Den naturliga vegetationen i Stockholmsområdet är löv- eller barrskog, beroende på jordmån.
Men människan har åtminstone sedan medeltiden omvandlat en del av lövskogarna till ett kulturlandskap av ängar och fodervallar, med ett eget ekosystem.
Även om gräsmattor uppstod på medeltiden, fick de som sagt sitt stora genombrott först på 1900-talet, och har inget ekologiskt eller kulturhistoriskt värde. Jag håller med om att det behövs allmänna gräsmattor för lek och spel.
Men finns det inte väldigt mycket gräsmatta i Storstockholm som aldrig används för någon aktivitet? Vad är en lämplig tilldelningskvot för allmän gräsmatta i när- och fjärrområdet?
Dessutom finns allmänna gräsmattor som inte får beträdas. Där kan vi prata om påfågelssyndrom; att status går före funktion på ett kapitalförstörande sätt.
__________________
We shape our buildings, and afterwards our buildings shape us. / Winston Churchill
Jag hade förut signaturen H G.