Mycket glädjande med ditt inlägg. Känns som att det är dags att lägga mer krut på att analysera och angripa de strukturella problemen du tar upp.
Några reflektioner:
Johannes Åsberg på Newsmill, Soc.. skrev:
Biltrafiken i och mellan städerna bör motverkas, dels genom indirekta åtgärder som förbättrad kollektivtrafik men också genom direkta åtgärder som trafikavgifter, höjd bensinskatt och sänkta hastigheter.
..
Utgångspunkten bör vara att den som bor i en tät, funktionsblandad stad inte har någon anledning att äga en egen bil.
Detta är väl ett av de känsligare områdena där vi riskerar att få onödigt många fiender om vi inte är tydliga. (En del är väl i affekt efter en mening, dem når man nog inte med genomtänkta formuleringar i vilket fall.)
Poängen är ju inte att vi vill motverka bilismen (jag är nog på iofs

), utan som jag ser det bör vi istället poängtera vad vi vill ha, dvs tät levande blandstad. Därpå att detta i viss utsträckning kan medföra nackdelar som inskränkningar för biltrafiken, att dessa konsekvenser måste analyseras i detalj, men att det i många fall är ett pris som är värt att ta för fördelarna i form av bättre stad.
För att minska buller och olyckor och öka trivsel är sänkt hastighet bra. Men att sänka farten med det primära syftet att motverka trafiken är jag skeptisk till.
Håller med om att staden bör planeras så att de som bor där inte har behov av att äga bil för lokala transporter. Men nån kanske vill ha en veteranbilssamling i en källare, eller väldigt ofta kör bil utanför staden (tex en hantverkare), dessa anledningar till att äga bil ser jag svårigheter att undanröja med tät stad; de utgör väl också en mindre del av trafiken.
En annan kontroversiell fråga (som du inte tog upp här) rör villamattorna. Skall ambitionen begränsas till att omforma områden med flerbostadshus till tät blandstad, eller skall också villamattorna urbaniseras eller tom (delvis) ersättas med boende inne i staden? I så fall hur görs den täta staden attraktiv också för villafolket, eller skall styrmedel användas för en sådan övergång?
Johannes Åsberg på Newsmill, Soc.. skrev:
.. Det kan uppnås genom en finkornig blandning av upplåtelseformer och en stor prisvariation ner på kvartersnivå.
Prisvariation är ju bra för att möta olika efterfrågan under olika livssituationer, och vissa prioriterar sitt boende medan andra vill bo billigt och prioriterar uteliv eller resor tex. Men - förekomsten av lägenheter med mycket låg standard var ju en orsak - bredvid bostadsbrist - till miljonprogrammet. Tanken var väl att alla skulle ha rätt till ett gott boende. Att plädera för en återkomst av boende med låg standard (eller dåligt läge) om dessa riskerar att husera låginkomsttagare kan jag tänka mig är kontroversiellt bland en del av dina själsfränder av samma skäl.
Senast ändrad 1 maj 2009 20:22