Vad ska hända med ytterförorterna?

Lindhagen 2 utgör, tillsammans med alla Yimbys yttranden, en omfattande vision för att öka befolkning och byggnadsbestånd i Stockholms kommun och de inre kranskommunerna, tillsammans med vissa spårförsörjda ytterförorter (Upplands Väsby, Flemingsberg, Märsta etc).

Däremot har vi inte tittat särskilt mycket på de ytterförorter som ligger långt från spårlinjerna. Det handlar om områden av varierande centralitet, täthet och social status: I Stockholm är det Viksjö, Backlura, Spånga Villastad, Ekerö stad, Bollmora, Orminge, Gustavsberg och så vidare.

Själva idén med Lindhagen 2 är att öka Stockholms befolkning genom att förtäta och bygga ihop innerförorterna, i stället för att låta de glesa ytterförorterna fortsätta breda ut sig över Upplandsslätten och Södertörn.

Men vad kommer hända med de yttre områdena? När närförorterna blir allt mer attraktiva för boende och näringsliv, miljonprogramshusen når sin maximala livslängd, och bensinen blir ännu dyrare? De ligger ju där de ligger. Finns en risk att ytterförorterna förslummas? Vad kan man göra för att öka deras hållbarhet, utan att glesa ut staden ännu mer?

---

Senast ändrad 24 oktober 2012 22:54

Orter som Märsta, Gustavsberg, etc, ska vara orter - inte ytterförorter. Skapa egen centralitet så att de blir attraktiva som orter eller mindre städer. Då torde orterna också bli attraktiva för företag att etablera sig. Märsta har dock redan en mycket stor arbetsmarknad i och med Arlanda, så där skulle det gott kunna finnas ett eget attraktivt stadsliv. Men då gäller det att man bygger stadsmässigt och centralt.

Folk vill ju antingen bo i villaområden eller i flerfamiljshus i kvartersstad.

Så radhusmråden som Viksjö, Backlura, Spånga Villastad och Ekerö stad kommer även i fortsättningen ha befolkning. Men skapar man ett bostadsöverskott så att folk inte längre ska tvingas bo i Bollmora, Storvreten osv., kan tänka sig att detta innebär att folk flyttar därifrån. I så fall bör man överväga rivningar av de hus som står tomma så att området inte förslummas.

I vissa fall kan man tänka sig att hela förorter försvinner. Men frågan är om det i så fall är ett problem då det ändå kommer sig av att ingen vill bo där.

Under överskådlig framtid kommer folk nog fortsätta söka sig till Stockholmsregionen, och nöja sig med miljonprogramshus i C-lägen hellre än inget alls.

Frågan är om man någonsin kommer hinna bygga ikapp, så att det börjar bli tomma hus i Stockholmsregionen.

Visst är det möjligt att med annan lagstiftning och direktiv kunna bygga bort bostadsbristen.

Men om vi inte gör Lindhagen 2.0 varken till eller från när det gäller dessa förorter. Det kommer även i fortsättningen var så att det är dit de fattigaste kommer att förpassas.

Däremot kommer Lindhagen innebära ett stort uppsving för de förorter som hamnar inom planen. Den leder till större flöden och mer integration.

Medan tidigare illa ansedda områden som Järvafältet och Sollentuna Centrum håller på att gentrifieras, kanske även Orminge om t-banan når ut dit, kommer förorter som Bollmora, Brandbergen och Ronna bli ännu mer utpräglade lågstatusområden, än de är idag.

Lindhagen 2 är självklart en bra grund för att bygga vidare på Stockholm. Men om den förverkligades utan ytterligare åtgärder, kan Stockholms län utvecklas till ett tvåtredjedelssamhälle, där några förorter är särskilt oattraktiva. Frågan är vad vi kan göra för dem.

Parentes: Firefox ordlista innehåller inte "gentrifieras". Den föreslår centrifugeras/identifieras/petrifieras/intensifieras.

---

Senast ändrad 27 oktober 2012 16:05

Vi som har förläst oss om peak oil tror not att det här blir ett stort problem några oljeprischocker framöver. Jag har svårt att tro att villaboende blir like populärt i framtiden. De centrala platserna typ Viksjö centrum, Gustavsberg eller Ekerö kan väl klara sig men de längre ut liggande delarna av villamattorna kommer säkert att få problem.

Om jag hade nån bra lösning skulle jag ha talat om den.

Nu ska vi inte skylla på Lindhagen 2.0. Problemen får man alldeles oavsett. Och problemen blir nog värre utan Lindhagen 2.0 eftersom det då blir fler förorter som lämnas utanför.

Men visst kan man diskutera problematiken. Men att försöka hitta orsakssambandet att problemen uppkommer som en följd av Lindhagen 2.0 blir missriktat.

Problemet uppstod när man bestämde sig för att bygga bostadsområden där få vill bo, långt bort från allt och alla.

Jag tror inte nödvändigtvis inte att alla som bor i villa gör det för att de gillar villan i sig utan att de vill ha något eget. Men något eget kan ju vara ett stadsradhus lika gärna (för en del). Lite off-topic men jag tror att när det kommer förslag om enplans radhus eller villor, bör vi kontra med smala och höga stadsradhus, blandat med flerbostadshus i samma kvarter.

Förvisso, Marcus! Stockholm måste ha en jordfördelning av närmast latinamerikanska förreformmått. Det skulle behövas en jordreform här också, för att få till en jämnare fördelning.

Det är ohållbart att ha en norm för enfamiljshus som utgår från Versailles eller engelska herresäten, med ett palats i ensamt majestät ute på en gräsmatta. Företeelsen finns nog närmast av mimetiska skäl - folk efterfrågar det uteslutande för att de vet att det skulle vara omöjligt om alla fick del, och att det av detta skäl är en statussymbol.

Och statussymboler må vara hänt om de inte inkräktar på andras rätt. Men det gör landgrabbing i en storstad.

Om man tillåter Yimbybyggandet i villaområden så bör man ganska snart ha tät kvartersstad där. Markpriserna skulle göra det omöjligt för de flesta att inte casha in och antingen flyta i fin våning på samma tomt eller flyta längre ut.