A walk in the park? Bra och dåliga exempel från Nordvästra Kungsholmen

YIMBY är ett härligt forum där man kan gilla grönområden utan att vara trädkramare. Som framgår av YIMBY's yttrande om Den Gröna Promenadstaden bör grönområden, för att komma till störst användning och nytta i en tätare stad, utformas som tillgängliga parker. Parker  som läggs där många har anledning att passera, och utformas så att även de med barnvagnar och rullatorer kan använda dem. Utformningen av parkerna i det snabbt framväxande Västra Kungsholmen bjuder på ett antal alldeles utmärkta exempel på detta tänkande. Men även några mindre bra...

För att börja med de goda så har Hornsbergs Strandpark blivit en omedelbar succé. På en minimal yta får ett maximalt antal människor tillgång till en av stans vackraste platser. Närheten till Blå linjes station vid Stadshagen gör även parken tillgänglig för de många Stockholmare som bor långt från vatten. 
Trångt och trevligt i Hornsbergs Strandpark

Fortsätter man längs strandremsan kommer man fram till den lilla plätt av Kristinebergs Strandpark som gjorts tillgänglig för allmänheten, även den en given succé med allt som en park kan erbjuda, plaskis, lek, skog och fantastisk utsikt.

Vid Kristinebergs Slott breder sen Kristinebergs Slottspark ut sig, som legat där sedan länge men som utrustats med ny vacker konst, lampor och spännande klätterställningar. Här finns finfina bilder från invigningen. Om allt vill sig väl kommer även den vackra äppelparken bakom slottet, som idag är underutnyttjad, bli tystare och mer använd genom att man bygger bostäder och kontor mellan parken och den bullriga korsningen Essingeleden/Drottningholmsvägen.

Nu till de lite mer avskräckande exemplen. Nelly Sachs Park, belägen på en karg kulle, var kanske rätt tänkt på ett platt papper, men aj så fel det kan bli.


Inte läge att snedda genom Nelly Sachs Park

Oavsett från vilket håll man väljer att bestiga denna grönyta, så är utmaningen för den med rullator eller barnvagn stor. Lika bra det kanske, för när man väl kommer upp väntar sittplatser i form av bunkerinspirerade avskilda gömmor för ljusskygg verksamhet. Inspirationen är sannolikt hämtad från Järnvägparken vid Centralen där liknande parkbänkar finns. Tack och lov har någon vänlig själ nu anlagt en stadsodling i en av ringarna.  


När man  klättrat upp på Nelly Sachs park kan man pusta ut här

Strosar man vidare tillbaks ner mot vattnet kommer man till vad som kanske är det bissaraste "grönområdet" i Stockholm. Grustaget under Essingeleden som med ett ymnigt mått av fantasi kallas "Brovaktarparken". Redan i planeringsstadiet anmärkte Stadsbyggnadskontoret att platsen utmärks av "stora nivåskillander" och att luften är så dålig att parken bör utformas så ett den "inte uppmuntrar till längre vistelse". Lekplatser och parkbänkar förbjuds därför redan i detaljplanen. En sämre plats för park är svårt att komma på.

Det sista, och sorgligaste exemplet, är kanske ändå den ofullbordade Kristinebergs Strandpark som fortfarande helt domineras av tennishallen som legat där sedan 1970-talet. Denna park var enligt planläggarna en "förutsättning för den höga exploateringen" av området, och skulle blir områdets stadsdelspark. Trots att beslutet riva hallen togs redan 1996  ligger hallen där den ligger. Istället för att bygga färdigt parken väljer tjänstemännen Exploateringskontoret (av oklar anledning) att år efter år fortsätta att hyra ut parkmarken till tennishallen ägare. Parkvänner får snällt vänta, oklart på vad. Resultatet blir att den park som skulle utgöra stadsdelens lunga fortfarande är två gräsplätter framför och bakom en jättelik barack som kapar parken från vattnet.


Nånting blev inte som det skulle i Kristinebergs Strandpark

Summa sumarum bjuder det vackra Västra Kungsholmen på både bra och dåliga exempel för den Gröna Promenadstaden. Att tänka på för framtiden kan vara att planera parker som är tillgängliga och gröna, och som framför allt blir av!