acceptera: Det funktionalistiska manifestet från 1931

Att tala om överklassens betvingande av arbetarklassen känns som att kasta sten i glashus när man tänker på principerna om "Folkhemmet" som salig Gunnar Myrdal och Per Albin Hansson instiftade. Jag köper helt enkelt inte argumentet att det var en klasstrid. Jag tror snarare att man faktiskt såg det som en lösning, även om den var oprövad. "Idiotiskt" säger vi idag, men vi vet mer än vad man gjorde då, och sett med den dåliga belysningen av kunskapens källa på den tiden så tror jag faktiskt att funkisen sågs som en bra lösning.

Detta var i en tid när Sverige stöttade ett växande Nazi-Tyskland, en tid då vi steriliserade genetiskt defekta människor. Jag tror inte att någon vill påstå att vi har samma värderingar idag som man hade då.

Jag tycker inte att vi ska avfärda fördelarna med funktionalismen, utan istället konstatera att våra värderingar har förändrats och att vi idag värderar nackdelarna mer än fördelarna. Funktionalismen har sin plats i historien för att dåtidens människor ville skapa ett bättre boende med deras mått, liksom vi vill skapa nya bättre boenden med våra mått. Modernismen har sin plats i historien för att den var en lösning på en explosionsartad befolkningsökning.

Vad gäller bilen: Så fort man sätter sig bakom ratten i en bil så får man en känsla som vill rättfärdiga bilen rakt av. Att köra ensam i en bil är en oerhörd frihetskänsla. För somliga är den svag, för andra är den stark. Om ni frågar den äldre generationen bilkörare så är den mycket starkare än för den yngre generationen. Har man aldrig upplevt den så är det svårt att förhålla sig till den. Bilens värde för den enskilda människan varierar väldigt mycket, och man kan inte nog underskatta dess värde för somliga människor. Att sluta sig till att bilen är helt av ondo för människan är inte vidare konstruktivt. Jag tänker inte försvara bilen mer än så.

---

Senast ändrad 20 augusti 2008 06:50

Det är väl belagt i vilka miljöer idéerna om förorter växte fram. Det var inte i Sverige, det var i Frankrike och England, under epoken efter revolutionerna 1848. Och det var precis dom kretsar jag har talat om. Leonardo Benevolo belägger det, liksom Karlsson.

Det här var allmängods, och det påverkade även sossar och liberaler i Sverige, utan att dom nödvändigtvis hade klart för sig varifrån det kom. För att inte tala om funktionalistiska arkitekter.

Funktionalisterna tog för givet att staden var något ont som man måste bort från. De beaktade inte för ett ögonblick att hög bebyggelsetäthet per tomtmark är något helt annat än många människor per rum. De beaktade inte för ett ögonblick att det snusk de ogillade var en fråga om brist på varmvatten och avlopp som är billigare att installera i en tät stad än i en gles. De köpte en tankefigur.

Steriliseringar och annat skumt som du berör är givetvis samma andas barn. Det kom från samma håll och ifrågasattes inte heller, ens av människor som hade alla skäl att göra det. Det bara var. Makten över tänkandet är stark. Undrar vilka dumheter vi accepterar idag som självklarheter utan att det har mer stöd för sig än funktionalistisk stadsutglesning och steriliseringar av hygieniska skäl.

PS apropå friheten bakom ratten. Jag antar att vissa skulle nog känna en enorm frihet bakom en Kalashnikov också, men det gör ju inte såna bättre?

---

Senast ändrad 20 augusti 2008 08:30

Jag tror att det är svårt att hitta en "urkälla" till funkisen, som jag ser det var den ett uttryck av en tidsanda som skapades och reproducerades på många olika håll. Angående bilen: Jag tillhör de som cyklar jämt och överallt, tom. till IKEA. Det är ffa en ekonomisk fråga. Men visst är bilen en fiffig uppfinning, som är smidig i många sammanhang. Den har sin plats i transportsystemet, men jag tror nog de flesta stadsbor skulle klara sig med taxi och hyrbilar.

Lik förbaskat genomfördes dessa stora funkisprojekt, och om det hade varit så hemskt så hade väl motståndet varit större. En ny tid med nya ideal, precis som nu.

Tydligen kommer vi ingen vart vad gäller motiven. Jag vill fortfarande se vad som kommit av funktionalismen. Vilka fördelar och nackdelar som den hade, vad vi bör ta med oss och vad vi bör förändra.

Likställandet av friheten att kunna färdas vart man vill på långa avstånd och friheten att döda någon låter jag Jan Wiklund svara för. Faktum är fortfarande att bilen än idag har sina fördelar, även om det naturligtvis finns alternativ. Johannes Åsberg och jag är överens: Det finns många andra sätt att transportera sig på som är lämpligare än bilen, och cykling är ju att föredra i en tätort. Men för den skull så finns det fortfarande användningsområden för bilen. Jag tror inte heller på bilen som det ultimata transportmedlet, och ser hellre att man bygger så att man klarar sig utan bilen. Men även i en sådan stad finns det en funktion med den, och avfärdandet av självklara fördelar med tillgången (inte nödvändigtvis ägandet) till bil är väldigt kontraproduktivt i min mening.

Vad jag vill ha fram med det här inlägget är att funkisen ska accepteras, eftersom den är en del av historien. Jag vill kunna erkänna både för- och nackdelar med den så att vi kan fortsätta utvecklingen. Jag vill ta med eventuella bra lösningar från epoken och sedan komma på nya lösningar på epokens problem.
Vidare vill jag få fram att ny stad ska byggas med målsättningen att bilen inte ska behövas, men också ett erkännande att en sådan utveckling är asymptotisk.

En typ av protest var väl att folk vägrade flytta till Traneberg och Hammarbyhöjden. Det ansågs ligga för långt bort. Man var tvungen att bjuda på saftiga hyresrabatter för att fylla husen. Det var först efter kriget, när strömmen till Stockholm växte, som husen i tallbackarna kunde börja fyllas.

Bristen på mer påtagliga protester torde hänga samman med bostadsbristen. Man fick ta vad som bjöds. Först på 60-talet kom de igång, men då blev de ju rätt kraftiga å andra sidan.

Beträffande accepteras - vad annat kan vi göra? Det finns ju där, det tjänar inte mycket till att låtsas annorlunda. Men jag anser fortfarande att funktionalismen byggde på dålig analys.

Jerker Söderlind har liknat funktionalismen med kommunismen på sin blogg. Och visst finns det likheter. Något som i en viss situation såg nog så realistiskt och rimligt ut ser i backspegeln helt vansinnigt ut, och man undrar vad dom fick det ifrån.

---

Senast ändrad 21 augusti 2008 10:30

Blogginlägget som Jan refererar till:
http://jerkersoderlind.blogspot.com/2008/04/21-april-om-kommunismen-och-modernismen.html

Eric, jag tycker nog vi kommer någon vart. Men vissa historiska skeenden är så pass komplexa att de inte går att sammanfatta i en enkel formulering. Att våra städer byggdes ut som de gjordes är förståeligt mot bakgrund av dåtidens idémässiga kontext. Men jag är ingen strukturell determinist. Det hade kunnat bli mycket bättre (och mycket sämre också för den delen) än det blev.

Hur ska vi förhålla oss till det idag? Vad kan vi lära? Vad gäller modernistisk stadsplanering tror jag dessvärre att de flesta lärdomar är av negativ art - hur man inte ska göra. De positiva lärdomarna gäller kanske ffa den funktionella analysen av bostaden.

Problemet är att den planideologi som modernistisk stadsplanering bygger på är så extrem och så fel ute, att även en balanserad position måste avfärda den totalt. Men eftersom modernismens extremism blivit norm, framstår en balanserad position som extrem.

Det här är kärnan i dagens förvirrade stadsplaneringsdiskussion. För att exemplifiera: Framhåller man de empiriskt belagda fördelarna med slutna kvarter - om man till äventyrs skulle motsätta sig att alla nya kvarter ska vara uppbrutna - kallas man extremist/reaktionär etc. Det är svårt att hantera en diskurs som är så förvriden.

---

Senast ändrad 21 augusti 2008 14:04

Kan vi inte få fram statistik som kan hjälpa oss? Det borde ju finnas statistik över brottsfrekvens, buller, o.s.v. som kan jämföras mellan olika stadsdelar. Det borde ju finnas stadsdelar i Stockholm som är väldigt lika varandra demografiskt, med skillnaden att den ena är modernistisk och den andra är klassisk. Mätbar statistik som vi kan kasta i ansiktet på de som tvivlar.

Just detta resonerande ser jag inget problem i.


Nej, han menar ju att man måste ta hänsyn till att alla är inviduella.

Problemet med funktionalismens vetenskapsgrundade teorier för arkitektur och samhällsbyggnad var som sagt att de var ofullständiga - de saknar den beteendevetenskapliga delen.

Människor mår helt enkelt bättre i tydligt privata eller tydligt offentliga rum än i halvoffentliga.

Jag skulle faktiskt vilja hävda att för mycket vetenskap är stadens fiende!
En överdriven tro på att allting går att förutsé och planera är ett stort problem. Istället bör vi planera på ett sätt som låter staden förändras och utvecklas i takt med att behoven och vår livsstil och våra livsvillkor gör det. Och där har den täta blandstaden visat sig oslagbar på just det.

Håller med!

Jag tycker att vi borde tänka som Frank Lloyd Wright i ett avseende: Skapa rummen, därefter byggnaden. Skapa den plats där människor ska vistas (gatan) och därefter husen som ska markera rummen. Börja med en människa och dess synfält. Bygg därefter vidare och skapa ett vackert rum för den här människan. Därefter: Konstruera den byggnad som ska innehålla rummen. Människan i centrum.

Insåg precis att det inte är det bästa som finns att skriva ett svar på en sån här tråd efter några öl för mycket på kåren. Man får be om ursäkt ;) /edit tog bort allt

---

Senast ändrad 28 augusti 2009 11:10