Utskrift från www.yimby.se
....

Hög tät stad

 
Den blandstad som YIMBY förespråkar förutsätter en hög boendetäthet för att den ska kunna fungera. Det är intressant att fundera dels kring vilken täthet som behövs och dels hur den tätheten kan uppnås.

I rapporter och i debatten hörs då och då variationer på temat att höga/högre hus inte ger ökad täthet. Detta kan hur otroligt det än låter vara korrekt. Men det förutsätter att avgränsningar och vissa antaganden görs. För den kvartersstad vi ska bygga i Stockholm ger fler våningar en ökad täthet. Låt oss titta lite närmare på täthet och byggnadshöjder.


Stockholm flatline ironiserar över diskussionen om förhållandet mellan våningsantal och täthet.

Blandstaden behöver tätheten

Vi börjar lite kort om varför täthet behövs. Tätheten i blandstaden behövs av många anledningar och kan till exempel ses i ljuset av social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

I den sociala dimensionen ligger t.ex. möjligheten till möten, stadsliv, en levande stad, trygghet, integration och hälsa. Det är även en social aspekt i att fler i större utsträckning kan få möjlighet att skaffa den typ av boende de eftersträvar. Köer till centrala hyresrätter och prissättningen på centrala bostadsrätter skvallrar om att många fler vill ha ett boende i en tät blandstad.

Sedan har vi de ekonomiska och logistiska aspekterna där täthet ger minskade transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna är de extrakostnader vi har för att anskaffa och transportera det som vi och vårt samhälle behöver för att fungera och utvecklas: människor, material, produkter, processer, system, metoder, know-how, kunskap, ...



Blandstad i Greenwich Village

Som exempel behövs ett tillräckligt stort lokalt befolkningsunderlag för att verksamheter i bottenplan ska kunna överleva. Finns det ett stort utbud av dessa verksamheter kan de flesta ärenden lösas genom en kort promenad i kvarteret eller stadsdelen. Föga förvånande finns det enligt Mats Renelands statistiska studie från 2005 en tydlig relation mellan boendetäthet och avstånd till service. Lättillgänglig service är förstås även en del av den sociala dimensionen.

Täthet ger underlag för kollektiva transportmedel och möjliggör även ett effektivt utnyttjande av dessa. Bygger vi inte tätt så hamnar vi i "urban sprawl" som äter upp mark och resurser i stadens periferi. Det är bättre att låta det vara orörd natur där det är natur och att låta det vara orörd stad där det är stad. Därmed inte sagt att vi inte ska ha kvalitativa parker och grönområden i staden, men de ska vara där på stadens villkor för att stödja staden.

Hushöjd och täthet

Ibland görs lite märkliga jämförelser när det gäller hushöjder och täthet som vid en första anblick landar i lite egendomliga resultat. Som exempel kan vi se på jämförelsen som gjordes i Göteborgs stads stadslivsanalys:


Jämförelsen mellan tre kvarter med lika mycket våningsyta men med olika hushöjd. (Från stadslivsanalysen)

Det redovisade resultatet blev att

De mest befolkningstäta grannskapen är inte nödvändigtvis de med högst hus. Kartläggningen av täthet visar att det i första hand inte är höga hus som skapar hög täthet. Många av de mer befolkningstäta stadsdelarna i Göteborg består av bara 3 - 4 våningar.

Om vi översätter detta till Stockholm så görs i detta resonemang jämförelsen mellan kvartersstad i Aspudden, lameller i Tensta och punkthus-i-park i Årsta. Denna begränsade analys mynnar lätt ut i tanken om att det är en hushöjd på 3-4 våningar som är optimal för vår täta blandstad.

I detta fall är kanske intentionen att sälja in traditionell kvartersstad genom att spela på ogillandet av höga hus. Och det är väl ungefär samma jämförelse och resonemang som hörs på Epsteins blogg under rubriken "Höghus löser inte bostadsbrist".

Det är viktigt att se att dessa jämförelser primärt görs mellan olika bebyggelsetypologier och endast sekundärt mellan olika hushöjder. Att typologin klassisk kvartersstad slår alla andra typologier vad gäller exploateringstal vet vi sedan tidigare. Det som saknas är jämförelsen mellan täthet och hushöjder inom den typologi som vi ska bygga, d.v.s. inom kvarterstaden.

De tätaste delarna av Stockholm finns i innerstaden med stadsdelar som Gamla Stan, Södermalm, Östermalm och Vasastan. I dessa stadsdelar har vi (bortsett från Gamla Stan som bryter mot så många byggregler att det skulle vara stört omöjligt att bygga idag) typiskt 5-8 våningar. Så vi borde konstatera att

De befolkningstätaste och bäst fungerande stadsdelarna i Stockholm består av 5-8 våningar kvartersstad.

Det senare är den information som är relevant när vi bygger nytt i Stockholm.


Jämförelse mellan tre kvarter kvartersstad med olika hushöjd. Ökat våningsantal ger ökad täthet.

Historisk utveckling av befolkningstäthet

Om vi nu har Södermalm, Östermalm och Vasastan som förebild för fungerande tät blandstad kan det vara värt att fundera över hur vi kan göra det ännu bättre idag. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan stadsdelarna planerades.

En markant skillnad är att trångboddheten har minskat över tid. Befolkningstätheten gavs förr av att man i fattigdomen packade ihop sig. Det var inte ovanligt att en familj med två-tre barn i en tvåa hyrde ut ett av rummen. I takt med att välståndet har ökat så har även bostadsytan per person ökat och invånarantalet minskat i våra gamla stadsdelar. Det är framför allt i de centrala stadsdelarna som bostadsytan per person blivit stor.

Lokaler i stadsdelar med lägre kvartersstad omvandlas ofta i stor omfattning till bostäder. Till viss del beror detta på bostadsbristen som leder till att man kan tjäna mycket mer pengar på bostäder än lokaler. Men det är även en direkt effekt av vikande lokalt befolkningsunderlag för verksamheterna. Detta blir tydligt då tätare stadsdelar i större utsträckning lyckas behålla sina lokaler och verksamheter.

Kravet på direkt solljus

En annan sak som komplicerar tätt byggande idag är kravet på direkt solljus för alla lägenheter. Ur Boverkets Byggregler:

6:323 Solljus
I bostäder ska något rum eller någon avskiljbar del av rum där människor vistas mer än tillfälligt ha tillgång till direkt solljus.

Det finns kritik att rikta mot kravet men låt oss här ta kravet som det faktum det är.

Det finns ingen tidsangivelse eftersom tiden då solen är uppe varierar över landet. Lyckas man bara få in solljus en gång en sekund under året i en del av ett av rummen så uppfyller man kraven. Kravet är alltså ganska löst formulerat och ger arkitekter och planerare stor frihet. I Stockholm har solen kring midsommar en vinkel på upp mot 55 grader mot markplanet mitt på dagen. Det är bara att utnyttja!

Tyvärr verkar det sedan funktionalismen intåg som att solvinklar blivit en mer eller mindre överordad princip. Kreativa lösningar lyser med sin frånvaro och standarlösningen har blivit att spränga kvarteren och strössla ut fristående byggnader.

Framtidens höga täta stad

Vi ser att kvartersstaden med 5-8 våningar är den blandstad som fungerar hyggligt just idag. Med tanke på utvecklingen av befolkningstätheten och den stora bostadsbristen är det rimligt att idag lägga på ett par våningar för att nå en väl fungerade blandstad.

Troligen bör åtminstone 8-10 våningar vara genomsnittsnivån i kvartersstaden.

Nej det går inte på grund av solvinklarna säger vän av ordning. Själv tror jag inte alls att det behöver vara ett oöverstigligt hinder. Det behövs bara lite kreativitet.

För det första får man inte glömma att relativt raka gator ger möjlighet till att med direkt solljus belysa fasaderna mot gatan oavsett hur små och trånga innergårdarna är. I de lägsta våningsplanen lägger vi lokaler och därpå genomgående lägenheter där sovrummen ska läggas mot den svala och mindre solbelysta gårdssidan. Genomgående lägenheter och sovrum mot en sluten innergård är dessutom ofta ett krav för att uppfylla riktvärdena för trafikbuller i stadsmiljö. Solkravet uppfylls på gatsidan där kök och vardagsrum finns. Markplanet på gårdssidan kan även höjas upp genom att ligga på taket av lokaler, rum för teknisk försörjning, förråd och garage. Längre upp behöver lägenheterna inte vara genomgående då direkt solljus lätt når båda sidor.



Principiellt tvärsnitt av byggnad.

För det andra kan man tänka sig att få in mycket direktljus på innergården genom att ha en stor variation av hushöjder inom kvarteret. Utgå från en lägre bas på t.ex. 4-6 våningar och tillåt betydligt högre byggnader i vissa av kvarterets fastigheter. Dessutom kan uteplatser och grönska med fördel läggas även på de lägre taken så platser för solbelyst rekreation finns att tillgå en stor del av året. Detta är idéer som Håkan Cullberg använder i sitt Viking Green City.



Använd varierade bebyggelsehöjder inom kvarteren.

Om man dessutom kombinerar dessa idéer med att aktivt arbeta med våningshöjder och vertikalitet i fönster för att säkerställa ett stort diffust ljusinsläpp bör goda boendemiljöer kunna skapas även på de lägre våningsplanen.

 
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kräver en väl fungerade blandstad en hög boendetäthet. Vi behöver troligtvis 8-10 våningar i kvartersstaden i genomsnitt för att blandstaden ska fungera och för att möta behovet av centrala bostäder. Med utgångspunkt från lösningarna skissade ovan kan inte detta vara en omöjlighet ens med direkt solljus som krav.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+5
Robin Andersson (13 Februari 2013 22:20):
Bra krönika. För oss som tänker stadsbyggnad hela dagarna är detta en sådan självklarhet att man ibland glömmer att berätta för andra om detta. Det gör att det finns ett kunskapsglapp mellan oss nördar och "vanliga" människor när vi i olika forum och sammanhang hamnar i diskussioner.
+4
Gustav Svärd (14 Februari 2013 08:37):
Välskrivet och tydligt argumenterat. Illustrationerna gör det hela extra tydligt. Även StockholmFlatline:s graf är ett av guldkornen i tät/höjd-debatten.

Den allra sista bilden "Sex till många fler våningar" anser jag vara en bra ledbild när innerstaden ska expandera utåt.
+2
Daniel (14 Februari 2013 08:59):
Ett problem som har uppkommit i Göteborg är fighten. Politikerna säger en sak och byggbolagen (och vissa tjänstemän) en annan.

Götaverksgatan är en lärdomshistoria. Man ser hur saker kan bli vänskapskorruption och hur stor makt vissa har.
Detta också med tanke på hur kompis vissa byggbolag är med kommunledningarna i Stockholmsområdet (Nationalarenamutorna där en blev mutad, men ingen som mutade). Och detta är ju ingen engångsföreteelse precis.
+3
Jan Wiklund (14 Februari 2013 10:28):
Jacobs' tips är att det ändå är viktigare att så mycket som möjligt av marken används än att husen är höga. Dock är en av hennes slutsatser slående lik den sista bilden - att variationen mellan högt och lågt skapar den största närheten.
+4
Andreas (14 Februari 2013 10:36):
Bra artikel! Och Stockholm Flatline är ju en härlig ironi!
+1
oskar (14 Februari 2013 10:53):
Bra poänger. Men hur kan de kvarteren som illustreras i sista bilden uppstå i praktiken? Hur kan variationen uppstå utan att hushöjder detaljplaneras? (som årstafältet nu planeras exempelvis). De juridiska planeringsinstrumenten behöver antagligen anpassas så att olika succesionsstadier kan bejakas. Mer av en förtätningsprocess över tid inom kvarteren.
+2
Patrik Höstmad (14 Februari 2013 11:47):
Oskar: Först och främst så splittrar man kvarteret i mindre fastigheter. Sedan kan man kanske lägga max höjd på delar av varje fastighet och fri höjd i andra delar om man nu nödvändigtvis måste detaljstyra så variationen uppstår. Annars är det väl som du säger en anpassning av planeringsinstrumenten som behövs: Lägg en gammal hederlig stadsplan och låt staden få växa organiskt.
+1
Robin Andersson (14 Februari 2013 12:04):
Jag kan tycka att det inte nödvändigtvis behöver vara en stor variation på bebyggelsen i ett kvarter. Däremot borde det ju inte finnas några byråkratiska hinder för att detta om nu byggherrarna vill bygga högre.

Generellt när det gäller stadsplanering så måste vi ju komma till en plats där färre saker detaljstyrs (naturligtvis inom vissa gränser som beror på verkliga negativa konflikter) och där större vikt läggs på vilka kvaliteter som bebyggelsen bidrar med till staden.
 0
oskar (14 Februari 2013 12:14):
Så vad händer i praktiken om man inte detaljstyr, kommer alla exploatörer inom ett kvarter då bygga lika högt (den tillåtna maxhöjden)? Eller kan det uppstå variation spontant i den jungfruliga exploateringen? Hela principen förutsätter blindväggar förstås och kanske är det svårt att få en byggare välja ett lägre hus mellan två blindväggar? eller tänker jag fel?

Hur vore det om kommunen exploaterade marken initialt med enkelt uppförda hyreshus på x-antal våningar. Ett miljonprogram i kvartersform (stora kvarter)med finmaskig tomtindelning och samma höjder. Med kort successionstid dvs. Kommunen säljer fastigheterna till privata fastighetsägare eller till de boende efter ett visst antal år. Dessa kan då renovera, bygga om, eller riva och bygga nytt och högt.
 0
Andre (14 Februari 2013 12:30):
Katastrof att Stockholm idag ser mer ut som Minsk och Bratislava än sina västerländska motsvarigheter... Vad är det för fel egentligen på skyskrapor? De kan nog vara fina och representera den moderna staden... I Stockholm sätter "väktarrådet" sina egna ekonomiska särintressen före allmänhetens... Det är synd och de kommande generationerna kommer att bestraffa oss för vår tafatthet...
+1
Robin Andersson (14 Februari 2013 14:55):
Oskar:

Vad som händer om man inte detaljstyr beror ju på många andra faktorer; exploateringstryck, trender, etc. Men det innebär ju inte att man inte kan styra något. Dels så finns det riksintressen att ta hänsyn till. Sedan behöver man också en garanti för att det som byggs bidrar till kvaliteter för staden och för de boende. Då finns det ju t.ex. möjligheten att använda sig av byggnadsordningar som en garant för stadsmässiga kvaliteter.

Andre:

Jag förstår vad du säger och håller med till viss del. Men jag tycker att representativa aspekter på arkitektur och stadsbyggnad är underordnad dess performativa aspekter. Att använda sig av estetiska attribut (ex. skyskrapor) kan vara ett sätt att signalera något. Men i grund och botten faller det platt om inte staden levererar som funktion. Det är Därför viktigare att fokusera på saker som faktiskt påverka stadslivet i staden.

Jag tycker att höga hus är ganska häftigt. Ändå anser jag att ex. Dubai ser ut som en påse skit. Stora solitärer på rad längs med breda motorvägar är inte mycket att hänga i julgranen om man vill skapa stadsliv.

Däremot finns det ju en performativ aspekt på höga hus, dvs. att ett hus med given BYA faktiskt innebär en större BTA om den har fler våningar.
 0
Andre (14 Februari 2013 15:50):
Robin:

Lustigt att du nämner Dubai, för jag var precis där och jag tycker att det såg riktigt häftigt ut! Områden kring Dubai Marina och JBR är riktigt bra exempel på lyckade satsningar, där den moderna staden kommer till sin rätt. Stockholm måste sluta leva på 1600-talet OCH 60-talet. Varenda vän som hälsat på oss från utomlands får mer associationer med Sovjetunionens förortsarkitektur än någonting annat. Bl.a. är det också därför det är så oattraktivt att bo i "döda" betongförorter lång ut på ko-fälten... Bygg Gärdet med moderna snygga skyskrapor, läget är perfekt!
 0
LArs O Hedberg (14 Februari 2013 15:57):
DOm enda som "tjänar" på 8vånings höga kvarter är Skanska, JM och andra. Du får läsa på lite bättre innan. Stadsbyggnad är svårt, tyvärr.
 0
Gustav Svärd (14 Februari 2013 16:07):
Till skillnad från när de bygger 4 vånings solitärer strösslade i en skogsbacke? Enligt din logik borde alltså allt byggande stoppas pga att det finns en byggherre som kommer tjäna pengar på det?
/ja, jag drog det lite långt. För att tydliggöra en poäng, dock.

Sen har du faktiskt helt fel i sak på ett annat sätt:
Byggs det 8våningskvarter i tät urban planering är vi väldigt många som vinner på det.
Långt fler bostäder och arbetsplatser får plats. Bättre boendemiljöer skapas, t.ex. så kom det en avhandling nu i veckan som visade att det är i den täta kvartersstaden som de boende rör sig mest ute. Är kvarteren slutna blir dessutom bullernivåerna på husens "tysta sida" klart lägre.
Långt mer naturmark kan besparas från exploatering.
Transportbehoven minskar radikalt dels genom att många från långt kortare till jobbet hemifrån och dels genom att det skapas platser med underlag för spårburen kollektivtrafik.
...and the list goes on...
+1
Jan Wiklund (14 Februari 2013 16:34):
Andre, Robin, mfl: Det handlar inte i första hand om hur det ser ut, det handlar om hur det fungerar. Tät stad fungerar för att den minskar avstånden mellan folk. Därmed minskar den också kostnaderna - både dom som räknas i pengar och dom som räknas i energi. Och därmed blir mera gjort.

Min kunskap om Dubai är ytlig. På bilder ser det ut som det är ganska långt mellan husen. Och i synnerhet lite ont om de bottenvåningar där det mesta offentliga i en stad äger rum. Men jag kan förstås ha fel. Det viktiga är nämligen inte hur det ser ut utan hur det fungerar.
 0
Robin Andersson (14 Februari 2013 17:31):
Jan: det var min poäng.
 0
LArs O Hedberg (14 Februari 2013 19:48):
Ta en promenad i nya Gårda, Göteborg och känn på kvaliteten där. Trist stadsplan, trista 8-våningshus. TÄthet - ja. Stadsliv - knappast något alls. Samma sak i det nya som byggs vid Backaplan. Där vid motortrafikleden finns dessutom rejält höga hus. Men man hittar inte så mycket stadsliv, vilket däremot finns rätt bra utvecklat i intilliggande kvillestan. Med 3-4 våningar.
 0
Patrik Höstmad (14 Februari 2013 19:59):
LArs O Hedberg, Kolla lokalytan för Porslinsfabriken (där vid motortrafikleden) som är angiven i rött i följande figur:
http:​/​/​s.​yimby.​se/​gbg/​2262/​9ec314e2-​db82-​11e0​-​9d5d-​30​f.​.​

Problemet är avsaknad av lokaler och möjligen även estetiken, inte höjden. Samma sak i kv. Venus (nya Gårda). Kvillebäcken (vid Backaplan) verkar bli något bättre. Vi får se.
 0
Herbert Tingesten (14 Februari 2013 22:25):
När man diskuterar Dubai ska man komma ihåg att den mest hämmande faktorn för stadsliv är klimatet. På sommaren blir det 40 grader varmt, och därför vänder sig Dubai ganska mycket inåt, med jättelika luftkonditionerade gallerior, och förflyttningar sker i regel med bil eller tunnelbana. Det är på kvällarna gatorna lever upp, dvs de som är byggda med tanke på fotgängare och inte bilar. Marinan och området Downtown runt Burj Khalifa är fulla med uteserveringar runt de artificiella vattensamlingarna och där är det tjockt med folk.
 0
Marcus Bokvist (14 Februari 2013 22:44):
Oscar sa:
"Hur vore det om kommunen exploaterade marken initialt med enkelt uppförda hyreshus på x-antal våningar. Ett miljonprogram i kvartersform (stora kvarter)med finmaskig tomtindelning och samma höjder. Med kort successionstid dvs. Kommunen säljer fastigheterna till privata fastighetsägare eller till de boende efter ett visst antal år. Dessa kan då renovera, bygga om, eller riva och bygga nytt och högt. "

Jag tror du har en poäng. Jag tror man skulle behöva få de kommunala bostadsbolagen att börja bygga igen. Kanske enligt vissa grundprinciper och ge bolagen säg 10 år att ta in byggkostnaden. Låt dom sedan sälja ut en viss andel av beståndet i varje kvarter (50-70%) men låt dem behålla resten, för att få blandade bostadsformer
 0
LArs O Hedberg (14 Februari 2013 22:46):
Jämför nya lyckade projekt och deras hushöjder. Slusieholmen i Köpenhamn 4-5våningar. Hammarby sjöstad 5-6vån mot den väldigt breda allén, sen 3-4 våningar på resten. Jämför sen med var folk är villiga att betala för att bo och då blir höga hus sällan en framgång. Skuggiga lägenheter aldrig. Antagligen har Dubai sina höjder, men i Gbg och svensk vintersol, där gäller annat. Folk ska trivas, det måste planeras och byggas med kvalitet. Inte löst grundade idéer om att höga hus alltid är bra.
+1
Herbert Tingesten (14 Februari 2013 23:06):
Eller dåliga. Visst går väl lägenheterna åt i de fåtaliga nybyggda husen i Stockholm som har mer än nio våningar? Trots att de ofta får en artificiellt hög prislapp just för att utsikt är en extrem bristvara. Solljus får man f ö mer av i högt belägna lägenheter än i låga, och det gäller oavsett höjden på bebyggelsen i övrigt.
+3
Patrik Höstmad (14 Februari 2013 23:17):
Hammarby sjöstad är väl inte fungerade blandstad? Det är sovstad och lite butiker utmed en huvudgata. Uppbrutna kvarter och låg exploatering. Vi behöver högre befolkningstäthet och fler verksamheter för att få blandstaden att fungera.
+5
Gustav Svärd (15 Februari 2013 07:11):
Lars O Hedberg, du verkar missförstå oss kapitalt. Du verkar tänka att den viktigaste variabeln i stadsbyggnad är hushöjd, dvs att hus inte får vara höga. Vi håller inte med och således antar du att vi menar att hushöjd är den viktigaste variabeln men att det är högt som är bra. Har jag rätt?
Saken är den att vi ser inte hushöjd som den viktigaste variabeln. Vi ser markplanets utformning som den viktigaste variabeln. Given ett väl utformat markplan så är dock högre hus något som lägger till täthet. Märk: markplanets utformning (dvs gatubredder, trottoarutformning, verksamhetslokaler i byggnaderna som ligger vid trottoarerna, avstånd mellan hus, ...) ska inte ändras pga husens höjd på det sätt en del modernister är övertygade om (se textens tredje bild). Markplanets utformning skall förbli densamma (sånär som på möjligen trottoarernas bredd samt hållplatser/stationsnedgångar för den ökade kollektivtrafiken som möjliggörs med den ökade tätheten) medans husens höjd ökar - se textens bild 4.
De exempel du tar upp som mindre lyckade stadsmiljöer i nybyggen är inte problem pga sina hushöjder, utan pga sin utformning i markplanet.
Fetishen för solvinklar är något som vi är många (troligen en majoritet) som inte delar och således är andra faktorer långt viktigare (även för hälsan! avhandling vid Lunds Universitet här om veckan visade på tydligt samband mellan tät urban bebyggelse och att de boende rör sig mer ute i vardagen) för vad som räknas som attraktivt och bra boende. Därav att en lika stor lägenhet är långt dyrare i bottenplan i gårdshus inne på söder än 3-4 Tbane-stationer ut där grundidén med planeringen varit maximerade solvinklar.
+2
Daniel (15 Februari 2013 08:14):
Om man tar Göteborg som exempel, så kan man titta på Haga, som har en huvudgata (Haga Nygata) och hela området söder om denna gata är heldött, då detta också sanerades. Det är gulliga 3-4våningshus och kullersten, men egentligen mindre levande än Bergsjön. Vasastan i Göteborg med sina 5-9 våningshus är levande. Så tvärt emot Hedberg säger så går det att bygga låga kvartersområden som är döda och höga kvartersområden som har folkliv. Det hela handlar om varför man ska gå utanför bostaden, och vad det finns ekonomi för att överleva i området. Hade Majorna i Göteborg bestått utav 3-5rumslägenheter så hade den stadsdelen varit död då det inte hade funnits kundunderlag för att driva all verksamhet där. Det hade inte bott tillräckligt mycket människor där för att ge verksamheterna inkomster.
+1
Andre (15 Februari 2013 09:00):
Intressanta inlägg, men jag tror inte att höjden har betydelse för hur "livfullt" det blir i kvarteren, utan det handlar om hur man bygger. Exempelvis finns det 3-4 våningshus i många sov-förorter (Hässelby gård/strand exempelvis i Stockholm), inte är det roligare för det... Om man nu går tillbaka till Dubai så är det väldigt fint med vatten, stråk, restaurang och kaféer som ger en härlig ute och nattliv SAMTIDIGT som skyskrapornas höjd och byggkvalité borgar för ostörd boende. Ett annat bra exempel är New York. Jag tror att det finns ett "järngäng" 40-talister (inget ont om de mina föräldrar är också där)som har kopplat greppet om Stockholm och vägrar låta det utvecklas. Detta har sedan kombinerats med de som bor i innerstan och som har sett värdet av sina lägenheter gå upp med raketfart (en avkastning ingen vill avstå ifrån) och som befarar att det kommer att sjunka (och därmed de fiktiva pengarna gå förlorade) om man gör för stora förändringar och bygger så att marknaden fylls med "bristvaran" dvs en lägenhet i ett levande myllrande stadsmiljö utan för långa ressträckor och tillgång till FUNGERANDE infrastruktur....
 0
Andre (15 Februari 2013 09:03):
+1
Patrik Höstmad (15 Februari 2013 09:04):
Bra kommentarer Svärd och Daniel. Jag kan tillägga att i Majorna, Göteborg inte heller fungerar så bra. Området främst består av 3-våningskvarter just nu omvandlas lokaler till lägenheter i rasande fart.
+3
Robin Andersson (15 Februari 2013 09:58):
Andre:

Våningsantalets har en inverkan på stadslivet beroende på bebyggelsens exploateringsstal. Återigen; naturligtvis spelar antal våningar in på bebyggelsens exploateringsgrad givet en viss BYA (byggnadsarea). Matematik.

En sak är väldigt viktig i sammanhanget. Det är inte bara den lokala utformningen som spelar roll för stadslivet, utan också dess kontext. När vi diskuterar stadsbyggnad på denna generella nivå så pratar vi naturligtvis om hur man måste arbeta systematiskt. Om ett eller annat hus skulle vara lågt, ha förgårdsmark, vara en solitär, etc. så är det inte hela världen. Tvärt om är det sådana undantag som skapar en dynamik i stadsmiljön. Men när det kommer till hur man bör arbeta systematiskt, så måste man också tänka; "är detta en skalbar metod som - vid upprepning - bidrar till en hållbar stad"?

De mysiga gatorna i Haga skulle inte ha något stadsliv om övriga Göteborg såg likadant ut. Det beror ju på att den låga bebyggelsen har en alldeles för låg exploateringsgrad för att verksamheter i bottenplan ska kunna få underlag endast av dessa egna invånare. Med andra ord är inte Haga någon bra modell för hur man bör bygga ut städer systematiskt. Däremot har området många kvaliteter som enskild företeelse.
+2
Daniel (15 Februari 2013 10:00):
Patrik. Man kanske också ska göra tillägget att man slår ihop lägenheter i rasande fart i Majorna (egentligen Kungsladugård). Nästan alla lägenheter var 1:or när området byggdes, men nu så har man slagit ihop många lägenheter till större (2:or och 3:or). Förr så kunde en 3-barnsfamilj bo i en 1:a. Nu så bor ett barnlöst par i en 2:a, utan att området växer. Egentligen måste husen bli minst dubbelt så höga för att behålla sin köpkraft utifrån befolkningstätheten för att ha samma gatuliv som innan.
+2
Robin Andersson (15 Februari 2013 10:09):
Daniel: Det är ju tydligt att trenden är att människor vill ha allt större ytor att bo på. Jag tycker inte att det är ett problem riktigt. Det viktiga är att vi bygger en stadsstruktur som är flexibel nog att successivt förtätas (justerares efter nya livsstilar). Ett modernistiskt stadsbyggande har ju inte en sådan flexibilitet. Kvartersstaden har ju däremot det.
 0
oskar (15 Februari 2013 10:58):
Hur bygger man en stad som tillåts förändras över tid?
Hur kan flexibilitet, dynamik och föränderlighet ges juridiskt skydd i byggandet av framtidens stad?
+1
Robin Andersson (15 Februari 2013 12:27):
Oskar: Frågan är väl varför man måste ge flexibiliteten ett juridiskt skydd. Det är ju alla juridiska skydd av det ena och det andra som styr bort flexibiliteten.

Vi kan ju bara blicka bakåt. Sedan de organiserade städernas begynnelse fram till början av 1900-talet såg stadsstrukturen ungefär likadan ut. Genomgående parallella gator i två mer eller mindre korsande riktningar. En struktur som är obegränsad påbyggbar/skalbar i alla riktningar. Gatustrukturen bildade då mellanrum som blev byggbbara kvarter för bostäder, osv. Tusentals år av förändringar i livsstil, arkitektur, mode, konst, politik, etc. och stadsstrukturen var flexibel nog för att hantera detta.

När den socialistiska rörelsen tog över politiken och arbetade för minskade klasskillnader var en av huvudakterna att förbättra boendeförhållanden för alla människor. Nya bostäder i städernas utkanter var en del i deras lösning. Ett tydligt exempel på misstaget att sätta "="-tecken mellan stadsplanering och samhällsplanering. Stadsbyggandet suboptimerades då staden som funktion underställdes boendekvaliteten i varje enskild bostad.

Jag är övertygad om att den tidigare gatustrukturen är betydligt mer hållbar än den modernistiska. Den fungerar både i småstäder (ex. Nora, Mariefred) och i riktigt stora städer (Manhattan, Vancouver).

En stadsstruktur, med bl.a. ovannämnda typ av gatustruktur, behöver inga regler för att vara flexibel och hållbar.
+3
Jan Wiklund (15 Februari 2013 12:31):
En liten korrigering bara: Utglesning och modernistisk planideologi har inte det minsta att göra med politisk inriktning. Det var något som drevs av tjänstemän - mer eller mindre i alla i-länder, oberoende av politiska majoriteter. I Sverige, säger Sten O Karlsson i sin doktorsavhandling, drevs det av Centralförbundet för socialt arbete, som var en välgörenhetspräglad organisation av övre medelklassmänniskor i ledande positioner i stat och kommun.

Sen accepterade visserligen socialdemokratiska politiker detta program, eftersom tjänstemännen insisterade och bostäderna ju måste byggas. Men det skulle även liberala politiker ha gjort - det gjorde de i USA. Det är ju USA och planpraxis där Jane Jacobs använder som exemplifiering av felaktiga principer.

Modernistisk stadsplanering har alltså praktiserats av socialdemokrater i Norden, kristdemokrater i Tyskland, gaullister i Frankrike, fascister i Spanien, konservativa och liberaler i USA och kommunister i Sovjet. Den reduktionistiskt teknokratiska tankevärlden var densamma.
 0
Daniel (15 Februari 2013 12:35):
Ett problem men samtidigt möjlighet är gentrifiering. Särskilt när man inte vill tillåta att ett område ändrar sig. Haga och Kungsladugård i Göteborg visar på gentrifieringens problem, att verksamheter inte har råd att finnas kvar pga sviktande kundunderlag samt hyreshöjning och därmed ombyggnation av området till sovstad, men samtidigt så gentrifieras hela Hisingen vilket är positivt förutsatt att man inte gör området för bilberoende, samt flyttar gränser (gränsen mellan Hisingen och fastlandet går numera inte vid Göta Älv, utan vid Hamnbanan där dom fina dyra lägenheterna ligger söder om järnvägen och dom billiga lägenheter ligger norr om järnvägen. Det är också så att en som bor i Torslanda aldrig säger att dom bor på Hisingen.
 0
Daniel (15 Februari 2013 12:38):
Samhällsplanering och stadsplanering i sammanblandning är äldre än socialismen. Detta visar Paris omdaning på 1800-talet där det gamla lortiga fattiga Paris skulle saneras bort och det nya fräscha rika Paris skulle byggas istället.
 0
LArs O Hedberg (15 Februari 2013 13:20):
Det finns forskning på området om man vill fördjupa sig i frågan. MAn samkör GIS med andra register, exempelvis prisbild, inkomst. Med antagandet att de som kan väljer först. Och att det som väljs först då har någon form av attraktivitet som fäller avgörandet. Höga hus hamnar inte i topp. Då är det bättre som någon påpekade att koncentrera sig på bottenvåningens öppenhet och innehåll. Där ställde Stockholms stad krav på verksamheter i bottenvåningarna i Hammarby sjöstad. Det görs inte i Gbg. Höga hus och täthet löser inte något problem någonstans i Sverige. Men ger gott kassaklirr för dom stora byggbolagen. TYvärr ska någon sen behöva bo utan solljus (i vån 1-4) med utblick in mot nästa skuggade kvarter.
Enkel läsning i ämnet: Rådberg, Johan, Attraktiva kvarterstyper : en undersökning av bebyggelse, befolkning och attraktivitet i Stockholm S.
+2
Herbert Tingesten (15 Februari 2013 13:34):
Nja, Rådberg har inte tittat på kvarterstyperna som beskrivs i artikeln utan bara jämfört med trista förortspunkthus. Att några extravåningar på en byggnad skulle utesluta verksamhetslokaler i bottenplanet är inte heller någon slutsats man kan dra av hans rapport. Däremot vet vi med matematisk och empirisk säkerhet att utan täthet finns det inte underlag för några verksamheter och heller ingen levande gatumiljö.

Dessutom vet vi med säkerhet att centrala lägen är attraktiva och att många fler skulle vilja bo centralt än vad det finns bostäder till. Ett sätt att åstadkomma det är just att bygga på höjden.

Och även solljusfetischisterna skulle få sitt, med tanke på att högt belägna bostäder alltid är ljusare. Vill man undvika att de kastar skuggor på befintlig bebyggelse så bygger man dem på platser där det inte finns någon befintlig bebyggelse norr om dem, som t ex Tors Torn-tomten, Liljeholmskajen eller Värtan.
 0
Robin Andersson (15 Februari 2013 13:44):
Jan:

Nej, det var inte socialister som låg bakom det modernistiska stadsplaneidealet. Men socialisterna strävade efter en klassutjämning på alla punkter, däri också boendekvalitet. Det gick med andra ord hand i hand med dåtidens stadsbyggnadstrender. I kombination med socialisternas goda ambitioner att skapa bostäder blev det samtidigt en extrem utbyggnad av Sveriges städer med just modernistisk stadsplanering. Modernismen hade kommit oavsett politisk styrning. Men kanske inte med samma övertygelse eller i samma skala. Socialisterna i Sverige såg den modernistiska stadsplaneidealet som ett sätt att konkretisera dess politiska ideal.
+1
Jan Wiklund (15 Februari 2013 13:50):
Man kanske kan nyansera lite. Det normala i Stockholms innerstad är sex våningar - eller åtta med moderna lägre lägenhetshöjder.
Här har vi ett tiovåningshus: http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​File:​Recoleta_​Avenida_​San.​.​
Här har vi lite trettonvåningshus (med indragna våningar ovanpå detta: http:​/​/​www.​photographersgallery.​com/​photo.​asp?​id=​1
Nerifrån gatan kan det se ut ungefär så här: http:​/​/​www.​mccullagh.​org/​photo/​1ds2-​4/​park-​avenue

Det är väl inte så mörkt och skrämmande? Och det handlar ju inte om att bara bygga så?
Men nog borde man ha kunnat bygga t.ex. Ringvägen så? Eller Hammarbykajen? Eller den kommande Södertäljevägen utanför Liljeholmsbron?

Eller bygga ännu högre där det är motiverat. T.ex vid Lidingöbron, eller Liljeholmsbron, eller Tranebergsbron? Just vid stadens kanter tenderar allt att dö ut för att ingen har ärende förbi. Och då finns det skäl att poängtera lite kraftigare. T.ex. med att bygga högt. Det skuggar ju i vilket fall som helst mest vatten.
+2
Robin Andersson (15 Februari 2013 14:15):
LArs O Hedberg:

Det har ju helt och hållet med vad dessa människor associerar med höghus. Om du visar en bild på ett betonggetto kontra bebyggelsen innanför ringmurarna i Visby så väljer de säkert Visby. Men visar du en bild på Vancouver kontra valfri kedjehusområde i en svensk förort så kanske valet blir motsatsen.

Högsta prioritet är hur byggnaderna är utformade gentemot gatan. MEN, det ena utesluter inte det andra. Höga hus kan byggas oavsett hur kvarteren är gestaltade (som flera redan har nämnt och som illustreras på de väldigt pedagogiska illustrationerna i artikeln).

Hög täthet löser visst problem, även i Sverige. Jag förstår inte hur du kan argumentera mot det. Förtydliga gärna detta för mig.

Bottenvåningarnas "öppenhet och innehåll" är ju beroende på om det finns verksamheter i dem. Dessa verksamheter behöver ett underlag för att de ska överleva. Underlaget har två faktorer; 1) antal potentiella kunder och 2) deras tillgänglighet.

Om en plats har en motorväg med avfart precis intill så har de en god tillgänglighet genom framkomlighet. Samma tillgänglighet kan nås om människorna bor nära och har gångavstånd till verksamheten. Fast då slipper man motorvägarna, bilarna, osv. Alltså en hållbar tillgänglighet. Detta underlag kan alltså byggas upp genom en högre befolkningstäthet. Att fler människor har närmare till varje målpunkt.

För övrigt så är det nödvändigtvis inte "synd om folk som bor utan solljus". Om de har valt det. Alla boendekvaliteter har en kostnad. När jag var student hade jag gladeligen sluppit betala priset för direkt solljus om jag fick några hundralappar i "hyresrabatt".
+1
Andre (15 Februari 2013 14:39):
Jag håller inte med om resonemangen att höga hus är dåliga boendemiljöer. Det är helt enkelt ett annat sätt att planera en stad. Nedan länk är på bilder ifrån områden med höga hus där man lyckats skapa trevliga miljöer... Varför denna konservatism i Sverige?


http:​/​/​www.​facebook.​com/​media/​set/​?​set=​a.​146430​2688514.​.​
 0
Rasmus Larsson (15 Februari 2013 15:57):
Angående system för att skapa varierade hushöjder. I många städer i världen har man lös problemet genom att skapa ett system där man kan sälja byggrätt för hushöjd till en angränsande fastighet.

Exempel: 2 fastigheter som ligger i samma kvarter och direkt angränsande. Båda har byggrätt för 10 våningar. Den ena fastigheten är bebyggd med ett 4:a våningar högt hus. Den andra fastigheten är obebyggd. Då kan man bygga ett 16 våningar högt hus på den obebyggda fastigheten om man köper den överblivna byggrätten på 6 våningar från den bebyggda tomten. Och efter det så existerar en fastighet med byggrätt för 4 våningar och en fastighet med byggrätt för 16 våningar.
+1
LArs O Hedberg (15 Februari 2013 16:38):
Börja rita upp ett par sektioner på kvarter med 8 våningar. Jämför med en sektion med 3-4 våningar. För att inte uppleva gårdarna som djupa schakt måste det kvarteret med 8 vån vidgas. Skalan blir större. I slutändan när du är klar saknas argumenten för höga hus i kvarter. Även om ingen i debatten verkar förstå det allmänna kravet om solljus som något positivt så är det en högt rankad faktor i vad man tycker om bra bostäder och bra stadsmiljöer. Om man nu inte vill exploatera för att tjäna mer pengar. Då är det alltid enkelt att lägga på en eller två våningar. Det blir inte billigare, för vinsten tillfaller inte de boende. Göteborg är inte speciellt högt, inte heller Köpenhamn, eller London, eller Amsterdam eller vilka bra städer som helst. Det finns ändå tillräcklig täthet för att skapa ett bra stadsliv. Det finns stadsliv även i Alingsås, Varberg och småstäder som Vadstena. Dwet handlar inte om höga hus. Det handlar om kunskapen om att bygga bra städer, där folk vill bo.
+3
Herbert Tingesten (15 Februari 2013 17:12):
Lars: Vinsten tillfaller de boende i och med att de får bo där de önskar, dvs centralt. I en tät stad finns det alltid lägenheter som inte nås av direkt solljus, och sådana finner du gott om i Stockholms innerstad, vilket inte inverkar ett skvatt på deras uthyrningsbarhet. Kom ihåg att alternativet du förespråkar är boende långt från stan.

Barcelona är en av Europas tätaste städer, och där har man i regel inga innergårdar alls, samtidigt som hushöjden ofta uppgår till 8-9 våningar. Är de mindre lyckliga än stockholmarna? Skulle de vara lyckligare om 2/3 av befolkningen var förvisad till periferin?
+1
Rasmus Larsson (15 Februari 2013 17:22):
Direkt solljus är den absolut sämsta sortens ljus. Stora fönster som ligger så att man får in massor med indirekt ljus skapar den absolut bästa inomhusmiljön.

Att bygga människors året runt bostäder enligt samma principer som ett charterhotell på Kanarieöarna är en av de mest vansinniga idéer som nånsin hittats på i samhället.
+1
Rasmus Larsson (15 Februari 2013 17:31):
Sen kanske man ska ha lite historiskt perspektiv. När funktionalisterna började prata om att få in solljus i bostäderna så var det inte alls så att man menade direkt solljus. Utan problemet man försökte lösa genom att placera ut husen glesare och med grönska mellan var att den täta staden ständigt var täckt av ett tjockt lager smog förorsakat av all kol och vedeldning och lite senare även av den framväxande bilismen som körde på kraftigt förorenade bränslen och utan avgasrening.

Det var alltså inte bristen på direkt solljus och innergårdar som mörka schakt man försökte undvika utan det faktum att tjockleken på den giftiga och solljusblockerande smoggen blev värre ju tätare husen stod.
+2
Oskar Nygren (15 Februari 2013 18:42):
Rasmus. Tre bra kommentarer. Gillar idén om att sälja byggrätter för hushöjder.

Men något man ska komma ihåg är att stockholm inte är barcelona. Och att barcelona är trångt, bullrigt och jävligt. Fast också najs. Jag tycker Lund som stad har ganska optimal blandstad. 2-7 våningar, smala gator som kröker sig, lagom stora kvarter.

Även New York har styrt ner hushöjden. Själva symbolen för skyskrapor. Det är därför park avenue är så enhetlig på länken ovan. Och det är därför Empire state- och Chrysler building spirar upp så.

Framförallt är det långa, höga hus med döda fasader som tar kål på allt stadsliv. Har man små kvarter skiner alltid solen in från någon tvärgata.

/En som gillar sol och 4-5 våningar. Då slipper man bygga hiss. Jag gillar alla andra våningshöjder också.
+4
Herbert Tingesten (15 Februari 2013 19:20):
Frågan är om man tycker att en stad med enhetlig 4-5-våningsbebyggelse är så trevlig att man avstår från alla tankar på att någonsin få bo där själv.
+2
Patrik Höstmad (15 Februari 2013 23:00):
Lars O Hedberg: Du skriver att "Det finns stadsliv även i Alingsås, Varberg och småstäder som Vadstena." Mina frågor blir då hur många boende i dessa städer har en välsorterad livsmedelsbutik inom 5 min promenad? Hur stor andel av resorna görs av personbilar i dessa städer?

Köpenhamn, London, Göteborg och som jag skrev Stockholm har stadsdelar som är 5-8 våningar höga som fungerar hyggligt. Det beror även till stor del på att dessa gamla kvarter har fastigheter inom kvarteren och därmed mycket trånga innergårdar utan direkt solljus vilket BBR kräver. Tätheten kommer till stor del av stor andel bebyggd yta. Jag tycker att vi borde kunna öppna upp för detta sätt att bygga igen. Det finns ju så många som trivs i dessa kvarter trots funktionalisternas alla teorier om vad vi egentligen har livsnödvändigt behov av. Det finns även vissa fördelar med större gårdar och den stora halvprivat och skyddade yta som det ger för barn, utemöbler, odling, mm. Så vi behöver mycket båda typer så man kan välja efter personligt behov och personliga preferenser.

8-våningshus integrerat i tät kvartersstad utan att kvarteret blivit större:
http:​/​/​goo.​gl/​maps/​NPz0​6

9-10-våningshus i tät kvartersstad utan att kvarteret blivit större:
http:​/​/​s.​yimby.​se/​gbg/​2258/​64e0​1140​-​d63a-​11e0​-​9d5d-​30​f.​.​
 0
LArs O Hedberg (16 Februari 2013 17:58):
I de flesta små städer i Sverige finns just livsmedelshallen på några minuters avstånd. Trots bara 3 våningshus. I Torsby, Värmland, en typisk svensk håla ursäkta klarspråk, vill man nu bygga ett par 7våningshus, just med era argument. Det var inte bra innan och blir ännu sämre och fulare efteråt. TÄtt, men det som Torsby saknar är bra stadsrum, gestaltade gaturum. Inte täthet, det löser inte problemen där. 8 våningshusen längs LInnegatan fungerar för Linnegatans utformning som en drygt 50 m Boulevard. TIllsammans inte särskilt tätt. Jämför med Smedjegatan 6m gata och 3-4 våningshus. Blandstaden är en förutsättning - lägg tätheten åt sidan det är itne det som är Göteborgs problem. Där räcker det om man på 10% av stadens centrala parkeringsplatser bygger 3- våningshus så blir det en jäkla massa bostäder och annat. Täthet, Plus en bättre helhet. Återigen pengarna som styr inte stadsbyggnadskvalitet.
+2
Herbert Tingesten (16 Februari 2013 18:15):
Själva huset är väl inte så fantastiskt utformat (se länk), men jag kan lugna dig med att himlen inte kommer att falla ner över Torsbybornas huvuden och inte heller kommer deras tungomål att förbistras pga byggnadens höjd i alla fall. Sju våningar är en ganska normal höjd på ett hus i en stad och det finns sådana hus i princip i alla städer.

http:​/​/​byggnadsvardsnytt.​wordpress.​com/​20​11/​12/​0​9/​ett-​.​.​

Men jag håller med om att man hade kunnat gestalta gaturummet bättre. Det kan man förstås göra oavsett antalet våningar. Däremot håller jag inte med om att "livsmedelshallen finns på några minuters avstånd" för mer än ett litet fåtal av dem som bor i en genomsnittlig svensk småstad. Där tror jag du önsketänker. Eller pratar du om några minuter med bil?
+1
Patrik Höstmad (17 Februari 2013 11:19):
Lars O Hedberg,

Torsby: Det man försöker bygga i Torsby är hus-i-park för att förstärka ett centrum. Helt enligt funktionalistisk förortsplanering. Det är inte enstaka höga byggnader för att sätta en plats på kartan jag talar om, utan att den generella tätheten beror av bebyggelsehöjd i en given kvartersstruktur. Höjd är en nödvändig förutsättning för att få täthet och för att få blandstaden att fungera, men höjd är givetvis inte en tillräcklig förutsättning.

Du talar om att Linnégatan (gbg) fungerar för att den är bred. Men husen är inte lägre på tvärgatorna (t.ex. 8-våningshuset vid Plantagegatan (gbg) som jag länkade ovan). Linnéområdet är det boendetätaste vi har i gbg. Tillsamman är det mycket tätt! Se gbg varianten av Hög Tät Stad där jag talar om just detta:
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​12/​hog-​tat-​stad_​3210​.​html

Smedjegatan (gbg) är en trång gränd som i princip saknar publika verksamheter i bottenplan (förutom Ölrepubliken och någon restaurang). Göteborgs stadslivsanalys visar ju på att boendetätheten innom Vallgraven är exeptionellt låg. Livsmedelsbutik, apotek, saknas i Västra Nordstaden.

Om du tycker att Smedjegatan fungerar bättre än till exempel Prinsgatan så ser vi mycket olika på städers funktion. Jag gissar att våra meningsskillaktigheter beror på att jag ser på städer i termer av städers funktion och processer och du mer i termer av städers utseende? Eller?

(Sorry för mycket gbg referenser men jag kan den staden bättre. Stockholmare: kom med bra Stockholmsexempel!)
 0
Krister (17 Februari 2013 13:48):
Unter den Linden i Berlin är snyggaste gatan i Europa.
+5
Jan Wiklund (17 Februari 2013 13:58):
Jag förstår inte varför man lyfter fram småstäders levbarhet i en storstadsdiskussion. Det är såvitt jag kan se helt irrelevant.

I en ekonomi som vår finns det utrymme för både stora och små städer. Vissa ekonomiska kretslopp kräver många människor; då får vi stora städer. Andra kräver färre; då får vi små. Givetvis (innan någon gnet påpekar detta) sitter alla kretslopp i någon mån ihop, men det påverkar inte resonemanget; det finns fler relationer inom hopklumpningarna än mellan dem.

Problemet vi ska hantera på den är sidan är hur vi ska organisera den stora staden så att avstånden i den inte blir helt hysteriska.

Och då är det första knepet att utnyttja marken väl och hindra att det uppstår impediment. Det är antagligen viktigare att marken utnyttjas (dvs bebyggs) än att den byggs högt, men det är inte fel att utnyttja en del av den mer än andra delar, genom att bygga högt. När så kan motiveras.

Inte allt. Men det är det ju heller ingen som har föreslagit.
+5
Benny H (17 Februari 2013 14:01):
Finns nog inga logiska argument som biter på en som Lars O Hedberg! Har man bestämt sig för att högre bebyggelse är fult så tar man till all möjlig vulgärpropaganda för att "bevisa" sin tes oavsett om argumenten håller eller inte! Här i Växjö finns ett område som kallas Nydala som är bebyggt med hus i tre våningar...ja inte f-n fungerar det, området är helt dysfunktionellt och ska förtätas med HÖGRE hus och befintliga hus ska byggas på med några våningar! Och hör och häpna man ska stycka upp området med vägar för att området ska brytas upp och fungera mer som stad! Alltså helt emot vad Lars O Hedberg så missvisande propagerar för. Sen om kommunen lyckas eller inte med omdaningen återstår att se men huvudsaken är att man i alla fall gör något åt eländet!
+1
Patrik Höstmad (17 Februari 2013 15:31):
Benny H, det där Nydala-projektet låter mycket intressant! Du har inte möjligtvis en länk?
+1
Bjorn (17 Februari 2013 21:01):
Efter att ha jobbat med stadsplanering i Kina några vändor kan jag konstatera att det mest optimala om man vill kombinera hög täthet och stränga regler för solljus är att bygga 20-våningshus i långa rader en bra bit från varandra. För att förenkla det ytterligare grupperar man allt i stora gated communities med ingångar vad 500:e meter. Riktigt enkelt att bygga och ger en hög täthet. Processen förenklas också genom att alla befintliga byggnader tas bort i ett tidigt skede. Innan man helt förkastar processen är det bra komma ihåg att Kina i dagsläget konsumerar hälften av världens betong...
+2
Benny H (20 Februari 2013 15:18):
Hej Patrik!

Ja det finns på Växjö kommuns hemsida! Länk nedan!

www.vaxjo.se/upload/www.vaxjo.se/Stadsbyggnadskontoret/Laga%20kraft/laga%20kraft%20Bärnstenen%20araby.pdf

Man har börjat med förtätning men vissa de befintliga husen är så dåliga att man ej kan bygga på dem! Dock pågår detta projekt om än långsamt då det är kärv kommunal ekonomi just nu!
+4
Andreas (20 Februari 2013 15:46):
Förstår inte fixeringen vid direkt solljus. I min nuvarande lägenhet får jag ljus på sovrumsfönstret på tok för tidigt vilket gör rummet till ett ljust varmt helvete på sommaren, inte speciellt bra egenskaper i mitt tycke för ett rum att sova i. På eftermiddagen får jag solen rakt i ögonen där jag sitter i tv soffan i vardagsrummet och blir lika irriterad varje gång. Solljus får jag på sommaren i överflöd av att försöka vara ute och spela golf så mycket som möjligt.

Bästa lägenheten jag haft ljusmässigt var en studentlägenhet i lund som hade ett jättestort fönster men aldrig direkt solljus. Är någonting kommunistiskt över att alla lägenheter måste vara likadana då folk uppenbart efterfrågar olika saker. Är inte mer rätt när det gäller lägenheter än att alla ska vara tvingade att köra en röd trabant.
 0
Andre (23 Februari 2013 09:00):
Intressanta svar alla. Hävdar dock fortfarande att det luktar särintressen och privat ekonomi när det gäller Stockholms innerstad, dvs det gentifierade "gänget" är rädda att ett utökat utbud sänker deras hård belånade bostäder och därför förtvivlat försöker stoppa all utvecklig. Har jag fel?
 0
Andre (23 Februari 2013 09:01):
Gäller inte alla förstås men en klar majoritet inkl politiker, kulturelit mm
+1
Jan Wiklund (24 Februari 2013 11:14):
Andre: Jag tror det ligger mycket i vad du säger. Märkligt är dock att detta inte lyfts fram av folk med motsatta intressen, så vi fick en seriös offentlig intressekollision! Där dominerar istället sticka huvudet i sanden, typ "det är minsann lika fint med förorter" och dylikt. Som om det handlade om relativ kulturell status och inte om ekonomiska intressen och kamp om attraktiva lägen med goda utvecklingsmöjligheter.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter