Miljöpartiet: Bygg på husen på Norrmalm

Påbyggnaden bör inte göras för påbyggnadens skull. Det bör finnas något tydligt mål, till exempel:

* Möjliggör samutnyttjande av befintliga lokaler (innergårdar som kan användas kontorstid av anställda, och kvällar/helger av boende).
* Utöka det offentliga rummet (trappuppgång till ett café för allmänheten).
* Öka tryggheten i kvarteret (bostäder med utsikt över gatan).
* Bredda verksamheten i en byggnad (förse ett kontor med tjänstebostäder, personalrestaurang etc).

Bra kommentar, Tore. Radhus på kontorstaken i City ökar antalet bostäder, men bidrar bara marginellt till tryggheten i det offentliga rummet, eftersom de boende inte har någon kontakt med gatan. Men det är klart att man ska säga ja till positiva initiativ som detta. Sen nittiotalet har det dominerande sättet att öka folkmängden i innerstaden varit att inreda vindar till lägenheter.

Kungsgatan har fantastiska 20-talshus mellan Sveavägen och Stureplan. Avkontorisera dessa, då de var byggda som bostäder från början. Erbjud företagen nya lokaler i centralt läge i fastigheter som är mer renodlade kontorshus.

Och riv gärna någon av de fulare markskraporna och ersätt med något högre och mer inbjudande som blir ett positivt tillskott till skyline och gatumiljö. Husen längs Malmskillnadsgatans nedre del är prima kandidater.

Jag tycker absolut att påbyggnad kan göras för påbyggnadens skull. Ser absolut inget som helst negativt med exempelvis nya bostäder högst upp på befintliga kontorshus - oavsett om dessa har utsikt över gatan eller ej. Ser heller inget negativt om ev. påbyggnad skulle innebära fler kontor (även om fler bostäder såklart är att föredra i city). Att utöka ytan i city (bostäder likväl som kontor) tycker jag är tillräckligt med anledning för att göra påbyggnader. Vad är nyttan med att det måste finnas ett tydligt mål? Självklart gör fastighetsägaren ingenting om det inte finns ekonomisk vinning i projektet - och om det finns ekonomsik vinnig finns det såklart en efterfrågan.

Kunde man riva city en gång kan man göra det igen. Spara ett par exempel (Riksbankens mordor-hus och kulturhuset kanske) så vi lär oss att inte bygga sånt igen. Annars jämna hela jävla neo-city med marken bygg pastisch och låt folk som inte gillar sekelskiftespastisch flytta till något modernistghetto utanför tunnelbanenätet. Att bygga på saker ovanpå SEB-huset eller PK-bankshuset är som att lägga maränger ovanpå hundskit. Och med tanke på hur de med all sannolikhet kommer att ritas blir det som att lägga bruna maränger på hundskit.

Jag är inte emot att man bygger på dessa hus. Men resultatet blir mest av en halvmesyr. De otrivsamma och fula gaturummen kommer att bestå. Även att riva enstaka modernistiska skokartonger för att ersätta dessa med nymodernistiska skokartonger gör inte heller någon märkbar skillnad. Ett exempel på detta är HM-husen vid Drottninggatan-Mäster Samuelsgatan-Slöjdgatan.

Hade varit bättre att ta ett större grepp och riva av flera sammanhängande kvarter. Ta bort planskillda korsningar. En del av de gator som breddades för biltrafiken kan åter göras smalare. Satsa på annan ny arkitektur än nymodernism. Släpp den mentala blockeringen mot att återuppbygga någon av de bästa byggnaderna av de som revs för ca 50 år sedan. Men inget av detta lär vi få se. Minns debatten om Segels torg i slutet av 90-talet. Förslag fanns på att höja torget till marknivå och bygga bostäder runt torget. Så här lät diskussinerna då: "Gör inte om samma misstag en gång till som när Klarakvarteren revs. Rädda Plattan på Sergels torg".


@ Harald Frostvide, jag gillar din kommentar: "som att lägga maränger ovanpå hundskit".

Att riva punktvis tror jag är en god väg. Det gäller att prioritera. Malmskillnadsgatan är idag en gata som kantas av stadsfientliga byggnader:

Vid Malmskillnadsgatan/Hamngatan bygger man trappor längs med Malmskillnadsgatan för bättre flöde. Riv kv. Hästskon, kv Putten och SEB-huset. Fyll igen Klaratunneln (och ersätt centralbrons trafikspeagetti med en korsning) och smalna av Sveavägen så att ett nytt, lite bredare kvarter, kan anläggas där SEBhuset och kv. Putten idag ligger. Detta innebär att det dysfunktionella torget i korsningen med Jakobsbergsgatan.

Nya kvarter skapas därmed och dessa kan fyllas med urbana byggnader, gärna höga, men som tydligt vänder sig ut mot Malmskillnadsgatan så att det upplevs som tryggare och trevligare än idag.

^^^
Nackdelen med punktvisa rivningar är att man i större utsträckning måste anpassa sig till den befintliga strukturen som t.ex. planskilda korsningar (Malmskillnadsg/Hamng).

"Torget" har funktion som vändplan eftersom Malmskillnadsgatan övergår till att vara enkelriktad där. SEB-huset har sin terrass utåt Sveavägen kvar som tidigare ingick i gångbanenätet. Den skulle kunna öppnas igen om man ger den en genomströmningsfunktion, t ex med trappa ner till Sergels torg, och med en andra anslutning till Malmskillnadsgatan i norränden (kräver nog att man river huset där)

Jörgen:
Det är nog inte lätt att få bort den planskillnaden. Hela områdets nivå sänktes ju genom Klararivningarna. I så fall skulle Malmskillnadsgatans nivå behöva sänkas från Oxtorgsgatan och framåt.

Det innebär att att även Mäster Samuelsgatan måste tas ner och därmed ryker Klaratunneln (något jag iof sympatiserar med).

Ett annat sätt är kanske att låta Malmskillnadsgatan sluta vid Mäster Samuelsgatan och låta SEB-kvarteret ingå i samma som Hästskon.. Finns lite olika möjligheter om man stoppar upp Malmskillnadsgatan.

Fasaderna skulle man kunna återskapa åtminstone. Gallerian är väl lite svår att flytta på.

Ni får ursäkta, men jag har svårt att se det stora problemet i att tex. malmskillnadsgatan korsar hamngatan i en planskild korsning (inser att detta är lite som att svära i kyrkan). Med tanke på hur många människor som trots detta rör sig i området kan man ju knappast hävda att det skulle ta död på stadslivet. Jag är överlag inte lika kritisk till city som många verkar vara. På många sätt tycker jag att det tvärt om känns som en av stockholms urbanaste platser. Det enda dåliga i min mening är bristen på bostäder, och det kan ju lättast ordnas genom att exempelvis bygga påbyggnader på existerande kontorshus. Självklart kan det finnas platser i city som kan behöva lite större strukturella ändringar, men att börja med en ny klararivning ser jag ingen vinning med. Nej, bättre då i min mening med ett litet ansiktslyft och en utbyggnad uppåt på existerande hus i enlighet med bilderna ovan.

Det är märkligt att det ska behövas en speciell offentlig utredning för att avgöra exakt vilka hus som kan byggas på. Vore det inte enklare att slå fast en regel, typ den gamla hederliga nånting i stil med "hus får vara lika höga som gatan är bred"? Och sen får varje fastighetsägare göra som han vill?

Detta borde garantera en större variation än om Stadsbyggnadskontoret ska bestämma i detalj. I synnerhet om man kompletterar med andra enkla regler för att främja mångfald, exempelvis i just city att max si och så många procent av en fastighet får vara kontor, resten måste vara något annat.

Malmskillnadsgatan känns definitivt inte som en urban plats, annat än i dystopisk mening. Den skulle tjäna på en total makeover som involverar en ny gångförbindelse ner till Sergels torg. Det fanns precis en sådan fram till för ca 15 år sedan (iirc) men den byggdes över, tillsammans med Stockholmsterrassen när SEB behövde expandera. I byggnaden fanns tidigare både bibliotek och ett dussintal butiker men genomströmningen var ändå dålig eftersom terrassen var byggd som en återvändsgata.

Gärna bostäder, men riv för guds skull åtminstone markskrapan på östra sidan av Malmskillnadsgatan med sin skräckinjagande monolitiska fasad.

Jag spann vidare på lite här. Länken till förslaget finns nedan.

I detta förslag dras Malmskillnadsgatan lite österut söder om Oxtorgsgatan. Den slutar med t-korsning mot Hamngatan mittemot Gallerian. Denna lösning tror jag förutsätter att Mäster Samuelsgatan dras i nedförsbacke direkt efter viadukten över Sveavägen.

Jakobsbergsgatan förlängs till Sveavägen. Troligtvis slutar den med en trappa. Ev kan en gångbro förlängas över till Hötorgshusens terrasser (som Herbert föreslagit).

Utöver detta blir det en ny gata som slutar vid NK:s ingång mot Regeringsgatan.

I förslaget är blått gator och gult är kvarter. En del av de befintliga husen kan säkert sparas (såsom det mesta av Sveavägen 2-22 (bortsett från några nya gator som dras fram), västra sidan av Regeringsgatan 57-65 (bortsett från parkaden)). Däremot ryker allt på Malmskillnadsgatans östsida, samt att husen på Malmskillnadsgatans västsida istället orienteras mot nya innergårdar.

Anders
Man går således inte om 50-80-talets misstag då allt inom detta område revs och man försvårade för gångtrafikanterna. Istället gör man tvärtom och öppnar upp för nya gångflöden. Och hus kan sparas.

http:​/​/​uf.​yimby.​se/​se/​a0​17be7d-​5271-​476f-​b90​a-​4fe294ab.​.​

EDIT 1: Och givetvis blir då Malmskillnadsgatans viadukt över Hamngatan överflödig. Brunkebergs torg får en mer direkt kontakt med Hamngatan och Segelstorg, vilket ökar incitament för gallerian att öppna sig utåt.

EDIT 2:
Om man så vill kan man även flytta på NK:s entré och koppla samman Smålandsgatan till en sammanhängande gata mellan Sergelstorg och Norrmalmstorg/Birger Jarlsgatan.

Anders:
Det modernistiska citys stora problem har inte med nedsmutsning att göra. Det finns gott om stadsdelar världen över som är betydligt smutsigare men som fungerar betydligt bättre som stad.

Däremot kanske fokus ligger lite väl på det representativa (hur det ser ut), istället för det performativa (hur den fungerar). På den punkten lyckades man med ett par saker: Att dra fram t-banan och att koppla samma Sveavägen med Hamngatan/Klarabergsgatan (Dessa två saker och dock ingen specifikt med modernism att göra). Men man misslyckades kapitalt med resten. Stora delar av de sanerade delarna är ett ingenmansland. Områden knappast någon beträder och som förmodligen få tänker på att de finns. Hur många väljer att gena förbi Vattugatan eller Herkulesgatan när de går från Drottninggatan till centralstationen? Skulle fler gå där om man städade oftare och gjorde det skinande modernistiskt blankt? Det finns fler exempel.

Att rätta till en del av dessa misstag ser jag inte som att begå misstagen på nytt. Däremot bör en del av de äldre byggnaderna vara kvar. Inte för att de är vackra, utan för att de bidrar till variation, både när det gäller prisnivåer men även när det kommer till gestaltning.

Anders:
Min poäng var att citys problem i första hand är strukturella. Att det är smutsigt (som du menar) eller att fasaderna är fula (som andra i tråden i påstår) är nog inte det man i första hand bör inrikta sig på.

Har man att göra med strukturella missar så blir nämligen inte performativiteten så bättre av lite uppfräschning (t.ex städning eller byte av fasader, dvs hur det ser ut).

Exempel på detta kan man se i en del betongförorter. Hus har ibland fått nya fasader. "Parker" och "torg" har fräschats upp osv. Problemet är att det inte påverkar de grundläggande strukturella problemen. Det blir ändå ingen som använder "parken" eftersom anledning saknas. Samma sak med "torgen" eftersom få stråk leder dit. Sådana insatser får därmed knappast någon positiv effekt, om annat en mycket temporär.

Området mellan Klara kyrka och Tegelbacken kommer inte bli mer stad om man inte ser till de strukturella problemen området har. Samma sak (dock inte i samma omfattning) med området på Brunkebergsåsen.

Som du skriver så kan vi inte få tillbaka gamla Klara. Det håller jag med om. Hela området är urschaktat och en stadsdel är mer än dess gator, torg och hus. Det handlar även om de boende, passerande, verksamheter och trafiken.

Vad vi däremot kan få är stad.

Beträffande City anser köpmännen (dvs City i samverkan) att det stora problemet är alla bakgator utan publika lokaler och som ingenstans leder. Dessa gator är oanvändbara till allt.

Eftersom så mycket av City består av såna bakgator tvingas aktiviteterna trängas ihop sig på ett fåtal gator, t.ex. Drottninggatan som följaktligen blir svindyr att etablera sig på. Varför de enda som har råd är kedjorna - vilket resulterar i en tråkig stad.

Detta skulle man kunna åtgärda genom a. öppna publika lokaler på bakgatorna (vilket City i samverkan föreslår) och b. ta bort de barriärer som stänger gator som Vattugatan och Herkulesgatan, dvs slå hål i väggar och gör om de vidriga ramperna vid Vasagatan till riktiga gator.

På sikt tror jag också att det är nödvändigt att minska på trycket på City genom att etablera alternativ till T-centralen på andra ställen i Stockholm. Med den övercentraliserade struktur vi har här i stan kommer det aldrig att bli ekonomiskt realistiskt att använda nedre Norrmalm till annat än kontor för banker och andra högprofitabla verksamheter. Vilket också ger en tråkig stad.

Anders:
"Så dysfunktionellt är väl inte city ändå? (...) (och varför är det liksom "förbjudet" med lite lugnare gator här och där?)"

Det är bra med stråk som erbjuder fina A-lägen. Lugna gator, som relativt lätt nås från stråken (gärna från mer än ett stråk, de ska inte vara återvändsgränder), är viktiga då de kan erbjuda B eller kanske C-lägen. Staden erbjuder därmed plats för fler typer av verksamheter än de mest penningstarka.

Det kräver dock att det finns sidogator och att det finns verksamhetslokaler längs med dessa sidogator.

Hur ser det då ut? Har vi några sidogator?

Mellan Vasagatan och Drottninggatan har vi Mäster Samuelsgatan, Bryggargatan, Klara N Kyrkogata och Gla Brogatan. Det bör dock nämnas att dessa gator fanns innan rivningarna. Det som ändrats är att en del äldre hus bytts ut. Strukturen är dock den samma. Men går man upp på Brunkebergsåsen ser man att kvarter slagits ihop. Återvändsgränder har skapats. Malmskillnadsgatan är svår att nå från alla stråk. Den knappt några verksamhetslokaler i bottenplan alls (söder om Oxtorgsgatan). Regeringsgatan och Norrlandsgatan fungerar bättre eftersom de har koppling till Hamngatan (dvs samma struktur som tidigare). Och de har lokaler. Dessa gator har, iom att trycket på city ökat (då innerstaden är för liten), kommit att bli A-lägen snarare än B-lägen.

Ser vi på SV "Klara" kan man bara konstatera att det är en enda misär av stadsplaneringsmisslyckanden. Det finns visserligen sidogator till Drottninggatan. Men dessa mynnar ut i trafikleder. Vem vill gå där då? Dessutom finns få verksamhetslokaler.

Så gärna fler sidogator eftersom det är något city lider brist på (kräver också att innerstaden blir större). Men för att få detta krävs ett par strukturella ändringar.

EDIT: Ja nu ser jag att det jag skrev är en parafras på det Jan skrev :)

Anders 30 Juli 12:52,
"Märklig rivningshysteri som råder bland kommentatorerna här. Ekar av efterkrigstidens modernistiska ideal."
Har rivningar någon koppling till modernism? Var Haussmann modernist?

"Nu har vi ett modernistiskt city en gång för alla".
Hur vet du det?

Oscar A:
Att återställa fasader blir svårt just pga att strukturen (gatudragningar, topgrafi, tomtgränser) ändrades radikalt.

I just Sagerska husens fall borde det dock vara möjligt med detta i åtanke. Dessutom borde det vara möjligt vid Brunkebergs torg.

Är även jag för att man återställer flera av husen som revs vid saneringen. Återställa stråk innan som de var innan stadsförstörelsen började. Detta är inte bakåtsträvande, snarare tvärtom. Varför leva i ett misstag minoriteten uppskattar när man kan göra om och göra rätt? Vissa fula hus bör dock bevaras, inte för någon annan anledning än att påminna om hur fel det kan gå. Men att ha en hel stadsdel för det syftet är bara fel. De övriga fasaderna kan rustas upp och taken byggas på för att ge plats för bostäder.

Återuppbyggda hus behöver inte ligga på sina ursprungliga platser. Sagerska husen skulle mycket väl kunna återuppbyggas på Malmskillnadsgatan. Den är också så onödigt bred att man faktiskt skulle kunna bevara monolitmonstret som står där idag och ändå få in en fem meter djup husfront, t ex en som återskapar gatubilden från Brunkebergstorg ett kvarter söderut:

http:​/​/​www.​stockholmskallan.​se/​PostFiles/​SPM/​bilder/​SM.​.​

Gärna förstås med även telefontornet återskapat som bostadshus i 15 våningar.

Ja idag är det väl mest en uppsamlingplats för turistbussar. Den onödigt bred.

Jag vill gärna påminna om att det inte är nödvändigt att återställa - det går precis lika bra att kompletteringsbygga som man har gjort vid Oxtorget och på Herkulesgatans norrsida. Vi ska väl inte utgå från att alla arkitekter nuförtiden är inkompetenta och att nytt per automatik måste vara sämre än gammalt?

En sak man skulle kunna göra ganska lätt eftersom gatan är så bred är att bygga en trappa (gärna rull-) från Hamngatan till Malmskillnadsgatan parallellt med den senare. Såga ut en ca 10 m lång slits i trottoaren på västra sidan, smalna av gatan om det behövs, och expropriera lite av SEB:s lokal direkt under (det är väl bara ett soffhörn just där har jag för mig, ska dit och kolla). Då får man en direktkontakt även med undre planet på Sergels torg eftersom trapporna kommer upp alldeles intill.

Alternativt kan man göra det på östra sidan av Malmskillnadsgatan istället om det är mer praktiskt genomförbart, men man tappar lite av den bekväma direktkontakten med de andra trapporna som hamnar runt ett hörn.

Det fanns som sagt en trappa där tidigare, men jag kan inte för mitt liv minnas hur den såg ut eller var den gick, och det var ända bara ca 15-20 år sedan. Någon med bättre minne?

EDIT: Har kollat lite nu och det verkar som om trappan det talas om i t ex Byggnadsregistret bara gick från Malmskillnadsgatan till den nu överbyggda Stockholmsterrassen. Bild:

http:​/​/​www.​stockholmskallan.​se/​PostFiles/​SMF/​SSMF0​8451.​.​

Eller fanns det en trappa även inne i huset?

Jan Wiklund 31 Juli 10:10
"Vi ska väl inte utgå från att alla arkitekter nuförtiden är inkompetenta och att nytt per automatik måste vara sämre än gammalt?"
Det är sant.
Men samtidigt blir man ju en aning frustrerad när man ser nybyggen som Brovakten, nya Folkan, Stockholm WTF Building mfl.

Jörgen: Visst, men de nytillkomna fasaderna på P-huset mellan Herkulesgatan och Vattugatan är väl inte så pjåkiga?

Jan: Håller med där till 100%. Dessa fasader är helt OK. Herkulesgatan och Vattugatan breddades i samband med Klarariviningarna för att ge mer plats åt biltrafiken. När P-huset Wahrenberg byggdes till med bostäder gjordes dessa gator åter smalare. Gaturummen blev betydligt mer tilltalande. En inte lika biltrafikanpassad stadsmiljö. I och med att gatorna blev smalare ökade byggytan. Den ökade byggytan i detta centrala läge har sannolikt gjort ombyggnaden lättare att finansiera. Wahrenbergprojektet är extra intressant just på grund av detta. P-huset Elefanten i samma område revs för att ersättas med bostäder. Här blev arkitekturen lite väl blek och intetsägande. En missad chans när man ändå rev ett helt kvarter.
Det finns fler breddade gator i Klara där man skulle kunna göra på motsvarande sätt. I Gamla staden i Malmö finns även många bra kandidater.

Bygg inte på husen på Norrmalm, riv dem och bygg nytt (pratar om 60 & 70 tals husen).

Sant att åhlénshuset är bland de fulaste. Det känns mest som en stor klump, det finnsn ju inte ens några fönster. Trist helt enkelt.

Över huvud taget är problemet funktionellt och inte i första hand estetiskt. Som Mark beskriver handlar det om vad byggnader används till. Citys stora problem är (förutom den ensidiga kontorsanvändningen) alla bakgator som inte leder nånstans och som inte har några lokaler som riktar sig till allmänheten.

Såvitt jag förstår är hela city-etablissemanget, såväl fastighetsägare som politiker, helt eniga om att något bör göras åt detta. Proppen förefaller sitta i Stadsbyggnadskontoret som av någon anledning anser att det är omöjligt att förändra något.

Några av Norrmalmshusen var snygga nog att återskapa (det har jag också föreslagit att man ska göra på annan plats, t ex Västra City) men man lurar sig själv om man intalar sig att majoriteten var speciellt vackra. I de allra flesta fallen handlade det om outsmyckade dussinkåkar utan några högre estetiska värden, om än inte fullt lika fula som husen som ersatte dem. Visst skulle City må bra av en förnyelse och en försköning men den bör blicka framåt, inte bakåt.