Utskrift från www.yimby.se
....

Naturguden

 
Uppdatering 2013-03-26: Missa inte Patrik Kronqvist's krönika i Expressen som ansluter till detta ämne



Kulten runt Naturguden omfattar nästan alla svenskar. Delvis beror det på ett upplevt tomrum efter en sekulariseringsprocess som nästan är fullbordad, delvis på att Naturguden kommit att associeras med miljöfrågor, som den anses ha stor makt över. Att offra till denna gud är en handling som förväntas av samhället och alla dess individer, trots att den oftast bara blir ett substitut för insatser som annars skulle ha bidragit mer konkret till en hållbarare civilisation. Kulten är mycket livskraftig genom att den bygger på en stark kulturell betingning, där människorna från barnsben skolas in i narrativet om en ständigt pågående kamp mellan två övermänskliga krafter, med naturen som den goda parten och civilisationen som den onda.

Naturguden föreställer man sig inte som ett personifierat väsen utan mer som en allt genomsyrande ande med absolut makt över människornas välbefinnande och förmåga att dela ut godtyckliga straff, som undantagslöst ses som rättmätiga. Naturguden kommunicerar sitt missnöje med människorna genom vädret samt genom tillgången på tabudjur, vilkas antal uttolkas av ett särskilt prästerskap. Få människor utanför prästerskapet har sett ett tabudjur, och de flesta är förvisso så små att de knappt syns. När tillgången bedöms vara i avtagande intensifieras ansträngningarna att behaga Naturguden genom markoffer. När tillgången stiger på någon speciell plats uttrycker människorna sin tacksamhet genom att heligförklara även den marken.

Ett tabudjur blir extra heligt när det siktats på en plats nära människoboningar. Även platsen övergår då till att vara helig och tabu. Ingen människa får bosätta sig på en helig plats, och ej heller får människoboningar synas från den heliga platsen, på det att Naturguden ej må förtörnas. Även på ännu ohelgad mark tänks åsynen av hus vara misshaglig för Naturguden, och därför gör människorna allt för att dölja dem, om det inte kan undvikas att de uppförs. Genom att omge varje hus med så mycket träd och annan natur som möjligt föreställer man sig att man mildrar skymfen mot Naturguden som det innebär att som människa ha avfallit till Civilisationsdemonen. Byggnader får under inga omständigheter sticka upp eftersom horisontlinjen i sig anses helig och eftersom de skulle uppfattas som avgudahelgedomar, ägnade inte bara till Civilisationsdemonen utan även till Hybrisdemonen. Mytologin omfattar även föreställningen att torn och andra höga byggnadsverk berövar människorna sin livgivande kontakt med Solguden genom att kasta mörkare och vida ondare skuggor än lägre byggnader.

Offrandet till Naturguden är ett dagligt bestyr för de allra flesta och samhället är inrättat så att även icke-troende tvingas delta. Människorna uppsöker speciella små tempel där de ägnar upp till två timmar om dagen åt riter till gudens ära, sittande stilla med blicken meditativt fästad mot fjärran. Dessa rullande metalltempel är i regel också utrustade med anordningar för brännoffer där en genomsnittlig familj kan offra ett par tusen liter bensin på ett år. Genom dessa gåvor till Naturguden, som även inkluderar några hundratal människooffer årligen, garanteras att de heliga markområdena förblir heliga och obesudlade av mänskliga bosättningar. För offerakten har reserverats långsträckta hårdgjorda landytor där människor inte får vistas annat än i de rullande templen. Mellan dessa offerplatser ligger andra mer vidsträckta områden där människor förbjudits att bosätta sig eftersom heliga linjer, längs vilka olika tabudjur tänks röra sig, inte får brytas.

Naturguden har tillbedjare i alla länder, men endast i Sverige har kulten utvecklats till statsreligion. Svensken är mycket medveten om sin unikt stora gudfruktighet och upplever landet som överlägset andra nationer, som anses ha sin utbredda avgudadyrkan och gudlöshet att tacka för att de är mer utsatta för naturkatastrofer, fenomen man ser som uttryck för Naturgudens rättvisa vrede. Varje utländsk besökare förväntas prisa Sverige för dess hängivna dyrkan av Naturguden; att försumma det ses som ett etikettsbrott. Den som inte förmår undertrycka sin misstrogenhet när svensken stolt berättar att bostadshus offrats för att de bedömts stå ivägen för heliga insekter på deras flygturer kan räkna med att bli behandlad som en kättare.

Föreställningen om Naturguden tjänar som en tröst när saknaden efter samvaro med andra människor blir för påträngande. Svensken rationaliserar sitt glesa boende med att det åtminstone erbjuder innerlig närhet till Naturguden. Att bygga tätare blir därmed en blasfemisk handling, ägnad att driva ut den andlighet man intalat sig att man upplever.

Vi kan naturligtvis inte veta med säkerhet om det finns en naturgud eller ej. Vi kan bara konstatera att kulten kring den står i konflikt med miljön, att den kostar tid och resurser för anhängare såväl som icke-troende, och att den utarmar våra städer socialt. Vad vi får i utbyte är oklart, förutom illusionen att leva i en skog.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Patrik Höstmad (25 Mars 2013 18:02):
Så otroligt bra skrivet!
 0
Gustaf (26 Mars 2013 07:49):
Jaså? I landet utanför Sthlm tycker jag inte att det stämmer. Denna naturgud tycks inte bry sig om att de få kvarvarande riktiga skogarna i landet i snabb takt mejas ned till att bli kalhyggen. Se Maciej Zarembas artikelserie i DN.
+1
Niklas Öhrström (26 Mars 2013 10:02):
Gustaf:
Det passar faktiskt in i beskrivningen eftersom dessa skogar ligger långt ifrån där det bor många människor.
+2
Jan Wiklund (26 Mars 2013 10:30):
Modernisternas kult av gräsmattor och solljus passar förstås in här, liksom deras fördömande av gator. Men de var inte först. För vad annars var 1800-talets utopisters ständiga propaganda för utflyttning från den onda storstaden till renande trädgårdsstäder?

Jag kan hålla med om att fram till ca 1850 var storstäder livsfarliga och skulle inte ha överlevt utan ständig påfyllning av folk utifrån. Men sen kom vatten och avlopp. Och de kom faktiskt först till städerna, så städer blev snabbt hälsosammare än landsbygd. Ändå var det föst ca 1900 som naturkulten satte igång.

Rekommenderar Löfgren/Frykman: Den kultiverade människan, som bland annat handlar om naturkultens uppkomst (plus lite annat smått och gott t.ex. dåtidens bildade övre medelklass och dess skräck för kroppslighet).
+1
Erik Fransson (26 Mars 2013 12:43):
Hela texten bygger på antagandet om att folk i allmänhet bor glest på grund av de vill bo nära naturen. Finns det några belägg för att det faktiskt förhåller sig så?
Handlar det inte i större grad om att folk vill ha en större privat sfär runt sina hem?
+2
Jan Wiklund (26 Mars 2013 13:08):
Erik: Lustigt nog är närhet till naturen inte alls särskilt viktigt om folk får välja. I alla fall är andra faktorer viktigare, se http:​/​/​www.​spacescape.​se/​20​11/​0​4/​v%C3%A4rdering-​av-​sta.​.​

Naturreligionen är nog istället en i högsta grad officiell religion som inte särskilt tydligt avspeglar vad folk spontant tänker. Bara det som "bör" tänkas. Ungefär som den lutherska ortodoxin på 1600-talet.
 0
Alexander Åkerman (27 Mars 2013 10:41):
Lite väl konspiratoriskt för min smak, men den säger ändå en del vettigt. Jag tror natur är en viktig, nästan nödvändig komponent i en välmående stad. Frågan är bara hur denna natur ska struktureras. Behöver vi spridningsvägar som effektivt skär av och sönder staden? Jag ser hellre sammanhängande stad med ett fåtal stora rejäla naturområden för rekreation inuti.

Som bland annat håkan forsell skrivit här: http:​/​/​arbetsbok.​wordpress.​com/​20​13/​0​2/​13/​friluftsurba.​.​

Så har stadsnära natur en viktig social funktion. Dock krävs antagligen en bra sammansättning mellan natur och stad. För mycket av det ena blir sällan bra. I Bombay är tillexempel mängden parker/natur minimal i förhållande till staden. En person som vill ta en löprunda hänvisas till att springa bland högtrafikerade gator...
+2
Jan Wiklund (27 Mars 2013 11:18):
Alexander Ståhle har ju kartlagt vilken sort som folk upplever som bäst: http:​/​/​www.​spacescape.​se/​pdf/​as_​lic_​thesis.​pdf
Och det är inte kvantitet som gäller där...
 0
Sven R (27 Mars 2013 13:45):
Jan, står det verkligen vilken sort folk upplever som bäst? När jag skummade igenom Ståhles avhandling ser jag bara att de har fått ange hur de upplever tillgången på grönytor i några typfall och man har mätt frekvensen i deras användande av dessa grönytor.
+2
Jimmy (27 Mars 2013 13:54):
Apropå att bo nära naturen - Tänk att hela Stockholm var byggt som en tät, rektangulär kvartersstad utan avbrott (i praktiken omöjligt). De yttersta kvarteren längs hela omkretsen skulle då ha direktkontakt med naturen. Den näst yttersta "ringen" av kvarter skulle ha ett kvarter ut till orörd natur, nästa 2 kvarter och så vidare. För varje "ring" blir omkretsen mindre, d.v.s färre personer bor i kvarteren ju längre från naturen de är...
+1
Jan Wiklund (27 Mars 2013 14:48):
Sven: Ja det är nog riktigt att han snarare har tittat hur folk faktiskt använder sina parker. Inte vad de säger. Och sen har han kollat upp hur de parker ser ut som folk använder.
+2
Benny H (3 April 2013 19:50):
Jag har gjort en egen helt ovetenskaplig studie i parkanvändandet här i Växjö och kommit fram till följande! Väl planerade gamla stadsparker som Linneparken och Strandbjörket används frekvent av många människor medan t ex Spetsamossen bara cyklas eller gås igenom på g/c-bana förutom den lilla del som byggts om för skateboardåkare. Ingen använder i stort sett de andra parkerna i Växjö stad till annat än hundlatriner, ändå så kan man inte ens nagga dessa områden i kanten utan att det blir folkstorm! Då kan man ställa sig frågan...till vem och vad ska dessa parker vara till...ja förutom rasta hundar på? Verkar vara ett slöseri med dyrbar mark enligt min mening!
+3
Jan Wiklund (3 April 2013 21:33):
Jag bodde ett halvår i Montevideo. En märklig stad som gjorde ett otroligt grönt intryck trots att det bara fanns två lite halvdana parker, Parque Rodó, ett slags Tanto i form av en halvö som stack ut i Atlanten, och Parque Batlle som bara var ett obebyggt kvarter utan särskild planering.

Det som gav den gröna karaktären var att varenda gata var trädplanterad, även den uslaste gatstump. Och det tog ingen plats alls.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter