Slussenmyter del 12: När bilder ljuger

Presentationsbilderna som Stockholms stad har tagit fram för Slussenprojektet anklagas ofta för att ge en förskönande bild. Det handlar i regel om att solen lyser på bilderna och att det förekommer människor där, men också om att själva byggnaderna ska ha manipulerats för att verka mindre än i verkligheten.Ett sådant exempel är Tidskriften Arkitekturs artikel med namnet "Stockholms stads missvisande bilder av Slussenprojektet". Man analyserar två presentationsbilder av Foster + Partners, det brittiska arkitektkontoret som har huvudansvaret för Nya Slussens arkitektoniska utformning:


Exempelbild 1. Södermalmstorg norrut mot Gamla stan. Montage Foster + Partners.


Exempelbild 2. Södermalmstorg söderut mot Stadsmuseet. Montage Foster + Partners.

Dessa bilder är alltså enligt Tidskriften Arkitektur "missvisande", och tidningens anonyme skribent "förundras med rätta över att informationen om det verkliga utförandet undanhållits från medborgarna". Hur ser då det verkliga utförandet ut enligt tidningen? Jo. så här:





Man har "korrigerat" bilderna och då uppkommer stora färgade block som skär av delar av utsikten. Ole Settergren på Stockholm Skyline delar Arkitekturs indignation och spekulerar att beslutet om Nya Slussen i december 2011 hade kunnat bli negativt om ansvariga politiker och allmänheten hade fått se de här bilderna. Enligt Settergren så var det också just dessa bilder som fick Mark- och miljööverdomstolen att kalla stadens bildmaterial "missvisande" i domen där Nya Slussen slutgiltigt godkändes, och just på den punkten kan han tyvärr mycket väl ha rätt.

Så vems bilder visar det rätta förhållandet, Tidskriften Arkitektur eller arkitekterna som designat platsen? Låt oss börja med att fastställa var exakt betraktaren står. Vi ser en rad träd i båda bilderna, markerad med grönt i bilden nedan:



I exempelbild 1 ser vi två av träden väster om oss. Hörnet på den trekantiga glasbyggnaden till vänster sammanfaller i det närmaste med stammen på trädet näst längst ut i den här vinkeln. Samtidigt ser vi rakt upp i Triewaldsgränd i Gamla stan. Hörnet på Räntmästarhuset skär den lutande väggen i det högra glashuset. Drar vi linjerna så finner vi att vår position är denna:



Fotografen som tog originalbilden står alltså på refugen norr om Södermalmstorg (vilket förefaller förståndigare än att stå mitt i gatan):




I exempelbild 2 ser vi att fotografen även här står ganska nära trädradens mittaxel men nu någon meter väster om den. Hörnet på glasbyggnaden till höger på bilden sammanfaller med hörnet på kvarteret Överkikaren medan glasbyggnaden till vänster korresponderar någorlunda med KF-husets rundade hörn. Vi drar linjerna och får den här positionen:



Fotografen står alltså på samma refug, men nu vänd åt andra hållet och ett par meter längre västerut. Bilderna som Foster + Partners gjort stämmer alltså mycket väl med plankartan.

Nu till Tidskriften Arkitekturs bilder. Var ligger de stora färgade blocken som skymmer utsikten i deras "korrigerade" version?


"Det verkliga utförandet" enligt Tidskriften Arkitektur


Också "det verkliga utförandet" enligt Tidskriften Arkitektur

Notera att de två bilderna av "det verkliga utförandet" inte ens stämmer överens med varandra. Visst, man bör ha förståelse för att det kan vara svårt att hitta kompetenta fackgranskare i dessa tider. Så långt Sveriges arkitekters husorgan.

Låt oss nu titta på ett annat exempel på hur man kan ljuga med bilder. Det här visionen av det blivande Nya Slussen har publicerats av tidigare nämnda Stockholm Skyline, som inte gjort sig kända för att vara några ivriga påhejare av omdaningen av Slussen:


Exempelbild 3. Slussenområdet sett norrifrån. Montage: anonym person, Stockholm Skyline.

Fotografen står på Skeppsholmsbrons södra landfäste, som vi kan se om vi drar ut siktlinjerna från uppstickande landmärken:



Lägger vi samma linjer på plankartan så ser vi att det inte är mycket som stämmer i visionen från SS. Bron är helt felvinklad, husen är inritade på fel ställen och har fått en extravåning osv. Mest graverande är att man helt har "glömt bort" Katarinaparken:



Ritar vi in detta på bilden så ser det ut så här:



Bron ligger mellan A och B och ingen annanstans. Den röda linjen C visar de nya husens ytterkonturer med korrekt höjd enligt plankartan (fyra respektive fem våningar), om vi antar att våningshöjden är densamma som i KF-huset och att bottenvåningarna ligger i markplanet i den sluttande Saltsjöutfarten.

Nu till några bilder som har varit med ett bra tag. De gjordes våren 2011 av visualiseringsbyrån Planet 11 på uppdrag av Slussenmotståndaren Helena Adolphson. De har nu återpublicerats av "Slussen Plan B", ett projekt som vi har skrivit mycket om och som går ut på att det framtida Slussen ska utformas som en virtuell klon av den nuvarande anläggningen. "Plan B" har propagerat hårt för sin alternativa lösning, inte alltid med sannfärdigheten som främsta ledstjärna, och man har givetvis ett starkt egenintresse att svartmåla den beslutade lösningen. Låt oss analysera bilderna i tur och ordning:


Exempelbild 4. Vy från Södermalmstorg mot den blivande Katarinaparken. Montage Planet 11.

I högra bilden ser vi ett trekantigt hus av ungefär samma höjd som KF-huset. Drar vi ut linjerna från kanterna och jämför med KF-huset så finner vi att det är knappt 7 våningar högt:



Hur högt är det i verkligheten? Vi tittar på plankartan:



Den romerska fyran (markerad med rött) indikerar att huset inte är mer än fyra våningar högt (även om byggnadskroppen bakom har fem våningar). Planet 11 har alltså överdrivit husets höjd rejält.

Foster + Partners har även här tagit fram en bild som visar de verkliga förhållandena:


Att Planet 11 "glömt bort" Katarinaparken behöver väl inte nämnas. Av någon anledning har man även satt dit tre gånger så många bilar som i originalbilden och gett dem fem filer i stället för tre, samt tagit bort busshållplatserna. Trottoaren framför KF-huset, som blir en meter bredare än idag, har också helt gått upp i rök i Planet 11:s visualisering. Man har heller inte noterat att Katarinahissens entréplan blir både öppnare och genomskinligare än idag.

Nu till nästa bild:


Exempelbild 5. Vy från Götgatan mot Södermalmstorg. Montage Planet 11.



Utsikten mot Gamla stan från Götgatans ände skyms av en grå kloss som även finns på originalbilden (till vänster). Det är Eken Bar, hotell Hiltons uteservering, som dock kommer att flyttas bort från sin nuvarande plats enligt planhandlingarna. Utsikten mot Gamla stan i Götgatans förlängning blir alltså något bättre än idag, vilket inte framgår av Planet 11:s visualisering.

Den dystra betonggråa monoliten som tycks sjunka ner i marken på bild 5 är Planet 11:s vision av hur det västra trekantiga glashuset kommer att te sig. Låt oss undersöka hur den visionen stämmer överens med verkligheten.

Byggnadens fotavtryck kan vi fastställa genom att ta ut fixpunkter på ett flygfoto (se nedan). Den fyllda vita cikeln visar var fotografen står, och de ofyllda markerar lykt- och trafikstolpar som ligger på eller nära siktlinjerna till de tre hörnen. De syns bäst på flygfotot om man tittar efter deras skuggor. Lyckas vi hitta stolparna så hittar vi också de tre hörnen A, B och C på Planet 11:s bilder.



Stolparna hittar vi lätt (markerade med vita ringar) och då vet vi också var hörnen ska vara (A. B och C). Punkt C ligger en bit norr om den nuvarande överdäckningen.



Hörnen A och C stämmer hyfsat, åtminstone i horisontalplanet. Men vad har hänt med hörn B? Byggnaden bara fortsätter långt utanför bild!

För att få svar på frågan tar vi även ut siktlinjerna till några större och avlägsnare landmärken. Kolingsborg (och bortom den Triewaldsgränd) kan anas intill husväggen till höger i bild, som tillhör Stadsmuseet:



Lägger vi in byggnaden som Planet 11 och Helena Adolphson designat så ser vi att ytan den täcker är minst dubbelt så stor som i verkligheten. Men det är inte allt.



Vid pilen ser vi en person som går på gatan. Om vi frilägger henne och lägger in ursprungsbakgrunden istället så gör vi en intressant observation:



Hon är bara en halvmeter lång! Jämför med personerna vid övergångsstället bakom henne. De är 25 meter bort men trots det är de betydligt längre. Därför ser glashuset också motsvarande mycket större ut.

Perspektiveffekten uppstår därför att Planet 11 har gjort backen dubbelt så brant som den ska vara, precis som myten om de branta ramperna gör gällande. Det är intressant att notera att den mytens upphovsman, Lennart Klaesson, har backat sedan den här bilden gjordes och han medger numera att inget i Nya Slussen lutar mer än idag, vilket man också tydligt kan se på plankartan. Har Planet 11 låtit lura sig av myten, eller ville man avsiktligt ge stöd åt den? Det är omöjligt att veta, men att deras bild ljuger på många sätt är det ingen tvekan om.

Fosterbyrån har gjort en egen version av även denna bild:

 Stämmer den bättre med verkligheten? Låt oss undersöka.



Vi ser att glasbyggnaden stämmer perfekt med fotavtrycket (överlappet vid B beror på att fotavtrycket utgår från överkanten, som har ett överhäng på ett par meter).



Här visas var kanten på överdäckningen hamnar i de olika renderingarna. Grönt: Dagens kant enligt originalbilden. Rött: Nya Slussens kant enligt Planet 11. Blått: Nya Slussens kant enligt Foster. Vem har rätt?

Svar: Foster. Kanten på överdäckningen ligger 20 meter längre norrut än idag, men på samma nivå som Södermalmstorg, dvs +13,5 meter. Planet 11 har istället sänkt den ett par meter av okänd anledning.

Så till nästa bild.


Exempelbild 6. Vy från Munkbron mot Slussen. Montage Planet 11.

Först fastställer vi var bilden är tagen. Med hjälp av detaljer i förgrunden är det lätt att hitta platsen, sydvästra hörnet av Mälartorget (markerat med en röd ring):



I framtiden ska det tydligen bli ett övergångsställe här. Nej, enligt plankartan ligger övergångsstället kvar på sin nuvarande plats 20 meter bort, så redan här förlorar Planet 11 en tillförlitlighetspoäng.



Av okänd anledning har Planet 11 höjt upp gatan drygt en halvmeter trots att det tydligt framgår av plankartan att gatunivån inte förändras:



Och i framtiden kommer två feta bilar att stå parkerade mitt i gatan och skymma utsikten från Mälartorget. Bra att vi fick veta det, Planet 11!



I själva verket blir det snarast något mindre trafik på Munkbroleden eftersom möjligheten att svänga upp på den från Stadsgårdsleden tas bort. Eftersom det inte finns några bilar alls på originalbilden ligger det nära till hands att dra slutsatsen att Adolphson velat ge motsatt intryck.

Vi ser inte mycket av Söderström på Planet 11:s visualisering, och det är inte enbart de parkerade bilarnas och den felaktigt upphöjda gatunivåns fel. Bilden nedan visar var den bortre vattenlinjen går i originalbilden (blått), liksom den hitre (rött):



Man har förskjutit strandlinjen så att det ser ut som om ett femtiotal meter av Söderström fyllts ut. Sanningen? Strandlinjen har förskjutits 18 meter, men åt andra hållet. Jämförelsebilden borde visa mer vatten, inte mindre.


Överdäckningar och utfyllnader som tas bort.

Låt oss nu se hur Fosters referensbild ser ut. Notera att kamerapositionen inte är exakt densamma, vi är nu på andra sidan Munkbroleden.



Vinkeln påminner om en av de första visualiseringsbilderna från Foster + Partners, som mötte mycket kritik från ombyggnadsmotståndare:


Exempelbild 7. Slussen sedd från Munkbrokajen. Montage Foster + Partners.

"I utställningens bilder är det sommar. Människor i alla åldrar flanerar och njuter av solen på caféer och mötesplatser som i verkligheten har solljus maximalt tre till fyra gryningstimmar under sommarhalvåret. Endast fördelaktiga vinklar är valda. Den som vill kan emellertid fördjupa sig i de solstudier som gjorts. Där framgår vilka slagskuggor som bildas av den nya bebyggelsen och broarna. Där avslöjas också den förhöjning av Skeppsbron som måste göras framför Räntmästarhuset vid Djurgårdsfärjan."

Detta skriver "Cafe Blom-gruppen", en sammanslutning av människor som av olika anledningar motsätter sig förändringar vid Slussen. "Förhöjningen av Skeppsbron" har vi kunnat avfärda som en myt här, så låt oss nu undersöka om gruppen är lika dåligt informerad när det gäller solvinklar.

Vilken tid på dagen är det egentligen? Café Blom-gruppen har tittat på bilden och säger "Observera skuggorna som faller mot sydväst såsom de bara kan göra en mycket tidig sommarmorgon". Stämmer det? Skuggorna från figurerna tycks snarare falla direkt mot väst. De konvergerar mot en plats strax utanför bildens vänstra kant, ungefär vid Fåfängan. KF-huset har solljus på sig österifrån. För att räkna ut när fasaden hamnar i skugga på sommaren kan vi kolla fasadens vinkel på en karta (den är 103 grader) och sedan slå upp solens vinkel i en astronomisk tabell där vi matar in Stockholms latitud och longitud och anger en godtycklig dag i mitten av juni.



Vi finner att fasaden är solbelyst från soluppgången ända fram till 08.30-08.40 sommartid. Om det kan betraktas som "mycket tidigt" är förstås en fråga om morgonvanor, men de flesta svenskar tycker nog inte att det är någon okristlig tid på dygnet. Efter klockan 18.30 lyser solen på fasaden igen. Den som fördjupar sig i solstudierna (eller bara går till platsen och tittar) finner att Katarinaparken och Slussenområdet faktiskt hör till stans soligaste platser, med sol i stort sett varje ljus timme under sommarmånaderna.

Är det mycket folk på Slussen före halv nio en junimorgon? Tja, på bilden nedan (tagen 08.13) räknar vi till 36 personer, förutom dem som sitter i bilar, bussar och barnvagnar:



Då ser vi ändå bara de som går på den västra bron, medan den östra skyms av trafiken, liksom Slussterrassen.



Det är ungefär samma antal som de som befinner sig inom samma bildutsnitt på Fosterbilden.

100% folktomt är det däremot på den här bilden, framtagen av Fredrik Falk:


Exempelbild 8. Skeppsbron söderut mot Slussen. Montage: Fredrik Falk.

I bildtexten står det "Den här vyn (som av lätt insedda skäl aldrig har visats i de grovt manipulerade presentationerna från Stockholms Stad) är helt sann. Den bygger in i minsta detalj på ett helt obearbetat fotografi av modellen (till vänster). Alla proportioner stämmer exakt med hur det kommer att bli i verkligheten. Motorleden kommer att bli precis så här groteskt dimensionerad. Bilen du ser kommer att vara precis så liten i förhållande till vägen som den är på bilden."

Falk har varit vänlig nog att bifoga bilden från utställningsmodellen som han använt som förlaga (nere till vänster i bilden ovan) så vi förstorar upp den och lägger den över hans simulering. Några märkligheter framträder direkt. Såväl cykelbanan på bron som övergångsställen och ett antal refuger har försvunnit spårlöst:



Kanten på cykelbanan syns mycket tydligt på modellen, och även på den förminskade webbversionen av bilden som Falk använt som förlaga (förstorad och kontrasthöjd detalj till vänster, eget modellfoto till höger). Varför är den då förvandlad till körbana i simuleringsbilden kan man undra? Alla proportioner stämmer enligt Falk "exakt med hur det kommer att bli i verkligheten", hur kan man då addera cykelbanans 3 + 3 meter till det han kallar "motorleden"? Kan det finnas fler oriktigheter i hans simulering?

Låt oss undersöka lite mer ingående exakt hur groteskt "motorleden" kommer att dimensioneras. Från avsnitt 11 minns vi att bara hälften av brons bredd (23 meter) är ägnad åt bilarna:



På plankartan finns cykelbanor och busskörfält tydligt inritade (markerade med blått respektive rött nedan). På bron är det 2+2+2 körbanor och 2 busskörfält, och när bron övergår i gata (på Skeppsbron till höger på kartan) så minskar körbanebredden dramatiskt till en enda bilfil i varje riktning Notera övergångsstället nere till höger, samma som ligger i förgrunden på Falks bild.



Lägger vi nu in övergångsställena, cykelbanorna och busskörfälten framträder en helt annan bild än den Falk vill förmedla.





Av den "groteskt dimensionerade motorleden" återstår en enda bilfil i körbanan närmast kameran! Ingenstans är körbanan bredare än två bilfiler i varje riktning, men det visste vi förstås sedan tidigare. Övergångsställena ligger tätt, liksom trafikljusen (representerade av refugerna)

Jämför vi bilderna igen syns en annan skillnad tydligt. Var är alla människor och fordon? Vilken tid på dagen representerar Falks bild? Det skulle kunna vara en mycket tidig sommarmorgon om det inte var för det att fasaderna på Skeppsbrons hus är mer belysta än KF-huset. Som vi minns från förra exemplet så hamnar inte nordfasaden i skugga förrän 08.30 sommartid, så Falks bild måste föreställa en tidpunkt senare än så. Varför ett av stadens livligaste stråk ser ut att ha blivit helt neutronbombat är inte lätt att förstå och hans ambition att "rätta till" den "grovt manipulerade" presentationen och göra bilden mer "realistisk" genom att ta bort alla människor som syns på modellen framstår som gåtfull för den som någon gång sett platsen i verkligheten.



Bildtext: "Det är naturligtvis ingen tillfälighet [sic] att det är exakt samma färg på modellens vägbanor och områden för gående. Allt flyter ihop och det blir svårt att få en uppfattning om hur stort utrymmet för biltrafik är. Det framgår tydligt av denna bild av modellen där vägutrymmet färgats asfaltsgrått. Bilarnas storlek är exakt skalenlig enligt modellen."

Vi lägger på övergångsställen, cykelbanor, busskörfält och refuger:



Än en gång konstaterar vi att Falks kritik av presentationsmodellen är en mycket mer adekvat beskrivning av hans eget verk. Varför har han valt att mörka existensen av cykelbanor, refuger osv? Varför har han målat allt i samma asfaltsgrå färg, trots att allt därmed flyter ihop? Kan det vara så att hans framställning tjänar på att det blir svårt att få en uppfattnng om hur stort utrymmet för biltrafik är? Vad kan syftet med det vara?

Svaret får vi om vi besöker hans sajt "glittra.com". Fredrik Falk driver liksom "Slussen Plan B" ett alternativt förslag som han kallar "Stråk".


"Stråk". Montage Fredrik Falk.

Det är inget oävet förslag, men det är synd att Falk känner sig så osäker på dess kvaliteter att han måste tillgripa direkta lögner för att svartmåla stadens (nu beslutade) förslag. Sällan har ordet "svartmålning" känts lämpligare, för vad Falk gör är att bokstavligen att göra sina visioner av Nya Slussen i det närmaste svartvita:


En "någorlunda realistisk bild av hur nya Slussen kommer att se ut" enligt Fredrik Falk.

Jämför med Falks egna presentationsbilder, som glittrar av färg. "Ett mer manipulativt och förljuget sätt att presentera stadens förslag är svårt att föreställa sig", för att travestera honom själv.

Liksom Adolphson och Falk har signaturen "Kafpauzo" ett alternativförslag för Slussen han brinner för. I hans fall är det förslaget "Ny syn på Slussen", som vi har analyserat här. Där Adolphson antyder att fönstren i glasbyggnadernas väggar aldrig någonsin kommer att tvättas går Kafpauzo ett steg längre och förutspår att glaset kommer att bli lika ogenomskinligt som betong:

Lika ogenomskinligt som betong? Nej, mer ogenomskinligt än betong. Kafpauzo gör som jämförelse Centralbrons betongpelare nästan osynliga, och det är inget misstag utan en medveten poäng. Avsikten är att vi ska förstå hur fin utsikten blir om Centralbron skulle grävas ner - dvs bildelen av Centralbron, järnvägsdelen närmast kameran ska "Ny Syn på Slussen" tydligen lämna kvar i all sin 60-talsbrutalistiska glans.



Även Kafpauzo förutspår att biltrafiken kommer att mångdubblas med Nya Slussen och att busshållplatser, cykelbanor och kollektivkörfält kommer att belamras av privatbilar:

Kafpauzo ger oss också sin vision av byggnaderna vid Katarinahissen - och nu är de lika höga som KF-huset. För att ytterligare understryka hur hemsk Nya Slussen ska bli har Kafpauzo dessutom hittat på ett eget nytt stort hus som han har lagt en bit ut i vattnet där Birkafärjan ligger idag:



Nåja, så illa som det här blev det trots allt inte:


Exempelbild 9. Utsikt från Peter Myndes backe mot Saltsjön, före och efter. Montage Roberto Alvarez.

Korrigerad version:


Verklig utsikt från Peter Myndes backe mot Saltsjön, före och efter.

Trots att dessa skrämselpropagandabilder inte stämmer överens inbördes för fem öre (bortsett från att samtliga "glömmer bort" Katarinaparken) godtar många dem som sanning. Delvis kan det bero på att de har publicerats okritiskt av våra dagstidningar, som numera tycks ha upphört helt med faktakollen.