Stadsplanen gör comeback!

Det finns ett parti i utredningen med jämförelser mot andra länder. Så läs utredningen! :)

Rätt håll! Dock tror jag att det kan bli lite bekymmer att genomföra detta, men kommer antagligen att bli mycket bättre än dagens situation...

Det som sägs på klippet låter väldigt vettigt. Framförallt det om att engagera grannar och andra berörda INNAN planen har matats in i systemet, och att länsstyrelsen endast yttrar sig i områdesplanen och inte i varenda detaljplan eller bygglov.

Det som jag kan se som en stor utmaning i detta är hur kommunerna lyckas ta fram bra områdesplaner som inte försvårar för ändrade behov över tid.

Jag har läst en stor del av utredningen och förslaget, samt varit med i referensgruppen för Yimbys räkning. Det finns bra saker men även några saker som är mindre bra. Återkommer med mer så småningom, men läs vad jag skriver i tråden om förslaget på Yimby Sveriges facebookgrupp https:​/​/​www.​facebook.​com/​groups/​yimbysverige/​

Karolina: Med risk för att jag främst försvarar möjligheten till utglesade städer: Bostadsbrist är i Sverige ett reellt problem, matbrist är det inte. Att stärka bostadsproduktionen på jordbrukets bekostnad verkar därför i mitt tycke ganska vettigt.

Och ja, det tycker jag även om det finns en teoretisk sannolikhet att det kan bli annorlunda i framtiden.

Jordbruksmarkens status ändras inte alls med det här förslaget. Definitivt inte i relation till bostadsbyggandet. Länstyrelsen möjligheter att påverka minskar inte heller, snarare tvärtom.

Problemet med jordbruksmarken och villamattor är att jordbruksmarken inte är detaljplanerad och då har markägaren rätt att bygga i viss utsträckning.

Ur ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att få stopp på perfier exploatering och utglesade strukturer. Att bygga förort på orörd mark i periferin har enorma konsekvenser. Förortsstrukturer är segregerade, dvs mindre socialt hållbara. De är också i högre grad bilberoende, vilket är ohållbart ur ekologisk och ekonomisk synvinkel. De minskar också djurs naturliga habitat och detta hotar i förlängningen biodiversiteten. Detta är viktiga faktorer som absolut borde skyddas ytterligare i en ny pbl. En ny pbl måste agera mot ohållbart byggande och göra det lätt att göra rätt.

Jag förstår inte riktigt poängen med att ha översiktsplan och områdesplan över huvud taget om de inte skall vara bindande. Hur är tanken? Är det för att länsstyrelsen/staten vill försäkra sig emot kommunen? Ambitionen med planerna måste väl ända vara att göra de bra nog för att det inte skall vara ett problem att man följer dem, om det finns relevanta riksintressen så kan man väl inkorporera dem i planerna? Någon som är insatt?

Områdesplanerna som lyfts fram som den stora nya grejen är också en stor ny grej. De innebär att kommunen frivilligt överger det kommunala självstyret och överlåter beslutandemakten över planen till Länstyrelsen.

Kommunen föreslår en plan, som inte är bindande, och sen granskar Länstyrelsen planen och lämnar ett granskningsyttrande. Granskningsyttrandet kommer sedan att i praktiken vara en del av planen och såvitt jag kan se så är just granskningsyttrandet bindande krav i planen, dvs de enda bindande kraven i planen.

Det är också länstyrelsen som i granskningsyttrandet beslutar om kravet på detaljplan ska upphävas inom områdesplanen och man kan gå direkt på bygglov. Detta är alltså inget kommunen kan bestämma själva utan det är länstyrelsen som beslutar detta. Vilket länsstyrelsen inte kommer göra eftersom de inte har inflytande i bygglovsfrågor men en massa inflytande i detaljplanefrågor.

Störst frihet och makt över planeringen får kommunerna i det här förslaget om de struntar i områdesplaner och sen detaljplanerar all mark med mycket korta genomförandetider och sen väntar med att bygga något tills genomförandetiden gått ut. Då kan de sen bygga relativt fritt med bara bygglovsprövning inom det som är angivet som kvartersmark i detaljplanerna eller i äldre stadsplaner om det finns såna men inte detaljplan.

Förslaget om områdesplaner skulle kunna vara bra om man ändrade Länstyrelsens roll lite och bestämde att det är Mark och Miljödomstolen som i en Plan-dom ska slutgiltigt reglera om detaljplanekravet upphävs genom områdesplanen. Då blir kommunens plan och länstyrelsens granskningsyttrande partsinlagor i en domstolsförhandling som reder ut vad som faktiskt gäller och sen fattar ett bindande beslut. Områdesplanerna blir då bindande eller i alla fall de delar där Länstyrelsen eller kommunen begärt av domstolen att de ska vara bindande. Dvs det skulle fungera ungefär som med vattendomar.

Vad gäller hur bindande en områdesplan är så är den delvis bindande. Om länstyrelsen har gått med på att upphäva detaljplanekravet så är områdesplanen bindande om man går direkt på bygglov: Medans områdesplanen inte är bindande ifall man väljer att ändå upprätta en detaljplan. då övertrumfar detaljplanen områdesplanen.

Områdesplanerna skulle kunna vara ett effektivt instrument för att hindra villabebyggelse på jordbruksmark. Genom att upprätta en områdesplan för all jordbruksmark i en kommun och ange marken som just jordbruksmark och samtidigt också ange att all bebyggelse inom området kräver detaljplan så har kommunen effektivt förhindrat all villabebyggelse på jordbruksmark.

För att sätta det här med sprawl och påverkan på jordbruksmark i ett sammanhang. 3 % av Sveriges areal består av bostäder och trädgårdar, 8 % består av jordbruksmark. I Skåne är sifforna 10 respektive 48 % - för övrigt det enda län där inte skog är den posten när man räknar markanvändning.
http:​/​/​www.​scb.​se/​Pages/​PressRelease_​_​_​_​254451.​aspx

Sprawlen ska med andra ord gå väldigt långt innan den får något statistiskt märkbar effekt på markanvändningen. Sen kan man förstås vara mot sprawl av andra skäl, som att det ger dåligt underlag före service och transporter.

Men för att ge sig på den viktigare sakfrågan: en snabbare byggprocess. Det kommer att vara hopplöst att få till en ordning där berörda inte kan överklaga enskilda bygglov, och allt annat är nog bara förändringar på marginalen med - som behandlats ovan - frågor om vilken myndighet som ska ha makt över vad. Ett sätt, gångbart eller ej vet jag inte, vore att få bort överklaganden från förvaltningsrätten och istället göra civilrätt av det, med andra ord att man gör så att färre har möjlighet att anföra besvär mot planer på annans mark, men att man efteråt kan föra en civilrättslig skadeståndsprocess om ens fastighet förlorat i värde. Då skulle man också i förskott kunna förhandla bort denna skadeståndsrätt, lite som när man "köpte ut" Slussenöverklagandet om hur det påverkade KF-huset.

Som jag förstår det så handlar det inte om att kommunen skulle ge upp mer av sitt planmonopol. Länsstyrelsen (staten) har ju redan idag möjlighet att gå in och stoppa planer. Skillnaden med områdesplaner blir att staten (och medborgarna) kommer in på en mer övergripande nivå, vilket jag tror är bra. Ett problem idag är ju just att varje detaljplan prövas för sig, utan övergripande analys.

Följer kommunen sedan områdesplanen så kan de bara köra, med det här förslaget. Men de är inte bundna till den utan kan bryta mot den, men då får de köra detaljplan först (som idag).

Sedan är det klart att detta inte i sig säkerställer bra planering. Stat, kommun och medborgare måste själva vilja ha blandstadsplanering istället för sprawl om det ska bli så. Men så är det ju i en demokrati. Det viktiga är att vi har smidiga redskap för att förverkliga det vi i demokratiska processer kommit fram till att vi ska göra. Det är det som saknas idag.

Tycker att detta verkar vara ett stort steg åt rätt håll. Polletten kanske börjar trilla ner.

Kh: Ja, som jag uppfattar det ska områdesplanen gälla på ungefär stadsdelsnivå. Kommunen utformar men Lst ska godkänna. Inget konstigt i det. Staten har fortfarande en stark ställning i vårt land även om den delvis har försvagats under 1900-talet.

Att det inte varit utredarens syfte att avskaffa planmonopolet är helt klart. Och han har även försökt balansera detta genom att införa inskränkningar i Länstyrelsernas befogenheter på vilka grunder de får neka detaljplanebefrielse. Det är bara det att det inte räcker eftersom Länstyrelserna får dubbla roller, både granskande och dömande. Att det blivit så här beror på väldigt hård lobbying från Länstyrelsernas representanter i utredningsprocessen. En orsak till det är att Länsstyrelserna försöker motivera sin existens och är panikslagna av den rätt hårda lobbying som pågår för att avskaffa dem. Varken kommunerna, fackmyndigheterna eller domstolarna tycker att Länstyrelserna gör ett bra jobb och de ses mest som en instans som ställer till saker och alla andra tycker att det vore mycket bättre om de pratade direkt med varandra istället för att Länstyrelserna ska sitta som mellanhand i allt.

Jag misstänker starkt att Lars Magnusson nog gärna skulle föreslagit en lösning med domstolsprövning för att lösa intressekonflikten mellan staten och kommunerna men det finns inte utrymme för det i direktivet så han kunde nog inte lägga ett sånt förslag. Men det betyder ju inte att inte Yimby kan driva det för Regeringen kan ju själva välja att tillföra en sån sak till förslaget innan de skriver en proposition, eller välja att tillsätta en utredning som specifikt tittar på detta.

@Johannes

Idag existerar ingen möjlighet där staten genom att upprätta en skrivelse kan få in gällande villkor i en plan. det enda de kan göra är att underkänna planer och säga åt kommunen att göra om jobbet.

Med den här processen så kan staten direktinjektera planvillkor i gällande planer med ett granskningsyttrande. Det är en radikal förändring.

@Karolina

Jordbruksmarken är redan ett riksintresse. Hade det inte varit det hade inte Länstyrelserna kunnat agera.

Det här förslaget kommer inte att öka bostadsbyggandet på jordbruksmark. Men det kommer inte minska det heller.

Nyckeln till att stoppa sprawl på jordbruksmark är att ändra väglagen så kommunerna får mer makt över var vägar byggs på landsbygden. Sprawl kräver snabba effektiva vägar från Sprawlet till centrum. Idag har inte kommunerna makten över detta eftersom Trafikverket kan göra lite som de vill utanför tätorterna.

Kommunerna brukar å andra sidan vara ganska positivt inställda till att Trafikverket kommer och finansierar deras infrastruktur. Dessutom är det långt ifrån säkert att kommunen har intresse av att stoppa sprawlet. Många kommuner lever på det, exempelvis Kungsbacka. Det behövs någon instans som driver regionala intressen, för det är endast från ett regionalt perspektiv som utglesningen och dess konsekvenser både när det gäller markförstörelse och onödigt transportbehov blir fullt tydliga.

För att förtydliga lite kring konflikten mellan kommunerna och länsstyrelserna kring länstyrelsernas roll. Fram till 1987 hade Länsstyrelserna den slutgiltiga makten över kommunernas planer eftersom planerna inte var giltiga förrän Länstyrelserna hade fastställt dem. Och det man ser här är att Länstyrelserna haft väldigt svårt att acceptera denna maktförlust och i stor utsträckning fortsatt agera som om det är de som ska bestämma över planerna. Och förslaget om områdesplaner innebär en återgång till det system som gällde före 1987 vad gäller Länstyrelsernas makt. Notera att detta var beslutsmodellen som gällde då SCAFT-planeringen var som allra värst, vilket inte är så konstigt för även om SCAFT verkar horribelt storskaligt på kommunal nivå så ser man ju knappt de enskilda zon-områdena på en regional karta utan det känns som en lagom detaljeringsgrad på den nivån.

Det här betyder inte att systemet med områdesplaner i sig är fel, tvärtom är det ett mycket bra förslag om man får bort Länstyrelserna ur beslutsfattandet. Det finns ingen som helst anledning att återinrätta Länstyrelsernas makt bara för att man skapar en ny planmetod. Att ett regionalt organ har beslutandemakten över den lokala områdesplaneringen kan bara leda till att skalan på planeringen återigen ökas till en nivå som motsvarar den värsta SCAFTperioden på 60 och 70-talet.

Vad gäller jordbruksmarken kan dock den regionala nivån vara bra. I princip borde man kunna införa ett system där exploatering av jordbruksmark endast kan ske ifall samtliga nivåer är överens om att så ska ske.

Dvs markägaren, kommunen, länsstyrelsen, jordbruksverket och naturvårdsverket ska allihopa bevilja tillstånd för att avveckla jordbruksmark och använda den för annat ändamål.

Ett sånt tillstånd kommer bli svårt att få med resultat att jordbruksmarken bevaras och städerna måste allihopa fokusera på att bli tätare. Resultatet kommer även att vara en kraftig uppgång för markpriserna i städerna vilket skapar incitament att bygga högt.

Vill man göra det ännu svårare kan man införa en rätt för tredje part att anmäla brukningsintresse för den aktuella marken och låta en sån anmälan blockera avvecklingen av jordbruksmarken. Har en sån anmälan skett och markägaren själv inte vill bruka marken bör den tvångsarrenderas ut till den som är beredd att betala högsta arrendet.

Rasmus: Det är möjligt att du har rätt i din bedömning, men jag ser inte dt självklara i att statligt inflytande skulle leda till sprawl, eller att en ökad judikalisering av planprocessen är bättre än att ha Länsstyrelser. Men jag låter mig gärna övertygas...

@Johannes Åsberg Poängen vad gäller sprawl är det är en ickefråga i relation till förslagen i denna utredning. Genomförs detta kommer det varken leda till mer eller mindre sprawl eller mer eller mindre exploaterad jordbruksmark än om man inte genomför det. Det finns inget i de faktiska lagförslagen som kan påverka detta.

@Krister

Ja, vägverket kan enkelt köra över länsstyrelsen men de kan få problem med andra myndigheter och då hamnar det aningen i domstol eller hos regeringen.

Rasmus: OK, jag uppfattade det som att det var ett av dina argument för varför Länsstyrelsens inflytande var dåligt: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​13/​0​5/​stadsplanen-​gor-​comeback_​3.​.​ "Att ett regionalt organ har beslutandemakten över den lokala områdesplaneringen kan bara leda till att skalan på planeringen återigen ökas till en nivå som motsvarar den värsta SCAFTperioden på 60 och 70-talet."

Men om det nu inte är så, vad är då problemet med att Länsstyrelsen konsulteras på tidigt stadium? Det är väl bättre att klara ut eventuella problem som Lst har med kommunens planer så tidigt som möjligt i processen, just för att slippa långa planprocesser? Det är väl också därför som utredningen föreslår detta?

@Johannes Åsberg

Utredningen tar själv upp att det är ett problem att Länstyrelsen har 2 helt olika roller, dels att företräda statens intressen som part, t ex försvarets önskemål om skyddszoner, trafikverkets önskemål om att behålla markreservat för 5 alternativa sträckningar av en motorväg som de inte fått uppdraget att planera ännu och som kanske blir av om 30 år, naturvårdsverkets intresse av att skydda växtplatser för nästan rödlistade arter, riksantikvarieämbetets intresse av att bevara nästan nybyggda miljöer för att de kanske blir bevarandevärda i framtiden osv. Notera att detta inte alls handlar om lagligheten utan om önskemål som ligger till grund för förhandlingar med den som egentligen bestämmer, dvs kommunen och markägaren.

Och dels bedöma planernas laglighet, dvs om de inkräktar på gällande militära skyddszoner, verkliga vägreservat för vägar som redan håller på att projekteras, skydd av växtplatser för rödlistade arter som är genuint skyddsvärda, beslutat bevarandevärda och skyddade bebyggelsemiljöer m.m.

Mänga av problemen vi ser där Länstyrelserna fattar helt absurda beslut handlar just om att de blandar ihop dessa roller fullständigt. Enligt PBL ska de ha den andra rollen, både i nuvarande lag och i utredningens förslag. Men enligt annan lag ska länstyrelsen ha den första rollen, också. Situationen är alltså att samma tjänsteman ena dagen sitter på länsstyrelsen och fungerar som vägverkets lokala förhandlingsombud med en kommun och nästa dag sitter och beslutar om en detaljplan rörande bebyggelse i närheten av vägverkets väg är laglig eller inte. Det är en situation vi inte har någon annanstans i samhället därför att man normalt skiljer på dessa roller av rättssäkerhetsskäl.

När det gäller t ex vattenverksamhet så har man sen länge skiljt på rollerna genom att lagligheten bedöms av en vattendomstol som även beslutar vad som gäller om berörda parter har motstridiga intressen.

Just detta när parterna dessutom har motstridiga intressen är intressant. För en domstol har skyldighet att gör en objektiv bedömning i det fallet, Men länsstyrelsen har skyldigheten att företräda statens intresse och har inte alls samma skyldighet att vara objektiv.

Det verkligt intressanta är egentligen att utredningen har föreslagit exakt den process som krävs för att kunna stoppa dit en plandomstol också i slutet av processen, utan att föreslå detta. Jag tror att Lars Magnusson räknar kallt med att det kommer in remiss-svar som föreslår just att det ska vara en domstol som tittar på planen och länsstyrelsens granskningsyttrande och sen fattar beslut om detaljplanebefrielse alternativt avslår detta.

Rasmus: Tack för klargörandet! :)

@Johannes Å

Jo, jag är tveksam till att regional planering ska övertrumfa lokalplanering. Men det är en annan diskussion som inte berör detta förslag. Ledsen att jag virrade till det genom att blanda in en fråga som inte var relevant eftersom detta är tillräckligt komplicerat ändå.

I övrigt så är det precis som du är inne på en mycket bra idé från utredningen att Länsstyrelsen ska tvingas fatta beslut på ett mycket tidigt stadium i planeringen om vilka intressen staten egentligen har och även i det sammanhanget göra ett utlåtande om huruvida de anser att planen är laglig. Det kan inte vara fel. Men det bör vara en annan objektiv part som sen beslutar om planen är laglig och uppfyller villkoren för detaljplanebefrielse.

Troligen kommer allt gå mycket snabbare så eftersom vi slipper att kommunen och länsstyrelsen sitter och förhandlar i 4 år för att försöka hitta en kompromiss där det inte går att kompromissa. Istället kommer de snabbt konstatera att de inte är överens och be domstolen lyssna på argumenten och sen fatta beslut, vilket bör ta ca 3 månader.

Vi har varit inne på trafikverkets destruktiva roll litegrann, och risken att de via länsstyrelsen får juridisk makt att styra byggandet åt sitt håll. Vilket som sagt är destruktivt.

Men det mest destruktiva är såvitt jag förstår ekonomin. För kommunen "lönar det sig", åtminstone på mycket kort sikt, att definiera om sina gator till regionala leder och låta staten betala dem. Vilket innebär att trafikverksingenjörerna får bestämma stadsstrukturen. Och det torde inte påverkas alls av en sån här lagändring.

Eller gör det? Och i så fall i positiv riktning? För om kommunen måste diskutera även strukturfrågor politiskt borde såna här snållösningar bli mycket svårare att få till? Vad ser ni för utvecklingsmöjligheter där, Rasmus och Johannes?

@Jan En områdesplan som uppnått status av att erbjuda detaljplanebefrielse innebär att trafikinjenjörerna sen har ganska lite att säga till om inom ramen för vad områdesplanen tillåter.

Men ännu mindre får de att säga till om på de ställen där det finns kvartersmark i ett tidigare stadsplanerat eller detaljplanerat område där genomförandetiden gått ut. Som förslaget ligger så upphävs en massa prickmarksregler och bestämmelserna om byggnaders placering på tomtmarken så fort genomförandetiden är över. Det betyder att man kan bygga i trottoarläge på platser där detta inte varit tillåtet så länge man håller sig inom områdets stil och skala.

Jag tänkte väl att det fanns en hake... "Områdets stil och skala" är ju en ganska förbjudande regel. Men jag antar att den också går att få bort i en områdesplan.

Ja, finns det en områdesplan så gäller enligt förslaget valfritt områdesplanens regler eller de allmänna lagreglerna om just områdets stil och skala.

Efter en Turkietresa samt tillhörande ikapp-jobbande så har jag äntligen fått tid att gå igenom detta oerhört intressanta betänkande.

Jag kan inte vara annat än nöjd när jag läser hur påfallande lika utredarens uppfattning och förslag är de som jag själv har argumenterat kring!

Jag har, bl.a. i tråden för "Det framtida Årstafältet", just föreslagit många av de saker som utredaren redovisar. Det första jag tänker på är att man lyfter upp statens inflytande till en mer övergripande nivå - det som utredaren kallar för "områdesplaner". Mitt förlag var att man gjorde mer omfattande detaljplaner med en lägre detaljeringsnivå. Jag skulle vilja likställa dessa. Dessutom föreslog jag att man skulle använda sig av en byggnadsordning för att godkänna byggprojekt genom bygglovshantering. Det är ungefär detsamma som utredaren föreslår. Han vill att man ska kunna göra någon slags generell byggnadsordning specifik för varje områdesplan, vari man sedan enkelt kan ge godkännande för byggprojekt utan ytterligare planprocess. Skillnaden är att utredaren behåller möjligheten att detaljplanera vissa mer "avancerade byggprojekt" eller byggprojekt utanför befintliga områdesplaner.

Jag anser också att det är bra att man vågar ta upp den regionala samordningen av ny bebyggelse. Exempelvis så har Östergötland ett stort problem med en allt minskande befolkning i de mindre tätorterna bland småkommunerna. Endast Linköping och Norrköping, samt ev. marginellt i någon annan kommun, ökar i befolkning. Detta beror ju på att man saknar en regional planering för tätorternas roller i regionen. Både Linköping och Norrköping bygger nya småhusområden. Detta innebär en suboptimering av regionens utveckling. Ur ett regionalt perspektiv är det viktigare att dessa städer byggs som täta kompakta stadsmassor som agerar tillväxtmotorer i regionen. Varför inte låta de mindre tätorterna i kranskommunerna stå för regionens lågskaliga bebyggelse? (Därmed inte sagt att de ska byggas ut som villamattor. Småstaden kan ju vara både tät och lågskalig.)

Summa summarum så tycker jag att denna utredning föreslår en rad utmärkta reformer för planprocessen som jag tror kommer att bidra till både ett snabbare och billigare byggande, men framför allt att man åter igen vågar att bygga intill befintlig bebyggelse - dvs. att mycket av incitamentet för sprawl försvinner.

Ett frågetecken är dock den övervägande diskussionen om bostäder. Det är väl viktigt att bygga all typ av bebyggelse? Bostadsbyggandet må vara eftersatt men är blott endast en del av stadsbyggandet. Det är ju stadsbyggande i stort som behöver underlättas.

Definitivt ett steg i rätt riktning. Fast alla de som alltid överklagar allt överklagar väl detta också...

Jag var på ett Jerker-mingel i går kväll och lyssnade på bl.a. Ulf Johannisson, en politisk insider med erfarenhet från byggbranschen. Han var också mycket positiv (utifrån en ren yimby-ståndpunkt, som jag uppfattade det) men varnade för alltför stor optimism; lag är en sak, en helt annan är hur den implementeras i kommunerna. Lagen erbjuder en möjlighet, det är inte alls säkert att kommunernas planeringspraxis förändras för den sakens skull. Det finns många revir som hotas och som kommer att försvaras.

Så det finns mycket för oss att göra. Frågan är vad.

Jag passade på att briefa min arbetskompis som sitter i exploateringsnämnden (S), och hon var mycket positiv. Områdesplaner istället för detaljplaner ökar politikernas möjlighet att ha överblick, menar hon, och därmed deras möjlighet att hålla jämna steg med planbyråkratin. Så möjligen finns ett politiskt stöd i båda blocken.

Å andra sidan menade Annika Billström (som också var på minglet) att det tyvärr finns många svaga politiker som låter byråkratin hållas för att det är enklast så. Här kan yimby spela en roll som blåslampa.

Risken är ju att "man" inte ser någon lösning, utan att man våndar sig fram och ångestar så mycket att inga beslut tas.

Vi får fortsätta komma med väl underbyggda förslag!

Jens: Ja, och gärna vara mer proaktiva! Inte bara reagera på halvbra stadsplaneförslag, utan komma med egna förslag som kan flytta målstolparna.

Kunde kommande tio års stadsplaner bli "kompromisser" mellan yimbyförslag och andra förslag vore ändå mycket vunnet...