Äntligen sänks parkeringsnormen!

Parkeringsnormen i Stockholm har länge legat på 1,0. I klartext betyder det att det måste byggas en parkeringsplats per nybyggd lägenhet - oavsett om det är en etta på 32 kvadratmeter vid T-centralen eller en sexrummare i dåligt kollektivtrafikläge.

YIMBY - som verkar för en stadsutveckling där bilen är ett val snarare än ett tvång - har länge kritiserat den märkliga situationen att alla tvingas på en parkeringsplats, oavsett om det är intresserade av en sådan eller ej. Dagens Nyheter berättar nu glädjande nyheter - majoriteten i Stockholms stadshus vill sänka parkeringsnormen i nyproduktion och oppositionen är också med på noterna.

I praktiken har parkeringstalet redan börjat att sänkas i olika projekt men det handlar fortfarande om en förhandlingsfråga och i många projekt tvingas fortfarande byggare att bygga fler parkeringsplatser än de vill göra - något som drabbar den boende som inte har bil genom en högre hyra eller prislapp på bostadsköpet.

Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (s) är också positiv till en sänkning av parkeringstalet men säger också:

Det här är en lite märklig ståndpunkt från Rudin. Parkeringstalet handlar nämligen inte om hur många parkeringsplatser man får bygga, det handlar om hur många parkeringsplatser man måste bygga. Den byggare som vill bygga fler parkeringsplatser än vad parkeringsnormen säger får alltså göra detta. Om man inte vill ha bilar parkerade på gatan kan man som politiker välja att verka för färre gatuparkeringar och istället hänvisa till garage - förutsatt att det finns underlag för ett sådant.

Här gäller det att vara tydlig. Parkeringsnormen handlar inte om tillgång och efterfrågan. Tvärtom. Parkeringsnormen är rest från den modernistiska planeringsepoken och en planekonomisk konstruktion som subventionerar kostnaden för parkering och skapar ett artificiellt högt antal parkeringsplatser.

YIMBY vill helst se att parkeringsnormen helt avskaffas. Det finns ingen lokalnorm, kollektivtrafiknorm, matbutiksnorm eller förskolenorm som en byggare måste följa, så varför en norm för antalet parkeringsplatser? Om vi inte hade en parkeringsnorm och någon idag skulle föreslå att den infördes skulle troligen de flesta politiska partier starkt motsätta sig ett sådant förslag.

Här ligger Vänsterpartiet, som i vissa områden vill sänka normen till 0,1, närmast vår egen ståndpunkt. Återigen, en p-norm bestämmer bara hur många parkeringar man måste bygga, inte hur många man får bygga.

Per Ankersjö (c) har dock en intressant tanke kring hur parkeringsnormen skulle kunna användas till att driva fram innovativa lösningar:

Här vänds i ett slag parkeringsnormen från att vara en destruktiv norm för osund stadsplanering till att istället bli något som ger byggbolagen ett val. Avgörande är förstås att alternativet med färre parkeringsplatser blir billigare för den som bygger, annars kommer det inte att fungera.
 
Oavsett hur detaljerna blir så välkomnar vi en lösning som inte tvingar någon att betala för en parkeringsplats som de inte vill ha.