Parkeringsnormer och bostadspotential

Bostäder, ja, men var i Stockholm ska jobben ligga och hur många kommer dessa i framtiden att vara?

Jobben tycks förutsättas som en naturgivenhet. De flesta städer i Sverige, Europa och världen har inte riktigt den utgångspunkten. Det är jobben, sedan bostäder. Det finns städer där man resonerat tvärtom och sedan förbyggt sig på bostäder. Med lån eller med subventioner. Mängder av Stockholmsjobb inom huvudkontor, administration, stat etc är beroende av att skattebetalare och kunder över hela landet har något att betala i skatt samt något att konsumera.

Det där har danskarna och tyskarna förstått för länge sen.

Jan, modellen som ligger till grund för bostadspotentialen utgår dels från stadens underlag gällande diverse begränsningar men också på drivkrafterna att bygga. Där drivkrafterna är större förmodas också den tillkommande bebyggelsen vara tätare, såsom på Norrmalm (var dessutom större delen av de 6000 utgörs av Hagastaden).
En drivkraft är förstås marknadstrycket, en annan är Promenadstadens strategi att utveckla centrala stadens utvidgning samt ytterstadens tyngdpunkter. Skarpnäck är det enda stadsdelsområdet utan en tyngdpunkt varför potentialen att förtäta till 2030 blir mindre.
Rapporten betonar att stadsdelar i just centrala stadens utvidgning och ytterstadens tyngdpunkter kommer behöva förvandlas till karaktären.
Rapporten finns att läsa här: http:​/​/​www.​spacescape.​se/​20​14/​0​1/​bostadspotential-​stoc.​.​

Jan,
Läs rapporten.
Mvh
Alexander

Om nu parkeringsnormen skall behållas och samtidigt värdefull yta utnyttjas för bostäder så finns det bara ett svar. Att börja bygga fler garage under fastigheter som tillämpas i många av världens större städer. Då är nackdelen dock den höga kostnaden men det vore ett sätt att komma runt problematiken med att parkeringar skall uppta onödig markyta.

"Skarpnäck är det enda stadsdelsområdet utan en tyngdpunkt varför potentialen att förtäta till 2030 blir mindre."

Det måste alltså finnas stora, tydliga förortscentra att så att säga utgå från, för att förorten ska kunna förvandlas till stad? Ingen kontinuerlig stadsväv med service och handel ganska jämnt fördelat?

Räcker det inte med de t-banestationer (med tillhörande samhällsservice) som redan finns? Går det inte att utveckla t.ex. de jämnstora Bagarmossen och Skarpnäck parallellt, utan att någon av dessa nödvändigtvis måste "vinna" genom storlek?

Det påminner om den gamla centralortsprincipen, när dagens kommuner bildades för drygt 40 år sedan. Om två närbelägna orter inte kunde komma överens om vilken av dem som var det naturliga centrumet (centralorten), kunde det sluta med att bägge fick finna sig att bli inordnade i en storkommun med centralort flera mil bort. Att ha en decentraliserad kommun där orterna delar på de kommunala funktionerna och administrationen (som vissa kommuner dock ändå kom att göra i viss utsträckning) ansågs inte lämpligt.

Är det ett typiskt svenskt 60-talstänkande som hänger kvar? Går det att betrakta detta på ett annat sätt?

Annars kan jag eventuellt se en risk med hög exploatering i periferin att det kan bli mer behov av transporter, åtminstone om arbetstillfällen i stor utsträckning förläggs i utkanterna och behoven av tvärförbindelser ökar. Det tycks ofta inte vara så att ABC-städer, där samma individer jobbar, bor och shoppar i samma område, i praktiken fungerar som det var tänkt.

Bilen (och den plats trafiken tar i besittning) är kanske inte ett så stort problem i ett av världens mest glesbefolkade länder... Snart kan vi inte heller skylla på avgaser etc, då el och hybrider är framtidens melodi. Helt ärligt. Det hade varit mer aktuellt om saken gällt London eller Los Angeles. Stockholm skulle kunna ha dubbelt så mycket biltrafik med rätt utbyggd infrastruktur. Och det skulle förmodligen inte en märkas.

Per, enligt Promenadstaden ska den täta stadskärnan växa utåt, från bland annat Skanstull och Hornstull.
Men en rad tyngdpunkter har också pekats ut som särskilt lämpade för stadsutveckling även längre ut i ytterstaden.
Det tycker jag snarare kan betraktas som en prioriteringsordning efter platsernas förutsättningar än som 60-talstänk, hela ytterstaden kan ju inte förtätas samtidigt
och då är strategin att börja på de platser som bedömts ha störst potential rimlig. Alternativet blir att inte bygga alls utanför centrala stadens utvidgning?
På sikt kan större delar av ytterstaden förhoppngsvis få en mer sammanhängande stadsbebyggelse med handel och service,
men det känns svåröverkomligt till 2030.