Utskrift från www.yimby.se
....

Systemfel

 

Arkitektonisk misär i Solna signerad JM.

Svenska arkitekter dömer ut Stockholm i fråga om arkitektur och innovativt klimat. Med rätta, är min personliga reflektion. Både Malmö och Göteborg placerar sig högre när vi tittar på nyskapande och intressant arkitektur i städerna. Men varför?

I stor mån handlar det om ett systemfel. Eller vänta lite nu, bara ett? Nej, det handlar om flera systemfel.

I Stockholm byggs det som aldrig förr sedan miljonprogrammets dagar.

Stockholm är en stad med växtvärk. Tusentals människor flyttar - eller försöker flytta - in varje år. Många nya stockholmare föds varje år. Dessvärre byggs inte nya bostäder i samma takt och utbyggnaden av kollektivtrafiken släpar efter. Därför står vi med stora problem som bostadsbrist och infrastruktur som inte räcker till för stadens behov. Det finns två problem eller systemfel som vi måste ta tag i.

Engagemang


Ett av problemen är medborgarnas engagemang. Vad gör man i Stockholm? Några exempel är lever, arbetar och studerar. Vanligtvis två av tre. Ibland alla tre. Jag, Magnus, lever, arbetar och studerar här. Jag, Anders, lever och arbetar här. Många lever och studerar här.

Dessvärre verkar engagemanget inom stadsbyggnadsfrågor
vara som störst hos de medborgare som bara lever här. Inte sällan är det frågan om äldre som säger nej till alla förändringar eftersom de vill att staden ska vara "som den alltid har varit". Dessa åsikter ska också få höras, och det går heller inte att påstå att alla äldre har sådana åsikter. Men hur bra förstår dessa grupper, som får mycket utrymme inte minst i media, behoven hos hårt arbetande småbarnsföräldrar? Eller studenter med barn som även ska hinna med extrajobb för att få ekonomin att gå ihop?
 
Du har nog svaret själv. Ändå är det just de här kategorierna som stadsbyggnadsfrågorna har störst betydelse för, eftersom deras liv påverkas mest av dem.

Det leder oss in på nästa del av problemet.
Engagemanget är nämligen inte särskilt stort bland de medborgare som hör till de grupper som påverkas mest av dem. Ofta är engagemanget obefintligt. Men varför? På grund av lathet? Okunskap? Eller ointresse?

Nej, det beror på problemets kärna.
De samrådsprocesser och liknande som idag påverkar besluten inom stadsbyggnad är utformade på ett sätt som gör att det i princip bara är de som endast lever i Stockholm som har tid och möjlighet att engagera sig. Som pensionär har man gott om fritid, och ett sätt att fylla den tiden med ett meningsfullt innehåll är ibland att protestera mot alla förändringar som föreslås i staden. Slussen, Norra Djurgårdsstaden, Västra City, etc. Listan skulle kunna göras lång.

Så hur ska vi då göra för att släppa in fler unga och studerande eller yrkesaktiva människor i samrådsprocesserna? Eller de bostadssökande ungdomarna? Det är ju i första hand dem det angår, och det är viktigt att man ser om sitt hus - även om det inte är byggt ännu.

Staden borde kanske försöka vara mer proaktiv och aktivt försöka få ut frågorna till de berörda, istället för att bara invänta klagomål från de som alltid protesterar?

Arkitektens roll

Som arkitekt verksam i Stockholm måste man vara hårdhudad, masochist eller helt sakna självrespekt. Nu menas inte detta som en känga till arkitektkåren om nu någon tolkar det som det. Vad vi menar är att man som arkitekt i Stockholm i princip kan glömma det där med att skapa någonting intressant som står sig i många år.

Även där är det fråga om ett systemfel.
Arkitekten fungerar nämligen som en slags "underleverantör" till byggbolagen. Processen ser ut ungefär enligt följande: staden bestämmer sig för att bygga någonting någonstans. En byggherre får av staden en markanvisning, det vill säga rätt att bygga där. Byggherren anlitar en arkitekt att rita den nya byggnaden eller området.

Efter en lång och segdragen samrådsprocess (där de protesterande suttit på samrådsmötena och skrivit arga brev till stadsdelstidningarna samtidigt som de som skulle kunna bidra med mer konstruktiva idéer suttit på jobbet, hämtat barn på dagis eller varit upptagna med annat som måste klämmas in på fritiden) kommer man fram till en kompromiss. En kompromiss som gör att den eller de skokartonger (se nästa stycke) som presenterats i förslaget gjorts ännu tråkigare för att göra alla lika missnöjda. Därefter blir det kanske byggstart.

Det är här det blir fel.
Byggbolagen är sällan intresserade av att bygga långsiktigt och hållbart. Lika ointresserade är de av den arkitektoniska kvaliten. Därför får arkitekten finna sig i att jobba utifrån parollen "någonting enkelt som vi kan bygga så snabbt och billigt som möjligt och sedan sälja så dyrt som möjligt".

Om du undrar varför alla nya byggnader i Stockholm ser ut som trista skokartonger med lite glas och puts här och var har du svaret ovan. Dels kraven från byggherrarna, dels kompromisserna med nej-sägarna.

Men tänk om vi skulle försöka förändra den här processen? Att vi byter plats på arkitekten och byggherren? Att staden ger en arkitektbyrå markanvisning, och sedan låter arkitektbyrån ansvara för byggandet och därmed anlita en byggherre som ansvarar för uppförandet av byggnaden eller området?
 
Kanske skulle det ge fler byggnader och stadsdelar som håller hög arkitektonisk kvalitet och som verkligen tilltalar människorna som ska bo och arbeta i dem? Kanske är arkitekterna bättre på att fånga upp de krav och önskemål som finns både hos dagens och framtidens boende?

Eller kanske inte. Även arkitekterna har en del skräp i bagaget att göra sig av med. Till exempel idén om att det enda som är okej att rita är olika former av pastischer på modernism. Eller  sekelgamla dogmer om att det är viktigt med mycket utrymme mellan nya byggnader - i stadsbebyggelse alltså - för att ge "luft och ljus". De idéerna härstammar från tiden innan moderniteter som elektriskt ljus, ventilation, avlopp, rinnande vatten, osv, och har därmed förlorat sin betydelse.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Marcus (28 November 2010 20:37):
"Dessvärre byggs inte nya bostäder i samma takt och utbyggnaden av kollektivtrafiken släpar efter. Därför står vi med stora problem som bostadsbrist och infrastruktur som inte räcker till för stadens behov."

Detta är en helt annan diskussion än:

"Kanske skulle det ge fler byggnader och stadsdelar som håller hög arkitektonisk kvalitet och som verkligen tilltalar människorna som ska bo och arbeta i dem?"

Jag tror inte det går att nå en sammanhängande slutsats utifrån så disparata infallsvinklar, om man vägrar att ta med den politiska variabeln i beräkningen. Vilket ni uppenbarligen gör, och kanske inte ens kan göra utfrån denna plattform. Politisk obundenhet blir till något mycket ofruksamt här. Ett hinder rentav.
 0
Martin Ekdahl (28 November 2010 20:54):
Marcus:

Vad är då ditt förslag?
 0
Anders Gardebring (28 November 2010 21:13): Online
Marcus:
Arbete inom politiska partier är helt klart ett sätt att komma framåt. Men arbete utanför politiska partier är ett annat sätt att komma framåt. Båda arbetssätten behövs. YIMBY arbetar utanför de politiska partierna, men det hindrar oss inte från att ha kontakter med dem, och ha möjligheter att påverka dem.
En tanke skulle förstås kunna vara att YIMBY bildade ett politiskt parti. Men är stadsbyggnadsfrågorna så viktiga för så pass många människor att de ställs före allt annat? Det krävs många röster för att gå genomslag den vägen. Och hur skulle ett sådant parti ställa sig i andra typer av frågor?
 0
Marcus (28 November 2010 21:27):
Jag säger inte att YIMBY borde arbeta parlamentariskt, jag säger inte heller att er analys är irrelevant.

Vad jag säger är att så länge man inte förhåller sig till vilken politisk verklighet som bildar ramverk runt allt detta, kan man inte nå en lösning. Möjligtvis på det andra området, när det gäller den estetiska utformningen och den upplevda mijön, men inte på det första. Varför? Jo, för att det är en rent politisk fråga. Så länge det inte finns något socialt incitament från politiskt håll kommer knappast något att ske. Marknaden har inget intresse av att verka i den riktningen. Alltså kommer det fortsätta att planeras och byggas på ett sätt som är starkt exkluderande.
 0
Anders Norén (28 November 2010 21:50):
Det finns arkitektkontor som både ritar, utvecklar och äger, bland annat MAF i Luleå. Det är ett sätt att bredda den ekonomiska basen i företaget så att man inte är 100 % beroende av att det kommer in beställningar i en jämn takt.
 0
Anders Gardebring (28 November 2010 21:54): Online
Marcus:
Ditt resonemang pekar på kärnan i problemet att ta det till en parlamentarisk nivå. Din analys är att marknaden inte kan lösa problemen. Men frågar du en person med en annan politisk ståndpunkt så kommer svaret bli det motsatta - att endast marknaden kan lösa problemet. För egen del tror jag att sanningen ligger någonstans i mitten av dessa två.
 0
Richard Allard (28 November 2010 22:58):
Förslaget att först anlita arkitekter innan byggbolag kopplas in verkar vara ett bra förslag.
Det sägs innan i artikeln att Malmö och Göteborg har en bättre byggnadsprocess än Stockholm. Hur ser processen ut där?

Annat jag funderar på är att jag inte tyckt mig se någon arkitekt som arbetar med projekt i Stockholm yttra sig i Yimby. Om det är rätt uppfattat, varför?
 0
David (28 November 2010 23:39):
Men hur bra förstår dessa grupper, som får mycket utrymme inte minst i media, behoven hos hårt arbetande småbarnsföräldrar? Eller studenter med barn som även ska hinna med extrajobb för att få ekonomin att gå ihop?

Dessa grupper får väl skylla sig själva. Hur vore det om de skaffade vettigt boende innan de blev småbarnsföräldrar (som ev dessutom studerar)? Varför ska jag betala eller göra avkall på min standard för att de höjt sin (emotionella) levnadsstandard genom att skaffa barn (för det är väl därför man gör det?)?

Jag vore glad för en barnovänligare arkitektur i innerstaden så att vi som faktiskt håller stan levande genom såväl kulturkonsumtion som sena promenader fick något tillbaka.
 0
Anders Gardebring (29 November 2010 01:32): Online
Richard:
Nja. Det står inte i artikeln att Gbg o Malmö har en bättre byggnadsprocess. Det står att de är bättre på att få till intressant arkitektur.
 0
Mats Andersson (29 November 2010 08:52):
En intressant analys om Nimbyism och de olika förutsättningar som olika intressegrupper har. Jag undrar bara: är det så stor skillnad på Stockholm respektive Göteborg och Malmö i detta avseende? Vari består skillnaden? Vad bygger ni jämförelsen på? Är det nomineringarna till Kasper Salin-priset? Personligen tycker jag att det är ett svagt underlag i så fall. Kasper Salin-priset handlar om gestaltningen av reningsverk och andra udda byggnader. Personligen tycker jag inte att det som byggts i de nämnda städerna visar upp några våldsamma skillnader i kvalitet och stadskänsla. Är Västra Hamnen i malmö roligare än Hammarby sjöstad? Jag ställer mig tveksam.
 0
Jakob Högberg (29 November 2010 11:20):
@Richard: Som arkitekt kan jag härmed hörsamma din uppmaning.

Jag tror dessvärre inte att det finns särskilt många arkitektkontor, förutom de stora drakarna, som har möjlighet att agera byggherre i ett byggprojekt - även om viljan skulle finnas. Vi har dessutom i Sthlm ett problem med en tjänstemannakultur i stadens ämbeten. Stockholms Stad äger cirkus 60% av all mark i länet (ja, länet, inte bara staden) och exploateringskontoret ser det som sin uppgift att leverera "hus" till sin uppdragsgivare Staden. De är därför ytterst ovilliga att lämna markanvisningar till andra än de fastighetsutvecklare som kan visa på tidigare resultat. Jag har hört från tjänstemän på Exp.kontoret om just arkitektkontor som sökt markanvisningar enligt den modell vi sett t.ex. i Gbg men fått avslag. Moment 22-situationen är uppenbar, och vi är fastlåsta i en situation med stora fastighetsutvecklare som fantasilöst får fortsätta utan konkurrens från mindre och, förhoppningsvis, mer ambitiösa uppstickare.
Ambitionen i artikeln är annars lovvärdig, men jag skulle isåfall efterlysa en lösning som är vanlig utomlands där arkitekten är projektledare för projektet. Byggherren är i det här fallet beställare, men arkitekten upphandlar de som faktiskt "levererar" byggnaden - entreprenörer etc. Därigenom skulle de lättare kunna freda sin integritet för gestaltningsfrågor osv.
 0
Carl Johan Hall (29 November 2010 11:23):
Husen i bild var ett rätt dåligt exempel på "[a]rkitektonisk misär". Formgivningen är om något väldigt tidlös. Jämför gärna med dessa hus, byggda 1959-60, som inte ser nämnvärt daterade ut:

http:​/​/​www.​stockholmskallan.​se/​php/​fupload/​SMF/​SSMSF98.​.​

Jämför med postmodernismen från ca 1980-95. De husen såg snabbt väldigt gamla ut, ungefär som utsvängda jeans.
 0
Mats G (29 November 2010 15:19):
Jag tror inte politisk agenda har så stor effekt på arkitektur eller stadsbyggnad som många kanske vill tro. Det har ju inte byggts någonting särskilt spännande i huvudstaden under någon regering i Sverige någonsin.
Snarare speglar väl vår enda röda tråd genom den arkitektoniska historien hurdana Stockholmarna är - trendängsliga. Man bygger gärna "nytt"och "fräscht", men är livrädda för allt som skulle kunna stå ut alltför mycket, eftersom det kan uppfattas som suspekt eller blir föremål för andras elaka fniss. Resultatet blir ett slags lagomtråkig sörja av småborgerlig lyx och "nordiskt ljus design". Sådant som inte retar någon. Sådant som "passar sig".
Stockholm är dessvärre inte Berlin, även om ett litet antal eldsjälar som diggar intressant arkitektur säkert finns.
 0
Lars Hansson (29 November 2010 20:02):
Jag tror att den viktigaste åtgärden är att öka konkurrensen. Ett exempel är att alltid lägga ut projekt över en viss storlek (i pengar) som arkitekttävling. Så fungerar det i exempelvis Schweiz har jag för mig. Sedan måste också samhällsklimatet ändras så god design premieras.
 0
Dr Evil (29 November 2010 21:43):
"där de protesterande suttit på samrådsmötena och skrivit arga brev till stadsdelstidningarna samtidigt som de som skulle kunna bidra med mer konstruktiva idéer suttit på jobbet, hämtat barn på dagis eller varit upptagna med annat som måste klämmas in på fritiden"

I vilket kategori hamnar de som arbetar OCH hämtar barn på dagis OCH sköter det egna företaget OCH suttit på samrådsmötena och skrivit arga brev?

Eller finns de inte?
 0
Jan Wiklund (29 November 2010 21:48):
Anders G och Marcus: Sanningen ligger inte "mitt emellan", det gör den aldrig. Vad vi behöver är en politik som skapar sådana marknader att det byggs.

För hundra år sen insåg man i alla storstäder i hela Europa att en växande storstad alltid skapade en monopolistisk marknad där det var lönsammare att höja hyran än att bygga nytt. Lösningen på det från alla storstäder var att det skapades kommunala bostadsbolag som fick order att bygga så mycket de kunde utan att bekymra sig om vinst. Idag är det möjligt att andra trick för att bryta monopolmarknaden skulle fungera bättre. Exempelvis att lägga ut en gigantisk stadsplan med massor av byggbara tomter över det som nu är dödutrymme. Men det är hur som helst viktigt att den bryts. Och det kan bara ske politiskt.

Jag tror inte på tesen att dålig arkitektur bara skulle behöva en återupprättad konkurrens för att förbättras. Den som slutligen köper bostaden är ju ointresserad av hur huset ser ut - de som bor i plåtbunkern i korsningen Folkungagatan - Götgatan är ju själaglada att de bor i huset och slipper se det. Det är vi utomstående som drabbas. Utan en demokratisering av arkitektkåren (så de blir kvitt sin aristokratiska, antifolkliga smak) och en demokratisering av byggföretagen (så att man kan tillföra nån sorts medborgarintresse till deras ledningar) kommer vi nog ingenvart där.
 0
Anders Gardebring (29 November 2010 21:52): Online
Carl Johan Hall:
Jag tycker inte att husen är dåliga exempel på arkitektonisk misär. De är exempel på hus som egentligen inte har någon arkitektur. De ser ut som allt annat som smälls upp. Ingen originalitet, ingen själ, inget hjärta och ingen ansträngning. Byggbolagslego helt enkelt.
 0
Marcus (29 November 2010 23:29):
Jan: Jag kan bara instämma och applådera din vision! Speciellt det sista stycket.
 0
Ulf Pettersson (30 November 2010 07:09):
Jakob:
Jag tror du har flera bra poänger. Jag har personligen varit med när Exploateringskontoret försökt påverka allmänheten att vara _mot_ exploatering av obebyggda, centrala lägen. Jo, det är sant! Och i diskussioner om k-märkning, ny arkitektur mm påpekar hela tiden diverse tjänstemän att det hela inte får handla om vilka hus som är vackra eller inte. Samt att allmänhetens preferenser inte får spela in... Det verkar råda en mycket märklig kultur hos stadens byggnationsbyråkrater.
 0
Ulf Pettersson (30 November 2010 07:24):
Mats G:
Jag tror du har rätt, politisk agenda tycks inte spela så stor roll. Min bild är att den tråkiga och dåliga Stockholmsarkitekturen snarare handlar om:
- vissa kulturella föreställningar och preferenser framför allt hos arkitekterna, men även i Sverige i stort
- arkitekter med låg designkompetens och som ser sig som byggingenjörer snarare än som formgivare
- för lite respekt och inflytande för arkitekterna
- ständiga protester som driver alla projekt mot mest intetsägande hus
- dålig konkurrens och lågt byggande
 0
Daniel (30 November 2010 10:29):
Vill bara säga en idé jag fick när jag såg första bilden.

Jag tänker på hotell i semesterkataloger. Typ åk till Gran Canaria och bo på detta trevliga 3-stjärniga hotell. De välutrustade lägenheterna är ljusa och modernt inredda med fräscha möbler och textilier i varma färger. Balkongerna har rottingmöbler och torkställning för badkläderna.
 0
Daniel (30 November 2010 10:43):
Jag vill faktiskt ta in ännu en anledning till att husen kan upplevas som tråkiga i stockholm, och det beror på färgvalet och materialvalet. Det ska vara putsfasader i gult/brunt/rött/vitt. Om alla alltid bygger hus med dessa 4 olika typer av fasader så blir allting till slut väldigt tråkigt. sedan så ställer byggaren krav på att det ska ge maximal lönsamhet i förhållande till vad dom tror att deras kunder är intresserade av att bo i. Byggbolag tror att alla vill bo i centralt placerade miljonprogram, så därför byggs det mest miljonprogram.

Det finns undantag och där tycker jag att sergels torg är ett fantastiskt byggnadsverk med omgivande byggnader. färgen är tråkig men fortfarande så debatterar folk om det borde ha byggts eller inte. Det är sunt. Därimot om alla tycker att det inte borde ha byggts så skulle det bara vara att riva skiten. Göteborsoperan har samma problem. Har man två göteborgare så tycker säkerligen den ena att det är skitsnyggt och den andre tycker att det är så fult att det aldrig borde ha byggts.
 0
markus (30 November 2010 12:17):
Håller med om allt i artikeln men hakade också upp mig på formuleringen om "modernistiska pastischer" som så ofta dyker upp i Yimby-inlägg. Alla former av pastischer är väl lika trista ur ett arkitektoniskt perspektiv? Tycker som Carl Johan att postmodernismen som byggnadsstil var betydligt värre än dagens nyfunkis. Problemet ligger ju i själva likformigheten och inte vilken stil som byggs.

Jag skulle dessutom säga att problemet med huset på bilden, och många andra nybyggnationer dessutom, är ett helt annat. Det tar överhuvudtaget inte hänsyn till någon omgivande gatumiljö. Om husen inte bidrar till att skapa en levande trottoar/gatumiljö så kvittar det om de är nyfunkis, postmidernism eller något helt annat.
 0
m (30 November 2010 13:09):
Det e bara o skeppa bort alla jävla pensionärshelveten nu
 0
Johannes Lilleberg (30 November 2010 15:12):
M: Nu går du för långt. Jag tror inte på att man ska lösa problem genom att skeppa bort människor (varken unga, gamla eller invandrare). Utan man tar itu med problemen så att alla grupper får vara med i lösningen.
 0
Johannes Lilleberg (30 November 2010 15:16):
Markus: Håller med om att likformigheten är problemet och inte stilen. Men däremot tycker jag att dagens nyfunkis är ungefär lika likformig som postmodernismen som byggnadsstil. På så sätt håller jag med Anders och Magnus.
 0
Daniel (1 December 2010 09:46):
Postmodernismen är i alla fall lite roligare än nyfunkis. Det är roligare med en färgglad låda, än en vit sockerbit.
 0
Jan Wiklund (1 December 2010 17:46):
Jag håller med Daniel (fast heter det inte skokartong?). Dessutom tillkommer ju att det finns mycket mer funkis - ny och gammal - än det finns postmodernism.
 0
Anders Gardebring (1 December 2010 19:38): Online
Instämmer. Postmodermism är faktiskt roligare än nyfunkis. Dels eftersom det inte är fantasilös karbonkopia rakt av, dels för att det, som Jan redan konstaterat, finns så förbålt mycket av nyfunkis. Det är på intet sätt någon favoritstil för mig, men det är snäppet bättre än vita sockerbitar.
 0
Martin Ekdahl (1 December 2010 22:03):
Jag vill se mer Art Deco. Fast det är en högst personlig önskan.
 0
Magnus Orest (1 December 2010 22:08):
Martin Ekdal, din önskan är personlig, men inte unik - vi är i alla fall två om den. Även om jag nog i första hand vill se mer blandning av olika stilar överhuvudtaget.

Det som stör mig mest är synen på arkitektur att den enbart ska avspegla nutiden. "Nu bygger vi hus som ser ut så här, och då ska alla hus som byggs se ut så här." Ja, men varför?
 0
p (2 December 2010 00:12):
Känner bara att jag måste ge mig in och korrigera lite termer:

byggherre är den som låter uppföra ett hus oavsett om det är en privatperson, ett byggbolag eller ett arkitektkontor. alltså är det väldigt svårt att koppla in en arkitekt innan det finns en byggherre, vill ingen uppföra ett hus kan ju knappast arkitekten göra det.

problemet i Sverige i stort är att byggbolagen ofta fungerar som byggherrar, vilket också leder till att det inte finns någon, mer än möjligen arkitekten, som är intresserad av en dyrare lösning än nödvändigt.

i många andra fall uppförs byggnader på totalentreprenad där en byggherre har slutit ett avtal med en byggare och byggaren tar på sig ansvaret att leverera en färdig produkt till ett visst pris. vad denna produkt ska innehålla står i kontrakt vilka uppenbarligen inte täcker in allt och där man kan spara där sparar byggaren eftersom han/de också står för den ekonomiska risken om projektet skulle dra över vad de enligt avtalet ska få betalt. detta är en entreprenadform som kom fram under sextiotalet och i mångt och mycket har kommit att dominera här utan att vara särskilt vanlig utomlands. engelsmännen verkar visserligen vara på väg i den riktningen men det först nu så de har ännu inte kommit så långt ned på den hemska stigen.
 0
Richard Allard (2 December 2010 01:28):
Vad skulle vi kunna göra för att försöka få till en förändring?
a) Mobba stadsarkitekten
b) Dela ut ett Fulaste Hus-pris varje månad.
c) Dela ut ett jumbopris till sämsta arkitektfirma varje år
d) bli majoritetsägare i börsnoterade byggbolag.
 0
Daniel (2 December 2010 10:19):
@Richard. b) och c) låter intressanta men inte särskilt snällt.

det är inte dyrare att bygga i någon annan stil i princip. Man skulle kunna bygga 1800-talskopior utan att fördyra det nämnvärt för att utsmyckningen skulle ju ändå gjutas i ganska stora upplagor (som man gjorde på 1800-talet). Nu för tiden så slänger dom ju in badrumsskåp som kostar 10000 kr styck och handfat för 5000 kr. Golvvärme i badrum och kök för 6-siffriga belopp. Dessutom är 30% av byggkostnaden svinn då projektledarna har dålig koll. Man avtalar med andra bolag om tider och när dessa bolag kommer så kan dom inte utföra sitt jobb då inget är förberett. Egentligen så är mycket kostnadsspill slarv då man kanske stressar någon till att utföra ett dåligt jobb som sedan måste göras om. Peab i Jönköping har visst gjort detta några gånger. Och även om Peab står för kostnaden för tillfälligt så är det ju ändå kunderna som står för Peabs intäkter.
 0
Martin Ekdahl (2 December 2010 13:13):
Magnus O:

Ja, en blandning av stilar. Det är egentligen ren skam att bara hålla sig till en enda stil då vi har så många fina alternativ att välja på från världen och ur historien. lite framåttänk skulle inte heller skada. Omväxling förnöjer.
 0
nekav (2 December 2010 16:19):
Ett måste för alla här som vill veta varför samhället är som
det är ,titta dessa länkar till redicecreations Radio och lär
dig mer och le : )

se denna dokumentär och du kommer definitivt inte ångra dig
och du kommer se varför samhället ser ut som det gör idag:
http:​/​/​www.​redicecreations.​com/​article.​php?​id=​13353

lyssna på radio om en galen samhälls stads planerings utopi
dröm ladda ner mp3 och lyssna andra radio avsnitt ocskå:
http:​/​/​www.​redicecreations.​com/​radio/​20​10​/​0​7jul/​RIR-​10​.​.​

japp, depression och gråa hus i sverige som ser ut som lådor
en kall robot har lagt ut, är gjort för att hålla hjärnan mer
avslagen och nedstämd så folk blir lättare att kontrollera av

många olika orsaker : )

media är också del av den där roboten som gör folk ledsna och korkade. folk lever och bor här , men "alla" vill till thailand och var lyckliga. det är inte bara vädret där som gör att folk vill dit. det är snarare längtan efter frihet som inte finns i det här landet där till å med husen trycker ner din känsla av att leva.

jättefin artikel Gardebring och Orest :D
 0
Mathias Forsberg (2 December 2010 21:01):
Bra artikel!
 0
Dr Evil (2 December 2010 22:28):
"Dessvärre verkar engagemanget inom stadsbyggnadsfrågor vara som störst hos de medborgare som bara lever här. Inte sällan är det frågan om äldre som säger nej till alla förändringar " "Men hur bra förstår dessa grupper, som får mycket utrymme inte minst i media, behoven hos hårt arbetande småbarnsföräldrar?" "Så hur ska vi då göra för att släppa in fler unga och studerande eller yrkesaktiva människor i samrådsprocesserna?" "Staden borde kanske försöka vara mer proaktiv och aktivt försöka få ut frågorna till de berörda, istället för att bara invänta klagomål från de som alltid protesterar?"

Min slutsats från det ni skriver blir då att:

1. Människor som är hårt arbetande med barn är vanligtvis (en generalisering utifrån det ni skrivit och inte en till 100% befäst sanning. Jag skriver detta förtydligande så kan vi hoppa över steget där man diskuterar ordens betydelse) för ny till utseendet annorlunda exploatering, även tex i sitt närområde, men eftersom de inte har tid att engagera sig så kommer deras röst inte höras?

2. De som hörs är äldre och ej yrkesaktiva.

3. Det är de i punkt 2 som har störst inflytande på vad som blir byggt i Stockholm.

4. Och varför punkt 3 gäller är för att tjänstemän och politiker går ordagrant på det som står i samrådsredogörelsen där de kritiska rösterna överväger och därför så faller en mängd till utseendet annorlunda byggprojekt?

Stämmer mina slutsatser gällande era åsikter?
Jag inväntar svar.
 0
Ola (5 December 2010 20:28):
Håller med man frågar de befintliga Stockholmarna( i avseende de som bor i Stockholms kommun) När det handlar om Sveriges huvudstad är det så många andra intressenter, både invånare i de resterande länets kommuner. Men samtidigt påverkas hela Mälardalen när stockholmarna försöker bromsa så mycket som möjligt. Det blir dumt att låta "innerstadsborna" få extra inflytande för att de bor i "rätt" kommun när de påverkar hela regionen.
 0
Dr Evil (6 December 2010 19:29):
Jag trodde tråden var stängd.

Begreppet Stockholm kanske är större än gränserna för själva Stockholms stad? Kanske man kan se stadsutveckling i ett annat sammanhang än bara i Stockholms stad. Kanske man då kan känna en aning viss förståelse för de människor som vill värna sin närmiljö. Kanske man då även kan undvika att projicera sin allmänna frustration över ditt och datt inom stadsbyggnad på några "innerstadsbor".
 0
Dan Edholm (7 December 2010 04:13):
Visst är tonen i artikeln skruvad men inte mer än den gängse presshållningen i frågan (alla medier). Jag skulle inte bli förvånad om en ungdomstidning i Tumba upprördes över att ett hus skulle uppföras på mark i innerstaden. "Rör inte stan"-idén har blivit så djupt rotad i allmänheten att det ses som en självklarhet. "Tänk på Klararivningarna"-argumentet kommer oavsett om byggandet handlar om en korvkiosk under en motorvägsramp.

Jag tror liksom Jan W och andra att förändringen måste vara politisk. Vårt inflytande som medborgare fungerar så, men självklart måste vi då vara många och målmedvetna, först då blir frågorna politiska. Opinionsbildning är ett mål på vägen. Andra självklarheter av idag har kommit samma väg; Jordens plats i universum och biologisk evolutionen tedde sig inte självklara för allmänheten då de formulerades. Det sköna är att man vet att man kommer vinna, förr eller senare. Ju mer förr man vill ha det desto mer måste man engagera sig.

Säg att 30.000 engagerade stockholmare säger att det för dem är viktigt att man bygger bostäder, spårbunden trafik och beaktar arkitekturen. Då är det inte längre forumsdiskussion utan opinion som politikerna inte kan strunta i.

Konkret skulle mycket kunna ges om politiska beslut lades som:
* Byggrätt säljs på tomt inte kvarter och säljaren (staden) önskar blanda byggherrar.
* Stadskontoret väljer att blanda (höjd, stil, verksamhet) i nya områden i sitt val av köpare. Idag verkar det vara lag på att allt ser lika trist ut och att det inte ska märkas att det byggts nyligen ens.
* Områden får växa organiskt, inte allt på en gång.
bl a
 0
Jan Wiklund (7 December 2010 16:02):
Dan: Kan vi hoppas på att våra intressanta och tankeväckande diskussioner här kan fortsätta i utåtriktade manifestationer med syfte att skapa massorganisering?
 0
Dan Edholm (8 December 2010 00:59):
Jan. Jag börjar undra. Varför är vi så få och växer så långsamt. Problemen är självklara och lösningarna likaså, men trots att de berör alla invånare i regionen samt de som önskar flytta hit, så händer inget. Har jag bara dåligt tålamod?

Är motståndet i mediakanalerna större än vad som kan förväntas av ett annars rationellt samhälle? Man känner sig som Galileo Galilei emot Vatikanstaten. Det är ju inte svårt att övertyga vänner som inte tidigare reflekterat över situationen. Hur kommer det sig då att stadens och förorternas befolkningar inte kan häva politiskt oförnuft och medial tramspropaganda?

Är det så att folk inte bryr sig, saknar de visioner, tror de inte på förändring eller är det bara de drömmande nördarna som hänger på yimby? Alla andra kanske ser världen genom ett annat filter. "Jaja, självklart skulle livskvaliteten höjas dramatiskt för folk och visst är det oerhört bättre för miljö och klimat om era ideér skulle slå igenom, men tror ni att det är så enkelt? Tror ni inte att både byggbolag, plankontor och politiker vill bygga tråkiga men billiga nyfunkislådor? Skräpet säljer ju som smör ändå i bobristen. Att det byggs på tok för lite är ju en investeringsgarant. Dessutom är de mest inflytelserika redan situerade i innerstaden och inte alltid så intresserade av att de åtråvärda kvaliteter som nu är strängt begränsade skulle vidgas utanför tullarna. Handlar ju mycket om bopriser, mycket pengar."
 0
Jan Wiklund (8 December 2010 14:37):
Dan: Vi lever i ett mediasamhälle. Det är så otroligt mycket som tränger sig på. Ingen orkar engagera sig i annat än det som ligger närmast till hands och är överhängande. Om vi inte skaffar oss en kärna av människor som desperat behöver en bostad kommer det inte att bli tillräckligt tryck i frågan om att bygga.

Sen, om de startar något som verkar intressant så kommer förstås fler att haka på. Men det är alltid lättare att hoppa på ett tåg som går än att starta det själv.
 0
Jan Wiklund (8 December 2010 14:41):
Och så över till något helt annat. Har just lyssnat på programmet Kalejdoskop, där man i 90 minuter har spelat olika versioner av Vivaldis Våren. Mest rockversioner, men annat förekommer också.

Och undrar: I musiken är det helt ok att låta sig inspireras över epoker och genregränser - varför inte i arkitektur? Varför är arkitekter såna snipiga, förbjudande moraltanter?
 0
Pawel Flato (8 December 2010 21:50):
@Jan Wiklund:

Intressant och svår fråga med jämförelsen mellan musik och arkitektur!

Det som först dyker upp i tankarna är musikens spontanitet och dess karaktär av en tidsbegränsad händelse, som står i bjärt kontrast mot arkitekturens långa processer och byggnaders långa beständighet. Arkitektur är även extremt resurskrävande jämfört med musik. Dessutom går det inte att väja bort arkitekturen, den blir en stor del av våra liv vare sig vi vill eller inte.

Eftersom det står så mycket mer på spel med misslyckad arkitektur i jämförelse med misslyckad musikutövning så blir prestationskraven och prestationsångesten desto större. Det kan förvisso "pressa" fram ypperliga prestationer, men oftast blir det väldigt hämmande. Stelhet, frånvaro av lekfullhet och allmän feghet brer ut sig då stora värden står på spel. Det blir "play safe" - vilket t.ex Stockholm är ett ypperligt bevis på.

Det krävs alltså mod för att riskera misslyckas med något vågat,nytt. Och då måste miljön som arkitekten/byggherren verkar i uppmuntra sådana handlingar. Mod och våghalsighet måste alltså vinna över allt för mycket förnuft och nyttotänkande. Lite vansinne måste helt enkelt till. Och vårt samhälle, eller i alla fall Stockholm, är tyvärr inte en sådan miljö. Här råder försiktighetsprinciper, "vettighet", nyttomaximering. Se bara intervjun med den nya stadsarkitekten på annan plats här på Yimby - fullkomligt blodlöst.

Så för att återknyta till musikvärlden så är det där lättare att tuta och köra så att säga. Blanda lite hit och dit, sno lite här och där. Går det lite snett - So what!? Inte konstigt att musiken känns så oändligt mycket vitalare och mer spännande än arkitekturen.
 0
Dan Edholm (9 December 2010 01:45):
Jan. Visst är det så, men det räcker inte.

Yimby har ju funnits ett tag och figurerat vid flera tillfällen i media så folk borde sett att ett tåg är i rullning (eller åtminstonde under konstruktion).

Och att folk reagerar på det mediala skval som handlar om deras back yard är ju uppenbart. Men säg mig den Stockholmare eller potentiella Stockholmare som är ointresserad av bosituationen? Det finns ju arbetsplatser som blockar hemnet. Det finns ju få saker som är så relevanta som boendet, särskillt när man lagt sitt liv i händerna på ett bolån. Det bor väl några stycken sådana i områden som Årsta och Huvudsta också. Kan inte de se att om en halv mille ska flytta in så bor de plötsligt mitt i stan (om det görs rätt)? Görs det fel bor de fortfarande i närförort och får trängas på underdimensionerade och dåligt underhållna tåg med den halva millen som hamnar i punkthus i skogsbackar i Nynäshamn och Märsta.
 0
Pawel Flato (9 December 2010 17:26):
#Dan:

Jag tycker du har många goda poänger.

Att driva denna typ av frågor kräver extrem uthållighet och det är lätt att tappa sugen, särskilt om man är lagd åt det otåliga hållet.

Jag tycker Yimby har gjort, och gör, ett fantastiskt jobb. Har lärt mig mycket om de centrala argumenten tack vare Yimby. Som jag ser det vore ett naturligt nästa steg för Yimby följande:

Om man har som mål att verkligen påverka utvecklingen i någon djupare mening så tror jag man förr eller senare måste börja debattera/diskutera öga mot öga. Inte bara via hemsidor, bloggar o.dyl.

Skrivna debatter har sina förtjänster, men kan aldrig fullt ut ersätta personliga möten.
Dels för att få upp tempot, slippa trögheten och dels för att man faktiskt har större möjlighet att närma sig varandra åsikts-mässigt om man även gör det fysiskt.
Är säker på att det är mer lockande för medier att bevaka en live-debatt än att referera t.ex nät-diskussioner eller skrivelser.
Och vill man påverka verkligheten så bör man kliva in i den s.a.s.

Har personligen en viss erfarenhet av att anordna seminarier och debatter och bidrar gärna om intresset finns hos Yimby att stå som värd för sådana arrangemang.
 0
Anders Gardebring (9 December 2010 21:02): Online
Seminarier är en god idé som jag tycker vi ska jobba vidare på. Vi sitter ju dock inte bara bakom våra datorskärmar, jag var iväg på en workshop om ett bostadsprojekt senast igår.
 0
Pawel Flato (9 December 2010 21:46):
Det var verkligen inte min avsikt att verka kritisk mot det ni gör eller hur ni gör det. Tvärtom! Sorry, om det kunde uppfattas så....

Men nu hägrar ett saftigt YIMBY-seminarium, i något hett ämne, vid horisonten :-D

Sign me up!
 0
Dan Edholm (10 December 2010 17:55):
Anders. Mitt budskap var inte heller riktat emot det som görs. Snarare en appell till att vi alla måste klura på hur vi ska göra vårt budskap till massornas krav och därmed få igenom det som kan göras politiskt. Om något visade jag min otålighet - jag har svårt för situationer när viktiga självklarheter inte kommer att lysa. Seminarium är intressant men spontant känner jag att det är samma grupp människor som skulle gå på dem som redan engagerar sig idag.

Vi skulle dela ut pamfletter på tunnelbanan, skicka direktreklam och ringa dörr som Jehovas, hålla torgtal... osv. Det gäller ju att nå dem som inte intresserar sig självmant, och som inte vet att de egentligen är intresserade.
 0
Pawel Flato (10 December 2010 19:45):
@Dan Edholm:

Jag tror inte heller att seminarier i sig är hela lösningen eller att de gör underverk bara sisådär.

Yimby har, vad jag kan bedöma, lyckats etablera sig som en respekterad aktör i stadsplaneringsdebatten. Detta bör man slå mynt av.
Min erfarenhet är att bra arrangerade och intressanta seminarier, under en respekterad arrangörs flagg, kan locka fram nyckelpersoner, som annars är svåra att få att uttala sig respektive att få att lyssna.
Genom att bjuda in en part i en specifik fråga blir det svårt för parter med avvikande uppfattningar att låta bli att ställa upp.
Och även om publiken skulle bestå av ungefär samma klientel som engagerar sig idag så kan även detta vara en styrka. Man ger då parter i debatten möjligheten att direkt adressera en initierad grupp. Och, som jag nämnt tidigare, kan debatter vara mer lockande för medier (vilket i sin tur lockar aktörer till deltagande).

Live-debatten i sig, om den sköts rätt, är ett oersättligt forum.
Kan man tänka sig en vital politisk rörelse utan meningsutbyte öga mot öga? Knappast.

Dan, de saker du föreslår,pamfletter på tunnelbanan, skicka direktreklam och ringa dörr är ju alldeles utmärkta också.

Alla dessa saker är värda åtminstone ett försök för att få ett större och vidare genomslag för Yimbys sak.
 0
Jan Wiklund (10 December 2010 20:18):
Pawel: På ett plan har du förstås rätt. En viss ängslan för misslyckanden får man räkna med, och inget ont i det. Sånt kan ju i bästa fall leda till att man skärper sig.

Men det finns absolut inget skäl för den moralism som råder i arkitekturskrået. Att vissa saker - t.ex. inspiration från något annat än 1900-talsfunktionalism - är per definition förbjudna och stöter på skräckslagna fördömanden när de förekommer, oavsett vilket resultatet är. Det är helt enkelt en attityd som verkar väldigt omodern, mer hemmahörande i det oscarianska borgerskapets salonger än i vår experimentella kultur.
 0
Pawel Flato (12 December 2010 20:51):
@Jan Wiklund:

Nej, det är sant. Det förklarar inte moralismen.
Jag blir nyfiken om det är likadant inom arkitekturskrået i andra länder?

Man kan ju fundera över vilken roll moralismen spelar. Vilken funktion fyller den?
Kan det vara så att ett skrå med dåligt självförtroende, i frustration över att man inte får den respekt och uppskattning man tycker sig förtjäna, försöker hitta andra sätt än själva yrkesutövningen för att få status?
Blir man inte respekterad för det man gör så kan man ju alltid ha "hög" moral och försöka framstå som viktigare och mer oumbärlig än man faktiskt är. Typ: "Utan oss hade allting bara varit kaos och sett för jävligt ut.".
Mycket moraliserande och pretantiöst filosofiskt snack kan ses som ett försök att få saker och ting att verka vara mer komplicerade än de faktiskt är. Ett sätt att uppvärdera sig själv och hålla kreti och pleti på behörigt avstånd. Man har ju fullt upp med andra problem ändå för att få makt och status s.a.s. så varför släppa fram fler till grytorna?

Ingen lätt fråga det här...hoppas det kom ut något begripligt av detta :)

Hur som helst anar jag många paralleller till min egen bransch- den fotografiska. När jag gick på fotohögskolan i Göteborg var det t.ex fullkomligt tabu att uppskatta, för att inte tala om att ägna sig åt, bilder på solnedgångar. Ett motiv som de flesta människor ofta fotograferar. Naturligtvis kunde jag inte motstå frestelsen att ha en 50cm x 70cm stor solnedgång på en redovisning en gång och reaktionerna uteblev inte..... :-D
 0
Jan Wiklund (12 December 2010 23:13):
Jag har sagt det förut och jag kan säga det igen: Jag tror att Pierre Bourdieu förklarar fenomenet. Arkitekter, fotografer och förmodligen alla liknande grupperingar utbildar en subkultur som sätter en ära i att avskilja sig från majoriteten, eftersom detta bidrar till deras status. Inte minst yttrar sig detta avskiljande i smaknormer, som helst bör vara så olika majoritetens som det bara går, i alla fall beträffande sånt som grupperingen håller på med. Ditt exempel med solnedgångarna är klockrent.

Nu låter detta kanske överdrivet pessimistiskt - det låter som om fenomenet är ohjälpligt. Men naturligtvis kan det mildras, genom kunnig kritik, genom penningbelöningar till dem som bryter mot normerna, etc etc. Här gäller det för oss att visa uppfinningsrikedom!
 0
Martin Ekdahl (13 December 2010 20:41):
Jan Wiklund: Jag är övertygad om att det "kulturella kapitalet" har en stor del av skulden till denna situation. Kanske borde vi vanliga löpare börja omfamna den själlösa modernismen som norm, så att kultureliten blev tvingad att bryta mot vår massmentalitet och ägna sig åt att rita fantasifulla byggnader med skojiga utsmyckningar istället? ;)
 0
Jan Wiklund (14 December 2010 08:45):
Här ett tips på en annan sågning av modernismen med ungefär samma argument som våra - Göran Palms, beträffande litteratur: http:​/​/​www.​karnevalforlag.​se/​bocker/​tack-​modernismen-​f.​.​
 0
Herbert Tingesten (14 December 2010 10:51):
Martin: Risken är väl stor att det i så fall snarare blir den här stilen som blir mainstream:
http:​/​/​www.​dezeen.​com/​20​0​8/​0​5/​22/​caixaforum-​madrid-​by-​.​.​

Höjd till skyarna av arkitekter redan nu, av kommentarerna att döma. (Länk från Fritz Halvorsen i den här tråden: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​5/​kronika-​rakt-​fran-​helvete_​.​.​)
 0
Pawel Flato (14 December 2010 13:01):
@Jan Wiklund:

Intressanta paralleller med litteraturen. Och samma sak gäller väl diskussionen inom konstvärlden. Just att skapa konst i syfte att det helt enkelt ska vara vackert är hopplöst ute sedan länge.

Såg du "Snillen spekulerar" här om dagen?
Mot slutet av programmet ställs frågan om vad som är framtidens största hot mot mänskligheten: Mario Vargas Llosa gav ett mycket intressant svar som jag kopplade till denna diskussion.

Titta vid 44 min:
http:​/​/​svtplay.​se/​v/​2265633/​nobel_​20​10​/​snillen_​spekule.​.​


"Vi har inte något klart begrepp om vad som är vackert och vad som är fult."

Bakom detta tillstånd ligger ett moraliskt förfall och hiearkiers förfall enligt honom.
Önskar han hade fått utveckla det där med hiearkiernas förfall mer.

Är inte även den moderna arkitekturen ett symptom på det tillstånd han beskriver?
 0
Jan Wiklund (14 December 2010 15:58):
Hierarkin inom arkitekturen lever i alla fall och frodas.

För övrigt har givetvis Vargas Ll fel. Det var inget fel på bedömningsförmågan hos hierarkilösa stenåldersfolk. Förmodligen var den bättre än vår, eftersom var och en måste skapa sig en bedömning själv istället för att underordna sig den ena eller andra hierarkens egennyttiga definitioner.

Möjligen kan man påstå att deras värden förändrade sig långsamt för att de inte kom i kontakt med så många nya impulser under en livstid. Omgivningen var stabil, därför var normerna stabila. Vår omgivning fladdrar hit och dit, därför fladdrar också våra normer hit och dit. Antagligen måste vi leva med det. Men jag misstänker att även vi skulle bli säkrare bedömare utan olika hierarkier som försöker pracka på oss sina normer av helt och hållet egennyttiga skäl.
 0
Pawel Flato (14 December 2010 16:32):
@Jan Wiklund:

Ok.
Jag tolkar inte hans tal om hierarkier som en plädering för något slags elitvälde.
Alla hierarkier behöver inte vara av ondo.
Jag tror Vargas syftar på någon slags ordning. Motsatsen till kaos och värderelativism- där allt kan vara lika vackert eller fult t.ex.
En ordning som är nödvändig för att ge stadga mitt i allt "fladder".
En kunnig och klok person kan vara mer värd att lyssna på än en lekman.
I sitt kunskapsområde bör en sådan person hamna högre upp i en hierarki.
 0
Jan Wiklund (15 December 2010 14:06):
OK. Jag var väl lite fördomsfullt inställd mot Vargas måhända, kanske för att min indiankompis Carmen har berättat om hur föraktfull han är mot indianer, dvs småbönder.

Annars liknar den här diskussionen i viss mån en som jag hade med Johan Johansson för ett par månader sen. Det är en person som jag har stor respekt för när det gäller mycket av det Yimby sysslar med; bland annat är det han som har fäst min uppmärksamhet på hur staden som plats för produktion konsekvent har fått stå tillbaka under 1900-talet till förmån för staden som plats för konsumtion.

Nåväl, vår diskussion rörde i hur hög grad arkitekten kan ses som expert och därmed ha tolkningsföreträde. Jag är väl beredd att tillerkänna arkitekten tolkningsföreträdet i rent tekniska frågor, huruvida ett hus kommer att hålla eller ej, och kanske också beträffande praktisk användarbarhet.

Däremot är arkitektur som språk och kommunikation något som beror på både sändare och mottagare. Och om överföringen inte fungerar kan man inte skylla på mottagaren. Om jag formulerar något i skrift så att mottagaren inte förstår är det faktiskt mitt fel. Samma borde enligt min uppfattning gälla i fråga om arkitektur.

Och då, för att komma till poängen, kan man fråga sig om yrkesmannen här egentligen begriper vad han håller på med. Om inte professionen har blivit så avklippt från användarna och så styrd av kotteriers egenintressen att man får gå till vissa delar av Brezjnevtidens Sovjet för att hitta en motsvarighet.

Arkitektskrået är förvisso inte ensamt om detta. Nationalekonomer är en annan bransch, som enligt Paul Samuelson - superberömd i branschen - uteslutande arbetar för andra nationalekonomers applåder. Dvs lika avklippt från all vettig användning och nån sorts skyddad verkstad. Hur många ekonomer var det egentligen som förutsåg bankkollapsen 2008?

I normalfallet finns en marknad som bestämmer vad som fungerar. Arkitektur-som-språk-och-kommunikation liknar litteratur och musik såtillvida att den potentiella användningstiden är mycket lång och rimligen inte borde påverkas uteslutande av marknadspreferenserna vid utgivningstillfället. Men ändå är det marknad, och ändå är det användarnas tillfredsställelse som borde vara det yttersta kriteriet.

Tyvärr gäller väl varken kort eller lång sikt i arkitekturbranschen. Köparen är en annan person än användaren, vilket bara det borgar för snedvridning. Och därtill kommer arkitektskråets självrefererande ideologi: att saker och ting ska se ut på visst sätt, inte för att det är bra för något utan bara för att det ska så vara. Moralism. Regler för reglernas skull. Om man så vill ett försök att stå emot "fladdret", med ett sämre resultat än om man aldrig hade försökt.

Alternativet? Vet inte. Kunnig diskussion bland lekmän, kopplat till satir och elakheter mot de värsta avarterna av kartongarkitektur? Och så tror jag att det vore bra om ett enda byggbolag började använda arkitektur som en gimmick och ett sätt att göra allmänheten vänligt stämd mot byggplaner. Vi kanske skulle ta upp en sådan diskussion med dem?
 0
Richard Allard (16 December 2010 13:09):
Varje gång jag varit ute i Europa och återkommer till Stockholm så slås jag ännu mer av hur oerhört fantasilöst det byggs här. För mig är det fullständigt obegripligt varför det ser ut så här.

Trots att ansvariga politiker och SBK skulle bli mycket omtyckta om den byggde på det sätt folk tycker om, trots att det är lätt att göra oponionsundersökingar så bygger man ändå på sätt som ogillas av de flesta. Det är protester mot kommande byggen, mot gjorda byggen, ja mot att det byggs överhuvudtaget. Och stadsbyggarna vidhåller envetet att bygga fult. Marknaden fungerar inte, konstaterar Jan Viklund. Varför?

En oundviklig hypotes är att det föreligger olika grader av korruption mellan kommunen och byggbolagen. Det kan vara vänskapskapskorruption, otillbörlig påverkan eller ”givande och tagande” som sker under hand. En svag kommun mot starka byggbolag.

Oavsett detta går att konstatera att byggbolagen vid förra sekelskiftet inte var så ekonomiskt starka. Det fanns många små, och de hade t.o.m. egna arkitekter och arkitekturen var god. Men samtidigt som byggbolagen växer och blir färre försämras successivt arkitekturen och blir allt mer avskalad. Finns det ett samband?

Företagen vill tjäna pengar, att bygga billigt och sälja dyrt är en självklar strävan. Kan det vara så att ”nymodernism” i själva verket är en skapad täckmantel för att bygga så billigt som möjligt? Kan byggbolagen utöva påtryckningar på kommunen inom frågor som har att göra med skatter och ansvar för att utföra projekt. T.ex att ett byggbolag som har viss nödvändig specialkompetens hotar att dra sig ut, höja priset eller försena ett projekt om det inte får som det vill? Kan det vara så att personer i kommun och byggbolag känner varandra och har etablerat ett ”bra samarbete” i en rad projekt och då blir känsligt om plötsligt krav på vacker arkitektur kan hota avbryta samarbetet.

För komma underfund med hur det är med denna sak krävs undersökande jornalistik eller att någon insider väljer att kliva fram.
 0
Jan Wiklund (16 December 2010 17:19):
Richard: Det ligger nog mycket i vad du säger.

Fast det egendomliga är att byggbolagens direktörer ligger mycket lågt medan arkitekterna glatt och villigt agerar bad boys. Liksom det är egendomligt att inte ett enda byggbolag av rent egenintresse försöker sig på att vara insmickrande mot allmänheten för att möta mindre motstånd mot sina byggplaner. Fast de kanske är så stora att det inte behövs!
 0
Johannes Hulter (17 December 2010 23:14):
@ jan: Två saker jag kommer att tänka på direkt.
1. Jakriborg
2. http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​4/​fortatning-​i-​sollentuna_​53.​.​
 0
Jan Wiklund (20 December 2010 16:10):
Jovisst, Johannes, enstaka projekt går an. Men uppenbarligen räcker det inte för att folks misstänksamhet ska släppa. Om jag vore byggbolag skulle jag försöka uppnå effekten "Jaså JW-bolaget, ja dom brukar ju bygga trevligt".
 0
Martin Ekdahl (21 December 2010 19:26):
Nu är det snarare "Jaså, byggbolaget X, ja dom brukar ju bygga tristigt".
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter