Trottoarens funktioner: Trygghet

Del ett av Jane Jacobs bok handlar om städernas unika egenskaper. Det första hon då väljer att ta upp är trottoarens trygghetsskapande funktion. Det som utmärker en storstad är enligt Jacobs att de allra flesta man träffar, även precis utanför det egna huset, är främlingar. Det är därför grundläggande att man kan känna sig trygg bland alla dessa främlingar.

Ordningen på gatorna och trottoarerna upprätthålls inte främst av polisen, även om polismakten förstås är nödvändig. Istället är det, enligt Jacobs, ett närmast omedvetet och mycket invecklat system av oskrivna lagar och regler som människorna på gatan själva skapar och övervakar. Bryter det systemet samman hjälper det inte hur mycket poliser eller väktare som man fyller området med.

Jane Jacobs listar tre huvudegenskaper som en gata måste ha för att fylla en trygghetsskapande funktion:

- Det måste finnas tydliga gränser mellan offentliga och privata rum (klara spelregler).

- Husen längs med gatan måste vända sig mot gatan (ögon från fönstren).

- Det måste finnas en viss genomströmning av folk på gatan (ögon på gatan).

För att uppnå en genomströmning av människor så är det förstås nödvändigt med en stor blandning av funktioner längs gatan. Eftersom modern stadsplanering totalt ignorerat dessa förutsättningar och istället löst upp gränserna mellan privat och offentligt, fjärmat husen från gatan och dessutom tagit bort funktionsblandningen, så har man lyckats skapa ett stort antal otrygga områden. Som en reaktion på otryggheten har människor börjat fly in i sina bilar eller stänga in sig bakom taggtrådsstängsel i grindsamhällen.

Jacobs ser detta som en tragisk utveckling. Den gamla staden såg kanske oordnad ut, men under ytan fanns en komplex struktur, det Jacobs kallar en "gatans balett", som bland annat upprätthöll trygghet. Hon beskriver den genom att skildra ett dygn längs hennes gata och genom skildringar av livet i North End i Boston, en fattig men välfungerande stadsdel.