Undvik död, olyckor och elände - Cykla!

Det är ju inte direkt brist på asfalt.

Fredde Berlin: En ganska talande artikel om vad Södertälje(den mest amerikaniserade staden i Sverige troligtvis) tycker om kollektivtrafik och cyckling och höjda oljepriser i allmänhet.
(läs nedan):

Alternativa drivmedel är framtiden

Senaste tiden har bensinpriset varit uppe i över 14 kronor, och num meddelar allt fler i bilbranschen att de säljer mest av dieseldrivna bilar. Däremot verkar etanolen vara helt ute i kylan.
När bensinpriset slår all-time-high hela tiden börjar det snart bli få förunnat att kunna använda bilen. Miljöpartister måste gnugga händerna av lycka åt utvecklingen.
Efter arabvärldens senaste tid av oroligheter har råoljepriset dansat uppåt till omvärldens stora olycka. Ändå har vi inte hunnit komma till maj–juni, perioden då flest
amerikaner är i rörelse, som i sin tur leder till att bensinpriset ligger som högst under hela året. När är toppen/botten nådd? 15 kronor, 16 kronor, 20 kronor litern?

Det är utopiskt att tro att svenska bilister kommer att skrota bilen och enbart ta cykeln eller förlita sig kollektivtrafiken (som dessutom inte levererar) för att komma till jobbet, hämta på förskolan, veckohandla etcetera. Inte minst är det glesbygden som är helt beroende av bil som förflyttningsmedel. Så är det också ett svältspel att tala om höjd bensinskatt.

Centerpartiet hade som vallöfte att det skulle införas en supermiljöbilspremie. På uppdrag av regeringen utreder nu Transportstyrelsen vilken gräns som ska gälla för att bilar ska omfattas av premien.
Kritiken lät inte vänta på sig. Branschaktören Energigas Sverige sa bland annat att ”regeringen bygger luftslott genom att välja en så kallad supermiljöpremie i stället för att ge tydliga besked kring de styrmedel som de facto ger mångfalt fler miljöbilar redan i dag.”

Rena elbilar och så kallade hybrider, det vill säga bilar som drivs av både bensin och el, är fortfarande för dyra i inköp för att medelsvensson ska kunna ha råd med dem. Andrahandsvärdet är en annan aspekt på dilemmat med alternativt bränsle.
Få vill köpa på sig en bil som sedan faller totalt i värde bara för att det under tiden lanserats ett nytt och bättre alternativ. I så fall måste bilen bytas varje år för att vara på den säkra sidan.

Därför finns det alla anledningar i världen att ta fram någon form av statlig strategi och hjälp. Enligt Transportstyrelsen har koldioxidutsläppen minskat varje år, och senaste året rekordmycket, motsvarande 70 000 ton. Denna minskning äts dock upp av trafikökningen som skett sedan Sveriges ekonomiska läge förbättrats.

I stället för att enbart hoppas på att bilen får minskad betydelse till förmån för ökad kollektivtrafik, cykling och transporter via järnväg och sjöfart, är det kanske dags att på allvar se över även inriktningen på infrastruktur och samhällsutvecklingen.
Miljöbilsdefinitionen gör att bränsleförbrukningen, och inte vad det är man tankar med, avgör om bilen ­klassas som miljöbil eller ej.

Den 28 mars kommer utredningen om supermiljöbilspremien att presenteras. Förhoppningsvis kommer den att vara en tydlig vägvisare för vad Sverige vill i frågan.
Runt om i landet verkar missnöjet mot Centerpartiets förslag om en supermiljöpremie för miljöbilar växa. I bland annat Umeå blev det avslag i mars i fullmäktige.

Vänsterpartiet där tycker inte att lösningen på färre bilar i centrum går genom en supermiljöbilspremie. Om motståndet mot att hitta nya vägar till att sänka utsläppen från bilar ser ut på det här sättet, kan man fråga sig hur de ser på problemet. Att bilarna drivs av luft?

Det finns ett gammalt uttryck om att ”pinka i tanken med god tro” gör att man kan köra vidare. Utopier kan duga som visioner, men gör sig inte särskilt dugliga i en nutidsdebatt om dagens drivmedel.

En brist (inte i denna artikel dock) är att debatten om cykling ofta snärjer in sig på Stockholms innerstad, med kanske 3% av landets befolkning och en rimligtvis något högre (vet ej exakt) andel av landets arbetstillfällen.

Har varit mycket i norra Sverige, även vintertid. Det är på många håll inte mycket cykling där, om ens på sommaren. Bekvämlighetsbilåkandet är omfattande. Ibland sägs att denna bilkultur exporteras till storstäderna i takt med urbaniseringen.

I Uppsala, egentligen en sann cykelstad, finns fortfarande starka åsikter kring cyklister som ett gäng odågor (ungdomar, studenter). Säkerhetstänkandet har släpat efter, endast en liten del av centrum är bilfritt, och vinterväghållningen (halka) lämnar ofta allt övrigt att önska. En tidig avveckling av saltanvändning, vilken kan reducera frost- och islagerhalka kraftigt, har gjort förutsättningarna ganska avvikande från t.ex. Stockholm. I Nederländerna tycks förutsättningarna för vintercykling vara mindre problematiska tack vare mildare vintrar. I Sverige har vintercykling försvårats pga att användning av salt gjorts till ett miljöproblem (även i kuststäder där dagvattnet rinner ut i havet) men kanske med den mer troliga orsaken att lokal opinionen betraktat saltet som en rostmarodör. Men frågan är om inte andra faktorer som rostskydd och tvättvanor har en större inverkan på normalbilisten. Ju sämre lokalt vinterväglag desto mer upplever folk att cykel är trafikfarligt och bil underlättar resandet.

Johan: Skicka frågan till funktion.trafikplanering.tk@stockholm.se om du har frågor som rör trafikplanering, länken ovan rör mer sådant som är trasigt eller inte fungerar i den befintliga gautmiljön. :)

Tycker det är trist att Yimby har degraderats till att bli ett forum/nätverk/sammanslutning där man MÅSTE tycka att cykeln är framtiden.

Det är givetvis, som någon här ovan skriver, löjligt att tro att ett fordon som för de flesta yrkesarbetande som faktiskt inte har tid att lägga 3 timmar om dagen på att trampa (till skillnad från kommunaltrafiken dessutom helt utan möjlighet till distansarbete, har en framtid som något annat än komplement till bil och kollektivtrafik. Men är man med i Yimby är det förstås inte koscher att skriva så.

Trist - jag vill att Stockholm utvecklas till en tät, urban stad i New York-stil (detta utan att bygga skyskrapor i Gamla stan). I New York är det inte cykelbanorna som är pulsådern. Det är de breda avenyerna för (taxi-)bilar samt ett välutvecklat t-banesystem.

Renare drivmedel är framtiden. Inte ett gäng fartdårar helt utan trafikvett.

@Dave
Man måste inte tycka om cykling men en stor andel av stockholmarna skulle VINNA mycket i tid och hälsa genom att cykla. Min tid för pendling har minskat speciellt om jag jmfr med kolleger som kör bil. De vinner bara i tid sena kvällar när de skall hem. Pendlat ca 10km enkel under fyra års tid. Vinner över kollektivtrafik och bilister under de flesta omständigheterna. Dessutom är man friskare och har kul under tiden man cyklar. Sitta i bilkö och leta p-plats är inget roligt. Min dröm är som Amsterdam men Stockholm ligger LÅNGT efter andra svenska städer såsom Malmö, Lund, Linköping m.m. Snöröjningen är usel och att folk ställer undan cykeln på vintern är förståeligt. Det är nog "nördar" som jag själv som fortsätter. Planeringen av cykelbanor är också inget vidare samt alla dessa trafikljus som man måste stanna vid och trycka. De måste bort alternativt inför samma förfrande för bilister.

Minns inte om det var Erik Sandblom eller Henrik Rådmark som skrev att Köpenhamn har 15-16 cykelplanerare men Stockholm har EN. Det märks! I Stockholm behövs inte fler undersökningar det behövs handling nu.

Naturligtvis är cykelt ett bra och praktiskt färdmedel på rimliga sträckor, det behöver ju inte ens diskuteras. Däremot undrar jag vad som sker om det blir allt för många cyklar. Jag tycker personligen det är himla svårt att cykla i Amsterdam, det är cyklar över allt, hela tiden, känns det som. Jag vet att det inte bara är ovana, utan har hört samma från flera som bott där en längre tid. Ett annat problem tycker jag är att de inte visar hänsyn för fotgängare. Det är nästan svårare att korsa en cykelbana i Amsterdam än det är att gå över en vanlig väg. Det är ju inte riktigt bra det heller. Jag vet inte hur det ska lösas, rena cykelstråk där cyklarna åker på gatorna?

Lyssnade på ett intressant föredrag om cykel i Sverige under 1900-talet. Innan bilen gjorde sitt segertåg genom Sverige och ingenjörskonsten inriktade sig på denna "nya" frihets- och som man trodde tidsbesparande tingest var cykeln det transportmedel som användes överallt. Nu har städer och vår tid på något sätt anpassat sig efter "bilar" så många har den uppfattningen att den är absolut nödvändig, speciellt när man bor i en kranskommun till Stockholm. Men det är ingen naturlag utan beslut av människor. För länge sedan planerade man för särkilda cykelvägar så man inte skulle cykla på de gående....senare blev det bara bilväg och ev gångbanor.
Tyvärr uppfattar fortfarande allmänheten att bilen måste ha någon slags förtur därefter kanske man kan tänka sig att bygga för cykel.....JAG tycker Stockholms stads tjänstemän gör ett jättebra jobb mot alla odd. Det är bara att hoppas att bilarna tar kål på sig själva genom sina sämre egenskaper som framförallt blir tydliga i storstäder som trista parkeringsytor, buller, skapande av barriärer, olyckor där framförallt gående och cyklister ligger risigt till och förstås växthuseffekten som förvärras av co2.

Fortsätt cykla

Gillar Yimby men jag HATAR cyklister så jag måste bara få säga USCH för cyklar och cykelbanor! Bygg ut kollektivtrafiken istället för cyklister är bara: jobbiga, griniga, arga, jobbigt politiskt korrekta, följer inga trafikregler, plingar på en på trottoarer, tror att dom är bättre för att dom cyklar, kommer svettiga till jobbet och dessutom är cyklar otroligt fula att se på och är alltid i vägen.

Jag är ledsen om jag är hård mot er cyklister men ni har blivit för många. Jag vill att Stockholm ska utvecklas till en storstad och inte en cykelstad!

Själv som cyklist så gillar jag verkligen inte många bilisters självgodhet. Tyska premiumbilar ägda av medelålders män är värst.

men sedan finns det cyklister som inte kan bete sig i trafiken då dessa tror att man kan göra som gående fast bara lite snabbare.

Just nu är det här i Uppsala ett decimetertjockt, knaggligt islager på samtliga cykelbanor och trottoarer utanför den allra mest centrala innerstaden. Det är inte bara farligt, utan helt omöjligt att cykla fortare än i långsam gångtakt. Varje gång det är tö tänker man att nu kanske de äntligen skrapar bort eländet, men icke. Nu har isen dock börjat smälta, så snart är cykel det enda sättet att ta sig fram genom sjöarna om man inte vill bli våt upp till knäna.

Cykeln, den åker fram i samband med byte till sommartidtabellen, och släpas tillbaks till förrådet i samband med bytet till vinterns dito.

Härligt att Yimby sållat sig till kvällspressens rubriksättningsfilosofi som går ut på att skapa skrämsel och skandaler. "Undvik död, olyckor och elände...", tveksamt om ens Expressens löpsedel skulle ta till en sådan rubrik.

Fråga: Har man tittat på forskning om de psykologiska effekterna av att ha mer tid över till sina barn och annat man tycker om att göra i livet (ifall ens skitkul-lista inte innehåller att trampa runt 2 mil t.o.r till jobbet, plus vägen till affären och dagis, kanske en timme extra inkl dusch och klädbyte)? Eller är det bara risken att med viss sannolikhet dö några månader tidigare som räknas som "elände"?

Herbert: Väger kanske de psykologiska effekterna upp hälsoeffekten av att cykla? Lever man längre av att vara lyckligare istället för att småsur spendera massa tid på att trampa runt på cykel (om man nu inte tycker det är särskillt kul som sagt)? Missunnar ingen som vill att cykla, men tveksamt om samhället (där nog även Yimby blivit något av en liten mini-maktfaktor idag) ska kampanja för masscyklism, smöra vägen och behandla cyklister som nån typ av VIP-medborgare. Blir vi en lyckligare befolkning av det? På vilket sätt gynnar det Yimbys målsättning att göra Stockholm till mer av en storstad?

Anders: Min kommentar innehöll väl ungefär samma mått av ironi/humor som rubriken. Måttets volym ligger i betraktarens öga.