Mångfald skapar tryggare stad

Nätverket Yimby förespråkar en heterogen stad. Variation är bra på många sätt – för miljön, för människorna och för omvärlden. Men även, som det skall visa sig, för tryggheten.

Blandade byggstilar och visuella uttryck är bra därför att de skapar miljöer som människor trivs i. Flera studier visar att svenskarna vill ha blandad arkitektur för att trivas. Det moderna projektets bebyggelse med "områden" med enahanda arkitektonisk utformning döms ut av en majoritet av de tillfrågade medan en återgång till "traditionellt" byggande med varierade uttryck efterfrågas.


säger Per Nilsson på opinionsmätningsinstitutet Demoskop vilka nyligen har gjort en studie tillsammans med byggbolaget Riksbyggen.

Det är alltså inte enbart den arkitektoniska variationen som bör eftersträvas. Hus med blandade funktioner är bra därför att de bidrar till trygghet och lättillgänglighet. Exempelvis är öppna bottenplan för butiker och annan service attraktiva just därför att de skapar en levande och trygg gatumiljö, närhet och minskad miljöpåverkan genom att man till exempel kan undvika en bilresa till de stora köpladorna utanför staden. Blandade upplåtelseformer är bra därför att de gör det möjligt för människor med olika livsstilar och inkomster att leva i samma område.

Och just blandade inkomster inom stadsdelarna är bra därför att det motverkar sociala spänningar mellan människor från olika områden. Något som vi idag ser ett levande exempel på i Storbritannien, ett land med långt gången gentrifiering vilket har bidragit till de sociala oroligheter som har drabbat landets stora städer i form av upplopp och dödsfall.

I ett aktuellt nummer (1 juli, 2011) av Financial Times, FT, skriver Richard Florida, författare till nyutkomna boken The Great Reset, chefredaktör på The Atlantic samt direktör för the Martin Prosperity Institute vid Torontos universitet, om den sjunkande brottsstatistisken i USA. Artikeln, under namnet "Why immigrants help your city stay crime free", pekar på att antalet begångna brott har sjunkit till sina lägsta nivåer på snart femtio år trots en stor arbetslöshet och den värsta ekonomiska svackan sedan den stora depressionen på 1930-talet. Än mer remarkabelt; minskningen var som allra brantast i USA:s stora städer, vilka fortfarande populärt uppfattas som kittlar för den kokande brottsligheten. Frågan som Florida ställer sig är: Varför?

Forskning vid the Brooking Institution visade nyligen att de hundra största stadsregionerna i USA har tjänat mest på den sjunkande brottsligheten. Men även i förorterna var siffrorna överraskande: "Äldre och mer tätbefolkade förorter såg en snabbare minskning av brott än nyare och mer glesbefolkade framväxande och ickeurbana samhällen i metropolernas ytterkant" [min översättning].

Förhållandet mellan täthet och trygghet är för övrigt något som nätverket Yimby har pekat på i flera år. Ju närmre centrum och ju högre befolkningstäthet, desto tryggare (möjligen med undantag för Stureplan en blöt lördagkväll..). Ju längre bort från centrum och ju lägre befolkningstäthet, desto otryggare. Till skillnad från vad många människor tror är det dessutom mindre farligt i urbana utomhusmiljöer än i hemmets "trygga vrå" där de flesta våldsbrotten begås.

Mängder av teorier har framförts om vad som ligger bakom den minskande brottsligheten; alltifrån det ökande antalet aborter som enligt förslagsställaren begränsat antalet oönskade barn (vilka enligt honom skulle ha större risk att växa upp till att bli kriminella) till det enorma bruket av häktningar för småbrott, att barn i mindre grad utsätts för bly, att de stora städernas poliskårer blivit bättre på att lösa brott eller att hederliga medborgare blivit bättre på att låsa och larma sina hem och bilar.

Mest förvånande har man funnit att brottsligheten minskat i samband med de svåra ekonomiska tiderna. Artikelförfattaren lät göra en egen undersökning och hittade ingen statistisk koppling mellan inkomstklyftor och brott eller mellan arbetslöshet och brott. Länken mellan brott och fattigdom tycktes snarare ha försvagats, åtminstone under de senaste decennierna.

Ännu mer intressant, menar författaren, är att även kopplingen mellan brottslighet och rastillhörighet substantiellt har försvagats. I USA (liksom Sverige) understryks denna koppling ofta i TV-nyheternas rubriker, polisdokumentärer och populärkulturen. Den stora skillnaden är att ordet "ras" i Sverige är utbytt mot "etnisk tillhörighet". Brookingsstudien bevisar att denna koppling, om den överhuvudtaget har existerat, försvunnit de senaste trettio åren.

James Wilson, expert på urban brottslighet, menar att denna trend snarast kan förklaras med positiva kulturförändringar. Kulturargumentet, säger han, kan hjälpa till att förklara inte enbart den nuvarande minskade brottsligheten utan även varför brottsligheten minskade under 1930-talets depression samt den explosion i brottslighet som inträffade på 1960-talet.

Enligt Wilson berodde förändringen under den tidigare perioden på att människor i högre grad blev tvungna att ta kontroll över sin tillvaro medan en minskad känsla av tillhörighet i samhället bidrog till den ökning i brottslighet som inleddes under den senare perioden.

En ytterligare teori, som lagts fram av forskaren Alfred Blumstein, är att den nuvarande förändringen är följden av en så kallad "Obamaeffekt". Blumstein menar att unga svarta män har blivit mer stolta och att de hyser allt större hopp om sin egen framtid efter att Obama blivit president i USA. Denna nyfunna optimism skall ha gjort dem mindre benägna att lösa konflikter med våld.

Dessa teorier i all ära. Viktigast av allt, påpekar Florida, är nog en annan faktor: Den växande demografiska och etniska diversifieringen i städerna och stadsregionerna.

Floridas undersökning visade exempelvis att den spansktalande andelen av befolkningen är negativt associerad med urban kriminalitet. Brottsligheten minskade även i förhållande till den del av befolkningen som var HBT eller "ickevita". Men av alla variabler fanns det en som var mest konsistent negativt associerad med brottsligheten - platsens andel av utlandsfödda invånare. Med andra ord: Ju fler utlandsfödda, desto lägre brottslighet.

Detta går stick i stäv mot de påståenden om att invandring skulle "bidra till ökad kriminalitet" som ibland hörs i debatten. Det finns mycket anti-immigrationsdemagogi i samhället - inte minst från etablerade politiker, media, debattörer och invandrarfientliga krafter. Logiken är hursomhelst klar, påpekar Elizabeth Kneebone, en av medförfattarna vid Brookingsstudien:

"Brottsligheten minskade snabbast i de stora städer och tätbefolkade förorter som var fattigare, hade större minoriteter och större brottssiffror att börja med. På samma gång såg alla former av förorter sin andel fattiga, minoriteter och invånare av invandrarbakgrund öka. Då förorterna diversifierades, minskade brottsligheten."

Tillsammans med entrepenörsanda och vilja att lyckas visar det sig även att invandrare är goda grannar som bidrar med många kulturella och ekonomiska faktorer vilka minskar brottslighet. Inte enbart i deras egna utan även i närbelägna samhällen.

Man kan förstås alltid invända att det inte rakt av går att använda amerikanska rön på svenska förhållanden. Att det svenska samhället är så olikt det amerikanska att det påverkar resultatens relevans. Fast detta resonemang borde i så fall snarast vara en frågeställare för oss själva: Finns det något som vi i Sverige kan lära oss av andra om att integrera nya medborgare i samhället? Vad gör vi rätt? Vad gör vi fel?


Diversifiering i praktiken

Brookingsstudien tycks således slå hål på några av vår tids stora myter; att det är tryggare i glesbefolkade förorter än inne i tätbefolkade städer, att invandrare bidrar till ökad brottslighet samt att det blir allt mer farligt att vistas på städernas gator och torg. Så om du vill känna dig riktigt trygg, flytta då till ett urbant område med tät och blandad befolkning - och gärna där det bor många invandrare.