Solljus, smittohärdar, husmödrar och lamellhus

Här fokuserar vi nu på det underlag som låg bakom införandet av ett krav på direkt solljus i de svenska byggnormerna.
 

Bostad och sol

Om man frågar Boverket efter underlaget bakom kravet på direkt solljus så hänvisar de till rapporten "Bostad och sol. Undersökningar av soltillgångens betydelse för lufthygien, inomhusklimat och trivsel" av Lennart Holm, Gunnar Pleijel och Hans Ronge (Byggforskningen , Rapport 100, 1964).



En rapport från 1964 som påverkar vår möjlighet att bygga tät blandstad ett halvt sekel senare.
 

Lennart Holm, professor i arkitektur vid KTH, var på 1950- och 1960-talen verksam i en räcka av undersökningar och utredningar om hur människor använder bostäder och bostadsområden och hur man bäst bör planera dessa. Han var den sociala ingenjörskonsten personifierad och arkitekten bakom miljonprogrammet. 1969 blev han generaldirektör för det då nyinrättade Statens planverk, vilket är föregångaren till dagens Boverket. Den vid publiceringen framlidne docent Gunnar Pleijel hade haft solberäkningar som specialitet och Hans Ronge var professor i hygien vid Lunds universitet.

Rapporten undersöker solljusets betydelse för bostäder och de människor som använder dem utifrån bakteriologisk-epidemilogiska, klimatologiska och sociologiska aspekter. Det positiva med rapporten är att den har använt en hyggligt vetenskaplig metodik och att den därigenom går att följa och granska. Dessutom slår den ihjäl de flesta myter om det direkta solljusets positiva verkan. Men till sist kvarstår två dåligt underbyggda slutsatser som värderas märkligt som motivering för ett krav på direkt solljus.
 

Bakterier och sol

Den bakteriologisk-epidemilogiska aspekten är föreställningen om att direkt solljus kan minska bakteriehalter och därmed minska smittospridning. Det framgår av rapporten att det på den tiden till och med fanns speciella lampor med starkt UV-ljus som skulle rensa luften från bakterier. Eftersom direkt solljus ger skador på DNA är dess bakteriedödande effekt reell, men fönsterglas släpper inte igenom mycket av de verksamma våglängderna samtidigt som solen inte når de flesta av bakteriehärdarna. Dessutom sker den huvudsakliga smittspridningen genom kontakt mellan människor. Sammantaget är den direkta smittoreningseffekten liten och kan "kompenseras och sannolikt vida överträffas av allmän snygghet och renlighet." Dessutom, precis som vi tidigare gjort, konstaterar författarna att D-vitamin inte bildas i huden av solljus bakom fönsterglas.



Husmor hade länge instruerats i att hålla städat och rent ...



... för att på 1960-talet ha ett sinne för renlighet och ordning.

 

Klimat och sol

Ur klimatologisk synpunkt konstaterar rapporten att solbelysta rum kan bli obehagligt varma men att det går att lösa med lämpliga avskärmningsanordningar. Rum som inte är solbelysta får jämnare klimat men "fodrar längre eldningsperiod". Författarna är tydliga med att solljus på sommaren är oönskat, på vintern obetydligt, och att det endast är kring vår- och höstdagjämningen de ser möjliga fördelar. Hela undersökningen mynnar ut i slutsatsen att skillnaderna i klimat mellan rum med och utan direkt solljus kan övervinnas med värme- och ventilationssystem.
 

Värderingar och sol

Slutligen har vi de sociologiska aspekterna och nu börjar vi närma oss motiveringen för vårt krav på direkt solljus. Vi kommer titta på två intervjuundersökningar som gjorts i grannskapsenheten Baronbackarna i Örebro och i lamellhus i Lorensborg i Malmö.
 

Grannskapsenheten Baronbackarna, Örebro

En förstudie om åsikter kring sol gjordes 1956 i bostadsområdet Baronbackarna i Örebro. Området är en fulländad grannskapsenhet byggd 1953-57. Enligt länsstyrelsens beskrivning av Baronbackarna sågs hemmet som en arbetsplats för mammorna och stor möda lades vid kökets utformning liksom hur rummen låg i lägenheten.



Baronbackarna ... (Bildkälla: Örebro stadsarkiv)



... på 1950-talet när det begav sig.
 

Intervjuer gjordes i 282 av hushållen där de boende fick svara på frågor om sol eller saknad sol. Ska man sammanfatta undersökningen kort så man säga att de boende vill ha lagom med sol men att spridningen är stor. För den kategori som har minst direkt sol (0-2 timmar) tycker ändå hela 70% det är lagom för kök, 45% för vardagsrum, och 50% för sovrum. Och hypoteser faller: "Det är förvånande att man inte uppskattar kvällssol mera, då man ju använder vardagsrummet huvudsakligen på kvällen som finrum."

Man noterade ingen ökad användning av kök med sol jämfört med kök utan sol, förutom mellan kl. 7 och 8 samt kl. 17 och 18. Detta förklarar man med att "Man kan förmoda att husmor gärna dröjer sig kvar i köket efter morgonmålet och kvällsmålet med någon syssla som hon egentligen inte behöver utföra just där." och att "Tydligen förlägger husmor vissa sysslor som inte är bundna till något speciellt rum till något av dessa rum under tiden de är soliga." Det lyser igenom om och om igen i rapporten att man tänkte sig att husmors arbetsplats var i bostaden.



Bostaden var husmors arbetsplats.

 

Lamellhus i Lorensborg, Malmö

Så kommer vi slutligen till tre lamellhus ställda i led med adress Stadiongatan 61 och Vendelsfridsgatan 12 och 13 i Malmö. Dessa lameller består dels av genomgångslägenheter, dels av södervända enkelsidiga lägenheter med ett rum och kök, samt norrvända enkelsidiga lägenheter med ett rum med kokvrå. Det var inte en tillfällighet att de norrvända hade kokvrå och de södervända kök. Man drog helt enkelt konsekvent ner storlek och standarden för nordvända lägenheter för att inga barnfamiljer skulle vilja bo där och utsätta sina inspärrade barn för solbrist.



De tre solbelysta lamellhusen i Malmö. (Foto: Jon Cederberg - YIMBY)



Planlösningen i lamellhusen. Norr är uppåt i bilden.
 

I undersökningen genomförd 1961 har 191 hushåll intervjuats fördelade på 105 i 3 rok (genomgående), 23 i 1 rok (södervända) och 63 i 1 rokv (norrvända). De boende fick bl.a. betygsätta olika egenskaper hos den egna bostaden.

Procent positiva (+) resp. negativa (-) omdömen av egna bostaden. 3 rok är genomgående, 1 rok är södervända och 1 rokv är norrvända.
 

Som synes är det inga större skillnader i omdömen förutom i kategorin solighet där de norrvända lägenheterna får ett mycket sämre omdöme. Undersökningen visar framförallt att de flesta hushåll utan sol klarar av att avgöra att bostaden saknar sol.

Noterbart är att ventilation och vädring samt luftens renhet från lukt, sot, damm fått bättre omdöme i de norrvända lägenheterna. Men rapporten genomsyras av att man inte ska fästa vikt vid de resultat som visar sig bättre för de norrvända bostäderna: "1-personshushållen i 1-rummarna redovisar färre sjukdomsfall i de norrsidiga lägenheterna än i söderlägenheterna. Några slutsatser bör dock inte dras av dessa skillnader."

Slutligen kommer vi till de två frågor som hela regleringen bygger på. Eftersom detta är grunden för hela kravet på direkt solljus så redovisar jag frågorna som ställdes och resultaten i detalj. Den första frågan löd

Svarsfördelningen blev

Hushållens svarsfördelning i procent. 1 rok är södervända och 1 rokv är norrvända.

Den andra frågan löd

Resultatet visar att inget av de 23 hushållen i söder ville byta medan 42 av 63 hushåll i norr ville byta (dvs. 2/3).

Det bör observeras att söderlägenheten är större och har bättre standard - den har kök istället för kokvrå. Detta noteras i rapporten men problematiseras inte ytterligare i analysen och värderingen av resultaten. Dessutom har de södervända lägenheterna i det sydligaste lamellhuset (närmast på bilden nedan) en fri utsikt till skillnad från övriga längenheter som ser rakt in i ett lamellhus. Det fanns ett fjärde lamellhus (längs bort i bilden nedan) där de norrvända lägenheterna har fri utsikt men detta hus var av någon anledning inte del av undersökningen.



Tre av fyra lamellhus var inkluderade i undersökningen men inte det fjärde med fri utsikt åt norr.
 

Undersökningen ger inte i närheten av ett renodlat svar på i vilken grad avsaknad av sol är en tillräcklig grund för önskan om byte av lägenhet. Önskan om byte kan lika gärna handla om önskan av större lägenhet med bättre standard och fri utsikt.

Det saknas inte önskemål om norrvända rum. Undersökningen visar också att hushållen i flerrumslägenheterna vill generellt ha kök i norr eller söder, vardagsrum i söder och sovrum i norr eller öster.



Det är värderingar gjorda 1961 av hushåll i dessa byggnader som har använts som motivering för ett krav på direkt solljus. (Foto: Jon Cederberg - YIMBY)

 

Stadsplanering och sol

Tills slut kvarstår två motiveringar för direkt solljus. Den fösta är att smuts syns i sol och då städar man. Eller för att citera två underbara meningar ur rapporten

Den andra motiveringen är att 76% av hushållen i norrvända lägenheter har gett ett negativt omdöme i kategorin solighet och att 2/3 vill byta norrlägenhet till en (soligare och större) söderlägenhet, vilket sammanfattas som

Rapporten avslutar med att göra en värdering av en eventuell reglerings inverkan på stadsplanering och ekonomi. Det konstateras att normer för solljus kommer göra huskroppsorientering och lägenhetsutformning beroende av varandra. Därmed minskar frihetsgraden i stadsplaneringen genom att diskriminera vissa orienteringar och minska frihetsgraden i valet av hustyp. Man säger att det är omöjligt att beräkna den ekonomiska effekten av inverkan på stadsplaneringen, men man gissar att det i vissa fall till och med kan vara avgörande för om ett område ska kunna exploateras.

Hela rapporten genomsyras av tanken på att bostäder finns i lamellhus och punkthus som inte nödvändigtvis följer gatustruktur och därmed går att rotera i lämpligt vädersträck. Detta ska ses i ljuset av att lamellhus och punkthus var det huvudsakliga spåret i det snabbt industrialiserade och standardiserade bostadsbyggandet.



Walter Gropius hade stakat ut riktningen för stadsplaneringen och 1958 bestod 2/3 av bostadsproduktionen i Sverige av lameller med 3 lägenheter per trapplan, s.k. trespännare.

Undersökningarna och rapporten Bostad och Sol mynnade till slut ut i ett specifikt krav som infördes i Svensk Byggnorm 1980, SBN80. Regleringen har sedan reviderats ett antal gånger och senast 2006 då vi fick den formulering som fortfarande gäller i den nu aktuella BBR19.

Kravet har stegvis skärpts över tid och detta har skett utan att nytt underlag inhämtats. Den senaste skärpningen skedde 2006 och motiverades endast med ökad attraktivitet, vilket vi skrivit om tidigare. Underlaget för påstående om attraktivitet kom tydligen från tre lamellhus i Malmö år 1961.
 

Framtidens ljusa stad

Hygienismen växte fram under det tidiga 1900-talet som en reaktion på bristande sanitära förhållanden. Men den stannade inte vid de sanitära problemen utan hygien blev lösningen på allt från psyket, moralen och rasen till bostaden. Världen skulle renas från allsköns lort på såväl moraliska som samhälleliga plan. Behovet av solljus var en hörnsten både som direkt stärkande för livskraften och moralen men också som indirekt medel för att synliggöra det orena.

Det var med hygienismen som grund som de svenska funktionalisterna propagerade för direkt solljus och en ny stadsplanemodell i sitt manifest Acceptera (1931):

Rapporten Bostad och Sol bygger vidare på denna tradition men försöker hålla ett vetenskapligt förhållningssätt. En efter en faller hypoteserna om det nödvändiga med direkt solljus, men de klarar inte riktigt slänga ifrån sig oket, utan letar febrilt efter en vetenskapligt grundad motivering. De hittar detta i utvärderingar av boendes värderingar kring solljus. Men de använder resultatet märkligt.

Det de borde tagit fasta på är att 30% är nöjda med solen i de norrvända lägenheterna och att 1/3 inte vill byta till en solig söderlägenhet med bättre standard. Det borde ju rimligen betyda att vi kan bygga en del av bostäderna utan direkt solljus och ända behålla den attraktivitet var med kravet på direkt solljus motiveras. Det är fördelaktigare att erbjuda en variation av bostäder med olika solljusförhållanden för att matcha olika människors olika preferenser och behov än att endast matcha en svag majoritets preferenser och behov.

Men egentligen är det helt meningslöst att idag utgå från en rapport om värdering av sol i lamellhus med husmödrar i början av 1960-talet. Det blir speciellt irrelevant för oss som vill bygga framtidens täta blandstad. Det som är mest frapperande är att Boverket på 50 år inte uppdaterat sitt underlag. Vid byggandet av vår täta blandstad dras vi fortfarande med att 42 av 63 personer i tre lamellhus i Malmö 1961 ville ha en soligare och större lägenhet med bättre utsikt.



Gissningsvis blir den egna bostadens direkta solljus värderat högre och som viktigare i miljöer som denna än i en levande blandstad. (Foto: Jon Cederberg - YIMBY)
 

Hur ser det då ut hos våra nordiska grannar? Norge (TEK10) och Danmark (BR10) reglerar endast dagsljus, inte direkt solljus, och man har istället tagit upp problem med solljus så som värme och reflexer. Finlands byggbestämmelsesamling är lite svårtolkad då förordningen talar om dagsljus men i de kompletterande föreskrifterna kommer en anvisning som innehåller en formulering om direkt solljus: "Ett bostadsrums behov av direkt solljus står i proportion till rummets bruksändamål." Jämfört med våra grannländer så framstår Sverige som unikt i vår dyrkan av det direkta solljuset.

Det enda rimliga vore att omgående häva det dåligt underbyggda kravet på direkt solljus och istället fokusera på att få tillräckligt med dagsljus i våra bostäder - precis som våra västliga grannar.



Det är dags att släppa det direkta solljusets förenklade linjer och vinklar och istället fokusera på sammantagna boende- och stadskvaliteter (inklusive dagsljus). (HÖGA HUS 2.0, Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad.)