Olof Antonson skrev:
Ibland kommer jag på mig själv med att inte riktigt veta om jag fortfarande är i Göteborg; det är en sorts internationell känsla som infinner sig, och jag skulle kunna vara i vilken gammal sovjetstat som helst.
Det är något visst med Göteborg: livet där är inte så glamoröst, snarare hårt och plågsamt. Kontrasterna är stora - här finns vackert och fult i en salig blandning. Det finns en nerv. Det som är mest spännande är att så mycket behöver göras, samtidigt som en stor del av befolkningen anser att det är bra som det är.
Jag tycker om Stockholm för att det är kompakt med sammanhängande kvarter. Men jag får en känsla av att vi kan vara lite mer fria i Göteborg, vi har liksom inte lika mycket museal prägel på staden (skadan är redan skedd här). Vi skulle kunna bygga höghus centralt (oexploaterad mark), medan Stockholmarnas dito skulle få förpassas till ytterkanterna för "att inte störa skalan" och den historiska bebyggelsen.
Spot on Olof. En bra sammanfattning.
Här är några exempel; Man åker ner för Ånäsvägen från Redbergsplatsen mot Gamlestaden, det är riktigt coolt ända bort till Bellevue.
Eller ut mot Mölndal så kommer Lyckholmskvarteren och sen innan Ica Maxi en stor ödetomt med riktig wastelandkänsla.
Det finns fler exempel på hur coolt Göteborg är på sina håll och det är väl därför man står ut med allt dumt som (inte) görs...
Förresten är det inte så coolt att använda just ordet coolt men jag är inte så cool så jag gör det ändå.
Senast ändrad 30 december 2009 16:55