Utskrift från www.yimby.se
....

Låt Villakvarteren bli Stad!

 


Den 17 april publicerade Paradiso Arkitekter sitt arbete Mellanstaden. Ett nytt sätt att möjliggöra högre exploatering i villaområden. I sitt arbete börjar de med att presentera hur 72% av bostadsområdesytan i Stockholms län består av småhus. Trots det huserar denna yta endast 21% av länets befolkning. Många av villaområdena ligger mer centralt än områden med högre exploatering. Genom att förtäta i dessa områden kan en mer samanhållen stadstruktur skapas.

Här kommer en sammanfattning av deras förslag.

Hela arbetet kan läsas här: http://www.mellanstaden.se/
Alla bilder i den här artikeln är från projektet.



Paradisos förslag är att möjliggöra ett nytt lager bebyggelse i dessa villaförorter. Detta genom att helt enkelt ändra detaljplanen för att tillåta mer bebyggelse. Detta skulle tillåta varje markägare (som för villabebyggelse oftast är de som bor i villan) att bygga mer på sin tomt. Paradiso presenterar i sitt arbete tre olika exempel på områden där detta skulle kunna göras.



Platserna är utvalda för att de ligger i områden som pekats ut för utveckling i Stockholms stads översiktsplan och för att de ligger nära spårburen kollektivtrafik.

Linde

Linde är ett villaområde i Enskede gård som gränsar till både Slakthusområdet och Årstafältet.



Paradisos förslag för området är att eftersom tomerna är långsmala så finns det utrymme för bebyggelse i den bakre delen av dem. Den föreslagna bebyggelsen är max två våningar plus källare.

Här är deras illustration för hur området skulle kunna se ut med alla tomter bebyggda.



Hökmossen

Hökmossen ligger vid Telefonplan och byggdes ursprungligen som bostadsområde för Ericssons anställda.



Förslaget för detta område är att den nya bebyggelsen lokaliseras längs gatan. Eftersom tomterna är små skulle det nya huset behöva byggas som en utbyggnad från det gamla. De nya föreslagna husen är maximalt två våningar plus källare.

Med alla tomter bebyggda skulle det kunna se ut såhär.

Spånga

Det sista förslaget är delar av villaområdet i Spånga längs Sörgårdsvägen. Målet med detta förslag är att göra Sörgårdsvägen till en stadsgata istället för den bildominerade väg den är idag.



Här förslår de därför en högre exploateringsgrad och blandade funktioner. Maximalt tre våningar plus källare.

Resultat

Enligt Paradiso skulle denna föreslagna förtätning resultera i en ökning av bostäder i områdena illustrerad nedan.

Om Stockholm, Danderyd, Lidingö, Nacka och Sundbyberg tillät förtätning på samma nivå som i förslaget Linde skulle detta möjliggöra bostäder för runt 160 000 personer.


Hela arbetet innehåller mycket mer detaljer, tex om implementering, ekonomiska förutsättningar och inspiration från historien.

För YIMBY är det positivt med förslag på att göra villaområden mer urbana. Att låta det ske på boendes initiativ på detta sätt är förmodligen det smidigaste sättet. Vi hoppas på en fortsatt diskussion.

Vi vill i sammanhanget också passa på att tipsa om YIMBY Stockholms Lindhagenplanen 2.0.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Peter Neal (19 April 2015 21:13):
Med detta förslag skulle områdena fortfarande vara rätt glest befolkade, inte tillräckligt täta för att motivera en tillräcklig hög utveckling av kollektivtrafik och därför befarar det att det skulle locka fram mer bilismen. Hellre skulle jag se att tomtägarna uppmanades att bygga vid tomtens gräns mot gatan och att utbyggnaden utgjordes av flerfamiljshus mad brandväggar vid gavlarna. På så vis skulle grannen kunna bygga till på sin tomt. Vi skulle få, med tiden, stadskvarter med en spännande, brokig arkitekturmix.
 0
Martin Kolk (20 April 2015 01:32):
Jag tror att om man faktiskt vill ha stad, så vore det klokare om man tillät att detaljplanen tillät att flera tomter på en gång skulle kunna byggas om med tätare bebyggelse. Att förtäta tomt för tomt tror jag inte blir så bra, och känns som ett väldigt onaturligt sätt för en stad att förtätas på.

Man skulle istället kunna slå ihop flera tomter (en exploatör kan köpa flera på en gång), och anlägga mindre gränder mellan dessa nya större tomter. Med helt fri byggrätt skulle nog något ganska likt förorter i japanska städer uppstå (eventuellt med begränsningar för maximal höjd på 25-35 meter eller så). I princip alla yta exploateras men man har brandväggar med 0.5-1 meter mellan fristående hus.

Slutresultatet kunde vara något i stil med detta. Det kan få växa fram organiskt över 20-30 år, det sker nog om man bara tillåter fri byggrätt.

https:​/​/​goo.​gl/​maps/​e5ZnS
https:​/​/​goo.​gl/​maps/​FR4x0​
 0
Jan Wiklund (20 April 2015 12:52):
En fråga man ställer sig är förstås varför höjderna måste begränsas till två våningar i Paradisos förslag.

Nackdelen med Martins förslag är förstås att det kräver mer byråkratisk handläggning, plus kanske samförstånd alt juridisk process mellan de tomtägare vars tomter slås ihop, och därmed kan ta längre tid.

Så varför inte helt enkelt tillåta obegränsad höjd (eller i alla fall Stockholmsstandard maxhöjd = gatans bredd) och nöja sig med det?
 0
Jan Wiklund (20 April 2015 12:53):
Ett stort tack till Paradiso för övrigt som har vågat röra i denna svulst. Inledningen till första kapitlet i rapporten är värd att citera i sin helhet:

"En kartläggning över Storstockholm visar att 72 % av stadens yta för bostadsbebyggelse består av småhusområden. Det kan tyckas som en anmärkningsvärt stor andel med tanke på att Stockholm är en miljonstad. Trots den stora mängd mark som går åt för småhusbebyggelse är det endast 21% av länets hushåll som bor i dessa, vilket visar på villatypologins ineffektiva markanvändning och låga befolkningstäthet. På individnivå innebär det att en person som bor i ett villa upptar ungefär 400 kvm mark medan en person som bor i flerbostadshus upptar mellan 25-70 kvm mark. Denna sneda fördelning av stadens markresurser förklarar delvis det höga trycket på innerstaden och varför staden är så geografisk utspridd. Villastädernas utbredning förhindrar en välfungerande sammankoppling av staden. Så som Stockholm är uppbyggd idag upprätthåller stadens struktur en ojämlik fördelning av resurser, i detta fall gällande tillgång till mark och till stadens goda lägen. Att tätbefolkade stadsdelar lokaliseras i stadens ytterområden tvingar till onödigt resande och de fördelar som kommer med en sammanhållen stadsstruktur går förlorade.

Sedan tiden för villastädernas uppförande har deras tidigare perifera lägen kommit att bli alltmer centrala då den övriga staden brett ut sig. När staden nu är i behov av att växa är den bristande tillgången till mark ett hinder. Med Mellanstaden vill vi visa att mellanrummen i villastaden har en stark potential för ökad bebyggelse."
 0
Martin Ekdahl (21 April 2015 08:20):
Ett mycket intressant förslag. Jag har länge tänkt i dessa banor. Konstruktiv lösning på bostadsproblemet.
 0
Peter Neal (21 April 2015 19:01):
Martin Kalk. Historiskt sätt är att förtäta en stad bit för bit är det vanligaste och naturligaste sätten att förtäta. Det är en modernismens påhitt att bygga hela stora sjok eller stadsdelsvis. På det viset får du inte en levande blandstad utan monofunktionella, stereotypa byggnader. Städer har alltid vuxit fram bitvis när ett eller ett par hus blivit rivningsfärdiga. Titta på vilken gata som helst i stenstaden så ser du hus från olika epoker står bredvid varandra.Det är charmen med staden.
 0
Martin Kolk (21 April 2015 21:55):
Peter: Jag håller helt med om vikten att förtäta bit för bit, och att vi måste börja låta städer växa organiskt igen (dvs ändra lagar så det blir möjligt).

Jämför med förslaget ovan. Istället för att låta markägaren bestämma helt själv så är flera av förslagen att 100 tomter ska förses med påbyggnader med 1-2 i stort identiska hus på varje tomt, upprepat på samma sätt 100 gånger. Jag har väldigt svårt att tro att slutresultatet skulle kännas som stad på något sätt, i synnerhet om du jämför med något i stil med länkarna i min tidigare post.

I Sverige verkar i princip ingen verka för en stad som har förutsättningar att växa helt organiskt, och låta folk bygga stad hus för hus. Istället för vi planer som förslaget ovan som på ett konstruktivt försöker lösa ett mycket verkligt problem, men fastnar i en i mitt mening absurt förslag för att förtäta en stad.

Det bidrar säkert till att alla inblandade i stadsbyggnad i Sverige inte kan förställa sig något alternativ till de vi har, trots att det är så vanligt i rika länder över hela världen som i Östasien.
+1
ekonomix (22 April 2015 12:43):
Angående höjderna tror jag att man i princip lagt på en våning på nuvarande. I Spånga kan vi redan bygga 6, 5 meter, vilket vissa nyttjar till en sutterängvåning + två hela våningar. Går med skohorn.

Jag tycker att man kan ta ett större kliv. Lägg på 5,5 meter (två våningar) på gällande planer rakt av.

Att lämna fritt mot granntomten bör under en övergångstid vara grundregeln. Det är dock redan nu möjligt att bygga helt upp mot gränsen om båda fastighetsägarna är med på det.

Noteras att kommunen som fastighetsägare aldrig är med på det... Det borde man ändra liksom den prickmark som ibland uttryckligen finns noterad mot gata. Egentligen det viktigaste.

Angående om tätheten är tillräcklig för god kollektivtrafik är det en ickefråga för utpekade områden. Kollektivtrafiken är redan riktigt bra. (När det inte är signalfel osv. förstås.)
 0
Martin Kolk (22 April 2015 15:24):
Om man verkligen vill ha stad, så bör man låta en aktör köpa upp flera tomter, och bygga på flera angränsande tomter dessutom. Man borde även tillåta att ägaren av en tomt får stycka upp den, så att man kan bygga flera byggnader med enbart 1 meter brandvägg mellan dem. En större villatomt tillåter enkelt 4+ byggnader med sådan reglering. Ett japansk kvarter med 10+ byggnader (somliga för mer än 1 bostad) är ofta bara 25x25 meter, med 7 meter breda gator.

Detta är kanske inte en bra idé i alla villaområden, men borde kunna genomföras på prov på en del ställen (där kollektivtrafik tillgång är god, och området inte har för stora kulturhistoriska värden).
 0
Jan Wiklund (22 April 2015 15:24):
Ekonomix: Det finns ju ett annat viktigt skäl att bygga tätt också: det behövs mycket byggande. Ju tätare desto mindre plats tar det.
 0
Jan Wiklund (22 April 2015 15:25):
Ekonomix: Det finns ju ett annat viktigt skäl att bygga tätt också: det behövs mycket byggande. Ju tätare desto mindre plats tar det.
 0
ekonomix (22 April 2015 15:58):
Det där med att de av något slags ideologiska skäl vill reglera ägandet har jag avsiktligt förbisett. 2% avkastning är förstås också ett bisarrt antagande.

Men det där går att lösa. Det är fullt tillåtet att arrendera ut del av fastighet. Lämpligen till brf och eventuellt samordnat med andra fastighetsägare.

Det är helt nödvändigt att pressa ner riskerna för fastighetsägarna. Dessutom önskar nog de flesta bevara den privata sfären på den del av fastigheten de fortsatt disponerar för eget bruk.

Enklast och mest logiskt, självklart, att tillåta mindre avstyckningar och för den delen sammanslagningar. Så att marken för flerfamiljshusen kan säljas till de som skall bo i dem.
 0
Martin Kolk (22 April 2015 16:23):
I länder med mer fria fastighetsmarknader tror jag inte att det vanliga är att personer stycker av en del av sin egen tomt för att bygga någonting nytt medan de bor kvar.

Mer naturligt och vanligare, är att personer som ändå ska sälja hus+tomt istället för att sälja den med hus till en ny ägare säljer den till en eller flera exploatör (antingen hela tomten, eller i bitar) som sedan bebygger den nya tomten. Det finns naturligtvis stora värden att frigöra i 10+ byggnader istället för en villa med stor tomt.
 0
Ekonomix (23 April 2015 07:58):
Den ekonomiska mikroanalysen för de enskilda fastigheterna och fastighetsägarna är helt enkelt inte bra. Tror att vi kan lämna den därhän, det viktiga är ändå att man börjat tala om problemet.

Sedan tror jag inte att man riktigt fångat upp hur nuvarande stadsstruktur egentligen ser ut. Det är nog inte så att befolkningstätheten börjar öka igen om man kommer ännu längre ut. Befolkningstätheten i Stockholm är nog strikt fallande med avstånd. Den felaktiga synen tror jag att man fått genom att anekdotiskt studera detaljer, enskilda områden, istället för statistik. Vad som däremot sker längre ut är att stora områden blir helt obygda medan andra har ihopklumpad befolkning. Det är både en följd av tidigare politiska beslut och av infrastrukturella skäl. Längre ut blir restiderna väldigt långa om man inte befinner sig i ett kluster med god infrastruktur.

Denna felaktiga bild av verkligheten leder till ett par felslut. Dels är det faktiskt besvärligare att bygga enfamiljshus längre ut eftersom infrastrukturen blir svår. Dels är de inte så många som går miste om bättre lägen. Svackan i befolkningstäthet existerar inte och det återstår relativt små områden att förtäta nära innerstaden.

Det senare gör också att den ekoniska potentialen för berörda fastigheter inte är så stor som man kan tro. Det kommer alltid att finnas ett marknadsmässigt behov av villor hur nära innerstaden man än kommer. Till och med i den. Däremot faller detta behov vid befolkningsökning eftersom allt färre får råd med marknadens vilkor för egen mark.

I en växande stad finns alltså normalt ett omvandlingstryck och så var det också i Stockholm tills för ett halvsekel sedan. Men omvandlingstrycket kan manipuleras. Om man tex subventionerar flerfamiljshus väldigt hårt blir det ett överutbud på dessa och det marknadsmässiga trycket försvinner. I Stockholm har det länge varit försvunnet. Det har i flera decenier helt enkelt inte varit lönsamt att omvandla villakvarter. Villorna har varit mer värda som de var. Så är det fortfarande i alla andra svenska städer.

Men i Stockholms närförorter har det hänt något under innevarande decenium. Det har börjat bli en mindre (liten fortfarande, värt att notera) ekonomisk potential att omvandla villafastigheter för flerfamiljshus.

Då inser man att det har hänt något under tiden. Medans marknaden legat och slumrat har det införts PBL och absurt detaljerade detaljplaner. Det blir väldigt svårt att genomför de förändringar som krävs för att fastighetsägarna och samhället skall dra nytta av den gryende ekonomiska potentialen som börjat uppstå i närförorternas villakvarter.

Disskussionen är därför angelägen, men man skall inte tro att det finns jättemycket att hämta omedelbart. Vi ligger ännu inte så långt från marknadsjämvikt och flertalet tomter är inte lönsamma att förtäta. Det kommer också alltid att finnas ett marknadsbehov av villor i närförort. Några jättevinster vid omvandling att fördela finns alltså inte. Därför måste man vara försiktig med detaljkraven från kommunen. Varje krav tar bort potential och leder till färre omvandlingar.

Självklart leder flerfamiljsbebyggelse till fler intressekonflikter som måste regleras i plan. Men utgångspunkten måste vara, om något skall hända, att så långt som möjligt bevara de friheter som finns i de äldre planerna samtidigt som man utökar dessa beträffande antalet hushåll och byggyta mm.

Det är tex bättre att bevara ett dispositivt krav på avstånd till tomtgräns än att införa detaljreglering beträffande vilka delar av fastigheten som får bebyggas och ej.
 0
Martin Ekdahl (23 April 2015 07:58):
Avstycka, avstycka, avstycka.
 0
Ekonomix (23 April 2015 08:04):
Konkret exempel:

4,5 meter till gräns byts till "minst halva byggnadshöjden till gräns".

Det är ett bättre sätt att reglera ljusförhållanden i ett i grunden villaområde, än att plankontoret sätter sig och bestämmer var på tomterna framtida byggnader får placeras. När tilläten höjd ökas.
 0
Jan Wiklund (23 April 2015 16:50):
Ekonomix: De "absurt detaljerade detaljplanerna" har vi fått dras med sen åtminstone 30-talet, se t.ex. detaljplanen för Traneberg, http:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Traneberg#/​media/​File:​Tra.​.​ och jämför med Lindhagenplanen som förlitade sig till generella regler.

Men ok, absurditeten har ökat eftersom, det håller jag med om.
 0
ekonomix (23 April 2015 23:18):
Jo, en gång i tiden satt jag i styrelsen för en brf. i innerstan och vi hade väl vissa funderingar på om man kunde förbättra ekonomin med någon mindre utbyggnad. Men det var ju bara att glömma med allt krångel.

Det har dock funnits grader i helvetet. Villastäderna har typiskt mindre detaljerade detaljplaner, dels finns det rent faktiskt färre intressekonflikter atr reglera, dessa är i någon mån proportionella mot befolkningstäthetendels har väl inte regulatorernas intresse varit lika stort.

Lisa Deurell et.al som står bakom föreliggande studie är vad jag förstår planarkitekter. Och det är klart att de slår vakt om sitt och helst få både uppgift och del av en kaka man inbillar sig är stor.

Men det gäller att vara försiktig. Kakan är inte särskilt stor och det gäller att den inte blir vidbränd. Lägger man kostnaden för diverse planarbete på fastghetsägarna försvinner den sannolikt. Dessutom vill de självklart inte bli detaljreglerade.

Konstycket torde vara att få det man vill ha uppnått, så bra aproximerat som möjligt, med enkla regler som kan upprepas som tillägg till flera planer och med ringa kostnad.

Det är väl iofs. en ståndpunkt som också yimby varit tydliga med och det är bra.
 0
Martin Kolk (24 April 2015 06:34):
Jag tror det är viktigt att inte blanda ihop efterfrågan på enbostadshus med efterfrågan på villor med stora tomter. Det finns absolut en stor efterfrågan på enbostadshus, sannolikt också tillräckligt stor för att motivera enbostadsbebygglse i närförorter i Stockholm även ganska centralt inom T-baneområdet. I Sverige saknas dock i princip exempel på enbostadsbyggnader som inte står ensamma på stora villatomter.

Däremot är jag ganska säker på att villatomter som är bebyggda till 10-15% är helt omotiverade i en situation med fri byggrätt ganska långt ut i Stockholm. Om man i dessa områden tillät uppstyckningar av tomter skulle det vid renovering/försäljning nog mycket ofta finnas stora ekonomiska vinster. I länder i Östasien så finns det väldigt många en enfamiljshus mycket centralt, men stora villatomter saknas nästan helt utom på ren landsbygd.

En friare byggrätt skulle säkert just leda till att stora område omvandlades till kvarter med enfamiljshus, men med avstånd mellan husen på en meter eller så. Jag tror aldrig jag sett någonstans i världen villatomter (med 15% bebyggda tomter) centralt där det förekommer fri byggrätt. Stora delar av USA har villatomter, som ibland är ganska stora, men det är alltid relaterat till zoon-reglering, som förbjuder små tomter (ofta för att se till att det i huvudsak bor rikare invånare).
 0
ekonomix (24 April 2015 07:20):
Jo det finns allt i tex Schweiz, Italien och Frankrike mfl. Europiska länder. Till och med i själva Paris trots att staden både är stor och gammal. Två faktorer som båda verkar mot. Åldern eftersom det förr, när mobiliteten var lägre var ett ännu högre tryck mot de centrala lägena.

Men visst är det så att Stockholm har en ganska hög andel villatomter för att vara en Europisk stad. Det är dock en ganska naturlig följd av stadens begränsade ålder som storstad och de subventionerade flerfamiljshusbyggena i nya lägen som konkurrerat ut förtätningen, snarare än regleringarna av själva villastäderna. Dessa har som sagt inte kommit i spel förrän under innevarande decennium, därför är inte marknaden så fruktansvärt snedvriden ännu och potentialen för de riktigt stora omvandlingsvinsterna saknas.

En villafastighet med en bättre villa på är helt enkelt relativt dyr och i samma prisnivå som motsvarande tomt med byggrätt för flerbostadshus. Ibland lite billigare och i bland lite dyrare. Ska det bli något gäller det att kunna plocka just rätt objekt, stort urval, och det med små omkostnader.

Vinstpotentialen är inte tillräcklig för att kunna finansiera planförfaranden där extremt detaljerade detaljplaner skall skapas för varje litet område. Det är en kostnad i rena pengar, i uteslutna möjligheter och i risk.
 0
Jan Wiklund (24 April 2015 10:31):
Så med andra ord: skrota detaljplaneringen, ersätt med generella bestämmelser som byggaren/tomtägaren får leva upp till hur hen vill - samt riskera rivning på egen bekostnad om hen bryter mot dem. Som i Berlin, om jag har förstått det rätt.
 0
ekonomix (24 April 2015 18:29):
Det är väl kanske ett bra mål. Men på kort sikt kan man lösa det inom befintligt lagrum. Det är ju inte så att kommunen måste bestämma var på en fastighet en byggnad får stå. Hur stor del av fastigheten som får vara hårdgjord yta osv.

Det går alltså att uppnå det väsentliga genom lösare formulerade regler, som antingen kan komplettera varje enskild stadsplan enligt en enkel modell eller läggas över flera stadsplaner som ny detaljplan. Man behöver inte upphäva en plan bara för att man inför en ny. Flera planer kan gälla samma fastighet och planerna behöver inte ha samma geografiska utsträvkning. Det enda man behöver göra är att bestämma vilken som skall ha företräde om de ställs i konflikt med varandra.

Studien ovan visar ju också med all tydlighet att det inte blir ekonomiskt möjligt att förtäta villakvarteren med innerstadstänk. I varje fall inte om man vill bevara orådenas karaktär. Författarna försöker visserligen låtsas som något annat och införa lägre kalkylränta för privatpersoner, varför risken är snarast högre; låtsas som att räntan i evighet kommer att vara 2%, strunta i att räkna bort värdeförlusten för den gamla villan osv. Men det är ändå uppenbart att det tänket inte kommer att funka ekonomiskt.

Idén är dock god och de föreslagna typologierna intressanta. Det gäller bara att finna en väg att göra det ekonomiskt hållbart. Då behöver man dels hålla ner kostnaderna dels hålla nef regleringarna och upp frihetsgraderna. Varje fastighet måste ges möjlighet enligt dess förutsättningar.

Men framförallt måste ändringarna gälla många fastigheter. För de flesta kommer ändå inte förtätning att vara ett ekonomiskt försvarbart alternativ. Men får många chansen kan russinen plockas ur kakan, där det är lönsamt, och det är nog en förutsättning för att det skall bli något.
 0
Jan Wiklund (25 April 2015 00:12):
Å andra sidan är det ju inget självändamål att "behålla områdenas karaktär". Snarare är väl just "områdenas karaktär" en väsentlig orsak till Stockholms splittring och gleshet, som ju också innebär en ekonomisk förlust?

Så om det krävs nån sort av ekonomisk morot vid sidan av förändrade planregler så må det vara hänt, tycker jag. Skälet till det dåliga byggandet är ju till icke ringa del bristen på mark. Och villaområdena innehåller oerhört mycket mark.
 0
ekinomix (25 April 2015 07:37):
Studiens förutsättning verkar vara att bevara områdenas karaktär. Dessutom att på ett lite ålderdomligt vis ge fler möjligt till tillgång på trädgård osv. Här tror jag dock att arkitekterna till stor del missar vad dom ger trädgårdarna dess kvalitéer, på samma vis som miljonprogrammets arkitekter gjorde. Det kan bli riktigt fel om man inte sätter sig in i hur människor upplever trädgårdarna.

Men hur som helst. Självklart ökar de ekonomiska möjligheterna för varje frihet som ges. Med helt fri byggrätt blir det mer byggt.

Å andra sidan kan man inte fullständigt förstöra grannarnas boende. Trädgårdarna kräver tex solljus. De tål inte heller hur mycket buller som helst om de skall vara användbara. Så länge den nyare bebyggelsen blandas med en kvarvarande äldre måste den typen av fundamentala krav kvarstå. Det är vad jag tänker på när jag skriver om att bevara områdets karaktär.
 0
Jan Wiklund (25 April 2015 19:48):
Jo, visst handlar det om att väga olika intressen mot varandra. Stockholmarna i gemen har ju också ett klart intresse av att inte ha för långa pendlingstider. Pendling gör en sjuk, enligt åtskillig forskning. Och det råder som sagt stor brist på byggbar mark. Frågan är då om stora tomter för få personer i centrala lägen över huvud taget kan försvaras.

Det är lite som med den våg av jordreform som har svept över världen under 1900-talet, med början på Irland och i Mexico. De stora jordägarnas intressen har offrats för att så många fler ska få tillgång.

Och att låta de stora jordägarna så att säga expropriera sig själva ger ju också kompensation och kan därmed inte sägas vara en alltför brutal metod. Och därför också kanske politiskt möjlig.
 0
Pär Bergstedt (27 April 2015 18:08):
Jag förstår inte varför man så ensidigt inriktar sig vackra och kulturhistoriskt värdefulla närområden med bara en viss typ av detaljplanering. Om det enda målet är fler byggrätter och högre täthet borde väl allt vara möjligt. Släpp också fritt att riva och bygga i innerstaden. Hur högt som helst där kan vi snacka potential istället för att diskutera ett litet hus extra på en tomt. Eller varför inte fördämma, torrlägga och dika ur alla vattenspeglar som finns och ligger och förstör byggmöjligheter. Stora delar av saltsjön och mälaren i innerstden skulle kunna byggas på. Nu snackar vi MÖJLIGHETER som ger effekt istället för det småduttande ni diskuterar här. Eller tycker ni att det skulle påverka kulturvärden etc
 0
Jan Wiklund (28 April 2015 09:48):
Då ska jag förklara det för dig, Pär. Att bygga på det som idag är sjö är dyrt. Att bygga mer i det som idag är innerstad ger inte särskilt mycket mer lägenhetsyta. De centralt placerade villaområdena har mycket mark och mycket få människor. Alltså är potentialen störst där.

Och bygga måste vi.

Inte bara så att många människor står på kö, priserna går dessutom upp på grund av otillräckligt utbud, och folk tvingas sätta sig i skuld i samhällsfarlig grad, se http:​/​/​www.​svd.​se/​naringsliv/​pengar/​bostad/​landerna-​da.​.​

Eller har du något seriöst förslag istället för bara negativism?
 0
Pär Bergstedt (30 April 2015 00:24):
Jag är inte negativ. Om det enda överskuggande målet är att öka den genomsnittliga boendetätheten så skall man bygga. Det finns dock inget ensidigt skäl att titta på trädgårdsstaden framförallt inte Linde som har en täthet i paritet med genomsnittet för Stockholms tätort. Att dutta med helglasade BRF komplex insprängda i en kulturmiljö ger heller inga effekter. Det som behövs är att riva och bygga högt..mkt högt. Det tror jag skulle fungera bäst i innerstaden och det kan ge enorma effekter.

Apropå kö och priser. Den hårdgörning av parkytor och trädgårdar som nu får bygglov i trädgårdsstaden tillfaller inga bostadskösökande. Det är ytterst rika som kräver stora asfalterade ytor för att parkera sina bilar och dessa ytor finns tillgängliga för hårdgörning i trädgårdsstaden. De kan också betala för sig så att det skulle kunna ge effekt på prisbilden neråt tror jag inte de byggherrar som nu börjar exploatera områdena har tänkt sig. Så alla blir glada, byggherrarna blir rika, de som river och styckar av blir rika, DInkys som flyttar in och kan få en centrumnära parkering för sin splitternya XC90 bli glada. Det enda förlusten är den stadsarkitektoniska fulländningen skapad av Per Olof Hallman 1920 i en sagolik miljö som många medborgare njuter av. "För att vi älskar Stockholm"?????
 0
ekonomix (1 Maj 2015 08:37):
Man behöver inte bygglov för att hårdgöra ytor i trädgården. Men det vore förödande, inte minst för möjligheterna till nybygge, om klåfingriga planarkitekter började definira vilka ytor som skall vara hårdgjorda och inte via detaljplan även i trädgårdsstaden, så att varje lite justering krävde planändring. Då stryper man både idéen med trädgården som sådan och alla ekonomiska möjligheter till förtätning.

Att de som står bakom föreliggande studie inte begriper att ökad detaljeringsgrad i planerna medför detta är den största bristen i studien.

För övrigt är det knappast några dinkys som kör xc90. I så fall rör det sig nog mest om ofrivilliga dito som hela tiden hoppas på nästa månad. Men det är knappast dem man brukar avse med det nedsättande begreppet.

Nåväl för att hålla oss till saken, så är det ju som författarna påpekar viss skillnad mellan områdena. Redan från början hårt styrda områden som Linde och Hökmossen skulle kanske lida mindre av en styrd förtätning än Solhem, som ju är ett område ärvt från municipalsamhället i Spånga landskommun, vilket tillät större friheter än Stockholms stad.
 0
Jan Wiklund (1 Maj 2015 12:26):
Pär: Det verkar som du tycker att inget ska byggas i Stockholm. Men var ska då nästa generation bo? Hos mamma?

Det är helt enkelt så att ju mindre som byggs (=ju lägre utbudet är) desto höger blir priserna. Priset anpassas nämligen så att exakt det som finns kan säljas, och detta till dem som har råd med det priset. Ju mer som bjuds ut på marknaden, desto mer går priset ner och desto fattigare människor har råd att köpa.

Funktionen av dem som säger "bygg inget här" är att hålla priset uppe. Till glädje, kanske, för skuldsatta bostadsrättsägare och ännu mer för bankerna. Men till elände för dem som inte har råd med annat än att flytta runt som tredjehandshyresgäster eller som sagt bo hos mamma.
 0
Anders Eriksson (1 Maj 2015 14:02):
Martin Kolk 24 apr "I Sverige saknas dock i princip exempel på enbostadsbyggnader som inte står ensamma på stora villatomter."

Det finns väl exempel i Skåne bland annat. (Enplans eller 1,5-plans äldre gathus, ofta sammanbyggda. I städer som Malmö och Helsingborg ofta rivna men en del bevarat på Gamla Väster, Sofielund, Limhamn, Råå mm.)

Exempel på oavstyckade tomter som innehåller mer än ett enbostadshus är nog dock inte så vanliga om man talar om "riktiga" hus i motsats till inredda uthus mm.
 0
Jan Wiklund (2 Maj 2015 10:14):
Vidare finns ju gott om exempel på många flerbostadshus på samma tomt. Varför det ska vara så radikalt annorlunda om ett av dessa hus vore enfamiljshus är svårt att förstå, åtminstone för mig.
 0
Ekonomix (2 Maj 2015 18:35):
Men just det tror jag är ganska enkelt att förklara. Det många småhusägare är ute efter är en egen trädgård. Ett uterum som man själv behärskar och skapar.

Om man skall dela samma uterum med någon annan familj så försvinner i stor utsträckningen behållningen av det man vill komma åt. Därför styckar man hellre av tomten. Så att varje familj får sitt uterum, om än mindre.

För flerfamiljshus är detta ofta svårare att lösa och om man ändå inte kan lösa det, kan man ju lika gärna dela med fler hus. Dock föredrar ändå många att dela med så få som möjligt, därav staketen på innergårdarna i innerstan. Den upplösta gräns mellan privat och offentligt som faktiskt eftersträvades i miljonprogramsarkitekturen uppskattas av väldigt få boende.

Ett sätt att skapa helt privata uterum för flerbostads är dock radhuslängan och den används ju också flitigt för just det ändamålet.

Men som sagt, för solitära enfamiljshus är den absolut enklaste lösningen att stycka av tomten och därför är det nästan alltid så man gör.
 0
Ekonomix (2 Maj 2015 18:56):
Om vi ska gå till de konkreta exemplen, så tycker jag att en lämplig lösning i Solhem vore att man tillät dels bebyggelse ut mot gatan, dels att man tillät avstyckning, trots styckningsgräns, av de 15 metrarna närmst gatan. Villorna blir kvar på skafttomter. Skafttomterna ger, tvärt om mot vad som anses i rapporten, tämligen goda uterum.

Gathusens höjd må inskränkas efter solförhållande och dispositivt efter hur nära grannarnas tomter de står. Gäller dock ej kommunens mark, man bör som sagt kunna bygga högt direkt mot gata och dessutom mot parkmark.
 0
Jan Wiklund (2 Maj 2015 22:00):
"Tomt" är ju ett juridiskt begrepp. Det har att göra med registrering i fastighetsregistret. Hur tomten sen disponeras är en helt annan fråga.

Om man får tro Hitta.se:s tomtgränser är husen vid Mäster Pers gränd och Bergsrängargränd vid Vitabergsparken en enda tomt, men de används troligen separat. Detta hade nog inte ändrats om en del av husen hade varit högre och flera familjer hade bott i dem.

Viktigare är då husens utformning. För uteplatsanvändning kanske det inte är så lyckat om den ligger rakt under grannens fönster. Men om tomtägaren bygger huset ser hen säkert till att hen får behålla sin uteplats.

Nu är detta kanske inte så viktigt. Om ägaren vill stycka upp är det inget fel i det. Men det kanske inte ska vara något tvång?
 0
ekinomix (3 Maj 2015 08:56):
Nej det finns väl ingen anledning att behålla förbud i form av maximal byggnadsarea och antal hushåll om man ändå tillåter förtätning medelst styckning. Men jag tror ju inte att så många kommer att välja det alternativet frivilligt.
 0
Jan Wiklund (3 Maj 2015 10:04):
Man får se till att det blir lönsamt. De flesta hus är ändå kraftigt belånade så det finns möjlighet till både piska och morot. Det är hur som helst ännu mer olönsamt för samhället att förlita sig till pendling.
 0
Ekonomix (3 Maj 2015 12:33):
Hur menar du nu? Potentiella köpare kan rimligen förväntas bli högre belånade än befintliga ägare är. Så, tänker du sänka eller höja räntan för att få mer byggt?
 0
Jan Wiklund (3 Maj 2015 20:43):
Det finns väl fler metoder än ränta? Poängen var bara att den som har en massa lån inte är helt fri, som Persson brukade säga.

Men förmodligen är det effektivare att gå skattevägen. Det vore möjligt att diskriminera mot underutnyttjade tomter, räknat i förhållande till tomtpris/kvm eller något annat enkelt mått.
 0
Ekonomix (6 Maj 2015 05:07):
Nu har det med tiden införts allt fler obehagliga konventioner om mänskliga rättigheter, där äganderrätten är en, som iofs. kan försvåra det kreativa arbetet med skatteinstrumentet.

Men för att inte förmörka sinnet en länk till vad som faktiskt sker, där tillåtet:

http:​/​/​m.​blocket.​se/​stockholm/​Mellangardsvagen_​34_​_​lgh.​.​

Mellangårdsvägen ligger inte långt från Sörgårdsvägen. Sannolikt har detta projekt inspirerat och visst vore det bekvämt och lönsamt om man istället fick lägga parhusen i hörnen och slapp riva av tomterna. Dock uppenbarligen inte lönsamt nog för att finansiera både planarkitekter och hyressubventioner...
 0
Jan Wiklund (6 Maj 2015 12:15):
Jag tror inte att någon domstol skulle kunna säga något om att marken beskattades istället för huset. Eller att marken beskattades istället för lönen. Eller något annat. Så lång har nyliberalismen - eller man kanske skulle säga den ekonomiska autismen - tack och lov inte gått.
 0
Carl Johan Hall (6 Maj 2015 15:16):
Jan Wiklund: När du nämner hitta.se:s tomtkarta måste jag fresta med en ännu bättre:

http:​/​/​insynsbk.​stockholm.​se/​Byggochplantjansten/​Galla.​.​

Visserligen bara Stockholms kommun, men med alla fastighetsnamn (och gällande planer förstås). Ett eldorado för kartnördar som undertecknad!
 0
Jan Wiklund (7 Maj 2015 09:53):
Lysande! Där kan man t.o.m. se att fastigheten med de många husen vid Vitabergsparken heter Flintan 1.
 0
Ekonomix (7 Maj 2015 10:35):
Det är en jättebra karta, när den fungerar, tyvärr inte alltid. Den är så exakt när man zoomar att man kan använda den för att hitta gränsmarkeringar etc, vilket jag faktiskt gjort.

Den som vill kan ju gärna kontrollera planen för Mellangårdsvägen 34, den typen av planer räcker faktiskt långt, tyvärr är det fåtalet fastigheter som har så stora friheter.

Tex verkar den absoluta gränsen max byggarea inte existera utan man bygger till 20% av tomtarean fullt ut. Vidare saknas uppenbarligen regleringen om antalet hushåll.

Dock verkar styckningsgränsen vara hög, eftersom man valt att dela tomten genom en brf.

För den som vill veta den ekonomiska bakgrunden, stod där en ursprungligen fin gammal villa, marmorgolv etc, men mycket förfallen. Jag var faktiskt där och tittade på kåken. Elanläggningen var helt slut och värre hade grundmurarna rasat in och stöttats både med trä och metallstöttor. Golvet på huvudvåningen stod på metallstöttor vilka blockerade källaren osv. Kåken var helt enkelt slut.

För detta begärde man 3.975.000 kr. Tomten var ju fin. Men någon klurig person kom på hur den kunde nyttjas bättre och till slut blev priset 5.775.000 kr. Inte illa för säljaren. Dock inte jättefantastiskt. Hade villan som stod där varit i skicka hade den förmodligen kostat ytterligare lite till och någon omdaning hade inte varit aktuell.

Men det som ändå krävdes var alltså väsentligen två saker.

1. Tillåtelse för flera hushåll. (Behövs dock inte om styckningsgränsen sätts lägre.)

2. Tillåtelse att verkligen nyttja 20% av tomtytan för bebyggelse. (Kommer faktiskt också automatiskt med lägre styckningsgräns.)

Men något mer än att dessa två punkter är uppfyllda behövs egentligen inte för att en successiv omdaning av villastaden skall komma igång.

Men vad händer om punkterna inte är uppfyllda?
-Jag har ju tidigare, något övermaga kanske, dragit in min egen kåk i debatten om globala sammanhang, men här är den ett fungerande exempel.

Först, bara ett hushåll, hög styckningsgräns. -No deal !


Men antag att flera hushåll vore tillåtna? -Då kommer nästa regel in. Max 120 kvm (eller 130, kommer inte riktigt ihåg) byggnadsyta, oavsett tomtstorlek. Då blir det bara ett parhus trots att två skulle fått plats.

Iofs skulle det bli lite mer mark till varje hushåll och min fastighet ligger lite bättre till. Men så mycket mer än 3 miljoner skulle marken inte bli värd även om två hushåll tilläts. -Men fastigheten inkl. halvtaskig befintlig kåk är förstås värd mer än det som den är. Således ändå ingen omdaning aktuell.

Som marknaden ser ut behövs det nog att två parhus eller en radhuslänga med minst fyra lägenheter är tillåtna för att en omvandling skall bli ekonomiskt bärkraftig.

Bärkraften förbättras dock inte av krav på hyresrätter...
 0
Ekonomix (7 Maj 2015 11:04):
Jan: Angående beskattningen så är det redan så att det är fastigheten som beskattas. En fastighet med hus typiskt lägre än en fastighet utan dita, så att påstå att det är husen som beskattas får sägas vara en sanning med modifikation.

Dit har man kommit genom en ursprungligen generell hög beskattning som sedan givits diverse undantag. Men att uttryckligen eller uppenbart vilja använda beskattningen för att komma åt någon annans egendom är något annat. Dessutom är de yttre kraven, genom konventioner starkare idag.

Men varför överhuvudtaget denna benägenhet att på olika vis vilja stjäla annans egendom, när egna idéer inte riktigt fungerar? -Bättre och ärligare att modifiera idéerna.
 0
Jan Wiklund (7 Maj 2015 22:06):
Att kalla beskattning för stöld kunde gå an på 1500-talet, då skattepengar bara gick till krig och hovkonsumtion. Att göra det idag verkar bara fjantigt. Livet är inget annat än kompromisser mellan vårt privata och vårt sociala jag. Och en jordreform i Stockholm är synnerligen påkommen.
 0
Martin Ekdahl (8 Maj 2015 21:55):
Skatt är stöld! ;)
 0
Jan Wiklund (9 Maj 2015 20:04):
Inte enligt lag, Martin. Och då blir det bara en minoritetsåsikt bland andra.

För övrigt är selektiv beskattning ett utmärkt sätt att åstadkomma den nödvändiga jordreformen utan att någon egentligen drabbas. För jordägarna i det här fallet får utmärkta möjligheter att kompensera sig, genom att bygga till och hyra ut alt sälja. Dvs alla vinner på affären.

Alltså om det hela utformas smart.
 0
Ekonomix (10 Maj 2015 11:55):
Ja en liten revolution känns ju alltid påkallat. För att inte tala om hur gulligt det vore.

Men någon möjlighet att kompensera sig har ju inte de boende enligt förslaget. Vid en första anblick kan det verka attraktivt med idéer som låter den gamla kåken vara kvar. Men i praktiken är det väldigt svårt. Även om man låter den behålla viss mark får man nog räkna med ett par miljoners värdetapp. Det motsvarar inkomsterna från ett par hundra kvadratmeters bostadshus. Men då har vi fortfarande inga pengar att bygga kåkarna för...

Det är alltså helt omöjligt att kompensera sig via uthyrning. I de flesta fall.

En bättre möjlighet är att vara med när gamla hus mer eller mindre faller ihop och måste bytas ut. Då bör det vara möjligt att få uppföra flerfamiljshus, vilket det bara är i några få procent av fallen idag.
 0
Jan Wiklund (10 Maj 2015 18:31):
Det går alltid att teoretisera. Gör det tillåtet så får vi se vad som händer. Lösningen kanske blir att folk säljer till ett pris som ligger långt över det nuvarande, pga större byggrätt. Och så blir alla glada på det viset.
 0
Martin Kolk (10 Maj 2015 19:08):
Håller med Ekonomix om att det nog är en återvändsgränd att tro att vägen framåt går genom att man behåller den äldre bebyggelsen. Till en början blir det nog främst ett alternativ för villor som ska försäljas och har en del renoveringsbehov, som ersätts med något större. Då tror jag att det finns ganska stora vinster att hämta dock.

Jag tror verkligen att den ekonomiska kalkylen stiger kraftigt om man kan tänka sig avstyckade tomter med 5+ nya enfamiljsbostäder på också, vilket rimligtvis kräver att den tidigare villan försvinner.
 0
Jan Wiklund (11 Maj 2015 08:36):
Jag har inget emot detta. Men det finns också villaområden, ganska centralt, som har mycket stora tomter. T.ex. Lidingö, Enskededalen eller Hägersten. Jag tycker man ska vara flexibel och använda både piskor och morötter så att de "godsägare" som spelar med rentav kan tjäna på det. Vilka piskorna och morötterna är spelar ingen roll.
 0
Martin Ekdahl (11 Maj 2015 09:30):
.. och lag är en åsikt med vapen. :)
 0
Jan Wiklund (11 Maj 2015 13:41):
Möjligt, Martin. Men vi har en konkurrerande åsikt: egendom är stöld, berömd sen 1800-talet. Båda har det gemensamt att visst finns det en kärna av sanning - men pragmatiskt sett finns det ingen anledning att driva den för långt. Som jag sa ovan, livet är ett ständigt kompromissande mellan våra privata och sociala jag.

Det är därför jag finner det helt ok att kompensera "godsägarna" för att de lämnar något av den värdefulla stadsmarken så att fler kan utnyttja den.

Ungefär som Sydkorea och Taiwan kompenserade sina godsägare på villkor att dessa investerade i industri och bidrog till att göra dessa länder till industriländer under 60-80-talen. En typisk win-win-situation.
 0
Jonas Bergkvist (17 Maj 2015 18:36):
Längtar man starkt efter en fruktlös och indignerad debatt där alla vet bättre än någon kan man alltid räkna med YIMBY:s kommentarsvidder.
 0
Martin Ekdahl (18 Maj 2015 11:15):
Jonas Bergkvist: Ibland är vi också ense om saker och ting. ;)
+1
Ekonomix (2 December 2015 13:45):
Här kommer en till i samma område

http:​/​/​api10​.​quedro.​com/​proxy/​capitex_​file.​php?​gt=​4EUR.​.​

Parhus måste vara det lönsammaste man kan bygga just nu. Inköp av fastighet, med gammal 30-tals kåk 5,5 miljoner, rivning 0,5 miljoner. Bygge av två triviala parhus samt två dito attefallare ca 10 miljoner; för sex lägenheter.

Försäljningspris 30 miljoner varav vinstpåslag alltså ca 100% !

I Bromsten har man i över ett decennium haft svårt att hitta byggherrar för att uppfylla kommunaltjänstemännens flerfamiljshusvisioner.

Med andra ord, det är friare detaljplaner som är nyckeln !
 0
Alf . (17 December 2015 22:27):
Det är med automatik lagligt att bygga större på massor av platser samtidigt som villaägarna runtomkring vill stoppa nybyggena MEN politikerna kan inte göra något åt det utan måste ge bygglov till de nya större flerfamiljshusen!
:-O

"Generösa detaljplaner från början av förra seklet tillåter omfattande nybyggen"

Det här är ju väldigt bra för Stockholm, massa olika småskaliga bostadsbyggen som släpps på olika platser vid olika tidpunkter.

"Det är bara tre av Stockholms stads småhusområden som är skyddade."
Hur många nya lgh kan detta bli?

För övrigt är det bedrövligt att folk, stadsdelsnämnder, byggnämnder och liknande försöker stoppa det.
http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​staden-​kan-​inte-​stoppa-​boratter.​.​
Villor blir flerfamiljshus även i Sollentuna.
http:​/​/​mitti.​se/​villorna-​rivs-​for-​lagenheter/​

>> Paradisos förslag är att möjliggöra ett nytt lager bebyggelse i dessa villaförorter. Detta genom att helt enkelt ändra detaljplanen för att tillåta mer bebyggelse. <<
Kanske bäst att låta bli detaljplanen.
 0
Martin Ekdahl (20 December 2015 00:50):
Dags att låta folk bygga. Alla dessa regleringar förhindrar villastäderna att naturligt förtätas till städer.
+1
Ekonomix (25 September 2016 11:41):
Vet inte om det varit uppe, men Deurell har nu fått en utställning på Arkitekturmuseet där hon för fram sina tankar.

Först det dåliga. Utställningen är full av direkt felaktiga beräkningar, vilseledande statistik och felaktiga kausalsamband. Det gör väl kanske att man även bör vara försiktig med att referera till de siffror som framförs i studien ovan. Det ständiga vänstervinkladet är också trist och slutligen verkar relationen till Friberger ambivalent. Hon tycks uppskatta honom, men samtidigt börja inse att det inte funkar.

Friberger på 30-talet ville bland annat bygga villor utan tomter för att han hade det kollektiva som ideal. Marken skulle alltså vara gemensam. Då har man inte riktigt förstått poängen...

Av detta blev intet, men många av miljonprogrammets mindre lyckade delar inspirerades av Fribergers tankar.

Perspektivet gör utställningen intressant.

Men det mest intressanta är ändå att de konkreta förslagen blir ganska bra, trots den tveksamma teoretiska underbyggnaden.
+1
Per K (8 Oktober 2016 17:10):
Ekonomix: Lärorikt att läsa dina kommentarer, tack för det!

I min mening borde en omvandling av villaområden nära stadskärnan vara det mest hälsosamma sättet som staden kan växa på. Det verkar vara det enda sättet att slippa nya förorter (typ Järvastaden) och att grönområden inuti staden tas i anspråk. Tänk typ Villastaden på Östermalm.

Med det som utgångspunkt - borde man inte kunna omvandla ställen som typ Linde till riktiga stadskvarter genom att bara ändra detaljplanerna? Tillåt t.ex. T-formade hus med upp till 6-7 våningar där man bygger brandväggar mot angränsande tomter och allt det som krävs för att få innerstadskaraktär. Till följd av detta stiger priset på villorna, folk flyttar vidare då de kan tjäna en saftig peng på det, och området omvandlas allt eftersom till stadskvarter. De som klagar är de som inte bryr sig om pengar och vill bo kvar, vilket borde vara en minoritet. Effektivt och genomförbart sätt att lösa bostadskrisen och få staden att växa på ett bättre sätt.

Eller? Någon kunnig får gärna peka på problemen.
+2
Ekonomix (13 Oktober 2016 09:56):
Tack för vänligheten !

Angående Deurell på Arkitekturmuseet, kanske jag bör förtydliga att det är en monter hon fått, inte hela utställningen och att mycket av den tveksamma statistiken antagligen är att skylla på utstäölningsproducenten, men Deurell är medskyldig.. Jag vet inte heller om det är Deurell själv som medverkat till att det finns en monter om Friberger precis bredvid eller om det är utstäölningsproducenten som uppmärksammat likheten.

Vad gäller Linde är det väl ganska tydligt så att det blivit en stor diskripans mellan markvärde och byggnadsvärde. Ett förhållande som upprätthålls på grund av detaljplanen.

Jag skulle tro att det rationella där, vid friare detaljplan, precis som du menar, är att de gamla kåkarna åker.

På andra håll är diskripansen inte lika uppenbar. Större byggnader och lite lägre markvärden. En ökad frihet leder då inte uteslutande till rivning, utan man kan även tänka sig ett merutnyttjande av marken. Med bibehållen funktion för de befintliga byggnaderna.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8624 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter