Utskrift från www.yimby.se
....

Lindhagenplanens demokratiska legitimitet

 

Bild från Lindhagen 2.0.

Den hittills svåraste invändningen att bemöta mot Lindhagenplanen 2.0 har rests av såväl Hjorthagen Lilla Värtans Miljöskyddsförening som Jag vill ha bostad nu. Den lyder: Begränsar det inte demokratin i samhället om det inte längre krävs detaljplaner? Hur ska man kunna utöva inflytande över sitt grannskap om man inte har rätt att överklaga?

Jag har hittills bara kunnat bemöta det genom att ifrågasätta om det självklart är mer demokratiskt att villaägare i Bromma kan hindra nya bostäder än att fattiga ungdomar får rätt till en bostad. Det har fått tillfälligt stopp på kritiken. Men jag tycker inte att det är nog.
Att kunna obstruera nya projekt i sitt grannskap är ett av de få sätt nutida människor har att utöva inflytande på sin omgivning. Resten avgörs av anonyma makter utom kontroll.

Tyvärr är det ett negativt, konservativt sätt att utöva inflytande – ungefär som Liberum veto i den beryktade polska riksdagen på 1700-talet, ett som riskerar att leda till samma destruktiva resultat. Positiva, framåtsyftande sätt att utöva inflytande finns det bara alltför lite av. Så fort man försöker stöter man emot någon New Public Management-regel som säger att det är omöjligt av byråkratiska skäl.

Frågan är om det finns andra sätt att demokratisera planeringen, sätt som är mer konstruktiva.

Det är visserligen notoriskt svårt att vara proaktiv utan att ha en stor förvaltning till sitt förfogande. Men förvaltningen skulle kunna utformas för att hjälpa folk att vara proaktiva. Likaledes är det svårt att vara proaktiv i ett politiskt och kulturellt klimat som bara accepterar människor som maktlösa ”enskilda individer” och är förfärligt snål med rätten att poola resurser i kollektiv. Men sådana politiska och kulturella klimat kan ändras fortare än vi tror.

Lindhagenplanen 2.0 vill ersätta detaljplanerna (där alla byggnader individuellt måste godkännas eller t.o.m. ritas av kommunen innan de kan byggas) med generella regler. Sen får den som vill bygga leva upp till dessa regler på vilket sätt som helst. Ungefär som dagens byggregler kräver att en dörr ska tåla brand en viss tid men inte bryr sig om vilket material dörren är gjord av eller vilken tjocklek den har.

Sådana regler skulle kunna gälla för hela landet, för en kommun eller till och med en stadsdel eller ett kvarter, alltefter behov. De skulle därför kunna sättas både centralt och lokalt – av stat, landsting, kommun och stadsdel – i en ständigt pågående demokratisk diskussion och kohandel. Stadsplaneringen skulle i en sån ordning bli en naturlig del av den kontinuerliga politiska diskussionen, en som är mer knuten till avvägningar mellan olika behov än till estetik och tjuvhållande på privilegier.

Om t.ex. Storstockholm konstaterar att det behöver byggas 100.000 lägenheter under en period blir den första åtgärden att anslå plats åt 100.000 lägenheter. Här konstaterar vi först att ju tätare man bygger desto mindre mark behövs det. Och när man har konstaterat det kan man börja diskutera ungefär var det bör byggas för att vara så bra som möjligt för Stockholm som helhet. Detta är en regional politisk diskussion.

Anta att den diskussionen leder fram till något som ser ut ungefär som RUFS – dvs att det byggs strax utanför tullarna plus på sju platser i regionen. Då blir nästa steg att det diskuteras på vart och ett av dom ställena hur man hittar plats för (säg) 15.000 personer. Den diskussionen kan gott rasa på med offentliga möten, lokala parti- och organisationsmöten, möten mellan företrädare för organisationer och alla de sätt vi har att bedriva politik här i landet. Men några tjänstemannalåsningar skulle inte få lov att inträffa förrän denna process är genomtröskad. Vi får inte repetera fiaskot i Husby då Stadshuset redan hade bestämt vad som gällde när diskussionerna började.

Finessen med den här typen av diskussion är att man inte diskuterar varje projekt för sig (med risken att varje projekt för sig röstas ner och inget blir av). Istället diskuterar man förutsättningarna. Det finns fler fördelar. Byggbolags initiativförmåga skulle vara liten samtidigt som den inte skulle behövas; tveksamma affärer mellan byggbolag och kommun som den i Rågsved skulle därför inte behöva förekomma. Man får på varje enskilt ställe en möjlighet att väga markåtgång mot täthet och det skulle finnas ett starkt tryck för täthet. Lokala behov kan erkännas på ett tidigt stadium och skrivas in i form av lokala planbestämmelser. Till och med de villaägare i Bromma som nämns ovan skulle tjäna på det eftersom dom skulle kunna bygga så många och stora hus dom vill på sina tomter. Och slutligen skulle varje beslutat byggbart kvarter vara så genomdiskuterat och välförankrat att ingen orkar backa från det när det väl ligger där.

En form för medborgarinflytande skulle försvinna med Lindhagenplanen 2.0, men förhoppningsvis kan den ersättas med något bättre. Ett skäl för dagens stora okontrollerbara makt för bygg- och fastighetsbolag skulle i alla fall försvinna – det skulle inte behövas. Det skulle finnas gott om byggbara tomter ändå.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+4
Alexander Åkerman (14 April 2013 18:06):
Att återgå till stadsplaner får förstås demokratiska konsekvenser. Rätten att yttra sig över enskild bebyggelse försvinner förstås. Å andra sidan kan den demokratiska förankringen istället stärkas när det kommer till stadsdelsperspektiv - planen garanterar förutsägbarhet - och tack vare den förutsägbarheten kan en demokratisk process i högre grad styra stadsdelens utveckling i sin helhet. Tillskillnad från idag där vi kan styra utformningen av de enskilda husen, men vi har väldigt dålig koll på stadsdelsnivå / stadsnivå...
+3
Oskar Nygren (14 April 2013 23:16):
Ett demokratiskt stadsbyggande är väl när alla bygger lite vad dom vill (utifrån några få enkla regler som vi har satt upp) och tillsammans skapar dom en helhet. En grundförutsättning är förstås ekonomisk jämlikhet. Annars byggs ju staden bara av dom som har cash.

Regelverket och byråkratin som vi har skapat i Sverige har tyvärr inte lett till ett demokratiskt stadsbyggande utan till att PEAB, NCC, Skanska, JM, och några få politiker bygger staden. Det är fett koruppt.

Om folk istället får bygga staden kommer den spegla förutsättningarna, verkligheten och efterfrågan. Med ovanifrånperspektivet ser man varken "The big picture" eller de små detaljerna.

Tillsammans ser vi alla detaljer, the wisdom of manys. Det är hela idén med staden. Alla lever sin lilla bubbla och tätheten och finmaskigheten ökar det sociala, kulturella, memetiska, intelektuella, ekonomiska utbytet. ETC.

Lindhagen 2.0 syftar i min värld till att ge "Power to The people".

FRED
 0
Robin Andersson (15 April 2013 08:27):
Det finns väl inte något så odemokratiskt som yttranderätten vid plansamråd? Där en person kan förhindra möjligheten för hundra andra.
+1
Jan Wiklund (15 April 2013 08:56):
Oskar: Förvisso ligger det något i vad du säger. Även om jag tycker att det riktigt korrupta i att man inte tillhandahåller någon mark alls, utom åt dom som har välsmorda politiska kanaler.

Men även bortsett från det måste vi tillhandahålla en möjlighet även för den mycket stora majoritet som aldrig kommer att bygga någonting alls. Även dom har rätt att påverka stadens utveckling. Även dom har idéer. I alla fall förmåga att välja mellan olika alternativ.

I dagens värld finns sällan något annat val än mellan än byggbolagets färdiga alternativ och ingenting alls. Det är en ganska torftig demokratisk diskussion. Förhoppningsvis kan man på det här sättet komma in mycket tidigare i processen.
 0
Bo Ek (15 April 2013 10:50):
Hur ska förvaltningen "hjälpa till" menar skribenten? Ska tjänstemännen, eller kanske politikerna, "tillhandahålla" den rätta åsikten? Bevare mig väl för sådan "hjälpsamhet"! Var är den historiska analysen av dagens situation? Det finns en förklarlig misstänksamhet mot byggplaner av historiska skäl, tänk Klara. Denna klangbotten måste lyftas upp i ljuset innan man föreslår ännu mer inblandning från tjänstemän och politiker.
+2
Jan Wiklund (15 April 2013 11:21):
Bo: Just det menar jag att dom inte ska. Eller som jag skriver ovan: "Men några tjänstemannalåsningar skulle inte få lov att inträffa förrän denna process är genomtröskad. Vi får inte repetera fiaskot i Husby då Stadshuset redan hade bestämt vad som gällde när diskussionerna började."

Diskussion först, plan sen.

Fast det är alltid en massa administration som är svår att fixa på egen hand. Sånt kan man använda tjänstemän till.

Problemet är dock generellt. Tjänstemännen tar ofta över vad som borde vara politiska frågor. Även ledamöter i politiska nämnder upplever sig överkörda. Delvis skulle enkel administration kunna fixa sådant - jag tipsade t.ex. nyligen en ledamot i Stockholms exploateringsnämnd om Yimbys förträffliga forumfunktion där man kan diskutera frågor utanför sammanträdestid - inte ens en sådan möjlighet har dom. Deras uppgift är uppenbarligen bara att träffas en timme i månaden och klubba beslut som andra i realiteten redan har fattat. Det händer att handlingarna skickas dagen innan.

Tjänstemännen bör vara möjliggörare. Inte beslutsfattare. Och dom bör möjliggöra även för allmänheten, genom att organisera fora. Medan politikernas (inklusive fritidspolitiker som vi) bör vara att använda fora för att ställa förslag.

Jag föreställer mig att det skulle vara lättare att organisera det så med vårt angreppssätt än som det är nu. För på det här sättet har man några få stora beslut istället för massor av mindre. Därmed blir det lättare att väcka intresse. Därmed blir det lättare att hantera frågan politiskt snarare än administrativt.
 0
Johannes Hulter (15 April 2013 14:07):
Men man behöver väl inte avskaffa detaljplanerna? Det är ju bara att göra dem väldigt mycket större och väldigt mycket mindre detaljerade. Det blir ju i praktiken samma sak, men man slipper ändra på hela systemet.
+1
Jan Wiklund (15 April 2013 15:24):
Du får gärna kalla dem detaljplaner, Johannes, bara de inte reglerar detaljer.
+1
Benny H (15 April 2013 16:14):
När man väl bestämt sig för vara gator och hus får byggas av detaljplanen borde det vara fritt för entreprenören att bygga hur högt man vill eller brett för den delen bara man inte obstruerar för andra. Det skulle i vilket fall som helst vara intressant att testa detta någonstans och se hur resultat blir om man låter staden växa fram organiskt som innan stadsplanernas tid! Stadsplanerare och andra byråkrater, politiker med flera som har malandet med bygglov som födkrok borde väl om inte annat sova dåligt om resultatet blir bättre än deras i många fall stadsfientliga planer.
 0
Johannes Hulter (15 April 2013 16:43):
Jan: med tanke på att jag precis löste ditt problem såbordedu ju vara gladare. :)
 0
Jan Wiklund (15 April 2013 16:52):
Johannes: Vem har sagt att jag inte är glad?
 0
Johannes Hulter (15 April 2013 17:26):
Jan: Du verkade inte så glad helt enkelt. :) Det handlar ju inte bara om ett ord, vill man förverkliga idéerna bakom Lindhagenplanen så underlättar det ju om det går att genomföra utan omfattande lagändringar.
 0
Robin Andersson (15 April 2013 17:31):
Nu är vi där igen. Om det går att tolka PBL så att man kan göra generella planbestämmelser så håller jag med Johannes Åsberg. Om.
+1
Jan Wiklund (15 April 2013 17:42):
Johannes, Robin: Just den saken skulle vi faktiskt behöva undersöka. En del säger att det inte går och att det är administrativa rutiner som hindrar oss, andra att det gör det.

Det finns också andra omstridda frågor. En del försäkrar att reglerna om bullerstörningar inte behöver tas så allvarligt medan andra säger att de är heliga. Möjligen är det bara så att ingen kommun törs testa.

I vilket fall som helst skulle det vara bra att veta mer. Seminarium med lite erfaret folk som har försökt?
 0
Alf . (15 April 2013 17:51):
Om det går så borde man på något lämpligt villaområde prova att göra byggrätten 20-50(?) gånger större och tillåta en viss del kontor och handel i dom nya byggnaderna.

Precis som man på många sommar stuge områden gör byggrätten dubbelt så stor och tillåter året runt boende.
 0
Johannes Hulter (15 April 2013 19:50):
Jag tror nog det går rent formellt. Det finns detaljplaner som geografiskt sett är väldigt stora (men de innefattar väldigt lite bebyggelse) och det finns detaljplaner som är extremt generella (med de innefattar ett litet geografisk område). Strikt formellt kan jag inte se något hinder men jag hoppas verkligen någon mer juridiskt kunnig vill uttala sig.

Det stora problemet är inte juridiskt, utan att man jobbar på ett helt annat sätt än vad som är brukligt, det kommer att stöta på enormt mycket motstånd på olika nivåer i förvaltningen. Sedan bekostas ju planarbetet vanligtvis av en exploatör. Ska kommunen planera utan exploatör så får man ta utvecklingskostnaden själv. Det blir också problem med att låta exploatörer betala stadens infrastruktur (som ju sker i dagens planering). Sedan kommer säkert Länsstyrelsen att invända mot alltför stora och generella detaljplaner. osv osv. Men det lär ju hursomhelst bli mycket enklare att tänja gränserna för dagens lagstiftning än att försöka driva igenom helt ny lagstiftning. Men som sagt, de juridiskt kunniga får gärna kommentera.

Min hypotes är alltså kortfattat att problemet inte är juridiskt, utan administrativt-ekonomiskt. Lindhagenplan-planering innebär ett fullständigt annorlunda sätt att jobba administrativt-ekonomiskt, det är den stora utmaningen.
+1
Jan Wiklund (16 April 2013 07:44):
Det tror i och för sig jag också. Finns det intresse av att överskrida en bestämmelse gör man ju det konstant (Förbifarten, t.ex). Säga vad man vill om svenska myndigheter men några regelfanatiker är de inte.

Vi satt ett gäng och försökte identifiera vem som hade ett egenintresse av att obstruera en planering som Lindhagenplanen, och kom fram till att våra värsta fiender är trafikteknikerna. De skulle verkligen förlora inflytande om det här sättet att planera slog igenom. Men finns det andra? Helt bortsett förstås från att ålderstigna människor inte gärna gillar förändringar?
+2
Robin Andersson (16 April 2013 08:16):
Jan W: Jag upplever att fastighetsägare (främst privata) är oroliga för att markvärdet (och därmed fastighetsvärdet) ska sjunka om den idag koncentrerade och skyddade biltrafiken började spridas ut bland all bebyggelse. Villaägare vill ju ha så lite biltrafik som möjligt i närheten av deras hus. "Återvändsgata" är ju något positivt i deras värld.

Man pratar ofta, från alla håll, om hur täthet ger underlag till service. Men sällan diskuteras det omvända - att brist på täthet ger brist på service. För det är ju inte så enkelt. Delvis beror det på att kommunen är skyldig att tillhandahålla en viss kommunal service oavsett exploateringsgrad. Dels beror det säkert på att man med bil ändå kan tillskansa sig den service man behöver, trots att man bor i ett perifert villaområde.

För att faktiskt göra det så rättvist som möjligt måste man kanske göra det förhållandet mellan täthet och servicegrad mer proportionerligt. Annars så är ju den glesa staden subventionerad genom kommunallagar och vägar.
 0
Jan Wiklund (16 April 2013 09:43):
Precis! Utglesningen är en jättelik subvention, från det allmänna, till fastighetsägare/byggbolag. Jag har många gånger refererat till en utredning från Göteborgs stadsbyggnadskontor 1978, refererad i skriften Staden och ekonomin från den statliga Stadsförnyelsekommittén 1980, där man kom fram till att det kostade dubbelt så mycket att bygga i periferin som i centrum om man räknade in infrastrukturen - trots den billigare marken i periferin.

Och det är det allmänna som betalar, medan byggherren själv tjänar pengar på den billiga marken.

Så det är inga småsummor det handlar om. Kommunal service i övrigt räknade man inte in, inte heller det transportarbete andra tvingas till.

Det är helt i linje med min generella syn att städer är till för att minska transaktionskostnaderna i samhället genom att minska avstånden. Gleshet = stora avstånd ger stora transaktionskostnader, täthet = små avstånd ger små.

Vet du något om vad lite större fastighetsägare anser? Det var ju ändå Stockholms Fastighetsägarförening som sponsrade vår skrift...
 0
Robin Andersson (16 April 2013 10:10):
Dels så måste man skilja på bolag som exploaterar och säljer av och bolag som långsiktigt bygger/köper för att förvalta och hyra ut. Dels måste man också skilja på hur de förvaltande bolagens befintliga fastighetsbestånd ser ut för att första hur de resonerar.

Det är med andra ord svårt att veta hur större fastighetsägare generellt anser, men det finns ju vissa åtgärder man kan göra både i lagstiftning och i fysiska planeringen som garanterat ökar incitamenten för företag att bygga mer centralt och mer stadsmässigt.
+1
Robin Andersson (16 April 2013 10:23):
Vad gäller detaljplaner så är jag övertygad om att det rent juridiskt går att skapa generella detaljplaner som täcker stadsdelsstora områden med generella planbestämmelser för "stadsbebyggelse". Man behöver kanske kommer överens med berörda myndigheter, inte minst Länsstyrelsen, om vad "stadsbebyggelse" innebär. Den generella bestämmelsen "C" för centrumfunktioner är ju ett exempel på detta. Här innefattar kontor, handel, restauranger och annat service. Lägg till "B" för bostäder, "S" för skola osv. på alla tomter i detaljplanen så har du ju en generellt planerad stadsdel. Därefter får ju kommunen, genom mark- och exploateringsenheten (MEX) och Bygglovsenheten, möjlighet att bestämma utbyggnadsordning och takt utan att behöva dra igenom varje projekt i ett samråd. Dessutom kan ingen i området (förutsatt nyexploatering) ha några rimliga skäl för överklagande, då exploaterings omfattning är väldigt tydlig från dag ett.
 0
Martin Kolk (18 April 2013 22:44):
Jag är aningen misstänksam att Yimby:s liberala inställning till markägarens rättighet att bygg vad han vill inom gällande kvarterstruktur skulle leda väldigt fel. Det är väll ganska precis så som Los Angelse är byggt, kvartersstrukturen är det ingen fel på. Fast det räcker uppenbarligen inte för urbanitet.

Hur ska man reglera att det inte bara leder till Sprawl och billigaste möjliga byggnader?
 0
Robin Andersson (18 April 2013 23:15):
Martin: bl.a. via en byggnadsordning.
 0
Alexander Åkerman (19 April 2013 09:59):
@Martin + Robin: Jag tror en viktig punkt i planering som oftast förbises idag är vikten av att skapa centralitet. Att göra mark attraktiv, vilket i sin tur skapar incitament att bygga tätt. Det handlar om att knyta samman den existerande staden, binda samman stråk och att samordna investeringar. En byggnadsordning är förstås ett viktigt redskap. Men jag tror inte att politiken långsiktigt kan hantera en byggnadsordning, utan att förändra den.

En byggnadsordning som till en början förordar en tät stad kan sedan urvattnas till "täta" radhusområden och till sist villor. Varför ska man spara på marken om den finns planerad i överflöd? Och vad händer om en markägare längre ut i stadsplanen vill bygga innan de mer centrala markägarna vill bebygga sin mark?

Det behövs mer än bara möjlighet och tvång att bygga en tät blandstad, det måste också finnas skäl att göra det.
 0
Emanuel Alfredsson (19 April 2013 12:25):
@Alexander: För att skapa centralitet behöver vi en politik och ett medialandskap som stödjer det folkliga. Som stödjer det som är själva antitesen till Stureplan t.ex. Då behöver vi politiker som kliver av piedestalen som heter "svenskhet". Att tro att låginkomsttagare och höginkomsttagare kan samsas under det imaginära paraplyet "svenskhet" har gjort att vi t.ex har färre icke-etablerade kulturutövare per capita än resten av EU. "Svenskheten" gentrifierar och gör det svårt för solidariteten att överleva.
+2
Jan Wiklund (19 April 2013 13:37):
Alexander: Självklart. Skälet till att strävan efter centralitet försvann i början av 1900-talet var att man började tro att avstånd var gratis tack vare billigt bränsle.

Nu vet vi att det inte är gratis. Vi vet att en lägenhet i periferin är dubbelt så dyr som en lägenhet i centrum, beroende på dyrare infrastruktur.

Och eftersom det är kommunen som får betala den där infrastrukturen kan vi tänka oss att det finns starka incitament hos kommunen att slippa spridas ut.

Skälet till att bebyggelsen ändå fortsätter att spridas ut, trots vår kunskap, är, föreställer jag mig, att byggbranschen vill bygga och i brist på stadsplanerad mark letar ut platser där det går. Vilket är perifert. Finns det en massa stadsplanerad mark slipper dom leta, då kan dom bygga där det finns.
 0
Robin Andersson (19 April 2013 14:10):
Emanuel: Wow! Det var djupt.

Alexander: På vilket sätt skulle man kunna styra exploateringsgraden oberoende av politiska svängningar?

Om man sätter ett minimum på exploateringsgrad för varje enskild fastighet, för varje kvarter och för varje stadsdel i byggnadsordningen, så skulle man ju garantera att det som byggs faktiskt byggs "tätt". Vidare kommer då exploatering av fastigheter endast bli aktuella då byggherrar anser att det är ekonomiskt lönsamt. Det kommer det sannolikt vara centralt, men knappast inte perifert. Men OM man trots det skulle vilja bygga perifert så skulle det trots allt vara med en hög exploateringsgrad.

Byggnadsordningen skulle alltså styra:
- Exploateringsgraden
- Byggnaders utformning
- Byggnaders placering på tomten
- Byggnaders egenskaper/funktioner
 0
Martin Kolk (19 April 2013 17:22):
Robin: Kräver inte detta något som ligger väldigt nära var vi har idag med nuvarande detaljplaner?
+1
Robin Andersson (19 April 2013 19:00):
Martin Kolk: Utveckla gärna, jag hänger inte riktigt med. :)

Jag har inget emot detaljplanering i sig, så länge den kan göras mer generell. Någon slags prövning måste alltid göras. Annars råder ju anarki. Men den ska vara objektiv och understödja en hållbar stadsutveckling.

Med stora och generella detaljplaner kan man ju skapa utrymme för en successiv utbyggnad av staden. När väl en exploatör vill bygga på en tomt så behöver de få bygglov. Där kontrollerar kommunen om förslaget följer detaljplanen och om den följer byggnadsordningen. Om kommunen dessutom ser till att äga marken/fastigheterna så kan man ju genom Mark- och exploateringskontoret sälja av projekten bit för bit och därmed också styra när tomterna bebyggs.

Fördelen är här att samrådet redan har skett och att det kan gå väldigt fort från behov-projektering-produktion-färdig byggnad.
 0
Alexander Åkerman (19 April 2013 21:07):
@Emanuel: Låter intressant men du måste nog utveckla lite till för att jag ska förstå

@Robin: Problemet är väl när eller ifall byggherrar inte anser det lönsamt att bygga tätt. Valet mellan att bygga glest eller inte alls tror jag inte är särskilt svårt för någon politiker.

Jag tror att det behövs mer än bara rutnät och byggnadsordning om man vill göra en stadsplan med tät blandstad. Som Martin Kolk säger så finns ju en risk att en stadsplan med massor av mark bebyggs glest. För att undvika detta krävs att de nya stadsdelarna blir tillräckligt attraktiva för att motivera önskad täthet. Detta kan göras genom att samordna olika investeringar (kollektivtrafik, handel, arbetsplatser, skolor, parker ...) för att åstadkomma en attraktivitet som motiverar byggare att bygga tätt och urbant.

Vidare tror jag att det bästa sättet att utveckla ny levande blandstad är att bygga samman existerande stadsdelar eller att förvandla externhandelscentrum till riktiga stadsdelar. Förutom i starkt expanderade städer med korta avstånd mellan stad och land tror jag att det kan vara svårt att åstadkomma blandstad genom stadsexpansion på jungfruligmark i stadens utkanter.
 0
Robin Andersson (19 April 2013 22:20):
Den enda risken för att det blir gles bebyggelse, som jag kan se, är att politiken vill det. Men det finns ju inget sätt att gardera sig mot politiken, såvida man inte skriver in något i grundlagen.

Självklart så måste ju kommunen stimulera till ny (tät) bebyggelse, genom att bygga ut kommunal service och skapa nya målpunkter som aktiverar stråk. Med hjälp av en garanterad hög täthet borde man dessutom att våga satsa på en högkvalitativ service.
 0
Johannes Hulter (19 April 2013 23:31):
Angående risken för gleshet: 1. Om kommunen accepterar att exploatörer väljer tomter lite här och var i den stadsdelsstora detaljplanen kan det naturligtvis finnas risk för en viss gleshet i början. Det blir inte sämre mot hur det är idag, men man vet att nya exploateringar kommer att passa in i en framtida sammanhängande stadsbygd. Ställer man dessutom krav på urban utformning (exv lokaler i botten) av de nya exploateringarna så kommer det sannolikt att styra exploateringsintresset dit förutsättningarna är bäst för detta. 2. Om kommunen istället styr i vilken ordning tomterna i den stadsdelsstora detaljplanen ska exploateras så kan man neutralisera gleshetsproblematiken (om man nu tycker det är problem).

Men allt detta förutsätter naturligtvis att kommunen *vill* bygga tät blandstad. Vill de inte det så kan de ju göra stadsdelstora detaljplaner med husipark-strössel, eller helt enkelt fortsätta med små osammanhängande detaljplaner precis som idag. Det är ju självklart att det måste finnas en politisk vilja att bygga tät, sammanhängande blandstad om det ska byggas tät, sammanhängande blandstad. Vi lever ju i en demokrati (här håller jag alltså med Robin ovan).
 0
Rasmus Larsson (20 April 2013 00:23):
Jerker Söderlind har gjort ett mycket ambitiöst och konkret exempel på det Robin Andersson beskriver. Tanka ner och läs denna

EDIT: Fungerande länk

http:​/​/​tinyurl.​com/​d4xqt52
 0
Alexander Åkerman (20 April 2013 09:59):
Det jag vill säga är att jag tror att det behövs mer än bara rutnät om det ska byggas riktig blandstad om man bygger på samma sätt som på 1800 talet (stadsexpansion med sammanhållen stadsplan ut i den orörda periferin). Svenska städer är generellt för utspridda för att motivera hög täthet i periferin.

Det enda exemplet jag kan komma på där det sker en liknande expansion är Hyllie i Malmö - där har det investerats i arenor och köpcentrum som kan locka bilåkande kunder utifrån. I en satsning likt denna tror jag att det är nödvändigt med investeringar som kan expandera stadens centralitet till/närmare de nya stadsdelarna för att skapa efterfrågan på hög täthet. Dessa investeringar kommer sedan att stå kvar medan politiken förändras.

Om hyllie misslyckas med att bli en attraktiv blandstad med en viss "centralitet" tror jag att det blir svårt att fortsätta utvidga staden med tät bebyggelse (om nu detta är intressant). Å andra sidan kan staden alltid kompletteras och byggas tätare allt eftersom - men det kräver nog politisk vilja...

I exemplet Årstad handlar det ju mer om stadsläkning än expansion - det vill säga att skapa kopplingar och ta till vara på centralitet bland befintlig stadsbebyggelse - mer gynsamma förutsättningar för blandstad och högre incitament för täthet - ifall omgivningens rörelser kan kanaliseras till ordentliga stadsstråk. En byggare skulle ju här tjäna mer på att ta till vara på områdets existerande centralitet och därmed bygga tätt. Det område som kanske har störst potential för detta är nog Norra älvstranden i Göteborg, givet att staden kopplas ihop över älven på ett bra sätt...

Detta förutsätter förstås att byggare är kunniga i samhällsbyggnad...
 0
Alexander Åkerman (20 April 2013 10:12):
Glömde nämna tågstationen i Hyllie*
 0
Jan Wiklund (20 April 2013 22:16):
Stockholm har förstås en alldeles för stor kostym. I praktiken går det inte att fylla ut den. I praktiken kommer det att handla om koncentrationspunkter enligt RUFS, dvs närförorterna och sju andra punkter. Resten kommer att förbli glest under överskådlig tid. Men det kan ju inte bli sämre än idag.

Och i praktiken blir det förstås bättre än idag, eftersom det finns plats att bygga på i lägen som möjliggör täthet. Det är en reformistisk lösning, som inte ger några revolutionerande förändringar. Men vad begär vi?
+2
Rasmus Larsson (21 April 2013 01:24):
@Robin Kolla posten jag just skrev i diskussionen under Årstafältets byggplaner. Jag har hittat var bullernormerna kommer ifrån, de som inte är några normer alls utan visar sig bara vara förvaltningsdirektiv som endast gällde vissa myndigheters eget arbete och dessutom upphörde gälla 2007.

Liknande saker gäller solvinklar och en massa annat. Även reglerna om skyddszoner för Farligt Gods verkar som om de faktiskt inte finns i juridisk bemärkelse.

Problemet är att en massa tjänstemän går omkring och påstår att detta är bindande regelverk och ingen kommun har någonsin vågat ta fajten i domstol på riktigt så det existerar inga prejudicerande domstolsutslag. Vilket gör att Länsstyrelsernas tjänstemän och kommunala planhandläggare kan fortsätta påstå att det finns regler som inte finns.

Det enda som verkar krävas för att göra stora övergripande detaljplaner är att man verkligen gör en mycket noggrann och detaljerad Miljökonsekvensbeskrivning så att det inte existerar några outredda miljö och hälsofrågor. Annars kommer detaljplanen falla i domstol på rent formella skäl ifall någon hittar en outredd fråga. I övrigt är det bara att ge Länsstyrelsen fingret, låta dem stoppa detaljplanen baserat på sina påhittade regler, överklaga Länsstyrelsens stoppande till Miljödomstolen och eventuellt en eller 2 instanser till och sen är det klart att börja bygga. Dvs buller och annat är nu byggarens problem primärt, inte ett planproblem.
 0
Jan Wiklund (21 April 2013 10:24):
Lysande, Rasmus! Det här borde vi berätta om offentligt.

Åtminstone en debattartikel i SvD borde vi väl kunna få till? Fast helst borde det förstås bli en nyhetsartikel att Yimby har hittat dokument som styrker att de här normerna inte finns. Har du alla kopiorna så vi kan sticka dem under näsan på t.ex. Viktor?
+1
Rasmus Larsson (21 April 2013 12:46):
@Jan Länkar finns rörande bullret i min post i Årstatråden. Kolla också planhandlingarna på kommunens websajt, det var miljöutredningen som kommunen själva hade gjort som satte mig på spåret om var jag skulle hitta besluten och propositionen som alla hänvisar till om bullervärden. Jag har sett hänvisningen en massa gånger i miljöutredningar men aldrig kommit på att kolla källan förrän nu.

Farligt Gods kräver mer grävjobb för att hitta grunden för de fiktiva reglerna.

Men en sak som definitivt är värt att kolla är Länstyrelsens yttrande om Årstafältet. Det är sannolikt en ren bluff. Bla hänvisar de till en SGI utredning om grundförhållandena och hävdar att det finns allvarliga problem som SGI anser ska utredas ytterligare medans den SGI rapporten de hänvisar till bara säger att det finns några diken med lösa kanter. Kan slå vad om att det ligger till på liknande sätt med alla andra påståenden de kommer med.
 0
Harald (24 April 2013 18:50):
Två tankar som kanske inte är färdigtänkta.

1. Om man antar att alla berörda (i en kommun/församling/annan lämplig enhet) som inte uttrycker en åsikt om en viss plan/bebyggelse ger sitt tysta medgivande bryter man de koncentrerade särintressenas makt. Detta skulle kräva av NIMBYs att de faktiskt samlar alla 51% för ett veto, och vad är mer demokratiskt än det?

2. Skulle man kunna ta inspiration från riksdagens budgetregler? Dvs att det inte räcker för oppositionen att rösta nej för att fälla en budget, de måste också samla en majoritet för ett alternativ.
 0
Martin Kolk (29 April 2013 16:12):
Lösningen kan inte vara att bara ge byggherrarna mer makt och folk som motsätter sig planer mindre makt. Till exempel genom att begränsa möjligheterna för NIMBY:s. En bra stad är en planerad stad, idag så är vi dåliga på att planera och har ett system som skapar planer som ofta inte är så bra. Jag tror dock det vore katastrofallt att tro att allt blir bättre om bara markägare/byggare fick göra som det ville. Idag är snarare problemet att olika myndigheter/domstolar kan stoppa planer enligt dysfunktionella regler, inte att folk har för mycket att säga till om.

Vi måste hitta konstruktiva lösningar för alternativ till detaljplaner. Inga planer alls är inget alternativ.
+1
Jan Wiklund (29 April 2013 16:50):
Martin: Det är väl ungefär det jag försöker få till i artikeln ovan.

Dvs att det finns en politisk debatt om hur stadsplanen ska se ut. Både på regional och på lokal nivå.

Idag är det byggarna som har initiativet. De kommer med mer eller mindre färdiga planer och kommunen har bara att säga ja eller nej. De säger nästan alltid ja, för det råder som bekant brist på bostäder.

En diskussion om stadsplaner, inte om byggnader, utan att man behöver ta ställning till vilka hus som ska stå var, skulle återge initiativet till den politiska nivån, dvs kommun och medborgare.

Utan att byggbolagen skulle ha något emot detta, eftersom det skulle minska besväret för dem.
 0
Robin Andersson (29 April 2013 16:55):
Martin Kolk:

Det vi måste göra är att se till att man slutar suboptimera stadsplaneringen samt se till att varje person som flyttar till en stad förstår vad det innebär.

Idag planeras varje enskild detaljplan utifrån att optimera för sig själv och det som ska byggas där i. Planerna saknar ofta ett resonemang kring hur dessa byggnader påverkar den omgivande staden. Man diskuterar endast hur den omgivande staden påverkar planen.

Det vi behöver är något i stil med detta:

- en stadsplan som cementerar en genomgripande gatustruktur
- en översiktsplan som i huvudsak delar upp vart det får byggas, vart det inte får byggas samt var verkligt störande verksamheter bör placeras.
- stora detaljplaner med generella planbestämmelser för de områden som enligt ÖP får bebyggas.
- Byggnadsordning som påvisar få men tydliga regler för bebyggelsens egenskaper i stadsmiljöerna.
 0
Martin Kolk (29 April 2013 17:56):
Robin:

Håller med om att förutsägbarhet, enhetlighet och tydlighet är viktiga. Samt att det behövs mer planer och reglering på meso-nivå och inte bara mikro-detaljreglering samt makro-lagstiftning. Det du föreslår låter som en rimlig stuktur.

Närboende bör ha stora möjligheter att påverka om något bryter mot rådande planer, men inte särskilt stora möjligheter om något håller sig inom tydligt reglerade planer.

Ett stort problem är att nuvarnde härva av olika regleringar skapar väldigt stora möjligheter för folk som är negativa av 'icke gilitga orsaker' (t ex deras utsikt försämras eller att det kommer vara fler bussar på gatan), har så stora möjligheter att utnyttja all otydlig reglering för att stoppa förslag enligt gällande planer och med brett demokratiskt stöd. Exempel är både slussen NIMBYism, men också förslag här att försöka slänga in grus i maskineriet för Förbifarten.
+4
Robin Andersson (29 April 2013 19:06):
Att slänga in grus i maskineriet för förbifarten är inte nimbyism. Det handlar om att stoppa politiken från att slösa med skattepengar på ett projekt som stjälper snarare än hjälper det problem som det är ämnat att åtgärda. Idioti på ren svenska. Skillnaden kan ses i att problemet är lika stort var du än placerar det. Nimbys tycker att det är ok - någon annanstans.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8603 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter