Det är ingen hemlighet att Östra Hagastaden idag präglas av en överväldigande dominans av trafik och asfaltsyta. Men den aktuella detaljplanen, med sin tydliga vision om en levande stadsdel, erbjuder en transformation som Stockholm så väl behöver. Genom att införa en mix av bostäder, arbetsplatser, skolor och offentliga rum skapas en plats där människor kan bo, arbeta och umgås – en modern stadsdel som både främjar social hållbarhet och minskar bilberoendet genom förbättrade gång- och cykelvägar samt goda kollektivtrafikförbindelser.
Planen har dessutom en praktisk och beprövad finansieringsmodell: genom markanvisningar ges byggaktörer möjlighet att investera i området, vilket säkerställer att projektet inte bara är en dröm om en bättre framtid, utan också en verklighet med ekonomiskt stöd. Denna modell står i stark kontrast till Förbundets förslag, som mer handlar om nostalgiska idéer än om verkliga, genomförbara lösningar.
Förbundet för ekoparkens förslag får vi anta (bilden genererad med AI). Säkert vackert, men knappast vad som behövs i ett centralt och kollektivtrafiknära läge i Sveriges huvudstad.
I den märkliga värld där stadsutveckling alltid är ett hot och där förändring är något att frukta, har kritikerna nu lyft fram ett nytt "problem" med planen för Östra Hagastaden: den riskerar att få området att kännas som Central Park. Ja, ni läste rätt. Central Park, en av världens mest älskade och ikoniska stadsparker, används här som något slags avskräckande exempel.
Det är svårt att inte skratta åt absurditeten i detta argument. Central Park är en av världens mest framgångsrika kombinationer av urban täthet och grönska. Höga byggnader ramar in parken och förstärker den, istället för att förminska dess betydelse. Om vi i Stockholm lyckades skapa något som ens påminner om Central Park vore det en enorm vinst för staden, inte en katastrof.
Men här är vi alltså – i en debatt där vi förväntas tycka att en stadsdel som kan få en tydlig gräns mellan tät blandstad och grönska är något negativt. Det här säger mer om Förbundet för Ekoparkens inställning än om själva projektet. För oss i YIMBY är det dock glasklart: om resultatet av den aktuella planen innebär att vi får en skarp och tydlig gräns mellan en tät, dynamisk blandstad och Hagaparkens gröna landskap, då är det precis vad Stockholm behöver.
I sitt överklagande föreslår Förbundet för Ekoparken att vi istället ska "återskapa historiska gröna kullar" i området.
Tanken är att istället för att bygga en modern blandstad ska vi alltså bygga gröna kullar, en gångväg och – Nobel Center?
Ja, precis. I en oväntad twist i den här debatten vill Förbundet dessutom att Nobel Center, som redan är långt inne i planeringsfasen för sin plats vid Stadsgårdskajen, istället ska placeras bland deras "historiska gröna kullar". De menar att detta skulle skapa en "väldigt fin entré" till Hagaparken, komplett med ett kafé, en motionshall med omklädningsrum och bastu.
Det är svårt att förstå hur detta hänger ihop. Hur exakt passar Nobel Center in i denna vision av grönskande kullar? Förbundet brukar argumentera för att bevara området, men nu vill de plötsligt placera ett stort, nytt hus där – samtidigt som de motsätter sig de nya byggnaderna i den faktiska detaljplanen?
Och varför skulle vi överhuvudtaget flytta Nobel Center från Stadsgårdskajen, en plats som redan är bestämd och lång inne i planeringsfasen? Nobel Center är redan planerat och finansierat, och det känns som ett hopplöst försök att blanda in en annan långbänk i en debatt där den inte hör hemma.
Det hela visar ännu en gång på hur inkonsekvent och verklighetsfrånvänd motståndet mot Östra Hagastaden är. Det handlar inte om att ta fram ett genomförbart alternativ – det handlar om att stoppa utvecklingen till varje pris.
Stockholm står inför en unik möjlighet att omvandla ett nuvarande trafikdominerat område till en levande, hållbar stadsdel. Det är en chans att skapa fler bostäder, förbättra stadsbilden och minska bilberoendet – allt med en genomtänkt finansieringsmodell som bygger på markanvisningar och investeringar från byggaktörer.
Förbundet för Ekoparken och deras allierade försöker istället bromsa denna utveckling med nostalgiska idéer om att "återskapa historiska gröna kullar" och lyckas använda Central Park som ett varnande exempel.. Men om vi får en tydlig gräns mellan tät stad och grönska - en stadsdel där människor kan bo och arbeta i direkt anslutning till en av Europas största stadsparker - är det en enorm vinst för Stockholm. Låt oss därför lägga bakåtsträvandet åt sidan och satsa på att bygga den stad för framtiden som vi alla förtjänar.
Det är ingen hemlighet att Östra Hagastaden idag präglas av en överväldigande dominans av trafik och asfaltsyta. Men den aktuella detaljplanen, med sin tydliga vision om en levande stadsdel, erbjuder en transformation som Stockholm så väl behöver. Genom att införa en mix av bostäder, arbetsplatser, skolor och offentliga rum skapas en plats där människor kan bo, arbeta och umgås – en modern stadsdel som både främjar social hållbarhet och minskar bilberoendet genom förbättrade gång- och cykelvägar samt goda kollektivtrafikförbindelser.
Planen har dessutom en praktisk och beprövad finansieringsmodell: genom markanvisningar ges byggaktörer möjlighet att investera i området, vilket säkerställer att projektet inte bara är en dröm om en bättre framtid, utan också en verklighet med ekonomiskt stöd. Denna modell står i stark kontrast till Förbundets förslag, som mer handlar om nostalgiska idéer än om verkliga, genomförbara lösningar.
Förbundet för ekoparkens förslag får vi anta (bilden genererad med AI). Säkert vackert, men knappast vad som behövs i ett centralt och kollektivtrafiknära läge i Sveriges huvudstad.
I den märkliga värld där stadsutveckling alltid är ett hot och där förändring är något att frukta, har kritikerna nu lyft fram ett nytt "problem" med planen för Östra Hagastaden: den riskerar att få området att kännas som Central Park. Ja, ni läste rätt. Central Park, en av världens mest älskade och ikoniska stadsparker, används här som något slags avskräckande exempel.
Det är svårt att inte skratta åt absurditeten i detta argument. Central Park är en av världens mest framgångsrika kombinationer av urban täthet och grönska. Höga byggnader ramar in parken och förstärker den, istället för att förminska dess betydelse. Om vi i Stockholm lyckades skapa något som ens påminner om Central Park vore det en enorm vinst för staden, inte en katastrof.
Men här är vi alltså – i en debatt där vi förväntas tycka att en stadsdel som kan få en tydlig gräns mellan tät blandstad och grönska är något negativt. Det här säger mer om Förbundet för Ekoparkens inställning än om själva projektet. För oss i YIMBY är det dock glasklart: om resultatet av den aktuella planen innebär att vi får en skarp och tydlig gräns mellan en tät, dynamisk blandstad och Hagaparkens gröna landskap, då är det precis vad Stockholm behöver.
I sitt överklagande föreslår Förbundet för Ekoparken att vi istället ska "återskapa historiska gröna kullar" i området.
Tanken är att istället för att bygga en modern blandstad ska vi alltså bygga gröna kullar, en gångväg och – Nobel Center?
Ja, precis. I en oväntad twist i den här debatten vill Förbundet dessutom att Nobel Center, som redan är långt inne i planeringsfasen för sin plats vid Stadsgårdskajen, istället ska placeras bland deras "historiska gröna kullar". De menar att detta skulle skapa en "väldigt fin entré" till Hagaparken, komplett med ett kafé, en motionshall med omklädningsrum och bastu.
Det är svårt att förstå hur detta hänger ihop. Hur exakt passar Nobel Center in i denna vision av grönskande kullar? Förbundet brukar argumentera för att bevara området, men nu vill de plötsligt placera ett stort, nytt hus där – samtidigt som de motsätter sig de nya byggnaderna i den faktiska detaljplanen?
Och varför skulle vi överhuvudtaget flytta Nobel Center från Stadsgårdskajen, en plats som redan är bestämd och lång inne i planeringsfasen? Nobel Center är redan planerat och finansierat, och det känns som ett hopplöst försök att blanda in en annan långbänk i en debatt där den inte hör hemma.
Det hela visar ännu en gång på hur inkonsekvent och verklighetsfrånvänd motståndet mot Östra Hagastaden är. Det handlar inte om att ta fram ett genomförbart alternativ – det handlar om att stoppa utvecklingen till varje pris.
Stockholm står inför en unik möjlighet att omvandla ett nuvarande trafikdominerat område till en levande, hållbar stadsdel. Det är en chans att skapa fler bostäder, förbättra stadsbilden och minska bilberoendet – allt med en genomtänkt finansieringsmodell som bygger på markanvisningar och investeringar från byggaktörer.
Förbundet för Ekoparken och deras allierade försöker istället bromsa denna utveckling med nostalgiska idéer om att "återskapa historiska gröna kullar" och lyckas använda Central Park som ett varnande exempel.. Men om vi får en tydlig gräns mellan tät stad och grönska - en stadsdel där människor kan bo och arbeta i direkt anslutning till en av Europas största stadsparker - är det en enorm vinst för Stockholm. Låt oss därför lägga bakåtsträvandet åt sidan och satsa på att bygga den stad för framtiden som vi alla förtjänar.
Det är ingen hemlighet att Östra Hagastaden idag präglas av en överväldigande dominans av trafik och asfaltsyta. Men den aktuella detaljplanen, med sin tydliga vision om en levande stadsdel, erbjuder en transformation som Stockholm så väl behöver. Genom att införa en mix av bostäder, arbetsplatser, skolor och offentliga rum skapas en plats där människor kan bo, arbeta och umgås – en modern stadsdel som både främjar social hållbarhet och minskar bilberoendet genom förbättrade gång- och cykelvägar samt goda kollektivtrafikförbindelser.
Planen har dessutom en praktisk och beprövad finansieringsmodell: genom markanvisningar ges byggaktörer möjlighet att investera i området, vilket säkerställer att projektet inte bara är en dröm om en bättre framtid, utan också en verklighet med ekonomiskt stöd. Denna modell står i stark kontrast till Förbundets förslag, som mer handlar om nostalgiska idéer än om verkliga, genomförbara lösningar.
Förbundet för ekoparkens förslag får vi anta (bilden genererad med AI). Säkert vackert, men knappast vad som behövs i ett centralt och kollektivtrafiknära läge i Sveriges huvudstad.
I den märkliga värld där stadsutveckling alltid är ett hot och där förändring är något att frukta, har kritikerna nu lyft fram ett nytt "problem" med planen för Östra Hagastaden: den riskerar att få området att kännas som Central Park. Ja, ni läste rätt. Central Park, en av världens mest älskade och ikoniska stadsparker, används här som något slags avskräckande exempel.
Det är svårt att inte skratta åt absurditeten i detta argument. Central Park är en av världens mest framgångsrika kombinationer av urban täthet och grönska. Höga byggnader ramar in parken och förstärker den, istället för att förminska dess betydelse. Om vi i Stockholm lyckades skapa något som ens påminner om Central Park vore det en enorm vinst för staden, inte en katastrof.
Men här är vi alltså – i en debatt där vi förväntas tycka att en stadsdel som kan få en tydlig gräns mellan tät blandstad och grönska är något negativt. Det här säger mer om Förbundet för Ekoparkens inställning än om själva projektet. För oss i YIMBY är det dock glasklart: om resultatet av den aktuella planen innebär att vi får en skarp och tydlig gräns mellan en tät, dynamisk blandstad och Hagaparkens gröna landskap, då är det precis vad Stockholm behöver.
I sitt överklagande föreslår Förbundet för Ekoparken att vi istället ska "återskapa historiska gröna kullar" i området.
Tanken är att istället för att bygga en modern blandstad ska vi alltså bygga gröna kullar, en gångväg och – Nobel Center?
Ja, precis. I en oväntad twist i den här debatten vill Förbundet dessutom att Nobel Center, som redan är långt inne i planeringsfasen för sin plats vid Stadsgårdskajen, istället ska placeras bland deras "historiska gröna kullar". De menar att detta skulle skapa en "väldigt fin entré" till Hagaparken, komplett med ett kafé, en motionshall med omklädningsrum och bastu.
Det är svårt att förstå hur detta hänger ihop. Hur exakt passar Nobel Center in i denna vision av grönskande kullar? Förbundet brukar argumentera för att bevara området, men nu vill de plötsligt placera ett stort, nytt hus där – samtidigt som de motsätter sig de nya byggnaderna i den faktiska detaljplanen?
Och varför skulle vi överhuvudtaget flytta Nobel Center från Stadsgårdskajen, en plats som redan är bestämd och lång inne i planeringsfasen? Nobel Center är redan planerat och finansierat, och det känns som ett hopplöst försök att blanda in en annan långbänk i en debatt där den inte hör hemma.
Det hela visar ännu en gång på hur inkonsekvent och verklighetsfrånvänd motståndet mot Östra Hagastaden är. Det handlar inte om att ta fram ett genomförbart alternativ – det handlar om att stoppa utvecklingen till varje pris.
Stockholm står inför en unik möjlighet att omvandla ett nuvarande trafikdominerat område till en levande, hållbar stadsdel. Det är en chans att skapa fler bostäder, förbättra stadsbilden och minska bilberoendet – allt med en genomtänkt finansieringsmodell som bygger på markanvisningar och investeringar från byggaktörer.
Förbundet för Ekoparken och deras allierade försöker istället bromsa denna utveckling med nostalgiska idéer om att "återskapa historiska gröna kullar" och lyckas använda Central Park som ett varnande exempel.. Men om vi får en tydlig gräns mellan tät stad och grönska - en stadsdel där människor kan bo och arbeta i direkt anslutning till en av Europas största stadsparker - är det en enorm vinst för Stockholm. Låt oss därför lägga bakåtsträvandet åt sidan och satsa på att bygga den stad för framtiden som vi alla förtjänar.