Behovet av små kvarter

Det här är viktigt när man ska planera Masthugget. Ytterst korta kvarter, men fulla av liv.

Härligt flyfoto över Barcelona. Rätvinklig stadsplan, men ändå trevlig.

Jag anser att man i fallet Göteborg bör konvergera mot vad som är typiskt för staden, det vill säga i regel kvarter med en bas på ca 60 meter och en längd på ungefär 100-140 meter, i alla fall för flerbostadshus på 6 våningar eller mer. Landshövdingehus kan klara sig på en betydligt mindre kvartersyta.
Naturligtvis är detta ingen orubblig "regel" som man måste hålla sig till i stadsplaneringen, utan snarare att betrakta som ett slags riktmärke för proportioner med hemkänsla. :) Basen 60 meter ger antagligen ett minimum av solljus på de slutna kvarterens bakgårdar.

Vilken helt fantastisk bild på Barcelona. Det är inte ett montage? Liknande Roy Anderssons filmer?

Finns det nåt liknande i världen? Alltså en sån fantastisk kvartersplan?

Zep: Ja, det där är en mycket viktig poäng.

mathias: Nej, jag tror inte det är något montage. Kolla in Barcelona i Google Maps. Det är mächtig...

Mer om Barcelona.

Det skapas en trevlig rumsbildning i varje korsning tack vara de avfasade hörnen på alla kvarteren. Mer sådant tack!

Man skulle kunna tänka sig att ett så regulärt gatumönster skulle bli en monoton upplevelse. Så är inte fallet i Barcelona då variationen i byggnader och verksamheter är tillräckligt stor i gatuplanet.

Zep, absolut! Vi är mycket på samma bakgård här. Stadsplaner handlar inte bara om att rita upp kvarter och gator. Halva idén är ju att fastställa tomtmark. Ett kvarter som Vega i Olivedal med måtten 60 x 103 meter innehåller exempelvis 10 tomter (idag förvanskat till 9). Det innebär i princip att tio olika byggmästare kunde komma in och "fylla ut" kvarteret efterhand med resultatet 10 unika fastigheter. Och det är givetvis precis så man måste göra för att få varierad bebyggelse. Det finns inget annat sätt.
Oskicket att förvandla ett halvt eller helt rivet kvarter till en enda tomt och ett enda bygglov är ett otyg som har trängt in i stenstaden sedan 70-talet och är bl.a en av anledningarna till att postmodernismen aldrig riktigt dög som urban estetik i och med att den drabbades av nämnda fusk-/enlighetssyndrom. Givetvis kräver dock byggbolagen av anledningar du anför att nu få göra samma sak när jungfruliga områden exploateras och vi händelsevis återigen bygger i kvartersform, men det duger inte om vi vill ha variationsrikedom, mångfald och en verkligt levande stad!

Jag har funderat på någon sorts regelverk här som hindrar byggherrar från besitta mer än en tomt per kvarter, givet att mer eller mindre samtliga kvarter i enlighet med stadsplanen delas in i ett stort antal tomter som i exemplet Kv Vega ovan. Möjligen skulle en viss form av tomtbyten och avyttring vara tillåten så att enskild byggherre efterhand kunde tillskansa sig flera tomter i ett kvarter eller undantagsvis exploatera exempelvis två sammanhängande tomter, men i allmänhet skulle regeln en tomt, en exploatör gälla. På det viset skulle vi inte bara få variation i stadsrummet utan även tvinga fram tät bebyggelse samt möjliggöra för små byggherrar, kanske en före detta hantverkare med framgångsrik firma, att slå sig på att bli byggmästare och fastighetsägare, eftersom vi så att säga har levlat the playing field med de stora elefanterna.

Vad anser ni? Förslag, funderingar?

@Niklas S: Ja det var det jag menade. Underverk var ordet.

Sven Ekeberg, jag tror inte kvarteren är speciellt små, det är väl bara det att bilden är tagen rätt långt uppifrån?

Niklas S: "Finns fina exempel i våra landshövdingekvarter på detta."

Ja, och i stenstaden dessutom. :)

@Niklas S och Gunnar Einarsson: Var då? Några exempel tack.

Matthias: De ser ut att vara ca 100-150m långa. Det är nog en ganska bra längd om man ska få till hyfsad innergård också.

Håller med Zep delvis. Men jag tror inte på att byggbolag inte skulle bygga om man delade upp kvarteren. Om staden var tydlig med detta som princip och alltid delade upp kvarter i, låt säga, minst 4 tomter så skulle de vara tvungna att anpassa sig. Erbjuder man inte hela kvarter så gör man inte och för sin överlevnads skull skulle det nog inte vara några problem. Men det kräver ju förstås att det är staden och inte byggbolagen som står för den övergripande planeringen.

Apropå "oktagonformade rumsbildningar" i Göteborg: http:​/​/​maps.​google.​se/​maps?​q=​g%C3%B6teborg&hl=​sv&ie=​UT.​.​

Beträffande byggbolag hävdar arkitekternas VD på http:​/​/​www.​dn.​se/​debatt/​stockholmsdebatt/​vara-​politike.​.​ att det är till nackdel för det mesta att det bara är några få monopol som har möjlighet att vara med och bygga. Fler mindre byggbolag skulle vara välgörande menar han. Så han stöder också krav på mindre tomter...

Jag vill minnas att Johan Johansson hävdade 400 m runtom som ett bra mått på ett kvarter. Det innebär t.ex. att de flesta kvarteren på Södermalm är aningen för stora - ca 100 meter tjocka och närmare 200 m långa. Och det stämmer med åtminstone min spontana känsla - de är dubbelt så långa som de borde.

Mycket bra diskussion här om, att staden (politiken) och stadsplanerarna ska kräva/styra att kvarteren delas upp i olika byggrätter/fastigheter just i syfte att få en varierad arkitektur med olika byggherrar och arkitekter i respektive kvarter.

Sven och Johannes, jag tycker kvarteren i Barcelona ser perfekta ut, det är väl liknande vår egen stenstad antar jag. Och så måste vi ju bygga framöver.

Zep: Det är ju därför Yimby ständigt lyfter frågan om stadsplan. Det är precis det du beskriver.

Spacescapes undersökning går såvitt jag vet långt utanför innerstaden. Men däremot tar den inte med småhus.
(edit: http:​/​/​www.​spacescape.​se/​send/​PM_​Stadskvaliteter.​pdf Inre Storstockholmsregionen + Haninge kommun ingick i studien)

Jag delar inte din oro över att det skulle byggas för mycket kvartersstad. Slutna kvarter och publika bottenvåningar är inte allt, men jag har svårt att se varför det skulle bli bättre utan det. För min del får man kalla ett område med punkthus utan lokaler i botten för "stadsmässigt" om man nu vill det. Jag tycker ändå inte man ska bygga det. För det är effekterna som räknas.

Tänk dig att du behåller Barcelonas gatustruktur, men ersätter varje kvarter med ett punkthus utan lokaler i botten. Huruvida det ändå kan kallas "stadsmässigt" eller inte är för mig ganska ointressant. Socialt, ekonomiskt och ekologiskt är det ändå sämre.

Jag är inte lika förtjust i mantrat om korta kvarter som ni andra. Även planarkitekter pratar ofta om detta och grunden är Jane Jacobs antar jag. Det finns ju andra faktorer som inverkar om dom dynamiska effekterna ska uppstå.

Korta kvarter är vanligt förekommande då man bygger kvartersstad idag. Varför? Jag gissar: Det ger gott om markparkering. Husen kan placeras tätt. Garanterar en viss småskalighet trots att byggarna vill bygga hela kvarter eller t.o.m hela området. Och ett annat tänkbart skäl är ju okritisk läsning av Jane Jacobs.

Till saken hör att de områden vi oftast planerar idag ligger utanför stadskärnan, de har inga förutsättningar att berikas med kommersiella lokaler på samma nivå som centrumkärnorna. Om man kollar på nybyggda stadsdelar som Eriksberg, Sannegårdshamnen eller det kommande Kvillebäcken i Gbg så har de alla korta kvarter. Men dessa gator är oftast helt utan lokaler. Rätt trista gatstumpar tycker jag.

Om man accepterar denna förutsättning, att det bara kommer att gå att få ett begränsat kommersiellt utbud i ett område så kanske man borde tänka annorlunda. Bygg storgårdskvarter där lokalerna främst lokalisers till korsningarna! Det kommer då inte att bli lika många gator med privat bakgårdskaraktär. Gatorna kommer att ha mer trafik, kännas mer levande och stadsmässiga än med korta kvarter.

I dessa stadsdelar kanske det är storgårdskvarter som bäst genererar den där dynamiken som Jacobs talar om. Olika stadsdelar har ju olika förutsättningar.

Ytterligare en faktor i sammanhanget är ju att storgårdskvarter kan rymma gröna vistelseytor som annars skulle ha hamnat utanför kvarteren och då menligt brutit den sammanhängande stadsväven.

Och ytterligare en faktor är att mörka gårdar inte accepteras i idag. Korta kvarter leder i praktiken till att slutna kvarter bryts upp för att släppa in ljus.

Mycket viktigt: kontinuiteten i gatunätet! Emanuel nämnde t.ex planerna för Masthugget ovan. Där har planerarna klämt in nya gator som inte är genomgående. Det är ett misstag, de kommer garanterat att få bakgårdskaraktär ungefär som Lorensbergsgatan (ett kvarter öster om Avenyn). Det är viktigt att nya gator kan kopplas ihop med existerande flöden. Och det är inte så lätt i mellanstaden.

Ps. Jag nämnde det framtida Kvillestaden som exempel på korta kvarter med förmodat livlösa gator. Detta område hade förvisso förutsättningar genom sitt centrala läge att få ett rikt kommersiellt liv. Och där där finns ju även kontinuiteten mot omgivande gator. Felet där är ju bara att planerarna inte insåg denna potential då de ritade in för få bottenplanslokaler. Synd. Ds.

Zep: (edit: det här skrev jag innan dina senaste två kommentarer) Vi har diskuterat det här med slutna kvarter på YimbyGBG:s forum och där var det en som tog upp TelAviv som exempel på en stad med rutnätsgator men nästan bara punkthus. Men de stod å andra sidan väldigt tätt och hade dessutom publika lokaler i botten.

Det är viktigt att man särskiljer vad man pratar om. Man kan vara för småskalig fastighetsindelning av estetiska orsaker (nog så viktigt) men även av mer "funktionella" orsaker (ökad konkurrens, förutsättningar för prisvariation som ger social blandning etc).

För mig är nog funktionsblandning och kontinuitet i stadsrummet viktigare än småskalig fastighetsindelning (men helst ska man ju inte behöva välja). Du verkar prioritera tvärtom?

Även de västra delarna av Råsundavägen är av det slaget. Men där dör stadsmässigheten ut så fort man rör sig bort från huvudstråket, kanske ju pga avsaknaden av sammanhängande kvartersstruktur och gleshet.

Många delar av Paris har ju riktigt stora kvarter, uppemot 300 meter långa. De gånger jag varit där har jag inte kunnat se att detta skulle hämmat stadslivet. Även i Berlin hittar man rätt stora kvarter.

Är det så att Jacobs resonemang gäller amerikanska förhållanden eller är det så att stadslivet i Paris och Berlin skulle funkat ännu bättre om gatunätet vore mer finmaskigt? Att bara ha huvudstråk vs att låta fler bakgator som knyter an till stråken? Fler bakgator ger större hyresspridning och utrymme för större diversitet kommersiellt och kulturellt.

Ilhan, vad menar du?

Zep, kan tyvärr inte se dina bilder, men varför skulle blindväggar vara ett problem? Som jag ser det utgör de inga estetiska katastrofer eller inskränkningar i stadsmiljön. I själva verket är de en absolut förutsättning för ett tomtuppdelat, organiskt och gradvis kvartersbyggande. De skall inte bara tillåtas, vill vi ha slutna kvarter måste de föreskrivas! Har du inte sett bilderna från sekelskiftet när ett ensamt landshövdingehus står utslängt med sina kala gavlar och avskärmande gårdsmur mitt ute på ett fält i ingenstans? Så ser det ut när ett nyligen stadsplanelagt kvarter börjar exploateras, men det är ju ett övergående tillstånd! Snart kommer grannfastigheten att ges bygglov och då gäller det att mura upp en brandmur mellan husen. Och tills dess kan ju alltid den kala husgaveln vara föremål för muralmålningar eller eventuellt reklam. :)
Vi som var barn på 70- och 80-talet minns dessutom en tid när stan var full av stumma brandmurar med den exponerade sovrumstapeten från den rivna grannfastigheten flagnande i vinden. Det tråkiga med detta var inte den höga fönsterlösa brandmuren som sådan utan att en vettlös kulturvandalism hade lämnat ett ödsligt rivningsfält efter sig mitt i stadsväven. Men det gick an ändå! :)

Daniel, det matematiska kvartersräknandet anser jag vara mer eller mindre nödvändigt i en stad som Göteborg där preexisterande gatunät och en omöjlig topografi i vilket fall som helst tvingar in kvarteren i alla möjliga och omöjliga lustiga former. Av det rätlinjiga rutnätsidealet blir då bara kvar ett hån, men det är så det skall vara. En av verkligheten utmanad ordningssträvan är det som skapar en skön och livfull balans; att ge upp för naturen i det läget skapar bara ett kaotiskt overkill.

Tack Jensa för på-plats rapport. Har aldrig varit i Barcelona men blir mycket sugen på att åka dit.

Men jag tror det har blivit en liten missuppfattning i tråden angående kvartersstorleken. Jag tror dom flesta i tråden tycker att kvarter a la Vasastan/Linnestan/Majorna med schyssta innergårdar där bl a barnen kan leka är bra. Sen om dom är 100 meter (Göteborg) eller 200 meter (Barcelona) kanske inte är så viktigt. Det viktiga är ju att vi bygger stad med verksamheter i bottenvåningar.

Sven Renqvist, det här håller jag absolut inte med om:

"Och ytterligare en faktor är att mörka gårdar inte accepteras i idag. Korta kvarter leder i praktiken till att slutna kvarter bryts upp för att släppa in ljus."

Vilket skulle innebära att Linné, Vasa och Lorensberg skulle vara Göteborgs minst attraktiva stadsdelar då, eftersom de mörka bakgårdarna där är legio?

Kv Djupedalen i Olivedal (med några av Göteborgs vackraste hus) är så extremt smalt på grund av Nordhemsbergets kompromisslösa stigning att tomterna rent av är genomgånde mellan Linné- och Nordhemsgatan och kökstrapporna delvis förbundna med catwalks över gårdarna, något som ger ett tämligen pittoreskt utseende åt de redan unikt vackra byggnaderna från ecklekticismen, men förvisso absolut noll sol mellan husen.
http:​/​/​kartor.​eniro.​se/​m/​ayY7o

Detta var således ett av Göteborgs värst utsatta kvarter för ljusbrist. Folk flydde i massor, desperat sökande sig fram på vägarna söderut, mot Högsbo och Frölunda, där de hoppades få del av det livgivande ljuset, som manade till aktivitet och förjagade varje rogivande skugga, ty svensken dyrkade solen - den oövervinnliga Helios - och ville bländas och svettas outhärdligt i dess obarmhärtiga sken...

Gunnar, jag menar vad som är acceptabelt i nyproduktionen. I praktiken.

Tack, Sven! Då är jag med. :)

Och det är bl.a precis det som vi skall ändra på. Det är därför vi är här.

En "göteborsk" kvarterslängd på ca 100-200 m med kortsidor på ca 60-70 m tycker jag vidare känns som en perfekt "ballpark" att utgå ifrån när de nya kvarteren i exempelvis Almedal skall planeras. Att i skala knyta an till existerande stenstad utanför Vallgraven tror jag är betydelsefullt för känslan av kontinuitet och därmed av en fortsatt expanderande stadsmässighet.

Eftersom det varit en del diskussion om vad som egentligen är "för långa" kvarter i tråden, så kan det ju vara intressant att se vad Jacobs personligen har att säga. De exempel på för långa kvarter som hon anför från West Side Manhattan runt 87th St uppges vara omkring 240 meter. Vi har mycket få stadskvarter av den längden i Göteborg. Ett exempel utgörs dock av kvarteret mellan Aschebergs- och Molinsgatan (244 m). Personligen ser jag dock inte att detta kvarter medför några negativa konsekvenser för stadslivet längs Aschebergsgatan (tvärtom!), men så är det ju också ett enstaka fall. Långa rader av dessa långa kvarter hade kanske varit en annan sak och lett till att boende på Aschebergsgatan nästan aldrig besökte parallellgatan två kvarter bort etc.

Å andra sidan jämför Jacobs också med kvarterslängderna på det mycket livligare East Side och det är någonstans här som vi närmar oss ett idealkvarter i Jane Jacobs anda. Det visar sig att nämnda East Side-kvarter är omkring 100-126 meter i längd och eftersom typiska New York-kvarter har en kortsida på ca 60 meter så har vi genom dessa "idealmått" plötsligt upprepat standardmåtten för ett typiskt Göteborgskvarter i stenstaden!

I rest my case. :)

Martin: det finns å andra sidan en massa kvarter på ca 100x200 m, och de känns lite för långa.

Man skulle i och för sig kunna lösa det som det mycket långa kvarteret mellan Skaraborgsgatan och Repslagargatan - en passage på mitten.

Nordstan i Göteborg är väl egentligen att betrakta som ett gigantiskt kvarter?

Olof: Vet inte om din kommentar egentligen skulle till andra tråden? Men det intressanta med Nordstan är väl att det faktiskt är byggt som flera olika kvarter (om än med gemensamt tak och gemensam källare)? Gatorna i Nordstan är dessutom "riktiga" gator rent juridiskt, så det är fritt fram att demonstrera etc. Det är nog inte många som känner till dock...

Kvarteret Hejderidaren längs Vegagatan är 286 meter långt så visst finns det långa kvarter. I detta fall skulle jag även säga att det påverkar stadslivet negativt.

Jens, det verkar på flygfotot som att kvarteren i Barcelona är ganska kvadratiska. Samma mönster i utpräglad grad hittar man i så fall även i Buenos Aires. Kanske något spanskt över det där?
Kvarteren i Göteborg och New York tenderar däremot att vara avlånga rektanglar. Vet inte exakt varför, men jag gillar det senare bättre på något vis.

@Gunnar
Jag har ingen egentlig aning... och vet inte hur jag själv skulle föredra.
Men jag tror att man menar på att med korta kvadratiska kvarter, så får man inte samma huvudgatetänk. Alltså att alla sidor på kvarteret har potentiellt lika goda förutsättningar för butiker.

Jag vet inte om jag köper det här riktigt.
I Sverige har vi inte samma kultur, det här med små familjeägda butiker har inte fungerat så bra här på väldigt länge.

Sen så bygger planeringen på bilgator.
Är det inte så att vi vill få minskad biltrafik.
Vissa här är kritiska mot gallerior, för deras miljöpåverkan, men förespråkar ändå en kvartetsstad som är uppbygd för att det ska vara bilorienterat. Om inte allt finns i exakta kopior i varje kvarter så kommer folk ta bilen för att ta sig till dom butiker man vill besöka.

För gångtrafikanter så blir det många övergångsställen.
Man får även många korsningar för cyklister, vilket minskar attraktionen för det.


Jag tror att man får stryka allt vi sett idag och tänka om från början. Med kollektivtrafik, gångtrafik, cykeltrafik, eldrivna personfordon i fokus (permobiler, el-sparkcyklar, segways, trehjulade segway liknande fordon), och skateboards, rullskridskor, med mera i fokus.

Jag tror inte man kan få folk att komma från bekvämligheten med att åka till ett ställe för att handla.
Men man kanske kan bygga flera mindre gallerior centralt, med god kollektivtrafik och dålig eller obefintlig bilåtkomst.

Man måste också göra det billigare och enklare för småbutiker att hålla till i gallerior.
Idag är hyrorna allt för höga. Lokalerna för få. Omsättningshyror som finns idag är ju endast pålägg på redan dyra lokaler, inte ett sätt att göra det billigt nog för småbutiker.

Visst skulle det vara trevligt om det fanns kvartersbutiker överallt som fungerade.
Men det gör dom inte speciellt bra. Och i många fall är det ändå kedjor som har kvarterslokalerna, vilket inte skapar någon direkt mångfald.

Jon: Intressant teori. Men jag tror inte det stämmer. Vet inte om du inser det, men det du föreslår är nästan exakt det vi prövat i svenska städer nu under 80 år (minus segway...). Renodlade bostadsområden med ett litet "torg" mitt i (mindre livsaffär, pizzeria med rättigheter, blomsteraffär och bibliotek). Det var ett intressant experiment som inte fungerade. Nu är det dags att bygga stad.

@Johannes: Jag valde medvetet att skriva om Nordstan i denna tråden (men har för mig att jag gjorde det i en annan också ...), just för att den har en struktur av superblock som går på tvärs mot "behovet av små kvarter". Vissa tider på dygnet fungerar Nordstan som om det vore flera olika kvarter (som innan rivningarna och byggandet av jättegallerian), men vid andra dags blir det som ett jättelikt kvarter man helst går runt. Det får effekter på stadslivet. Frågan är hur vi skall hantera denna behemot i framtiden? Jag upplever att den ligger och dämmer upp (absorberar?) flöden, särskilt i relation till centrala ytor i staden som är tänkta att exploateras, tex Gullbergsvass.

Olof: Yep, det instämmer jag i. Men frågan är egentligen varför Nordstaden täpper till så? Skillnaderna mot de andra gågatorna i centrum är ju egentligen inte så stor. Det som skiljer är taket och gatubeläggningen. Om man tog bort dörrarna på tvärgatorna, gjorde taket öppningsbart (för tider när det inte är smockfullt med folk) och la "vanlig" gatubeläggning skulle det nog bli bättre.

Ja, det är något vi behöver hantera med tanke på ambitionerna med Centrala Älvstaden. Förhoppningsvis går det att bygga till parkeringsgaraget så att den delen upplevs mer som en framsida som möter den nya bebyggelsen. Som det är nu vänder Nordstan älven ryggen, fjärmar sig från den, och allt som ligger bortanför blir per automatik ett sorts bakvatten.

Planerna är väl dock snarare så att Nordstan skall växa ännu mer, och det finns ju plats åt Nils Ericssonsterminalen/Centralen ...

Olof, vilken cool idé! Man kanske skulle kunna hänga på en huslänga med "blind rygg" mot parkeringshuset längs Kanaltorgsgatan. :)
Det stora problemet norr om Nordstan uppfattar jag dock först och främst som Götatunnelns ohemula nedfart. Får vi dock bara bort Göta Älvbron med ramper och alltihop flyttat till Stadstjänaregatan så borde det dock gå att få bebyggelse på åtminstone ett kvarters djup mellan Nordstan och Tunnelnedfarten/Lilla Bommen.

Nordstan växa åt Nils Ericssonshållet? Det går inte det för där börjar Gullbergsvass blivande kvartersbebyggelse och kanske till och med en högbaneförbindelse från Centralen. ;)
När ni nu ändå skall företa en stadsvandring i Gullbergsvass, har ni då förresten lust att kolla då om det går att skapa bra sätt att "komma ut" ur stadsdelen på andra sidan, exempelvis genom gatubroar över Kungsbackaleden söder om Gullbergsmotet?

Häng med, Gunnar!

@ Johannes (och Olof)

Ja, åtminstone dörrarna/portarna på tvärgatorna måste helt bort. Jag tror det skulle räcka med den åtgärden. Huvudanledningen till Nordstans stora barriäreffekt är avsaknaden av siktlinjer genom portarna/dörrarna och därmed avsaknad av förutsägbarhet. De glasade portarna visar inget av innehållet innanför porten. Man ser inget som lockar ögat. Man ser inte om det är säkert att gå in. Portarna i Köpmansgatan ligger dessutom halvvägs in i kvarteret och skapar visuellt två (otrygga?) återvändsgränder. Hur har de tänkt?

Om portarna hade varit helt borta hade man från Östra Hamngatan sett en skymt av Centralstationen längs Köpmansgatan. Man hade redan från Östra Hamngatan kunnat avgöra vad som pågår vid korsningen till Götgatan.

Frågan är om inte Nordstan genom sina portar tappar en hel del flöde av genomgående trafik och där med en hel del potentiella kunder.

Olof, ja varför inte? Skulle vara roligt och intressant. Har jag tid så dyker jag upp. :)

Jesper:

Jag har ännu inte hunnit besöka Barcelona. Men av vad jag sett och hört om staden lockar den mig allt mer.

I Uppsala har vi projektet Östra Salabacke där kommunen försöker dela upp kvarteren i mindre tomter och få in flera aktörer i samma detaljplaner. En ändring i PBL har gjort det möjligt att ha flera huvudmän för en och samma detaljplan, vilket öppnar upp för de visioner som tas upp ovan.
http:​/​/​uppsala.​yimby.​se/​20​10​/​11/​en-​verklig-​blandstadss.​.​

Det man kan hoppas på vad gäller förtätning och funktionsblandning är att man kan hitta de små luckorna i stadsrummen och förädla dem. I Uppsala har vi flera exempel på projekt i storleksordningen 20-40 bostäder som effektivt fyller ut stadsrummen och bidrar med 2010-talets arkitektur i befintliga områden samt med nya verksamheter. Det är svårt att reglera fram varierad arkitektur (det blir ofta väldigt konstlat, alternativt väldigt dyrt) så för att upprätthålla en blandning av arkitekturen (som trots allt utvecklas med tiden) måste nya byggnader tillföras i befintliga områden. Det är också enda sättet att släppa fram nya byggherrar och byggföretag.

En annan fördel med mindre projekt är att de har mindre kontaktytor mot de upprörda delarna av befolkningen. Det är lättare att tillmötesgå grannarna i ett projekt på 30 bostäder än vad det är i ett projekt på 200 bostäder. Det sätter också mindre spår ("sår"?) i stadsrummet som gör det lättare för allmänheten att smälta nytillskotten.