Utskrift från www.yimby.se
....

Att blanda det gamla med det nya

 
I slutet av förra veckan började stationshuset och klocktornet vid Norra station rivas. I skrivande stund återstår bara en hög tegel av den gamla byggnaden, vilket vi tycker är tråkigt. Att stationshuset vid det här laget spelat ut sin ursprungliga roll som stationshus vet vi. Men var rivningen nödvändig? Den väcker flera frågor.

En kort sammanfattning av bakgrunden till rivningen är att en ny stadsdel, Hagastaden, byggs norr om Norra stationsgatan och kommer att binda samman Stockholm med Solna. Eftersom området idag består av någon slags spaghetti av motorvägar och järnvägsspår kommer det att däckas över, och på överdäckningen hamnar bebyggelsen. Stationshuset och klocktornet låg norr om Norra stationsgatan och var därför i vägen.

Nu har dock staden sedan tidigare uttalat ambitionen att bevara åtminstone själva klocktornet, vilket hade inneburit ett trevligt inslag i den nya stadsbilden. Än trevligare hade det kanske varit om hela stationsbyggnaden hade kunnat bevaras. Men istället revs hela byggnaden.

Norra station
Norra station med klocktornet. Foto: I99pema

Regina Kevius, stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm, förklarar på sin blogg varför det blev som det blev. Sammanfattningsvis är det byråkratin som är boven i dramat. Ingen ville ta ansvar för byggnaden och därmed kostnaderna för ett bevarande. Men är det en godtagbar förklaring? Att systemfel gör det svårt att bevara äldre byggnader när nya ska byggas?

Svaret är nej. Händer det en gång kan det hända igen. Någon måste alltså ta ett övergripande ansvar, och i det här fallet känns det ganska rimligt att det är staden som gör det.

Frågan blir än mer intressant i ljuset av att staden som sagt hade uttalat ambitionen att bevara åtminstone klocktornet.

Då är det lätt att förledas att tro att det finns pengar avsatta i budgeten att bevara en del av den äldre bebyggelsen. Speciellt när det handlar om ett så stort projekt som Hagastaden. De 11-12 miljoner det hade kostat är i det perspektivet en struntsumma. Å andra sidan får budgetbegränsningarna kanske ses som en eftergift till de som inte vill ha för hög täthet eller för höga byggnader i Hagastaden - den lägre exploateringsgraden medför att projektet blir svårare att räkna hem. Sänkt exploateringsgrad ger mindre yta att sälja. Man får in mer pengar på 3 000 000 kvm bostads- och lokalyta än på 2 000 000, men kostnaden för att däcka över området blir i stort sett oförändrad så länge den överdäckade ytan är oförändrad. Men det känns inte som en rimlig förklaring.

En annan fråga som är intressant är om det inte hade varit möjligt att lämna ett "hål" i överdäckningen för den byggnaden. Frågan är visserligen akademisk nu, men den kan bli relevant i framtida projekt. Ska överdäckningen gå hela vägen fram till Norra stationsgatan som i sin tur höjs upp eller däckas över? Kanske hade det fungerat med en lösning liknande stadsmuseet vid Södermalmstorg? Se bilden nedan. Byggnaden är relativt sett ganska liten:

Norra station med klocktornet
Norra station med klocktornet i mitten av bilden. Det handlar om en relativt liten byggnad.

I den här frågan handlar det mycket om hur transparenta processerna är. Många togs på sängen av nyheten eftersom de/vi levde i tron att staden hade en plan för bevarandet. Pengafrågan hade kanske kunnat lösas genom frivilliga donationer om fler visste att byggnaden var hotad. Det här är dock i grund och botten bara en del av en större fråga: hur ska staden förhålla sig till rivningar av äldre bebyggelse i mer eller mindre cenrala/attraktiva lägen? Vilka motiveringar är OK eller ej? På vems initiativ ska staden acceptera rivningar?

Om staden lämnar ifrån sig stadsutvecklingsinitiativet börjar vi kanske röra oss i en riktning som inte är bra för staden och dess invånare?

Vi kan inte sticka under stol med att det finns ett stort behov av att bygga och därmed kanske även riva en del här i staden. Det finns, och det är enormt. Men att byggföretag vill riva för att bygga nytt är inte en fråga om ren altruism. Att riva äldre fastigheter kan vi göra av flera olika skäl. Kanske för att åtgärda dysfunktionella modernistiska miljöer utan stadsliv, eller för att höja standarden. Men att göra det enbart för att bygga nytt med högre exploateringsgrad i attraktiva lägen är inte ett godtagbart skäl. Hur många äldre hyreshus med låga hyror hade inte försvunnit i så fall? Därför är det viktigt att stadens politiker och tjänstemän kommer ihåg att de faktiskt arbetar på väljarnas mandat och sätter ner foten.

En bieffekt av detta är att områden som faktiskt behöver utvecklas och förtätas halkar efter, eftersom det blir mer lönsamt att bygga där priserna pga hög efterfrågan kommer att skjuta i höjden. Om vi börjar tillåta det kommer staden att naggas allt mer, där äldre och mindre lönsamma fastigheter rivs för att ersättas av de gråa/vita/svarta lådor som tycks vara standard så snart någonting numera ska byggas i Sverige. Det ger även en tråkig och slätstruken stadsbild.

Frågan är om planerare, arkitekter och byggföretag verkligen anstränger sig för att hitta lösningar när äldre byggnader är i vägen för det nya. Rivningsbehovet känns ironiskt med tanke på att bara 14% av Stockholms yta består av just bebyggelse. Resten är vägar (12%) och sedan en blandning av grönområden och vatten.

Måste det storskaliga massproduktionstänkandet dominera planeringsfasen? Varför inte titta mer på hur enskilda objekt kan passas in i och integreras med den nya strukturen?

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+3
Fredrik (18 Februari 2014 04:37):
Man kan fortfarande bygga en replika av klocktornet, om det bör göras kan naturligtvis diskuteras.

Det är vad jag trodde hade hänt - klocktornet skulle bevaras men kanske inte på exakt samma plats, och att flytta tornet hade medfört extra kostnader. Eller klarar vi inte längre av att bygga i denna stil?

Och framförallt - var tog kommunikationen med stockholmarna vägen? Jag tror de flesta (som intresserat sig) levde i tron att tornet skulle bevaras. Varför kommunicerade man inte ut att det inte skulle bli så? Snacka om att skjuta sig själv i foten. Vem vet, någon hade kanske kunnat kliva in med de nödvändiga pengarna. Kanske inte. Men man hade gett det en chans.

Oroar mig för Slakthusområdet - är denna byggnad hotad? http:​/​/​www.​flickr.​com/​photos/​martinklasch/​620​5353827/​i.​.​
+4
Caroline Silfverstolpe (18 Februari 2014 10:14):
Tack Yimby för att ni väljer att ta upp det här temat, mycket viktigt. Ni belyser väl hur onödigt det var att riva stationsbyggnaden - där försvann en viktig markör för platsens historia, en "lost opportunity" i en snabbt växande stad där kanske historiska markörer blir än viktigare.

Men historie- och kulturlösheten bland våra politiker, arkitekter, det ByggIndustriellaKomplexet är total.

Nu kämpar vi för att Tullhuset på Blasieholmen inte ska gå samma öde till mötes när staden nu planerar ett stort, vräkigt Nobelcenter på första parkett i känslig historisk miljö...

http:​/​/​www.​skrivunder.​com/​signatures/​bevara_​tullhuset_​.​.​

Välkommen att skriva på vårt upprop.

Mvh
Caroline
 0
Caroline Silfverstolpe (18 Februari 2014 10:27):
Bifogar en mycket bra artikel på temat - saknar framtiden sammanhang?

http:​/​/​www.​stockholmskyline.​se/​20​14/​0​2/​saknar-​framtide.​.​
 0
Christian S (18 Februari 2014 13:05):
@Caroline: För att förtydliga, skulle du vara för att bygga tomten om tullhuset inte stog där?
+4
Martin Ekdahl (18 Februari 2014 16:53):
Fredrik Du sammanfattar mina tankar. Det är fullständigt iditotiskt av politikerna att återupprepa samma beteende som gjort "Klararivningarna" till ett skällsord i svensk stadsbyggnadshistoria.

Eller väljer man att inte lära av historien? Kanske var det därför politikerna valde att inte kommunicera rivningsplanerna med stockholmarna? Då Kevius föregångare ville jämna Stadsbibliotekets annex med marken ledde opinionen till att förslaget drogs tillbaka och annexen blev kvar. Den här gången tycks politikerna snarast ha smugit igenom beslutet i skydd av mörkret för att slippa stöta på några protester. Detta är mycket oroande för Stockholms framtid och tråkigt för oss som vill se en växande och varierad stad.

Detta är ett stort svek mot stockholmarna. Den länkade byggnaden i Slakthusområdet står nog näst på tur att slaktas (ursäkta ordvitsen). Man tar bort årsringarna och lämnar plats för en uniform nyfunkisstad. Det är dystopi i mina ögon och inget eftersträvansvärt. Regina Kevius har hur som helst förlorat många förtroendepoäng i min bok. Kanske får hon i framtidens stadsbyggnadsdebatt ge namn åt "Keviusrivningarna"?
+1
Jens (18 Februari 2014 17:17):
Var är skönhetsrådet när man behöver dom?
 0
Insatt (18 Februari 2014 20:44):
Anledningen till klocktornets borttagande beror på en överdäckning enligt artikeln. Jag ser inte sambandet med bevarande av Slakthusområdets byggnader som jag är bättre insatt i. Generellt satsar man i Slakthusområdet på att bevara och blanda bebyggelsen i denna stadsdel, samt att hitta nya funktion för tidigare industriella byggnader. Problemen som man stöter på är att många byggnader är byggda utan ljusinsläpp och är både djupa och stora. Och staden behöver inte flera museer.
+2
Anders Eriksson (18 Februari 2014 22:56):
Nej, rivningen var inte nödvändig. I så fall hade det kommunicerats klart och tydligt att byggnaden måste rivas. Nu gjorde man inte det och man får dra vilka slutsatser man vill. Den slutsats jag drar är att ansvarig politiker inte bör få förnyat förtroende.
+1
Patrick Smith (19 Februari 2014 08:13):
REGINA KE-RIVIUS VERK?
+3
Hjalmar Wikholm (19 Februari 2014 09:34):
Att som politiker säga att "ingen förvaltning har ansett att det ligger inom deras verksamhetsområde" är en tramsförklaring. Det är politikerna som bestämmer vad som ligger inom de olika förvaltningarnas verksamhetsområden.
+2
Bo Lagerqvist (19 Februari 2014 11:52):
Från Regina Kevius blogg:
"I fredags togs Stationshuset i Hagastaden ned"

"Togs ned" - det var milt uttryckt när man ser videoinslaget från den burdusa rivningen !

Vilket blir nästa "nedtagningsoffer" av intresse för stadsmiljön ?
+2
Herbert Tingesten (19 Februari 2014 11:55):
Den hade förstås stört Wolodarskis fina symmetriska plan att behålla huset på sin nuvarande dåvarande plats, men kunde man stympa och avsymmetrisera TT så hade det väl varit en baggis att flytta en gata några meter.
Klockhuset inlagt med rött på plankartan: http:​/​/​uf.​yimby.​se/​se/​e53bdc85-​f0​c6-​4760​-​ac0​3-​cbcb97ab.​.​
+1
Martin Kolk (19 Februari 2014 16:02):
Det underliga är väll inte så mycket att huset rivs, om det nu ska överdäckas så vore det ju väldigt fånigt att plocka ner det och bygga upp det någon annanstans. Att bygga ett likadant hus vore lika fånigt.

Däremot förstår jag inte hur det i Sverige, där allt planeras 7-år i förväg, kan komma som en överraskning vid rivningstillfället. Det är väll politiker som varit oärliga att samtidigt godkänna en plan som inte sparade huset, samtidigt som de säger att det ska sparas.

I samband med att man godkände en plan där det skulle byggas ett annat hus där klocktornet stod, var det naturligtvis klart att den skulle rivas.
 0
Sara Andersson (19 Februari 2014 17:36):
Sorgligt!
+2
Martin Ekdahl (19 Februari 2014 18:22):
Jag tycker inte alls att det är dumt att plocka ned och bygga upp igen. Däremot är det rent korkat att i smyg riva något som alla andra ville ha kvar bara för att man kan komma undan med det.

Anledningen till att folk är upprörda över rivningen är inte i första hand läget i sig. Det är att man förintade en byggnad som tilltalade folk.

Det slår mig ofta att makthavare (läs beslutsfattare) och övriga medborgare har helt skilda preferenser vad det gäller arkitektur. De flesta jag talar med tilltalas av byggnader som Klocktornet, därför att de sticker ut (ursäkta ordvitsen) ur den modernistiska enhetsnormen. Men de som fattar besluten, i detta fall uppenbarligen bakom medborgarnas rygg, tycks avsky formenspråket. Kanske är de så skadade av den modernistiska dogmen att de inte vågar tänka annorlunda? Det skulle rucka hela deras världsbild.

Enhet föredras uppenbarligen framför individualitet. Det som står i vägen för enhetligen måste jämnas med marken. Man är så rädd för olikartade formspråk att man inte ens kan tillåta dem som undantag mitt i den uniforma arkitekturen. Allt som avviker måste bort.

Varför denna skräck för utsmyckningar? Värför är man så rädd för torn, spiror, spröjsar, stuckatur och ornamentik? Är det för att det uppfattas som folkligt och lågkulturellt? Uppfattas det som kitschigt?

Jag utmanar Sveriges byggherrar, arkitekter, tjänstemän och politiker att våga sig bort från accepteranormens arkitektoniska bromskloss. Våga bygga något som inte är grå lådor. Och nej, små färgnyanser i all betongen och glaset är inte vad jag talar om. Det skapar inte "spännande varierande uttryck".

Att man inte ens kan tillåta ett klocktorn att stå kvar är ett tecken på kulturell fattigdom. Byggnaden gick utanför den kubformade norm som rådit sedan införandet av den modernistiska uttrycksmonopolet. Därför var den tvungen att utplånas. Sverige behöver slitas ut ur denna arkitektoniska istid.

Jag håller samtliga involverade makthavare ansvariga för detta mygel bakom stockholmarnas ryggar och kräver att de omedelbart skall begära sin egen avgång. Kevius och alla berörda tjänstemän har gjort sitt. Men innan de går skall de bygga upp Klocktornet igen. Tegelsten för tegelsten.
 0
David Nylund (19 Februari 2014 21:19):
Herbert, du som faktiskt kan och orkar sätta dig in i sånt här: Hade klockhuset kunnat stå kvar, eller var man tvunget att flytta på det för överdäckningen?

I övrigt, besinna er lite. Normaltillståndet är väl att politiker inte vågar göra ett enda någe'. Inte att de river allt de kan. Tråkigt att hon ljuger, men det ingår väl mer eller mindre i arbetsbeskrivningen, då grundinställningen i tyckarklassen i övrigt är att allt ska bevaras. Tänk om det gick att finna en medelväg...
+2
Herbert Tingesten (19 Februari 2014 23:15):
Största problemet var nog att halva huset stack ut i gatan och inte var linjerat med gatunätet. Tror inte att överdäckningen är tänkt att börja förrän vid Värtabanans spår, möjligen närmare Klockhuset om man underbygger gatan med garage. Nivåskillnaden är så liten att jag inte tror det finns plats för något garage intill huset utan det är nog jordfyllnad som gäller under gatan, och då kunde man lika gärna ha gjort en utsparning i form av en grop på ett par meter som huset hade kunnat stå i.
 0
Martin Kolk (20 Februari 2014 19:17):
Vad jag förstår från plankartan så kommer nuvarande gatunivå ligga ungefär 2 meter under gatunivån i detaljplanen?

För övrigt har NIMBY-maskinen fått blodvittring.

http:​/​/​www.​mynewsdesk.​com/​se/​folkpartiet-​stockholms-​st.​.​
 0
Herbert Tingesten (20 Februari 2014 20:52):
Två meter vid södra fasaden och ungefär tre vid norra, eftersom gatan blir en ramp upp till överdäckningen. "Pendangen" (alltså den likartade byggnaden 100 meter österut utan klocktorn) ligger fördelaktigare till: där höjs gatunivån bara en resp två meter, och dessutom ligger den inne i ett kvarter och skär inte någon inplanerad gata.
 0
David Nylund (20 Februari 2014 21:34):
För att plocka upp Martins spår med Folkpartiets utspel. Det är anmärkningsvärt hur det uteblivna sparandet av klocktornet (märk väl utan vidhängande stationsbyggnad) skulle vara lämpligt att ersättas av ett annat, mindre känt hus. Inte direkt ett hederligt utspel. Motsatsvis hävdar Regina Kevius att ett bevarande skulle innebära att två bostadshus skulle få vika. Förmodligen inte sant det heller, men de är ju som sagt bara politiker.

Det här lär väl bli aktuellt igen i samband med Slakthusområdet om inte annat: hur bevarar man ett antal karaktärsbyggnader samtidigt som man sluter kvarter och får bättre kopplingar till omgivande områden. Att något ofta är värt att bevara tycker nog de flesta av oss, själv är jag mest rädd att det går till överdrift och att bevarande sätts framför omvandling.
+1
Peter Sörensen (21 Februari 2014 10:34):
Jag skrev igår ett öppet brev till Regina Kevius på ämnet. Du läser det här.

http:​/​/​www.​mynewsdesk.​com/​se/​view/​pressrelease/​oeppet-​.​.​
+1
Martin Kolk (21 Februari 2014 13:36):
Jag ser stora poänger i en stad som växer organiskt, där gammalt blandas med nytt och det finns stor variation i bebyggelse. Att riva ett stationshus och sedan bygga upp det igen någon helt annanstans (där koppling till tidigare järnväg dessutom helt saknas) tycker jag dock är rena motsatsen till en sådan princip, och dessutom ett stort slöseri med pengar.

Det är svårt för mig att bedöma hur enkelt det hade varit att låta huset stå kvar i originalskick i detaljplanen. Om det hade varit enkelt hade det ju varit ett bra sätt att skapa variation i stadsmiljön på ett sätt som känts organiskt/naturligt (även om jag inte är säker att ett hus i en 3-meter djup grop hade blivit så bra). Om den nya detaljplanen blir betydligt bättre med en stor överdäckning så ser jag dock inget enormt problem med att något hus blir rivet. Som Daniel säg så känns ju överdrivet bevarande som ett större problem än rivningar i Stockholm idag.

Överlag ska väll ilskan riktas mot Wolodarski, och politikerna som antog hans plan (och nu är upprörda).
+2
Rasmus Larsson (21 Februari 2014 14:08):
Djupa och stora byggnader utan ljusinsläpp som verkar finnas i överflöd i Slakthusområdet är precis vad flera branscher letar med ljus och lykta efter.

Några exempel:
- Musikklubbar. Det finns redan flera etablerade aktörer i stan som letar fler lokaler. Det finns redan en sån klubb i slakthusområdet. Dessutom är det många som vill starta såna klubbar men inte kan få tag på lokaler. Musikklubbar kan vara extremt lönsamma i rätt läge, vilket Slakthusområdet faktiskt är.
- Foto, film, musik, radio och TV studios. Hela stan är full av mediaproduktionsbolag som letar lokaler som kan ljud och ljusisoleras och som har en relativt stor inre rymd så man får bra akustiska egenskaper eller får plats med ljussättning, eller både och.
- Kunskapsföretag, experter, konsulter, byråer behöver stora lokaler utan fönster och insyn som kan lätt kan mörkläggas och användas för presentationer av koncept man försöker sälja, utredningar man gjort eller skisser man tagit fram. En hall med jätteprojektionsduk är precis vad man behöver och man behöver den flera gånger i veckan. Det är ofta viktigare än att man har skrivbord i lokalen.

De här tre exemplen representerar ungefär 80% av Stockholms Näringsliv upptäcker man när man börjar gräva i vad för slags företag näringslivet i Stockholm egentligen består av.

Har man problem att hitta användningen för såna lokaler så letar man inte.
 0
David Nylund (21 Februari 2014 16:08):
Säger dig dina skattningar att 80 % av Stockholms företag efterfrågar hangarer och gamla kötthallar får du nog räkna om Rasmus. Det verkar helt orimligt och eftersom att komersiella lokaler har marknadshyror kan vi ytterligare vederlägga det, då det som byggs huvudsakligen är annat.

Därmed inte sagt att inte dessa byggnader också behövs.

Personligen tror jag att den typ av byggnader du talar om ofta är för ytineffektiva, då de med sina öppna planlösningar utan bärande innerväggar är svåra att bygga ovanpå.

Men nu börjar vi väl dra iväg från ämnet, även om det var jag som började...
+1
Martin Ekdahl (21 Februari 2014 16:50):
Dessa byggnader behövs definitivt. Slakthusområdet har potential att bli Stockholms eget Meatpacking district (bortsett från namnet då). Men då krävs det politiker som kan tänka lite längre än vad som uppenbarligen är bruket.
 0
Rasmus Larsson (21 Februari 2014 18:37):
David, du kan få köpa min forskningsrapport om Kunskapsföretagens lokalbehov nu och i framtiden. Den kostar bara ca 150.000:- plus moms och riktar sig till fastighetsbolag, planerare, byggare och arkitekter. Att den är så dyr beror på att det är 20 års innovationsinriktad forskning, långtidsstudier av kunskapsföretag i olika lokaltyper och framtidsanalyser bakom och att vi skräddarsyr rapporten efter köparens egna behov och verksamhetsinriktning. Dvs det ingår en kundanalys i rapporten och sen berättar vi det som är relevant. Hela studiens kunskapsmassa är för stor för att vi ska kunna få ner det i en enda rapport, dessutom tjänar vi inga pengar på det.

En av de första studierna vi gjorde var för övrigt av en webbyrå som satt i en gammal köttfabrik på Södermalm.

Intresserade kan mejla mig på rasmus@rasmus.se eller rasmus@slaak.biz för offert.

EDIT: Så här ser rapporten ut http:​/​/​www.​slaak.​biz/​wp314/​wp-​content/​uploads/​20​14/​0​2/​.​.​
 0
Dave (2 Mars 2014 17:38):
Rasmus. Vilket trams, jag hoppas du skämtar. Det du skriver stämmer ju inte, med undantag för att det säkert finns en och annan restauratör som skulle uppskatta att skapa en kopia av Meatpacking i Stockholm. Vi gillar ju allt som är New York här i stan. Men mediabolagen behöver moderna, flexibla byggnader - inte gamla slakterier. Och konsulterna behöver sina skrivbord. Lycka till att lura på någon din rapport. Kommer säkert att gå utmärkt.
+1
Rasmus Larsson (2 Mars 2014 23:53):
Tack, det går alldeles utmärkt att sälja den rapporten eftersom den inte säger att 80% av arbetslivet i Stockholm efterfrågar den sortens lokaler. Vad den berättar är vilka slags lokaler kunskapsföretag som ligger i frontlinjen vad gäller effektiva lokaler för kunskapsarbete efterfrågar och hur de använder lokalerna.

Däremot är det Länsstyrelsen i Stockholm som i en rapport om kunskapsarbetsmarknaden kommit fram till att av Stockholms läns 1.200.000 yrkesverksamma invånare så är 75% kunskapsarbetare. Det här är dessutom en snabbt ökande trend och länsstyrelsen rapport är från 2012 så när det väl är dags att bygga om några år så bör det ligga närmre 80%.

Majoriteten av dessa kunskapsarbetare arbetar naturligtvis i organisationer vars chefer och ägare inte har en blekaste aning om hur man får ut maximalt ekonomiskt värde av kunskapsarbetare. Så de sitter i direkt olämpliga lokaler.

De som vet vilka slags lokaler som kunskapsarbetare behöver är dock ofta beredda att betala extremt höga hyror per kvadratmeter för rätt lokaler i rätt läge. Slakthusområdet har ett sånt läge och där finns lokaler som till låga investeringskostnader kan fås att dra in hyror på 5.000/m2 och år. Eller väsentligt mer om området blir riktigt hett. Och det kommer smitta av sig även på nybyggda lokaler i området. River man däremot den gamla husen så kommer hyresnivåerna på lokaler i området troligen aldrig att kunna ta sig upp över 2.500:-/m2 och år eftersom hela området blir totalt ointressant för de företag som är beredda att betala mest för lokaler.

Vad gäller moderna och flexibla lokaler så byggs inga lokaler idag som kan klå gamla industribyggnader på den punkten.
+1
Anders Eriksson (4 Mars 2014 09:47):
Rasmus, en annan fördel med extensiva lokalytor skulle kunna vara i händelse av en minskad andel kunskapsjobb i Stockholm. Det enda vi i grunden vet är att ingenting är oföränderligt...
+1
Rasmus Larsson (5 Mars 2014 02:24):
Anders, eller att traditionella industriarbeten slås samman med kunskapsarbeten. Vilket är nästa trend som redan startat. Kunskapsintensiv mikro-industri inne i städerna kommer att komma stort och representera mycket stora ekonomiska värden. Men bara i de städer som lyckas skapa förutsättningarna.
 0
Jan Wiklund (5 Mars 2014 16:01):
Det behövs fler förutsättningar, se http:​/​/​hum.​ttu.​ee/​wp/​paper28.​pdf - utbildningar, ett finanssystem som gynnar produktion istället för kedjebrev, etc etc.

Men om, säger författaren, kan vi vänta oss en liknande högkonjunktur som den 1945-75.
 0
Anders Eriksson (7 Mars 2014 12:06):
Det krävs som sagt förutsättningar. ATT det kommer att bli på ett visst sätt OM förutsättningarna är de rätta, jovisst.
+2
Rasmus Larsson (7 Mars 2014 13:35):
Förutsättningarna finns redan på plats. Bla annat så är investeringskostnaden för att starta mikroindustriell produktion mycket snabbt på väg ner till en nivå där man helt kan går runt finanssystemet för att starta.

New York City har redan förstått hur det ligger till och är i full färd med att återindustrialisera staden. Och det är nu man måste hänga på utveckling för just nu kommer man efter för varje månad som går. Det är som att missa starten i ett formel 1 lopp. Det blir oerhört svårt att komma ikapp. Och det man absolut inte ska göra är att vänta tills man får bevis på att det verkligen är så. För de bevisen existerar bara efter att någon annan redan vunnit loppet.
 0
Per (7 Mars 2014 21:15):
Det där låter verklighetsfrånvänt, såvida du inte kan belägga med mer fakta. Väg in utbildning, löner, andra kostnader, marknad (Stockholm är inte NYC eller London), och du kan lika gärna hävda att om 30 år packas det kött igen i Stockholms närförorter.

Idag skickas bacon till Polen för att förpackas vid Östersjökusten med vändande färja tillbaka till Sverige. Utbildningsnivån och marknaderna talar inte till Polens nackdel jämfört med Sverige. Det finns ingen verklighet i det du försöker säga.
 0
Rasmus Larsson (7 Mars 2014 23:25):
Nej Per, det är du som inte har någon koll på Stockholm i relation till världen. När det gäller framtidens arbetsmarknad och hur den ser ut så ligger Stockholm och New York City tillsammans med ett litet fåtal andra städer i samma ledande tätklunga. Och det här är inget jag hittat på utan det är vad välrenomerade internationella bedömare säger. T ex tidskriften the Economist. I många avseenden anses Stockholm internationellt ha ledarpositionen, så när NYC satsar på att återindustrialisera så handlar det om att de försöker rycka åt sig ledningen från oss.
 0
Fredrik (3 April 2014 13:55):
Vilken grej - jag fick rätt. Se länk. Bra agerat!
 0
Fredrik (3 April 2014 14:51):
Fyllde i fältet "hemsida:", tänkte det skulle räcka :)
 0
David Nylund (3 April 2014 14:53):
Se där, hoovrar man över den lilla playmobilgubben ser man ju faktiskt länken. :)
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8669 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl

@yimbysthlm på Twitter