Dags för en stadsminister?

Bergslagsparken. Den äldre parkmiljön med storvuxna träd kommer att utgöra en viktig grönyta i den högexploaterade stadsmiljö som växer fram här. Axel Kumliens stationsbyggnad för Bergslagsbanan ger historisk förankring åt platsen. Regionens hus syns i bakgrunden.

Var tar egentligen byggnaden slut och horisonten vid?

Baksidan av Regionens hus med lågdelen är på många sätt sinnebilden av en så kallad markskrapa, dvs en avlång och enformig byggnadskropp, som om ett höghus lagts ner horisontellt. Detta ger ett trist och enahanda intryck i gatunivå, och ett tydligt exempel på vad den danske arkitekten Jan Gehl beskriver som gestaltning i 60 km/h-skala (i motsats till den gående människans 5 km/h).

Den tilltänkte betraktaren skulle färdas på autostradan nedanför i bil, vilket accentueras av fönsterbandens fartränder. I markplan är karaktären av baksida närmast total. På andra sidan, åt parken till, gavs det dock utrymme för en restaurang, vilket förhoppningsvis kan bidra till någon form av tecken på mänskligt liv och värme. Särskilt utanför kontorstid.

Framtida stadsliv eller potentiell gränsvakuumzon? Illustration: White arkitekter

När Trafikverket beslöt att överdäcka Mårten Krakowleden ändrades plötsligt förutsättningarna, och en stadsmiljö som överbryggar den tidigare barriären skulle potentiellt kunna att växa fram. Gestaltningen av Regionens hus utgick dock – av allt att döma – fortfarande från det tidigare läget, som en inåtvänd anläggning vid motorvägen. Det var Götatunnelns befintliga bilramper som fanns i åtanke snarare än den kommande överdäckningens bättre förutsättningar för stadsliv.

[quote]Det hade varit svårt att integrera så mycket kommersiella lokaler i ett hus som vårt.

– Henrik Erdalen på Västfastigheter till GP 2016[/quote]

Det finns självklart många motstridiga intressen som skall vägas samman i stadsbyggnadsprocessen, men det är tydligt att det i detta fall ledde till suboptimering genom lösningar som andas instrumentell rationalitet, och som betonar renodling av funktioner för ökad effektivitet. Detta kläddes sedan i en skrud av antracitgrå motorvägsarkitektur, vilket ger ett ganska andefattigt avsnitt i denna nya stadsdel.

Men det kan även få negativa konsekvenser för sin kommande omgivning genom att verka som förebild, dvs. ett alibi för att bygga vidare på en närmast monokulturell stadsstruktur. Förhoppningsvis förmildras omständigheterna när väl det andra byggs runtomkring, som av bilderna att döma ser lovande ut. Det kanske även finns möjlighet att anpassa bottenplanet mot mer publika verksamheter på sikt?

Form follows function dragit till sin yttersta spets. 

När jag funderar kring de byråkratiska verksamheter som kan tänkas försiggå där inne, så kommer jag ofrånkomligen att tänka på de gråa herrarna på Tidssparkassan i Michael Endes sagoroman "Momo - eller kampen om tiden". Byggnadens högdel smälter nästan in i den gråmulna göteborgshimlen. Det finns samtidigt en viss typ av charm i denna krasst ärliga myndighetsestetik, även om det kanske krävs en smula dubbeltänk för att uppskatta.

Grattis alla höjdrädda! Genom sitt snillrika kamouflage kan byggnaden potentiellt "kapas" visuellt med fyra-fem våningar vid riktigt gynnsamt #Göteborgsväder. (OBS! Montage)

Om man nu kan drista sig till att ha visst överssende med att Regionens hus råkade resultera i en introvert monolit, så är det dock nödvändigt att poängtera vikten av att de resterande – ännu obebyggda – kvarteren på överdäckningen, och i dess omgivning, får en mer urban utformning. Att dessa integreras med den befintliga bebyggelsen och stödjer stråk.

Regionens hus måste vara undantaget snarare än regeln för hur vi bygger i detta läge. Det är här stadskärnan skall brygga över älven till Hisingen på allvar! Samtidigt finns en del oroväckande aspekter med planerna på Region City och bangårdsviadukten, som riskerar att skära av stråk och gå onödiga omvägar.

En rejäl byggnadskropp börjar ta form.

Mellanrum att överbrygga?

Platinan andas storstadsambitioner på ett sätt som vi kanske inte sett sedan stenstaden började anläggas under andra hälften av 1800-talet. Bildkälla: Vasakronan

Från projektets webbkamera samma dag.

En murliknande nivåskillnad mellan den befintliga bebyggelsen och det som kommer att byggas ovanpå överdäckningen.

Befintliga kvarter med hus av olika stil, kvalitet och ålder.

Tegelhuset från ovanstående bild syns till vänster, den resterande bebyggelsen är ett minne blott. Bildkälla: Carlotta

Vy från överdäckningen mot Tobaksmonopolet och älven.

Överdäckningen och dess byggnader kommer att utgöra en ny entré till staden i framtiden.

Nedfartsrampen kommer att infogas i den kommande bebyggelsen.

Stadsdelen som skall växa fram ovanpå överdäckningen. Notera hur det tilltänkta Region City ligger som en enorm fördämning. Illustration: White Arkitekter (klicka för att förstora).

Väl nere på utställningsområdet.

De olika delarna av infrastrukturprojektet (Klicka för att förstora).

Tanken är att det skall lysa bakom de utstansade gatudragningarna i plåten.

Rejäla betongkonstruktioner.

Det hölls olika föredrag om projektet.

En ny entré till staden.

Notera effekten av den stansade plåten till höger.

Det bjöds på kaffe.

Från avspärrningen åt Götatunneln.

Vi förhörde oss med en tjänsteman om huruvida Platinan verkligen skulle kunna nås från den nya Hisingsbron.

Många intryck att diskutera ...

Ytterligare perspektiv på "muren".

Vi kunde konstatera att det är en spännande tid med omfattande stadsbyggnadsprojekt som pågår just nu i Göteborg.

Ett föränderligt stadslandskap.

Tack till för en trevlig vandring!

[infobox]Inlägget diskuteras i Facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]

Bergslagsparken. Den äldre parkmiljön med storvuxna träd kommer att utgöra en viktig grönyta i den högexploaterade stadsmiljö som växer fram här. Axel Kumliens stationsbyggnad för Bergslagsbanan ger historisk förankring åt platsen. Regionens hus syns i bakgrunden.

Var tar egentligen byggnaden slut och horisonten vid?

Baksidan av Regionens hus med lågdelen är på många sätt sinnebilden av en så kallad markskrapa, dvs en avlång och enformig byggnadskropp, som om ett höghus lagts ner horisontellt. Detta ger ett trist och enahanda intryck i gatunivå, och ett tydligt exempel på vad den danske arkitekten Jan Gehl beskriver som gestaltning i 60 km/h-skala (i motsats till den gående människans 5 km/h).

Den tilltänkte betraktaren skulle färdas på autostradan nedanför i bil, vilket accentueras av fönsterbandens fartränder. I markplan är karaktären av baksida närmast total. På andra sidan, åt parken till, gavs det dock utrymme för en restaurang, vilket förhoppningsvis kan bidra till någon form av tecken på mänskligt liv och värme. Särskilt utanför kontorstid.

Framtida stadsliv eller potentiell gränsvakuumzon? Illustration: White arkitekter

När Trafikverket beslöt att överdäcka Mårten Krakowleden ändrades plötsligt förutsättningarna, och en stadsmiljö som överbryggar den tidigare barriären skulle potentiellt kunna att växa fram. Gestaltningen av Regionens hus utgick dock – av allt att döma – fortfarande från det tidigare läget, som en inåtvänd anläggning vid motorvägen. Det var Götatunnelns befintliga bilramper som fanns i åtanke snarare än den kommande överdäckningens bättre förutsättningar för stadsliv.

[quote]Det hade varit svårt att integrera så mycket kommersiella lokaler i ett hus som vårt.

– Henrik Erdalen på Västfastigheter till GP 2016[/quote]

Det finns självklart många motstridiga intressen som skall vägas samman i stadsbyggnadsprocessen, men det är tydligt att det i detta fall ledde till suboptimering genom lösningar som andas instrumentell rationalitet, och som betonar renodling av funktioner för ökad effektivitet. Detta kläddes sedan i en skrud av antracitgrå motorvägsarkitektur, vilket ger ett ganska andefattigt avsnitt i denna nya stadsdel.

Men det kan även få negativa konsekvenser för sin kommande omgivning genom att verka som förebild, dvs. ett alibi för att bygga vidare på en närmast monokulturell stadsstruktur. Förhoppningsvis förmildras omständigheterna när väl det andra byggs runtomkring, som av bilderna att döma ser lovande ut. Det kanske även finns möjlighet att anpassa bottenplanet mot mer publika verksamheter på sikt?

Form follows function dragit till sin yttersta spets. 

När jag funderar kring de byråkratiska verksamheter som kan tänkas försiggå där inne, så kommer jag ofrånkomligen att tänka på de gråa herrarna på Tidssparkassan i Michael Endes sagoroman "Momo - eller kampen om tiden". Byggnadens högdel smälter nästan in i den gråmulna göteborgshimlen. Det finns samtidigt en viss typ av charm i denna krasst ärliga myndighetsestetik, även om det kanske krävs en smula dubbeltänk för att uppskatta.

Grattis alla höjdrädda! Genom sitt snillrika kamouflage kan byggnaden potentiellt "kapas" visuellt med fyra-fem våningar vid riktigt gynnsamt #Göteborgsväder. (OBS! Montage)

Om man nu kan drista sig till att ha visst överssende med att Regionens hus råkade resultera i en introvert monolit, så är det dock nödvändigt att poängtera vikten av att de resterande – ännu obebyggda – kvarteren på överdäckningen, och i dess omgivning, får en mer urban utformning. Att dessa integreras med den befintliga bebyggelsen och stödjer stråk.

Regionens hus måste vara undantaget snarare än regeln för hur vi bygger i detta läge. Det är här stadskärnan skall brygga över älven till Hisingen på allvar! Samtidigt finns en del oroväckande aspekter med planerna på Region City och bangårdsviadukten, som riskerar att skära av stråk och gå onödiga omvägar.

En rejäl byggnadskropp börjar ta form.

Mellanrum att överbrygga?

Platinan andas storstadsambitioner på ett sätt som vi kanske inte sett sedan stenstaden började anläggas under andra hälften av 1800-talet. Bildkälla: Vasakronan

Från projektets webbkamera samma dag.

En murliknande nivåskillnad mellan den befintliga bebyggelsen och det som kommer att byggas ovanpå överdäckningen.

Befintliga kvarter med hus av olika stil, kvalitet och ålder.

Tegelhuset från ovanstående bild syns till vänster, den resterande bebyggelsen är ett minne blott. Bildkälla: Carlotta

Vy från överdäckningen mot Tobaksmonopolet och älven.

Överdäckningen och dess byggnader kommer att utgöra en ny entré till staden i framtiden.

Nedfartsrampen kommer att infogas i den kommande bebyggelsen.

Stadsdelen som skall växa fram ovanpå överdäckningen. Notera hur det tilltänkta Region City ligger som en enorm fördämning. Illustration: White Arkitekter (klicka för att förstora).

Väl nere på utställningsområdet.

De olika delarna av infrastrukturprojektet (Klicka för att förstora).

Tanken är att det skall lysa bakom de utstansade gatudragningarna i plåten.

Rejäla betongkonstruktioner.

Det hölls olika föredrag om projektet.

En ny entré till staden.

Notera effekten av den stansade plåten till höger.

Det bjöds på kaffe.

Från avspärrningen åt Götatunneln.

Vi förhörde oss med en tjänsteman om huruvida Platinan verkligen skulle kunna nås från den nya Hisingsbron.

Många intryck att diskutera ...

Ytterligare perspektiv på "muren".

Vi kunde konstatera att det är en spännande tid med omfattande stadsbyggnadsprojekt som pågår just nu i Göteborg.

Ett föränderligt stadslandskap.

Tack till för en trevlig vandring!

[infobox]Inlägget diskuteras i Facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]