Utskrift från www.yimby.se
....

Svagt startfält i årets Stockholmsbyggnad

 
För fjärde året i rad bjuder Stockholms stad in till en omröstning för att utse årets Stockholmsbyggnad. Tävlingen är ett utmärkt initiativ och det är utmärkt att staden på detta sätt vill lyfta fram lyckade nytillskott till Stockholm. För oss som gillar den brokiga blandstaden känns dock årets startfält i ärlighetens namn ganska svagt, det är ont om "wow"-arkitektur och det är få av bidragen som känns speciellt mycket "promenadstad".

Men med en politik som premierar kortsiktigt pris vid markförsäljning före långsiktig kvalitet i det byggda är det här det bästa som färdigställdes under 2012.


1. De gamles vänner, Enskede. Bygghere: Reinhold Jönsson. Arkitekt: Joliark.


2. Förskolan Sjötorget, Liljeholmen. Byggherre: JM, Liljeholmen-Hägerstens stadsdelsförvaltning. Arkitekt: Rotstein Arkitekter.


3. Hornsbergs strandpark, Kungsholmen. Byggherre: Stockholms stad. Arkitekt: Nyréns.


4. Hus 20 och 21, Kista. Byggherre: Fastighetsbolaget Klövern. Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor.


5. Brf Kobran, Telefonplan. Byggherre: Lean Equity. Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor.


6. Lillskansen. Byggherre: Stiftelsen Skansen. Arkitekt: Landström Arkitekter.


7. Mood Stockholm. Byggherre: AMF Fastigheter. Arkitekt: Koncept Stockholm för gallerian och White Arkitekter för Sahlénhuset.


8. Randers Kista. Byggherre: Svenska Bostäder. Arkitekt: Brunnberg & Forshed arkitektkontor.


9. Stadsmissionens skola, Lileholmen. Byggherre: Stadsmissonens skola. Arkitekt: Codesign.


10. Mattisborgen. Byggherre: Folkhem. Arkitekt: Joliark.

Se fler bilder och rösta här.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Fredrik (17 Mars 2013 10:13):
Hur är Hornsbergs Strandpark en byggnad?
+1
Johannes Hulter (17 Mars 2013 10:19):
Tragik. :(

Förhoppningsvis röstar folk på Stadsmissionen, som ju åtminstone verkar vara ett behjärtansvärt projekt.
+1
Martin Ekdahl (17 Mars 2013 12:01):
Modernistisk lådparad. Nr 4 är ju så fruktansvärt fult att man kunde tro det rörde sig om ett planerat rivningsobjekt. Är detta vad Stockholm har att bjuda på har staden sannerligen inte förtjänat sitt renommé som designstad.
+1
Benny H (17 Mars 2013 15:40):
Detta är ju beklämmande! I Sveriges huvudstad borde man föregå med gott exempel för resten av landet när det gäller att ta sig ur den rena låd-funtionalismens bojor, men icke! Och det stämmer med tesen, som Stockholm bygger bygger man också i resten av Sverige. Om man i Stockholm började bygga kvartersstad igen skulle detta så småningomm sprida sig till resten av landet men pga de nya buller och parkeringsnormerna är vi nog tyvärr för lång tid fast i "hus i park-paradigmen"! Det är som kommunalrådet Bo Frank i en tidningsartikel i Smålandsposten krasst konstaterar att i Sverige kan man inte bygga stad längre för Mark och miljödomstolen!
 0
Oscar A (17 Mars 2013 18:17):
Flertalet av förslagen passar bättre i en annan tävling - årets fulaste Stockholmsbyggnad. Mattisborgen tar nog priset som fulast. Vad är det för fel på dagens arkitekter?
+1
Anders Gardebring (17 Mars 2013 18:38):
Oscar: Mattisborgen är verkligen hemsk. Jag vill dock påstå att det finns duktiga arkitekter även i Sverige, men det är sällan byggherren prioriterar det. Så det är inte bara modernistiska arkitekter (det finns det förstås också mycket av) utan också många byggherrar som inte prioriterar kvalitet. Det i sin tur är ett resultat av byggoligopol, kronisk bostadsbrist och långt dragen industrialisering även i utformningen av byggnader, vilket i sin tur grundar sig i över ett halvsekel av problematisk politik i byggfrågan. Stockholms stad tittar också i princip endast på vem som betalar mest när man delar ut markanvisning, resultaten blir därefter.
 0
Rasmus Larsson (17 Mars 2013 19:55):
Tycker bara det finns 2 projekt som förtjänat att vara med i tävlingen.

Nr5 Ett svart hus på gränsen mellan Telefonplan och Midsommarkransen som har en del kvalitéer och tillför platsen en spännande variation. Tyvärr förstörd av en annan ny byggnad bredvid som har en fasad fylld med solbalkonger av värsta charterhotelltypen.

Och så nr 9 Stadsmissionens skola som är ett utmärkt exempel på varför man ska återvända slitna byggnader istället för att riva dem. Den kreativiteten som utstrålar från den lokalen skulle aldrig gå att åstadkomma i ett nytt hus eftersom det är för många andra viktigare faktorer att ta hänsyn till då. Istället är det just när man tar en byggnad som upplevs sakna värde och renoverar om den för ett annat ändamål som den kreativa friheten blir som störst.
 0
Oscar A (17 Mars 2013 20:54):
Anders
Ja visst är det som du skriver, inte enbart den enskilde arkitekten som bidrar till det dåliga resultatet. Lådor som staplas på lådor är tyvärr en vanligt förekommande byggteknik, vilket är en följd av bla kortsiktighet och bostadsbrist. Arkitekturen kommer i andra hand. Hantverksskicklighet ses som dyrt och onödigt.
+1
Daniel (18 Mars 2013 09:56):
Jag bara undrar. Är det något fel på bild 1, eller ser huset verkligen ut så?
Och är nummer 8 verkligen nybyggt? Ser ut som ett vanligt radhusområde, byggt runt år 2000. Lite post-postmodernistiskt.

Jag undrar om det är så att inga andra hus har byggts i Stockholm och det är därför bidragen ser ut som dom gör?

Sedan borde man i Göteborg uppmärksamma "Per och Alma Olssons fond" bättre.
+3
Sig Mann (18 Mars 2013 10:41):
Jag kan också rita och även bygga lådor... jag har kunnat det sen jag var mycket liten.
 0
Hans H (19 Mars 2013 00:52):
Det här var en rolig tävling. =)
Fast kanske inte på ett bra sätt.

Min mamma har lite bekymmer med att fasaden på fastigheten hon bor i börjar se gammal och sliten ut, det bekymret kommer aldrig fastigheterna i förslag 1 råka ut för, de har redan nått ett stabilt värsta tillstånd...hoppas jag. (Men i övrigt ser fastigheterna ut nästan exakt som hennes hus)

Jag gillar inte byggnader som bara kan tjäna ett syfte, utan föredrar om en fastighet kan få annan nytta den dagen man finner att den inte tjänar sitt ursprungliga syfte, och Nr 10 Mattisborgen skulle passa perfekt som fängelse. Insidan ser ut som en stereotypisk rastgård på ett amerikanskt fängelse. Kanske lite dystert för att vara fängelse förstås, men man kan ju alltid måla om i gladare färger... som fängelsegrått.

Nr 4, jag hoppas att fastigheterna var otroligt billiga, det ser så ut i alla fall. Fast problemet med de riktigt billiga byggnaderna kan komma den dagen Ericsson känner att de inte behöver lokalerna längre och ingen kan tänka sig att hyra till ett ok pris, så även om de är billiga idag kan det vara kapitalförstöring i morgon (ja och kanske till och med miljöförstöring om fastigheterna rivs i förtid)... fast det är ju i ett annat kvartal, så det märks ju inte i resultatet.

Nr 9, byggnaden ser fruktansvärd ut, i likhet med många andra av tävlingsbidragen, men den är helt ursäktad eftersom den redan var byggd, så skadan var redan skedd.


Resten kan jag inte riktigt göra narr av, de lämnar mig mer likgiltig, men några få gillar jag mer eller mindre.

Nr 5 har jag inga bekymmer med estetiskt...konstigt nog. Hade de höjt upp allt en våning och placerat lokaler i botten där exempelvis ett dagis, ett fritids, en tandläkare eller en korvmoj hade kunnat husera så hade jag varit helt nöjd. Kul med takterrass, de hade gärna fått gå hela vägen ut och fixat en riktig gård på taket med gräsmatta i lä och lite buskar på uteplatsen.

Nr 2. trevligt med att man faktiskt gör det självklara ibland och har dagis i lokaler i bottenplan på en vanlig fastighet, kanske delas till och med innergården med alla andra i fastigheten? Jag hoppas det i alla fall. Trevligt alternativ till att som vanligt placera dagis i barackartade byggnader på en gräsmatta intill en slybeväxt slänt omgärdade av ett omysigt högt staket (jag hatade staketet runt dagis redan som barn).

Nr 7, ser trevligt ut på bild, men utan besök på platsen är det svårt att säga något om helheten.

Övriga bidrag känns helt menlösa.

Men min favorit blir nog nr 2, det var enda bidraget som jag tyckte var mysigt på riktigt.
 0
Krister (19 Mars 2013 06:50):
Avskeda rektorn för arkitekthögskolan
 0
Krister (19 Mars 2013 06:57):
Franz Louis Enders (1855- 1924) har ritat flera andra av mina favorithus i Göteborg.
+2
Jan Wiklund (19 Mars 2013 10:47):
Anders G: Jag träffade en av höjdarna på ett byggbolag för lite sen och frågade varför de bidrar till en kultur där folk säger nej till allt, genom att bygga så anskrämliga hus. Han såg sorgsen ut och sa att det var det enda man kunde få. Arkitekter vägrar rita något annat. Påstod han.

Jag vet inte vem som har rätt. Men det skulle vara intressant med en offentlig debatt i ämnet, där både bygg/fastighetsbolagsdirektörer och arkitektbyråer "ställer varandra till svars". Skulle möjligen Yimby ha skaffat sig nog prestige för att kunna arrangera en sådan, tror du?
+1
Martin Kolk (19 Mars 2013 11:23):
Jag har gått förbi nr 1 ganska många gånger, det känns aningen malplacerade där de ligger, men jag tycker att det är bra och intressant arkitektur.
 0
Peter D (19 Mars 2013 12:08):
De gamlas vänner är ett exempel på dålig integrering i den ursprungliga strukturen. Bredvid detta bygge finns ett kvarter där man lyckats betydligt bättre och med trevligare färger dessutom.
 0
Peter D (19 Mars 2013 12:09):
Jan Wiklund: Varför fortsätter de då anlita arkitekter. Ta valfri byggingenjör och ge honom ett tydligt uppdrag bara.
+1
Jan Wiklund (19 Mars 2013 20:44):
Peter: Ungefär vad jag svarade. Då såg direktören bara ledsen ut.
 0
Jan Wiklund (20 Mars 2013 07:40):
För övrigt: Stockholm säljer sig med beteckningen "promenadstad". Ändå borde ju den enklaste läsning av facklitteraturen i ämnet säga att dessa hus inte främjar något promenerande. Se t.ex. http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​promenadstader-​i-​praktike_​.​.​

En av Jan Gehls huvudpunkter är att när man rör sig i 5 km/h behövs det något nytt var femte eller tionde meter för att det ska vara intressant. Vilket alltså är motsatsen till de hus som har lanserats här, som närmast ser ut som Gehls illustrationer av "kedelig" eller "inaktiv".

Och Gehl har ändå varit och föreläst för Stockholms stadsbyggnadsbyråkrater, och t.o.m. gjort en trevlig liten skrift "Stadsrum & stadsliv i Stockholms city". Där finns också fasadillustrationer med kvalitet från A till E- (det mesta i city får betyget E). Men det var förstås 1991 så det har nog glömts bort.

Så jag röstar också på 9 med motiveringen att där är det bara interiören och funktionen som gäller. Funktionen för de övriga byggnaderna vet vi ju inte så mycket om utan att åka dit och titta.
+2
Ove (20 Mars 2013 10:03):
Oavsett vad man tycker om förslagen, så känns väl argumenten liknanade "bygga lådor kan väl alla göra", lite som någon som tittar på modern konst och häver ur sig att "det här kan min treåring göra".

I min värld känns det lite anti-intellektuellt. Jag säger inget om att bidragen i sig inte ska kritiseras, men i så fall ska det väl inte vara något problem att formulera vettiga och konstruktiva argument.
+1
oskar (20 Mars 2013 10:30):
Tveksamt om arkitekturen blir bättre om man skippar arkitekterna. Svårt att belägga detta dock, bara en magkänsla. Jag menar, svenska arkitekter och svenska byggbolag gör ju mer spännande projekt utomlands. Troligtvis är problemen mer på systemnivå och mer komplexa. som konstaterats i otaliga trådar på denna blogg. Jag tänker att det finns en stor kompetens både hos arkitekter och byggbolag som inte är frigjord. Möjligtvis behöver arkitekterna bli bättre på att sälja sina ideer. Samtidigt verkar det behövas mer kompetens på stadsbyggnadskontoret. både vad gäller funktioner och estetik. det är min gissning.
 0
Daniel (20 Mars 2013 10:44):
Jag måste lägga in ett inlägg till om dessa hus. När man skriver "Fönsterbågar och karmar är av trä där det varma gyllenfärgade träet kontrasterar mot den hårda, kyliga plåten." och tycker att detta är positivt och nydanande så vill jag faktiskt beklaga Stockholm över den kreativa skaran som finns i staden. Jag gillar att se husen för deras kvaliteter och ser även det vackra i många slitna miljonprogramhus. Men det senaste så vill man bara skrika ut BOOORING! Förskolan Sjötorget är nog det enda man skulle kunna lägga märke till i egenskapen av dom starka färgerna på fönsterramarna (och knappt det). Man behöver inte rita ikonbyggnader men vissa av husen ser man knappt även om man så skulle gå till deras adress för att titta på dom. 9 nyanser av gråa hus, och ett i slamfärg.
+4
Jan Wiklund (20 Mars 2013 10:53):
Ove, Oskar: Så borde det förstås vara. Men det finns också en klar smakskillnad mellan arkitekter och folk i gemen dvs majoriteten. Arkitekter gillar så avskalat och detaljlöst som möjligt - "less is more". Så har det varit sen trettitalet.

Detta är inte vad majoriteten tycker, vilket har klarlagts av Catharina Sternudd i en doktorsavhandling. Majoriteten gillar detaljer - och har fog för det enligt en annan arkitekt, Jan Gehl som jag hänvisar till ovan.

Att arkitekters smak skiljer sig från folkmajoritetens är problematiskt. För det första för att det inte är en privatsak utan något som alla utsätts för. För det andra för att de hävdar den med någon sorts moralistisk iver, enligt Sternudd. De ser inte bara sin smak som annorlunda utan som moraliskt mer högtstående, vilket ger dem en plikt att indoktrinera, mästra och tvinga alla som inte har samma förfinade smak. (Jag talar här, liksom förstås Sternudd, om en dominerande falang; givetvis finns det tvivlare och kättare men dem hör man sällan talas om).

Arkitektsmaken är något tillkämpat. När de kommer till sin utbildning har de lika varierande smak som de flesta. Men utbildningen formar dem. De blir en klan, ett kotteri, vars normer måste försvaras mot utomstående.

Sådant förekommer inom alla utbildningar och alla yrken - det finns en "kåranda". Men det blir särskilt dramatiskt och konfliktivt i det här fallet, eftersom yrket innebär makt att tvinga sina privata normer på andra, utan att det finns några objektiva skäl till att de skulle vara bättre.

Jag accepterar ganska okritiskt arkitekters anspråk på att kunna rita hus som till ett rimligt pris inte ramlar omkull. Men jag accepterar inte deras anspråk på att ha bättre förstånd än jag på hur husen bör se ut "på utsidan". Särskilt som jag kan hänvisa till Gehls noggranna mätningar av var folk gillar att vara nånstans.

Jag anser att byggnader ska tillgodose publiken. Och att de som inte gör detta ska bort från marknaden - precis som andra produkter som inte tillgodoser publiken.
 0
Martin Kolk (20 Mars 2013 11:35):
Jan: Det finns väll en stor motsättning mellan att säga att arkitekter ska inte borde få rita som de vill utan rita som vanligt folk vill ha det, samt att vi vill se mer intressant, spännande och nyskapande arkitektur.

Jag tycker ändå att man bör respektera arkitekters professionalism.
+5
Johannes Hulter (20 Mars 2013 12:29):
Martin: Det beror väl på hur man definierar professionalism? Jag respekterar mer än gärna någon som kan skapa ett vackert hus som skänker glädje och tillförsikt åt förbipasserande. Det är professionalism för mig.

Bara för att man får betalt för något så behöver det ju inte vara "professionellt". Och varför ska man respektera allt betalt arbete? Det viktiga är väl att det är väl utfört?
 0
Jan Wiklund (20 Mars 2013 12:57):
Det instämmer jag helt i. Och för att det inte ska bli några missförstånd: Byggnader har förvisso också andra kvaliteter än att behaga förbipasserande, t.ex. att behaga dem som använder dem mer stadigvarande. De kan vara utmärkt väl tillgodosedda i de här tio exemplen - men det är ju inte det vi kallas in för att bedöma. Vi tillfrågas bara om utseendet, i egenskap av stadsbor. Alltså uttalar vi oss bara om det.
 0
Jörgen Sundström (20 Mars 2013 22:36):
Citerad kommentar till nummer 6 av Karolina Keyzer:
"Kul med nutida tillägg i traditionell Skansenmiljö! Skansen visar här att traditionell träbyggnadsteknik i sig inte innebär förutsägbar pastischarkitektur utan lika gärna visar vägen framåt."

Som om de flesta övriga förslagen inte skulle vara pastischer på funkis?
 0
Jörgen Sundström (20 Mars 2013 22:46):
@Jan Wiklund,
Catharina Sternudds doktorsavhandling är intressant. Yougov gjorde 2009 en undersökning med liknande resultat:
http:​/​/​www.​adamarchitecture.​com/​images/​PDFs/​YouGov%20​s.​.​

Läs mer om den och lite annat här:
http:​/​/​stefanolsson.​nu/​category/​arkitektur-​2/​
 0
Oscar A (20 Mars 2013 23:04):
Diskusisonen om arkitekters säregna uppfatning om vad som är vackert är mycket intressant! Arkitekter ritar inte för invånarna, utan för andra arkitekter. Resultatet blir en arkiktektur som inte uppskattas av majoriteten.
 0
BJ (20 Mars 2013 23:15):
Arkitekter ritar vanligtvis åt sina beställare. Ett tips, kolla in byggbolagens manualer och vad deras "krokodilgrupper" håller på med. Kul att se att arkitektbashingen lever och frodas på yimby.se.
 0
Jan Wiklund (21 Mars 2013 08:09):
För ett belägg för BJ:s yttrande se http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s63751/​f11442/​samhälle+och+mark.​.​

Staffan Carenholm, vd för Sveriges Arkitekter:
"Merparten av vårt framtida stads- och bostadsbyggande kommer att ske i stadsmiljöer som kräver stor hänsyn till befintliga strukturer och där krav ställs på att det nyskapade samspelar med det befintliga på ett sätt som skapar nya, attraktiva helheter. Varje nytt bostadsprojekt kommer att ha sina egna, unika förutsättningar. Individuella lösningar måste sökas. Det tidiga, idébaserade skedet i planering och projektering får allt större betydelse. Varje nytt problem söker sin egen kreativa lösning som behöver forma sin egen process.
Det kommer att bli allt svårare att närma sig framtidens byggutmaningar med standardiserade lösningar och processer. (...) Det är inget fel på kostnadsfokus, men man måste också vara öppen för vägval och olika lösningar. I dag har i stället flera av byggbolagen inrättat ”krokodilgrupper” som äter upp alla avvikelser från den centralt fastställda vägen mot framtiden."

Lysande! Kätteriet har fått en centralt placerad röst. Även om det inte framgår om Carenholm söker en anpassning till publikens smak eller bara till arkitektkårens. Yougovs respons bland arkitekter verkar ju inte för uppmuntrande - men det var förstås i England. Men, som sagt, jag skulle vilja se en debatt mellan arkitekter och byggbolag så att man kanske får en klarhet i var felet ligger.
+1
Johannes Hulter (21 Mars 2013 09:05):
BJ: Ja, det är byggarna som bestämmer. Men det är ju inte så att arkitekterna vill rita jugendfasader men hindras av byggare som vill ha modernism. Arkitekterna vill rita "nyskapande" modernism och byggarna vill ha billig modernism. För den stora allmänhet som inte gillar modernism överhuvudtaget så är skillnaden inte så enorm...
 0
Ragnar Lind (21 Mars 2013 10:27):
Jag måste medge att det finns någon viss skönhet i en del av Wingårdhs byggnader, men de kan bli väl kyliga (fast det gäller väl i och för sig "nyskapande modernism" i allmänhet). De passar ofta bra som solitära avbrott i en stadsväv eller i ett kontorsområde som Kista. Nr 5 fungerar just här (vid Telefonplan), men inte fler efter varann i en kvartersstad, det skulle bli väldigt monotont. (Däremot kan man ju bygga jugend eller 20-tal kvarter efter kvarter, gata efter gata, utan att det någonsin blir tråkigt).
Plåthusen - nej, tack. Förskolan: lite fräckt, ja, men om förskolan flyttar, kan lokalerna användas till något annat då (fönster i barnhöjd)? Strandparken måste man se i sin omgivning. Radhusen: jag gillar när man med små medel förändrar en fasad till det bättre, men jag vet ju inte hur det såg ut
innan... Mattisborgen: Huuva!
Nej, vet inte än vad jag vill rösta på.
 0
Martin Kolk (21 Mars 2013 11:36):
Jag skulle själv vara rätt utråkad om en ännu större del av innterstaden var 1880 till 1930-tals arkitektur. Det är roligt med äldre arkitektur än så men att ännu mer av staden sak se ut som Skånegatan tycker inte jag är ett ideal. Det finns så det räcker redan, och mycket av det är ganska trist. Jugendarkitektur har vi (tyvärr) knappt i Stockholm.
+2
Jan Wiklund (21 Mars 2013 12:49):
Grejen är väl att det är ganska trist med ett 1880-talsreservat i Vasastan, ett 1930-talsreservat i Hammarbyhöjden och ett 1960-talsreservat i Skärholmen. Etc. Ännu tråkigare blir det när det visar sig att allt som byggdes 1955 till nu ser ungefär likadant ut, och att detta reservat täcker 80 procent av Stockholm.
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2013 13:08):
Martin: Ja, risken är förstås att en liten del av befolkningen blir uttråkad om befolkningens preferenser slår igenom mer. On the flipside så blir en stor del av befolkningen glad. :)
 0
Martin Kolk (21 Mars 2013 15:17):
Johannes: Allt som byggts mellan 1880-1930 ser ungefär likadant ut som allt byggt mellan 1955-2005. Vad som är utråkande är nog mer ett subjektivt drag. Vad som behövs är naturligtvis mer varierad och intressant arkitektur överlag (här kan onekligen svenska arkitekter förbättra sig, och 1965-1975 var ett rejält lågvattenmärke). Det får man inte genom att bygga hela staden som Vasastan, men man lär med största sannolikhet behöva arkitekter.
 0
Jan Wiklund (21 Mars 2013 15:25):
Martin: Yrket behövs. Men det skulle behöva göra sig av med en del förutfattade meningar. Typ den Lord Rogers gör sig till tals för i yougov-enkäten: "a lot of British people are much happier living yesterday than they are today". Vilket förakt för publiken! Hur kan resultatet bli annat än dåligt med den attityden?
+1
Johannes Hulter (21 Mars 2013 15:44):
Martin: Hänger inte riktigt med. "Allt som byggts mellan 1880-1930 ser ungefär likadant ut som allt byggt mellan 1955-2005." Så du ser ingen skillnad på ett hus från 1880-talet, ett från 1960-talet och ett från 2000-talet? Men då förstår jag inte riktigt varför du bryr dig om frågan.

Jag håller med om att det är subjektivt vad som är "uttråkande", eller "intressant", har aldrig hävdat något annat. Men det är ju ett faktum att en stor del av befolkningen råkar ha ungefär samma subjektiva förmodernistiska smakpreferenser. Precis som en stor del av arkitektkåren råkar ha ungefär samma subjektiva modernistiska smakpreferenser.

Så frågan blir vems subjektiva smakpreferenser man ska anpassa sig till. Jag tycker det verkar rimligare att den breda majoriteten av byggnaderna får anpassa sig till de subjektiva smakpreferenserna hos den breda majoriteten av befolkningen.
 0
Martin Kolk (21 Mars 2013 16:40):
Johannes: Jag var otydlig i min formulering, jag menade att likriktningen i arkitektur under perioden 1880-1930 är ungefär lika stor som likriktningen i arkitektur mellan 1955-2005.
 0
Oscar A (21 Mars 2013 22:06):
Martin Kolk,
Ta en titt på fasader från sekelskiftet. Detaljrikedomen i fasaderna skapar stora skillnader byggnaderna emellan. Den avskalhet som finns inom modernismen medför däremot en hög likformighet mellan många modernistiska byggnader.

Så länge arkitekturen är vacker (enligt Yugov-undersökningen finns det en uttalad konsensus om vad som är vackert) är det knappast ett problem om arkitekturen skulle uppfattas som likformig. Dessutom uppvisar byggnaderna i Vasastan en betydande variation, titta bara på fasaderna!
 0
Johannes Hulter (21 Mars 2013 22:34):
Martin: Aha, då förstår jag. För min del är frågan mycket enkel, jag har ett utpräglat utilitaristiskt synsätt på detta. Till skillnad från exempelvis bebyggelsestruktur så har byggnadernas stil en mycket snäv påverkan på sin omvärld, det är främst förbipasserandes subjektiva, estetiska upplevelse som kan användas som kriterium för om det är "bra" eller "dåligt". Om en stor majoritet av de som ser huset tycker det är vackert och blir glada av att se det så är det alltså bättre än om en stor majoritet tycker det är fult och blir ledsna av att se det.

Om en stor majoritet av befolkningen (av subjektiva skäl) gillade röda hus så skulle jag tycka det var rimligt att en stor majoritet av husen som byggdes också var röda - även om den gängse åsikten bland professionella målare var att rött var en föråldrad och löjlig färg och att det var mycket snyggare och mer nyskapande med blått. Rött borde vara default, Inte för att rött på något essentiellt sätt var bättre än blått, utan bara eftersom det de facto var mer omtyckt. Det skulle hursomhelst framstå som ganska bakvänt om det bara producerades hus i olika nyanser av blått. Men det är där vi är idag...
 0
Jan Wiklund (22 Mars 2013 08:41):
Johannes: En viss påverkan har den allt. Stor variation i sidled upp till en vånings höjd leder till att det finns fler människor där än om variationen är liten, allt annat lika. Säger Jan Gehl, kolla in http:​/​/​www.​gsa.​gov/​graphics/​pbs/​JanGehl_​UrbanDesign_​ar.​.​ - särskilt s 35.

Givetvis skulle du ha rätt ändå - folk har rätt till det de gillar, särskilt när det inte kostar något som i det här fallet. Men det finns två ytterligare poänger:
- det finns materiella skäl till att vi tycker som vi gör; det har med våra sensoriska sinnen att göra, säger Gehl, och
- vad vi gillar har verkliga effekter; vi undviker det vi ogillar och söker oss till det vi gillar vilket påverkar hur staden fungerar.

Att byggbolagen struntar i hur staden fungerar kan jag förstå. Att arkitekterna gör det är mer svårbegripligt, det påminner om läkarna som hånskrattade åt doktor Semmelweis. Att de större fastighetsbolagen gör det är ännu märkligare.

PS Jag rekommenderar verkligen Gehls Byer for mennesker, se http:​/​/​cdon.​se/​b%C3%B6cker/​jan_​gehl/​byer_​for_​mennesker.​.​
+1
Sig Mann (22 Mars 2013 09:30):
@ Ove (20 mars 10:03). Det är så otroligt tacksamt att använda precis just de argumenten Ove, eftersom så många s.k. intellektuella direkt reagerar med ett sådant förutsägbart besvär av att det ligger en liten ärta under madrassen... Fast jag menar också att de tycks tro att de äger diskussionen till den grad att det mer liknar en (elitistisk?) antydan till att andra (kategorier av människor!?) är uteslutna.

H. C. Andersen noterade också detta en gång i tiden och fick därigenom inspiration till en av världens mest kända sensmoraliska böcker; "Kejsarens nya kläder".

Fortfarande pågår den kvasiintellektuella debatten, bitvis kryddade med allehanda och lika förutsägbara undersökningar hit och dit. Samtidigt kan vem som helst fråga vilket barn eller annan individ med barnasinnet kvar vad hen tycker om kejsarens nya kläder.

Att öppet stoltsera med att kopiera över hundra år gamla lådor är inget annat än att göra sig till offentligt åtlöje. PUNKT! :)
 0
Pellegrino (22 Mars 2013 18:03):
Re Martin Kolk (I går 11:36):
Det finns väl massor av jugendarkitektur i Stockholm, det är bara att se sig omkring lite när man promenerar så dyker det upp jugendkvarter överallt. Jag håller heller verkligen inte med om att allt som byggts mellan 1880 och 1930 skulle "se likadant ut". Själv förundras jag ständigt över all variation mellan olika byggstilar och stadsplaneideal och förstår inte hur man kan kalla den periodens arkitektur för "likriktad". Men smaken är väl som baken, antar jag. :-)
+1
Johannes Hulter (22 Mars 2013 18:13):
Jan W: Visst, men då är vi inne på fastighetsstorlek etc. För de tre metrarna längst ned, de viktigaste, där ska vi ju ha lokaler med en massa roliga verksamheter i. Därmed får man en naturlig variation, oavsett hur resten av husen (3m<) ser ut.
 0
Ragnar Lind (22 Mars 2013 20:03):
"de tre nedersta våningarna är de viktigaste...."
Fast jag gillar ju att titta upp på byggnaderna också.:)
Man kan undra vad som hade hänt om Gaudi fick sätta agendan för modernismen, och inte Le Corbusier. Faktiskt hade det varit möjligt. Gaudi var ju med omatt röja vägen för jugendrörelsen i Europa. Jugend är tyska och betyder "ungdom". På franska heter det art nouveau - ny konst. I Storbritannien säger man "modern style". På katalanska, spanska och ryska heter det - ja, just det - "modernism".
Så vad hade hänt om Gaudi och inte Corban......
 0
Rasmus Larsson (22 Mars 2013 22:18):
 0
Jan Wiklund (23 Mars 2013 10:36):
Ragnar: Gaudí var för dyr, misstänker jag. Ska man vara billig finns det inget som går upp mot modernism. I en tid präglad av löpande band var det oslagbart.

Fast det är ju också möjligt att bygga svindyrt i modernism, fast det ser lika billigt ut för det. Och det begriper jag inte vad det ska vara bra för.

Johannes: De tio finalisterna har ju ganska trista bottenvåningar också.
 0
Rasmus Larsson (23 Mars 2013 11:47):
Fast billighetsargumentet håller inte som förklaring till modernismen. De billigaste byggnader som någonsin byggts var de byggnader med stomme i prefabricerade gjutjärnsdelar som användes framför allt i England under den viktorianska eran. Det finns 2 sådana fasader på Sergels Torg i Stockholm precis ovanför den stora trappan på drottninggatan. Bakom fasaderna är husen dock helt nybyggda.

Istället misstänker jag att det som egentligen drev fram modernismen var den enorma militära upprustning som pågick mellan världskrigen och som krävde enorma mängder järn och stål. Det fanns därför ett behov av att minska användningen av järn och stål i byggnader och då framstod armerad betong som det ideala materialet. Problemet med armerad betong är dock att det krävde platsbyggda engångsgjutformar och då blir plötsligt ornamentik mycket dyrt att åstadkomma. Plana raka ytor är å andra sidan väldigt billigt att åstadkomma.

Ett land där modernistisk arkitektur i armerad betong är normen bör därför misstänkas för att tillhöra en eller båda av 2 kategorier:
1. Saknar egna järngruvor men har gott om kalksten.
2. Extremt militäriserat med en krigsmakt som slukar stora mängder järn.

Tittar vi på Sverige så tillhör Sverige inte kategori 1. eftersom vi har en mycket stor Järn och Stålindustri.

Däremot har Sverige en av de högsta militärbudgetarna per invånare i världen. Och vår järn och stålindustri är helt inriktad på att framställa stålprodukter som lämpar sig för industriell användning och vapentillverkning. Konstruktionsstål lämpligt för byggnader importerar vi numera från andra länder, trots att vi exporterar stora mängder järnmalm och stål.

Så slutsatsen bör vara att modernismen som stilideal omhuldas i Sverige pga att Arkitektkåren och Byggföretagen har underordnat sig behoven i ett extremt militariserat samhälle.
 0
Krister (23 Mars 2013 11:59):
Främsta orsaken till att vi bygger som vi gör är det socialdemokratiska folkhemmet och den svenska lagom-mentaliteten. Under 1950-talet till 1970-talet revs många stadskärnor runt om i Sverige och ersattes med funktionalistiska lådor. Denna tendens mötte sedan motstånd men fortfarande anses det inte comme il faut att bygga något som sticker ut. Ju mer socialdemokratisk en kommun är ju mer "folkhemsk" är arkitekturen.
+1
Rasmus Larsson (23 Mars 2013 12:14):
Fast den Socialdemokratiska teorin stämmer inte eftersom samma funktionalism/modernism har varit dominerande i länder med styrande partier med helt olika ideologisk bas. Det råkar bara vara så att i Sverige var det Socialdemokraterna som var samhällsbärande under vår mest militaristiska epok sen Stormaktstiden.

Stormaktstiden är förövrigt intressant för där kan vi se ett liknande mönster. Den Svenska krigsmakten förbrukade enorma mängder ek-trä för skeppsbyggen under den tiden vilket ledde till att man i princip förstatligade alla ekar. Spåren av detta finns fortfarande i kulturen eftersom snickare som inte var båtbyggare förlorade materialkunskapen om ek-trä och speciellt ute i landsorten kan man ofta hör folk prata om ek som ett värdelöst och oanvändbart träslag. Trots att det egentligen är ett utmärkt träslag, men kräver lite speciella arbetsmetoder pga sin hårdhet.
 0
Jan Wiklund (23 Mars 2013 15:10):
Rasmus: Din teori var helt ny för mig.

Den teori som jag annars har hört är att vi hade Västeuropas sämsta bostadsstandard i Sverige, och att det fanns ett enormt nybyggnadsbehov. Detta gav byggbranschens folk en nyckelställning som de utnyttjade till att bl.a. monopolisera sig på ett sätt som saknar motstycke i andra länder. Samt till att introducera epokens fantastiskt slagkraftiga löpandebandstekniker även inom byggbranschen där de annars är ganska svåra att tillämpa.
 0
Oscar A (23 Mars 2013 17:05):
Rasmus Larsson,
Din teori är intressant, men att Sverige skulle ha en av högsta militära budgeterna stämmer inte för ett öre.

http:​/​/​data.​worldbank.​org/​indicator/​MS.​MIL.​XPND.​GD.​ZS/​.​.​
 0
Rasmus Larsson (23 Mars 2013 17:49):
@Jan den var ny för mig också. Jag har gått omkring och funderat i flera månader på varför ett land som Sverige som har extremt rika järnmalmsfyndigheter och en järn/stål-industri med rötter ända tillbaka till romartiden helt plötsligt började bygga allting i betong. Och sen började jag fundera på vad som skulle kunna tvinga fram en ransonering av stål i ett land som Sverige. Och då slog det mig att i Tyskland sammanföll Hitlers militära upprustning med att man övergav stålbroar och började bygga broar i armerad betong. Och sen är det bara att fortsätta jämföra kurvorna för militär upprustning och betongbyggande/modernism i olika länder. Betong var t ex extremt populärt i Öststaterena som under hela kalla kriget la en mycket stor del av samhällets resurser på militärmateriel.
 0
Rasmus Larsson (23 Mars 2013 18:15):
@Oscar

Top 20 listan militärutgifter per capita (invånare)

http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​List_​of_​countries_​by_​mili.​.​

Rank Country Spending ($)[4] % of GDP Per capita ($)
16 United Arab Emirates 16,062,000,000k 6.9% 2,653
1 United States 689,591,000,000 4.7% 2,141
17 Israel 15,209,000,000 6.5% 1,882
23 Singapore 8,302,000,000 3.7% 1,593
7 Saudi Arabia 46,219,000,000 10.1% 1,558
39 Kuwait 4,411,000,000 4.4% 1,289
27 Norway 7,083,000,000 1.5% 1,245
24 Greece 7,502,000,000 2.3% 1,230
74 Bahrain 731,000,000 3.7% 911
5 United Kingdom 57,875,000,000 2.6% 893
14 Australia 22,955,000,000 1.9% 893
4 France 58,244,000,000 2.3% 879
91 Brunei 327,000,000 3.1% 866
94 Luxembourg 301,000,000a 0.6% 809
36 Denmark 4,588,000,000 1.4% 804
19 Netherlands 10,945,000,000 1.4% 759
44 Finland 3,718,000,000 1.5% 702
31 Sweden 5,248,000,000 1.2% 657
9 Germany 43,478,000,000 1.4% 593
10 Italy 31,946,000,000 1.7% 593


Notera att för varje land finns 3 siffror, dels totalbudgeten, som är det du hänvisar till. Där är Sverige en liten nation. Dels procent av BNP som är intressant för att bedöma grad av militärisering i fattiga länder, men fungerar dåligt för rika länder eftersom militären generellt har en mycket större andel av BNP i fattiga länder. Dels per invånare, vilket är det intressanta måttet eftersom det speglar hur militäriserat ett rikt industrialiserat land är. Per invånare satsar vi verkligen inte lite pengar på försvaret och ligger idag på 18:e plats i världen. Och historisk sett har det varit ännu högre, vi låg länge parkerade på 6:e plats, då vi hade en politik som gick ut på att hålla igång en egen försvarsmaterielindustri inom alla områden.
 0
Rasmus Larsson (23 Mars 2013 18:25):
@Jan Graden av standardisering och modulbyggande var mycket större under den viktorianska gjutjärns-epoken än under den mest industriella betongepoken i Sverige. Även byggnader med modern stålstomme är mycket mer industriella i sin produktionsprocess än betongbyggnader.
+1
Vrång (23 Mars 2013 20:27):
#1 Tillkrånglad fasad i galvad plåt, ser konstigt ut redan innan man väger in omgivningen, som råkar vara Enskede med gamla villor med både putsade fasader och brädfodrade dito. Fruktansvärt.

#4 Ericsson i Kista. Vansinne. Åkt dit och ställ er på "torget", mer meningslös användning av yta får man leta efter. Fullt med onödiga och opraktiska detaljer. Dessutom en helt otroligt opraktisk entré som mest tjänar som skräp- och lövuppsamling. Arkitekten måste vara en grymt opraktisk människa som ser byggnaden som en konstinstallation snarare än en plats för arbete, möten och funktion.

#8 Sinnessjukt hur dessa radhus kan vara med. Det är radhus i Kista från sent 70-tal och tidigt 80-tal som brädfodrats om, fått nya fönsterbleck och övrig plåt, samt nya tak (tror shingel bytts till listtak/takpapp). Vari består den arkitektoniska bedriften? I färgvalet? Håller med om att färg, aluzinkplåt och svart papptak ger en trvlig enhet, men...arkitektur?
 0
Jan Wiklund (24 Mars 2013 09:44):
Rasmus: Fast i det svenska fallet torde en mycket större del av stålet ha gått på export än den som gick till militären.

Vi som var med på 70-talet minns ju också hur nästan religiöst politikerna talade om "exporten" som om den var lösningen på allt. Betong å andra sidan går inte att exportera så den kunde vi använda själva.

Alltså, det handlade inte om export som ett nödvändigt medel för att kunna importera det vi behövde, utan som ett mål i sig. Man skulle exportera så mycket som möjligt och helst inte importera något alls - alltså arbeta utav helvete utan att få något för det. Jag hade en längre diskussion om detta med dåvarande handelsministern Staffan Burenstam Linder, och det stod helt klart att det var så dom tänkte. Pengarna skulle samlas på hög.

Jag kan inte hålla med om att strävan efter löpandebandsmetoder inte skulle ha betytt något. De uppradade husen på en avplattad mark i miljonprogramsområdena var uttryckligen "produktionsanpassade" dvs att det var lätt att bygga var mycket viktigare än att resultatet blev bra. Det var en stor diskussionsfråga på den tiden.

1930-65 byggde man förvisso helt hantverksmässigt. Dock talade modernisterna mycket om industriella metoder som motiv för att husen såg ut som dom gjorde. Det var som om härmningen var nog, som om utseendet av industriellt framställd produkt gottgjorde att det faktiskt var hur hantverksmässigt som helst. Kanske var det en sorts cargokult - http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Cargokult - ett sätt att besvärja verkligheten.
 0
Rasmus Larsson (24 Mars 2013 22:27):
Jan: det var nog så att stålet sågs som en strategisk råvara på fler än ett sätt. Men vad jag tror hände var att hela Europa ställde om till betong under andra världskriget helt enkelt för att allt stål reserverades för militär produktion, dvs bilar, tåg, lastbilar, stridsfordon och vapen under kriget. Byggindustrin fick helt enkelt inget stål. Min farfar skulle gjuta ett altangolv 1940 i armerad betong och han hade ett fasligt besvär med att få tag i armeringsjärn eftersom det var ransonering av järn. Till slut fick han tag i bandstål och armerade med det, vilket skapar problem idag pga att platta armeringsjärn åstadkommer rostsprängning av betongen. Så kriget ställde om byggindustrin till betong och sen fortsatte man med det. Och troligen ansåg man från statens sida att det var önskvärt eftersom man då kunde exportera stål.

Sen påstår jag inte att löpandebandmetoder inte var centrala för Miljonprogrambyggena. Vad jag menade var att 1800-talets modulbyggen i gjutjärn var både mer flexibla, mer löpande bandiga och billigare samtidigt som tekniken lämpade sig väl för en mycket varierad arkitektur med massor av ornamentik. Betongen låg under mycket lång tid efter i industriell teknik. I Sverige var det först när Skånska Cementgjuteriet (Skanska idag) började med tillverkning av prefab-element i betong som det blev en mer industriell process med betongbyggande. Vilket sen ledde till massarbetslöshet bland byggnadsarbetarna eftersom prefabhusen kunde byggas snabbare och med mycket mindre arbetskraft.

Så här ser föresten hus byggda med prefabricerade gjutjärnselement ut http:​/​/​www.​google.​com/​search?​q=​cast+iron+building&hl=​e.​.​

Notera att vanligen de ser ut som om de är byggda i sten.

Här kan man läsa om det http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Cast-​iron_​architecture
 0
Jan Wiklund (25 Mars 2013 10:17):
Jo under andra världskriget tog militären hand om allt stål. Orwell berättar att i England samlade de t.o.m. ihop järnstaket, med påföljd att privata parker plötsligt blev öppna för allmänheten. Efter andra världskriget gick det nog mest till Europas återuppbyggnad. Med god förtjänst för LKAB, NJA, Domnarvet och Oxelösunds järnverk.

Kanske kunde byggbranschen helt enkelt inte vara med och konkurrera, och tvingades använda betong?
 0
Rasmus Larsson (25 Mars 2013 18:38):
@Jan Om vi gräver lite i riktlinjerna för att få statligt stöd till bostadsbyggande, eller i byggnormerna, under hela efterkrigstiden kan vi säkert hitta någonting vars funktion är att tvinga fram betongbyggande och förhindra stålbyggande.

Problemet med teorin om att det skulle vara marknadskrafter som driver fram betongbyggandet faller på att betongbyggande är väldigt arbetskraftintensivt, i varje fall om man platsgjuter betongen. Och dessutom gör att byggtiden blir radikalt mycket längre pga härdningstiderna. Men däremot kan de förklara att man eliminerar ornamentiken om det är så att betongen måste klara konkurrens från andra material. En ornamentikfri arkitektur blir nödvändig för att få ner betongbyggkostnaderna till en mer konkurrenskraftig nivå mot andra material.

Sen kommer ju inte arkitekturtrenden från Sverige utan från 30-talets Tyskland så det kanske är där man ska primärt leta efter manipulationer av estetiken för att uppnå en omfördelning av resurser i samhället. Sverige var väl som vanligt ett offer för den desperata jakten på att vara bäst på att vara modern.
+3
Peter D (25 Mars 2013 20:06):
Det största problemet är väl att alla svenska byggen är så pass storskaliga. När folk bygger sina egna villor spretar stilarna åt alla möjliga håll. Dela upp kvarteren i fler tomter så även mindre bolag kan vara med så kommer mångfalden öka.
 0
Rasmus Larsson (25 Mars 2013 20:50):
Håller helt med Peter D om behovet av mindre tomter.
 0
Sven R (25 Mars 2013 22:40):
Rasmus, jag vet inte vad det är för slags stålbyggande du menar att betongen har trängt undan. Man byggde bostäder med plank, timmer o tegel innan funktionalismen. Några förfunktionalistiska stål- eller gjutjärnshus har jag inte sett röken av annat än i vissa industrilokaler där man behövde de fria ytor som gjutjärnspelare kan ge. Dina exempel från Stockhom hade väl ändå bara fasaden av gjutjärn?

Sedan kom väggar av lättbetong. Och armerad betong, som faktiskt är en form av stålbyggande. Fördelen med betong är att den är brandsäker, ljudisolerande och oändligt formbar. När man bygger med stål så måste man kompletera med andra material vilket inte bara riskerar att bli dyrare utan även ge en tråkigare karaktär rent arkitektoniskt.
 0
Rasmus Larsson (26 Mars 2013 00:03):
@Sven Renqvist: Nu handlar det ju om en internationell trend och i London, New York och Paris t ex var gjutjärnsarkitektur extremt vanligt. Nästan hela SOHO i New York är byggt i gjutjärn. Husen ser ut som stenhus men det mesta av stommen är gjutjärn. I länder med mycket gjutjärnsarkitektur har vanligen stålstomme dominerat byggandet efter att gjutjärn fasats ut.

Vad gäller husen i Stockholm på Sergels Torg så var de helt byggda med gjutjärnsstomme men bara fasaderna ansågs bevarandevärda. Dock var stående timmer med puts det vanligaste byggnadsmaterialet i "stenhusen" i Stockholms innerstad fram till efterkrigstiden, om man bortser från gatuplanet som vanligen byggdes i sten eller tegel.

Vilket är intressant det med för stående timmer med puts på är en mycket snabbare och billigare byggteknik än betong. Och i Sverige är trä vanligen billigare än både stål och betong. Men att bygga hus med fler än 2 våningar i trä har i princip varit förbjudet i Sverige under hela efterkrigstiden. Det är helt nyligen som man börjat tillåta det igen.

Jag tror dock att du är något på spåren när du nämner brandsäkert som en av tre viktiga egenskaper hos betong. Det och ABC-säkra skyddsrum i källarvåningen på massor med bostadshus byggda under 40, 50, 60, 70 och 80-talet är ytterligare ett tecken på att det är krigs och civilförsvarplaneringen som överordnas allt annat i samhället under den här perioden.
 0
Jan Wiklund (26 Mars 2013 08:05):
Jo visst var alla lite nojiga över kärnvapenhotet.

För övrigt, att det krävdes mycket folk till betongbygge kanske rentav sågs som något bra. Bostadsbyggande användes ju medvetet för att hålla nere arbetslösheten, från 30-talet och framåt. Fast att man gjorde det på 60-talet verkar ju egendomligt, när industrin skrek efter folk så till den grad att man måste importera dom från Balkan.

Och nej, jag säger inte att marknadskrafter trängde ut stålet, bara att exporten gjorde det. Exporten var ju ganska politiskt styrd, och hårt gynnad. Inget egendomligt i det i och för sig, alla länder som det är något med har alltid gynnat export av avancerade industriprodukter. Det är ett sätt att bygga upp en egen kapacitet. Men att gynna export av råstål är ju bara primitivt.
+1
Daniel (26 Mars 2013 10:44):
Konstig inriktning det har blivit här. Gamla riksarkivet är det jag tänker på när jag hör gjutjärnsstomme. Sedan finns det ju också diverse saluhallar och växthus samt två av Stockholms mest kända kyrktorn, vilka ligger i Gamla Stan.

Sedan var ju Helgo Zettervall väldigt förtjust i gjutjärn och prefab. Han förstörde mycket i Sverige, men skapade också mycket nytt. Oscar Fredriks Kyrka är mycket prefab.
 0
Sven R (26 Mars 2013 19:12):
Rasmus: Husen som byggdes i slutet av 1800-talet på malmarna i Stockholms stenstad är byggda helt i sten, förutom bjälklagen förstås. Jag vet inte vad du syftar på när du skriver att de flesta var byggda av trä. Det kanske är gårdshusen du tänker på? Eller tänker du på arbetarbebyggelsen i Hagalund m.fl stadsdelar? Eller den äldre bebyggelse från 1700-talet som Klararivningarna slutligen rensade bort? I Göteborg byggde man landshövdingehus (1 vån sten + 2 vån trä) i de enklare arbetarstadsdelarna just för att det var billigare än att bygga helt i tegel. Men stadskärnan för fint folk byggdes helt i tegel även i Gbg.

Nåväl, detta om detta. Det viktiga är att olika byggtekniker har olika karaktär och fördelar. Du säger att det är billigare att bygga med trä även idag. Nja... Om stålransonering och skyddsrum skulle ha inverkat förr så är det ju historia sedan länge, stålransonering borde ju iallafall inte gynnat armerad betong, tvärtom. Det har varit tillåtet att bygga flervåningsbyggnader med trästomme i ett par decennier. Likförbannat har trätekniken inte slagit igenom kommersiellt i större bostadshus. Om en träregelvägg eller bjälklagsplatta av massivträ ska uppfylla samma ljud- och brandkrav som motsvarande av betong så blir ekonomin ungefär samma. En anledning till att byggbolagen inte bygger i trä kan vara att folk värderar solida betongväggar högre. Det är iallafall min erfarenhet, en lägenhetsskiljande vägg av betong inger mer förtroende än en träregelvägg med gips.
 0
Rasmus Larsson (27 Mars 2013 00:19):
@Sven Många av stenhusen är inte alls byggda helt i sten. Definitivt inte i Stockholms innerstad. Göteborg vet jag inget om men det skulle inte förvåna mig om tegelstommar var vanligare i Göteborg än i Stockholm. Ett väldigt vanligt problem med artonhundatalshus i Stockholm är att man på nittonhundratalet ofta gjorde reparationer av stomskador i bärande väggar av stående timmer med tegel som reparationsmaterial. Vilket skapar problem av alla möjliga sorter.

Så här beskrivs byggtekniken.

http:​/​/​www.​stockholmslansmuseum.​se/​faktabanken/​staende.​.​
 0
Sven R (27 Mars 2013 00:45):
Om du kan visa mig ett exempel på ett typiskt innerstadshus från 1800-talet på 5-6 våningsplan med bärande timmestomme så ska jag äta upp min hatt.
 0
Rasmus Larsson (27 Mars 2013 09:24):
@Sven Du får nöja dig med ett 4:a våningars eftersom det är det jag kan på rak arm. Kolla den här vyn från Grev Turegatan på Östermalm i Stockholm. Precis bredvid Stureplan och samma kvarter som Sturegallerian.

http:​/​/​goo.​gl/​maps/​mdl79

Det ljusgula huset i mitten (1880-tal) har timmerstomme från våningen över gatuplan och uppåt. Både det huset och huset till vänster ingick i en bytesaffär mellan Stockholms Stad och Stockholms Universitets Studentkår på 1980-talet, där studentkåren fick dessa hus plus mellanskillnad i utbyte mot gamla kårhuset på Holländargatan. De var värderade till bara 7 Miljoner tillsammans, har jag för mig, just för att de hade så dåliga stommar och var i rätt dåligt skick. Totalt kostade det kåren 56 Miljoner att renovera upp husen och omvandla dem delvis till studentlägenheter. Planen var från början att helt bygga studentlägenheter ovanför gatuplanet men kalkylen gick inte ihop när man hade utrett renoveringsbehoven så det blev ganska mycket kontorsytor för uthyrning också.

Kan nämna att min farmorsfar var en av Stockholms mycket anlitade byggverkmästare på 20. 30 och 40-talett och han byggde rätt mycket hus med stående timmerstomme, åtminstone på 20-talet. Vet tyvärr inte vilka men jag har hans gamla läroböcker i husbyggnadsteknik utgivna på 10-talet och då lärdes tekniken med stående timmerstomme fortfarande ut.

Edit: Kan nämna att stående timmer har en fördel framför liggande timmer och det är att stommen inte krymper på höjden med tiden. Hus med liggande timmer tappar höjd och får sättningsskador i putsfasader som ramlar ner pga det. Syns ofta tydligt på hus från 1700-talet och tidigt 1800-tal. Stående timmer har inte det problemet och det var därför man började gå över till det på 1800-talet.
 0
Sven R (27 Mars 2013 12:39):
Rasmus, jag väljer att inte äta hatten då.

Det skulle förvåna mig mycket om det finns något exempel på hus i 5-6 vån med timmerstomme i stenstaden. Dels eftersom man införde en brandstadga 1874. Och dels eftersom så höga timmerhus är instabila. Om huset du visar verkligen är ett reverterat hus (revertering=puts på trä) så är det förmodligen byggt tidigare än 1874. Det mesta av stenstaden byggdes efter dess.
 0
Sven R (27 Mars 2013 12:44):
För att kommentera din farfars läroböcker. I mindre städer fortsatte man bygga reverterade hus även i tät kvartersstad. Det ansågs OK eftersom husen var lägre och då blir risken för brandspridning över gatan mindre. T.ex anlade man esplanader i många städer för att brandsektionera staden.
 0
Rasmus Larsson (27 Mars 2013 19:51):
@Sven Huset jag visade är 1880-tal det ser man om inte annat på fönsterplaceringen och deras utformning.

Men du har helt rätt i att stående timmer ger instabila hus om de är högre. Och vad man då gjorde var att man byggde flera av de understa våningarna i sten. Fördelen med att bygga de översta 3-4 våningarna i timmer var även att det blev lättare konstruktioner så de understa stenvåningaran behövde inte ha lika kraftiga dimensioner.

Brandstadgan klarade man med att ha murade gavlar på husen där de står dikt mot varandra. Sen tror jag även att brandstadgan föreskrev putsade fasader och tegeltak, men det är inte säkert för det tillkom en byggnadsstadga i Stockholm långt tidigare som krävde putsade fasader i hela innerstan oavsett stomme därför att Kungen ansåg att det var viktigt att det såg ut som om Sveriges huvudstad var byggd i sten.

Sen var det nog så att åtminstone under början av 1900-talet så använde man vanligen plansågat timmer med hyvlad spånt i stående timmerstommar för att det blev enklare att sätta upp dem då och man fick släta väggar.

Kan också vara värt att notera att en vägg i stående timmer eller plansågat och spontat timmer är minst lika ljudisolerande som en betongvägg eftersom den är helt massiv utan springor eller håligheter och har en ganska stor massa. Dessutom slipper man i stor utsträckning att ljud fortplantar sig genom stommen.
 0
Ragnar Lind (27 Mars 2013 23:11):
Så det finns alltså "landshövdingehus" i Stockholm? Men jag har aldrig sett trätrappor inne i ett ordinärt hus i Stockholms innerstad. Här i Göteborg är trappan i sten i stenvåningen, medan trappan i trävåningarna är av trä.
Det har sagts att det även i Örebro skulle finnas reverterade (trevånings) "landshövdingehus". Jag gick in i ett antal av dem för att förvissa mig om saken, men det visade sig att i samtliga fall var det trappor i sten hela vägen upp.
 0
Rasmus Larsson (28 Mars 2013 00:45):
@Ragnar Jag har heller aldrig sett trätrappor i innestadshus i Stockholm. Inte ens i hus jag vet är trästomme. Antingen var det inte tillåtet eller så fanns det något marknadsskäl kan jag misstänka. Det finns ju också möjligheten att trapphusen skulle vara murade av brandskäl precis som man satte upp brandväggar på gavlarna. Eller så är trapphusen ombyggda med stentrappor vid ett senare tillfälle, t ex i samband med att man installerat hiss. Det är ganska vanligt att hiss-shacktet i äldre hus är byggt antingen med gjutjärnsstomme eller stålstomme. I båda fallen kan man nog misstänka att den omgivande stentrappan i så fall är monterad på en trappstomme av samma material som hiss-shacktet. Och en sån trappstomme borde vara ganska enkel att fästa i en omgivande trästomme runt trapphuset.
+1
Martin Ekdahl (29 Mars 2013 13:52):
I mitt hus här i Rostock har vi trätrappa. Det är i princip standard. Har aldrig funderat över om det finns trätrappor eller ej i Stockholm.
+2
Frendo (3 April 2013 01:47):
Ännu mer beklämmade är att läsa """skönhetsrådets""" kommentar på dom dessa nomeriade """byggnader""", man kan få bilden av att kultureliten anser sig att våra egna """förmågor""" är av absolut yppersta världklass ev rent av världsledande.
När skall hybrisen äntligen ta slut? Nej aldrig dessvärre tyvärr!

Vi är helt förblindade av vår egen """förträfflighet"""!

London (en av flera exemplar på städer) river sina 50, 50, 70, 80-tals brutaliska fula commies medans vi bygger ännu fulare hus och säljer till ockerpriser med slogan "design i världsklass!" eller nått liknande co vi sväljer ner det helt med hull å hår och pröjsar helt galna priser för att bo i en vit, grå eller svårt låda med våran stolta teknik """fasadputs""" som efter 2-3år är helt angripet av mögel, svamp o dylika otrevligheter eftersom så gott som all nya nybyggnationer här i landet är rena fuskbyggen för att maximera vinster hundra gånger om.

Helt galet att Stockholm e helt jämbördig ev lite dyrare än själ vasteManhattan nuförtiden gällande bopriserna!
Surrealistiskt på tanke hur oerhört fula svenska nybyggnationer är, t.o.m "fattiga" länder bygger så mycket snyggare än sverige nu, pinsamt och ynkligt var ordet!

När för helvete skall vi slippa se vita, gråa el svarta byggnader som fullständigt dominerar (till 95-98% antar jag) på dom nybyggnationer under 2000-talet!?

Problemet är att det svenska funiksen är så djupt rotad inom kulturen här i norden så att det nästan blir kriminellt att kringgå funkisstilen.

Vitt/Svart anses som stilrent, tidlöst å sobert här i landet, men för tusan det är super TRIST i längden till sist!
+1
Jan Wiklund (3 April 2013 05:57):
Frendo: Vi lever i en lutheransk kultur där festlighet är en synd som man bara kan tillåta sig som en skuldmedveten orgie "för att visa dom jävlarna", vilka dom nu är. Förmodligen har det ytterst med det ogästvänliga klimatet att göra.
 0
Krister (3 April 2013 08:37):
Industrialiserat och standardiserat byggande ger rationella och likformade lösningar på byggnadskropparna. Att frångå denna princip medför onödiga fördyringar. Arkitekterna måste acceptera detta faktum.
+2
Jan Wiklund (3 April 2013 10:14):
Krister: Allt tillverkas industrialiserat numera. För den skull ser inte alla kläder eller soffor eller dammsugare helt likadana ut. Där finns det utrymme för variationer för olika marknadssegment. Varför inte samma sak för byggnader?

Är det kanske för att den som beställer ger blanka fan i hur det ser ut, eftersom bostadsbristen gör att allt går att sälja? Samt att det man säljer inte är exteriörer utan interiörer? Exteriören tilltalar stadsborna i allmänhet. Men dem går det inte att få några pengar av, så därför har de ingen talan.
+2
Daniel (3 April 2013 10:56):
Industriell tillverkning är inte någon motsats till utsmyckning utan snarare tvärt om något som borde främja utsmyckning och variation.

Om man tittar på detta med spetsar så är det något som tanter sysslar med, men också något som en maskin kan syssla med för sig själv och producera dom mest fantastiska mönster i en oerhörd hastighet. Detta gäller också lister som fräses ut maskinellt beroende på hur man programmerar maskinen. Dörrar går att specialbeställa med ens namn eller nummer på utan större kostnad, tapeter går att köpa med valfritt mönster eller bild osv. Allt går att fixa med 3d-skrivare, fräs, laser, formar och skrivare. Industriell produktion var ju såpass modernt på 1800-talet att jugend blev en motreaktion på detta. Mycket av 1800-talsfasadernas utsmyckningar är massproducerade i fabriker och sedan påklistrade. Nyrenässans är 1800-talets funktionalism kan man nästan säga i massproduktion.
 0
Daniel (3 April 2013 15:00):
Kanske ska komplettera mig själv och säga att "1. De gamles vänner":s fasad är alltså mer avancerad att bygga och mindre massproducerad än Bonniers hus på Sveavägen http:​/​/​goo.​gl/​maps/​2wto4
+2
Rasmus Larsson (3 April 2013 19:24):
I tyskland har de inga standardiserade mått på dörrar. Så alla industriellt tillverkade dörrar måtbeställs exakt för den plats de ska sitta på. Resultatet är att alla dörrar oavsett mått kostar exakt lika litet eftersom de tillverkas i fabriker där unika mått på varje dörr är standard.

I Sverige kostar en måttbeställd dörr minst 4 gånger så mycket som en dörr med standardmått därför att svenska dörrtillverkare tillverkad de måttbeställda dörrarna hantverksmässigt eftersom deras automatiserade tillverkning bara klarar att tillverka stora serier med många dörrar där måtten är exakt lika.
 0
Krister (5 April 2013 07:36):
Har erfarenhet från fönsterbyte i äldre fastighet från 1910-talet. Enl. kommunen får inte fasadens yttre utseende förändras. Detta innebär att nya fönster måste specialbeställas. Kostnaden är minst dubbelt så hög som vid beställning av standardstorlekar. Även underhåll av putsade fasader med utsmyckningar är problematiskt då de flesta skickliga murare som behärskar tekniken numera är döda eller pensionerade. Därför är det oftast billigare att riva äldre byggnader och sätta dit en slät funkislåda.
+1
Daniel (5 April 2013 08:32):
Krister. Detta är mycket möjligt och troligt. Men vi möter samma tendenser i Sverige (och även Storbritannien) inom många områden som kräver att man flyttar sig från sin kontorsstol. Det är inte många som kan jordbruk längre heller. Men lägga flera hundratusen på förfabricerade kök och att kakla om badrummet konstant gör vi så gärna utan att gnälla. Särskilt om då staten står för halva kostnaden.
Ett hantverk som är på väg att försvinna är arkitekter och då på som ett hantverk. Numera är det ju kopieringsfunktionen i datorn som gäller och översikterna missas ofta. Det finns arkitekter som frihandsritare snabbare och mer exakt än datorritare. Det finns många äldre datorritande arkitekter som sitter med mycket kunskap som kommer att gå förlorade när dom går bort därför att dagens utbildade arkitekter inte kan ta till sig kunskapen. Varför lära sig hållfasthetsberäkningar när man kan förlita sig på att en dator gör dom åt sig och inte ifrågasätta siffran man får? Hur kommer det sig att byggkostnaden och konsultkostnaden stiger fortare än kpi trots att allt blir enklare, tråkigare och med mindre kunskap?
+1
Jan Wiklund (5 April 2013 08:41):
Daniel: Någon borde kanske göra ett reportage om byggbranschen på samma tema som Zarembas DN-serie om sjukvården: hur administrativa snålregler och administrativt kontrollraseri slår ihjäl verksamheten.
Tycks för övrigt förekomma minst lika mycket i det privata näringslivet: http:​/​/​www.​forbes.​com/​sites/​stevedenning/​20​11/​11/​18/​cl.​.​
 0
BJ (5 April 2013 12:43):
Daniel: Vad har du för belägg, eller fabulerar du bara fritt?
+1
Daniel (5 April 2013 14:15):
Om du syftar på byggkostnaden så var den genomsnittsliga kostnaden 20696kr/kvm år 2011 och 2804kr år 1980. Anledningen till att jag väljer 1980 är för att det är oftast kpi 100.

Hade byggkostnade följt kpi så hade byggkostnaden varit 8732kr år 2011.
Tabellerna är: "Genomsnittlig byggnadskostnad per kvm bostadsarea för gruppbyggda småhus. År 1949-2011. Riket" SCB samt "Konsumentprisindex (KPI)" SCB.
 0
BJ (5 April 2013 17:03):
Nej, om datorprogram och arkitekter och minskande kunskap.
 0
Daniel (5 April 2013 22:31):
Om detta med datorprogram och arkitekter och minskande kunskap så finns det ingen forskning på detta utan är mer en uppfattning jag delar med många arkitekter genom att ha arbetat med dessa i 20 år. Givetvis finns det undantag inom båda ålderskategorier där det finns oerhört kompetenta yngre arkitekter, likaså finns det många äldre arkitekter som är väldigt inkompetenta. Men den är många som anser att det finns stora brister i dagens arkitektutbildningar. Produktionen av handlingarna är förfärliga många gånger och när den unga arkitekten anser att hen är klar med med t.ex. restaurangens handlingar så blir byggarna tvungna att vända sig till maskinleverantörerna för råd och hjälp med placeringar eftersom arkitekten inte förstår. Det har blivit vanligare att man hoppar över arkitekten i många gånger i beslutskedjan därför att arkitektens inkompetens och oförståelse för verkligheten försenar projekten. Örjan Wikfors bok om IT tvärs genom byggsverige från 1993 är intressant ur ett historiskt perspektiv för han skriver bla.
"Dessutom är det så, att ju mer mångfasetterad och komplex
en byggnad är, desto intressantare är det att behandla dess geometri i dator. Jag tror inte att datorerna begränsar våra möjligheter att skapa bättre arkitektur. Tvärtom, vi berikas med nya uttrycksmedel som t ex rendering, realtidsanimation och multimedia och därigenom kan idéer visualiseras bättre. Huruvida detta leder till att husen ser annorlunda ut, är det svårt att sia om."
Nu vet vi att husen är tråkigare än dom var 1993.
+1
Lars (7 April 2013 17:09):
Om de styrande ville ha ett annat samhälle skulle de låta bygga på ett annat sätt.

Konstigare är det inte.

Kanske blir det mindre mellanrum mellan husen, men vackrare blir de knappast. Ett fult hus ger den alienation vissa vill ha.
+3
Jakob (10 April 2013 13:40):
Som yimby själva säger, hade Stockholm stad sagt (ni får den här tomten för 5000 kr/byggd kvm BTA, men då får ni göra nåt riktigt häftigt så hade vi gjort det. (Jag arbetar med projektutveckling.)
Problemet är att det är tillräckligt svårt att få ihop pengarna som det är.

Här inne finns ju rätt mycket kunskap som saknas hos dom flesta, säger jag till mina vänner att vi inte får bygga bostäder vid en bussgata så tror dom jag skämtar. Men det är ju så verkligheten ser ut, ni anar inte hur kostnadsdrivande alla krav är idag.
Nu kommer mer och mer energikrav som skruvar upp priset ännu mer, inget fel i det men någon måste betala alla miljoner det kostar.
+3
Krister (23 April 2013 08:22):
Såg TV-program om byggandet av Kölnerdomen.
Förr i tiden deltog arkitekten i hela byggprocessen. Arkitekten var byggmästare. Numera är arkitekten något som man använder för att få godkänt bygglov. Sedan kan man avvika från ritningarna i besparingssyfte.
+2
Jan Wiklund (23 April 2013 12:48):
Jakob: Många av dom här kraven tycks vara missuppfattningar som härrör från en gammal bestämmelse om vad vissa statliga verk hade att hålla sig till om inte ekonomin satte hinder i vägen, och som för övrigt upphörde att gälla 2007. Vi återkommer förhoppningsvis med en artikel om detta.
+2
Marre (30 April 2013 09:24):
Radhusen i Ista (nr 8) ser ju ut som om man ställt samman ett gäng baracker från Cramo...!
+3
Martin Ekdahl (30 April 2013 10:09):
Marre:

Javisst. Dessutom finns det ju liknande "arkitektur" i varje 1970/80-talsförort. Men det värsta är ändå att husen är helt acceptabla i jämförelse med många andra alternativ. Det är faktiskt ett enda stort skämt hela denna tävling. Fast ett skämt som gör mig arg eftersom det är på allas bekostnad.
 0
Jörgen Sundström (30 April 2013 22:23):
SkIP = Skämt I Park.
 0
Krister (6 Maj 2013 08:22):
Arkitekturen är f.n inte inriktad på att skapa arkitektoniska mästerverk. Målet är att ge byggherrarna största möjliga avkastning på investeringen. De få exempel som finns på motsatsen (ex.vis Turning Torso) har blivit ekonomiska fiaskon.
+1
Jan Wiklund (6 Maj 2013 09:32):
Krister m.fl.: Jag tror inte att målet behöver vara att skapa arkitektoniska mästerverk. Det borde vara möjligt att - utan att kompromissa för mycket med ekonomin - ändå åstadkomma låt oss säga hederlig industridesign av ett slag som folk gillar.

Tyvärr är ingen av de inblandade parterna intresserade av detta. Byggbolagen kan ändå sälja allt de producerar, på grund av bostadsbristen, och behöver inte anstränga sig alls. Och arkitektkåren är inte intresserad av att tillgodose massmarknaden. På samma sätt som "ekonomer arbetar för andra ekonomers applåder" (som någon amerikansk ekonom uttryckte det) så arbetar arkitekter för andra arkitekters applåder. Och i dom kretsarna anses det "fult" att vädja till den vulgära pöbeln.

Åtminstone bland de tongivande.

Det enda egenintresse av förändring som jag kan upptäcka är att satsning på hygglig arkitektur (alltså inte nödvändigtvis mästerverk) skulle minska risken för nimbyeffekter och alltså korta projekteringstiderna.
+1
Karl (6 Maj 2013 14:18):
Heh, ta er en titt på JM och dylika företags manualer för hur du bygger bostäder. Inte lätt att komma ur det ormboet som arkitekt med ett attraktivt hus. Det enda du möjligen kan anpassa där är att smäcka på ett sadeltak (och det känns ju ganska poänglöst att göra bara för görandets skull) och byta färg på fasaden.
+2
Jan Wiklund (6 Maj 2013 14:49):
Karl: Jag har inte sagt att inte manualer kan behöva ändras. Byggbolagen kommer förstås inte att göra detta förrän de tror att det är lönsamt och det kan vara svårt så länge allt går att sälja.

Men en möjlig ingång skulle kunna vara att med trevligare hus slipper man nimbyreaktioner och kan korta projekteringstiderna. Möjligen skulle den effekten kunna skärpas om man kan hitta sätt för kommunen att pracka kostnader för överklaganden på byggbolaget...
+3
Sven R (6 Maj 2013 18:34):
Volvo har haft "bygg din bil" på sin hemsida, en funktion där man själv väljer modell, färger och olika tillval samtidigt som man ser utseendet förändras och priset räknas upp. Kanske JM skulle kunna ha funktion för sina kunder? Den kommande revolutionen med 3d-skrivare borde också kunna göra att folk själva kan styra hur iallafall sin lägenhet kommer att se ut, utvändigt och invändigt.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8634 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Hjälp! Jag håller på att bli en Nimby!
8 Oktober 2020 19:07 av Trevor Bower
Politikerveckan Järva
8 Oktober 2020 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter