Bygg om E-fyran

Det mest destruktiva i Stockholm är dess gleshet och uppsplittring. Men om man ska välja ut något särskilt byggnadsverk som dels karaktäriserar denna gleshet och uppsplittring, dels gör den möjlig och dessutom skapar en massa glädjelöst jävelskap för dem som tvingas hålla till i närheten går nog priset till det som kallas E-fyran – dvs Södertäljevägen-Essingeleden-Norra länken-Uppsalavägen.


Södertäljevägen vid Fruängen


Södertäljevägen vid Västberga

Frågan är om detta stråk skulle kunna byggas om på ett mer stadsmässigt vis, så att det inte bildar barriärer för den majoritet av stockholmarna som inte kör bil, och så att all den mark det lägger en död hand över kan nyttiggöras. Så att det binder ihop stadsdelar istället för att splittra dem, så att det bildar ett intressant och spännande gaturum istället för en trafikslum.

Koncentrera inte all trafik till ett ställe

Stockholm är illa gynnat av naturen på så sätt att det finns få lätta passager mellan nord och syd. Men frågan är om vi inte har varit latare än rimligt; faktum är att vi i denna tvåmiljonersstad bara har fyra passager – Slussen, Centralbron, Västerbron, Essingeleden.

Under de senaste 45 åren då invånarantalet har ökat med 50% har inte en enda bro tillkommit.

Nu planeras visserligen en förbindelse till, uteslutande för bilar och med ett upplägg som verkar specialdesignat för att öka på utglesningen. Men finns det kanske andra möjligheter?

I YIMBY:s projekt Stadsplan för Stockholm föreslår vi tre ytterligare broar mellan nord och syd:
- En högbro vid Blockhusudden,
- En bro mellan Hägersten och Ålsten,
- En bro mellan Skärholmen och Ekerö,
alla tre byggda för både biltrafik och spårtrafik, men framför allt byggda som gator, inte som trafikleder.



Man kan diskutera om det finns underlag för ytterligare ett par broar – t.ex. en förlängning av Ringvägen österut till Beckholmen, eller en bro över Kungshatt mellan Bredäng och Höglandet.
Men hur man än gör med detta borde man på det här sättet frigöra yta i E-fyrans sträckning som kan användas för annat än biltrafik.
Däremot behövs det ingen diskussion om det finns underlag för fler t-banelinjer mellan nord och syd. Inte heller här har det byggts en enda linje under de senaste 35 åren, medan invånarantalet har ökat med en tredjedel. Fler t-banor skulle givetvis frigöra ännu mer yta för annat än biltrafik. Som bekant kräver biltrafik många gånger mer yta per resande än vad t-bana gör.
I andra europeiska huvudstäder byggs det t-banor när städerna växer.

Gräv ner

Ronda de Dalt är Barcelonas motsvarighet till E-fyran. Det är en stadsmotorväg som går parallellt med kusten på några kilometers avstånd från denna. Istället för att göra som i Stockholm och avsätta gigantiska utrymmen som trafikslum har man helt enkelt grävt ner de filer som har bråttom och behandlat resten som vilken vanlig gatutrafik som helst.



Så skulle man givetvis också kunna göra med mycket av Stockholms E-fyra. Helst borde förstås de nergrävda filerna användas som t-bana, men det kan man ju generöst hänskjuta till framtiden och tills vidare låta biltrafiken använda dem.
Detta skulle nämligen ändå omedelbart frigöra mängder av mark intill Södertäljevägen, i den före detta Ingentingskogen och vid Uppsalavägen norr om Norra begravningsplatsen – till exempel så här:



Och därmed skulle vi också frigöra resurser – pengar – för att förvandla hela detta misshandlade område till något attraktivt (rött: befintliga hus, orange: tomtmark).
Det finns några nyckelsträckor där sådan här nergrävning är svår – broarna vid Essingeöarna, som samtidigt råkar vara de potentiellt trevligaste platserna. Kanske måste de skjutas på framtiden. Resten är tillräckligt mycket. Eller finns det någon läsare som har idéer?

Omforma gaturummet

När den såkallade E-fyran inte längre pådyvlas all biltrafik, dvs då det finns alternativ, kan vi sätta igång att göra om Södertäljevägen, Essingeleden, Norra länken och Uppsalavägen till avenyer, och bygga hus vid dem.
Här är t.ex. en möjlig framtida vy från Södertäljevägen



Löst räknat skulle de här kvarteren, även om man lämnar de svårplanerade Essingeöarna utanför, och med Jacobs’ rekommenderade 20.000 pers/km2, överslagsmässigt rymma långt över 100.000 invånare. Utan att offra en enda park eller ett enda naturområde. Och med den extra vinsten att Stockholms värsta trafikslum har rensats bort.

Nu förväntar vi oss ett svar från Regina Kevius!