Utskrift från www.yimby.se
....

Urbofobi

 


Lars Marcus artikel i senaste Arkitekten är en av de bästa texter om stadsbyggnad jag läst på många år. På ett föredömligt sätt reder han ut den olyckliga sammanblandning av representation och funktionalitet som under lång tid förhindrat en saklig debatt om hur våra städer ska byggas. Det finns dock några saker som bör förtydligas.

För det första måste man kvalificera det besynnerliga påståendet att täthet inte skulle ha någon påverkan på den funktionella strukturen i en stadsmiljö. Det stämmer förvisso att en enskild skyskrapa kanske inte spelar så stor roll men det gäller ju å andra sidan alla hus i staden, tagna var för sig. Det är husen tillsammans som spelar roll. Täthet och närhet är inte två helt frikopplade storheter. Ökad täthet av människor och verksamheter ger ökad närhet till människor och verksamheter.



Högre bebyggelse förutsätter inte heller utglesning, som Marcus försöker påskina. Solvinklar är trots allt bara en av många parametrar i stadsbyggandet och kan inte överordnas allt annat. Den mest attraktiva stadsmiljön är inte nödvändigtvis den med mest direkt solljus. Det visar om inte annat Spacescapes egna empiriska studier.

För det andra saknas det fortfarande en verklig insikt om hur exceptionellt lite funktionsblandad kvartersstad vi faktiskt har i Sverige. Som debatten förs kan man få intrycket av att det väger jämnt mellan funktionalismens utspridda husipark-bebyggelse, villamattorna och den traditionella kvartersstaden. Men så är det inte. Boverket kartlade förra året den svenska bebyggelsestrukturen i rapporten "Teknisk status i den svenska bebyggelsen". Det är chockerande läsning. Sveriges bostadsbebyggelse består till över 90 procent av småhus. Av flerbostadshusen är runt 40 procent lamellhus, 25 procent flerbostadsvillor och 25 procent punkthus, skivhus eller loftgångshus.



Men den traditionella kvartersstadens gathus då? Jo, dessa utgör en så liten andel att den inte ens särredovisas. Kvartersstaden återfinns i kolumnen "Annat", tillsammans med andra obskyra hustyper. Mindre än 8 procent av flerbostadshusen är gathus i traditionell kvartersstad. Det är mindre än 6 promille av alla bostadshus i Sverige. Den närmast paniska skräcken för kvartersstad i den svenska arkitekturdebatten framstår mot denna bakgrund som fullständigt bisarr. Det är dags att övervinna det typologiska traumat.

För oss "vanliga" medborgare är det nämligen oerhört viktigt att det bland professionellt verksamma arkitekter bedrivs en empiriskt grundad, saklig diskussion om Sveriges stadsbyggnad. Det är ni som planlägger de livsmiljöer som vi ska leva i. Det är ett stort ansvar. Förhoppningsvis kan ni leva upp till det. Vi behöver många fler täta, hållbara och integrerade stadskvarter med en stor blandning av boende, arbete och service. Sådana stadsmiljöer uppstår inte av sig själva. De måste planeras och byggas. Det är ni som ska göra det.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala och Yimby Göteborg.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Hans H (21 Mars 2012 11:22):
Det upplevs inte som om vi har så otroligt lite kvartersstad eftersom det är i kvartersstaden som man oftast vistas i en stad. Det är först när man lyfter blicken lite, kollar hur man själv och hur alla andra bor som man upptäcker att staden egentligen består av massa lamellhus.
 0
zep (21 Mars 2012 11:43):
"Ytterstadens hus-i-parkplaner kan utifrån en sådan representativ formnivå tolkas som öppna, befriande och platser med stort handlingsutrymme, men lika ofta som ödsliga, anonyma och oerhört begränsande. Detta följer den representativa formens logik"

- mycket sant!, men jag skulle också vilja tillägga: tolkningen om miljonprogrammens brister kan vara en lömsk sammanblandning av representation och performativitet. För de som inte bor i dessa områden representerar områdena för lite stad. en stad som just nu har kvartersstaden som representativ föreblid (och performativ). Viktigt för stockholms politiker att påminna sig om i (det nödvändiga) arbetet med miljonproggrammen, Vad är det man vill ändra, de performativa eller de representativa värdena?
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2012 12:05):
Hans: Ja, jag tror det är anledningen till den rent kuriösa skevheten i debatten. Kvartersstaden har man en relation till eftersom man gör saker i den, den egna bostadsenklaven har man en relation till eftersom man bor där. Men alla andra oräknerliga bostadsenklaver finns inte på den mentala kartan. Den allra största delen av stadslandskapet är "osynligt" (där är kanske paradoxalt nog jag och Wirtén et alia överens).
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2012 12:07):
Det här inlägget är för övrigt lite av en prolog till det ovan (dock med ensidigt fokus på Göteborg): http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​11/​0​2/​mangfald-​eller-​enfald_​985.​.​.​
 0
zep (21 Mars 2012 12:09):
"...det besynnerliga påståendet att täthet inte skulle ha någon påverkan på den funktionella strukturen i en stadsmiljö..."(Johannes åsberg)

Lars Marcus säger inte att täthet (hög exploatering) inte skulle leda till närhet, bara att täthet och närhet inte går att uppnå genom att bygga höghus, givet vårt förhållningssätt till sol o mikroklimat osv.
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2012 12:18):
Zep: Ja, jag kan nog hålla med om att det är en alltför hårdragen formulering.
 0
zep (21 Mars 2012 13:14):
Det är nyttigt att ta del av motstridiga åsikter ibland, och mycket finns att dra lärdom av i Wirtens bok (2010) i fråga om representation och tolkningsföreträde. Samtidigt är han mindre tydlig med de performativa delarna i sina stadsanalyser. Han vägrar erkänna att mycket modern planering byggde på missuppfattningar om hur människor fungerar. Bara för att planeringen kom ur ett samhällsklimat som var solidariskt betyder ju inte att det blev bra miljöer (han skyller de dåliga miljöerna på mediabilden av miljöerna).
Och när sossarna i huddinge vill förtäta så är det med hänsyn till medborgarna och när kristina alvendal vill göra samma sak så är det kapitalet och illasinnade innerstadseliten som vill förstöra. Mycket ideologi.
Men som Hans säger, så här ser staden ut, sprawl. det är det som är stad för de allra flesta. Det är också Wirtens poäng delvis. Vilka är det som definierar vad stad är egentligen. vilken diskurs har makten. postkolonialism.
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2012 13:35):
Zep: Jag ska inte uttala mig om Wirténs bok specifikt (har inte hunnit läsa den än) men just ur det postkoloniala/gentrifieringskritiska perspektivet är det besynnerligt att miljonprogrammet tokhyllas. Det är ju det enskilt största exemplet på "displacement" någonsin i vårt land. Dagens gentrifiering är ingenting i jämförelse.

Tiotusentals människors hem och livsmiljö jämnades med marken när arbetarkvarteren revs, sociala strukturer krossades, arbetarklassen tvingades bort från sina hem på landsbygden och inne i städerna och allokerades i panoptiska, lättadministrerade sovsamhällen på tryggt avstånd från maktens centrum (jfr Sten Gromark "Fängslande arkitektur").

Flyttlasspolitiken, de storskaliga saneringarna och miljonprogrammet har mer att göra med institutionaliserad korporativism och storkapitalets intressen än någon sorts "demokratisk" arkitektur och stadpslanering. Att man från gentrifieringskritiskt håll är så blind för detta är förvånande.
 0
zep (21 Mars 2012 13:55):
Kusligt. ska läsa den..

Som sagt, det behövs en distinktion mellan symboler och funktioner. tack för en bra länk.
 0
Bo Ek (21 Mars 2012 18:57):
Jag förstår inte som vanligt! De flesta bor i småstäder eller på landet. Varför ska man klämma in en massa fyrkantiga kvarter där? Är det nåt fel på ljus och luft?

Var går gränsen för YIMBY-herrarna? Duger Röda Bergen, Aspudden eller varför inte Tanto? Eller karaktäriseras även dessa stadsdelar som "hus i park"? Som sagt, förstår inte fixeringen vid slutna kvarter och den märkligt ensidiga kopplingen till urbanitet. För mig är det så mycket mer än majsiga kvarter på typ Söder.

(PS! Snälla kom inte med semantiskt gnäll nu)(PS! Tack för tipset Sten Gromark Fängslande arkitektur. Bara måste läsa!)
+2
Herbert Tingesten (21 Mars 2012 19:37):
Korrekt svar: Tanto är klassisk hus-i-park, övriga inte. Du känner igen det på att varje hus är ganska stort och liksom står för sig självt, omgivet av en massa outnyttjad mark. Termen kommer från Le Corbusiers famösa förslag för Stockholm, det med det stora hakkorset på Söder. Konceptet är baserat på de två motstridiga ambitionerna att öka grönytorna och befolkningstätheten samtidigt, varav så småningom den senare glömdes bort av stadsplanerarna.

Och nog har väl de flesta svenska städer fyrkantiga slutna kvarter i de centrala delarna, åtminstone de premodernistiska stadsdelarna? På landet finns det ingen anledning att förtäta.
 0
Olof Antonson (21 Mars 2012 19:43):
@Bo Ek: Om man skall bygga stad så är "fyrkantiga kvarter" ett ypperligt sätt att åstadkomma det. Men i och med den enorma mängden förortsområden vi byggt, som bekant inte består av "fyrkantiga kvarter", så förstår jag inte riktigt vart du vill komma med ditt resonemang. Det artikeln går ut på är att 6 promille av det totala bostadsbeståndet utgörs av stadskvarter. Jag tycker din fråga är felställd!

Min motfråga till dig blir: Är det något fel med urbana stadsmiljöer i en stad? Är det oskäligt att vilja att det byggs fler stadskvarter om man sätter det i relation till hur lite som faktiskt finns av den varan?
 0
Hans H (21 Mars 2012 20:34):
@Bo Ek: Det finns inget egenvärde med kvartersstad (eller ok, det finns miljövinster med kvartersstad iom att inte lika mycket mark tas i anspråk i kvartersstaden, så det finns ett egenvärde... men vi kan ändå låtsas just nu att det inte finns det för argumentationens skull)... så jag börjar om...

Det finns inget egenvärde med kvartersstad, utan varför vi bör ha mer av den handlar om att folk gillar att besöka kvartersstad och den service man hittar där, men även om tillgång och efterfrågan vad gäller bostäder och kontor i just kvartersstaden, dvs fler vill bo i kvartersstad. Och vi bör även ha tätare centrum iom att det är just centraliteten och tätheten som är efterfrågad av många. Ogillar man tät stad så finns det i varierande grad mer gles stad längre ut från centrum, där den som vill istället kan bo och vistas... dvs det borde egentligen inte finnas någon konflikt mellan den som vill ha tät stad och den som inte vill det, eftersom tät stad inte utesluter gles stad på något sätt annat än att du inte hittar båda typerna av stad på exakt samma ställe.

Om det i en småstad skulle vara så att ingen vill ha ett centrum eller att ingen vill bo eller arbeta centralt, så finns det givetvis ingen nytta med att ha ett centrum. I en liten stad kan man dessutom knalla från ena änden till den andra så behovet av att bygga tätare är därför mindre. (Men även mindre städer blir ofta trevligare om det finns ett centrum med kvartersstad, jämför exempelvis de två ungefär lika stora städerna Alingsås och Kungälv, där ena staden har ungefär 10% kvartersstad och den andra i princip saknar kvartersstad.)

Promenera i Alingsås: http:​/​/​maps.​google.​com/​maps?​q=​alings%C3%A5s&hl=​en&ie=​U.​.​

Promenera i Kungälv: http:​/​/​maps.​google.​com/​maps?​q=​kung%C3%A4lv&hl=​en&ie=​UT.​.​
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2012 20:52):
Bo ek: Det är möjligt att jag missförstår din fråga men utöver de svar du redan fått kan jag bara säga som jag sa i förra tråden (om Husby): "Typologier är (som mycket annat i världen) medel för att uppnå saker, inte mål i sig själva. Uppbrutna modernistiska bostadsområden är medel för att uppnå vissa saker, sammanhängande stadskvarter är medel för att uppnå andra saker. Prioriterar man maximala solvinklar är kvartersstad fel medel, prioriterar man funktionsmix, småskaligt näringsliv etc. är modernistenklaver fel medel.

Ingen typologi har något existensberättigande i sig självt. Rimligen borde man fokusera på vilka sociala, ekonomiska och ekologiska effekter man vill att den fysiska miljön ska möjliggöra och sedan anpassa den fysiska miljön efter det."

Mao, hur man utformar den fysiska miljön (allokerar bostäder och verksamheter osv) har en direkt påverkan på hur samhället fungerar socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Tex fungerar kollektivtrafik sämre ju glesare bebyggelsen är, medan personbiltrafik följer rakt motsatt mönster. Olika stadsstrukturer befordrar också olika sorters näringslivsstrukturer, vilket i sin tur påverkar samhällets arbetsmarknadsstruktur osv osv.

Det är alltså inte enbart en smakfråga eller en helt godtycklig fråga hur vi utformar vår fysiska miljö. Nu är det i och för sig ett ganska självklart påpekande tycker jag. Det märkliga är väl mer att så många inte ser betydelsen av hur vi formar vår materiella verklighet.

Sedan handlade just det här inlägget, som påpekats tidigare, mer om hur underlig kvartersstadsfobin i arkitekturdebatten är med tanke på hur lite kvartersstad som de facto finns. Din kommentar utgör mao en perfekt illustration av min poäng.
 0
Hannes Johansson (21 Mars 2012 21:01):
@Bo Ek: Det jag inte förstår är varför många, precis som du gör här, gör reflexmässiga yttranden om att allting inte behöver vara fyrkantiga kvarter, när det finns en sån oerhört asymmetri mellan mängden kvartersstad och mängden annan, gles förortsbebyggelse - även i de tre största städerna. Jag gillar det Jacobs sade, någonting i stil med att man ska låta städer vara städer och landsbygd vara landsbygd.

Ja, egentligen är det enda jag ville säga precis det som inlägget handlade om, men som jag tycker du verkar ha förbisett helt.
 0
Rasmus (21 Mars 2012 21:52):
För en djupare förståelse för den performativa nivån i en stad, speciellt ur ett ekonomiskt perspektiv, så rekommenderar jag kompletterande läsning av boken "the Undercover Economist" förf. Tim Harford.
 0
Jan Wiklund (22 Mars 2012 16:49):
Är det någon som skulle vilja förklara ordet "performativ" för mig?
 0
Johannes Hulter (22 Mars 2012 17:45):
Jan: det går nog att googla. Det betyder helt enkelt vad stadsmiljön konkret gör - till skillnad från vad den signalerar genom sitt utseende.
+2
Jan Wiklund (24 Mars 2012 10:34):
Jo, jag googlade en stund och kom också fram till detta. Men vad som är intressant är ju vad man själv kan göra med stadsmiljön. Dvs hur användbar den är för de människors syften som finns i staden.

Och då är det väl så här, åtminstone är det min grundfilosofi i saken:

Stadens syfte är att underlätta. I första hand underlätta försörjningen. Att städer över huvud taget finns beror på arbetsdelningen, dvs att det finns en massa yrken som är specialiserade var och en på sin grej, men att det är nära mellan dem så att de kan samarbeta enkelt. Ju närmare, desto lägre transaktionskostnader, och desto billigare produktion.

Vilket talar för att en stad av rena konkurrensskäl bör sträva efter så korta avstånd som möjligt.

Men närhet är förstås något vi alla har nytta av, även för vår "privata" ekonomi, och även för den ekonomi som inte mäts i pengar. Ju närmare vi har, desto lättare kan vi göra det vi vill.

Det är givetvis individuellt vad man är intresserad av att ha nära till. För en del är det mest väsentliga att ha nära till gräsmattor. Men jag föreställer mig att detta specialintresse är rätt föga spritt, och enkelt skulle kunna tillgodoses exempelvis så att de som har det kan bosätta sig i utkanten av en tät stad.

Istället är det närhet till andra människor och deras aktiviteter som är viktigast för de flesta. Med andra ord är en stad mer praktisk och användbar ju tätare människorna finns. Åtminstone upp till den gräns då det börjar bli rent fysiskt trångt.

Det är rentav så att det finns en multiplikatoreffekt dold i det hela. Ju längre avstånd, desto större plats tar den infrastruktur som är till för att överbrygga de långa avstånden, och desto längre blir avstånden. Kan avstånden kortas kan man göra sig av med denna oekonomiska apparat.

---

Sen kan förstås rent teoretiskt detta organiseras på olika vis. Det är inte teoretiskt nödvändigt med traditionell kvartersstad. Men dessvärre har inget av det som har försökts bjudit på mer närhet än den traditionella kvartersstaden. Kanske är det ingen slump att den var, och är, så populär?

Det är dock helt fritt att föreslå något bättre. Jag tror inte någon i Yimby skulle ha något mot det.
+2
Jimmy (25 Mars 2012 20:29):
"Jag förstår inte som vanligt! De flesta bor i småstäder eller på landet. Varför ska man klämma in en massa fyrkantiga kvarter där? Jag förstår inte som vanligt! De flesta bor i småstäder eller på landet. Varför ska man klämma in en massa fyrkantiga kvarter där?"

Det gör man redan (i småstäder). Många "småstäder" är betydligt mer urbana än stora delar av storstäderna. Det är i dem du kan bo ovanpå pizzerian, med ICA-butiken runt hörnet, puben ett kvarter bort och arbetet tvärs över gatan, utan att behöva betala tio miljoner för din bostadsrätt.
+1
Johannes Hulter (25 Mars 2012 20:56):
Instämmer med Jimmy. Vi har tagit upp det tidigare här på YimbyGBG: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​5/​kronika-​urbanisering-​pa-​l_​.​.​

Många småstäder skulle vinna på stadsmässig förtätning med småskalig kvartersstad, istället för det tröstlösa bilsprawlet som slitit sönder så många små tätorter. Jfr Nynäshamn: http:​/​/​nynashamn.​se/​Bygga-​-​bo/​Samhallsplanering/​Ny-​vis.​.​
+1
Anders Norén (26 Mars 2012 07:04):
Jimmy: Och apropå det så kan man citera Anders Hagson ur Brunnberg & Forsheds skrift "Rum och ansvar. Sju frågor om stadsbyggnadskonst" som ackompanjerar deras vandringsutställning.

"I ett glest och funktionsuppdelat stadslandskap med spridd befolkning och spridda målpunkter är det svårt att åstadkomma bra kollektivtrafikservice. Därför stämmer inte den vanliga föreställningen att storstadsbon enkelt kan ta sig till jobbet på andra sätt än med bil. Den vanligaste restiden till arbetet för alla yrkesverksamma i Sverige är 16-30 minuter. Av invånarna i norra glesbygden har knappa 45 procent högst 15 minuters restid till jobbet; och där är det bara knappa 2 procent som måste använda 1-1,5 timma för arbetsresan. I Storstockholm är det ca 20 procent av de förvärvsarbetande som har 1-1,5 timmas restid till arbetet; och endast 10 procent som har högst 15 minuter. Förklaringen är att de som har längst pendlingsavstånd i landet bor i utkanten av kommuner kring Stockholm."
+3
Jan Wiklund (26 Mars 2012 11:25):
Det verkar som folk i de flesta småstäder i landet är väldigt förtjusta i stadskärnan som man gärna vill slå vakt om - samtidigt som det nya som byggs sprids ut hejvilt i buskarna. Inte för att det är detta folk vill ha. Utan för att dagens planprocesser oundvikligen ger detta resultat.

Kommunen har rent formellt såkallat planmonopol. Men i verkligheten planeras inget på kommunens initiativ, utan alltid på initiativ från en byggherre. Detta för att det planinstrument som finns är den såkallade detaljplanen som är så detaljerad att ingen kommun gör en utan att den vet att någon vill bygga den.

Alltså väntar kommunen på någon som vill. Och den som vill har då givetvis ett projekt på gång. Ett projekt som inte syftar till att "bygga stad", utan till att bygga ett bostadsområde. Eller ett köpcentrum. Eller något annat som just den intressenten är specialiserad på.

Vad vi skulle behöva är att kommunerna kan ta initiativet. Men då skulle det behövas en flexiblare sorts plan, en där inte varje skjul och varje buske skulle behöva vara inritad. Men en plan som är bindande inom denna ganska lösliga ram. Ungefär som stadsplaner var på 1800-talet, då kommunerna bestämde var det fick byggas medan byggherrarna bestämde vad som byggdes, inom ramen för plan och lag.

Då skulle vi även idag kunna bygga stadskärnor. Även i små kommuner. Om det är vad folk vill ha. Vilket är troligt.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8604 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter