Utskrift från www.yimby.se
....

Att styra och planera stadsdelar

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...


Man anar inte hur komplicerat ett bostadsområde i en storstad kan vara förrän man ska försöka förklara det för experter med splittrade ansvarsområden. Det är som att försöka äta genom en kudde.


I bokens näst sista kapitel tar Jane Jacobs upp den administrativa styrningen av staden. Enligt Jacobs är ett stort problem att man inte anpassat den administrativa kontrollen till den annorlunda skala som en storstad har jämfört med en småstad. En småstad är helt enkelt oerhört mycket mindre komplex än en storstad. De strukturer som fungerade bra när de applicerades på småstaden slutar fungera effektivt när staden växer och blir en storstad.

När småstadens administrativa struktur växer, utan att dess grundläggande uppbyggnad förändras, blir resultatet ett alltmer oöverskådligt virrvarr av byråkratisk snårskog som förhindrar en konstruktiv stadsutveckling. Ett allt mer komplext system av vildvuxna adminstrativa hierarkier lägger sig som en matta över stadens styre. De olika byråkratiska förgreningarna börjar dessutom gärna bekämpa varandra inbördes. Stora byråkratiska imperier växer fram:

Labyrinter av samordning, samråd och kontakter förenar dessa spretande och slumpmässigt avgränsade imperier med varandra. Labyrinterna är för invecklade för att ens kunna kartläggas, ännu mindre användas som pålitliga kanaler för förståelse mellan förvaltningarna, eller kanaler för ömsesidigt informationsutbyte om specifika platser, eller kanaler för att få till stånd åtgärder. Såväl medborgare som politiker kan vandra runt i dessa labyrinter för evigt och här och där hitta gamla ben av förhoppningar som dött av utmattning.

I Baltimore fanns en medborgargrupp som hade fördelen att kunna få rådgivning inifrån maktens labyrinter. Gruppen spillde ingen tid på onödigheter utan ägnade sig åt möten, förhandlingar och flera remissomgångar under ett helt år - enbart för att få tillstånd till att uppföra en staty av en björn i en park! De enklaste saker blir monumentalt tillkrånglade i dessa labyrinter. Svåra saker blir omöjliga. /.../

Om det verkar alltför besvärligt, trist och meningslöst att följa med i de här turerna, så tänk på hur besvärligt, trist och meningslöst det måste vara att själv vara indragen i dem. Människor som är fyllda med förhoppningar, energi och initiativförmåga när de börjar arbeta för något av dessa imperier är närmast tvungna att bli resignerade och likgiltiga av ren självbevarelsedrift (inte för att få behålla jobbet, som många tror, utan för att behålla sig själva).


Det är lätt att känna igen Jacobs beskrivning av byråkratiernas irrgångar, även om den som har erfarenheter av svensk stadsbyggnad naturligtvis häpnar över en så blixtsnabb handläggningstid som ett ynka år för ett så omfattande projekt som en björnstaty i en park. På ett år hinner man ju knappt dra igång en multidisciplinär workshop.

En småstad verkar för Jacobs vara en stad med en befolkning på upp till ett par hundra tusen invånare. Hon nämner New Haven som exempel, som vid den tiden hade strax över 150.000 invånare. Det är oklart när Jacobs anser att en stad blivit en storstad. Baltimore, som hon refererar till i exemplet ovan, hade strax under en miljon invånare när boken skrevs.



En stor del av New Havens innerstad revs 1960 för en motorvägsförbindelse, som man nu planerar att ersätta med stadsbebyggelse.



Baltimore Waterfront
. De mindre smickrande sidorna av Baltimore skildras i tv-serien The Wire.

Jacobs förespråkar en mix av vertikal och horisontell kommunal administration som är tydligt kopplad till stadsdelarnas geografiska territorier. Uppdelningen liknar i viss mån de system av stadsdelsförvaltningar som finns i många svenska städer. Jacobs tänker sig dock att många av de kommunala förvaltningarna bör utlokalisera sina tjänstemän till de olika distrikten. Varje stadsdel skulle alltså ha sitt eget lilla stadsbyggnadskontor.

Hon framhåller också vikten av en relativt självständig politisk representation på stadsdelsnivån, "lokala borgmästare" som kan stå upp för stadsdelens behov gentemot centralstyret. När det gäller storleken på de distrikt som Jacobs talar om är det samma som hon diskuterat tidigare i boken, dvs. optimalt mellan 50-200.000 invånare på som mest 5-6 km2.

Om storstäderna kan lära sig att administrera, koordinera och planera i form av administrativa distrikt i en begriplig skala, kanske vi som samhälle kan lära oss att hantera de byråkratiska lapptäckena även i storstadsregionerna. Idag har vi inte den kompetensen. Vi har varken erfarenheter av eller kunskaper om hur man hanterar storstadens administration och planering på något annat sätt än i form av de allt sämre fungerande anpassningarna av småstadsmodellen.


Tidigare inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala, Yimby Göteborg och Yimby Malmö.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Olle Jansson (8 Mars 2012 14:40):
Jag möte Lassie-kommentar:
Jag och min fru har åkt på den där motorvägen i New Haven som berörs i artikeln. Vi höll på att bli pressade rakt in i en betongkant av en långtradare. Uppskattningsvis en centimeter och en tvärbromsning från att bli av mer backspegel och kanske mer än det. Efteråt traskade vi runt och drack kaffe i det lugna, urbana New Havenett par hundra meter därifrån. Tyckte bättre om stadskvarteren runt Yale än motorvägen.
 0
Stefan Molnar (8 Mars 2012 20:08):
Intressant! Om än lite svårt att förstå detaljerna, jag får helt enkelt läsa kapitlet igen, var några år sen nu.

Vad är tanken med lokala stadsbyggnadskontor?
 0
Johannes Hulter (8 Mars 2012 20:23):
Stefan: JJ betonar vikten av att man känner till och förstår den specifika plats som man vill förändra, därför är det viktigt att de som planerar finns nära, rent fysiskt, de platser de ska planera.

Jag vet inte om jag personligen är med henne på det här, men jag förstår hur hon tänker. Jag märker också att det är ett uppenbart problem att de som idag ska planera ny "blandstad" ofta själva bor i perifera villaenklaver och fullständigt saknar känsla för och kärlek till urbana miljöer. Det gör också att de direkt hamnar fel och prioriterar fel saker. Man är nog ofta mer påverkad av sina personliga värderingar i sina beslut än vad man själv inser...
 0
Karl (8 Mars 2012 23:14):
Bilden från New Haven är ju fruktansvärt dyster, men ack så typisk.

Jag fann faktiskt det här kapitlet ganska segt och tråkigt annars, även om administrationens organisation såklart är en viktig fråga. Men det är lite svårt att relatera till när man inte har någon egen erfarenhet av hur det funkar.

Lokala stadsbyggnadskontor låter sympatiskt, men finns det inte en viss risk för inbyggd konservatism där? Om stadsplanerare söker sig till stadsdelar som de uppskattar så kanske de också tenderar att vilja bevara dem? Det vore t.ex. destruktivt om ett hypotetiskt Stadsbyggnadskontor Järva ser som sin primära uppgift att bevara bandstadens tidstypiska karaktär...
 0
Johannes Hulter (8 Mars 2012 23:39):
Karl: Hon är lite svävande tycker jag. Blir inte riktigt konkret i vilka förändringar hon vill se. Jag är inte heller säker på att den här decentraliserings-grejen som hon är inne på egentligen är så bra. Risk för konservatism finns förstås också. Men det gör det ju som bekant även utan decentralisering...

Personligen är jag mer inne på vikten av en stadsplan än vikten av "rätt" organisationsform. Oavsett organisationsform så kommer genomsnittet av tjänstemän att vara halvkassa, därför ska man inte bygga upp system som förutsätter supertjänstemän. Bättre att bygga system som levererar kvalitet även med halvkassa tjänstemän - ergo stadsplan.
 0
Mattias B (9 Mars 2012 21:13):
Jag lutar åt Johannes håll här. Centraliserad administration - som ska vara just centraliserad för att därigenom vara lite mer fri från den sentimentalitetsunderbygda konservatism som annars ofelbart lägger sig som en hinna över all utveckling i stort som smått. Betoning på administration, just för att vi tjänstemän som Johannes påpekar är av ganska varierande kvalitet. För att balansera upp det har man en genomarbetad, långsiktig (men därmed inte oföränderlig) stadsplan. Viktigare än något annat är dock snabb handläggning, en björnstaty i en park ska ta en vecka snarare än ett år att processa.
 0
Jan Wiklund (10 Mars 2012 16:30):
Det finns uppenbarligen nackdelar med den centraliserade formen också. I Husby gick ju stadsbyggnadskontoret på pumpen eftersom man hade en agenda som Husbyborna inte gav ett vitten för. De i och för sig nödvändiga förändringar som hade gagnat Husby drunknade i frågor som stadshuset drev, t.ex. att de som bodde i Husby sågs som problemet som borde göras något åt.

Ett lokalt stadsbyggnadskontor på norra Järva hade nog förändrat mer effektivt, eftersom man hade fokuserat på sånt som Husbyborna såg som problem.
 0
Jens Ekengren (10 Mars 2012 17:01):
Jag vet inte om jag tycker att allt alltid ska gå fort - det är kanske viktigare att man vet hur lång tid man ska förvänta sig så att man inte blir överraskad över hur snabbt eller långsamt ett ärende tar.

Snabbhet för snabbhetens skull riskerar kanske att gå ut över kvalitet, så att man får riva upp beslut och får evinnerliga överklaganden...
+1
Patrik Höstmad (10 Mars 2012 19:00):
Oavsett centraliserat eller decentraliserat är det viktig med tydliga spelregler, förutsägbarhet och konsekvens. Dagens system där varje detaljplan är unik och måste ta hänsyn till allt från siluetten av en kyrka på en 2 km avstånd till humöret hos grannen mitt emot är för omständligt, oförutsägbart och inkonsekvent. Tyvärr verkar ju hela PBL vara uppbyggd kring att bevara status quo genom att stoppa, förhala och förhindra. Det går inte lämna till tjänstemän att försöka ta hänsyn till precis allt. Dagens process silar mygg och sväljer kameler. Det räcker med att ta hänsyn till kvarterets utformning, tomtens storlek, byggnadens möte mot gatan. Gör en tydlig stadsplan och låt sedan människors inneboende kreativitet få fylla den. Tänk om det naturliga i staden kunde få vara förändring, förvandling och nyskapande istället för stagnation, bevarande och kartong-kopior.

Jacobs sägar att "De enklaste saker blir monumentalt tillkrånglade i dessa labyrinter. Svåra saker blir omöjliga." Jag skulle säga att "Svåra saker blir de enda möjliga." i stora byråkratiska imperier. De stora svåra frågor beslutas på en helt annan nivå vid sidan av den dagliga byråkratin och med ett lägre krav på hänsyn till alla aspekter: Världskulturmuseet, Milleniummonumentet, Västlänken, Partihallsförbindelsen, trängselskatten, ....
 0
Stefan Molnar (10 Mars 2012 22:30):
Intressant! Finns väl för och nackdelar som ni säger. Men det kanske inte måste vara antingen eller? I Göteborg har stadsdelsförvaltningarna åtminstone en tjänsteman har stadsplaneringsansvar och som fungerar som remissinstans mot stadsbyggnadskontoret m.m. Inte samma sak som ett lokalt stadsbyggnadskontor, men kanske skulle denna funktion kunna utvecklas.. för större lokal kännedom..
 0
Johannes Hulter (10 Mars 2012 22:37):
Stefan: JJ:s tanke är väl just både-och. Sedan skulle vi ju generellt sett behöva tätare stadsdelar i GBG (om man ska tro JJ). Men ännu viktigare ur hennes perspektiv är nog att stadsdelarna också får större autonomi politiskt. Direktval till SDN etc.
 0
Karl (11 Mars 2012 00:22):
Ja, det är väl en komplicerad fråga. Det jag tänkte om konservatism var lite att lokalopinion, och i synnerhet den mest påtagliga lokalopinionen, allt som oftast har en stark bevarandeagenda nästan oavsett vad det handlar om. Ibland är det förstås rätt att kämpa emot byggnationsplaner - motorvägar, gallerior och parkeringsplatser behöver vi sannerligen inte fler av - men risken med att skapa lokala myndighetsinstanser är att det kan bli väldigt starka 'bevarandeallianser' om det vill sig illa, och att bevarandeideologin då kan gå ut över alla andra överväganden.

Men visst, en stark central aktör som försöker driva igenom sin agenda till varje pris och utan hänsyn till lokala opinioner är ju ett annat och ibland kanske värre problem. Det är väl så det byggs motorvägar genom bostadsområden, till exempel.
 0
Stefan Molnar (11 Mars 2012 17:19):
Tätare stadsdelar, ja visst!

Angående lokal autonomi. Just politiskt har väl våra stadsdelar ganska bra lokalförankring; de flesta sdf-politiker bor ju trots allt i stadsdelarna. På tjänstemannasidan är det väl inte fullt lika vanligt att man bor i stadsdelen där man arbetar. Samtidigt kanske tjänstemännens tänkta opartiskhet urholkas med allt för stor lokal förankring... svår fråga det här.

Undrar hur ett system med lokala stadsbyggnadskontor i ett göteborgsperspektiv skulle se ut i praktiken? Tänker vi oss lokala tjänstemän som sitter och ritar detaljplaner?
 0
Jan Wiklund (11 Mars 2012 20:01):
Bakgrunden till Jacobs bok var ju också att det mitt i New Yorks jättesnåriga mastodontbyråkrati fanns en kommunal institution som kunde köra på lite som den ville eftersom den för egen del disponerade över tullpengar på broarna plus hamnavgifter. Dessa pengar använde den för att driva igenom en massa motorvägar som skar sönder stadsdelarna, och den politiskt styrda byråkratin var helt maktlös mot detta.

Det var Jacobs och hennes grannar i East Village som stoppade massakern genom en massmobilisering. Så man kan förstå om hon av egen erfarenhet ser lokal autonomi som väldigt viktigt.

Jag är helt övertygad om att folk i exvis Husby gärna förtätar sin stadsdel med sådant som saknas där om de får chansen, dvs de institutionella verktygen. Men att det blir jättesvårt att förtäta Husby med exakt det som invånarna behöver och vill ha om det är byråkrater i Tekniska nämndhuset som gör ritningarna. Vilket förstås skapar konflikter.
+1
Johan (12 Mars 2012 17:43):
Kan vara intressant för er att veta att Göteborgs stad sedan en tid tillbaka anordnar lokala workshops i stadsdelarnas olika primärområden där tjänstemän uppmuntras att delta. Ett av målen är att utveckling av stadsdelarna ska ske utifrån ett socialt perspektiv och att tjänstemännens erfarenheter av primärområden på olika områden (exempelvis utbildning och familjeomsorg) ska tas tillvara. Sektorscheferna kommer att leda dessa workshops där följande fyra frågeområden berörs:
"Finns det en stark identitet av primärområdet?"
"Vilka bor, arbetar eller vistas inom primärområdet?"
"Praktiska förutsättningar för vardagslivet"
"Var träffas folk? När, var och hur?"
Tjänstemän som bor eller arbetar i områden inbjuds att delta. Centralt ansvarig för dessa workshops är utvecklingsledare för stadsutveckling och medborgardialog.
 0
Emanuel Alfredsson (13 Mars 2012 13:20):
För övrigt bör Göteborg inte ha fler högutbildade scifi-scenografer från diverse byggbolag och högskolor som styr över SBK.
 0
Tomas Wikström (5 Februari 2015 17:58):
Jacobs resonemang känns igen från Patrick Geddes Cities in Evolution 1915. Får återkomma till den!
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8670 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl

@yimbysthlm på Twitter