Storstadssamhället det optimala samhället?

Det optimala ur miljöhänsyn etc vore ju som vi alla vet om alla kunde producera sin egen föda osv men nu lever vi i en modern marknadsekonomi och självförsörjning blir bara en utopi. För att ett land ska gå runt i en marknadsekonomi måste landet exportera något. I Sverige baseras vår BNP i huvudsak på det som 10 % av befolkningen producerar norr om Uppsala, dvs gruvindustri samt skogs och massaindustri. Andra exportindustrier i Sverige är helt beroende av dessa två tunga grundstommar. Så hur skulle det gå för Sverige om alla flyttade till ett par storstäder och började arbeta inom tjänsteföretagen som dominerar storstäder? Jo förmodligen som det gått för USA där statskulden nu är uppe i över 400 000 SEK/medborgare. Ett land kan helt enkelt inte gå runt på kaffe latte och restauranger, urbaniseringen och den överdrivet romantiserade bilden av det sociala storstadslivet är bara en vanföreställning om ett fungerande samhälle. Utan tunga exportindustrier existerar inte tjänsteföretagen i ett land. Jag är ingen Stockholmshatare bara en kritiker av överdriven urbanisering men tänk ett Scenario där Stockholm skars av från resten av Sverige och där Norrland och de sydliga landskapen bildade varsin nation. Norrlänningarna skulle ha feta exportinkomster, söderut skulle de klara sig på sitt jordbruk men Stockholmarna skulle varken få mat på bordet eller några exportinkomster att tala om per invånare....så borde verkligen alla bo i Stockholm och är storstaden verkligen hållbar?

Nu är det ju så att folkökningen i Stockholm till allra största delen baseras på födelsöverskott och inflyttningsnetto från utlandet. Inflyttningsnetto från fresten av Sverige stod är 2009 för mindre än 15% av ökningen.

Sedan så undrar jag vad du baserar att "Det optimala ur miljöhänsyn etc vore ju som vi alla vet om alla kunde producera sin egen föda".

Varför skulle det vara så? Om grannen gör det den är bäst på (utan att tära på resurser) och jag gjorde det jag var bäst på (utan att tära på resurser) måste ju det vara bättre för miljön.

Vad gäller uppdelningen av länder: I skolan fick man lära sig att Österrike var rikt på naturtillgångar, men i övrigt fattigt. Schweiz å andra sidan var rikt men fattigt på naturtillgångar.

Om alla ska bo i Stockholm? Detta kommer aldrig ske. Men förmodligen kommer många att flytta från glesbygd till regionala större städer (Umeå, Sundsvall, Gävle, Östersund). Ungefär hälften av Sveriges folkökning hamnar i Storstockholm. Om denna trend håller i sig och Sverige växer med , säg 5 miljoner de kommande 100 åren, kommer ändå bara 32% av Sveriges befolkning bo i Storstockholm (mot dagens 22%).

"I Sverige baseras vår BNP i huvudsak på det som 10 % av befolkningen producerar norr om Uppsala, dvs gruvindustri samt skogs och massaindustri."

Det här är helt felaktiga uppgifter. Stockholm står med strax över 20% av landets befolkning för 35% av landets BNP. Staden är säte för 45% av svenska företag med över 200 anställda. Tjänstesektorn i Sverige är idag mycket stor och har med god marginal sprungit förbi industrisektorn, som istället fortsätter att minska. Ändå har Sverige inget problem med den ekonomiska tillväxten (bortsett från den ekonomiska krisen som dock inte har något med Sverige i sig att göra).
Stockholm klarar sig utmärkt, och faktum är att Stockholm via utjämningsskatten betalar till andra kommunuer.

Det är en aningen skev syn att tro att alla i Stockholm arbetar på café eller restaurang. Här jobbar man med offentliga och privata tjänster, handel och finans, transport och kommunikation, hälso- och sjukvård, fastighetsförvaltning, ja allt möjligt.

Sedan undrar jag varför det ur miljöhänsyn skulle vara optimalt att alla producerar sin egen föda. Jag förstår inte varför det skulle vara mer optimalt med just matproduktion än något annat. Med samma synsätt bör jag också skruva ihop min egen dator, skriva mina egna dataprogram (vilket jag förvisso i viss grad gör, men så är det också mitt yrke, inte att bruka jorden) och personligen gräva ner kablarna för att komma ut på internet. De flesta branscher genomgår en naturlig effektivisering och utveckling. Så även jordbruket. Det krävs specialkunskap och erfarenhet för att odla bra och resurseffektivt, kunskaper som jag inte besitter. Om jag själv odlade skulle det t.ex bli mer spill och gå åt mer gödning. Faktum är att det vore omöjligt att försörja världens befolkning om alla odlade själva. (eftersom storjordbruk är mer effektiva). Sedan är världens befolkning naturligtvis för stor idag, men det är lite av en annan diskussion.

Export? U bet. Bolaget jag jobbar på har Turkiet som en av sina största marknader. Men exporten sker med ettor och nollor, inte fraktfartyg. Ganska miljövänligt alltså...

För övrigt tror jag nog att USA:s krigsmakt är en hyfsat stor del i deras enorma underskott, samt den extermt utspridda (och därmed dyra) bebyggelsestruktur de har där.

---

Senast ändrad 7 mars 2010 01:29

Det optimala ur miljösynpunkt är ett samhälle där befolkningen minskar till en hållbar nivå. Alla miljöproblem blir så mycket lättare att lösa om man inte har en överbefolkning.

Europa verkar ha nått befolkningstoppen redan, så något gör vi rätt. Vad det är vet jag inte riktigt.

Gud vad förvirrat. För det första så har både Niclas och Anders visat på hur fel du har och för det andra är det andra dynamiska aspekter i en ekonomi som spelar roll. Du verkar basera BNP helt på exporten, vissa länder har mer eller mindre beroende av exporten som ett sätt att bibehålla och öka sin BNP. Sverige har historiskt varit ett land med högt beroende av export men verkar nu gå mer och mer åt inhemsk efterfrågan + att det exporten som görs skiftar till att bli tjänstebaserad istället för varubaserad.

Läs Nationalekonomi så kommer du förstå.

För att reda upp i denna förvirring får vi nog gå tillbaka till en avlägsen urtid. I denna avlägsna urtid var alla självförsörjande, dvs. produktionen av det som behövdes för den omedelbara överlevanden (mat, värme, och trygghet) gjordes av varje enskild individ. All mänsklig kraft och energi gick åt till just detta. Det är inte orimlig gissning att det var ett hårt liv, där medellivslängden var kort och glädjeämnena - utöver att känna sig mätt, varm och relativt trygg - var få. Eftersom människa aldrig är nöjd utan alltid strävar efter ett bättre liv har man insett att arbetsfördelning är effektivare. Om en person ägnar sig åt matproduktion (jordbrukaren), kan en annan ägna sig åt klädestillverkning, en tredje åt husbygge, en fjärde åt trygghetsskapande (väktare) etc. Var och en ägnar sig alltså åt det den är bäst på. Överskottet säljs sedan på en marknad. På det sättet så blir den totala produktionen, och därmed vårt välstånd, större än om var och en ägnade sig åt att tillfredsställa sina egna behov. På detta sätt har människan gått från att lägga all sin energi åt att producera de basala livsbehoven (mat, värme, trygghet) till att lägga en minimal del av energin på detta (mindre än 1 procent av Sveriges befolkning är idag bönder). Den energi som blir över när de basala produkterna har producerats kan användas till annat, som med ökad effektivisering i någon mening blir allt mindre ”livsnödvändig”. Det är dock helt snurrigt att i vår högspecialiserade värld dela in olika typer av produktion (och för den delen olika landsdelar beroende på vad som produceras där) efter hur ”viktiga” de är. Produktionen av allt som vi anser oss behöva sker alltmer effektivt. En viktig del i denna effektivisering är just tjänsteproduktionen, som i hög grad sker i storstäderna. Denna tjänsteproduktion har ingenting med kaffelatte-kokning att göra, utan handlar om avancerad tjänsteproduktion inom teknik, ekonomi, medicin etc. Allt hänger alltså ihop och vi är alla lika viktiga, såväl storstadsbor som norrlänningar är viktiga i denna helhet.

Som Anders skriver; Stockholms andel av BNP är långt större än befolkningsandelen. Städerna var f ö långt rikare än landsbygden även i det förindustriella samhället.

Hong Kong, Singapore, Luxemburg, m fl klarar sig mycket bra med begränsad industri. Det är en svensk myt att det är industrin som skapar välstånd, kanske för att arbetsmarknaden i Sverige länge var industri för män och offentlig sektor för kvinnor.

Detta börjar dock (som tur är) att klinga av, även om transitionen tar längre tid i folk mentala världsbild än i verkligheten.

Bevara oss från det optimala samhället. Det samhället började både Sverige och Tyskland bygga i början av 1930-talet. Tyskland gav upp 1989 och i Sverige börjar många sakta inse att det bara var optimalt för ett fåtal. Fast detta krympande fåtal finns förstås kvar och värnar om sådant som ett ännu mindre fåtal vill bevara. En del av det krympande fåtalet tror att inget gott finns i Stockholm över huvud taget, medan andra allenast ser ett hopp för lamellhus på öppet gärde. Själv hoppas jag på en stad med många sköna gaturum och massor av korsningar för intressanta möten. Inte optimalt, men trivsamt och mänskligt.

Helt rätt. Att försöka planera för det perfekta samhället slutar bara i elände. Eftersom definitionen av perfekt är något individuellt så är det ett dödfött projekt redan från början.
Däremot ska vi naturligtvis planera för ett bra samhälle, men det är ju något helt annat.

---

Senast ändrad 8 mars 2010 19:33