Utskrift från www.yimby.se
....

Stadsmuseum eller museistad?

 

Illustration: White arkitekter

Ett nytt höghus med studentbostäder planeras i Björkhagen strax söder om Stockholm. Någonting som är välkommet i bostadsbristens Stockholm, där är ont om just studentbostäder. Stockholm är om inte landets största studentstad i alla fall en av de absolut största med någonstans mellan 50.000 och 100.000 studenter fördelade på ett flertal universitet och högskolor.


Dessvärre tycks inte det argumentet vara särskilt relevant för Stockholms Stadsmuseum, som redan nu har börjat kritisera förslaget. Givetvis inte utifrån behov och funktion, utan på mer banala grunder, som hur förslaget upplevs av tjänstemännen på stadsmuseet.

Invändningarna citerade direkt från artikeln i DN:

Stadsmuseet invänder att ett tiovåningshus som dessutom ligger högt kommer att synas på mycket långt håll, inverka negativt på stadsbilden och dessutom konkurrera med Björkhagens 16 våningar höga centrumhus från tidigt 1950-tal.

Den som är någorlunda välbekant med stadsbyggnadsdebatten i Stockholm ser ganska snabbt att det är fråga om rent schablonmässig kritik som ofta framförs av olika bevarandelobbyister som hörs i debatten. Förslaget F är dåligt för att det syns i stadsbilden S och kommer att konkurrera med byggnaden B.

Gammal skåpmat, med andra ord? Ja. Ungefär så nyanserad brukar kritiken vara. Ingenting nämns om varför det inte ska vara tillåtet att "konkurrera" om uppmärksamheten med redan befintliga byggnader, eller varför det överhuvudtaget är fråga om "konkurrens". Är den föreslagna byggnaden en konkurrent? Eller ett komplement? Kanske en accent?

Det finns inget svar på den frågan.
Det handlar nämligen om en subjektiv upplevelse. För att köpa stadsmuseets argument krävs det därför att man även accepterar att deras smak är bättre än andras. Om man - i likhet med mig - däremot inte accepterar det förhållningssättet blir diskussionen ganska ointressant. Rött är sött, grönt är skönt och gult är fult. Tycker jag. Men vad tycker du?

Vad vi däremot kan fokusera på i debatten är mer konkreta frågor som behov och funktioner. Stockholm är en stor studentstad, och många studenter kommer från andra delar av landet. Där har vi behovet. Vi behöver fler studentbostäder. Att tillgodose en del av det behovet är den funktion byggnaden fyller. Om vi ständigt stoppar nya projekt för att de inte faller de som inte vill se någon form av förändring i smaken kommer vi troligtvis inte att kunna tillgodose behoven hos andra grupper.

Alltså, det handlar om att väga behov och intressen mot varandra. I det här fallet är det kanske önskemålen hos tjänstemännen på stadsmuseet som ska ställas mot behoven hos stadens studenter. Studenter som kanske är omkring 100.000 - vilken grupp anser du väger tyngst i den frågan?

Nu menar jag inte att vi på något sätt ska förakta eller föringa åsikterna hos stadsmuseet. De har givetvis en del betydelse. Men vi behöver sätta dem i ett perspektiv. Om vi låter grupperingar som stadsmuseet, Skönhetsrådet eller Samfundet S:t Erik hållas utan att ifrågasätta dem talar vi inte längre om Stockholms Stadsmuseum. Då är det snarare fråga om museistaden Stockholm. Från "Nordens Venedig" till Nordens Pompeji.

Vad är skillnaden mellan Venedig och Pompeji? Grovt förenklat är det fråga om en levande respektive en död stad. Den levande staden existerar för att fylla en funktion, medan den döda staden bara existerar för att betraktas. Vilken av dessa städer skulle du helst bo i?

Stadsbyggnadskontorets plansida
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Martin Ek (9 December 2010 21:21):
Snacka om avkapat höghus alá Söder Torn...

När man läser det länkade plandokumentet framgår det ju att SBK ställer sig positiva till förslaget, med reservation att de vill att man ska studera höjden i detalj (vilket iofs är oförståeligt eftersom huset inte sträcker sig högre upp än de befintliga punkthusen)

Rent yimby så är det ju usel stadsplanering, men orter som Björkhagen kanske redan är förlorade?
 0
Niklas Öhrström (9 December 2010 22:13):
Håller med Martin om att Björkhagens stadsplanering från efterkrigtstiden är under all kritik. Staden bör sätta upp som mål att stadifiera/urbanisera den typen av dagsdöda områden.

Ett problem är väl att det planerade huset på 10 våningar snarare är ett hinder, om man i framtiden skulle vilja skapa en kvartersstruktur genom att exempelvis dra en gata mellan Simrishamsvägen till Malmövägen (som skulle få en t-korsning med Höganäsvägen). På så sätt kan man säga att den infogar sig och cementerar en dålig förortsstruktur.

Problemet är att en omdaning från trist sovstad till levande stad lika mycket skulle ogillas av stadsmuséet, eftersom det skulle ändra områdets karaktär. Intrycket man får är att allt befintligt (såväl arkitektur som struktur) är bra och ska inventeras, medan det framtida kan godtas så länge som det inte ändrar karaktären på det existerande.

Ett sådant förhållningssätt kan i vissa fall vara bra när det gäller enskilda byggnader (i bevarandesyfte) men det slår helt snett om det börjar tillämpas på hela förorts-/stadsstrukturer vi vet inte fungerar speciellt bra.
 0
Magnus Orest (9 December 2010 22:23):
Någonting jag skulle vilja att stadsmuseet redogjorde för är varför en ny byggnad i ett befintligt område "stör stadsbilden" eller "konkurrerar med befintlig bebyggelse". Liksom varför det per automatik är negativt att någonting nytt faktiskt syns.

Kort sagt, kan de förklara varför förändring är negativt?

En intressant parallell kan dras med amish-folket i USA. Där är allt som tillkommit senare än 1700-talet tabu. Men varför just 1700-talet? Vad utgör den magiska gränsen som gör att det som var modernt då är acceptabelt? Varför inte ta det ett steg längre och helt och hållet återgå till att klä sig i djurhudar och leva som jägare och samlare?

Av samma anledning tycker jag att det är hög tid för stadsmuseet att förklara varför det som byggdes under 1900-talet är OK, medan förändringar i form av nyare bebyggelse är tabu.

Där ser jag temat för en debattartikel från YIMBYs sida, där vi ställer de här bevarandeorganisationerna mot väggen och ber dem besvara den eviga frågan - varför:
... får inte nya byggnader synas i stadsbilden?
... är höga hus någonting negativt?
... måste allt gammalt bevaras medan allt nytt ska stoppas?
... kan inte staden få leva och utvecklas som stad?

Om de kunde prestera några konkreta argument utöver rent subjektivt tyckeri skulle jag ha större förståelse för deras åsikt. Men nu är det bara "därför att" som gäller.
 0
Johan Ronström (9 December 2010 22:41):
Lite OT här, men det där med Venedig... Skulle det vara den levande staden? Venedig används, med rätta, som skräckexempel när man pratar om döda städer. Som varande från Visby, där vi ser en museifiering som leder till en glesare bebodd och mindre levande stad, tittar vi med fasa på hur boende i Venedig mer och mer tvingas spela rollen av sig själva i ett UNESCO-vykort av sin stad (som "bara existerar för att betraktas").

Nu var det ju inte alls det inlägget handlade om, men jag kunde inte släppa att Venedig skulle vara en förebild, och orolig för att Visby ska hamna ännu längre ditåt.

Tack för en bra blogg, f.ö!
 0
Anders Gardebring (9 December 2010 22:47): Online
Johan:
Jag har besökt Venedig och måste säga att jag håller med dig. Venedig känns tyvärr mer som en turistfälla än en riktig stad.
 0
Per Hagwall (9 December 2010 23:02):
Kan tillägga att det inte specifikt är Centrumhusets höjd som hindrar ett högre hus. Ett högre hus innebär ökade kostnader per lägenhet och det är inte SSSB intresserade av, om det öht skulle bli något bygge skulle det då bli enligt standardformulär 1A, inte så kul...
 0
Martin Ekdahl (9 December 2010 23:51):
Det behövs nya studentbostäder och det fort. Personligen är jag inte förtjust i den tilltänkta byggnadens utseende. Men det känns just nu som att Stadsmuseet borde öppna för dialog istället för att slentrianmässigt ösa ur sig samma gamla kritik mot allt nytt som planeras inom stadens gränser.
 0
Johan Eriksson (10 December 2010 02:26):
Usch man bli mörkrädd för mindre men har några frågor ang Stadsmuseet och dess ev makt i realiteten, undrar:

-Känner Stadsmuseet till dena kritiska artikel, skickar ni den till någon där?

-Bryr sig SBK om Stadsmuseets åsikter i denna fråga när behovet av studentlgh är så stort?

-Har Stadsmuseet någon praktisk möjlighet att stoppa huset eller påverka höjden?

-Kort sagt: hur upprörd behöver man bli när SBK verkar så positiva?
 0
Frasse (10 December 2010 08:41):
@Johan E:

Kan svara på din andra och tredje fråga:
Om man är berörd sakägare (grannar, myndigheter osv) i planprocessen har SBK en skyldighet att svara på eventuella yttranden.
Tas ingen hänsyn till yttrandet har sakägaren rätt att överklaga när planen blir antagen.
En överklagan handläggs av länsstyrelsen, avslår de överklagan kan man överklaga detta till regeringen. Allt som allt kan det ta ett år.
 0
Daniel (10 December 2010 10:37):
Frågan är om det första huset från 50-talet hade fått byggas om Stadsmuseet hade fått bestämma? För alla hus som är högre än 5-6 våningar "stör" stadsbilden i ett område där alla tak är i jämnhöjd. Enbart spiror är tillåtna. Och låt oss säga att södermalm, om det hade bebyggs idag. Hade dom tillåtit att husen klättrar upp för bergen, eller skulle hushöjden minska ju högre upp man kommer?
 0
Carl Johan Hall (10 December 2010 11:22):
Den logiska förlängningen av Stadsmuseets argumentation skulle ju bli att husen i en stadsdel byggdes lägre och lägre, för att inte konkurrera med tidigare byggda hus. Jag är mycket glad över att den attityden inte fanns under det framstegsoptimistiska 50-tal under vilket större delen av Söderort är byggt. Men attitydpendeln har svängt, och lär svänga igen.

Sedan kan jag tycka att Björkhagen är ett udda ställe att bygga studentbostäder på. Ligger det något lärosäte i krokarna? Kärrtorps Universitet? Men det är en annan diskussion.
 0
Martin Ek (10 December 2010 12:51):
Carl Johan Hall:

Stunder är väl en av våra mest flexibla boendegrupper. Ett läge med 10 minuter t-bana från slussen får ses som centralt. Dessutom är det väl ännu svårare för stadsmuseet att låta studentbostäder byggas i närheten av universiteten, eftersom dessa omgärdas av nationalstadsparker och innerstadskvarter...

Var tycker du man borde bygga istället?
 0
Oscar A (10 December 2010 22:30):
Vilken fruktansvärt ful byggnad! Gör om gör rätt!
 0
Dan Edholm (10 December 2010 23:35):
Mer punkthus i park....helst inte. Bygg gärna stad i områden som angränsar till staden. Stadsmuseum är dock helt körda och förtjänar inte att lyssnas till. I princip kan de med näbbar och klor bromsa ett projekt som förstör för något befintligt, men när detta nya elände väl är byggt ska det försvaras mot alla andra nymodigheter efter samma princip. Blodlöst trams. Vad som fungerar bra eller dåligt för de människor som bor i husen är helt ovidkommande för Stadsmuseum. Folk ska vara jävligt glada att få bo i "deras" regiserade installation som vissa tydligen kallar sin stad.
 0
Anders Gardebring (10 December 2010 23:42): Online
Oscar:
Arkitekturen är det svårt att säga så mycket om från en väldigt tidig skiss som detta handlar om. Däremot är det förstås problematiskt att det ska byggas som punkthus. Det bidrar knappast till en urbanisering.
 0
Dan Edholm (11 December 2010 01:10):
Allt som inte handlar om kvarter bör köras ner i halsen på framställaren. Punkthus är inte vad folk vill ha och är kontraproduktivt gentemot byggandet av större stad. Punkthus är vad folk köper/hyr pga bostadsbrist. Eftersom staden bör premieras gentemot landsbygden av miljöskäl är det bara att börja piska knasarna som vill peta in en halv miljon invånare i perifer förort offentligt.

Projekt som låter en byggherre bygga hela kvarter är synonymt med miljonprogram och bör kritiseras. Det blir fyra lådor emot varandra.

PS: Noll ironi, men då läser ni texten igen och tänker var är skämten. De finns inte. Jag menar allt men kan tänka mig tulla på offentlig prygling, det räcker med kölhalning eller ett riktigt schysst gatlopp från universitetet till Liljeholmen.
 0
Johan Eriksson (11 December 2010 01:24):
@Martin ek skrev: "Stunder är väl en av våra mest flexibla boendegrupper."

-Det beror väl helt enkelt på att de inte har något val!
Annars är trygghet och en plats att bo o plugga på högst eftersträvansvärt även om man är ung eller vad menar du egentligen?
 0
Martin Ek (11 December 2010 11:48):
@Johan Eriksson:

Som student skulle jag långt mycket hellre flytta till Björkhagen än att bo hemma eller trassla in mig i konstiga tredjehandskontrakt. Jag tycker inte att 30 minuter till våra stora lärosäten är någon större distans. Jag menar även att studenter skulle vara ett lyft för Björkhagen, eftersom det skulle bredda boendespektrat.

Sedan tycker förstås även jag att själva byggnadsstrukturen i området är helt förkastlig och att man hellre skulle se kvartersliknande stad. Så just det här förslaget är väldigt dåligt, men jag tycker inte att det är fel att placera studentbostäder i liknande områden ifall vi menar allvar med att utöka innerstaden.
 0
Erik Tysk (11 December 2010 12:10):
Jag skulle bara vilja inflika att punkthus inte nödvändigtvis _alltid_ är fel... Det finns faktiskt exempel på hur punkthus mycket väl kan/skulle kunna byggas in i en fungerande stadsstruktur. Det är väl egentligen "hus-i-park" och "hus-i-parkeringsplats" som är problemet, inte själva koceptet "punkthus". Ett exempel är Rålambshovsvägen i Marieberg/Fredhäll. Där finns en ganska lång sträcka totalt bortkastad "skogsmark" där punkthus uppradade mot gatan med ingång och butiker skulle utgöra ett utmärkt tillskott (skulle vilja sträcka mig så långt som att påstå att det tom skulle passa bättre än med en tät "mur" av hus). Denna skogsplätt borde bebyggas omgående btw...
 0
Niklas Öhrström (11 December 2010 13:41):
@Erik:
Håller med dig om att punkthus per definition är fel, så länge som de är del av en stads-/kvartersstruktur.

I det exemplet du nämner (Rålambsvägen) så är det kanske t.o.m lämpligast. Skulle man bygga ett kvarter slutet mot Rålambsvägen, skulle det kvarteret bli 300 meter långt och utgöra en barriär mot syd. Problemet är de existerande punkthusen Atterbomsvägen som ligger för tätt för att en gata skulle kunna dras på tvären och därigenom möjliggöra två mindre kvarter mot Rålambsvägen. För detta skulle krävas att ett av punkthusen revs.

Felet är väl att man redan på 30-40-talet byggde fast sig i en punkthusstrukturen som nu blir svår att frigöra sig ifrån.
 0
Johan Eriksson (11 December 2010 18:11):
@Martin: Tack för svar, nu förstår jag dig bättre!

Visst behöver ytterstaden förtätas och något rejält bör på sikt göras åt dessa punkthusområden men vad jag inte förstår är hur ett sådant här studenthus hamnar just i Björkhagen? Inte för att precis alla i stan pluggar på Universitetet men om det var studenterna där man prioriterade så borde medlen satsas på något liknande hus i närheten, kanske vid Lappkärrsberget?

Björkhagen är ingen "studentby" och personligen skulle jag bli deprimerad av att bo i ett höghus i en sådan här förort som inte har någon service och inte mycket mer än en T-station. Enorm skillnad att bo här än i skrapan på Åsötorget: stendött resp folkliv. Men nu lever vi en stad där studenterna ska "vara glada om de öht får en bostad" och eftersom vi är modernistindoktrinerade så bor många gärna i de döda förorterna men det saknas fortfarande en koppling/förklaring till varför detta högre hus hamnar just i Björkhagen!?

Känns mest som "vi råkade hitta en lucka här och de där unga behöver väl ingen mer stimulering än att ha nånstans att bo", -trist start på ett (ungt) studentliv i Sthlm men föga förvånande........
 0
Per Hagwall (11 December 2010 22:30):
@Johan E: Det byggs på Lappkärrsberget också, så mycket det nu går med tanke på att det ligger i Nationalstadsparken. http:​/​/​planer.​sbk.​stockholm.​se/​SBKPlanTemplates/​SBKPla.​.​
 0
Anders Ryding (12 December 2010 12:10):
Varför inte bygga detta hus här i Hornstull? På grusplan eller vid Pålsundet. Området är ju poppis bland unga och här finns plats. Skall man förtäta i Björkhagen så bör man göra det med större omsorg för att inte förstärka bristerna. Jag tycker också att man skulle kunna göra att "yngre område" av Lövholmen med många smålägenheter och nöjesställen i de gamla industrierna. Allt som byggs måste ju inte vara miljövänliga familjeidyller.
 0
Martin Ekdahl (12 December 2010 17:52):
Anders R: Det är ett intressant förslag.
 0
Carl Johan Hall (13 December 2010 10:16):
Martin Ek:

Jag kan bara beklaga att det är i stort sett omöjligt att bygga något i trakten av Universitetet. Konstigt nog gick det ju bra på 60-talet.

Själv hade jag förmånen att bo på Lappis när jag pluggade. Billig hyra och bra läge, bara 10 min med cykel eller 30 min till fots från KTH. Så jag behövde varken köpa SL- eller gymkort! Och det gjorde inget att det var lite ruffigt. Att det var ett jättestort studentbostadsområde, lite av en stad i staden, var ett extra plus.

Det bästa vore ju om det gick att bygga ett Lappis till :-)
 0
Gustav (13 December 2010 13:15):
Magnus O missar en sak: Stadsmuseets uppgift är att värna stadens historia och stadens kulturmiljöer. Om de inte gör det begår de i princip tjänstefel.

Andra instanser kan/ska stå för förnyelse och djärv arkitektur, men i en "förhandlingssituation", som ett samråd är, måste Stadsmuseet värna sin ståndpunkt.

Att Stockholms Stadsbyggnadskontor som ju har ansvar för nybyggen, sedan inte står för djärv och nyskapande arktitektur, DET är snarare problemet.

Det är alltså Stadsbyggnadskontoret som missköter sitt uppdrag, inte Stadsmuseet.

Det är inte heller bevarandekrafterna som är problemet i Stockholm, utan bristen på nytänkande när det gäller det som byggs nytt (och det är väldigt mycket, tusentals bostäder byggs trots allt varje år).

Varje nybygge är en ny chans, och nio gånger av tio försitter man den chansen.

När man jagar kulturtanter, författare och museifolk och beskyller dem för Stockholms dålig arkitektur, då är man tyvärr fel ute.

Det finns heller ingen motsättning mellan kulturell och historisk medvetenhet å ena sidan - och djärvt stadsbyggande å andra sidan.

I de flesta nordeuropeiska länder förutom Sverige, lyckas man förena dessa två. Man skapar en kombination, som blir fruktsam och intressant.

I Sverige förs ofta en stadsbyggnadspolitik som varken är historiskt medveten, eller nyskapande. Det blir istället ett slags obestämt mellanting som inte har några samband åt något håll, kulturellt vilsen och intetsägande = "JM-arkitektur".

Så har det i princip sett ut sedan miljonprogrammets dagar. Och som av en händelse skapades också det svenska bygg-oligopolet med JM, NCC, Peab och Skanska, genom deras dominans under miljonprogrammet.

Mindre byggföretag med kvalitets- och hantverksambitioner slogs ut eller köptes upp efter 1965, och sedan dess har vi generellt haft ett lågkvalitativt snabb-byggande i Sverige. Stora byggföretag med låga ambitioner, samt kontakter från dessa byggföretag rakt in på stadsbyggnadskontoren.

Att oövertänkt säga "ja" till alla dessa byggen blir därför fel. Det handlar alltså inte om ja eller nej till byggen, utan snarare om hur det byggs.

Ja eller nej blir därför för endimensionellt, och det vore intressant om yimby kunde ta debatten till ett mer komplext plan än "ja eller nej" (vilket iof ibland sker).
 0
Johan Eriksson (14 December 2010 04:27):
Varför har svenska byggbolag dvs beställarna då så otroligt låg fantasi? -det kan inte enbart handla om pengar!
 0
Anders Ryding (14 December 2010 14:58):
Vad gäller Universitetet så är väl det ett sorgligt kapitel. Inte bara är det ett av världens fulaste, antar jag, dessutom måste man slåss för varje expansion eftersom man hamnat i NSP. Vad gäller NSP, ursäkta Per Ankersjö, så är det ett stort misstag som borde rivas upp. Lagen om NSP borde begränsas till att gälla de egentliga parkområdena och inte en tredjedel av innerstan. Dessutom borde Kungens dispositionsrätt avskaffas. Det är en rest från den tiden då Kungahusets tillgång till mat behövde säkras och har ingen relevans idag. Det bara komplicerar det med ytterligare en aktör. Kungen behöver inte Djurgården som jaktmark.
 0
Palle_P (14 December 2010 17:53):
Om det skulle förhålla sig så att Stadsmuseets utgångspunkt i remissammanhang är begränsad till rent museala faktorer, kanske museet av det skälet undviker att motivera sina synpunkter eftersom en miljöförändring i stort sett automatiskt kan betraktas som en försämring utifrån ett museiperspektiv (såvida det inte rör sig om en restaurering av en tidigare existerande bebyggelsemiljö)?
 0
Didde (14 December 2010 22:44):
Detta inlägg visar åter igen på den bristande kunskapen Yimby har vad det gäller PBL och planeringsprocessen, för att inte tala om kulturmiljövård. Det i sig är inget problem men om man ska kritisera något är det bra att veta vad det är man kritiserar. Bedömningen av Stadsmuseets yttrande är därför fylld av missförstånd och okunskap. Faktafel kan möjligen härledas till att Magnus Orest hänvisar till en tidningsartikel som återfinns på internet men förklarar inte oviljan och bristande kompetens när det gäller bevarandefrågor.

Gustav är inne på rätt spår. Planprocessen förutsätter att varje enskilt sakområde ger sina synpunkter på förslaget utan att väga in andra faktorer såsom bostadsbrist. Hur många är det som ställer det kravet på miljökontoret eller trafikkontoret - ”vägarna är tillräckligt dimensionerade för snöröjning men om vi tar bort vägarna får vi plats med mer bostäder”?

I fråga om bedömningar av påverkan på en kulturmiljö, högt eller lågt, pastisch eller kontrasterande är det rimligt att man förstått grunderna innan kritik framförs. I PBL finns det en formulering som säger att kulturhistoriska värden inte får förvanskas. Detta gäller enskilda byggnader såväl som bebyggelseområden (ex Björkhagen) som uppfyller kriterierna i lagstiftningen. Det finns även krav på att ny bebyggelse ska anpassas till befintliga värden, bland annat kulturhistoriska värden. I miljöbalken och kulturminneslagen ställs andra krav. Dessa krav har föregåtts av bland annat statliga utredningar, en regeringsproposition samt utarbetande av praxis och metoder för att hantera lagstiftningen. Enligt svensk rätt(spraxis) har praxis en stark juridisk ställning. På förekommen anledning bör det poängteras att det inte handlar om en statlig eller överstatlig konspiration utan om vanlig tråkig statsförvaltning.

Att säga att bedömningen är subjektiv är en extremt postmodernistisk tolkning av hur kulturhistoriska bedömningar görs. Att säga att den är ”museal” är lika extrem åt det andra hållet, kulturkonservativ. De subjektiva bedömningarna i fråga om kulturmiljö är lika framträdande som i andra sakområden såsom avloppshantering och trafikfrågor. Om man har för avsikt att gå in i en diskussion om praxis och kulturmiljövårdens teori och metod bör man vara lite mer påläst än vad Yimby hittills visat sig vara. Att tro att det är ett subjektivt tyckande från en kulturelit är ett grovt felslut som man bör undvika om man vill vara en aktiv och seriös debattör.

Det finns otaliga restaureringsprinciper som varit olika dominerande de senaste hundratals åren. Vilken av dessa ansluter sig Yimby till och vilken är det som Yimby kritiserar? Är det den som är kopplad till dagens lagstiftning eller den som rådde under 1800-talet? Yimbys inlägg blandar och ger i denna fråga men just nu är 1600-talets monumentvård den som bäst överensstämmer med Yimbys ideologiska grund (om man bortser från ett snabbt nedslag i det socialistiska 1970-talet/Jane Jacobs). Utifrån vilka teoretiska och metodologiska utgångspunkter ska de kulturhistoriska bedömningarna göras, vem ska göra dem och vem ska besluta om dem? Om Yimby förväntar sig någon seriös respons på framförd kritik så är nån form av klargörande på den punkten nödvändig.

Stadsmuseets yttrande är viktigt eftersom det visar på hur förslaget förhåller sig till lagstiftningen och hur stadens ambition kring kulturmiljöer är. Stadsmuseet arbetar på uppdrag av kulturnämnden och kommunfullmäktige, inte på uppdrag av stadsbyggnadsnämnden. Kommunen måste följa lagstiftningen. Gustav sätter fingret på den ömma punkten när han påpekar att det är stadsbyggnadskontoret och stadsbyggnadsnämnden som har ansvaret för den arkitektoniska utformningen såväl som för skyddet av kulturmiljön.

Tyvärr verkar den politiska populismen fira triumfer i denna fråga. Erik Slottner (KD) har exempelvis inte förstått vilken roll Stadsmuseet har eller hur lagstiftningen ser ut. Det oroväckande är att han sitter i stadsbyggnadsnämnden. Tidigare har Per Hagwall , Kristina Alvendal och Per Ankersjö offentligt uppvisat samma okunskap kring det de fattar beslut om. Att inte veta vad det är man beslutar om är ett mycket större demokratiskt problem än Nimby.

Att ni i Yimby inte vet vad ni pratar om är i sammanhanget irrelevant (men dock irriterande) och kommer att så förbli om ni inte skaffar er mer kunskap om det ni kritiserar.
 0
Johannes Hulter (15 December 2010 08:42):
@ didde: Jag kan bara hålla med dig om det eftersträvansvärda i ökad kunskap. Alla är vi ju inte professionellt verksamma inom fältet kulturmiljövård (som du?) men även som lekman kan man ju vinnlägga sig om att fortbilda sig.

Jag tycker dock du verkar missuppfatta inlägget något (men det får väl MO svara på). Som jag ser det kritiserar inlägget ffa två saker:
1. Att Stadsmuseet verkar ha en mycket dogmatisk och godtycklig syn på bevarande (all förändring är "förvanskning"). Det är mycket möjligt att det är en syn som är hegemonisk inom fältet men det gör den ju inte mindre problematisk för det.
2. Att man accepterar denna syn utan att kritiskt granska den eller sätta den i relation till bostadsbrist mm.

Jag uppfattade inte att MO menade att Stadsmuseet ska väga in bostadsbristen i sina bedömningar. Men det får väl som sagt MO själv svara på.
 0
Niklas (15 December 2010 22:15):
@Didde:
"Det finns även krav på att ny bebyggelse ska anpassas till befintliga värden, bland annat kulturhistoriska värden."

Om det står så i PBL eller i någon annan lag, är det tydligt att lagen bör omformuleras (dvs är i dagsläget orimlig). Den stad vi har idag har ju tillkommit på tidigare jordbruksmark. Att bygga ny stad har inneburit att områden ändrat karaktär och att man inte anpassat sig till de befintliga jordbruksvärdena. Tänk om man i norra Europa tillämpat denna regel under åren 1500-1900. Hur mycket stad skulle vi i dagsläget då ha i norra Europa?
 0
Johannes Hulter (15 December 2010 23:18):
@ niklas: Det är ju inte heller entydigt vad "anpassning", "förvanskning" etc innebär.

Men om jag förstår Didde rätt så menar han att det är professionens sak att avgöra det. Och i juridiskt-administrativt avseende stämmer det förstås.

Men varför de medborgare som professionen är satta att tjäna inte i den politiska offentligheten får ifrågasätta de bedömningar som professionen gör - det förstår jag inte.

Det är ju tjänstemännen som ska vara lojala mot medborgarna, inte tvärtom...
 0
Anders Gardebring (15 December 2010 23:22): Online
Didde:
En sak i ditt resonemang som jag tänkte på. Du tar stadsmuséet i försvar utifrån hur vår lagstiftning är utformad. Men det är inte YIMBY:s roll att snällt luta sig tillbaka så länge lagstiftingen följs. Tvärtom så är ju regelverken kring byggande något som YIMBY vid flera tillfällen har kritiserat. Lastiftningen fungerar bevisligen inte eftersom vi i Sverige har en oerhört dyr nyproduktion, byggoligopol, bostadsbrist, arkitektonisk utarmning och andra problem. Att peka på att en fråga har utretts och att en praxis satts är ju ingen garant för att det fungerar bra för de behov vi har idag (eller ens de behov vi hade när lagstiftningen utformades).

PBL fungerar inte bra.
 0
Didde (16 December 2010 23:38):
Kunskap om hur det befintliga systemet fungerar bör vara ett av kraven innan man börjar prata om att det ska ersättas. Att lära sig skilja på hur bedömningar görs i förhållande till lagstiftningen respektive en teoretisk och metodologisk diskussion samt hur teori- och metodutveckling relaterar till lagstiftningen, är ett steg på vägen. Bara kunskapen om att det finns en lagstiftning kring kulturmiljö verkar vara den rudimentära nivå Yimby och stadsbyggnadsnämnden i Stockholm befinner sig på nu. @Niklas: Steg två är att förstå vad lagstiftningen innebär, vad de olika paragraferna egentligen betyder och vad de förutsätter av bedömningar, processer och kunskapsinnehåll.

Kravet att veta vad man pratar om bör också gälla om man kommer med kritik av den sort som Yimby och framför allt politikerna i Stockholms kommun gör. Problemet är att när makthavare inte vet vad de beslutar om och kommer med den typ av kritik som de gör titt som tätt undergräver de det demokratiska systemet mer än dålig praxis eller dålig lagstiftning. Lagstiftningens syfte är mycket att stå emot politisk populism och svågerpolitik. Yimbys, Erik Slottners, Per Ankersjös, Per Hagwalls och Kristina Alvendals uttalanden får alltså motsatt effekt. Att systemet och lagstiftningen stretar emot är helt i sin ordning eftersom det är skapat för att bekämpa beslut fattade på okunskap och individuella nycker. Om man inte som Yimby har en postmodernistisk förståelse av begreppet kunskap, är det en bra sak.

Diskussion kring och kritik av lagstiftning respektive praxis är alltid öppet för alla, även om nån form av relevant kunskap i ämnesområdet är att föredra om man vill få något genomslag eller framstå som seriös. Kunskapen finns bland annat att hämta på bibliotek, arkiv och internet. Min poäng är att om man inte har tid eller lust att hämta relevant kunskap bör man vara mer ödmjuk.
 0
Johannes Hulter (17 December 2010 01:04):
@ didde: Fast nu handlade väl det här inlägget inte om hur de juridiska systemen ska omformas, utan om den allmänna debatten och vilka perspektiv som dominerar i den?

Jag kan förstå att du blir frustrerad över att okunnigt folk folk har mage att uttala sig. Men det är nog lättare att släppa den frustrationen än att få alla okunniga människor att vara tysta.

Bra poäng om ödmjukhet för övrigt. Ödmjuk är bra att vara...
 0
Niklas (17 December 2010 14:14):
@Didde:
Nja det gäller att studera förarbetena till dessa lag för att ta reda på intentionen med dem. Men om man ordagrant tolkar det du skrev, så inser man att någon ny innerstad, av den typ vi byggt från medeltiden fram till 1930-talet, inte kommer att byggas igen, såvida inte lagarna omformuleras.

Men som sagt förarbetena kanske säger något annat, men jag misstänker att det inte är så.
 0
Anders Gardebring (17 December 2010 18:06): Online
Didde:
Problemet med ditt resonemang är att det blir odemokratiskt. Du verkar mena att endast den som är insatt i hur lagstiftningen fungerar, och dessutom använder sig av samma typ av överakademiserade språk som det verkar, ska få uttrycka åsikter i stadsbyggnadsdebatten.

Hur många tror du, om du ärligt tänker efter, skulle vara intresserade av att diskutera stadsutveckling här på YIMBY om vi formulerade oss såhär:

"en teoretisk och metodologisk diskussion samt hur teori- och metodutveckling relaterar till lagstiftningen"

Nej, just det.

YIMBY har inte för avsikt att vara ett organ av och för experter inom branschen. YIMBY är ett organ för stadens medborgare, där alla får vara med och diskutera och tycka till, oavsett hur många högskolepoäng man har.

Det tycker en del aktörer är väldigt jobbigt, eftersom informationsmonopolet i och med detta är brutet. På siter som YIMBY - och på andra platser - behöver man inte navigera igenom nålsögat på SvD:s kulturredaktion eller arkitekturtidningarnas redaktioner för att kunna uttrycka en åsikt. Det har redan påverkat, och kommer fortsätta att påverka, stadsutvecklingen.

Politikernas uppgift är att föra den politik som väljarna efterfrågar. Tjänstemännen är sakkunniga som bidrar med viktig kunskap. Men det innebär inte att deras ord är lag.

Du skriver ju förvisso, som en slags friskrivelse att: "Diskussion kring och kritik av lagstiftning respektive praxis är alltid öppet för alla" men det är ju i allra högsta grad inte vad du faktiskt sedan säger.

Du skriver att "Kunskap om hur det befintliga systemet fungerar bör vara ett av kraven innan man börjar prata om att det ska ersättas".

Vilket är en intressant form av resonemang eftersom du vill insinuera att vi helt saknar kunskap om dessa frågor. Eftersom vi inte tycker som du så saknar vi helt enkelt kunskap, för ingen kan ju komma fram till en annan slutsats än den du själv har. Hur var det med ödmjukheten egentligen?

Spannet är faktiskt stort bland våra aktiva medlemmar och skribenter. Allt från ingen utbildning alls i ämnet till utbildade samhällsplanerare, arkitekter och kulturgeografer.

För övrigt är PBL en rolig lag. "Parkering" nämns 9 gånger. Kollektivtrafiksrelaterade ord används 1 gång (tunnelbana). Lagen är onekligen ett barn av sin tid.
 0
Didde (18 December 2010 03:37):
Om Yimby anser att den kritik och problemanalys Yimby framför ska utgå från saklighet och faktiska omständigheter eller om den ska baseras på en ”allmän debatt”, är i första hand upp till Yimby. Men det går inte att bortförklara att artikelns argumentation och kritik grundar sig på felaktiga antaganden om både lagstiftning, planprocess och hur kulturhistoriska bedömningar görs, och att detta med all sannolikhet har att göra med bristande kunskap. Alternativet är att kunskapen finns men att den osakliga argumentationen ändå framförs som sanning.

Det är självklart att det finns problem med både praxis, tillämpning i stort och lagstiftningen i sig. Men så länge Yimby inte kan göra skillnad på upplevda eller reella problem med praxis (inklusive svåra ord som ”teori” och ”metod”) respektive lagstiftning är argumenten för en lagändring och kritik av bevarandeinstitutioner/organisationer inte trovärdiga. På grund av detta har Yimby heller ingen möjlighet att avgöra vad som är odemokratiskt eller inte.

Om vi bortser från den ”allmänna debatten” ett tag så kanske ni kan klargöra om det är bevarandets teori och metod, lagstiftningen eller planprocessen (där allmänna intressen väger tungt) som ni anser vara problemet samt på vilket sätt det är det?
 0
Johannes Hulter (18 December 2010 11:21):
@ didde: Vilka felaktiga antaganden om "lagstiftning, planprocess och hur kulturhistoriska bedömningar görs" finner du i texten?

För jag kan bara se att texten kritiserar 1. en dogmatisk bevarandesyn (all förändring är förvanskning) 2. ett okritiskt bemötande i offentligheten av en dogmatisk bevarandesyn.

Upplys mig!
 0
Didde (18 December 2010 16:48):
Den dogmatiska bevarandesynen existerar inte utanför ”den allmänna debatten”. Det finns ingenting i vare sig lagstiftning eller bevarandets teori och metod som säger att all förändring innebär en förvanskning. Sådana ogrundande generaliseringar är enbart sprungna ur okunskap. Det är lätt åtgärdat om man bemödar sig med att läsa och förstå lagstiftningen respektive försöka läsa in sig på ämnet ”bevarande” istället för att utgå från en ”allmän debatt”. Förvanskning är ett juridiskt begrepp som återfinns inom PBL. Andra juridiska begrepp som reglerar bevarande som ”varsamhet”, ”påtaglig skada”, ”(tillståndspliktig) ändring”, ”underhåll” etc finns också och de betyder inte samma sak och är grundade på delvis olika teorier om hur förändring av det befintliga ska hanteras.

Grunden för allt bevarande handlar om att hantera och reglera förändring, naturlig eller annan, och genom århundrandena har frågan om hur förändringen av det befintliga ska hanterats ändrats och fördjupats. I övrigt får jag åter igen hänvisa till bibliotek och arkiv. Yimby har efter många påpekanden haft flera år på sig att själva skaffa sig den kunskapen som hade kunnat höja kvaliteten i era argument och er kritik. Nu ska jag ta julledigt, men jag önskar er lycka till!
 0
Johannes Hulter (19 December 2010 00:34):
@ didde: Du behöver inte övertyga mig om att du tycker Yimby är okunniga, det har du gjort väldigt klart. Men jag får fortfarande inte ihop din kritik med inlägget som du kritiserar. Nåväl, jag är väl för dum och lat helt enkelt. Eller så har du fel. Either way, god jul! :)
 0
Anders Gardebring (19 December 2010 19:31): Online
Jag noterar att Didde inte svarat på min grundfråga. Nämligen att man med Didde:s sätt att se på saken behöver vara teolog för att kritisera religion, arkitekt för att kritisera arkitektur och lokförare för att kritisera SJ:s bristande underhåll. Okej, jag hårddrar lite här, men jag ligger ändå inte alltför långt från sanningen. Didde:s sätt att resonera visar tydligt på hur institutionaliserad hela stadsbyggnadsdiskussionen i Sverige varit.

Nu är ju dock, som jag redan konstaterat, informationsmonopolet brutet. Det är förstås utmärkt.
 0
Benny H (22 December 2010 20:24):
Intressant och samtidigt lite skrämmande att läsa hur en "PBL-byråkrat" som didde resonerar. Givetvis så kritiserar didde alla som har en åsikt som avviker om PBL och stadsbyggnad från det han anser är den rätta. Att PBL är en lag som i långa stycken kan uppfattas som förvirrande av lekmän är ju ytterligare en orsak till att den måste skrivas om. Givetvis så vill personer som didde som anser sig vara experter behålla informationsmonopolet i möjligaste mån och gärna förklena andra som har en annan åsikt. Lagar ska/behöver inte vara skrivna så att de behöver uttolkare vilket ju ofta är fallet dessvärre.
 0
David Andersson (22 December 2010 22:44):
+1 för Didde och diskussionen i sig - härligt med debatt!
 0
Jan Jörnmark (23 December 2010 11:34):
Jag tycker inte Didde nådde den klass jag sett hos honom/henne förut.
En småintressant detalj i sammanhanget är frågorna om yimbys ideologi där han/hon klumpar ihop Jane Jacobs och 70-tals socialism. Antingen har Didde ett oerhört starkt behov att regimentera och kategorisera, eller också måste det röra sig om någon form av avsiktligt missförstånd för att provocera.
 0
Martin Kolk (23 December 2010 15:24):
Att påstå att en kulturhistorisk bedömning av bevarandevärde är 'subjektiv' är inte vad jag skulle kalla extrem postmodernism om man inte har en extremt (sic) positivistisk värdsyn (vilket förvisso jag kan tänka mig att många svenska statsbyråkrater har).
 0
Bruno Brunbjörn (30 December 2010 19:03):
Stadsmuséets kritik är lite obegriplig som byggnaden White har ritat. Inte konstigt att det blir så åt helvete i det här landet när byggnadsdebatt (undantag YIMBY) ter sig;

1. Uselt förslag läggs fram
2. Usel "kritik" på det usla förslaget
3. Ingen bryr sig i vilket fall eftersom allt ändå handlar om pengar.
 0
Per Hagwall (3 Januari 2011 15:28):
Det lagda förslaget kan naturligtvis anses fult, det är en smaksak. Men det är inte framtaget enligt billighetsmall 1A. Att, med Brunos ord, "allt ändå handlar om pengar", stämmer inte, inte i det här fallet. I så fall hade det blivit en vit låda i stället.
(Ok, i en filosofisk mening handlar ju stadsbyggande alltid om pengar, men här är byggaren uttalat villig att betala extra för spännande design)
 0
Anders Gardebring (4 Januari 2011 19:34): Online
Per:
Vågar man hoppas på att byggnaden i alla fall ansluter till någon form av gata? Eller bli den utkastad "käckt" i terrängen som en förlist atlantångare? ;)
 0
Sven R (8 Januari 2011 13:06):
@Didde/Lisa:

Något bättre antikvariskt förhållningssätt än vad denna byggnad uppvisar finns inte. Det går att rada upp hur många policydokument, restaureringsideologiska texter och charters som helst om man skulle vilja. Nu behöver man dock bara se till det fantastiska resultatet.

Det borde stå klart för var och en, inte minst antikvarier, att detta är precis med en sådan här respekt som den befintliga miljön ska behandlas. Tur att YIMBY finns som förstår detta. En gnistrande diamant som dessutom får den omrkingliggande bebyggelsen att träda fram lite extra – utan tvekan!

Men sådana här antikvariska diskussioner är tämligen tråkiga. Bättre att titta och njuta och rikta ett stort tack till YIMBY och arkitekterna.

Och den som vill få ett stort garv kan läsa vad Didde/Lisa skriver i den här bloggposten:

http:​/​/​byggnadsvardsnytt.​wordpress.​com/​20​10​/​0​3/​20​/​en-​f.​.​
 0
Anders Ryding (8 Januari 2011 21:24):
Är inte arkitektur ett uttryckssätt bland andra? Är det inte funktionen som är det viktiga, sedan är vi fria att skapa? En stol behöver man kunna sitta på, men sedan kan den se ut på en massa olika sätt och i ett hem kan man blanda friskt med möbler från olika tidsepoker och stilar. Tänk om vi, när det gäller, konst, design, musik osv behövde underkasta oss så fruktansvärt mycket dogmer som när det gäller arkitektur och stadsbyggnad. Då skulle konsten förtvina. Jag vill citera Elisabeth Hermodsson, som i diktsamlingen Disas Nilsons visor skriver: "Vetenskapen min vän den är källan till mycken kunskap värd min respekt, kärleken kan dock sällan ses under dess aspekt."
 0
Didde (14 Januari 2011 00:17):
@ jan: Jag var bara trött på dumma och illa underbyggda argument och lyckades därmed inte hålla huvudet kallt. Mina studielån och mina arvoden betalas inte av att gratis ge bort min kunskap till Yimbyister som inte orkar lägga ner tiden på att förstå vad andra eller de själva baserar sina åsikter på. inte när jag kan få ganska bra betalt för dem. Jag tolkar din egen replik som ett uttryck för exakt samma sak. Lösningen är förstås att inte argumentera utan citera andra.

PBL-byråkratin är ett uttryck för just detta. Att inte i varje situation orka med att förklara ett antal hundra års av teoribildning och praxis som ju är nödvändig att förstå om man ska kunna vara nyanserad och självkritisk och inte fastna i dikotomier som bevarande- utveckling, när de inte ens enligt lagstiftningens definitioner inte är motstående.

När Johannes och Magnus Orset mfl gång på gång vägrar att läsa in sig på vad grunden för ställningstaganden för ett bevarande är, eller när de inte orkar bemöda sig om att förstå andra utgångspunkter sina egna dogmer, så blir deras argument irrelevanta. Argumenten baseras dessutom på faktafel och är osakliga. Med kunskap om hur antikvariska bedömningar och planeringsprocessen fungerar så är det uppenbart att Stadsmuseets yttrande inte handlade om att huset inte skulle byggas utan om hur det skulle utformas. Två punkthus anpassade i höjd till befintliga byggnader kanske vore bättre än ett högt? Är det någon av oss som har läst Stadsmuseets yttrande och faktiskt vet vad de säger? Orest och Johannes har det uppenbarligen inte.

På basis av min kunskap om hur antikvariska bedömningar görs så är stadsmuseets synpunkter inte ett ifrågasättande av byggandet av studentbostäder eller en utveckling men har däremot avsikt att balansera det typologiska och arkitektoniska uttrycket till sin omgivning. Det senare är det som vanligen brukar falla inom begreppet arkitektonisk kvalitet. Om Yimby har en annan definition vad detta är bör denna beskrivas med tillhörande teori, metod och hur den förhåller sig till en eventuell praxis. I alla fall om Yimby har för avsikt att kritisera den rådande teorin och praxis av vad arkitektonisk kvalitet är.

Att tolka lagstiftningen utan att ha läst och förstått den; att tolka och kritisera bevarandets teori och metod (som är en kombination av historievetenskapen, ekonomisk historia, konstvetenskap, arkitektur, sociologi och statsvetenskap) utan att ens ha läst litteraturen som motsvarar en grundkurs i ämnet är inget annat än lathet och kan inte bemötas seriöst. Åtminstone bör en av dessa vetenskaper vara grunden för kritiken och särskiljas från de andra.

Sådana svagheter i ett argument kan mycket väl kritiseras utan att behöva motiveras ytterligare och utan att innehålla den självdistans som skulle skapa en större förståelse och driva diskussionen framåt. Min ovilja att vara självkritisk kommer sig av att självkritiken kommer att tas för intäkt för ett påstående som är felaktigt alternativt att den inte kommer att förstås alls. Detta enbart på grund av okunskap hos Yimby. Jag antar att du själv känner till fenomenet själv, troligen bland antikvarier.

Som i alla sakområden som berör planeringsprocessen finns det ett problem mellan teori, metod och praktik. Det är inget som är exklusivt för kulturmiljövården. Ska man komma åt problemet bör man åtminstone kunna skilja på vad som är teori, vad som är metod och vad som är praxis/lagstiftning . Kritiken kan därmed rikta in sig de delar som är relevanta. De svepande kommentarerna om ”museistad” och ”allmän debatt” är helt enkelt bara okunniga. Att inte förstå skillnaden mellan förvanskning och bevarande är ett uttryck för att man inte förstått vare sig lagstiftning (som ju är mer än själva lagtexten) och hur den relaterar till praxis, metod och teori. Det är detsamma inom alla sakområden som regleras inom planprocessen, exempelvis vägars bredd i förhållande till snöröjning.

Orest artikel hade lika väl kunnat handla om arkitekternas oförmåga att skapa en arkitektur som är anpassad till geografin och befintliga förhållanden. Hur byggnader; förhåller sig till topografin och hur de relaterar till sin omgivning är vedertagna kriterier för bedömningar av en byggnads kvalitet, inom lagstiftning såväl som bland arkitekter. Eller så hade artikeln kunnat handla om byggbolagens ovilja att skapa mervärden i det de bygger. Om man inte utgår från den befitnliga bebyggelsen eller den befintliga lagstiftningen bör man specificera på vilka grunder argumenten annars är giltiga.

Jane Jacobs var liberal och marknadsvänlig men i och med sin vurm för sociala kontrollsystem och hur det sammanföll med rivningsvågor och husockupationer så finns det en socialistisk tolkning av henne i Sverige.
 0
Didde (14 Januari 2011 00:37):
@ Martin Kolk: Du verkar vara en av de få som förstått vad kritik av modernismen och byråkratin egentligen innebär. Denna kunskap bör användas till att både förstå den befintliga lagstiftningen, bevarandets teori och praktik samt den eventuella kritik som riktas mot det rådande. Det är bla detta som artikelförfatteren inte förstått.
 0
Johannes Hulter (14 Januari 2011 09:54):
@ didde: Jag tycker du övertolkar mina små inpass i den här diskussionen. Det enda jag påpekat är att du verkar ha misstolkat inlägget, förmodligen pga att du (rätt eller orätt) har en tydlig förförståelse av vad Yimby står för.

Jag accepterar förstås om du inte vill dela med dig av din kunskap som kostat dig så höga studielån. Men om du skär ner på de långa och omständliga beskrivningarna av hur okunniga och oinsatta vi är (det vet vi redan att du tycker) så får du kanske mer tid/plats över till meningsfull argumentation.

Svagheten i ditt resonemang skulle kunna beskrivas som ett "teknokratiskt felslut". Du skriver:

"Det finns ingenting i vare sig lagstiftning eller bevarandets teori och metod som säger att all förändring innebär en förvanskning. Sådana ogrundande generaliseringar är enbart sprungna ur okunskap. Det är lätt åtgärdat om man bemödar sig med att läsa och förstå lagstiftningen respektive försöka läsa in sig på ämnet ”bevarande” istället för att utgå från en ”allmän debatt”. Förvanskning är ett juridiskt begrepp som återfinns inom PBL. Andra juridiska begrepp som reglerar bevarande som ”varsamhet”, ”påtaglig skada”, ”(tillståndspliktig) ändring”, ”underhåll” etc finns också och de betyder inte samma sak och är grundade på delvis olika teorier om hur förändring av det befintliga ska hanteras."

Problemet är att även om lagstiftningen förutsätter en allsidig, vetenskapligt grundad och neutral bedömning av kunnig tjänsteman så följer ju inte automatiskt att alla bedömningar som tjänstemännen gör de facto också är det.

Om medborgare har en annan uppfattning än tjänstemännen så är det inte heller logiskt givet att tjänstemännens uppfattning alltid är den korrekta. Det är skillnad på den juridiska ordningen att det är tjänstemännen som ska handlägga frågan och den epistemologiska tesen att tjänstemännen alltid har rätt.

Dessutom, huruvida byggnad X kommer att "inverka negativt på stadsbilden" eller inte är en fråga utan ett på förhand givet svar. Min fråga till dig är: Kan två antikvarier komma till olika slutsatser? Och om de kan det, kan det bero på något annat än att den ena gör en felaktig bedömning?

Som sagt, vi vet redan att du anser att jag är okunnig etc. så det behöver du inte upprepa.

EDIT: Förlåt, det är lite ojuste att avsluta med frågor. Du har studielån att betala och jag vet ju redan vad du kommer att svara.
 0
Anders Gardebring (14 Januari 2011 19:22): Online
Didde:
Din senaste kommentar visar bara återigen att du inte har förstått vad yimby är och vad det hela handlar om. Du skriver:

"Om Yimby har en annan definition vad detta är bör denna beskrivas med tillhörande teori, metod och hur den förhåller sig till en eventuell praxis."

Problemet är att en sådan syn på, och diskussion om, stadsbyggnad går emot den grundläggande idén om vad yimby handlar om. En av våra grundteser är ju just att synen på - och hanteringen av - stadsbyggnad är överbyråkratiserad, överteoritiserad och överplanerad. Därför blir det knepigt när du kritiserar yimby utifrån det faktum att vi vägrar att agera på samma sätt som, antar jag, dina lärare har lärt dig att man ska agera för att få vara med i leken.
Gott så. Men det ändrar ju ingenting.

Yimby:s primära målgrupp är inte stadsplanerare, arkitekter och antikvarier - även om alla förstås är mer än välkomna att diskutera och fundera här hos oss. Men hela grejen med yimby är att ta stadsbyggnadsdiskussionen till de som faktiskt bor i staden.

Jag har ju påpekat det här problemet förut. Du kräver att man ska vara lokförare för att få kritisera att tågen kommer sent eller ekonom för att få kritisera höga bonusar hos börsbolagen.

Jag själv kan programmera. Jag har t.ex. programmerat den här webbplatsen. Med ditt sätt att se på saken så skulle jag inte acceptera kritik mot webbplatsens design eller funktion om den som kritiserade inte själv jobbade i branschen. Om jag agerade så i mitt yrke skulle jag vara arbetslös.

Så varför ska fälten stadsutveckling, arkitektur och samhällsplanering fungera annorlunda?
 0
Martin Ekdahl (14 Januari 2011 22:08):
Didde:

"Mina studielån och mina arvoden betalas inte av att gratis ge bort min kunskap till Yimbyister som inte orkar lägga ner tiden på att förstå vad andra eller de själva baserar sina åsikter på."

Du kanske kan fråga om det går att installera en PayPalknapp i dina kommentarsfält här på Yimby så kan vi ge ett bidrag som tack för att du delar med dig av dina kunskaper?
 0
Daniel Jonsson (15 Januari 2011 15:46):
Martin: Nej! Inga förslag om ändringar på hemsidan om du inte är utbildad webbdesigner! :-)
 0
Martin Ekdahl (15 Januari 2011 22:22):
Daniel:

Hmm, webbdesigner, det är jag tyvärr inte. Jag kan sända ett värdefullt tack som betalning istället. ;)
 0
Magnus Orest (15 Januari 2011 22:26):
Martin, jag är dock båda delarna. Du kan lite diskret (uppbackat av någon form av ekonomisk uppskattning) skicka dina idéer till mig, så kan jag i egenskap av yrkesman med rätt att ha en åsikt föra det vidare till folket som arbetar med att utveckla sajten. ;-)
 0
Martin Ekdahl (16 Januari 2011 21:10):
Magnus O:

Jag skall belöna dig rikligt om du i din roll av högt utbildad yrkesman kunde göra oss alla den tjänsten, ;)
 0
Anders Gardebring (22 Januari 2011 13:47): Online
"Mina studielån och mina arvoden betalas inte av att gratis ge bort min kunskap till Yimbyister som inte orkar lägga ner tiden på att förstå vad andra eller de själva baserar sina åsikter på."

Jag kanske skulle sluta att ge bort min kunskap om webbutveckling till yimby? För att göra något utan att få betalt för det, ja sånt kan man ju inte hålla på med.... ;)
 0
Jan Jörnmark (22 Januari 2011 16:05):
"Mina studielån och mina arvoden betalas inte av att gratis ge bort min kunskap till Yimbyister som inte orkar lägga ner tiden på att förstå vad andra eller de själva baserar sina åsikter på."

Vän av oordning kan ju också ställa en lätt existentiell fråga - vad är poängen med att skriva här om man inte tänker använda/dela med sig av sin kunskap?

Studielånen är förresten ett helvete. Tack vare webben känns det i alla fall som man fick någonting för dom.
 0
Martin Ekdahl (23 Januari 2011 18:03):
I stället för att sitta här och dela med mig av min oändliga visdom som jag fått betala så dyrt för kanske jag borde jobba vidare på att beta av mina studielån ;)
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 2020 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter