Men barnen då? En berättelse om kvarteret plankan

Under måndagskvällens fullmäktigemöte fattades beslut om att bygga 119 hyreslägenheter (bland annat studentlägenheter) inom kvarteret plankan som vi har skrivit om tidigare här på YIMBY.

På- och tillbyggnaderna av den befintliga bebyggelsen som föreslås i plankan tycker vi i YIMBY är i stort sett bra. Vad gäller det nya runda hus som planeras på innergården är det inte en lika enkel fråga. Just innergårdarna är en mycket viktig del i den täta blandstad som vi strävar efter. Samtidigt är det också så att det handlar om en mycket stor innergård varför det inte är orimligt att diskutera bebyggelsekompletteringar. Alternativ som staden borde titta på är till exempel att göra den runda byggnaden smalare men högre för att ta mindre av gården i anspråk. Ett annat alternativ hade varit att bygga till en eller två nya flyglar snarare än en ny byggnad i mitten av gården. Det skulle i så fall skapa två nya innergårdar. (Den länkade bilden ska förstås inte ses som ett skarpt förslag utan illustrerar endast principen).

Som så ofta har byggplanerna stött på patrull i form av en lokal protestgrupp. Vi i YIMBY tycker att det lokala engagemanget är oerhört viktigt. Men det är också viktigt att poängtera att allt engagemang inte alltid sker på ett konstruktivt sätt och att det ofta är särintressena som får tala.

Diskussionen om Stockholms utveckling måste engagera både de som redan har en bostad - och de som inte har någon. Politikerna måste lyssna både på de som högljutt protesterar, men också de som ger sitt tysta bifall.

Är man utan bostad eller tycker det är för dyrt att hyra eller köpa en tillräckligt stor bostad till familjen så vill man så klart minska bostadsbristen. En del har åsikter om hela sin stad, inte bara närområdet där man bor. I dessa fall är det lämpligt att inte bara ge de närboende något att säga till om.

Andra, som de protesterande i kvarteret plankan, vill istället ge mer bestämmande till de som redan har bostad. De känner ju sitt område bäst. Nackdelen med det sistnämnda är att man då måste få mångmiljonlån eller stå i bostadskö i många år innan man får vara med och påverka samhället. Att ge mer bestämmanderätt till endast de närboende innebär ett demokratiskt problem. YIMBY vill ha en sund balans mellan dessa alternativ.

Tyvärr verkar engagemanget i kvarteret plankan inte handla så mycket om att diskutera förutsättningarna för ett möjligt byggprojekt och dess eventuella utformning. Istället kokar det, som så ofta, ner till "inte på min bakgård". En i dessa sammanhang ofta återsedd profil, Hans Edler - en aktör som gärna drar på sanningen och statistiken, bor själv i området.

Kvarteret plankan har utrustats med banderoller där man protesterar mot "betongghetto" och uppmanar politikerna att tänka på barnen.


Protester på Varvsgatan mot nybygget i kvarteret Plankan. Bild från Lars Epsteins blogg på dn.se.

Stadshusmajoriteten har dock inte hörsammat protesterna utan har nu valt att gå vidare med planerna. Vad protestgruppen ansåg om detta gjorde man högljutt tydligt under måndagen genom att skandera slagord under pågående kommunfullmäktigemöte. Var barnen som politikerna skulle tänka på tagit vägen bland de protesterande förtäljer inte historien.


De högljuda protestanterna avhystes av väktare från stadshuset. Bild från Lars Epsteins blogg på dn.se.

Men hur står det då egentligen till med omsorgen för barnen och ungdomarna? De som ska flyga ur boet och skaffa sig en egen bostad? Intressant nog ger oss just kvarteret plankan en närmast unik inblick i detta. Lars Erlandsson bestämde sig för några år sedan, då planerna för kvarteret plankan ursprungligen började diskuteras, att dokumentera ett möte mellan protestgruppen och nätverket jagvillhabostad.nu. Resultatet är minst sagt intressant.



Även här kan man bara spekulera i var barnen och ungdomarna har tagit vägen bland de protesterande, men omsorgen för de som inte redan har sitt på det torra verkar onekligen begränsad.

I klippet ses Py Börjesson som var socialdemokratiskt stadsbyggnads- och idrottsborgarråd i Stockholm 2002-2006. Py:s mycket kloka synpunkter i klippet verkar tyvärr ha gått förlorade på vägen. I stadshusdebatten innan beslutet fattades sade Teres Lindberg, nuvarande socialdemokratiskt oppositionsborgarråd såhär: "Ni förstör livsmiljön för oändligt många stockholmare". Hennes kollega Tomas Rudin fyllde i med att rikta sig till stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius med orden "Jag tror att du begår ett av din politiska karriärs största misstag".

Det är bra att byggplaner diskuteras. Oppositionen har en viktig roll i att granska och kritisera den sittande majoriteten. Men tyvärr är det svårt att ta denna typ av enkelsidigt resonemang där man till 100% ställer sig på de de högljudda protesteranternas sida som en seriös och genomtänkt kritik.

I sammanhanget är det också intressant att notera Hyresgästföreningens engagemang på lokal nivå, samtidigt som man på riksplanet säger såhär:



För övrigt är inte alla i kvarteret plankan motståndare till planerna.

Vi i YIMBY diskuterar gärna förutsättningarna för och utformningen av den kommande bebyggelsen i kvarteret plankan, liksom på andra platser. Men vi föredrar att göra det på en lite högre nivå än så här: