Per Wirténs nya bok sågas i Sydsvenskan

Ola Andersson sågar i häromdagens Sydsvenskan Per Wirténs bok "Där jag kommer från" (http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/articl..).

"Den skarpsynte observatörens uppriktiga berättelser om att bo i Flemingsberg eller mobbningen och utslagningen i förortsskolan där han gick i högstadiet blir inte mindre deprimerande av att berättaren är samma person som den outtröttliga heja­klacksledaren för förorten. Det gör bara domen ännu hårdare.

I Rågsved förlorar ideologen till slut fattningen. Berättaren minns Ebba Gröns spelningar på Oasen och citerar deras texter fyllda av hat mot förorten. Ideologen påstår att de påtända och packade punkarna på torget i slutet av sjuttiotalet ”hade känt igen sina drömmar” i tankarna hos de arkitekter som ritade Rågsved. Klyftan mellan ideologi och erfarenhet är så vid att man skulle kunna dra fram en hel matarled igenom den. Till slut blir ideologen helt desperat: ”Husen i Hagsätra är demokratiska. Jag hör det när jag står med örat mot fasaden.” Tjena."

"Efter att ha gått i två dagar sitter Per Wirtén till slut vid Gullmarsplans tunnelbanestation. Framför honom breder innerstaden ut sig. Ilsket mäter han avståndet mellan Skärholmen och innerstaden: sexton timmars vandring ...

---

Senast ändrad 26 september 2010 23:22

... och 123  000 kronor i årsinkomst. Han får det att låta som om inkomstskillnaderna i Stockholm är innerstadens fel. I själva verket är det den begränsade tillgången på de eftertraktade bostäderna i den minimala innerstaden som driver upp priserna till skyhöga nivåer och förpassar alla med små eller normala inkomster utanför tullarna.

Byggandet av Stockholms förorter gjorde en gång bostaden till en rättighet för alla stockholmare. Men den förvandlade samtidigt staden från en rättighet till ett privilegium, numera reserverad för de rikaste.

Mer förort är det sista Stockholm behöver."

(Forumet är trasigt, det är därför jag måste dela upp inlägget i två bitar.)

Får däremot ett bättre mottagande i Expressen (Göran Greider), Aftonbladet (Ulrika Stahre), Svenska Dagbladet (Elisabeth Hjorth), Kristianstadsbladet (Charlotte Wiberg), Helsingborgs Dagblad (Mats Holm) och Borås Tidning (Peter Grönborg). Även artikel i SvD (Dags att lyfta blicken från gammelstaden).

Man skulle kunna se det som ett tecken att det är i just Malmöbaserade Sydsvenskan som boken sågas eftersom Malmö är den enda stad i Sverige där innerstaden är så stor att även låginkomsttagarna har råd att bo där och att den vanliga innerstad-förort-motsättningen alltså inte är giltig där. Å andra sidan faller resonemanget på att Ola Andersson är stockholmare och för den som följt honom under hans tid som skribent i SvD så säger han egentligen inget nytt.

Anders

Vad är trasigt med forumet?
Bra recension av Ola för övrigt.

---

Senast ändrad 26 september 2010 23:29

Vet inte. Se detta inlägg.

@ anders: Kan du inte kolla med Ola A. om ni får lägga ut recensionen?

Jag vet inte det Jonas. Ola har fått en hel del kritik här på bloggen i andra sammanhang, så det skulle nog dels Ola vara tveksam till, och dels skulle det kanske uppfattas som lite märkligt.
Jag får inte riktigt grepp på Ola. Ibland skriver han oerhört bra och insiktsfulla inlägg, bland det bästa inom området, medan han vid andra tillfällen inte alls hänger ihop.

---

Senast ändrad 27 september 2010 23:39

Här gör han en rejäl tankevurpa. Sanningen är att utbudet av radhus, låga lägenhetslängor och punkthus i par är stort, medan utbudet av stadskvarter är däremot ytterst litet, därför är det rätt att bygga enbart stadskvarter.



Jag fattar inte varför det skulle vara ett dåligt eller obehagligt argument. Dyr och ineffektiv bebyggelse har inget syfte i sig.

---

Senast ändrad 29 september 2010 21:09

Utbudet av villor och radhus kan väl inte vara så stort? Villor och radhus är populära. Priserna är höga. Det är rätt så talande att författaren som gillar förorten växte upp i radhus. Om han skrev en bok som hyllade villa- och radhusförorter skulle jag vara benägen att hålla med. När han står och hyllar betongkloss i parkeringsplats så blir det kanske inte så trovärdigt (jag skriver kanske då jag inte läst boken).

Det byggs en del hyfsade områden som man skulle kunna kalla för trädgårdsstad. Invandrar- och studentförorten Lambohov utanför Linköping är ett exempel på det. En ganska trevlig förort med en bra blandning av boendeformer och en täthet som medger kollektivtrafikförsörjning.

Jag vidhåller att det finns massor av villor i radhus i Stockholmsregionen. Framför allt i yttre kommuner som Sigtuna, Norrtälje och Nynäshamn.

Hus på Lidingö och i Enskede är förstås dyra, men det motiveras framför allt av det centrala läget. Om man räknar bort tomten är priset per boyta ungefär lika för radhus och bostadsrätter, och radhusägaren slipper avgift.

Det finns också ett uppenbart dilemma mellan avstånd och täthet, som nimbys vägrar fatta.

För att uttrycka det som en regula de tri: Boyta*Exploateringstal*Renoveringsskick = Pris*Avstånd från centrum. Om en variabel ändras, så kommer även de andra ändras.

---

Senast ändrad 29 september 2010 23:16