Stadsplanering vs. närhet till innerstan?

Låt oss hålla igång diskussionen;

Vilka områden utanför centrala Stockholm tror ni har bäst tillvägagångssätt för att få en ökad efterfrågan? Alltså i korta drag, vilka områden gör bäst ifrån sig vad gäller att göra området mer attraktivt? Då menar jag inte vilka områden som har bäst ideér utan också vilka som har bäst utförande.

Vilka områden ser ut att gå åt helt fel håll vad gäller urban planering? Jag kommer ju förmodligen behöva köpa bostadsrätt om högst 2 år och då vill jag inte att mitt område går från att vara okej till helt horribelt vad gäller hur dom väljer att bygga i området. Anledningen till detta är att jag tror på att områden som har en mer stadsmässig karaktär också kommer att ha en större efterfrågan(högre bostadspriser) och således vill jag veta vilka områden som går i rätt riktning men där det inte än syns.

Bra områden (norrort):
-Kista med omnejd kan bli riktigt bra. Sköter man det hela rätt och låter Södra Järva vara med (och inte hela Järvafältet med nödvändlighet ska förbli obebyggt), kan nog Rinkeby bli bra. Det kräver dock att man avstyr planerna på skivhus över E18. Det krävs sammanhållen kvartersstruktur i mellanrummet. Se gärna vad jag menar och titta på planen över
Norra Järva, Södra Järva och Silverdal eller på följande bild:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Vad gäller omgivningen är här dock ganska mycket som kan gå snett. Man har redan tabbat sig och planerar för lågexploaterat radhusområde på Kistahöjden.


-Tureberg med Malmvägen håller på att bli riktigt bra men planerna är inte perfekta.

-De områden som kommer att trafikeras av de nya tvärbanorna.

Dåligt:
Tror inte att det finns befintliga bostads- eller stadsområden som går mot lägre urbanitet.

Rad- och punkthus-bostadsområden som håller på att växa fram norr om barkarby flygfält. Men det är ju jungfrulig mark.

Bällstaviken i Sumpan. Där håller man på att bygga igen stränderna med punkthus direkt in vid vattnelinjen. Ingen plats för kaj eller boulevard däremellan.

Några flagranta exempel på områden som har motsvarande läge men helt olika attraktionskraft på grund av stadsplanering. Jag tycker för övrigt att det är viktigt att skilja på miljonprogram (60-70tal)och folkhemsområden (30-50tal):
Sydost:
Hammarby Sjöstad (stad), Henriksdalsringen (miljonprogram), Hammarbyhöjden (Folkhem)
Sydväst:
Aspudden (stad), Nybohov (miljonprogram), Fregattvägen, Gröndal (folkhem)
Nordväst:
Centrala Sundbyberg (stad), Hallonbergen (miljonprogram), Sundbybergs Alby (folkhem)
I Solna fins motsvarande exempel som nån nämnde tidigare:
Gamla Råsunda (stad), Hagalund (miljonprogram), Folkhemsdelarna av Råsunda (folkhem)

I samtliga dessa fall är stadsmiljön i särklass mest attraktiv. Undantaget i form av en förvånansvärt oattraktiv stadsmiljö är Skarpnäck. Jag förstår inte riktigt varför, jag tycker den är oändligt mycket trevligare än alla 50-60-70talsförorter, men det verkar inte så många andra tycka.

Enkelt, Martin. Skarpnäck är bara stadskuliss. Det finns inte fler funktioner där än i ett ordinärt förortsområde.

Om man skall vara formell så byggdes Nybohov de första åren på 1960-talet och innan miljonprogrammet beslutades. I miljonprogrammet ingick även en hel del villabebyggelse. (Möjligen är villorna i södra Bredäng en del av miljonprogrammet?)

Från Wikipedia: 'Den vanliga benämningen ”miljonprogrammet” till trots var miljonprogrammet inte ett utarbetat program i ordets rätta bemärkelse. Ett riksdagsbeslut togs 1964 om att en miljon bostäder skulle byggas under perioden 1965–1974, och att kommunerna runt om i Sverige skulle erbjudas gynnsamma ekonomiska villkor om de beslutade att bygga storskaligt.'

Se detta som ett förtydligande, inte som en tillrättavisning.
Nybohov liknar miljonprogrammets förortsbebygellse, så jämförelsen i Martins resonemang håller!

@L-Å H, tack för påpekandet! Jag borde ha skrivit miljonprogramsstil istället eftersom det var det jag menade.

@Jan. Jo det kanske kan vara en del av förklaringen. Men om man jämför med motsvarande sovstäder med liknande utbud och avstånd till stan borde ändå stadsbilden i Skarpnäck ge en viss fördel. En snabb ovetenskaplig analys av Hemnet ger vid handen att bostadspriserna i Skarpnäck inte verkar högre än i Bagarmossen, Bandhagen eller andra orter på motsvarande avstånd. Jag undrar varför. Själv skulle jag mycket hellre bo i Skarpnäck än i någon av dessa på grund av den (någorlunda) stadsmässiga strukturen.

Martin:

Kanske det har att göra med att det ligger allra längst ut. Bor du i Bagis eller Hammarbyhöjden har du kanske ingen direkt anledning att åka dit. Däremot passerar Skarpnäcksbor dagligen de andra förorterna på linjen och kan locka till spontana avstigningar.

Sedan så har Skarpnäck en stadsliknande struktur men:

-Det är helt isolerat från andra förorter.
-Gatorna är inte sammanhållna. Det finns ett sammanhållet stråk genom hela området. Resten är små avtagvägar från denna. Alltså har boende anledning att passera endast den väg som går från T-banan hem till dem (vilket är modernistisk förortsplanering à la miljonprogram/grannskapsenhet).

Hur ska Skarpnäck få ökad popularitet:
-Knyt ihop det med omgivande förorter.
-Öppna upp fler stråk genom området.
-Fortsätt t-banan mot Sköndal/Skarpnäck.

Ett förslag finns här.

---

Senast ändrad 18 augusti 2009 11:05

Det är ju inte bara byggnationen och läget som avgör värdet av ett området. Utan även klientelet som bor där.

Fast byggnationen och läget tenderar att avgöra vilka som har de ekonomiska förutsättningarna att bosätta sig i området. Segregation är i mångt och mycket ett resultat av dålig stadsplanering eftersom det finns områden som är avsevärt mer oattraktiva än andra områden. Dessa stora skillnader av olika områdens attraktivitet förstärker segregationen på ett sätt som inte skulle ske om det fanns mer av det som folk bevisligen vill ha, alltså stad. Naturligtvis skulle vi få se viss segregation även om det fanns mer stad, då en del människor gärna tenderar att bosätta sig med andra som man känner en samhörighet med, men den problematik vi idag ser med segregation skulle i många fall istället kunna vändas till något positivt genom de flöden som rör sig i en fungerande stad. Istället för den dåliga klang som många av våra förorter har skulle vi istället kunna ha våra motsvarigheter till Little China och Little Italy.

Och dessutom förstärks effekterna av segregationen genom att de SCAFT-avgränsade gettona/enklaverna inte ens är nåbara för andra än dom som bor där. Varför näringslivet där blir torftigt. Varför de som bor där får sämre möjligheter än andra att driva ekonomiska verksamheter. Ja, de får t.o.m. sämre möjligheter att arbeta i stadsdelar där de ekonomiska förutsättningarna är bättre eftersom det är så långt dit. De blir alltså fattigare än de skulle behöva vara. Och så vidare i en nedåtgående spiral.

En etnolog som heter Siv Ehn har skrivit om detta, bl.a. här.

---

Senast ändrad 21 september 2009 14:12