Avgrunden

Den 28 oktober släpps min och Annika von Hausswolffs nya bok Avgrunden. Avgrunden är uppbyggd som en resa, som börjar i avindustrialiseringens och stadsutspridningens Detroit, för att sedan nå Östasien och den nya industrialiseringen. När jag skriver om den märkliga utvecklingen av den kinesiska kommunismen gör jag också en kort sväng in i Östeuropa, för att beskriva varför ”våra” kommunistdiktaturer kollapsade på 1980-talet.



Hela den där utvecklingen har naturligtvis ett stort intresse för att förklara varför hela industribygder kollapsade i Väst, och hur länder som Sverige kantrade ned mot ett fåtal storstäder, där Stockholm intar en särställning för oss. Men berättelsen blir ännu intressantare när den rör sig tillbaks till Väst och de bubblor som plågat oss de sista tre decennierna. Den första riktigt katastrofala bröt ut i Japan på 1980-talet, men de har sedan rullat vidare över jordklotet för att kulminera i den amerikanska bobubblan mellan 2002-2007/08.



Flera av bubblorna har haft sina epicenter i bostads- och fastighetssektorn, där man ofta noterat värdeökningar på mer än 20 procent om året. Långsiktigt är naturligtvis inte sådana ökningar hållbara, vilket leder till ständiga krascher.

Men det riktigt allvarliga i den sista amerikanska krisen är att belåningen hade växt så länge att en stor del av det amerikanska banksystemet riskerade att slås ut. Staten gick in och tog över och garanterade lån och tog över banker, vilket lett till att man nu tappat kontrollen över statsskulden.



Samtidigt hade man förlorat nästan hälften av alla sina industrijobb under den långa spekulationsepoken, när alltfler industrier flyttade till Kina. När sedan kraschen kom störtdök byggsektorn, som idag är mindre än en tredjedel av vad den var för fem år sedan.*

Med skenande statsskuld och hög arbetslöshet har den politiska instabiliteten ökat i USA. I somras blev situationen akut, och ända sedan dess har världens börser fallit. Idag är det tveksamt om vi har någon återhämtning i världsekonomin.



Allt det här gör att vår egen situation blir central. Vi kan inte räkna med någon hjälp från Amerika längre, och vår kunskap om Kina är mycket liten - se bara på det "kineserna kommer"-skådespel som nu pågår i Trollhättan.

En försvagad tillväxt kommer förr snarare än senare att slå mot byggandet. De snabba stadsomvandlingsprocesser som jag själv ägnat mig åt att dokumentera i Stockholm under det sista halvåret riskerar att stanna av. Å andra sidan kommer Stockholms och Göteborgs utveckling att vara viktigare än någonsin, för det är här som ny kunskap och företag skapas.



Men jag tror som sagt att vi står inför en väldigt turbulent tid det närmsta decenniet. Tanken med Avgrunden är helt enkelt att det ska bli lättare att förstå de processer som dominerar den här utvecklingen. Konsekvenserna är - lindrigt uttryckt - omfattande.