Vad har vi lärt av Jane Jacobs?

Eftersom Jane Jacobs verkar vara den täta blandstadens mamma så tänkte jag att hon skulle få en egen tråd. Hon refereras i böckerna "Livet mellem husene" och "Carfree Cities" och säkert en massa andra.

Boken "Death and Life of Great American Cities" kom ut redan 1961 vilket är längesen med tanke på vilka fräscha och moderna idéer hon har. Samtidigt är hennes språk lite föråldrat. Katalysator heter något annat i hennes bok till exempel, och fax fanns ju inte ens 1961, inte heller månlandningar (1969) eller Star Trek (1966).

Nya vägar ger mer biltrafik, det finns belagt i modern forskning men hon skrev om det redan 1961. Hennes ärkefiende, motorvägsbyggaren Robert Moses, verkar ingen tala om så mycket längre. Hennes tankar om det lokala näringslivets sociala funktioner känns otroligt aktuellt.

Har det hänt något sen 1961? Förutom internet, månlandningar och Star Trek då alltså?

Vad har ni andra för relation till Jane Jacobs? Finns det tecken på att vi lärt oss något av henne?

Jag tycker om hur hon samtalar med människor från olika samhällsskikt i Death and Life of Great American Cities. Speciellt intressant blir det när hon pratar med en stadsplanerare angående en eftersatt stadsdel i Boston, som båda faktiskt ser fantastiska kvaliteter i, men enligt stadsplanerarens papper är området slum. Alla beräkningar pekar på det, och han liksom ifrågasätter sina egna sinnen, sitt förnuft, för han VET ju att det är slum. Det kanske ser trevligt ut, men tro mig, det är slum.
När jag läste det tänkte jag på Masthugget och de andra gamla arbetarkvarteren. Idag är det aktuellt med resten av Gårda.

Hennes syn på trottoarer och levande gatuplan/bottenvåningar är i allra högsta grad aktuell i en tid som producerar

---

Senast ändrad 30 mars 2010 20:22

Du har helt rätt Olof. Finns det nåt nybygge där man satsat på trottoarer tillsammans med levande gatuplan?

Ett framsteg som gjorts sen boken kom ut är att man numera gräver ner motorvägar (eller t o m tar bort dem) istället för att riva hus och bygga dem i ytläge. Men stadsbyggandet verkar fortfarande ske ganska ogenomtänkt. DALGAC kanske inte kan klassas som vetenskap, men det är i alla fall en genomtänkt och rationell kartläggning av stadens funktioner.

Jag måste erkänna att jag inte läst hela boken ännu. Har läst kapitlena 1-6 och 18. Varje kapitel är lite som en intressant essä i sig själv.

Ja, detta är väl ett praktexempel hur man dödar gatuliv!

---

Senast ändrad 4 april 2010 16:52

Life and Death of Great American Cities är bra, men hennes "Economy of Cities" är stråtet vassare.

Har annars läst jävligt mycket böcker om amerikanska stadsomvandling det sista halvåret, och en som ger en mycket bra bakgrund är
Jon Teaford "The Rough Road to Renaissance".

Men hela ämnet är exceptionellt spännande, och det var jäkligt kul att prata om USA och parallellerna till Sverige i Stockholm häromsistens (kolla länken nedan). Jag tror att det viktigaste vi kan lära oss av Jacobs (och folk som Teaford) är att vi inte är unika och -nästan ännu viktigare- att stadsutveckling är något som ständigt återupprepas.

Tänk er att 2-3% av en fastighets värde försvinner varje år. Samtidigt är den ekonomiska tillväxten lika stor. Den naturliga utvecklingen blir att tillväxten sprids ut geografiskt, och att centret ständigt och kontinuerligt måste förnyas och hitta nya funktioner. Där har vi en stabil utmaning, där det blir väldigt lätt att söka "quick fixes" (kataklysmiska lösningar) som ofta bara leder till återvändsgränder, och dessutom reducerar individer till störande delar som hotar "vackra" nya helheter.

http://bambuser.com/channel/Tekniskamuseet/broadcast/631636

---

Senast ändrad 5 april 2010 14:05

Egentligen borde vi lägga ihop till ett ex av någon av hennes böcker och skicka in till Stadsbyggnadskontoret (eller ÄU, eller båda?) som en present så att de kan låta böckerna cirkulera bland anställda eller ha dem i fikarummet, som en rolig gest

Intressant att jämföra Förenta Staterna med Sverige. De sociala problemen där verkar vara (och har varit) mycket större än här hemma. Redan på 40- och 50-talen gjorde tydligen kriminella gäng stadsdelar och bostadsområden otrygga. Det verkar vara en automatik i att så fort en gata är lite mindre befolkad (tex intill en park eller nära ett hamnområde) tas den genast över av gängen, och vanligt folk tvingas fly ifrån området med förfall och övergivna hus som följd. Skulle Norra Guldheden, om det legat i en amerikansk storstad, varit sönderslaget och livsfarligt att vistas i? Skulle (det nya) Annedal vara rivet, och där bara återstå en gigantisk grusplan, också den livsfarlig att vistas på?
Man undrar också lite: hur gick det sen? Hur gick det för North End i Boston, hur gick det för Back-of-the-yards i Chicago?
Boken skrevs 1961. Intressant årtal: John F Kennedy var president, och Barack Obama, som nu, ett halvsekel senare, är president, föddes det här året. En 19-åring som kallade sig Bob Dylan dök upp i Greenwich Village och vitaliserade folkmusikscenen där. Några år dröjde innan Simon & Garfunkel sjöng sin låt om "Bleeker Street". Martin Luther King hade ännu inte hållit sitt klassiska "I Have A Dream" - tal. Hela 60-talet, med allt vad det innebar, stod för dörren.

---

Senast ändrad 1 juni 2010 20:09