debatten kommit att handla enbart om frågan ifall vi ska ha vägar eller kollektivtrafik snarare än vilket förbifartsalternativ som är bäst för staden.

Jag tycker att just Götgatan är ett bra exempel på en lyckad stadsgata, där fjärrtrafiken går i tunnel under medan de som ska till Söder kör Götgatan, den är liksom lagom trafikerad. Sveavägen och Hornsgatan har enligt min mening alldeles för mycket genomfartstrafik.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (1 Oktober 2010 17:28):
Det otrevliga med Sveavägen och Hornsgatan ligger i en kombination av att de är för smala och att hastigheterna är för höga. Idag anlägger man huvudgator som är minst 30-40 meter breda där bilarna inte inbjuds till att köra fort.

Problemet är att Stockholm dels redan är bebyggt och dels är väldigt kuperat. Man skulle få riva sig fram och spränga sig fram för att få en 30 meter bred gata genom västerorterna. Vill man inte att gatan ska kantas av bergväggar får man riva och spränga ytterligare 20 meter på var sida av gatan. De gick kanske an på 1800-talet och första halvan av 1900-talet, men det lär knappast vara genomförbart idag. Det behövs lite diktatur för att göra något sådant.
 0
Hans Stålner (2 Oktober 2010 11:33):
Jan Wiklund: jag tror inte att det finns ett enda rationellt skäl till att bygga Forbifart Stockholm, tvärtom styrs projektet i sin helhet av irrationalitet. Inte ens en positiv samhällsekonomisk analys kunde man analysera fram, trots alla varfiabler och urval att göra, så gick det inte. Och då är det illa.

Jag tror heller inte att diskussionen bör handla om alternativa leder och förbifarter för biltrafik, utan snarare om att kraftigt begränsa bilismen, från och med nu. Nån gång måste man sätta ner foten. Stockholm kommer inom kort få stora trängselproblem. Och Världen har ett gigantiskt problem: klimathotet.

Diskussionen bör handla om vad vi istället kan göra med 30 miljarder, t.ex. när det gäller kollektivtrafik i Stockholm. Det ska inte tillkomma några ökande utsläpp av klimatförstörande gaser från Stockholm i framtiden.

Det är bara att se sanningen i vitögat. Jag tror att över 50 procent verkligen gör detta och förstår (som sagt, 51 - 40).
 0
Benny H (2 Oktober 2010 19:10):
Ett liknande problem som Detroits håller på att skapas av politikerna i Växjö kommun. Man har fastslagit planer på att göra hela centrum bilfritt och det hade väl inte varit något problem om det funnits centrala bostäder. Hela Växjö centrum (rutnätsstaden) har bara 1500 invånare resten är kontor och administrativa byggnader. Man har tänkt sig att folk ska cykla eller åka kollektivt till centrum men alla erfarenheter visar att man åker till externa köpcentra istället med bilen och parkerar gratis. Och externa köpcentrum är väl vad Växjö förknippas med! Efter kl. 18.00 finns inte en kotte kvar bara ungdomar som hänger utanför McDonalds och andra liknande inrättningar. Det började med att man stängde av Storgatan och nu ska resten, vad det verkar få samma öde. Detta hjärnsläpp fick man efter att en brittisk blaska utnämnt Växjö till Europas grönaste stad vilket dessutom är gripet helt ur luften.
 0
Jan Jörnmark (6 Oktober 2010 13:38):
Benny - det där låter ju helt absurt. Vad jag förstår har Växjö också ett ganska stort nimby problem när det kommer till att bygga centralt. Kombinationen känns tråkig.
 0
Martin Ekdahl (6 Oktober 2010 21:03):
Hmm... Växjös politiker borde nog fundera om. Vill de ha en levande stadskärna räcker det inte med att stänga av all biltrafik. Det krävs alternativa färdmedel som är minst lika bra som att ta bilen till stan och bostäder så att det finns folk som befolkar staden.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (6 Oktober 2010 22:25):
Jag tror inte ens att man vinner något på att stänga av biltrafiken helt och hållet, även om man har perfekta alternativ. Testa gångfartsgator istället! Låt bilar och fotgängare och cyklister samsas på lika villkor. Småland är väl ett landskap där bilen närmast är religion, så det gäller att ta lagom stora kliv...
 0
Benny H (7 Oktober 2010 21:31):
Ja nimbys är väldigt aktiva här och det gäller tyvärr inte bara stadens centrala delar utan man överklagar i stort sett allt. Ett annat är att man inte får bygga mer än fyra våningar centralt vilket gör att det lönar sig bättre för tomtägare med obebyggda tomter att hyra ut sin mark till parkeringsbolag. Resultat inga centrala bostäder och fula parkeringsplatser överallt i centrum. Extremt fult! Nu ska tydligen ett område precis utanför centrum (södra stationsområdet) bebyggas med bostäder och kontor. Byggherren vill bygga ett 14 våningars kontor och bostäder i hus med 5-9 våningar. Hoppas verkligen det blir av men jag vet att nimbys redan är på gång med överklaganden.
 0
Jesper (10 Oktober 2010 18:22):
Har hört att Detroit har börjat locka till sig konstnärer och kreativa människor som inte har råd att bo och verka i exempelvis New York. Kan Detroit möjligtvis gå i Berlins fotspår och gå en nya vår till mötes på så sätt. Detroit har ju ett otroligt rykte som musikstad och mycket vacker gamma arkitektur. Ödsligheten är ju något man känner igen från Berlin, vilket också innebär att det finns möjligheter att göra saker man inte kan i en proppfull storstad. Klubbar, festivaler och storskaliga projekt. Konstnärer brukar också trivas i bohemiska och sjaviga miljöer.
 0
Alf (11 Oktober 2010 13:06):
Förbifarten ligger mestadels i (under) Stockholms Tätort och det är också i tätorten man måste satsa. För det räcker inte med att ha ett tätt centrum (stad?) för att få hela tätorten(staden?) tät.
Lovön/Kärsön/Fågelön/Kungshättan... kommer nog inte bebyggas så mycket om man bygger förbifarten, men öarna är en naturlig fortsättning av Stockholm och man skulle kunna bebygga dessa småöar väldigt attraktiv, så som man en gång gjorde med stora och lilla Essingen.
Det som inte byggs på dessa öar kommer kanske att byggas i Bro, Nykvarn eller någon annanstans långt, långt ut.

Det bästa för att minska Sprawlandet är nog att bygga mycket i hela Stockholmstätort med blandad bebyggelse och gärna bygga ihop exempelvis Täby med Sollentuna/Danderyd för att minska efterfrågan på villor längre bort.

Villor/radhus är viktiga i en tätort(stad)och det borde gå att blanda in dom samtidigt som man höjjer den genomsnittliga befolkningstätheten.
 0
Niklas (11 Oktober 2010 16:38):
@Alf:
Förbifarten ligger mestadels i (under) Stockholms Tätort:
Tveksamt. Ekerö, samt området mellan Hjulsta och Häggvik ligger utanför tätorten.
Sedan så förstår jag inte hur förbifarten skulle leda till att områden i tätorten byggs ihop på bättre sätt. Den går ju ut på motsatsen - att bebygga jungfrulig mark med sprawl.
 0
Martin Ekdahl (12 Oktober 2010 15:37):
Jesper:

Det är en tilltalande tanke. Vi har ju tidigare sett liknande exempel på en sådan vändning i exempelvis Brixton (London), Greenwich village (NY) och nämnda Berlin så det är alls inte otänkbart. Det är just i sådana "övergivna" miljöer som den största kreativiteten ofta kan frodas utan att hindras av griniga grannar och dyr tomtmark. Det ser man bland annat här i Östtyskland där fler städer än endast Berlin förlorade en stor del av sin befolkning efter murens fall. Städer som nu har befolkats av studenter och människor med skapande yrken. Att dessa områden sedan blir hippa och lockar till sig människor med högre inkomst och därmed slutligen blir för dyra för fattiga konstnärer och studenter får man nog se som en del av processen. Förändringens vågor rullar vidare och de kreativa flyttar vidare till nya övergivna städer och stadsdelar. En gång i tiden var Wien, München och Geneve tillflyktsorter för kreativt lagda människor med svag ekonomi. Idag har dessa grupper rört sig vidare. Det är urban dynamik i ett nötskal.
 0
Jan Wiklund (27 Oktober 2010 16:16):
Martin, Rasmus: Jag vill se belägg för era påståenden.

Vi skulle mycket väl kunna ersätta förslaget till sexfilig motorväg Skärholmen - Järva med t.ex. två vanliga broar typ Västerbron, en ungefär där Förbifarten är tänkt att gå och en vid Ålsten-Eolshäll. Och sen köra spårväg på dom, förutom bilar.

Det skulle bli ungefär samma kapacitet som Förbifarten. Fast mest i form av kollektivtrafik, inte mest i form av biltrafik. Och det är precis vad vi behöver, både av klimat- och oljekrönskäl.

För att inte tala om yimby-skäl - dvs att vi behöver en tätare stad, inte en ännu mer utsmetad bilstad som motorvägar automatiskt leder till.

Att medvetet planera bort biltrafiken skapar helt nya möjligheter för stadsbygge på alla de trafikleder/motorvägar som inte längre behövs. Staden kan byggas ihop med kvartersbebyggelse på exempelvis Södertäljevägen, utan att vi får några protester från kringboende.

Men det kräver naturligtvis att vi får alternativa former av transport i form av nya spårförbindelser. Det får vi råd med om vi skippar förbifarten. För visst finns det ett val antingen eller - inte minst av ekonomiska skäl.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (27 Oktober 2010 16:50):
Det är inga större problem att bygga broarna. Vattnet är bara en stor oanvänd yta och det går att bygga vackra broar.

Problemen börjar när man tittar på landanslutningarna. Det är villamattor, SCAFT-områden, parker, naturområden och ganska branta kullar och berg i vägen på bägge sidor av vattnet. Det finns några vägstumpar som är bredare än 20 meter som lätt skulle kunna konverteras (Ålstensgatan, Slättgårdsvägen, Älvsjövägen, Personellvägen), men det merparten av de nya gatorna skulle få byggas på expropierad villamark eller park/natur/berg.

Problemet skulle nog kunna gå att lösa om det fanns ett fungerande system i Sverige för att omvandla villaområden till urbana stadsområden på ett fördelaktigt sätt för villaägarna.
 0
Martin Ekdahl (27 Oktober 2010 22:05):
Jag har inte tagit ställning mot Förbifarten. Bilåkandet är en del av staden under lång tid framöver. En vacker dag kommer vi förhoppningsvis ha en fungerande kollektivtrafik (för 100% av Storstockholms befolkning). Tills dess måste bilåkandet finnas med i beräkningarna. Vare sig vi vill det eller ej.
 0
Herbert Tingesten (27 Oktober 2010 22:28):
Jag ser det som lite problematiskt att vi använder dagens resurser till att finansiera den framtida elitens transportbehov - för en sak är klar, när bensinpriset ligger på 150 kr litern så är det inte pöbel som du och jag som rullar omkring i privata bilar. Satsar vi istället på spårbunden kollektivtrafik så vet vi med 99% säkerhet att den kommer att fortsätta vara i drift i minst 100 år och att drivmedlet inte kommer att gå upp speciellt mycket i pris: Vattenkraft kommer alltid att finnas och uran-peaken ligger betydligt längre bort än olje-peaken.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (27 Oktober 2010 23:52):
Södra länken, Söderledstunneln, Essingeleden m.m. kan helt eller delvis göras om till trådbussbanor om det skulle behövas. Det är synd att man inte drog in bussfiler från början. Det hade behövts nu när Värmdös befolkning växer snabbt.
 0
Herbert Tingesten (28 Oktober 2010 00:04):
^^ Bra idé, med reservation för att takhöjden i Söderledstunneln kanske inte räcker.
 0
Martin Ekdahl (28 Oktober 2010 15:13):
Trådbuss är trevligt. Har jag åkt i S:t Petersburg.

Hur som helst är det som Herbert säger, att oljan tar slut om inte allt för länge. Fast, vem vet, kanske kan vi åka elbil på Förbifarten då?
 0
Jan Wiklund (29 Oktober 2010 20:48):
Martin: Även el måste produceras. Och som Pentagon säger gör de kommande höga oljepriserna att även alternativ energi blir dyrare.

Rasmus: Visst! SCAFT-planeringen måste brytas upp. Men det bör den ju göras ändå.
 0
Martin Ekdahl (29 Oktober 2010 21:14):
Men uran finns det gott om ;)
 0
Herbert Tingesten (29 Oktober 2010 21:38):
Sverige har en av världens största uranfyndigheter och går världsmarknadspriserna upp så lönar det sig att börja bryta. Utvinningen drar förstås en massa energi också men även om hälften skulle gå åt så lönar det sig. Elfordon används redan i stor utsträckning i gruvor och anrikningen kräver inte några större mängder oljeprodukter (vad jag vet). Oljeberoendet är alltså minimalt för just uranutvinningen och eldistributionen. Sedan är det väl lite osäkert enligt min mening om vi bör mångdubbla elförbrukningen i landet genom att upprätthålla massbilismen med elfordon. Fast möjligheten finns ju faktiskt.

Själv tror jag mest på geotermisk energi för framtiden - men det är lite väl off topic för den här tråden.
 0
Karl (30 Oktober 2010 09:45):
Vi löser inga problem genom att göra oss ännu mer beroende av den på många sätt problematiska kärnkraften så att folk ska kunna åka elbil på Förbifart Stockholm. Grundproblematiken är nämligen rätt enkel: vi måste minska vårt energianvändande. Således måste vi ställa in oss på att resa mindre samt att göra en större andel av resorna kollektivt i framtiden. Det gör det ganska dumt att bygga stor motorväg för minst 27 miljarder, helt oavsett om man tror att trafiken där kommer att drivas av bensin eller av el.
 0
Jan Wiklund (30 Oktober 2010 12:52):
Och det fina i kråksången är ju att ett minskat resande direkt ingår i Yimbys program! Vi vill ha en tätare stad - just för att det är effektivare att man når allt till fots än att man tvingas pendla.

Satsning på pendling står därför i direkt motsats till Yimbys program. Det leder till utglesning, funktionsuppdelning och allt det där som vi inte vill ha.
 0
Jan Wiklund (30 Oktober 2010 12:56):
PS Att energin finns betyder inte att det bara går att fortsätta som vi har gjort hittills.

Energin blir dyrare, bland annat av rent fysikaliska skäl. Den effektivast packade energiformen är vattenkraft. Där får man tillbaka 30-50 gånger så mycket energi som man stoppar in. Det är således billigt. Sen kommer olja. Där får man tillbaka 5-15 gånger så mycket som man stoppar in. Det är således hyggligt billigt. Allt annat ligger under 5.

Även uran. Det är alltså dyrt. Det är billigare att satsa på att förkorta det nödvändiga resandet genom att bygga täta städer och spårvägar/t-bana istället för motorvägar.

Helt i enlighet med vad Yimby vill.
 0
Björn (30 Oktober 2010 15:06):
När det gäller Uran så gäller det att komma ihåg att all gruvdrift sliter väldigt hårt på miljön, och Uranbrytning är en av de allra skadligaste.
 0
Martin Ekdahl (1 November 2010 22:10):
Det kommer att krävas betydligt mycket mer teknisk fiffighet och färre politiska platityder än vad som idag är fallet om vi skall göra oss helt oberoende av bilar, olja och uran på en och samma gång. Det tror jag ärligt inte på. Men en utbyggnad av kollektivtrafiken är av högsta prioritet om vi överhuvudtaget skall kunna klara ekvationen växande befolkning - dyrare drivmedel.
 0
Gustav L (2 November 2010 13:32):
Ett billigt sätt att öka kapaciteten över Saltsjö-Mälarsnittet utan att bygga nya broar = konvertera 1:an, 2:an, 3:an och 4:an till spårvagn.

I ett slag mer än tredubblas då kollektivtrafikens kapacitet över "snittet". Stomlinjerna utnyttjar de broar som redan finns (Västerbron, Vasabron/Munkbron, Strömbron/Skeppsbron, Tvärbanebron)

1:an kopplas ihop med Tvärbanan på Essingen. 4:an kan också göra en kort avstickare över Liljeholmsbron och kopplas ihop med Tvärbanan. Tvärbanan kan då få olika linjer, som går in och ut ur innerstaden i olika kombinationer. Folk får mängder av kollektivtrafik till en relativt låg kostnad.

Kombinerat med Citybanan och pågående utbyggnad av Tvärbanan så behövs knappast någon Förbifart. Förbifarten är ett konstlat, påhittat behov.
 0
Jan Wiklund (2 November 2010 15:09):
Martin: Ingen har förespråkat någon Endlösung. Det räcker långt med en rörelseriktning.
 0
Martin Ekdahl (3 November 2010 23:22):
Jan: Det har jag full förståelse för. Men ibland låter det på politiker och debattörer som ... tja, Endlösung ... och det låter i mina öron orimligt. Vad Förbifarten anbelangar har jag som sagt inte ännu bestämt mig om jag är för eller emot. Båda sidorna har bra argument, men inget riktigt väger över.
 0
Jan Wiklund (4 November 2010 19:20):
En del kanske resonerar så, men jag tror de är få. Miljörörelsens ståndpunkt i den här frågan är att det är viktigare med kollektivtrafikinvesteringar. Det finns massor med spårförslag som myndigheterna vill skjuta på en avlägsen framtid för att de anser förbifarten viktigare. Exempelvis Tvärspårväg Syd.

Vi tycker det är viktigare att kollektivtrafiken fungerar. Bilisterna har så hög standard i alla fall. För att få bort propparna räcker det att biltrafiken minskar 10%. Och det är ingen konst om man investerar infrastrukturpengarna i spår.
 0
Martin Ekdahl (7 November 2010 21:53):
Att dra spår till Orminge C eller till och med Gustavsbergs C skulle vara ett stort steg i rätt riktning.
 0
Martin Ekdahl (22 Maj 2011 23:07):
En intressant SvD-artikel om avfolkningen i Detroit (http:​/​/​www.​svd.​se/​naringsliv/​detroit-​en-​stad-​i-​spillro.​.​):

"Det är upp till oss att sköta Detroit nu. Vi är 700 000 människor kvar här som måste ta hand om det som 1,3 miljoner människor lämnade. Och vi kommer att göra det. Bit för bit. Hus för hus."

Melankoliskt!

I 8-Mile bränner Eminem och hans polare upp ödekåkar för att förhindra att de utnyttjas av våldtäktsmän. Hela stadens identitet tycks bygga på den där känslan av uppgivenhet och hatkärlek.

Vissa vill se hela staden riven för att man skall bygga upp den på nytt. Om jag inte minns det fel är det även temat i Robocopfilmerna. Detroit skall ge plats för Delta City.

Passande nog är stadens måtto ”We hope for better things; it shall arise from the ashes.” Detroit som fågel Fenix. Dock skrevs detta måtto redan 1827 och sedan dess tycks det ju inte ha blivit så mycket bättre.
 0
Jan Jörnmark (23 Maj 2011 08:02):
Återbesökte Detroit häromveckan. Har lagt upp en del bilder i min Facebookprofil för den som vill kolla.
Även den här gången kan man säga att jag bara häpnade i tre dagar. Det är verkligen som att resa i ett ruinlandskap. Stadsutspridningen har nått en nivå som är utanför det logiskt fattbara. Trovärdiga bedömningar talar om 300 tusen tomma byggnader av olika slag. Efter tre resor på kort tid tvivlar i alla fall inte jag på de siffrorna.
Husbränningarna som Martin skriver om började redan på 1970-talet och går under namnet "Hells Night". Att bara säga att det handlar om att hindra väldtäktsmän är väl en skönmålning, till stor del har det handlat om ritualiserad vandalism.
 0
Martin Ekdahl (23 Maj 2011 09:49):
Jo, jag misstänker nog att det mer handlar om förstörelselusta än våldtäktsprevention då folk bränner ned hus i Detroit. Måste besöka denna plats för att bilda mig en egen uppfattning av urban sprawl-dystopin.
+1
Jan Jörnmark (23 Maj 2011 13:39):
Om du eller någon annan planerar ett besök kan ni maila mig direkt. I bästa fall kan jag hjälpa till med kontakter som nästan inte går att värdera.
1 person gillar detta
+1
Martin Ekdahl (24 Maj 2011 21:34):
Det låter som ett mycket lockande erbjudande. ;)
1 person gillar detta
 0
Martin Ekdahl (8 September 2011 21:47):
Jag såg att Annika von Hausswolff ställer ut Detroitbilderna på galleri Andréhn-Schiptjenko: http:​/​/​www.​dn.​se/​kultur-​noje/​konstrecensioner/​annika-​v.​.​
 0
Ragnar Lind (17 Januari 2012 22:41):
Som en kontrast till dystopin rapporterade P1:s kulturprogram Kosmo i veckan att Detroit, som i finanskrisens efterföljd råkat ut för forfall,övergivna skolor och fabriker,etc, sedan några år har genomgått en kulturell boom. Hus kan köpas för några hundra dollar, och nu har en massa konstnärer och musiker flyttat dit. Överallt finns klubbar med nyskapande musik. Trafiken på Woodward Avenue stannade av när någon känd musiker syntes till.
Fast Detroit är väl något helt annat än bohemiska miljöer i Berlin? Kan det uppstå kreativitet i ett ruinlandskap? Märkte du av de här kreativa miljöerna i Detroit, Jan?
 0
Martin Ekdahl (20 Januari 2012 22:14):
Jag läste nyligen en artikel i FT om hur rika filantroper planerar att satsa på Detroits innerstad just därför att det är så billigt och oattraktivt just nu. Guldläge för den person med mycket pengar som vill förverkliga sina drömmar om den perfekta staden. Eller så blir det ett "Delta City" á la Robocop. ;)
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8654 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

 Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer. Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Forum
Allmänt
Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Arkitektur
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Stockholm/Söderort
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
31 Oktober 2023 11:28 av Mårten Landström
Stockholm/Söderort
Tumba Centrum
31 Oktober 2023 11:25 av Mårten Landström
Arkitektur
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Forum

@yimbysthlm på Twitter

RSS  RSS-flöde



Politik bloggar Creeper