Utskrift från www.yimby.se
....

Promenadstaden: Verklighet eller bara ännu ett fint, men tomt, ord?

 

Promenadstad?

Finns det någon substans till Översiktsplanens hyllning till att skapa en promenadstad? Hur ser nyligen avslutade, pågående och planerade stadsdel ut?

Talet om att Stockholm ska utvecklas till en promenadstad är inte bara något som någon politiker har slängt ur sig som en soundbite; det är titeln på stadens officiella översiktsplan, antagen av kommunfullmäktiga i mars 2010. Dokumentet beskriver stadens uttalade strategier för att bli ”ett Stockholm i världsklass”. Redan i förordet talas det om hur planen ska skapa förutsättningar för att ”läka de sår som lämnats i stadens vävnad”. Det talas om att framtidens promenadstad inte ska stanna vid de historiska tullarna utan ska ”sträcka sig långt utanför dessa och aktivera hela Stockholm”.

Två av Stockholms tidigare översiktsplaner, av Clas Fleming respektive Albert Lindhagen, nämns och vördas; det var dessa två herrars planer som lade grunderna till innerstadens nuvarande rutnätsgatusystem. Med den nya planen ”planeras Stockholm i Flemings och Lindhagens anda som en promenad stad där kvarter läggs till kvarter”. Riktlinjerna dras upp för hur våra barns och barnbarns stad ska se ut och fungera.

Detta är intressant och spännande. Det står uttryckligen att staden ska växa som en kvartersstad som inbjuder till att ta sig fram till fots, cykel och kollektiv trafik från en kvarter till den nästa, från den ena stadsdelen till den nästa. Det är på detta vis det går att ta sig fram genom huvuddelen av Stockholms innerstad av idag och så har det varit de senaste århundradena.
Från mitt hem ute i förorterna tar jag mig in till staden med cykel eller tunnelbana; någon bil äger jag inte. Om jag har flera ärenden och har valt att cykla in till stan går det lätt att cykla mellan mina olika resmål. Om jag har valt att åka in med tunnelbanan går det utmärkt att ta mig omkring i staden till fots.

Låt oss säga att jag kliver av Tunnelbanan vid Fridhemsplan för att göra inköp vid min favorit-videobutik. Jag har också böcker jag vill lämna tillbaka hos stadsbiblioteket och ska sedan vidare till Östra Station. Då tar jag varken buss eller tunnelbana (trots att alternativen finns) till biblioteket, utan går dit. På vägen kan jag titta in på en av butikerna för begagnade skivor på Sankt Eriksgatan eller tar en fika vid en servering i Vasaparken innan jag kommer fram till biblioteket.

Efter biblioteksbesöket tar jag inte buss till Östra station utan fortsätter promenaden. Således har jag vandrat från kvarter till kvarter, från den ena stadsdelen (Kungsholmen), via en andra (Vasastan) till en tredje, Östermalm. Jag har uträttat tre planerade och två spontana ärenden och känner att jag njuter av en hög livskvalitet. Detta är en beskrivning av en vistelse i en promenadstad; den ter sig helt i linje med översiktsplanens beskrivning av en sådan stad.
Under hela min promenad delar jag trottoaren med hundratals andra människor. Givetvis är det inte många (om ens några) som går samma sträcka som jag i sin helhet; men eftersom det finns så många startpunkter och målpunkter längs vägen finns det oräkneliga anledningar för dessa människor att dela stadsrummet med mig.

Något liknande går inte att göra i ytterstaden då detta utbud inte finns; mycket beroende på att en äkta stadsstruktur saknas. Bebyggelsen är för gles och promenadvänliga gator lyser med sin frånvaro. De är ersatta av motorleder och andra vägar som är planerade enbart för biltrafik.
Den uttalade målsättningen av att skapa en utvidgad promenadstad ger sken av att man har ambitioner att ändra på förortens begränsningar; kvartersstaden planeras bre ut sig långt utanför Tullarna.

Men hur blir det med den saken? Hur kommer det att bli med den?

De traditionella Stockholmsförorterna byggdes, enligt modernismens principer, som enklaver. Separerade från varandra av motorleder och grönområden. Motorleder som leder all trafik på en och samma väg i stället för längs flera parallella stadsgator utgör barriärer istället för förbindelselänkar och blir stora hinder för promenader och cykelturer. Den glesa bebyggelsen med lägre befolkningstäthet gör att det ofta inte finns någon lämplig buss ens mellan närliggande förorter.

Gröna områden har jag absolut inget emot; ingen stad fungerar tillfredsställande utan dem. En del av Stockholms grönområden är trevliga och nödvändiga men många andra fungerar mer som barriärer; många gånger utan att locka till sig folk som vill förströ sig i det fria.

I en promenadstad borde dessa grönområden integreras med sina omgivningar i form av tillgängliga stadsparker i stället för att avgränsa dem från varandra.

Nog om hur Stadens befintliga förorter är byggda och hur de förhåller sig till staden och till varandra. Men hur är det med de nya stadsdelarna; de som byggs nu eller som står på ritbordet?
Mellan min hemförort på Järva och Centrala Stockholm byggs ett ental nya stadsdelar. Hur ser de ut? Kommer jag att promenera till någon dem eller igenom dem på väg till en tredje stadsdel? Kommer promenadstaden att omfatta min del av staden? Jag vet att Järva ligger på relativt stort avstånd till den centrala staden. Jag förväntar mig inte att, inom fem år, kunna promenera genom stadskvarter hela vägen in till City. Men, jag skulle gärna kunna göra det till mina grannstadsdelar.

En av dessa nya stadsdelar är Annedal. Annedal ligger i Stockholms Stad men ligger nära centrala Sundbyberg. Hur blir det med Annedals promenadvänlighet (walkability, i den engelskspråkliga presentationen av planen)? Tyvärr måste det sägas att Annedal har byggts som en typiskt modernistisk enklav. Området omges av motorleder, järnvägsspår, en å, övergiven industrimark och skräpig, outnyttjad mark som knappast gör sig förtjänta av epiteten grönområde.

Min svåger har flyttat till Annedal så nog tar jag mig dit någon gång men, trots att jag är en hängiven gångare, finner jag vägarna dit vara allt för komplicerade, ogena och trista för att någonsin vilja promenera dit. Av detta följer att jag än mindre skulle kunna tänka mig promenera genom Annedal på väg till någon tredje stadsdel.

Finner jag det troligt att andra människor kommer att promenera genom Annedal på väg till någon tredje stadsdel? Knappast; Annedal ligger inte på något stråk. Det är en enklav med få ingångar. Den som inte har ärande dit kommer heller aldrig dit.
Finns det utsikter till att utveckla stadens puls i Annedal? Finns det möjligheter för ett levande kulturliv? Finns det förutsättningar för att erbjuda ett brett utbud av varor och tjänster i Annedal?


Bild från Annedal

Svaret till samtliga frågor är nej. Få stadsdelar kan erbjuda allt sådant till sina invånare om dessa invånare utgör de enda potentiella kunderna/brukarna. Ett brett urval av affärer och tjänster är beroende av inpendlande och förbipasserande, just sådana som saknas i Annedal.
Är Annedal ett olyckligt undantag bland nya stadsdelar? Återigen, nej. Om vi tittar på planerna för andra nya stadsdelar i, eller i närheten av Järva ser vi att även dessa planeras som enklaver och att de saknar direkt kontakt till den befintliga bebyggelsen.

Kring Kista, som är utsett som framtida regionalt nav och som därför, rimligen, borde planeras med promenadvänliga stadskvarter, är byggverksamhet redan i gång. Det har uttalats så många vackra ord om hur Husby, detta eftersatta miljonprogramsområde, måste integreras med den övriga staden. Stora summor har öronmärkts i det så kallade Järvalyftet. En del av dessa pengar skulle kunna användas till att skapa kontakt med nybyggena på andra sidan Hanstavägen men här förspiller man ett gyllene tillfälle att göra just detta. Hanstavägen är annars som skapad för att göras om till en vibrerande stadsgata men, icke sa Nicke.

Sten Nordin och andra stockholmspolitiker kan rimligen bara hållas ansvariga för det som byggs och planeras inom stadens gränser men vi vet att det förs samtal och samarbete med politiker över stadsgränserna i grannkommuner, såsom Solna, Sundbyberg och Järfälla. Just Solna och Sundbyberg, med sin närhet till Stockholms centrala delar, har ratat beteckningen ”kommun” och kallar sig själva, numera, för städer. Båda två satsar stort på nybyggen och talar om närheten till storstadens puls som säljargument för de nya bostäderna som skapas.

I Solna och Sundbyberg byggs ett helt pärlband av bostadsområden längs med Enköpingsvägen, från Rinkeby till Järva krog. Jag kallar dessa nya områden för bostadsområden och inte stadsdelar, ty dessa kommer sannerligen inte vara några områden som sjuder av liv under dagens alla timmar.

Alla dessa områden skulle kunna byggas som blandstad med direkt kontakt med varandra och med befintlig bebyggelse i Rinkeby, Kista, Rissne, Hallonbergen, Ör, Bagartorp, Agnesberg och Ritorp. Parallella genomfartsgator till Enköpingsvägen skulle kunna anläggas, vilket skulle göra det enkelt att göra om denna gata till en fantastisk stadsgata. Tas detta tillfälle tillvara? Nej, det gör det inte.

I stället för att bygga sammanhängande stadsdelar, förenade kring anlagda, människovänliga stadsparker, blir dessa sovstäder nu skilda från varandra av sly och snår. Enköpingsvägen förblir en formidabel barriär i form av motorled. I stället för tio kvadratkilometer promenadstad för folk med olika ekonomiska förutsättningar och med underlag för ett nät av snabba och smidiga spårförbindelser får vi en serie bostadsenklaver där bilberoendet härskar och traktens befolkning av skiftande sociala och ekonomiska förutsättningar hålls åtskilda från varandra.

Kvar i trakterna kring Järva kan vi nämna det som planeras vid gräslandet mellan Stockholms Stad och Järfälla kommun. På Järfällasidan av gränsen planeras Barkarbystaden och på Stockholms sida planeras något som kallas Stockholmsporten. Dessa områden kommer också att byggas som enklaver utan direktkontakt med intill liggande områden såsom Jakobsberg, Barkarby, Akalla och Hjulsta.

Måste det vara så här? Kunde inte allt göras på ett bättre sätt? Om man nu föreställer sig att alla dessa nya stadsdelar byggs som stad och inte som en mängd förortsenklaver, plus att E4:ans korridor vid Kista arbetsområde förtätas till blandstad kan man skapa en promenadstad som sträcker sig från Järva Krog till Jakobsberg. Om man, dessutom, börjar bygga stad längs E4-korridoren söderifrån, från Hagastaden/Karolinska upp mot Haga Norra samtidigt som man gör liknande satsningar söder om Stan kan drömmen om en promenadstad blir till en verklighet.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+3
Jan Wiklund (4 Maj 2013 13:46):
Det skulle vara trevligt att få kommentarer från yimbymedlemmarna Regina Kevius och Per Ankersjö till Michaels artikel. Om inte annat förklaringar till varför alla vackra mål resulterar i fiasko när de ska verkställas.

Och nu menar jag inte bara att jävlas med dessa politiker. Jag vill komma åt mekanismerna. Från sina poster i stadshuset borde de ha ypperliga tillfällen att se var och hur planerna saboteras - medvetet, omedvetet och på grund av föråldrade rutiner.

Det vore glädjande om de meddelade sig om detta så vi kunde fundera ut vad vi ska göra åt eländet.
 0
Erik L (4 Maj 2013 14:43):
Den här tämligen detaljerade sajten (även i Sverige), kan man leka med när man funderar om promenadstaden.

http:​/​/​walk.​sc/​IuNlg3
 0
Karl (4 Maj 2013 18:31):
Ja, hur kan det komma sig att alla talar så varmt om promenadstaden, när nästan allt som byggs är helt anpassat till bilstaden?

Jag tror att det hela i mångt och mycket bygger på en begreppsförvirring. I politiker och planerares terminologi är "promenadstaden" något man tar bilen till, promenerar runt i, och tar bilen ifrån. Ungefär som varenda citykärna i det här landet har sett ut sedan 1960. Helst ska promenadstaden också bestå av gågator, för då blir folk mer benägna att promenera. Det är ju bara att kolla på gångstråken i stadskärnorna, där promeneras det för fullt.

Om det är något nytt i den nya planen för Stockholm så är det väl att man kanske har börjat se hela innerstaden som promenadstad, inte bara det kommersiella centrumet. Men utanför tullarna byggs det fortfarande för bilen.
+1
Jan Wiklund (4 Maj 2013 18:46):
Karl: I planernas poesidel är det helt tydligt att "promenadstaden" ska omfatta så stor del av stan som möjligt. Inte minst hela det halvcentrala bandet. Men av någon anledning blir det helt annorlunda när det ska förverkligas.

Jag upprepar min önskan att kommunstyrelsens yimbymedlemmar borde förklara sig. Eller, för att inte kasta någon skugga på dom som personer, förklara varför vackra visioner bara blir skit i det verkliga livet.
+1
Karl (4 Maj 2013 20:01):
Jan W: Jag kanske var lite otydligt, jag förstår att planen innehåller många fina visioner, som jag förresten helt ansluter mig till. Men i det praktiska arbetet är jag övertygad om att man ändå gör en skarp åtskillnad mellan innerstad och ytterstad, och att det saknas vilja att göra ytterstaden till innerstad. "Promenadstaden" blir något annat i förorten - Annedal kan också vara promenadstad, för det är så fint att promenera vid ån och barnen kan leka utan att hindras av för mycket trafik, ungefär.
+3
Göran Johnson (5 Maj 2013 11:59):
Vi har byggt upplöst förort i 80 år och under den perioden dessutom byggt ganska mycket. Det är kanske inte så konstigt om det kommer att ta några decennier att ändra på det som har blivit fel. För mig som har upplevt upplöst förortsbyggande under större delen av min livstid så känns det ändå som om det finns ett och annat som är på rätt väg nu, även om det tar tid. Ta Årstafältet till exempel, som man för något tiotal år sedan ville behålla som ödemark men där man nu vill bygga stad, vilket kommer att knyta ihop flera stadsdelar och på sikt kanske ge ny stad ända fram till Skanstullsbron och Södermalm. Men många stadsdelar (eller bostadsområden), kanske de flesta, kommer nog aldrig att själva få tillräckligt underlag för ett brett utbud av affärer och restauranger och de förbipasserande saknas, liksom i Annedal. Detta gäller också stora delar av innerstaden, men kanske inte just de gator du nämner i din promenad. På Söder, där jag bor finns faktiskt också servicefattiga områden, som jag inte betraktar som någon katastrof, eftersom det inte är långt till Hornsgatan, Götgatan eller Folkungagatan nästan någonstans. De bidrar alltså till stadslivet i närheten. På liknande sätt kan man konstatera att Annedal (som verkligen saknar stadsliv) ändå bara ligger 1 km från centrala Sundbyberg där dessa kvaliteter finns. Att promenera dit tar högst en kvart (beroende på var i området man bor), även om man tar den trevliga vägen längs ån.
Jag har under 30 års tid promenerat så mycket som möjligt i stan och även till min arbetsplats. Brist på stadskvalitetetr, långa broar och ödsliga mellanrum är förödande för lusten att promenera, men vad som är kvaliteter är ibland ganska subtilt. Under tio års tid gick jag dagligen över Järnvägsbron mellan Tegelbacken och Söder (en lång ödslig sträcka på kartan) och fick varje gång en kick av den fantastiska utsikten över stan. (Ofta mötte jag f ö där Sten Nordin som gick motsatt väg mot Stadshuset). Fortsättningen till Medborgarplatsen var visserligen tät stad, men gav kanske faktiskt inte samma kick. Tidigare gick jag till ett kontorshus vid Lindhagensgatan, där sträckan fram till Fridhemsplan kändes helt ok, medan fortsättningen var ödslig. Den är på väg att förändras nu. Nyligen har jag flera gånger gått från Kvarnberget till Färgfabriken och slagits av att den ganska långa vägen till Hornstull känns omväxlande och spännande, medan den (på kartan) korta biten fram till Färgfabriken känns lång och ödslig i brist på upplevelser. I framtiden kanske detta kommer att kännas som en mer attraktiv del av Promenadstaden när mer bebyggelse knyter ihop Söder med Årstadal och Liljeholmen. Så jag tror nog att en del av ytterstaden kommer att bli mer stad så småningom. Min stora tveksamhet gäller nog flertalet av de övriga förortskommunerna, där det nya sättet att se på staden inte alls har slagit igenom (ännu).
+1
Jan Wiklund (5 Maj 2013 14:11):
Göran: Supertankern vänder, det går fan så långsamt, men den vänder.

Vad vi undrar över är att det ändå byggs så mycket efter 1900-talsmodell. Vi vet ganska bra vad som skapar stad (det är inte så där subtilt):
- det bör inte finnas barriärer
- det bör vara ganska tätt
- det bör finnas en blandning av funktioner
- bottenvåningarna bör vara kraftigt omväxlande och passa för att ge ett nytt sinnesintryck var tionde sekund i 5 km/h.

Jacobs och Gehl räcker långt. Tyvärr påverkar de inte särskilt starkt vad som faktiskt byggs. De står starkt när det gäller teorin (inkl översiktsplaneringen), men tyvärr inte när det gäller praktiken. Det är något som fattas. Om det är i regelverket eller i fantasin eller i rutinerna vet vi inte, men något är det.
 0
Rasmus Larsson (5 Maj 2013 15:32):
Kan det vara så att detaljplanearbetet för många projekt påbörjades innan Promenadstaden antogs 2010? Det är trots allt bara 3 år sedan och planprocesserna är ju rätt långa i den här stan.
+1
Jan Wiklund (5 Maj 2013 22:04):
Så skulle det kunna vara, Rasmus. Men även nya projekt, t.ex Årstastråket (http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​2483&page=​0​&s.​.​) och Lingvägens södra ände (http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​2494&page=​0​&s.​.​) är ju tämligen förortsmässiga.

Särskilt märkligt är Årstastråkets torftighet - det skulle ju vara något av promenadstadens paradprojekt. Det är något som inte stämmer här.
+1
Erik Tysk (6 Maj 2013 07:50):
Herregud vad folk är negativa på detta forum. Jag börjar uppriktigt sagt tröttna på alla pseudointelektuella analyser gjorda av lekmän utan någon som helts proffesionell insyn i stadplanering mer än vad man lärt sig på internet. Visst är inte allt som byggs perfekt, men vad är perfekt? Och perfekt för vem? Det MÅSTE inte vara helt slutna kvarter med butiker längs med hela bottenplanet överallt för att det ska kunna klassas som urbant. Jag har en känsla att majoriteten av alla kritiska röster på detta forumet har väldigt begränsad erfarenhet av att faktsikt ha BOTT en längre tid i andra städer utanför sverige. Att besöka Berlin eller New York över en långhelg och komma hem till sin förort och tycka allt är piss gör en INTE till expert på stadbyggnad.

Tack för mig.
+2
Tor Sandqvist (6 Maj 2013 08:23):
Erik, vad YIMBY beklagar är ju inte det faktum att det inte byggs slutna kvarter överallt, utan att det aldrig sker någonstans.
+1
Daniel (6 Maj 2013 08:28):
Den ogästvänligaste promenadstaden jag har varit i är Tampa Bay. Det är inte så mycket slyområden eller enklaver, men däremot är staden fortfarande helt opromenadbar. 1,2 miljoner invånare som inte går utomhus på kvällen kan man säga. Det finns små centrum, men dessa är att jämföra med Jakobsberg Centrum i storlek, och ungefär lika sprudlande nattetid. Det går alltså att göra en stad med kvarter efter kvarter av oavbruten stad utan att egentligen ha något liv där.
 0
Erik Tysk (6 Maj 2013 09:01):
@Tor:

Det du skriver är precis det jag stör mig på. "Att det aldrig byggs slutna kvarter någonstans" är ju rent nonsens. Minsta lilla öppning i ett kvarter, även om den är ovanför en sluten bottenvåning för att släppa in solljus på innergården (som alla på yimby paradoxalt nog tycker är såååå viktigt) så är det domedagsstämning här på forumet. Om bottenvåningen i ett kvarter inte är helt byggd med lokaler är det lika mycket ångest. Vem eller vilka som ska handla i alla dessa föreslagna butiker är inte lika noga räknat... Det faktum att ett stort antal småbutiker i innerstan har svårt att gå runt är det få som uppmärksammar (även om dessa ligger längs med stråk eller i kolletivtrafiknära lägen. Tro mig, jag har drivit butik i innerstan och vet vad jag pratar om). Därmed inte sagt att man inte ska anpassa nybyggda områden för lokaler/småbutiker etc. men man måste vara realistiskt och behöver inte utrusta VARJE kvarter HELT med lokaler heller - något som faktiskt sker idag, och när dessa nya områden har fått "växa till sig" under säg 10-20 år så tror jag faktiskt de flesta av dom kommer bli rätt bra.
+1
Jan Wiklund (6 Maj 2013 09:42):
Erik: jag håller helt med dig i dina argument. Men det finns vissa tumregler som bör följas, jag har räknat upp dom ovan. Mer finns på http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​promenadstader-​i-​praktike_​.​.​ - samt förstås på studiecirkeln om Jane Jacobs bok på http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​vilken-​sorts-​problem-​en-​s_​.​.​ och länkar.

Tyvärr fäster man alldeles för lite uppmärksamhet vid dem. Tyvärr dröjer sig 1900-talsdogmerna kvar så fort det handlar om praktik.

Ett exempel kan beskådas i det helt färska detaljplaneförslaget för kv Silvret i Vällingby där det finns väldigt noggrant beslutsmaterial om solinfall och utomhusbuller men ingenting om hur förslaget uppfyller översiktsplanens idéer om promenadstad. Se http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​2495&page=​0​&s.​.​

Jag tror det är sånt, bland annat, som gör resultatet sämre än nödvändigt. Total revolution är omöjligt, men förhoppningsvis vill vi alla ha konkreta förbättringar som är så bra det går.
+2
Tor Sandqvist (6 Maj 2013 11:33):
Erik: jag ska villigt erkänna att jag inte vet vad jag talar om; kan du anföra något exempel på nybyggda helt slutna kvarter i stockholmstrakten drar jag gärna tillbaka mitt kategoriska påstående. Men skillnaden mellan ett helt slutet och ett nästan slutet kvarter kan vara av rätt stor betydelse för de boende i huset, särskilt om det pågår en massa bilism runt omkring. Alla bryr sig inte, men vissa gör det.
+2
Martin Kolk (6 Maj 2013 12:07):
Jag tycker personligen frågan om slutna alternativt 90% slutna kvarter är väldigt ointressant för hur mycket 'promenadstad' en stad är. Viktigare är att fokusera på saker som blandstad med kommers, arbetsplatser och lägenheter.
 0
Jan Wiklund (6 Maj 2013 12:27):
... plus varierade bottenvåningar. Det senare kan göras helt oberoende av hur många funktioner som finns där. Kolla Jan Gehl!

Kanske är det i detta perspektiv snarast bättre med kvarter som inte är 100-procentigt slutna. En gård kan ibland vara ett välkommet avbrott.
 0
Tor Sandqvist (6 Maj 2013 13:06):
Ja, ett par välplacerade glipor i ett för övrigt slutet kvarter kan förvisso höja områdets promenerbarhet. Omväxling förnöjer! En kvarterstyp behöver inte utesluta en annan.
+2
Marcus Bokvist (6 Maj 2013 14:01):
Plank kan väl annars också användas om man inte vill bygga igen alldeles?
Sen för bärigheterna för verksamheter, många förorter har ju lamellhus i rader, skulle man inte kunna bygga bokalhus på kortsidorna som en början (och göra om gatstrukturen). Blir det sen mer liv i den stadsdelen så lär ju de rena bostadshusen kanske ersättas av bokaler? Reform istället för revolution
 0
Karl (6 Maj 2013 17:55):
Slutna kvarter hit eller dit har väl mindre betydelse. Hela den diskussionen illustrerar på sätt och vis lite vad jag menar är problemet, ett fokus på detaljer istället för de stora dragen som skapar stad. Nya projekt kan vara hur promenadvänliga som helst, ha hur slutna kvarter och hur många butikslokaler som helst, det spelar mindre roll om det ändå är byggt för att området främst ska nås med bil och saknar promenadstråk som leder till andra delar av staden.

Som ett exempel: en sen kväll för några veckor sen hamnade jag helt slumpmässigt ute i Frösunda och medan jag väntade på min buss gick jag en sväng i området. Först blev jag ganska positivt överraskad - det var nybyggt men såg ändå ut som riktig stad med gator och hus, det hade i princip kunnat vara ett lugnt bostadskvarter i någon del av innerstaden, åtminstone längs huvudgatan där jag gick. Men när man kom ner mot Solna station upplöstes allt i trafikslum, det var svårt att ens förstå hur man skulle gå för att kunna fortsätta mot stationen. Staden, eller stadsillusionen, tog slut.

Är då Frösunda en del av promenadstaden - det ser ut som stad och det var rätt trevligt att promenera längs huvudgatan så länge man var inne i området? Eller är det en del av bilstaden, inklämt som det är av E4:an, Frösundaleden, Kolonnvägen och mängder av dystra grönområden? Jag tycker svaret är rätt enkelt.
+2
Göran Johnson (6 Maj 2013 18:51):
Slutna kvarter eller öppen bebyggelse handlar ju om vad som är privat och vad som är offentligt tillgängliga ytor i staden. I sluten kvartersbebyggelse är uppdelningen solklar, men i den öppna förortsbebyggelsen är den i hög grad oklar. Gräs- eller buskbeväxta ytor nära huset uppfattas som halvprivata, men i stort sett utan den kvalitet för de boende som innergårdar har. Det innebär alltså att tätheten sänks utan att ge motsvarande kvaliteter i utbyte. Boende värderar därför sluten kvartersbebyggelse högre.
+1
Erik Westberg (6 Maj 2013 21:06):
En saklig synpunkt på slutna kvarter är att det handlar om täthet och markutnyttjande. Satsar man på att verkligen utnyttja tomtmarken blir det slutna kvarter, men modernismen har lärt oss att slösa med mark.

En käpphäst jag annars har fört fram några gånger är att det finns en massa vilja men inte kunna när det gäller stadsbyggande idag. Jag tror att när någon kunnig person sätter sig ner och summerar de senaste årtiondenas stadsbyggande kommer han att förklara att innerstadsön är det mest karaktäristiska för perioden. Man har visserligen byggt en hel del konventionell förort också men det är bara en fortsättning från tidigare period. Det hör ihop med att man har upptäckt att stad är en mer populär boendeform än förort, men man har glömt bort hur man gör. En avslöjande sak är hur Järfälla kommun talar om att Jakobsberg måste bli mer stadsliknande. Man tänker att om det ser ut som innerstad så måste det vara innerstad också. Att tala om funktion blir bara för svårt.

Även om slutna kvarter är ett bra sätt att befrämja täthet och butiker i bottenvåningen hjälper till att skapa blandstad med skiljda funktioner får vi inte glömma att nyurbanismens grund är kvartersstaden och den kräver större sammanhållna stadsområden för att fungera. En annan chans att upprepa mig är att säga att vi borde se mer på gator än kvarter, fungerande gaturum på långa innehållsrika gator.

Synd att tråden om Hjulstakorset/Stockholmsporten självdog. Det vore ett tillfälle att angrepa ett osedvanligt utpräglat innerstadsöprojekt. Dessutom är det fortfarande i ett så pass tidigt skede att det kanske till och med skulle gå att påverka.
+3
David Nylund (6 Maj 2013 22:32):
Beträffande slutna kvarter skulle jag säga att exempelvis Liljeholmstorget och -kajen är byggda med huvudsakligen slutna kvarter de senaste fem åren. Ska man vara riktigt petig har nog flertalet (eller kanske rent av alla) kvarteren en öppning in på gården (med eller utan låst grind), men det råder ingen tvekan om vad som är publik och vad som är privat mark.

Personligen tror jag att stråk och flöden ofta undviks, då man är rädd för genomfartstrafik. Och det gör att avogheten mot biltrafik (som även är rätt stor inom Yimby) gör att man undviker att bygga naturliga stråk och istället sammanbinder enklaver med gång- och cykelvägar som kommer att kännas avsides och oinbjudande. Att hitta en balans där områden hänger ihop, bilar inte är förbjudna utan att vägarna går över i trafikleder och där människor faktiskt vill vara och röra sig - det vore något för planarkitekterna att lyckas med.
+1
Jan Wiklund (6 Maj 2013 23:32):
Ändå behöver man egentligen bara läsa Jan Gehl för att förstå hur man gör. Och det torde man också göra i Stockholms stad, han har åtminstone varit här och föreläst för dom. Men det fastnar inte ändå.

Så jag undrar om det bara är personliga tillkortakommanden det handlar om. Det måste rimligen vara institutionella. I form av regler, uttalade och implicita, i form av rutiner, i form av organisationsmönster. Samt inte minst status - för visst är en Trafikverksbyråkrat mycket finare än en vanlig simpel kommunbyråkrat...
+1
Martin Kolk (7 Maj 2013 23:06):
En kommentar till Peters artikel: Som nuvarande boende i innerstaden, så måste jag också säga att jag tycker förorten jag växte upp i (Bagarmossen-Kärrtorp-Björkhagen) var betydligt mer cykel och promenadvänlig än min nuvarande miljö på Kungsholmen. Det finns stora andra fördelar med innerstaden som jag uppskattar idag där jag mycket hellre bor, men välplanerade förorter i Stockholm (30-tal till 50-tal) skulle jag säga mycket väl uppfyller många kvaliteter som promenadstad. Som gående eller cyklist har jag aldrig upplevt gå/cykel-gator som otrygga där jag växte upp, och barriärer som motorleder saknas helt (vilket inte är sant för andra delar av Stockholm).
+2
Robin Andersson (8 Maj 2013 10:32):
Erik Tysk:
Jag talar bara för mig själv, men jag anser att jag har tillräcklig kunskap för att uttala mig om stadslivsunderstödjande planering. Jag är byggnadsingenjör och har arbetat som stadsplanerare.
Min kunskap om byggbranschen, från plan till förvaltning är ganska omfattande. Jag tycker inte att du ska utgå från att debattörerna här är okunniga personer som ”lärt sig stadsplanering på internet”. Så länge man argumenterar sakligt så är en åsikt lika mycket värd, oavsett vad man pysslar med i sin profession.

Vad gäller slutna kvarter så handlar det om flera saker:

Dels att skilja på allmänna ytor från privata eller halvprivata ytor. Det ger en trygghet både för de som bor där och de förbipasserande. Ingen behöver skämmas för vart de är och alla vet vad som för väntas av dem.

Dels att skapa så mycket boyta som möjligt förutsatt en given tomtstorlek och byggnadshöjd. Genom att använda bebyggelse så kan man uppnå både avgränsning av ytor och maximera boytan.

Dels att skärma av innergårdarna från trafikbuller. Endast en liten liten öppning i ett kvarter ger en enorm skillnad för bullret. Det är till och med så att bullernivån per meter öppning ökar exponentiellt ju mindre öppningen är.

Dels om attraktiva stråk genom en mänsklig skala, dvs. gatorna ska ge nya intryck frekvent för en person som går förbi. Annars upplevs gatan som tråkig för gångtrafik. Naturligtvis kan en ”glimt” in mot innergården bidra till nya intryck.

Det handlar alltså om hur man systematiskt bör bygga staden för att optimera för stadsliv. I praktiken vill vi ju samtidigt ha en variation och det är alltid bra med undantag. Att inte bygga sluta kvarter här och var är ett (1) sätt att skapa dessa undantag.

Vad vi yimbyiter ofta motsätter oss är argumenten för att inte sluta kvarteren, bl.a. att ett direkt solljus är överprioriterat stadsliv i stort på gatorna.

En kompromiss för detta med solljus är ju genom att bygga enligt Vancouver-style/Vancouverism. Dvs. att sluta bebyggelsen de nedersta våningarna och sedan bygga ”torn” på dessa kvarter.
 0
Jan Wiklund (8 Maj 2013 11:29):
Vancouverism är väl i och för sig ett vidare begrepp än bara torn på ett fundament, se http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Vancouverism.​ Om man ska vara generös är det väl ungefär samma sak som det Yimby arbetar för? Alltså med höghus på slutna kvarter som ett sätt att lösa de praktiska problemen med att maximera innehållet på en liten yta med korta avstånd.
+1
Robin Andersson (8 Maj 2013 12:01):
Jan: Ja, det är det kanske. Men jag pekade på en del av Vancouverism.

Mer finns att läsa här: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​2/​vancouver-​-​varldens-​basta_​.​.​
 0
Jan Wiklund (8 Maj 2013 13:22):
Jo, den delen är ganska intressant... Ordentligt mycket högre hus kan vara ett sätt att skapa ordentliga brohuvuden på utsidan av tullarna, till exempel. Och ska man bygga ordentligt höga hur är det här modellen att göra det på. Rekommenderas även av Jan Gehl i Byer for mennesker.
 0
Marcus Bokvist (8 Maj 2013 21:54):
"Dels att skärma av innergårdarna från trafikbuller. Endast en liten liten öppning i ett kvarter ger en enorm skillnad för bullret. Det är till och med så att bullernivån per meter öppning ökar exponentiellt ju mindre öppningen är. "

Hur funkar det här? Blir det diffraktion om det bara är en liten spalt som släpper fram bullret? Hur högt måste man avskärman? Räcker det med att man inte ser trafiken eller måste man förhindra att bullret reflekteras mot innergårdens väggar?
+2
Hans H (9 Maj 2013 02:42):
Marcus: Ja, ljud böjer sig runt kanter (diffraktion). Hade ljud inte gjort det så hade slutna innergårdar varit nästan helt tysta, men tack vare diffraktion så letar sig ljud till viss del ner över takåsar. Men framför allt är det studsande ljud (dvs eko) som kommer in på innergården av att ha en öppning mot en gata.

I varje studs så dämpas ljud något och sprids ojämnt i alla riktningar. Hur mycket varje studs dämpar ljudet och hur riktad spridningen är i studsen beror på materialet som ljudet studsar mot.

Men när ljudet väl kommit in på innergården så kommer det studsa runt tills dess energi är borta av dämpningen i varje studs eller tills ljudenergin har hittat ut från innergården, antingen uppåt eller ut genom öppningen mot gatan.

Ljud kan också gå från ett medium till ett annat, och på så sätt gå igenom ett material, effekten är tydligare i en tunn kropp som ett plank eller fönsterruta, än en fastighet. Och det är framför allt lättare för lägre frekvenser att gå igenom kroppar.
+2
Rasmus Larsson (9 Maj 2013 12:30):
Grunden för bullerbekämpning, eller ljudisolering, är att helt undvika öppningar. En liten öppning släpper igenom lika mycket som en stor öppning. Men med små öppningar händer också andra saker. Om det är en liten öppning i en tunn yta så får vi diffraktion som tidigare påpekats. Är ytan tjock så får vi dessutom effekten av att ljudet går i ett rör eller mellan två plan, och då gäller att vissa frekvenser, vars våglängd har rätt relation till avståndet mellan rörets väggar, kommer att bibehållas medans andra släcks ut. Öppningen fungerar alltså som ett brusfilter som framhäver vissa ljud. En annan effekt är om öppningen är konisk, dvs bredare i den ena änden än i den andra. Om ljudkällan då finns i den smala änden kommer alla ljud att förstärkas kraftigt. Det är exakt samma förstärkningsmekanism som finns i en trattgrammofon, en trumpet eller en horn-högtalare. Omvänt så kan man använda koniska öppningar för att minska ljud om ljudkällan finns i den breda änden, tyvärr riskerar man att den smala öppningen just fungerar som ett frekvensfilter även här och att det uppkommer en stående våg precis i öppningen som fungerar som en tongenerator, eftersom energin i ljudet som dämpas i konen ska ta vägen nånstans så riskerar man en situation där en sån stående våg matas med mer energi löpande och därför växer i styrka. Stående vågor kan även uppkomma i en öppning med parallella sidor eller inne på innergården om motstående fasader är parallella med varandra. Risken för en stående våg på innergården minskar dramatiskt om gården saknar öppningar så att inget externt ljud kan komma in. Skulle man råka ha ett fönster i änden på en stående våg så får man en extremt obehaglig ljudsituation innanför fönstret.
+3
Magnus Johansson (9 Maj 2013 20:39):
Yimby är en intressant blandning av människor med expertkompetens och s.k. vanliga människor.

Båda behövs nog! En stad kan inte byggas av endast professionella planerare eller arkitekter.

Det kan framstå som ett utslag av elitism om "tyckare" inte ryms här. Har någon lärt sig om stadsplanering på internet så är det väl utmärkt?

Alternativet vore en tyst allmänhet som inte förstår eller kan/vill diskutera kring hur städer är uppbyggda, energiförbrukning, kollektivtrafik, sociala möten, hur grönområden kan förbättras och klassificeras, osv.

Dessa frågor är alldeles för viktiga för att begränsas till en liten grupp s.k. professionella.

Politiker är ofta "tyckare" och vice versa. Borde inte någon eller några av stadens blivande politiker yttra sig här om någonting?

"Promenadstaden" (läs: centrum) i Borlänge lär vara ganska ödslig idag. Något har hänt. Utan större tvekan diskuterar få av stadens invånare vad det var som hände. Från idyll till bilstad och däremellan ett nedrivet centrum med gågator. Det räckte inte att bygga gågator.

"Promenadstaden" i den lilla skånska orten Lövestad, nära Österlen, består till stor del av starkt nedgångna hus. Det finns nog ingen mer akut hotad småstadsmiljö i Sverige idag. Trots att ett antal av husen har (idag delvis svårlästa) informationsskyltar om när de byggdes och vem som bodde där. Det har uppenbart inte hjälpt. Har man involverat befolkningen i tillräcklig omfattning? Troligen inte!

"Promenadstaden" Hagalund i Solna jämnades till 95% med marken för drygt 40 år sedan. Det bodde lika mycket folk där som i dagens höghus. Var det nödvändigt att riva? Enda sättet att spara dessa hus för framtiden hade troligen varit att involvera befolkningen i området.

De flesta människor är inte "intellektuella". Men de har ofta åsikter om hur städer ska byggas. Ta gärna vara på dessa åsikter. Annars kan det inte fungera.

Låt folk tro att det kommer att finnas lika många bilar i Stockholm ett halvsekel efter peak oil och att man kan bygga bra promenadstad i alla fall. Det är bara att bygga om garagen till bostäder när de inte längre behövs, och av parkeringsplatserna kan bli små parker. Möts på halva vägen och var beredda att lyssna.
 0
Marcus Bokvist (9 Maj 2013 20:46):
Tack för era svar, det var upplysande. En fråga om Vancouverism dock, hur undviker man att de höga bostadshusen drabbas av buller?
 0
Rasmus Larsson (9 Maj 2013 23:56):
Tror att de höga husen i Vancouver drabbas av buller ganska mycket.
 0
Martin Kolk (10 Maj 2013 00:32):
Rasmus: Hur kan olika öppningar släppa in lika mycket ljud oavsett storlek? Mängden ljudvågor som passerar måste väll vara proportionellt till storleken på en öppning? Jag kan förstå att det kan finnas något tröskelvärde över vilket det inte är relevant, men det måste ju vara ganska stort.

En stående våg (resonans) är väll också bara beroende på formatet på en innergård, även om intensiteten väll beror på hur mycket ljud (energi) det finns.
 0
Rasmus Larsson (10 Maj 2013 02:10):
Martin: En stående våg måste ha en ljudkälla för att uppkomma, finns ingen ljudkälla på gården blir det ingen stående våg. Annars är det naturligtvis så att innergårdar med släta parallella väggar är som gjorda för att det ska uppkomma stående vågor.

Vad gäller öppningar och ljudgenomsläpp så är det uppenbart att det sker extremt mycket konstiga saker när man ändrar form och storlek på dem. Rent fysiskt så släpper de inte igenom samma mängd ljud och framför allt inte samma ljud. I praktiken kan det vara stora skillnader där en liten öppning kan både skapa mindre bullergenomsläpp eller mer pga förstärkningseffekter än en stor öppning.

Se det mer som en praktisk tumregel att alla öppningar släpper igenom samma ljud. Vill man bli av med buller måste man eliminera öppningen, inte ändra dess form eller storlek. Ändrar man bara form och storlek så kommer man huvudsakligen att modifiera ljudets karaktär, inte ta bort det.

Sen finns sätt att konstruera öppningar så att de inte släpper igenom ljud men släpper igenom en luftström. det gör man med baffel-labyrinter där väggarna är klädda med ljudabsorberande material. Man kan dock inte konstruera en öppning så att det går att se igenom den samtidigt som man tillåter luft att flöda genom öppningen.
+1
Jan Wiklund (12 Maj 2013 13:31):
Marcus, Rasmus: Erfarenheter av att vistas högt ovanför gatumiljö säger mig att visst bullrar det men inte lika mycket som längre ner.
 0
Riktig Promenad Stad (30 Maj 2013 09:51):
Hej,

Jag bor i en riktigt promenad stad, Hamburg. Flyttade hit med begreppet "Promenadstad" ringande i öronen. Insåg efter en period att detta är en stad där de lyckats.

Staden är grönare och mer promenadvänlig trots att bilen gynnas mer och staden har mindre yta till sitt förfogande.

Min analys till orsaken är att man verkligen har varit sparsam med utrymmen till privat karaktär och lagt dessa på det offentliga rummet.

Vi är fortfarande fast i uppdelningen av ytor efter användning och i det amerikanska synsättet med att det finns så oerhört gott om plats att planera. Det verkar alltid finnas en åker eller öppen plätt att bebygga. Då behöver inte planeringen vara lika noggrann. Blir det fel kan man alltid ta ny yta i anspråk.
 0
Robin Andersson (30 Maj 2013 17:52):
RPS:

Hej! Jag kan bara hålla med dig. Även om jag aldrig har besökt Hamburg, så förstår jag vad du menar. Kan det vara så att man bör titta noggrannare på förhållandet mellan privata zoner - semi-privata zoner och offentliga zoner (gator och torg) i Hamburg och andra europeiska städer där folk uppfattar det som en trevlig miljö? Finns det någon sådan analys att tillgå?

Vidare kan man ju fråga sig hur användandet av takterasser (som väl borde anses vara semi-privata ytor) förändrar det förhållandet.
 0
Jan Wiklund (31 Maj 2013 18:39):
Jan Gehl har ju ägnat hela livet åt sånt - han kanske har en idé? Se för övrigt http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​promenadstader-​i-​praktike_​.​.​
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter