Turister brukar ofta påstå att svenskar är öppna och trevliga, Sverige uppskattas och svenskar är mycket omtyckta internationellt. Men det finns vissa normer som kan utvecklas till något bättre.
Stockholmare är ofta ganska störningskänsliga och respekterar att andra kan bli störda. Det kan både vara bra och dåligt.
Stockholm är idag optimerad för folk som inte vill bli störda i sitt arbete/studier. Jättebra för karriärsfolk som befinner sig i regionen i syfte av att sammla på sig kunskap/tillgångar medan de planerar roandet på annat håll.
Allt som uppfattas som störande är till ondo, skyskrapor, inte här, kanske i Kista som ligger långt ifrån. Ingen förändring av något färdigbyygt områdes karaktär. Hellst lite menlösa gräsmattor som håller fotgängarna på avstånd från bostäderna. Byggnader får inte synas, stadslivet får inte existera eftersom det överskrider max acceptabla bullernivåer, allt ska ner i underjorden. Parkeringsnormen ska vara hög så att man slipper se eländet i tunnelbanan och i lugn och ro isolera sig i bilen som man tar jobbet. Blattar ska bo i sina förorter, fattiga svennar i andra medans medel och överklassen har råd att spärra in sig i gated communities(villa och radhusområden). Där hoppas de att slippa bli störda. Där kan de i lugn och ro göra upp en planering av vad som ska hända några veckor framåt. Det är realistiskt eftersom allting är så förutsägbart. Stockholm är staden där man måste boka tid.
Kan det vara så att aktivitetskoncentrationer är ett problem?
jobb = arbeta = industriommråde/kontorsområde(ofta nedlagda industrier)
hem = sova = förort
fredag/lördag = slut på jobbvecka = social
söndag = bakfull = jobbig
måndag = ny arbetsdag = jobbig + osocialare än annars
dag = levande = aktiviteter
natt = död = ödslig och nästan ingen service/verksamheter
Å ena sidan är får vi genom aktivitetskoncentrationen väldigt lätt att förutse vad som kommer/kan hända i förväg. Framtiden blir mer förutsägbar. Å andra sidan blir den tråkig och mindre intressant.
Anders Gardebring skrev:
Samtidigt verkar dessa sociala koder vara knutna till svenskar som pratar med svenskar. Studera svenskar som åker utomlands, och det går ofta att notera att de sociala koderna bryts upp. Här skulle nog Stockholm må bra av en inte fullt lika homogen innerstad.
Vet inte riktigt vad som menas med detta. Åk till Norsborg/Hallunda/Alby/Fittja. Ingen direkt noterbar skillnad jämfört med innerstaden. Tror inte det handlar om att innerstaden har blattebrist, innerstan var mer homogen för 200-50 år sen men folk var nog inte lika my-business då. Däremot så skedde arbeten och aktiviteter närmre bostäderna istället för att vi som idag bor i områden med bara bostäder och är tvungna att ställa upp oss på tunnelbaneplattformen för göra en tidsödande transfer till ett annat ställe där man kan köpa ett par nya strumpor.
Det som man kan göra för att öka interaktioner mellan människor är att blanda aktiviteter, öka tätheten, ge utrymme för arkitekter att fullt ut kunna bygga deras drömverk om det påverkar området positivt, ge lokala konstnärer plats för att ställa ut sin konst, urbanisera livlösa miljöer, skrota SCAT där det är möjligt, minska byråkratin, skapa möjligheter för folk att kunna göra det dem vill. Arkitektur och stadsplanering kan till stor del förändra folks sätt att reagera på omgivningen.
Något som i synnerhet är drygt är att pendla till jobbet under en måndagsmorgon, öht detta jävla traditionsbunderi kring vad vad man ska göra och hur man ska bete sig beroende på tider. Det har iofs blivit bättre men om vi sprider ut tiderna kan vi ju också få den trevliga bi-effekten att belastning under rusningstider minskar. Kanske bör OB tillägg betalas ut till de som behöver åka till jobbet i fullproppade bussar/tåg och igenkorkade vägar?
Jag tycker igentligen att det inte är något större fel med hur folk i Stockholm generellt sett beter sig, det är ganska bra som det är just nu, fast trots det finns det utrymme till stora förbättringar. Men konceptet lagom kanske bör reformeras till en vidare variant som tillåter ännu mer avvikelser.