Johannes: SvD-artikeln berättar också att den långsammaste cyklisten (vid Kornhamnstorg i Stockholm) körde i 13 km/t, medan den snabbaste körde i 33km/t. Vidare fick vi veta, att cyklisterna ofta struntar i övergångsstället och, som det beskrivs, nästan mejar ned gående som där försöker korsa cykelbanan. Det ska vara "full fart", "köra hårt", "man kommer lätt upp i 30-40 km/t", allt enligt olika cykelbloggar på nätet. Det krävs varken medvind eller nedförsbacke, inte ens hemlängtan...
Hur har det blivit så här?
Nu är jag inte (längre) någon hängiven cyklist. Det var inte bilisterna eller de gående som fick mig att sluta cykla. Efter att ha utsatts för läbbiga omkörningar utan varning på vilken sida som helst, cyklister från fel håll, mötande cyklister i mörker utan lyse, etc,etc, så ställde jag cykeln i källaren, helt enkelt.
Det talas om cykelmotorvägar, vägar där man ska cykla fort utan att behöva stanna. Men var kommer de gående in i bilden? Någonstans måste man ju korsa dessa cykelvägar? Hur ska det gå till? Ska det vara planfria korsningar med gående?
Nej, cykel- och gångtrafik hör inte ihop. De ska skiljas åt helt (och naturligtvis ska det inte vara tillåtet att cykla på trottoarer och gågator).
__________________
Ragnar L
Senast ändrad 6 september 2012 01:14