*LOL*
Alltså. Den morbida rädslan som våra stadsplanerare och arkitekter har för slutna kvarter är rent skrattretande. Vi vet två saker: 1. Slutna kvarter är enormt populärt. 2. Här bygger man precis intill en mycket högtrafikerad järnvägssträcka.
Alltså, slutna kvarter torde vara en självklarhet.
Men icke så:
"Kvarter 4 är uppbyggt av flera byggnadskroppar vilka grupperar sig runt tre
gårdar. Gårdarna är inte helt omslutna av byggnader. I vissa lägen öppnar sig
kvarteret såväl mot söder som mot norr. Syftet med öppningarna är att skapa
förutsättningar för mer solljus på gårdarna samt för utblickar mot omvärlden.
Av bullerskäl förses öppningarna med glasskärmar. Skärmarnas höjd anpassas
efter de akustiska kraven."
Här noterar man alltså bullerproblematiken och uppfinner lösningen "bullerskärm i glas" för att inte behöva backa ett steg från de modernistiska planeringsidéerna.
Jag skulle vilja se det vetenskapliga och empiriskt belagda beslutsunderlaget för att det är viktigt att erbjuda "utblickar mot omvärlden" från en innergård. Är det bara jag som får vibbar från konstvärlden när jag läser sånt? Det är faktiskt människors levnadsvillkor som här byggs för, ingen lekstuga.
Ljusargumentet är lättare att köpa då det inte bara är meningslöst tramsande med vackra ord. I realiteten är det dock i allt väsentligt ganska oviktigt. Det mesta tyder på att den trygghet som en sluten innergård ger gör den avsevärt populärare än den ökade mängden solljus som halvoffentliga rum som ingen känner sig hemma i innebär.
Dissen till trots, oerhört kul att det förtätas. Planerarna och arkitekterna är på rätt väg, men en bit till behöver de gå...