Att cykla i Amsterdam

Änglaklockor ringde och jag flöt fram över vackra broar, över kanaler och breda avenyer och var för en sekund säker på att jag avlidit och hamnat i cykelhimlen. Blev glatt överraskad av att finna fötterna på jorden, höra cykelklockorna ringa och inse att jag var i Amsterdam, en av de få städer som insett hur trafiken i en storstad bör fungera.



Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.

Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:



De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Stockholm och Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad.


Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen

Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.

Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:



Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:



Många har lastcyklar. Folk plockar upp shoppingen på väg från jobbet som de lägger i lastlådan tillsammans med 1-3 barn. Det är inte ovanligt att se 2-3 barn i lastlådan och ett barn på ett barnsäte i bak. Dessutom cyklar många ganska så små barn, något man nästan aldrig ser i svenska städer. Intressant som kontrast till ett aktuellt fall i England där skolan hotade anmäla ett föräldrapar till myndigheterna eftersom de lät sina barn cykla en kilometer till skolan i ett lugnt Londonområde.




Mycket små barn får sitta på ett säte bakom styret med en vindskyddande skärm framför sig

Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft.

Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer om det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.