Skyline och regleringar

Uppsala har en regionalt känd skyline/siluett med slottet, domkyrkan och Carolina uppe på uppsalaåsen. Men vad finns där nedanför? -En matta av platta klossar och en uppstickande kongressbyggnad mitt i.

Uppsala är en stad med relativt låg bebyggelse. Ofta klagas det på höga hushöjder som om de vore satan själv. Ett bygge får absolut inte vara högre än sin omgivning - Det kan då bli för "dominerande". Jag vill inte uttala mig i frågan om dominerande byggnader är något negativt eller positivt. Det enda jag kan säga är att de största variationerna i hushöjder finner man i de äldre delarna av uppsala. Är det inte just dessa äldre delar av staden som också är estetiskt vackrast?

Vad absoluta regleringar som maxhöjd gör är att alla hus blir likadana. Samtidigt behövs vissa regleringar så att man kan utveckla staden åt rätt håll. Ett skräckexempel vore att få miljonprogramsbebyggelse eller ett burj dubai inne stan.

En typ av friare regler är att bestämma hushöjderna genom att de förhåller sig till bredden på gatan (ju bredare gata - desto högre hus och vise versa).

En annan typ av reglering skulle vara att låta höjden på husen vara friare - men de får inte orsaka alltför mycket skugga på sin omgivning - Det skulle öppna för högre höjder samtidigt som formen på husen påverkas av solens banor.
- Intressantare arkitektur???

Så min tanke är: Hur bör uppsalas taklandskap se ut, vilka hushöjder och hur utformar man regler som påbjuder en sådan arkitektur?

Jag håller absolut med om att hus borde få ha lite mer varierande höjd och arkitektur. (Nyss hemkommen från München är jag ändå rätt nöjd med att stadsplanerarna håller viss koll på byggena här i staden. Riktigt hur som helst bör man inte få bygga.)

Min förhoppning är att Uppsalas bebyggelse stegvis tillåts bli högre. På vissa ställen skulle det fungera utmärkt med 10-12 våningar, på andra ställen kanske det räcker med några få våningar. Att dock blint bita sig fast vid "inte högre än slottets sockel" vore hur som helst förödande för stadens fortlevnad. Uppsala måste få utvecklas och växa till sig.

Tyvärr verkar de som motsäger sig förtätning och något högre hus inte inse att risken är stor för att vi kväver staden. Eller än värre, att den utvecklas mot något liknande många amerikanska mellanstora städer, dvs ett halvt övergivet litet centrum, och där utanför oändliga, anonyma områden med trafikleder, köpcentrum och låga bostadshus. (Efter att ha åkt i rondellerna mellan Gränby centrum och Nyby känns skräckscenariot kusligt nära...)

En liten reflektion:

Visst är Uppsala till övervägande del vackrast i det äldre delarna, men inte för att huskropparna har olika höjd, utan snarare trots detta! Det är själva arkitekturen, intimiteten, byggsättet och omsorgen om kvaliteten i detaljer och hantverk som är den egentliga skillnaden mellan nu och då.

Själv hade jag önskat mer konsekventa rivningar av låga sneda kåkar under de intensiva byggåren 1880-1914, det hade gett Uppsala mer enhetliga, stadsmässiga och harmoniska kvarter idag. Att man under "saneringarna" på 60/70-talet rev på tok för mycket, och ofta helt fel hus, är en annan sak. Likaså att man fortsatt att riva fel hus under senare tid, som Bodénska huset (där musiklådan nu ligger) eller den vackra sjuksköterskeskolan (på ackis område) m.fl.

Stendött miljonprogram mitt i stan finns redan, t.ex kvarteret mellan Bäverns gränd, Kungsgatan, och Dragarbrunnsgatan. Alldeles intill, vid Vretgränd, ligger några sorgliga låga (1-2 vån) husrester som man "glömde" riva på 1800-talet. Politikerna har bevarat dessa i ett tafatt försök att få ihop närliggande mijonprogram, betongbrutalism, postmodernism från 80-talet, och märkliga nybyggda bostadslådor precis bakom med nämnda trähus (ett är dock putsat). Det har resulterat i en stilinfarkt som i det närmaste saknar motstycke, till och med i Uppsala. Man har dessutom fråntagit hörnhuset sin tidigare urbana karaktär genom att Järnhandeln som så länge låg där nu byggts om till bostad, mitt i det som planeras bli ett viktigt gångstråk från centralen...

Skall man bevara låg bebyggelse så måste åtskilliga kvarter bevaras, för att uppnå en grad av kontinuitet och lugn i miljön. Ett exempel på detta är området mellan Norrlandsgatan och Eriksgatan i norra Luthagen. Det området har delvis lyckats behålla sin genuina småstadskänsla, trots mängder av okänsliga rivningar där vackra rappade hus (vissa med butiker) ersatts av radhus i trä, ofta av simplaste sort.

(Brukar visserligen skriva en del på Wikipedia och liknande men ogillar egentligen långsamma otympliga e-forum. Tänk om yimby vore en hederlig gammaldags förening där man kunde snacka över en kopp kaffe istället!)

Det jag menade var att högre bebyggelse bredvid lägre bebyggelse inte nödvändigtvis behöver vara dåligt. Annars brukar ju ett argument mot att bygga högre vara att det skulle vara för dominerande mot de omgivande husen.



Du har helt rätt vi i yimby uppsala borde ha lite fler möten och stadsvandringar! (Sen har ju jag inte varit den bästa att dyka upp på det fåtalet sammankomster vi haft)

Angående Skyline och regleringar
Jag är av den åsikten att för mycket regleringar är av ondo för stadens variation. Slottets sockel är en klassiker, men också regleringen av arkitekturen i detaljplanerna ("enkla formelement med välformade detaljer") som hämmar allt vad arkitektonisk utveckling heter. Jag tycker att det är mer intressant, även ur ett demokratiskt perspektiv, att låta folket (genom samråden och utställningarna) få mer att tycka till om (d.v.s. mindre makt till Stadsbyggnadskontoret). Om vi tar bort många av regleringarna och istället låter opinionen ha mer att säga till om från fall till fall så skulle vi få mer variation.
Folket vill kanske inte godkänna en bunker på 10 våningar, men kan tänka sig en guldspira på 15 våningar. Det är något som inte kan regleras fram.

Angående IRL
Det har varit lite väl kyligt på den fronten och ansvaret ligger på mig. Vi bör ha mer av den sociala varan under våren och jag ska bättra mig på att annonsera sådana träffar. Framför allt bör vi ha fler träffar... En stadsvandring är i alla fall på gång.

Håller helt klart med dig... Problemet är att de flesta projekt är allmänt okända innan beslut har tagits. Att det inte heller finns något uppmärksammat forum för medborgardebatt gör ju att folkets inflytande är alldeles för litet...

Det känns som att dagens regleringar är utformade som förbud - (du kan göra vad du vill men inte det här) Jag tror att arkitekturen skulle må bra av mera Påbud istället... Och gärna regler som tillåter viss frihet och manar till arkitektens experimentlusta.

Ex:

Att huset inte får vara för lik sin omgivning - det måste ha unika estetiska kvaliteter.

I centrala delar av staden bör husen vara funktionsblandade - med butiker i markplan - I halvcentrala områden bör husen åtminstone vara förberedda för verksamheter i markplan...