Paradigmskifte på gång?

De senaste decenniernas viktigaste strategi för att bygga många bostäder har varit att omvandla gammal industrimark till nya moderna stadsdelar. Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden är tre exempel. Men tillgången på gammal industrimark ärändlig. Stockholms vilja att växa kommer att fortsätta även när de gamla, tidigare industriområdena är slut.

Vår översiktsplan, Promenadstaden, pekar ut platser där befintliga stadsdelar ska utvecklas och hur ny bebyggelse tydligare ska koppla samman delar av staden som idag ligger åtskilda. Hittills har översiktsplanen omsatts i verklighet dels i detaljplaneringen av enskilda projekt, dels genom större planprogram som syftar till helhetsgrepp över större områden. Dessa metoder kommer att vara otillräckliga för att skapa bostäder i den takt som krävs när Stockholm fortsätter att växa.

Jag tror att ju tidigare medborgarna får komma till tals, desto mer konstruktiva blir förslagen kring hur de egna stadsdelarna kan utvecklas. Om de boende har inflytande över utvecklingen av sin stadsdel kan acceptansen för ny bebyggelse öka. Alla vi som bor i Stockholm påverkas ju av stadens tillväxt.

Jag anser att det är självklart att programarbeten för större stadsdelsområden ska studeras tillsammans med medborgarna. Och helst i ett så tidigt skede som möjligt. Det skulle innebära flera fördelar:

Alla intressenter bjuds in till samma bord. I varje programarbete ska stockholmarna, byggherrarna och kommunen träffas och tillsammans resonera kring var nya byggnader i stadsdelen passar bäst, innan några beslut om var nya hus ska byggas har fattats. På så vis kan goda idéer och nya lösningar fångas upp och antalet konflikter minimeras.

Programarbetet blir konkret. När hela stadsdelen ingår i programarbetet kan man bestämma vilka platser som kan bebyggas och vilka som ska sparas. Helhetsgreppet innebär att värdefulla platser kan sparas och rustas upp till riktiga parker, lekplatser eller annat. De avvägningarna ska göras redan i programmet. När utvecklingen av en stadsdel är utstakad för de kommande åren blir det också lättare att planera in skolor, parker, gruppbostäder, förskolor, gator och kollektivtrafik.
 
Minsta antalet nya bostäder fastställs från start. Programarbetet ska vara öppet för diskussioner om var husen ska placeras och hur de ska se ut. Men på en avgörande punkt saknas utrymme för kompromisser: antalet planerade bostäder får inte minska under processen, endast öka. Det är ett måste för att nå stadens bostadsmål.