Rapport från DN:s heldagsseminarium "Den moderna staden", del 1/2

YIMBY Stockholm fick möjligheten att besöka DN:s heldagesseminarium, "Den moderna staden" den 21 maj. Följande är del ett av två av ett referat från seminariet.

Seminariet var en lyckad tillställning med många varierande infallsvinklar. Här fokuserar jag på de programpunkter där politiker, alltså våra beslutsfattare, deltog.

Det bör dock noteras att ingen av politikerna närvarade under andra delar av seminariet än de egna programpunkterna. Inget ovanligt, men ett trist konstaterande. Det hade förstås varit önskvärt att de även deltagit som lyssnare, inte bara talare, med tanke på alla intressanta saker som dryftades. Särskilt hade jag önskat att samtliga beslutsfattare hört den första programpunkten med Köpenhamns stadsarkitekt.

Det blev en rykande rivstart levererad av Köpenhamns stadsarkitekt Tina Saaby. Efter hennes dragning stod det väldigt klart hur mycket mer omfattande och mognare deras stadsbyggnadsstrategi är jämfört med Stockholms.

Därefter följde en mycket intressant presentation av "The internet of Everything", som levererades passionerat av Ciscos chef för nordeuropa, Bas Boorsma. Allt kommer vara uppkopplat, hopkopplat och sammankopplat. Allt. Bilar, soptunnor, gatlyktor o.s.v. Det var ingen hejd på entusiasmen och det med visst fog. Mycket spännande saker på gång, men kanske även aningen creepy om ni frågar mig…

Kontrasten mellan de två inledande talarnas engagemang och de rikspolitiker som därefter äntrade scenen var brutal. Där stod plötsligt 8 partirepresentanter och gav ett allmänt trist intryck. Den föregående energin i rummet var som bortblåst. Exakt vad detta berodde på är svårt att veta. Kanske något slags missnöje med upplägget eller allmän andefattigdom. Vad vet jag?

Temat var "Hur ska den moderna staden växa fram?". Detta mot bakgrund av snabb inflyttning till städerna och bostadsbrist.

Inget som stack ut från det vanliga förekom i den föga upphetsande diskussionen; förenklade regler, ändrade bullernormer, mer samordning, fler billiga hyresrätter, för och emot ökade subventioner för bostadsbygge, effektivare markanvändning. Ja och så lite om Bromma flygplats förstås. För den som följt dessa diskussioner, om så ytligt, de senaste 10 åren har redan hört allt detta flera gånger om. Vilket i sig är talande på ett deprimerande sätt. Inte minst då auditoriet bestod av klart mer initierade personer i dessa frågor än gemene man. Som sagt en trött och trist panel och samtidigt en stor del av förklaringen till det prekära läget på bostadsmarknaden.

Därpå följde ett anförande av Infrastrukturminister Anna Johansson. Hon talade om vilka åtgärder regeringen vill vidta för att skapa förutsättningar för den moderna staden. Det var mycket svepande beskrivningar och självklara konstateranden, men tyvärr med föga konkretion och vision. När man upprepade gånger hör självklara meningar av typen "Längs nya tågsträckningar uppstår verksamheter" undrar man om man befinner sig i grundskolan igen eller på ett kvalificerat seminarium. I dessa tider av väldigt eftersatt järnvägsunderhåll, kraftig urbanisering och delvis avfolkning av landsbygden bör man kunna förvänta sig mycket mer stringens och engagemang av en Infrastrukturminister. Hur som haver framkom två konkreta åtgärder som regeringen fattat beslut om hittills: ökade anslag för järnvägsunderhåll och 500 miljoner för att hjälpa kommuner med digitalisering av tjänster. Lovvärda åtgärder, men knappast något revolutionerande.

En sak hon nämnde under sitt anförande fick i alla fall en viss spridning i medierna. Hon undrade om Stockholm verkligen är tillräckligt stort för två flygplatser. Och visst, Brommas vara eller icke-vara är en angelägenhet för hela landet. Dock så gäller tillståndet i 23 år till, så det är knappast en dagsaktuell fråga. Trots det tillåts den stjäla fokus från ack så mycket mer brännande frågor. Bland annat från sådant som krävde lösningar igår; järnvägen, utbyggnad av tunnelbanan (och övrig kollektivtrafik i Stockholm) och så förstås det största misslyckandet av alla - försörjningen av bostäder. Med dessa utmaningar för handen kan jag tycka Bromma-diskussionen känns relativt sekundär. Men så länge S och Mp har diametralt skilda uppfattningar, samtidigt som de ska regera ihop, kommer frågan användas som politiskt slagträ och därför följas med lupp av medierna och de politiska motståndarna.

Därefter följde ett antal punkter om framtida transporter, stationssamhällets möjligheter och hinder samt olika aspekter på energiförsörjning. Sedan var det dags för politiker igen. Denna gång på den kommunala nivån. Två representanter från Stockholm, Roger Mogert (s) och Ann-Margarethe Liv (v) samt Karolina skog (Mp) Malmö och Therez Olsson (M) Uppsala.

Förvisso var de flesta argument och ståndpunkter som framfördes väl kända sedan tidigare, men det var mycket mer spänst och engagemang än när scenen tillhörde rikspolitikerna. Detta kändes trösterikt. Positiv var den totala enigheten kring nödvändigheten av förtätning, i alla fall bland de närvarande politikerna. Diskussionen handlade i stället om hur man ska förtäta, t.ex vilka hänsyn och prioriteringar skall göras kring grönområden.

Något som också var intressant och glädjande var hur tydligt Roger Mogert underströk vikten av att ompröva kommunernas strategi vid markförsäljning. Han ifrågasatte strävan efter vinstmaximering, som ju har sådan direkt och negativ inverkan på byggkostnaderna. Dock oklart hur övriga partier såg på den saken. Som sagt; uppmuntrande att dessa politiker utstrålade engagemang och ambition.

Referatet fortsätter i del 2 som publiceras om ett par dagar.