När var du på din innergård senast?

Jag ser fördelarna med slutna kvarter främst i tätheten och de tydliga gränserna mot gatan och de möjligheter till komersiella lokaler som det ger. Jag inser också att den tystnad ett sovrum mot gården ger tilltalar många. Min egen innergård upptas också till stor del av en dagislekplats vilket även det synes mig bra.

Men, när det kommer till mitt eget bruk av gården är det någonstans mellan noll och intet. Är det barn på besök går vi till en riktig lekplats något kvarter bort, och för eget utomhusvarande lockar gården ännu mindre.

De fåtal innergårdar jag haft någon direkt glädje av har varit sådana där det funnits gårdsserveringar, och de är ju lätträknade.

Så, anser ni er ha någon nytta av era gårdar? Använder ni dem "i markplan", eller drar nytta av den tysta sidan? Parkerar cykeln där?

Frågorna har väl i någon mån bäring på hur viktigt det är att gårdarna sluts helt, i någon mån är jag nyfiken på i vilken grad vi slänger oss med ett argument vi inte bryr oss om i sak — utan som är operationellt för andra mål.

Som barn så var det dagligen. Men nu som vuxen är det sällan. Och faktiskt inte de senaste tre åren sen jag flyttade till detta hus, då det är krångligt att ta sig till gårdarna (finns två) och dom är små, istället så finns det en takterrass i huset med utsikt över stan och sen en park tvärs över gatan som jag använder istället.

Det är sällan, främst när vi har grillpartyn. Och så att ställa cykeln på.

Nu är det inget större problem i vårt fall, gården är liten, främst ett mellanrum mellan husen. Helt slutet är kvarteret inte heller även om fjärde sidan bara är ett envåningsskjul, se nedan:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Fördelen med "slutna kvarter" ligger främst i att det är det mest effektiva packningssystemet. Vill man få med mycket byggnadsmassa per yta är det slöseri att inte utnyttja all mark, och då når man längst med slutna kvarter.

---

Senast ändrad 23 juli 2014 12:31

Det måste vara över ett år sedan jag var på innergården. Desto flitigare använder jag och min sambo vår balkong. Vi bor på sjunde våningen så balkongen är betydligt närmare. Eftersom vi fuskar på balkongen med en elgrill så lockar inte heller grillplatserna (grill med vänner blir oftast i en park eller vid havet). ....men vi ser innergårdens grönska och hör djurlivet från balkong och genom fönster. Vi ser, hör och känner doften av grannarnas grillning. Vi ser och hör ungarna på lekställningen, i sandlådan och i delen med naturmiljö. Så jag använder främst innergården som en betraktare från sjunde våningen. Jag skulle inte vilja vara utan den.

Eftersom jag bor i gårdshus, så vistas jag på gården varje dag, om än bara för att ta mig över den. Annars så är den bra att ha. Det är tyst och lugnt, man går ut med soporna, piskar mattor och ställer cykeln utan fruktan för stöld.
Bor på en grön, kringbyggd gård i slutet kvarter, d.v.s hela kvarteret delar inte samma innergård (är fem fastigheter runt min), vilket dock bara är ett plus då den relativa litenheten gör det extra gemytligt. Ändå får jag säga att gården används förhållandevis mycket. De yngre kidsen cyklar runt på den och det är regelbundet fester på sommarhalvåret.
Väldigt najs på det hela taget, måste man säga. Har svårt att tänka mig en konfiguration som hade varit att föredra.

Varje dag. Barnen leker på den, cyklar, spelar boll etc. Vi odlar morot, grönkål etc. Grillar mm. Det är också där man har en möjlighet/risk att träffa grannarna och tjôta om vad som behöver göras.