Slutna kvarter?

Var tvungen att ta upp tråden om Tel Aviv som exempel på icke-kvartersstad. Bodde till relativt nyligen där, i den äldsta delen av staden. Det är verkligen en stad som växer ju mer man lär känna den. Dess absolut största förtjänst är gatulivet. Fullt av restauranger, affärer, caféer, marknader. Men det intressanta är att de delar av staden som är byggda i kvartersform, alt mycket täta kvarter med fristående hus är de mest levande. Delar av staden består av fristående 3- till 4-våningshus som byggdes på 60-talet. Dessa kvarter är som tysta öar i övriga staden. Ett av de mest intressanta kvarteren byggdes av judiska invandrare från Europa på 10-, 20- och 30-talen i gårdskvarterform. Här finns nästan inte någon bottenvåning som inte utnyttjas till affärer, caféer etc. Här finns affärer som specialiserar sig på spetsar, handtag, handdukar, second-handlamporc etc. De säljer alltså inget annat, och har inte heller gjort det de senaste 60 åren. Detta blandat med designers som säljer sina egna möbler, lampor etc, och med cykelreparatörer, blomsterhandlare, försäljare av trädgårdsstängsel, golv och alla andra verksamheter man kan tänka sig. På bakgårdarna har affärer, reparatörer och designers sina små verkstäder. Alltså så som det troligen såg ut i Göteborg på den tiden t.ex. Askelunds bageri hade bageriet på bakgården och affären ut mot gatan.

Förutom att Tel Aviv illustrerar hur tät bebyggelse främjar gatulivet och blandstaden, kan man också fundera lite över vilken effekt klimatet har på hur bebyggelsen uppfattas. Tel Aviv har onekligen fördelar framför svenska städer när det gäller att ha ett klimat som gynnar fotgängare, uteserveringar etc. Men det är också viktigt att bygga så att man kompenserar för negativa klimateffekter. I Haga i GBG sitter folk på uteserveringarna och promenerar på gatorna redan i mars-april, eftersom den låga kvartersbyggnad som Haga har innebär att mikroklimatet på gatorna i Haga är varmare än omgivande klimat. I Tel Aviv behöver gatorna kylas ner för att det ska bli behagligt att gå där under sommaren. Att vindarna blåser genom de glesare kvarteren är där bara en fördel. I Sverige blir de negativa effekterna av punkthus mycket stora, eftersom klimatet kring sådana hus är kallare än det omgivande. Detta gäller också fristående höga hus. Att få en levande stad innebär inte bara att bygga hus så att man utnyttjar gatuplan till verksamheter. Det blir också mycket mer attraktivt att etablera verksamheter på gator där människor tycker om att röra sig. Effekterna förstärker varandra. Det måste vara stimulerande, intressant (d.v.s. inte för enformigt utan varierande fasader), OCH (lika viktigt) inte för blåsigt och kallt att röra sig i staden. Kvartersbebyggelsen ger också möjlighet för boende att utnyttja bakgårdarnas mer varma klimat för avkoppling, fester och lek.

@ anna-carin: Tack för initierade kommentarer! Mycket intressant att höra om Tel Aviv (som jag tyvärr inte haft tillfälle att besöka än). Din redogörelse stärker min misstanke om att det inte bara är de rent funktionella aspekterna (lokalyta i gatuplan etc) som avgör om stadsliv uppstår, utan även typologin.

---

Senast ändrad 22 januari 2009 12:55

Jag tycker också Opalen fick ett lyft men fasaden är inte snygg. Enligt plakatet vid bygget ska det dessutom bli olika fasader på den nya och den gamla delen, vilket gör det ännu osnyggare. Varför kan dom inte bara köra svart glas och stål i silver? Mindre är mer!

Ja den övre fasaden är ju helt klart vackrare! Men det är ändå ett stort lyft för den småsunkiga skånegatan med denna påbyggnad

---

Senast ändrad 22 januari 2009 22:54

Området mellan Falkgatan, Uddevallagatan, Stockholmsgatan, Svangatan och Ånäsvägen har uppbrutna kvarter och är väldigt trevligt. Är Bagaregården jag pratar om alltså. Området har kanske inte så livligt stadsliv utan snarare en småstadskänsla, men det är nog ingen större skillnad mot de slutna kvarteren som ligger just intill. Bör notera att husen i detta område ofta har direkt anslutning mot gatan.

Ett exempel på slutna kvarter som inte ger något stadsliv finns i Biskopsgården, där husen vid Flygvädersgatan är byggda som slutna kvarter.

@ anders: Intressanta exempel! Du har rätt i att det där området i Bagaregården känns soft, jag har faktiskt inte tänkt på att det är uppbrutet tidigare. Det finns väl lite lokaler där också?

Slutna kvarter utan stadsliv finns det en hel del av. På 70/80-talet byggde man ibland så (men naturligtvis trafikseparerat och utan lokaler).

Om man går in via Göteborgs stads hemsida och tittar under Start / Politik & Organisation / Organisation / Fackförvaltningar / Stadsbyggnadskontoret / Mer information om Stadsbyggnadskontoret
så hittar man skriften "Stadsbyggnadskvaliteter" som kan laddas ner som pdf-fil. På sidan 22-29 finns här ett stycke om stadsmönster och för- och nackdelar med dessa ur social synvinkel. Jag tror det kan vara av intresse med tanke på diskussionen.

Bra tips från Anders om en mycket bra bok. Läs den! Vi skrev om den här: http://gbg.yimby.se/2008/07/stadsbyggnadskvalitet..

Jag skulle vilja bredda diskussionen, vi i europa är mycket vana vid att se stadsliv som något som har med våra stadskärnor att göra, och våra stadskärnor ser ut som täta stadskvarter. Tar man då ett exempel från en storstad som inte använder denna struktur, så finns det såklart möjligheter till stadsliv i den. Själv drar jag mig till minnes mindre städer i mexico, till och med mexico city, har fantastiskt mycket stadsliv men är till stora delar uppbyggd av större stadsvillor. Dock är gräsmattorna i många fall ersatta av parkeringar eller muromgärdade. Men det finns många exempel, varför inte nämna nån Afrikansk stad, ex kisumu i kenya?

Snarare bör vi kanske se på täthet av människor som den främsta skaparen av stadsliv? Men täthet skapas inte endast av att trycka in folk i kvarteren. Man kan tycka att vasastan fungerar väl eftersom det är mycket folk där? Fast som jag ser det beror detta till stor del på alla de som åker dit från sina förortslägenheter eller sovstadsvillor.

Jag sågar inte alls slutna kvarter. Visst tycker ja det är gott att kunna välja andra gårdar än min egen ibland för att ta en lugn stund, men kvartersstad är sjukt mycket trevligare än hus i park.

Som svar på tråden:
Japp - inga problem. Jag har hittat rikt stadsliv i östafrikanska städer utan kvartersstruktur och i mellanamerikanska. Men det betyder inte att de är sjukt trevliga städer.

@ john: Det låter intressant! Kanske något att inspireras av? Du har inga bilder att visa?

EDIT: Ska väl tillägga att själva poängen med tråden var just att lyfta fram alternativa typologier för blandstad (jfr första inlägget). Ditt inlägg var alltså extremt on-topic.

---

Senast ändrad 23 april 2010 12:57

Hur såg det ut med affärer, verksamheter osv i dessa mexikanska städer?

Den enda afrikanska stad jag varit i är Banjul i Gambia, men den är inte så jättestor direkt.

Jag tänkte jag snarare skulle beskriva en afrikansk stad jag ägnat en del tid till att studera, Kisumu vid Victoriasjöns östra strand. Städerna jag syftade på i Mexico är olika sinsemellan. För mig var det lärorikt att se den och hur blandstad och stadsliv finns där.

Liksom många städer söder om sahara är centrala Kisumu omgärdat av en krans av irregulär slum. Vid och kring slummen, som är ganska tättbebyggd men snarare kan definieras som tät bybebyggelse, rent strukturmässigt, finns några handelsgator och marknader. Dessa består främst av enskilda och rader av små hus med affärer, kaféer och verksamheter. Men dessa fungerar ju på ett helt annat sätt än här. Vidare finns en mängd faktorer som ger mer "stadsliv" än här, ex är arbetslösheten och system med daglönare grymt mycket större än här. Arbetskraft är också mycket billigt i jämförelse med varor än här vilket troligen också ökar antalet människor som jobbar med hantverk osv på gatan. Men det är bara några faktorer.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är trångboddheten i slummen, snarare än kvarterens form, tillsammans med en rad sociala funktioner, som gör att dessa handels-/arbetsstråk sprudlar av liv.

Översatt till Sverige, där alla skall arbeta heltid och vara morgonpigga, så måste det alltså till en rejäl täthet för att få jämförbart stadsliv, med blandade grupper i ett område: pensionärer, kvällsarbetare, studenter, vanliga svenssons etc.

Jag tänker mig att det var ungefär som du beskriver här förr, när det bodde fem personer i en etta istället för en ensam i en tvåa som nu.