Tunnelbana + Österledstunnel: Det glömda alternativet

Regeringen har ställt sig bakom förslaget att samordna de två stora infrastrukturprojekten Östra Länken och tunnelbanans fortsättning mot Nacka. Det finns obestridligen stora samordningsfördelar med en gemensam tunnel under Saltsjön - men som Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt Naturskyddsföreningen har påpekat så finns det också stora nackdelar. Den viktigaste är att tunnelbanan helt enkelt missar mer än hälften av resenärerna den skulle betjäna.

Alla som bor på östra Södermalm, Hammarby Sjöstad och västra Sickla - 50.000 människor - blir utan tunnelbana. Som kompensation får Skansen, som bara bebos av apor och getter, en station. I praktiken blir sträckan mellan Centralen och Skansen en parallellinje till Spårväg City, och då är frågan vad poängen var med att lägga 200 miljoner på det projektet som invigdes för bara ett år sedan.

En annan nackdel är att man missar chansen att avlasta T-centralen. Med den ursprungliga dragningen förbi Slussen skulle vi ha fått en stor bytesstation mellan alla tre t-banesystemen vid sidan av T-centralen. Nu tvingas alla som ska mellan Nacka och de södra förorterna till en omväg och får trängas på de redan idag alltför smala plattformar, medan Slussen i motsvarande grad blir folktommare när kanske bortåt hälften av de påstigande försvinner i och med att busslinjer ersätts av t-bana.

Kollektivtrafiken får alltså rätta sig efter privatbilismens behov. Det finns emellertid inget som hindrar att man gör precis tvärtom, utan att någondera blir lidande och utan att regeringen behöver ompröva ett enda ord i sin debattartikel om samordningsfördelarna och den tillväxt som projektet skulle möjliggöra.

Läser man Trafikverkets förstudie från 2006 om trafikleden Östlig Förbindelse så finner man nämligen att tre sträckningsalternativ var aktuella. Det man fastnade för var en dragning under Djurgården. Ett annat var via Lidingö. I ett tredje gick leden under Östermalm, därefter tätt förbi Gamla stan och Slussen, sedan under östra Södermalm vidare mot Nacka, inte långt från Hammarby Sjöstad. Alltså en sträckning som i stort är identisk med den föreslagna för tunnelbanan mot Nacka.



Med de nya förutsättningarna så bör den sträckningen åtminstone utredas igen. Den har många fördelar (avlastar innerstaden bäst, påverkar inte Nationalstadsparken, mindre branta backar) och avfördes främst därför att den skulle ha blivit 3 miljarder dyrare - men blir t-banan billigare finns inga ekonomiska skäl att inte satsa på det alternativet. Det finns ingen förlorare, varken vad gäller pengar eller prestige, och de som bor längs den nya banans sträckning blir alla vinnare.

Om man ändå väljer att dra Österleden under Djurgården finns en annan utmärkt möjlighet att samordna: Istället för tunnelbanan, lägg Tvärbanan i tunneln så att den knyts ihop till en ring. Ett tredje och ännu bättre alternativ är att bygga Österleden i form av en "östlig Västerbro" för alla slags trafikanter - bilister, Tvärbaneresenärer, cyklister och gående - så att den kostsamma investeringen i en ny förbindelse tvärs över Saltsjön kommer fler till godo, med en hänförande utsikt som bonus.

Skiss till en Österbro över Saltsjön

I vårt aktuella förslag till en helhetsstadsplan för ett mindre splittrat och tätare Stockholm,

Lindhagenplanen 2.0

, föreslår vi just en sådan bro i Valhallavägens förlängning, öster om Blockhusudden så att den inte inkräktar på södra Djurgårdens parkytor. Tunnellösningens avgastorn behövs inte, anslutningarna blir enklare att bygga och nivåskillnaderna väsentligt mindre. Såväl pris som miljöpåverkan blir lägre än med en motorvägstunnel, samtidigt som Stockholm får en ny turistattraktion och en tydlig entré för fartygstrafiken.

 
I ett stadsbyggnadsklimat som dikterar att varje byggnadsverks främsta dygd är att synas så lite som möjligt blir en ny stor bro otänkbar, hur den än ser ut och hur många fördelar den än ger. Men våra prioriteringar kan förändras förr än vi anar. Idag är det inte längre självklart att biltrafikens behov ska styra hur kollektivtrafiksatsningar ska göras. Våra tre alternativ till regeringens och Swecos förslag ska ses som ett försök att presentera konstruktiva exempel på hur en jämnare avvägning mellan spår-, bil- och gångtrafikens behov kan åstadkommas.