Det bidde inte ens en tumme av värtan

Det är ofattbart med Stockholms byggnadspolitik och rädslan att gå upp i höjd. Hur försvaras det när det är bostadsbrist?

Vad är problemet att få bygga högt? Oftast är det något bisarrt skäl som "allvarlig skada för nationalstadsparken" eller dylikt. Helt sanslöst enligt mig.

Varför kan inte politiker visa vägen och vara lite modiga och utveckla Stockholm till en riktig storstad med höga spännande hus och spännande arkitektur? Den som vill det har min röst.

25 våningar är förbannat högt. Det räcker absolut och blir över. Helst inte högre än 15 våningar, det blir sån eländig konkurens om hissarna.

Däremot minns jag verkligen de där planerna, då mitt företag flyttade ut till värtan som en anledning av allt tal om utveckling av området.

Apropå vad som planerades 2008 och att det idag t o m verkar svårt att tro på siffran. Här är artikeln från 2008 i dess helhet: Från DN 2008-09.19 Nästa år tas första spadtaget till en ny stadsdel som blir större än Hammarby sjöstad. Visionen för Värtan är att det ska bli Stockholms nya miljöstadsdel med hög och tät bebyggelse och många arbetsplatser. I centrala Värtan kan det bli hus på uppemot 40
...våningar. Den nya stadsdelen i Värtan har planerats i många år. Någon gång efter årsskiftet är det dags att börja bygga. Det första spadtaget tas i närheten av Husarviken där de framtida bostäderna ska möta naturen i Nationalstadsparken. Där går det att bygga även om stadsgasverket fortfarande finns kvar. I en annan del av Värtan - vid Frihamnen - är det också snart klart att bygga. Där går det att bygga hus även om både containerhamnen och oljehamnen är kvar.
Stadsbyggnadskontoret har tagit fram en visionsbild över Värtan som ny stadsdel. Visionen kan ses som en korsning av Stockholms stenstad och en stad med höga hus vid vatten - som New York eller Vancouver. Både avgående stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund (m) och tillträdande Kristina Alvendal (m) ser Värtan som en stor utmaning.
-Det är ju entrén till Stockholm för många människor och här kan vi bygga högt, modernt och framåtblickande, utan att det stör den historiska stenstaden, betonar Kristina Alvendal.
Tanken är i stora drag att de norra delarna mellan Hjorthagen och Nationalstadsparken blir en fortsättning av Stockholms stenstad med slutna kvarter och hus på sex-sju våningar. Erik Dahlbergsgatan ska svänga ned i området som en bågformad boulevard och nere vid vattnet öppnar sig torg och båthamnar.
Att det inte läggs in några riktigt höga hus här beror bland annat på närheten till Nationalstadsparken. Det har varit mödosamt nog för Stockholms stad att baxa fram en plan på hus i gränsen mot det skyddade området - att utmana en starkt nationalstadsparkslobby med skyskrapor har ansetts väl djärvt. Det är också så att de k-märkta gasklockorna av tegel står i det området som landmärken.
-Det är inte helt klart vad gasklockorna ska användas till. Men här finns fantastiska möjligheter både att skapa spännande bostäder och kulturlokaler, säger Kristina Alvendal som för egen del gärna skulle se någon form av galleria med kulturinriktning på gasverksområdet.
I den centrala delen av Värtan vid Finlandsbåtar och kryssningsterminal ska Finansplats Stockholm växa upp kring fondbörsen. Här ska många hus växa högt upp i skyn. Ett tiotal hus på 30-40 våningar planeras.
En del av de riktigt höga husen blir kontorshus. Men en del blir bostäder. Att bo på 40:e våningen i Värtan och se ned på Finlandsbåtar och innerstad kan tänkas vara lika attraktivt som att bo på tredje våningen på Sibyllegatan i framtiden.
Området där Loudden och containerhamnen i dag finns byggs i mer traditionell innerstadsstil med enstaka hus som blir betydligt hög­re. Här finns en rad gator kantade av träd och en rejäl stadspark.
-Man ska komma ihåg att det här är en vision. Vi har lagt i hus i storlekar vi kan tänka oss i en flygbild. Om politikerna slutligen går med på så höga hus det vet vi ju inte, säger Thomas Stoll, arkitekt på stadsbyggnadskontoret.
Värtan blir en stadsdel för omkring 25000 invånare och med 25 … -30 … arbetsplatser. Stadsdelen är tre kilometer lång och blir på alla sätt större än Hammarby sjöstad. Värtan blir också - i likhet med Hammarby sjöstad - en miljöstadsdel.
-Vi har fått stor uppmärksamhet för sjöstaden. I Värtan ska vi gå vidare. Det som hänt sedan Hammarby sjöstad planerades är att klimatfrågan blivit het och att vi fått mer fokus på energisnåla hus och nollenergihus, säger Thomas Stoll.

Allt har skruvats ned de sista åren. Inget politiskt parti skulle gå fram med ett sådant förslag idag. Moderaterna som drev förtätningen och stadsutvecklingen hårdast straffades av väljarna på ett sätt som inte gick att missförstå. Nu behöver det som pågår just nu misslyckas ordentligt under en 7-8 års period innan vi kan få nytt liv i stadsdebatten.

25 000 invånare innebär med en hushållsstorlek på 1,7 pers/lgh att man behöver bygga 14 000 bostäder i området för att uppfylla målet. Vore kul att se prognoser på den utvecklingen sedan planarbetet inledes för tio år sedan.

Mitt frihandstips är att målen skruvats ned oavbrutet sedan 2011, vilket sänkt tätheten överallt i området och dessutom kommer att fortsätta oära det, för detaljplanerna behöver fortsätta att förhandlas vidare.

Tätheten åer lägenhet ser ut så här enligt Statistisk Årsbok för Sthlm Inre staden 1,71
Kungsholmen 1,64
Norrmalm 1,74
Östermalm 1,68
Södermalm 1,76

Skulle vi räkna med unikt höga 1,9 i Värtan ger det 19 000 invånare. Ned minst 6000 jämfört med ett redan från början för lågt satt mål. Räknat procentuellt har cirka 25 procent av det som var det tidiga målet försvunnit.

Nu är det det där eländiga med att jag inte kan logga in igen: Invånarantalet per lägenhet är ett bättre uttryck än täthet per lägenhet ovan. My mistake.
God Jul!

Blev nyfiken och kollade snabbt hur invånarantalet per lägenhet utvecklats sedan 1998 och vi har en stegring på drygt sju procent (naturligtvis i hög grad tack vare de stigande priserna, få har råd att bo ensamma idag). Sett utifrån den stegringen kan 1.85-1.9 vara realistiskt och då får vi 19 000 invånare, givet att de sista detaljplanerna inte devalveras alltför mycket.

Gick in i SÅ för Stockholm 2016 igen och tittade på fördelningen av nyproduktionen sedan 1995. Sedan dess har Sthlm fått cirka 60 000 nya lägenheter. Antalsmässigt är dessa väl fördelade mellan små (upp till två rum) och större lägenheter (tre rum och plus). Procentuellt jämfört med utgångsläget är det dock en viss skillnad mot utgångsläget när det var fler mindre lägenheter. Det bör betyder fler boende i lägenheterna, även om skillnaden är relativt liten, eftersom vi räknar med en förändring på marginalen här.

Bättre vore om nån hade uppgifter för antal boende/lägenhet i den redan inflyttade delen av Värtan. Eller Sjöstaden eller Liljeholmen. Ska kolla vidare.

Kollade nu. Talen ligger signifikant högre där, på 2,2-2,3. Ger inte 25 000, men väldigt nära. I sådant fall är det glädjande, för då faller skillnaden inom felmarginalen. I princip bara några enstaka hus som inte blev 40 utan bara 16 våningar. Eller en avsågad gasklocka, typ.

Detta är för övrigt en källa av guds nåde. Dom ligger på nätet åtminstone tillbaka till 1920-talet. http:​/​/​statistik.​stockholm.​se/​attachments/​article/​38/​a.​.​

Där satte du förhoppningsvis huvudet på spiken.

Eftersom byggnadsvolymerna är nedskalade är det väl i så fall, utan att ha läst plandokumenten, kontorsytor som försvunnit?

I så fall duger ju inte bullerförklaringen alls, utan den förefaller mer vara ett svepskäl.Å andra sidan förstår jag förändringen utifrån givna ramar. Med biltullar och dessutom spårväg istället för tunnelbana skulle kontoren bli mycket svåruthyrda.

Personligen beklagar jag dock att vi får ytterligare ett Hammarby Sjöstad, istället för en spännande blandstad, med högeresta byggnader vid kajkanten.

Vad gäller invånare per lägenhet är praktiken inte alltid ett bra mått. Nyproduktion har högre tal just för att lägenheterna är nya. Det gör befolkningen yngre och antalet barn större. Om 25-30 år kommer samma område tvärt om att ha lägre tal än snittet för motsvarande lägenheter.

Det intressanta är vad det blir över tid och på sikt, vilket kan ta uppåt 50 år. Och då finns det ingen anledning att tro att dessa lägenheter skiljer sig från andra med samma storkekssammansättning.

Om man vill göra Värtastaden till en integrerad del av innerstaden bör man inte bara bygga tätt. Man borde även undvika att förvärra dagens kaotiska horisontlinje medelst byggandet av fler höghus och t.o.m. skyskrapor. Och man borde harmonisera proportionerna med innerstadens.

Genom att komplettera dagens trista rader av identiska och jämnt utspridda punkthus, med ojämnt höga och ojämnt utspridda höghus (en blandning av "kusinerna" socialism och liberalism) tror man sig kunna bryta dagens tråkighet: det är dock en illusion!

I själva verket skulle man bara frånskilja stadsdelen ännu mer från innerstaden och göra den till en ny, isolerad, om än tät förort. Bygg istället en kompakt kvarterstad på sex à nio våningar med endast offentliga byggnader som höga landmärken, efter traditionellt europeiskt mönster. Låt eventuella skyskrapeexperiment förpassas till långt utanför staden, t.ex. Kista

När skall man äntligen förstå att huvudstaden måste bevara och utvecklas efter sina egna förutsättningar och inte härma amerikaniserad höghus-romantism? Att ängsligt snegla mot främmande kulturer istället för att utveckla sin egen är fåfängt och kan bara leda till ett fiasco, det har vi redan synliga bevis på med Hötorgsskivorna, Waterfront, Continental, Skattehuset, DN-huset o.s.v..

Även punkthusen på andra sidan sundet i Skärsätra på Lidingö borde på sikt lämna plats för en tät, stadsmässig kvartersbebyggelse för att ge Stockholm en värdig, urban inramning för inkommande med båtar.

I Stockholm bör husen inte nå dubbelsiffriga våningstal, men gärna minst tre meter i takhöjd, särskilt för de lägre våningarna för tätare bebyggelse tack vare bättre ljusinsläpp. Det skulle även förbättra integrationen med innerstadens arkitektur, särskilt med sluttande tak (såsom staden Nice sedan 1990-talet återinfört), och motverka intrycket av utilitaristiskt sammanpressade proportioner.

Om man vill göra Värtastaden till en integrerad del av innerstaden bör man inte bara bygga tätt. Man borde även undvika att förvärra dagens kaotiska horisontlinje medelst byggandet av fler höghus och t.o.m. skyskrapor. Och man borde harmonisera proportionerna med innerstadens.

Genom att komplettera dagens trista rader av identiska och jämnt utspridda punkthus, med ojämnt höga och ojämnt utspridda höghus (en blandning av "kusinerna" socialism och liberalism) tror man sig kunna bryta dagens tråkighet: det är dock en illusion!

I själva verket skulle man bara frånskilja stadsdelen ännu mer från innerstaden och göra den till en ny, isolerad, om än tät förort. Bygg istället en kompakt kvarterstad på sex à nio våningar med endast offentliga byggnader som höga landmärken, efter traditionellt europeiskt mönster. Låt eventuella skyskrapeexperiment förpassas till långt utanför staden, t.ex. Kista

När skall man äntligen förstå att huvudstaden måste bevara och utvecklas efter sina egna förutsättningar och inte härma amerikaniserad höghus-romantism? Att ängsligt snegla mot främmande kulturer istället för att utveckla sin egen är fåfängt och kan bara leda till ett fiasco, det har vi redan synliga bevis på med Hötorgsskivorna, Waterfront, Continental, Skattehuset, DN-huset o.s.v..

Även punkthusen på andra sidan sundet i Skärsätra på Lidingö borde på sikt lämna plats för en tät, stadsmässig kvartersbebyggelse för att ge Stockholm en värdig, urban inramning för inkommande med båtar.

I Stockholm bör husen inte nå dubbelsiffriga våningstal, men gärna minst tre meter i takhöjd, särskilt för de lägre våningarna för tätare bebyggelse tack vare bättre ljusinsläpp. Det skulle även förbättra integrationen med innerstadens arkitektur, särskilt med sluttande tak (såsom staden Nice sedan 1990-talet återinfört), och motverka intrycket av utilitaristiskt sammanpressade proportioner.

Martin Kolk: jag föreslår inte alls enbart fastigheter på nio våningar, utan mellan sex och nio våningar. vilket just medger variation. Men inte nyckfullt efter investerarens plånbok utan efter en rationell mall som var och en inbjuds att respektera för att underordna sig en harmonisk helhet: enligt förutbestämda takfotshöjder alltefter ett vitt urval av gatubredder. Jag har heller inte förespråkat 1910-talspastischer, även om mycket gott byggdes på den tiden. Dock tror även jag att Gamla Sta'n har mycket att lära dagens stadsplanerare, eftersom en stads ursprungliga avtryck och prägel inte tillkommit av en slump.

Bygg de högsta husen längs kajer, parker, breda stråk och torg. Därefter allt lägre allteftersom gator och torg blir trängre. Därför är det absolut nödvändigt att höja innertakshöjden till minst 3 meter, något som underligt nog aldrig debatteras. Och ändå är ökade ljusinsläppsmöjligheter en förutsättning för att återvända till tätare bebyggelse!

Min faster bodde i en genomgående tvåa på Gärdet i ett tjockhus (16 meter). Trots 2,70 högt i tak, vilket är bättre än dagens normer, förblev den centrala delen av lägenheten i mörker mitt på dagen. Det hade de förment rationella funkisideologerna inte förutsett, inte heller att hissarna hade kunnat nås i markplan istället för efter en hög, absurd trappa...

Jag tror det är viktigt att återgå till traditionella tomter där byggherren ges frihet att utforma fasader och tak individuellt, vilket YIMBY själv föreslog i sin kloka plan Lindhagen 2.0..

Till slut, går det mycket väl att finna exempel på gamla åtta, niovåningshus i Stockholm, t.o.m. högre än sådana som takhöjder på 3 meter skulle innebära. Se t.ex. en av Stockholms mest fotograferade privata fastigheter, i kv. Klippan vid Strandvägen, där Hotel Diplomat ligger: det höga takfallet medger en nionde våning med liknande fönstergluggar som på våningen strax inunder.

Eftersom takhöjderna på Strandvägen och annorstädes i Stockholm ofta når uppåt 4 meter, så blir det totalt åtskilliga meter mer än i mitt exempel, varför några integrationsproblem inte torde uppstå.

Martin Kolk: jag föreslår inte alls enbart fastigheter på nio våningar, utan mellan sex och nio våningar. vilket just medger variation. Men inte nyckfullt efter investerarens plånbok utan efter en rationell mall som var och en inbjuds att respektera för att underordna sig en harmonisk helhet: enligt förutbestämda takfotshöjder alltefter ett vitt urval av gatubredder. Jag har heller inte förespråkat 1910-talspastischer, även om mycket gott byggdes på den tiden. Dock tror även jag att Gamla Sta'n har mycket att lära dagens stadsplanerare, eftersom en stads ursprungliga avtryck och prägel inte tillkommit av en slump.

Bygg de högsta husen längs kajer, parker, breda stråk och torg. Därefter allt lägre allteftersom gator och torg blir trängre. Därför är det absolut nödvändigt att höja innertakshöjden till minst 3 meter, något som underligt nog aldrig debatteras. Och ändå är ökade ljusinsläppsmöjligheter en förutsättning för att återvända till tätare bebyggelse!

Min faster bodde i en genomgående tvåa på Gärdet i ett tjockhus (16 meter). Trots 2,70 högt i tak, vilket är bättre än dagens normer, förblev den centrala delen av lägenheten i mörker mitt på dagen. Det hade de förment rationella funkisideologerna inte förutsett, inte heller att hissarna hade kunnat nås i markplan istället för efter en hög, absurd trappa...

Jag tror det är viktigt att återgå till traditionella tomter där byggherren ges frihet att utforma fasader och tak individuellt, vilket YIMBY själv föreslog i sin kloka plan Lindhagen 2.0..

Till slut, går det mycket väl att finna exempel på gamla åtta, niovåningshus i Stockholm, t.o.m. högre än sådana som takhöjder på 3 meter skulle innebära. Se t.ex. en av Stockholms mest fotograferade privata fastigheter, i kv. Klippan vid Strandvägen, där Hotel Diplomat ligger: det höga takfallet medger en nionde våning med liknande fönstergluggar som på våningen strax inunder.

Eftersom takhöjderna på Strandvägen och annorstädes i Stockholm ofta når uppåt 4 meter, så blir det totalt åtskilliga meter mer än i mitt exempel, varför några integrationsproblem inte torde uppstå.