Utskrift från www.yimby.se
....

Avgrunden

 
Jan Jörnmark är just nu aktuell med sin nya bok Avgrunden där han tillsammans med Annika von Hausswolff berättar om globaliseringen.

Globaliseringen som process är intressant från ett YIMBY-perspektiv, inte minst då den är en central faktor i den starka och globala urbanisering som hela världen genomgår.

Här nedan skriver Jan Jörnmark själv om boken.




Den 28 oktober släpps min och Annika von Hausswolffs nya bok Avgrunden. Avgrunden är uppbyggd som en resa, som börjar i avindustrialiseringens och stadsutspridningens Detroit, för att sedan nå Östasien och den nya industrialiseringen. När jag skriver om den märkliga utvecklingen av den kinesiska kommunismen gör jag också en kort sväng in i Östeuropa, för att beskriva varför ”våra” kommunistdiktaturer kollapsade på 1980-talet.



Hela den där utvecklingen har naturligtvis ett stort intresse för att förklara varför hela industribygder kollapsade i Väst, och hur länder som Sverige kantrade ned mot ett fåtal storstäder, där Stockholm intar en särställning för oss. Men berättelsen blir ännu intressantare när den rör sig tillbaks till Väst och de bubblor som plågat oss de sista tre decennierna. Den första riktigt katastrofala bröt ut i Japan på 1980-talet, men de har sedan rullat vidare över jordklotet för att kulminera i den amerikanska bobubblan mellan 2002-2007/08.



Flera av bubblorna har haft sina epicenter i bostads- och fastighetssektorn, där man ofta noterat värdeökningar på mer än 20 procent om året. Långsiktigt är naturligtvis inte sådana ökningar hållbara, vilket leder till ständiga krascher.

Men det riktigt allvarliga i den sista amerikanska krisen är att belåningen hade växt så länge att en stor del av det amerikanska banksystemet riskerade att slås ut. Staten gick in och tog över och garanterade lån och tog över banker, vilket lett till att man nu tappat kontrollen över statsskulden.



Samtidigt hade man förlorat nästan hälften av alla sina industrijobb under den långa spekulationsepoken, när alltfler industrier flyttade till Kina. När sedan kraschen kom störtdök byggsektorn, som idag är mindre än en tredjedel av vad den var för fem år sedan.*

Med skenande statsskuld och hög arbetslöshet har den politiska instabiliteten ökat i USA. I somras blev situationen akut, och ända sedan dess har världens börser fallit. Idag är det tveksamt om vi har någon återhämtning i världsekonomin.



Allt det här gör att vår egen situation blir central. Vi kan inte räkna med någon hjälp från Amerika längre, och vår kunskap om Kina är mycket liten - se bara på det "kineserna kommer"-skådespel som nu pågår i Trollhättan.

En försvagad tillväxt kommer förr snarare än senare att slå mot byggandet. De snabba stadsomvandlingsprocesser som jag själv ägnat mig åt att dokumentera i Stockholm under det sista halvåret riskerar att stanna av. Å andra sidan kommer Stockholms och Göteborgs utveckling att vara viktigare än någonsin, för det är här som ny kunskap och företag skapas.



Men jag tror som sagt att vi står inför en väldigt turbulent tid det närmsta decenniet. Tanken med Avgrunden är helt enkelt att det ska bli lättare att förstå de processer som dominerar den här utvecklingen. Konsekvenserna är - lindrigt uttryckt - omfattande.





Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Jonas Frejd (12 Oktober 2011 00:40):
Ser fram emot att läsa boken!
Det är viktigt att ta lärdom av de globala processerna ur ett historiskt perspektiv för att förstå de misstag som begåtts såväl nationellt som internationellt, och för att undvika att göra om dem i framtiden.
 0
Jan Jörnmark (12 Oktober 2011 07:50):
Jonas, det var bitvis chockartat att skriva boken. Att det stod så illa till som det gör började gå upp för mig redan i vintras. Ända var den politiska destabilisering som vi fick i USA redan i somras något som förvånade mig med. Att det skulle gå så fort hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Det är klart att konsekvenserna snart kommer att bli större här också.

Ett läsprov, dessutom: http:​/​/​www.​issuu.​com/​mariamonstret/​docs/​avgrunden?​mode.​.​
 0
Martin Ekdahl (12 Oktober 2011 09:22):
Kommunismens fall, globalisering, ekonomiska bubblor och skuldkriser. Mycket att bita i. All respekt för den modiga ansatsen. Det skall bli spännande att läsa boken. Sen kan jag inte tröttna på att titta på bilderna. Perverst kanske. Men de säger mig något om den tunna tråd som vi ständigt balanserar på mellan välstånd och förfall.
 0
Jan Wiklund (12 Oktober 2011 09:28):
Under tiden kan man läsa den här bilagan till norska finanskriskommitténs betänkande: http:​/​/​www.​regjeringen.​no/​Upload/​FIN/​fma/​finanskriseut.​.​ , Erik Reinerts kapitel Finanskrisenes teori på sid 83. Den kortaste och lättbegripligaste förklaring jag har läst; den utgår från skillnaden mellan produktion och finanser och vad som händer när finanserna tar överhanden och resten av samhället hamnar i skuld. Såvitt jag förstår passar Jörnmarks och Hausswolffs bok som handen i handsken här - vi utarmas för att finanserna ska kunna fortsätta att hopas på hög helt improduktivt.
+1
Jan Jörnmark (12 Oktober 2011 13:57):
Jan, du har fanimej rätt, till en del. Boken har två delar
-Arbete och Kapital- och de hänger alldeles klart ihop på ett ganska obehagligt sätt. Jag har arbetat med sånt här sedan 1985 när jag började doktorera, men många sammanhang blev, som sagt, obehagligt tydliga när jag skrev.
 0
Jan Wiklund (13 Oktober 2011 16:58):
Visst är det märkligt. Under tiden kan man läsa en ännu kortare artikel av Reinert, http:​/​/​respubli.​nmezp.​com/​Artikler/​Utdoedd-​kriseforsta.​.​ En gång i tiden var högern och vänstern eniga om att en uppsvälld finanssektor, på realekonomins bekostnad, var krisdrivande, sen glömde båda bort detta i kalla krigets namn och därmed hela samhället uppenbarligen.
+1
Jan Jörnmark (14 Oktober 2011 08:01):
Jan, du har rätt och jag har fattat det nu. Driver två linjer i boken. Det hände helt enkelt två avgörande förändringar i världen i början av 1980-talet.

DEN FÖRSTA var att världens kapitalmarknader digitaliserades och avreglerades. Sedan hundradubblades omsättningen på världens börser under decenniet. Brist på kapital fanns inte efter det, västvärlden hade enkelt uttryckt byggt sig en Perpetum Mobile som det sprutade pengar ur.

Evighetsmaskinen kunde ägna sig åt att blåsa upp värden och skapa bubblor i bransch efter bransch och land efter land - problemen skulle ständigt uppstå när värdena skulle tas ned till rimliga nivåer igen. Här visade Japan vägen framåt 1990 - att komma ur efterverkningarna av en bubbla kan ofta vara näst intill omöjligt.

DEN ANDRA stora förändringen var att Kina samtidigt öppnar sig för omvärlden. Här blir hundratala miljoner människor tillgängliga för en global arbetsmarknad - man kan säga att både produktionsfaktorn Kapital och Arbete blev fria 1980. Man ska ha i minnet att arbetskraften i Kina då kostade en trettiondel av vad den gjorde i Hong Kong...

Kina öppnar därmed fördämningarna för ett trettioårig sugande förflyttning av världens sindustri, som accelererar i samband med ekonomiska bubblor. Skälet är enkelt: både den japanska och -på 2000-talet- den amerikanska bubblan får yenen och dollarn att stiga i pris. Industrin flyttar därmed från de båda länderna i ökad takt.

Slutresultatet blir att de traditionella västländerna (med Japan) destabiliseras av kapitalmarknader som kan växa med ljusets hastighet, samtidigt som produktionen i en långsammare takt förflyttas mot det område där arbetskraften är billigast. För oss återstår att arbeta med nyutveckling av innovationer ("kreativitet") och hanteringen av en uppsvälld finanssektor.

The future's uncertain
And the End is Always Near...
som Jim Morrison uttryckte det redan 1970...
 0
Daniel (14 Oktober 2011 10:44):
Det hela får mig att tänka på Madonnas låt American Life
 0
Jan Wiklund (14 Oktober 2011 12:07):
En uppsvälld finanssektor innebär automatiskt och bokföringsmässigt skuld för alla andra. Det är inget som går att arbeta med i längden, då dör allt det andra på grund av växande räntekostnader. Det insåg redan Hammurabi, så han avskrev med ojämna mellanrum alla långsiktiga skulder. Det är helt enkelt nödvändigt att sticka hål på finansbranschen, och kriminalisera vissa delar av dess verksamhet. Det borde rent teoretiskt inte vara svårare än att kriminalisera patentstöld.

För helvete, den överlever ju idag uteslutande för att stat efter stat år efter år har öst in pengar när den gång efter annan har spekulerat bort sig. Det betyder att den är påverkningsbar! Gör som Island, låt bankerna gå i konkurs när de spekulerar bort sig, och garantera endast insättarnas pengar. Då pyser åtminstone en del resurser ut och branschen blir mindre uppsvälld. Kanske den också lär sig att vare mindre spekulationsgalen i framtiden?

Lustigt nog verkar Island numera vara allas gullgosse, se t.ex http:​/​/​www.​rte.​ie/​news/​20​11/​0​621/​iceland-​business.​html
 0
Jan Jörnmark (15 Oktober 2011 07:48):
Tja Jan, du har alltså en kapitalmarknad som i princip har haft kapaciteten att fördubblas var artonde månd -tillväxten har legat påfallande nära Moore's lag- och någon sådan tillväxt kan du aldrig få i den "reala" ekonomin. Det är ett enkelt faktum. I ett sådant klimat har det ju sedan uppstått bubbla efter bubbla, där alla människor kan känna sig som miljonärer var sjunde år (det är naturligtvis då byggplanerna är som mest fantasifulla också)...

Precis som du skriver gäller det sedan att klara nedskrivningarna på ett vettigt sätt. Man kan bara konstatera att Japan efter 1990-talet och USA efter 2008 har gjort allt fel här. Sedan få man den sämsta tänkbara formen av förstatligad kapitalism.

Misslyckanden leder till förstatligade skulder, handlingsförlamade banker, ekonomiskt stillastående/stigande arbetslöshet, skenande statsskulder, och ökade politisk instabilitet. Och då kan man lägga till att bubblorna redan i utgångsläget drivit på avindustrialiseringen. Vilket konfronterar den moderna kapitalismen med en oerhörd utmaning: man ska både klara den långsiktiga utjämningen med Asien, samtidigt som kapitalmarknaderna är syatematiskt destabiliserande.

Det är det boken handlar om, kan man väl säga. Bilderna kommer från resor till dystopin, det jag såg på de tre resorna till Amerika var ganska förfärligt.
 0
Per (15 Oktober 2011 13:57):
Fattar inte ett smack! Är det här någon slags teaser eller vad det heter? Bjuds Jan Jörnmark på gratis reklamplats på YIMBY?
 0
Jan Wiklund (15 Oktober 2011 14:46):
Jan: Nej, men eftersom finansmarknaden fördubblas utan att det finns några varor och tjänster bakom kommer tillväxten där att motsvaras bokföringsmässigt av att skulderna på alla andra ställen ökar. Beträffande de (avsiktligt?) misslyckade sätten att hantera saken håller jag helt med dig. Joseph Stiglitz' bok Freefall, som handlar om detta, är en rysare.

Per: Jan Jörnmark är gammal yimbyit och boken handlar om byggande/stadsförfall - alltså en klar yimbyfråga. Så varför skulle den inte passa här?
 0
Jan Jörnmark (16 Oktober 2011 11:00):
Jan W, apropå vanvettet i sättet som kriserna hanterats i Japan och (de sista åren) i USA kan man konstatera flera saker. Dels visar det som hänt i Japan efter 1990 att offentligt stött byggande har en begränsad möjlighet att dra ekonomin. Dessutom pekar det på hur viktigt det är (som du skriver) att få ned de uppskruvade tillgångsvärdena.

Fast det som sällan kommer fram i rapporter är hur länder som Japan och (framförallt) USA dessutom påverkas av industriutflyttningen. Det finns helt enkelt mindre kvar att bygga på efter en bubbla.

Bästa exemplet är USA, där industrin flyttade i rekordfart mellan 1998-2006. Samtidigt blåstes värdet på fastigheter och aktier upp, men när de sedan föll 2007-2009 trycktes hushållens tillgångar ihop till rekordlåga nivåer - och då var industrin redan utflyttad.

Och från det läget ska man sedan börja bygga: med lägre köpkraft, stark skuldsättning och dessutom befinner man sig rent fysiskt (som i t ex Detroit och Cleveland) i ruinerna av det som bara för tre decennier sedan var en högcivilisation.
http:​/​/​www.​latiza.​es/​imagenes2/​Indicadores/​US-​Japon.​pdf
Lite mer bilder från lämningarna finns förresten här
http:​/​/​www.​591photography.​com/​20​11/​10​/​abyss-​avgrunden-​.​.​
+2
Rasmus (16 Oktober 2011 17:15):
Jan och Jan, en snabb kommentar till det som diskuteras om kapitalets dubblering på 18 månader. Själv jobbar jag i en kunskapsbransch och ser den andra sidan av samma sak. Dvs den s.k. ekonomiska halveringstiden för ny kunskap. Om jag kan sälja en viss kunskap för t ex 1.500:- i timmen idag så kommer ingen kund att betala mer än 750:- i timmen för samma kunskap om 18 månader.
För att kunna hålla timpriset konstant på 1.500:- så måste jag sälja ny kunskap om 18 månader och därför måste en stor del av arbetstiden i verksamheten läggas på att skapa eller införskaffa denna nya kunskap. Detta innebär i princip en enorm innovationstakt. Och är exakt vad Moore's lag egentligen säger.

Om jag kan höja innovationstakten, åtminstone tillfälligt, så kan jag sen höja timpriset till en ännu högre nivå som går att bibehålla med samma innovationstakt som tidigare. Tappar jag däremot innovationstakt så sjunker timpriset snabbt.

Vad jag vill peka på här är att omflyttningen av kapital från realekonomin till finansekonomin sker när realekonomin inte har en för låg innovationstakt och tvärtom.

Ett lysande exempel på hur en hög innovationstakt flyttar pengar i andra riktningen är Apple. Apple har genom att hålla högre innovationstakt än finansekonomins tillväxt lyckats gå från hårt skuldsatt till att bli helt skuldfria och sitta på en enorm kassa med investeringskapital de kan använda fritt för nya investeringar i realekonomin.

För att fixa finanskrisen borde man därför se till att innovationstakten i realekonomin ökar drastiskt. Alla samhällssektorer behöver innovera minst i takt med Moore's lag, dvs öka sin produktivitet eller värdet på det man producerar med det dubbla på 18 månader. Det här kan låta omöjligt men är det inte, det är egentligen ganska enkelt, man kan öka produktiviteten snabbt genom att hänga på ett annat område som redan håller en hög innovationstakt, man kan också höja värdet på det man producerar genom ompaketering så att det man erbjuder bättre motsvarar behovet hos nyttjaren.

Platser som Detroit och Clevland där fastighetsmarknaden kollapsat så mycket att saker bara står och förfaller är egentligen idealiska platser för att starta nya innovativa verksamheter med en inbyggt hög innovationstakt. Det blir så eftersom grundläggande resurser som arbetslokaler och annat i princip saknar värde och därför kan utnyttjas billigt.
 0
Jan Jörnmark (17 Oktober 2011 10:46):
Rasmus, det du skriver var det som slog mig som en blixt hösten 2003 när jag skrev Globala Förkastningar med en kompis som var tekn. dr. och som hade dragit in en halv miljard i IT-boomen. Boken kom att kretsa runt Moore's lag, och insikten om hur värdeminskningen skulle slå mot mig som informationsarbetare (universitetslärare) var klockren. Inom ett par år hade jag börjat kommunicera med fotografier istället, och min hyfsat framgångsrika internet-baserade verksamhet har ända sedan dess lärt mig behvet av kontinuerlig förnyelse och innovation.

Men det uppstår ett glapp där, emellan vad många orkar klara av och det starkt uppdrivna omvandlingstryck som ständigt skapas. Inte minst gör den allt effektivare outsourcingen (Moore's lag!) att tempot i produktionsförflyttningen dras upp, samtidigt som kapaciteten att utveckla nya produkter ökar snabbt. Vandringen från Dells fasta kontorsburkdatorer till Samsungs eleganta laptops till Apples smartphones gick på ett drygt decennium. Inte konstigt att det rann en del blod där, både på börsen och i företagskorridorerna...

Där kan vi ju sedan se flera intressanta tendenser, direkt i pipe-linen. En är betoningen av "kreativa städers" roll - jag har lätt att förstå det, med tanke på betydelsen av olika kunskaper för innovationer. Du har inte en chans att hitta femtiondelen av den kompetens du behöver i skogen utanför Laxå, helt enkelt.

En annan är att den moderna byggindsutrin i mycket liten grad digitaliserats. Beroendet av platsbunden dyr arbetskraft och maskiner som skrivs av i långsam takt är fortfarande stort. Resultatet ser vi i en övernormal kostnadsutveckling i sektorn, och därmed en snabbare prisstegringstakt än resten av ekonomin.

Och där uppstår naturligtvis ytterligare ett glapp mellan vår önskan om snabbare växande städer och verkligheten.
 0
Rasmus (25 Oktober 2011 04:16):
Jan, det är en otrolig massa intressanta samtalsspår du tar upp och jag skulle gärna ge mig in i allihop. Men jag ska försöka begränsa mig till ett spår av tidsbrist och det är myten om omvandlingstrycket.

Omvandlingstrycket finns inte. Vilket kan låta som ett mycket märkligt påstående eftersom vi båda är överens om att det är absolut nödvändigt att upprätthålla en extremt hög innovationstakt.

Vad jag menar är att det som upplevs som ett omvandlingstryck är en effekt av att man arbetar på fel sätt från början. Arbetar man fel så blir kraven på organisationen och individerna att de ska vara "flexibla" och hela tiden förändra sig enormt. Och det beror på att man inte är proaktiv och skapar framtiden, utan istället är reaktiv och följer efter när framtiden redan inträffat.

Har man rätt organisation och arbetar på rätt sätt med en aktiv och kreativt skapande framtidsutforskning som bas i verksamheten så upplever man inget omvandlingstryck. Kraven på både organisationen och individerna blir då att vara så "oflexibla" som möjligt och hålla fast vid de värderingar man står för. Och samtidigt, som en konsekvens av arbetsprocessen, leverera en stadig ström av nya innovativa tjänster och produkter. Det krävs ingen ork för att vara i en sån organisation. Tvärtom så får man energi av att vara i den.

Man kan jämföra det med fritt fall i rymden. Även om du faller med en enorm hastighet så upplever du att allt är stilla och lugnt där du är. Det man behöver göra är att spana efter småsaker som man riskerar kollidera med och efter stora gravitationskroppar som kan fånga in en. Ser man sånt så korrigerar man kursen i god tid för att undvika faran.
 0
Jan Jörnmark (25 Oktober 2011 11:33):
Rasmus, allt det där har du rätt i. Problemet är bara att de flesta organisationer arbetar på fel sätt från början - eller i vart fall ett sätt som blir väldigt fel när deras bransch eller omgivning förändras. Förändringen blir då ett tryck oavsett om man vill det eller ej. Och flexibiliteten blir i verkligheten oftast ren nervositet, som leder till att effektiviten minskar ytterligare.

För många individer leder det till att verkligheten/förändringen blir närmast mardrömslik

Om boken idag i DN, också
http:​/​/​www.​dn.​se/​dnbok/​dnbok-​hem/​frusna-​ogonblick-​fran.​.​
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 2020 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter