Utskrift från www.yimby.se
....

Paradigmskifte på gång?

 

Gluggplanering leder lätt till sådant här - ickeplatser.

I lördagsnumret av Dagens Nyheter (endast papperstidningen) intervjuades Stockholms Stadsbyggnadsborgarråd Regina Kevius(m) om stadsplaneringen i Stockholm och hur hon tänker kring utvecklingen framåt. Resonemanget - som hon utvecklar vidare på sin blogg - är mycket intressant läsning.

Enligt Regina Kevius jobbar nu Stockholms stad med en strategi som går ut på att gå ifrån det kritiserade glugg-tänkandet och istället jobba mer med att ta större grepp på områden genom att ta fram områdesprogram och se områden mer i ett sammanhang. I sitt blogginlägg lyfter Kevius även fram att det är viktigt att få in medborgarperspektivet och medborgardialogen i ett tidigare skede än man tidigare har gjort.

Texten är väldigt intressant och målsättningarna är - om de lyckas - något av ett paradigmskifte i en riktning som ligger mycket närmare den typ av stadsplanering som vi i YIMBY vill se.

De senaste decenniernas viktigaste strategi för att bygga många bostäder har varit att omvandla gammal industrimark till nya moderna stadsdelar. Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden är tre exempel. Men tillgången på gammal industrimark ärändlig. Stockholms vilja att växa kommer att fortsätta även när de gamla, tidigare industriområdena är slut.

Vår översiktsplan, Promenadstaden, pekar ut platser där befintliga stadsdelar ska utvecklas och hur ny bebyggelse tydligare ska koppla samman delar av staden som idag ligger åtskilda. Hittills har översiktsplanen omsatts i verklighet dels i detaljplaneringen av enskilda projekt, dels genom större planprogram som syftar till helhetsgrepp över större områden. Dessa metoder kommer att vara otillräckliga för att skapa bostäder i den takt som krävs när Stockholm fortsätter att växa.

Jag tror att ju tidigare medborgarna får komma till tals, desto mer konstruktiva blir förslagen kring hur de egna stadsdelarna kan utvecklas. Om de boende har inflytande över utvecklingen av sin stadsdel kan acceptansen för ny bebyggelse öka. Alla vi som bor i Stockholm påverkas ju av stadens tillväxt.

Jag anser att det är självklart att programarbeten för större stadsdelsområden ska studeras tillsammans med medborgarna. Och helst i ett så tidigt skede som möjligt. Det skulle innebära flera fördelar:

Alla intressenter bjuds in till samma bord. I varje programarbete ska stockholmarna, byggherrarna och kommunen träffas och tillsammans resonera kring var nya byggnader i stadsdelen passar bäst, innan några beslut om var nya hus ska byggas har fattats. På så vis kan goda idéer och nya lösningar fångas upp och antalet konflikter minimeras.

Programarbetet blir konkret. När hela stadsdelen ingår i programarbetet kan man bestämma vilka platser som kan bebyggas och vilka som ska sparas. Helhetsgreppet innebär att värdefulla platser kan sparas och rustas upp till riktiga parker, lekplatser eller annat. De avvägningarna ska göras redan i programmet. När utvecklingen av en stadsdel är utstakad för de kommande åren blir det också lättare att planera in skolor, parker, gruppbostäder, förskolor, gator och kollektivtrafik.
 
Minsta antalet nya bostäder fastställs från start. Programarbetet ska vara öppet för diskussioner om var husen ska placeras och hur de ska se ut. Men på en avgörande punkt saknas utrymme för kompromisser: antalet planerade bostäder får inte minska under processen, endast öka. Det är ett måste för att nå stadens bostadsmål.

Det kommer att krävas en hel del politiskt mod och kraften att bryta upp gamla strukturer för att lyckas genomföra en sådan här stor förändring i hanteringen av stadsutveckling.

Det finns också en misstänksamhet mot nybyggnation hos vissa grupper som bara kan brytas med bra planer som uppskattas av stadens invånare.  Urbanitet och blandade funktioner av olika typer och skala *är* populärare än soljusinsläppsoptimerade bostadsenheter i lammellform. De flesta uppskattar stadsdelar där inte alla hus har samma färg. Och det är trevligt om det inte ser ut som att hela kvarteret har hyvlats av med en osthyvel som gett alla hus precis samma höjd.

Det här är rätt självklara saker som byggbolagen ändå lyckas missa gång på gång och då skadar det förstås inte om staden kan ge en push i rätt riktning.

Om den nya strategin lyckas i ett faktiskt genomförande skulle det innebära ett påtagligt steg i rätt riktning för Stockholms framtida utveckling. En utveckling med mer sammanhängande planering och en diskussion som involverar stadens invånare på ett konstruktivt sätt redan i ett tidigt skede ligger helt i linje både med YIMBY:s syn på stadsutveckling liksom vårt stadsplanerförslag Lindhagenplanen 2.0.

Vi håller således tummarna och kommer förstås - om det visar sig behövas - påminna om strategin vid behov.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Martin Kolk (17 September 2013 00:43):
Jag tänkte samma sak när jag läste artikeln, och exemplet det gav, att omarbeta bagarmossen/skarpnäck-planen är ju dessutom en bra applicering på resonemanget.
 0
Robin Andersson (17 September 2013 08:32):
Intressant!

Samtidigt kan jag inte undgå att tänka att detta är ett sätt att hantera en från början dålig byråkratisk stadsplaneringsprocess. Istället bör man ju fundera över hur man kan förbättra processen i sig. Problemet är ju inte att folk är emot stadsutvecklingen, utan snarare att de inte vet varför du ska vara för den.

Man måste lyfta upp fördelarna med stadsutveckling. Vad tjänar man på att få nya/fler grannar? Nackdelarna är ju för del flesta ganska tydliga. Trängsel. Ev. störningar. "Främlingar i närheten".

En lösning som jag har tänkt på tidigare är att dela ut en stadsmiljöpeng till varje område baserat på antal invånare eller kanske exploateringtal. För ju fler som bor i ett kvarter/område, ju mer resurser läggs på offentliga miljöer, såsom parker, torg, mm. På så sätt blir ju förtätningens fördelar mer påtagliga även på lokal nivå.
+2
Jan Wiklund (17 September 2013 09:17):
Samtidigt ska vi inte vara för skeptiska till folks förmåga att tänka rationellt. Initiativet till att bygga i Hjorthagen togs av hjorthagsborna för att deras service tunnades ut. I Rågsved har folk försökt få stan att bygga mer i centrum, av samma skäl. De flesta inser nog att ju fler människor det finns i ett område desto mer kan man satsa på det - både från officiellt och kommersiellt håll.
 0
Robin Andersson (17 September 2013 09:26):
Jag kan säga att här i Årsta finns det inga initiativ till förtätning från de boende. Kanske för att man lever så pass mycket på själva innerstaden (Södermalm) att man känner att man inte behöver mer "service". Däremot, om man skulle dela ut pengar för investering i stadsmiljön lokalt - inkl. underhåll - så kanske fördelarna för förtätning skulle bli mer konkret och inte minst utjämnad över staden. Då kanske det skulle finnas större incitament för befolkningen lokalt att försöka få till en förtätning. Dvs. att diskussionen flyttar sig från om man ska förtäta till hur man ska förtäta.
+4
TJ (17 September 2013 09:56):
Det har också saknats bra exempel på förtätning eftersom nästan allt som byggts de senaste åttio åren har varit antiurbant. Man har glömt att nybyggnation kan tillföra områden kvaliteter. Om man börjar göra rätt så kommer motståndet brytas ned automatiskt.
+2
Jan Wiklund (17 September 2013 11:25):
Robin: Hade en gång ett snack med damerna bakom försvaret för Årstafältet, där de sa sig vilja ha kvar Årstafältet men gärna såg att Årsta förvandlades till innerstad.

De av oss som är under 40, sa de, skulle hellre vilja bo i innerstan men har inte råd. Gärna mer innerstad här.

Så det som behövs är kanske bara att någon tar ett initiativ?
+1
Martin Singh-Blom (17 September 2013 11:27):
Jag tror att det ligger väldigt mycket i det som TJ säger. Om de enda exempel man sett på förtätning har varit den typ av bedrövliga punkthus som var poppis andra halvan av förra seklet är det väl inte konstigt att man är skeptisk.

Jag hoppas verkligen att man också vågar göra lite mer omvälvande planer i den här nya planeringsprocessen. Som att riva några gamla hus, även om de är fina, ifall det leder till en dramatiskt bättre stadsstruktur.
+1
Jörgen Sundström (17 September 2013 16:31):
Per Wirtén är i gång igen:
http:​/​/​www.​expressen.​se/​kultur/​forortshatets-​nya-​budba.​.​
Att bygga ny innerstad är "gated communities, gammaldags, enfaldigt och fantasilöst". Efterkrigstidens förortslandskap verkar vara en produkt av "demokratins och jämlikhetspolitikens genombrott".

Ger han aldrig upp?
 0
Jörgen Sundström (17 September 2013 21:39):
^^^
@Rasmus, ja ibland verkar ju till och med PW gilla att vistas i kvartersstad.
+1
Robin Andersson (17 September 2013 21:39):
Jag kan inte rågarva för jag blir endast förbannad och otroligt provocerad av det han skriver. Å ena sidan avskyr han att gentrifieringen tränger bort mindre verksamheter. Å andra sidan ställer han sig emot en utbyggd innerstad (nybyggandet av kvartersstad), som ger dessa mindre verksamheter plats i staden.

Det största hotet mot små verksamheter är bristen på lokaler där människor passerar. Om all rörelse samlas till ett stort stråk, så som man tänker sig i modernistisk stadsplanering, så blir endast ett stråk attraktivt för lokala näringsidkare att etablera sig vid. I en kvartersstad, med flera alternativa resvägar, sprids rörelser till flera jämnstora stråk, så att fler lokaler kan få flöden som passerar.

En stadsutveckling med kvartersstaden som modell skapar betydligt bättre förutsättningar för små lokala näringsidkare med mindre resurser att vara verksamma. Inte minst tack vare att ett större utbud av lokaler skapas, som håller lokalkostnaderna nere (utbud - efterfrågan).

Städer kommer (och behöver) alltid gentrifieras. Gentrifiering handlar ju egentligen om att utveckla och förädla bebyggelse. Ju mindre fastigheter och ju större diversitet bland fastighetsägare, desto större sannolikhet är det att det sker en finmaskig gentrifiering.
+1
Erik Westberg (17 September 2013 23:12):
Jag vet inte om Per Wirtén hycklar, jag undrar snarare om inte hans självmotsägelser beror på att hans ställningstaganden är så känslomässiga. Han är uppvuxen i förorten och identifierar sig med den. Då blir också angrepp på förortsprojekten och det modernistiska stadsplaneidealen en sorts personlig förolämpning för honom.
 0
Jan Wiklund (18 September 2013 09:36):
Wirténs ställningstaganden må vara betingade av nån sorts personliga erfarenheter, men i så fall lite märkliga; jag är också född och uppväxt i diverse förorter men reagerar helt annorlunda.

Men Wirtén förskriver sig också till en bestämd sorts politisk analys och politiskt ställningstagande, det postmodernistiska. Enligt denna är politisk handling för att undanröja problem omöjlig, den enda politik som är möjlig idag är att olika kotterier slåss mot varandra om status. Kvinnor mot män, homosexuella mot heterosexuella, invandrare mot infödda, förortsbor mot innerstadsbor, etc etc etc.

Det är en lämplig form av politik för såna som Wirtén, eftersom den måste artikuleras, ja artikuleringen blir den enda godkända handlingen, vilket gynnar journalister. Samtidigt är det förskräckligt viktigt att man som journalist påstår sig vara i underläge i denna statuskamp som alltså kan gälla vilken grupp som helst. Här finns en länk för mer läsning om Wirtén och hans tidning, om man överser med den töntiga rubriken: http:​/​/​www.​dn.​se/​kultur-​noje/​kulturdebatt/​kajsa-​ekis-​e.​.​

Ett citat ur artikeln:
"Här förlorar debatten alla kopplingar till verkligheten och blir ett spel mellan positioner. Är det därför jag får ont i magen? Min magkänsla reagerar på att jag, som kropp och själ i en fysisk värld, är frånvarande. Allt är reducerat till positioner. I Arena rör man sig i en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina."
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8612 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter